Emelie Brolin

Jag är så stolt över Dalwhinnie, han visade verkligen sin bästa sida på Mattias träningen. Trots ny miljö och gnäggande kompisar hittade han tillbaka till fokus och jobbade ihop med mig.

Mattias gillade verkligen Whin, han frågade mig lite skämtsamt: Men Emelie hur ska det här gå när du har en häst i normal storlek?? hehe

Vad jag tyckte var väldigt skönt med träningen var att jag fick bekräftat att jag gjort rätt med Whin och att jag är på rätt väg. Vi gjorde många övningar som jag arbetar med dagligen. Serpentiner, volter, fattning från skritt, många övningar för att öka självbärigheten och styrkan.

Whin är lite mer självbärig i galoppen men tappar det lite i skritten och traven. Både i traven och galoppen tyckte Mattias att jag skulle jobba mer öppna. Så att Whin lärde sig jobba med böjningen och samtidigt spåra utan att falla in. Mot slutet av passet fick jag några riktigt fina travsteg med härlig uppförsbacke känsla.

Copper var stark i handen och obalanserad, ingen bra känsla för mig men ett bra tillfälle att få hjälp. Mattias tyckte att jag skulle använda mig av cavaletti, och jobba mycket mer för att hon ska hitta sin egen balans.

Vi byggde fyra cavaletti med förhöjning på varannan sida som på bilden ovan, sedan fick Copper trava med långsamma steg. Jag brukar arbeta mina hästar över bommar och cavaletti men jag brukar inte blanda in det under ett vanligt träningspass. Oftast är det en “lättare” dag hästarna får trava bommar. Nu var Mattias mycket noga med att jag hade Copper kort innan och framförallt efter cavalettin. På detta sätt hittade vi en lugnare trav och bättre balans.

KRAM

Både Dalswhinnie och Copper skötte sig lysande på dagens träning. Mer bilder och film kommer imorgon!

KRAM

Briman och jag på Mattiasträning

Jag får ofta frågan hur jag får ihop mina dagar med verksamheten hemma, ridningen träning och arbete i Stockholm. Här nedan har jag skrivit upp hur dagen är planerad idag, måndagar är oftast min jobbdag, då vilar hästarna men eftersom jag var borta i helgen ser den lite annorlunda ut:

06.15 Ringer klockan, jag snoozar aldrig utan vaknar oftast gärna någon minut före klockan.

Frukost, alltid min älskade frukostpannkaka, en favorit är också apeslinjuice ur råsaftspressen. Svarar på mail, planering inför veckan mm.

7.15 promenad till stallet, koll i stall genomgång av tävlingshästar.

7.30 Whin, longeras först ett par varv sedan ridning.

8.00 Briman, idag var det ett lättare joggingpass eftersom han haft det lite lugnare i helgen. Chris med och tränar.

8.45 Copper, lösgörande arbete, testade av vissa rörelser inför morgondagens träning. Chris är med och tränar.

9.45 Duscha byta om

10. 15 Resa Stockholm blir mycket tågresor nu, det är perfekt när man kan jobba lite på tåget.

11.15-16.45 Arbete i Stockholm äter lunch på kontoret, idag blev det grekisk sallad med Quinoa.

16.45 Reser hem igen, mellanmål på tåget, tex grekisk yoghurt med honug och nötter.

18.00 Träningar hos Elin och Lina.

20.20 Kvällscheck i stallet.

20.30 Middag som serveras av min kära mor.

21.00 Svarar på mail uppdaterar hemsida, fakturera Brolötens kunder.

21.30 Hemma igen, byta tvättmaskiner förbereda morgondagen.

22.00 Läsning, varvar alltid ner med en bra bok.

22.30 Funderar på att sova..

23.00 Somnar…

Resten av veckan händer det massvis med saker, jag har som ni vet fått tid för operation av näsan efter olyckan på torsdag. Det är massvis som ska hinnas med innan dess, därför är kanske denna vecka ännu mer intensiv än vanligtvis.

Tisdag: Träning för Mattias med Whin och Copper. Rider Briman, Wisse, Valle, Kismi och Jullan hemma. Lektioner två elever på kvällen.

Onsdag: Jobba i Stockholm fm. Tränar alla hästar hemma efter lunch. En häst ska på vetrinärbesök em. Lektioner fyra elever på kvällen.

Torsdag: Rider Briman och åker till Stockholm för att arbeta några timmar innan operationen.

Det är bara planering och ett bra team runt omkring sig som gör att det här fungerar, men visst är det fantastiskt hur mycket man hinner med om man bara vill.

KRAM

Jag har haft tre intensiva dagar med skidåkning i Högbo. För första gången någonsin har jag fått träna med instruktör på skidor. Det var verkligen superkul!

Jag tycker det är jättebra att träna på flera sätt än på hästryggen. Både för kroppen men även för knoppen. Envisheten, uthålligheten, koordinationen och tålamodet tränas verkligen.

Jag fick många bra tips av tränaren som nog för det mesta lät som en dressyrtänare. Upp med blicken, upp med blicken och upp med blicken.

Med 4,5mils skidåkning och 2timmars teknikträning är jag nu på väg hem mot Brolöten igen. Härligt trött i kroppen men taggad inför att trimma vidare med allt jag lärt mig.

Jag mår verkligen som bäst när jag får röra på mig ordentligt.

Kram

Jag får ofta beröm på blogg och andra medier hur bra det är att jag låter alla mina hästar gå ute i hage varje dag.

Briman var nog den enda hästen som gick final i sjuårschampionatet i Falsterbo och laddade upp med att gå på gräs dygnet runt. För att han behövde göra av med sin energi och trivdes bäst i hagen.

Men man måste anpassa situationen efter individen och efter omständigheterna. Hästar är stäppdjur, de är gjorda för att leta mat och röra på sig 23h per dygn. Alla hästar mår dock inte bra av att vara ute i mörker för långa dagar, och i vissa lägen kan man bara inte tro att det löser sig för att de är djur.

I Sörmland var bussarna inställda idag på grund av halkan, och vi hade svårt att ta ner oss till stallet. Hagarna ser ut på bilden ovan. Trots det säger magkänslan att hästarna måste ut till varje pris. Men egentligen är det ju helt absurt! Hästarna dör inte av att ridas och ledas för hand eller gå i skritt en dag, fast de gör faktiskt det om de bryter benet. Jag la ut den här bilden på instagram och ändå kommenterar folk om broddar som om det vore en enkel lösning. Har ni sett en häst som leker i en hage? De hjälper inte på en isgata med två broddar på varje hov, hästar tänker inte som vi när det är halt. Varken den tuffa connemaran Scarlet eller Briman hade nån lust att gå i dessa hagar idag.

Hästarna är ju egentligen galet enkla att läsa av, när de stannar osäkert utanför stallet och inte vågar gå är det till exempel för halt. När de står vid grinden, ja då vill de komma in. Jag tycker vi ska läsa av våra djur och inte gå efter någon regelbok med x-antal timmar i hage per dag.

Samma sak gäller till exempel hästar som är vana att gå med många hagkompisar men har varit borta från flocken ett tag. Bara för att det fungerat innan behöver det inte betyda att till går smärtfritt första gången igen. Tänk till exempel på barnens första skoldag efter sommarlovet, då är både barn och föräldrar lite nervösa.

PS, vi har en del hästar som inte vill bli fångade i hagen, de får gärna vara kvar ute..

Kram

Jag är lite av den åsikten att det är precis lika viktigt att sadeln passar ryttaren som att den passar hästen. Jag tror också att många hästar går bra med flera sadlar, jag har sett ryttare på hög nivå som inte använder sig av sadelutrprovare utan har samma sadel till flera hästar och går efter sin egen känsla. För många hästar fungerar det jättebra, men när det inte fungerar betyder det allt!

Jag har varit väldigt inne på att ha en sadel som passar mig och jag har beställt sadlar till mig och en häst men haft den på alla mina hästar, levt i tron att det fungerar, vilket det också har gjort i flera år. Det är först med Briman jag blivit varse om hur stor betydelse det har när det inte fungerar.

Trots flera specialbeställda sadlar som är utprovade efter både honom och mig så är det inte optimalt. Han ändrar sig och jag ändrar mig, jag har lärt mig att jag måste bli mycket mer observant!

På den nivån Briman och jag är nu så är det dessa små detaljer som gör skillnaden. Jag har nu fått jättebra hjälp av sadelutprovare Eva Cederlöf nu som sett att Briman ändrat sig i ryggen. När jag nu ridit i andra alternativ märker jag direkt stor skillnad precis som i våras när jag senast bytte sadel. Det är verkligen inte optimalt att byta sadel igen, varken ekonomiskt eller träningsmässigt, men vad gör man när det helt plötsligt inte fungerar.

Eva Cederlöf har varit här en gång för en vecka sedan och prövat ut sadlar på Briman, nu har jag testat lite och i morse var hon här igen med några nya alternativ. Jag som gillar att rida i min Equipe Victoria vet inte om det är den vi ska ha med vissa ändringar, eller om det blir en helt annan. Det återstår att se.. Viktigast nu är att vi hittar en perfekt matchning för Briman och för mig. På filmen ovan rider jag i samma sadel som Tinne har på sin Don Aurillo, en Antares. Den verkar Briman verkligen gilla. Jag är verkligen nöjd med den hjälp jag fått av Eva. Så skönt att få rätt hjälp med flera alternativ, att testa och ha en öppen dialog.

Fortsättning följer..
Kram

Det har varit en hel del frågor om Allie. Min fina, fina, tjej som jag hittade i Holland och fastande för direkt. Till final i Falsterbo som både sex och sjuåring. Det har varit superkul att jobba med henne för både mig och Chrille men nu har vi tyvärr blivit tvungna att tänka om.

Allie vilar just nu efter en skada som kommer ta lång tid att rehabilitera, jag överväger faktiskt att låta henne bli mamma. Kan ni tänka er något bättre än att avla på en sådan prestationshäst? Jag försöker se positivt att ge henne tid att återhämta sig och samtidigt få något mer av det. Det innebär visserligen flera risker och chanserna att hon blir en tävlingshäst till mig igen är nog rätt små.

Jag ska delge er lite mer om mina tankar kring att avla och mina hingstval längre fram, den resan kommer bli rolig att följa!

KRAM

Våra fina uppfödningar börjar äntligen bli hästar! Visst är hon fin Wisses lillsyrra efter Zuidenwind-Biggles

Dalwhinnie har utvecklats jättemycket, tänk att han började träna med mig i juli!!

Kram

Briman

Det känns verkligen som jag haft en härlig jul. Massa timmar i sadeln utan tidspress. Jag älskar tröttheten som infinner sig när man ridit åtta hästar och haft ett par lektioner.

Briman är förstås den jag börjar med varje dag. Vi har tränat hela julen men såklart ett par lugnare dagar de mest hektiska juldagarna. När jag och Chrille hade stallet själva longerade jag bara för att hinna med allt. Briman lyckades också mosa min tå vid ett longeringstillfälle. Det är förmodligen en spricka i lilltån men jag kämpar på med lite tejp och stora skor. Det är nog så att jag ska hålla mig på Brimans rygg

Wisse

Något som glädjer mig mycket just nu är Wisse! Äntligen är han igång igen min stora mörke snygging! Efter en skada med lång konvalescens är vi nu uppe i femton minuters trav och han känns finare än någonsin.

Copper

Copper utvecklas hela tiden och vi jobbar väldigt mycket med samlingen. Tänk att hon och Wisse redan är åtta nu!

Whin

Dalwhinnie börjar verkligen se ut som en dressyrhäst nu. Jag tycker det är så roligt att rida honom. Det är en kille med humör, påminner om Briman och min d-ponnyhingst Brolötens Grafit. Vasst temperament, med glimten i ögat och så jäkla bra när det verkligen gäller. Ser fram emot att fortsätta lära känna och utbilda den här mannen.

Kismi

Kismi har ni kanske sett film på? Ett sjuårigt sto efter som är väldigt rolig att rida. Hon står här i träning och jag hoppas vi kan hitta lite tävlingar till våren.

Valle

Under hösten har jag tränat Chrilles Valle ganska mycket. Han är så rolig att rida och det är bra för mig att ha en till häst att trimma på som gör de svåraste sakerna.

Felicia

Felicia och Sevilla har varit hemma på lite julledigt. Sevilla var här i två veckor och åkte hem i onsdags. Felicia har en viloperiod nu men vi har gjort en bra plan inför våren.

Till och från rider jag också resten av hästarna på anläggningen, Loty, Tacke, G-tino mfl samt mina elevers hästar där en av favoriterna är Lina Dolks Jullan.

Kram

Ubbe, jag och Nina Fox Stark

Det var en riktigt bra Ubbe träning denna gång, som vanligt var även min mentala coach Nina Fox Stark här och vi pratade igenom lite upplägg för våren.

Det var Copper som fick vara med på träningen denna gång, Ubbe tog henne först lite för hand och jobbade med slutorna från marken. Jag tycker det är lite svårt att få henne att bjuda i slutorna om jag inte ökar mer och då tappar hon oftast takten. Ubbe gjorde fina slutor från marken, men mest på volt, det ville han även att jag skulle testa när jag red.

När jag kom upp så kändes Copper superfin, Ubbe har verkligen förmågan att få hästen samlad så att man får en riktigt bra känsla när man sitter på. Vi gjorde slutorna på volt och jag fick växla lite mellan sluta och förvänd sluta. Copper kändes jättebra och jag tror jag kommer att ha mycket hjälp av att jobba slutorna på det här sättet.

På slutet gjorde vi även lite piaff, något Copper visat riktig talang på tidigare, idag gjorde hon det till och med ännu bättre när jag satt på vilket glädjer mig.

KRAM