Emelie Brolin

Det är mycket som är väldigt bra med vår gård Brolöten. Men vi har inga ridvägar att skryta med. Man kan verkligen titta trånande på filmer när folk badar med sina hästar eller gör galoppombytesserier på en galoppbana. Det gör ju i och för sig mig som ryttare ganska uppfinningsrik. Vi tränar backepå grusvägen upp till mitt hus där jag själv brukar springa backintervaller. Och vi kör iväg med hästlastbilen till närmsta grusväg för att få lite miljöombyte.

Däremot, finns det fantastiska ängar på Brolöten. Så när är fint med snö eller sommar så kan vi lätt ta några av träningspassen utomhus. Tesla har varit väldigt svår när jag byter miljö, hon är inte alls den hästen som blir motiverad och peppad när man rider ut. Hon snarare kokar över och springer hem till stallet. Jag har verkligen tränat på det här, då man självklart ska kunna hantera hästen i alla situationer speciellt om man vill att det ska gå och tävla i olika miljöer och på större arenor. Idag var en stor dag när ja fick bevis hur långt vi kommit tillsammans nu, när de inte märktes särskilt stor skillnad på att trimma på ridbanan eller ängen. Tänk vad mycket som hänger ihop med förtroende och utbildning. 

Kram

Jag har alltid älskat att tävla, spänningen när man sätter upp målen och sedan anmäler till tävlingen och får börja ladda och förbereda. Det är det jag är bäst på, att ladda och förbereda. Därför har det alltid blivit väldigt mycket tävlingar genom åren. Det har aldrig spelat någon roll, en LB i Katrineholm är lika rolig som ett mästerskap och den förtjänar samma fokus och förberedelse. Jag har tävlat många olika typer av hästar på många olika nivåer men många olika resultat, oftast bättre på tävling än hemma. För det är så jag alltid har fungerat, lite bättre när det verkligen gäller.

Saken är den att i år ville jag bli lite bättre även bättre på hemmaplan, jag ville ändra planen lite, jag ville träna ännu mer. Träning kostar pengar, och det gör tävling med. Så jag bestämde mig för att i år ska jag tävla mindre och träna mer.

Fokus har varit min egen fysträning, varje måndag har jag slaviskt infunnit mig på fel sida Stockholm cirka en och en halv timma från Brolöten för att träna upp och stärka min kropp. Nästan alla andra dagar i veckan har jag sprungit eller styrketränat. Allt för att bli den ryttare mina fina hästar förtjänar.

Jag har tränat för den stenhårda och tuffa Linda Hemmingsson från Strong Rider som också under resan blivit lite av en coach och vän tillsammans med ryttakollegan Charlotta Lundblad.

Även när det gäller hästarnas träning har jag senaste året lagt mycket mer tid och pengar för att få en regelbundenhet i träningen så att jag känner att jag får det resultat jag vill. Det är Johanna Due Boje, Mattias Jansson, Bo Jenå som regelbundet tränat mig med de olika hästarna. Samt Chrille och mamma på hemmaplan.

Med hjälp av dessa tränare och att jag också drivit projektet att få hit Nathalie Zayn Wittgenstein, en dröm att ha en tränare i världsklass i Mellansverige känner jag verkligen att jag fått lite av den uppbackningen jag verkligen vill ha.

Så då har jag också helt enkelt väntat till mitten på maj innan jag red årets första start.

Tävlingarnas resultat får tala för sig själv, jag är väldigt nöjd med min plan och mina prioriteringar, även om det känns som jag tävlat mycket senaste tiden så har ja än så länge bara ridit 2 tävlingar på bortaplan och nästa blir som det ser ut Faltsterbo, allt för att lägga rätt tid, energi och resurser på rätt saker.

Det är långt kvar, men tänk hur mycket bättre vi kan bli om vi fortsätter utvecklas som vi gjort nu jag och mina hästar.

KRAM

Alltså tänk att det är hela 3 år sedan Coppers lilla Penny tittade ut, tiden går så fort!

Nu börjar det närma sig nästa fölning, Doras första fölning och Faithfuls första fölkull, man blir nervös och lite smått exalterad på samma gång.

Dora är beräknad 17/5 hon har redan flyttat till fölboxen där hon är lite isolerad från andra hästar för att minska smittrisken. Hon har också en videquus kamera i boxen och snart är det dags att sätta på fölvakten.

Juverna har smått börjat fyllas men enligt experterna är det nog fortfarande några veckor kvar.

Vi är noga med att tvätta henne och ha boxen ren, vi har också förberett med allt man måste ha till hands vid fölning. Jag tycker om att vara förberedd och läsa på även om vi fått ca 160 connemara föl och säkert 20 storhäst föl på Brolöten så är det lika nervöst varje gång.

För er som vill läsa mer tycker jag detta dokument som Agria tagit fram är väldigt bra.

Nu är det bara att vaka och vänta…

KRAM

Jag brinner för kärleken till hästar och jag älskar resan. Resan från den yngre hästen till den äldre, resan från barnet på sitt första ridläger till ponnylandslag eller den första läromästaren. 

Jag är bortskämd med en mamma som ridit Grand Prix dressyr, en anläggning i toppklass, med resurser och hjälp. 

Däremot har jag fått jobba hårt hela livet. Det är klart jag också varit en grinig tonåring och höjt tonen för många gånger till mamma, även på senare år har hon fått ta en och annan oförtjänt känga. Men hon har varit bra på att hantera det och hon har lärt mig nästan allt jag kan. Hon har framförallt gjort mig till den working lady jag är idag. 

Hela livet handlar om uppoffringar och kompromisser. Ibland måste man ge lite mer för att få det man vill ha. 

Jag sitter nu på flygplatsen i Luleå och och väntar på ett försenat flygplan, efter två dagars kurs. Jag har tjänat ihop de pengar jag till påskhelgen tänker spendera på träning. Det blir ingen påsk med familjen, men de har de inte blivit så många år i mitt liv så de märks inte så mycket. Vi har antingen varit på hästtävlingar, haft kurs eller jobbat på annat sätt. 

Jag ska imorgon få göra det jag älskar allra mest, få fokusera på mig och mina hästar. Jag skulle kunna jobba nonstop för att komma iväg på en sån resa och jag planerar allt i minsta detalj. 

Ändå blir ja lite irriterad när ja ser framförallt yngre ryttare klaga på sina hästar, sina mammor eller påsina resurser. Deras inställning till träning, mocka efter sig i ett ridhus skritta av sin häst eller över lag hela engagemanget. Det här kan aldrig påpekas för många gånger. Utvecklingen handlar om dig och din egen insats!

Jag har alltid vetat att mamma vill mitt bästa och hon har alltid tränat mig och varit del av min satsning. Vissa tillfällen har vi inte haft råd att åka på internationella tävlingar, då har man fått tacka nej, jobba mer och kämpa för nästa gång. Vissa gånger har man fått sälja den hästen man ville behålla för att de ska fungera. Andra gånger har man haft lyxen att kunna säga nej. Vi sliter och jobbar efter våra egna förutsättningar och en dag kanske man blir lite bättre än man vågats hoppa på. 

Alla är rörda och tagna av Jens framgångar denna veckan. Det ger mig också lite extra gnista och glöd. Fortsätt kämpa och jobba för det du tror på, ge inte upp och älska de du håller på med. Sist men inte minst, va tacksam för dina nära som alltid finns där för dig. Oavsett nivå!

Kram 

Känner att det är dags för en uppdatering för jag har ju så många fina hästar i stallet. Börjar från den äldsta ner till den yngsta..

Copper är ju still going strong och just nu håller jag faktisk på att sätta ihop en Grand Prix kür till henne. Ska bli så kul!

Floris är kvar och trimmas mot debut i Msv A, han har verkligen lätt för samling och är rolig att jobba med.

Tesla trimmar också mot sin debut i Msv A och har blivit mycket starkare och är så rolig att rida just nu.

Ozzy och jag leker med de lite svårare sakerna som piaff och passage, i år blir det förhoppningsvis Intermediere debut.

När ni läst klart detta inlägg kommer ni förstå att ja har lite många hästar just nu. Så Chrille har hjälpt mig en hel del med att rida Robban senaste tiden och de passar väldigt bra ihop.

Faithful kommer vara i avel i år med, men han är väl framme för sin ålder i femårsklasserna så ja hoppas vi hinner med några starter också.

Älskade Diamond är äntligen tillbaka i träning igen efter sin buköppning och peppar peppar verkar allting fungera som det ska. Jag vågar inte sätta upp några mål än, men om allt fungerar vore det kul att få starta honom i år som en seger i kampen mot allt som hänt…

Dora är ju dräktig med Faithful, tyvärr tog sig inte Polly så vi får ett föl i år och det är beräknat 17/5 tror ni vi är spända på att se vad som kommer ut?

Benicio har nu hunnit fylla fyra år och han utvecklas lite varje dag, jag är väldigt spänd på att se hur vårens träning kommer utveckla honom och vilka fyraårs utmaningar vi kan ta.

Goofy blir också fyra och trimmas på för fullt inför höstens fyraårschampionat.

Jag har inga uppdaterade bilder på Penny och Oberlina, men tiden går fort och fölen ska nu anmälas till treårstest… Anna hjälper mig att rida dem och jag jobbar dem från marken.

Fixation står kvar på lösdrift i Skåne, men tiden går fort och jag längtar tills han kommer till Brolöten, kanske har jag sålt någon annan tills dess… 😉

Så alltså 13 hästar.. i min satsning och en 14e på väg utöver alla andra på gården, vi har att göra nu men alla är superfina vilket angenämt problem!

KRAM

Ni har väl inte missat hästkontraktet? Agria har även gjort en sida där vi som har verksamhet ridläger/ridskolor kan skriva under kontraktet. Ni hittar den här

För mig är hästens välbefinnande det viktigaste varje dag i mitt arbete, jag älskar hästar, det är därför jag håller på med det jag gör.

Vi är väldigt noga i stallet dagligen att ha en checklista vi utgår från:

Har alla hästar fått mat?

Har alla hästar fått vatten?

Har alla hästar fått komma ut i hagen?

Har alla hästar blivit visiterade och hanterade?

Följer alla hästarna träningschemat?

Jag vet att det låter självklart men det är viktigt att alla som vistas i stallet lär sig tänka såhär. Att man till exempel reagerar om en häst som inte är våran och lånar en box inte får alla dessa förutsättningar och att man då gör något åt saken.

Vi jobbar redan väldigt mycket med detta på våra ridläger, men kommer nu ha teorilektioner där vi berättar om kontraktet för att öka förståelsen. På ett ridläger får ju ungdomarna kanske för första gången ta hand om en egen häst en hel vecka med ansvar för just den individen.

Jag är mycket noga att kolla att alla svabbar av sina ponnyer efter lektionerna och inte lämnar svettmärken så de kan få skav. Visiteringen så de vet att hästen är ett skick att rida på. Likaså ansvaret för utrustningen att inget skaver eller klämmer. Ungdomarna är med vi fodring och när vi fyller vatten på betena. Det är så viktigt att man tidigt förklarar vilket ansvar vi har när vi har hästar.

Här är hästkontraktets punkter:

Vi lovar våra hästar att:

• Erbjuda ett liv som utgår från hästarnas naturliga beteenden och behov.
• Utfodra med anpassad mängd av lämpligt grovfoder som ger lång ättid, samt obegränsad tillgång till rent vatten.
• De får daglig utevistelse i hagar där de kan tillfredsställa sitt rörelsebehov.
• Tillgodose deras behov av social kontakt och interaktion med andra hästar.
• Ge dem tid att stärka skelett, muskler, leder, senor och ligament.
• Upprätta och följa en utbildningsplan vid inskolning och vidareutbildning av lektionshästarna.
• De regelbundet får tid för återhämtning.
• Variera typen av träning, underlag och intensitet under lektionerna.
• Planera lektionerna utifrån hästarnas fysiska och mentala förmåga och långsiktiga hållbarhet.
• Ta hjälp av ett kvalificerat team, exempelvis hovslagare, veterinär och foderrådgivare.
• Vara nyfikna men källkritiska och ständigt utveckla vår hästkunskap.

KRAM!

Sedan årsskiftet har jag och ryttarkollegan Lotta Lundblad tränat tillsammans varje måndag med vår PT Linda Hemmingson. Linda är själv ryttare och jobbar med flera ryttare på landslagsnivå. Hon håller också på att ta fram appen Strong Rider så det ska bli lättare för alla oss ryttare att träna hemifrån.

Det är väldigt roligt att ha hittat bra flyt i träningen och det viktigaste av allt lite regelbundenhet. Jag känner stor skillnad i ridningen redan nu och jag börjar bli tryggare och tryggare med vilka övningar jag behöver göra när jag tränar själv.

Det är såklart inga helt ”ny uppfunna” övningar men det som är värdefullt tycker jag är att Linda väldigt snabbt ser våra svagheter i sadeln och är noga med att visa hur vi ska jobba med dessa.

Min oliksidighet jag känner i sadeln blir ju väldigt tydlig framförallt när jag tränar med vikter och det gör mig ännu mer motiverad att träna mer och rätt. Jag vill ju vara så bra som möjligt för mina hästar.

Vi har också en sms-grupp där vi peppar varandra under veckan, rapporterar träning och hejjar på varandra.

För att nämna några av övningarna, vi brukar värma upp med stairmaster eller löpband och sedan har Linda ett tufft pass med stationer och övningar förberett till oss.

Just nu är det viktigaste för mig att stärka upp ryggmuskulaturen och liksidigheten, exempel på övningar som jag aldrig kommer ifrån är utfallssteg i alla dess former, armhävningar, burpees osv..

Många kommenterar på sociala medier att de blir väldigt peppade och motiverade av min träning. Hoppas ni också blir det.

KRAM  

I samarbete med Uhip gjorde jag ett inlägg på min instagram om en dag i stallet på Brolöten och i mitt liv som jag tänkte utveckla lite mer här.

6.30 morgon fodrar vi hästarna, först hö sedan kraftfoder ca15 minuter senare.

När hästarna äter byts det täcken och börjar mockas och när hästarna ätit klart är det dags för skrittmaskin.

Alla tävlingshästarna går i skrittmaskinen 20 minuter på morgonen innan de går ut i hagen.

När hästarna är i hagen passar jag på att börja dagen med en löprunda eller ett träningspass.

Jag börjar rida första hästen mellan 8-10 lite beroende på hur resten av dagen ser ut. Sedan tränar jag cirka 6-7 hästar varje vardag.

Vi går på lunch någon gång mellan 13-14 lite beroende på hur dagen rullar.

På eftermiddagen gör jag kontorsjobb och tjejerna i stallet förbereder hästarna för natten. Vi har nattning på schemat vilket innebär liniment, stretching, laser, spiktäcke lindning osv.

Eftermiddags fodringen sker 16.30 sedan är det lite stallfix som kvällsmockning, fylla vatten och städa undan, kanske tjejerna rider en lektion för mig.

Hästarna får sedan nightcheck sista gången 19.30 med sitt kvällshö.

Jag själv har lektioner på kvällarna flera dagar i veckan.

KRAM

När jag var yngre och började driva hästverksamheten så upplevde jag ett klimat bland oss ryttare och hästföretagare att ”den som jobbar mest vinner”. Det var flest antal ridna hästar per dag, tidigast i stallet eller senaste lektionen som vann. Man jobbade jämt, annars blev man aldrig bra.

Missförstå mig inte nu, det är skittufft att jobba med hästar, det är väldigt slitigt att vara egen företagare och ofta räcker dygnets timmar inte till. Framförallt behöver man jobba arslet av sig för att få det att gå runt.

Jag blev trött och red sämre när jag red för många hästar och var ensam i stallet. Så jag utbildade mig tog ett vanligt jobb på deltid och tyckte jag hittade en bättre balans. Men det var fortfarande väldigt många timmar som jobbades detta innebar också att det blev väldigt mycket jobb på helgerna, för att ta igen det man inte hann i veckan.

Det har kommit en ny generation som hittar fler sätt att dra in sina pengar på, som vet att de presterar bättre om de också får träna och vila. De jobbar också arslet av sig men vågar visa att de är lediga och vågar visa att de behöver vila.

Tack för det mina kollegor, ni som nu fick mig att först vid 38års ålder planera in lediga dagar. Jag har alltså först nu kommit på idén att träna alla hästarna på vardagarna. Jag rider dressyr måndag och tisdag sedan bommar på onsdagen och dressyr igen torsdag och fredag.

Är det någon häst som inte gått alla dagar eller behöver göra något så rider jag på lördagen men söndagen vilar alla som inte tävlar. Vi kommer fortfarande ha kurser någon helg i månaden, jag kommer åka iväg att ha träningar, många helger är det tävlingar och andra aktiviteter såklart. Men detta innebär att jag kan få lite lediga helger och lite tid för annat. I skrivande stund känner jag fortfarande att jag måste förklara mig för att ja inte kommer rida på söndagar, att de kanske ändå inte är helt okej.

Men det är okej och jag känner ett helt annat sug på måndag morgonen att rida ta tag i veckan. Jag rider bättre är mer fokuserad koncentrerad och motiverad.

Det låter säkert knäppt, men det är en helt ny upplevelse att kunna storstäda huset, rensa garderober och komma i fas i livet andra tider än på kvällarna. Att också ha ett team och hjälp som backar upp så att man bara kan få gå till stallet den dagen man inte rider och klippa en häst, pyssla och fixa utan stress.

Detta är ju något som vi kan hålla på med i så många år och det är viktigt att kroppen orkar och att vi hittar en balans.,

Det är inte den som jobbar mest som vinner, det är den som jobbar smartast med mest glöd och motivation som vinner.

KRAM

Förra inlägget så tipsade jag er om förebyggande åtgärder för kolik. Ibland gör man allt rätt, sen blir det ändå fel..

I onsdags morse var Diamond helt vanlig när han gick ut, 15 minuter senare låg han ner. Trots longering, promenad släppte det inte. Jag ringde distriktsveterinärerna direkt som tyckte vi skulle avvakta. Redan där sa magkänslan att de inte va rätt. Så ja bad dem komma men, sa samtidigt till Martina att köra fram lastbilen. När veterinären fortfarande inte kommit efter 45 minuter lastade jag in direkt och körde till Strömsholm. Vi klarade inte hela vägen, strax innan vi var framme la han sig ner i lastbilen, jag hade inget annat val än att fortsätta köra men ja ringde Strömsholm och vad dem vara redo.

Trots smärtlindring och lugnande la han sig även ner i undersökningsspiltan. 30 minuter efter jag kom in låg han på operationsbordet.

4 meter tarm är borta och han har redan varit dålig en gång på Strömsholm, faran är långt ifrån över men det är väldigt positivt att han får komma hem nu.

Vi är alla på helspänn känslorna sitter utanpå men vi ska göra allt vi kan för att han ska få all hjälp att bli bra.

kram