När jag var tjugo så sa jag enkelt att det inte passade mig att rida ston. Med en barndom som mestadels präglades av hingstar, en ganska envis personlighet och lite humör så kan jag idag konstatera att det var jag som inte passade stona i fråga.
Efter att ha blivit några år äldre, fostrats mer av hästar och helt enkelt lär mig mer så är det de svåra lite känsliga hästarna som lockar på mitt intresse. Jag kan sitta timmar och fundera ut ett bättre upplägg eller möjligheten till att ge hästen bättre förutsättningar.
Idag red jag ett sto som inte alls ville ridas på uteridbanan, några gäss lyfte från ängen vid A och stoet som trots att den rids på MsvB nivå ville inte alls vara kvar på ridbanan. För ett par år sedan hade jag startat en konflikt utan att jag visste om det själv. Jag hade trott att det var jag som skulle visa vart skåpet ska stå för det var jag som var ledaren. Jag hade ridit rakt emot A och försökt få hästen att gå som vanligt till vilket pris som helst, jag kan säga idag att resultatet nog hade blivit att jag hade fått hoppa av eller hade ramlat av.
Idag såg jag det som en utmaning, att jag skulle vara lugnare än henne. Att andas långsammare att ge så lite hjälper som möjligt. Att först försöka rida på volten vid C i ett lugnt tempo, en volt som sakta blir större och större. När hästen tappar fokus ändra form, ändra tempo.
Jag var faktiskt riktigt stolt när jag efter fyrtio minuter kunde rida ett vanligt ridpass, jag var ledaren i förtroende och utbildning på en väldigt känslig häst. Alla vet detta i teorin, jag vet! Men det är inte alltid så lätt att utföra i praktiken och det är ett viktigt ämne att ta upp i och med att hästarna blir känsligare och känsligare. Men de är ju precis de här känsliga hästarna vi vill ha om vi ska nå hela vägen.
Jag har lagt väldigt mycket fokus på min egna träning senaste månaderna. Allt för att förbättra min sits och inverkan. Det är både löpträning och styrketräning. Jag upplever att jag har för dålig kroppskontroll och svårt att styra mina muskler som jag vill.
I galoppen vill jag bli tyngre i sätet, sitta lite mer tillbaka och vara kvar i sadeln i alla olika rörelser. Jag har ridit mycket utan stigbyglar tidigare, men nu var det ett tag sen, förra veckan provade jag igen och framförallt i galoppen. Det blev sådan skillnad!
Nu gör jag piruetter, slutor och galoppombyten på alla hästar utan stigbyglar och det är verkligen superbra! Så nöjd med att jag börjat med det här igen och jag uppmanar alla att rida lite mer utan stigbyglar.
Så Aprils challange blir utan stigbyglar, tagga gärna mig när ni rider utan dem 🙂
Träningen med Floris sen Johanna har varit mycket fokuserad på galoppen och serierna. Jag har gjort bytena på volt så jag kan sitta och rida från förvänd till rättvänd och sedan till förvänd igen. Han har tagit jobbet väldigt bra och det är väldigt kul att se hur han har utvecklats.
I helgen hade vi också programridning för Wiveca Schenholm. Så kul att få fokusera lite och ha något att träna för. Alla i stallet fick också vara med och det blev en riktigt bra dag. Alla fick bra verktyg att jobba vidare med.
Nu är jag och Floris också anmälda till vår första tävling.
Det var första gången Johanna såg Tesla live sedan provridningen för ett år och två månader sedan. Det har hänt väldigt mycket på sista tiden och jag skulle vilja säga att det var ett stort genombrott när jag kunde börja rida på kandar. På något sätt började vi nu med mer roliga rörelser och hon kommer verkligen till sin rätt.
Jag la ut ett väldigt roligt klipp från träningen där Johanna ropar, hon gillar inte när du är för rörig med handen. ”Nej jag måste sitta helt f** blixtstill” svarar jag, och det är precis så det känns att rida Tesla. Att jag måste förfina mina hjälper för att göra henne rätt och kanske är det även det som hjälper med kandaret.
Vi jobbade mycket piruettgalopp, att ja skulle ha henne lite rundare i formen och hitta lugnet och vänta ut henne. Jag har fortsatt med detta och även jobbat lite med Ozzys övning och idag gjorde vi faktiskt två fina halvpiruetter.
Vi jobbade också byten som Tesla har väldigt lätt för, jag har tränat detta ganska lite för att hon inte ska bli för het men hon förstår väldigt bra och vill gärna byta på egen hand. Även här fick jag superbra linjer att träna på, jag rider från till exempel E eller B mot A eller C, om jag byter byter jag varv men om ja inte byter fortsätter jag i samma varv. På detta sätt kan jag ligga och ”rulla” på linjen utan att det blir spänning.
Vi lekte också med piaff och passage övergångar och det var så roligt så tacksam för att ha Johanna på backen och hoppas vi kan träna snart igen. Både hästarna och jag utvecklas så mycket!
Det var så roligt och inspirerande att ha Johanna här och jag har känt mig peppad och målmedveten hela veckan.
Jag tänkte beskriva lite mer vad vi jobbade på med varje häst och vilka övningar och börjar här med Ozzy.
Ozzy har väldigt lätt för sig, och ibland lite för lätt, när han väl prövat en uppgift så tycker han själv att han kan den och är snabb att gissa. Till exempel i piruetterna, här kan han ofta ha lite bråttom och vänder lite för fort. Jag fick en jättebra övning av Johanna att man rider sluta mot piruetten på diagonalen, tänker tagen bakdel och sedan fortsätter i sluta igen mot nästa piruett. På detta sätt kan man sitta på en diagonal och bara fortsätta vända när det känns bra, anpassa storleken efter känslan. Efter det väntade Ozzy väldigt bra och vi fick några riktigt fina språng.
I galoppen jobbade vi också serier och flera byten efter varandra, här fick jag träna på att hålla ner handen för att komma ner mer i sadeln och att ge lite kvickare hjälp.
Ozzys trav har utvecklats så mycket och det är så roligt att se, nu leker vi också med passagen som verkligen blivit bättre och det stärker traven ännu mer. Här lekte vi lite med att rida lätt i passagen och att verkligen ha en framåt trav innan ja går in i passage. Vi gjorde också piaff och passage övergångar för första gången och Ozzy var så duktig! Så kul att Johanna pushar mig vidare till nästa nivå.
Jag är så himla nöjd med Ozzy och att Johanna sa, ”det här blir din nästa GP häst” kommer jag leva länga på.
Det är en sådan otrolig lyx att få ha en av sina bästa vänner som tränare. Att dessutom ha anläggningen och möjligheten med hästägare och team att få träna hela fyra hästar två dagar i rad känns riktigt bortskämt.
Fyra så fina hästar där alla tränas med kandar och över Msvb nivå. Då är inte ens Copper, Faithful, Diamond och Dora med än. Tänk vilket stall med hästar jag har nu!
Tänkte jag skulle skriva ett inlägg per häst om vad vi jobbade med. Men nu får ni nöja er med ett glatt inlägg om hur tacksam och inspirerad jag känner mig efter helgen.
Faithful är godkänd hingst! Så häftigt vår första egna halvblodshingst som får verka i aveln.
Provet består av sex dagar, där hingstens alla egenskaper ska granskas. Det är inte TR som gäller utan det finns ett eget hingstreglemente man ska följa i form av utrustning och tider gällande uppvärmning osv.
Klaas och Firre på väg till vetcheck
Det är alltid mycket vakter på ett bruksprov eftersom hingsten ska granskas hela tiden, i år var det extra skärpt med tanke på corona. Vi fick inte vara mer än två personer med hingsten.
Vi anlände på söndagen, då får man kontrollera boxen och packa in. Alla mål fodras av stallvakter om så önskas så alla hästar får mat samtidigt. Hingsten får inte lämna området under pågående prov.
På måndagen är det först en veterinärbesiktning, där kollar man att hingsten uppfyller alla krav för att få verka i aveln. Två pungkulor, inget navelbrock, rätt benställning, hingsten undersöks av två veterinärer och man springer även upp som en vanlig besiktning. Hästen chipkontrolleras och en del av hingstens svans tas också för ID-prov. Hästen mäts och och man får med sig en lapp till nästa bedömning.
Mamma och busan supportrar
Därefter är det dags för exteriörbedömning, Hingsten ställs då upp framför domarna som bedömer hingstens extriör. Sedan visar man hästen för hand i skritt och trav. Här är det många hingstar som kan bli lite hingsitiga/laddade att springa och visa men vår Faithful skötte sig så fint.
Man får ett muntligt omdöme varje dag, som egentligen inte säger så mycket, poäng på de olika hingstarna publiceras bara efter provet och då bara på de som blivit godkända.
Dag två är det löshoppning, här bedöms också galoppen i en åtta innan de börjar hoppa. Här lämnar man över hingsten men får ge lite tips och råd hur man gjort hemma.
Dag tre kommer vi till det lite roligare för min del, gångartsmomentet. Då blir det lite mer riktig dressyr. Även här är det andra regler än när man tävlar vanligt. Man får inte rida och promenera fram hästen som man vill utan varje gång hästen går ut ur stallet förs journal så man håller sig inom rätt tider. Det är inte heller tillåtet med så många olika bett, till exempel ett vanligt nova bett får man inte ha.
Gångartsbedömningen sker så att domaren läser upp vart man ska rida, det är ett enklare program för de fyraåriga hingstarna med volter, övergångar och lite längningar på långsidorna.
På kvällen dag tre får man veta rekommendationer för resten av veckan, om man gått vidare direkt eller om nämnden vill prata med ryttare/ägare. Då är det kvartsamtal.
Dag fyra är det vilodag eller kvartsamtal för dem som är kallade, här gick jag och pratade med nämnden som rekommenderade oss att fortsätta och berättade vad de ville se mer av. Då får man också betala en slant till för att fortsätta provet.
Dag fem är det dags för testryttare, här får man endast rida fram femton minuter innan, vilket är bra eftersom hästen ska gå med tre olika ryttare. Man får leda in sin hingst och visa att man kan hoppa upp själv, rida något varv sedan är det dags för testryttarna att pröva. Testryttarna ger ett betyg var, som även det publiceras när man vet vilka som är godkända.
Dag sex är det dags för den egna ryttaren att visa sin häst igen, här får man då chansen att visa lite svårare saker och att kanske försöka få fram det man tyckte saknades under veckan.
Det var detta moment som ställdes in på grund av febrig häst iår, men nämnden tyckte man hade tillräckligt att gå på och baserade sitt resultat på fem dagar istället för sex.
I år kan hingstar bli både premierade och accepterade, tittar man på poängen var Faithful väldigt nära att bli premierad men blev i slutändan accepterad. Jag är nöjd med mina poäng även om det är stor skillnad mellan poängen för de bättre accepterade ner till de lägre accepterade. Det är ett test-år med lite fler godkända hingstar och ska bli spännande att se utfallet. Det diskuteras hejvilt på facebook och jag tycker kanske folk kan lugna sig lite. Det är alltid väldigt många experter bakom en skärm… Låt sto-ägarna välja och låt Swb göra sitt jobb, så blir det nog bra till slut.
Vi har redan fått många förfrågningar från både stoägare och stationer för Faithful så nu börjar planeringen.
Tack alla ni som hjälpt till för att göra detta möjligt, Jens Kvist som fött upp denna fina häst, mamma och familjen som köpt och matchat, Chrille och Mattias som hjälpt till med träning och Klaas som i allra högsta grad visade matchade och coachade på plats.
Kan inte riktigt fatta att vi faktiskt äger en godkänd hingst!
Vad som varit en rolig och förväntansfull vecka har nu förvandlats till något helt annat. Igår kväll läser jag på nätet att Bruksprovet är avbrutet. Alla deltagare har fått ett mail samtidigt som pressmeddelandet gått ut.
En hingst i ett annat stall än där Faithful står har fått hög feber, just nu sitter jag i ett zoom möte för att få mer information om vad som händer.
Oron är såklart fruktansvärd, att inte veta, vi ryttare ringde varandra sent igår kväll för att spekulera och få reda på mer. Men det är alltså bara en häst än så länge och vi får inte eller kan göra något innan provsvaren kommit.
Såklart tänker man först och främst på alla fina hästar, men det är också klart att man är besviken. Det är en stor kostnad för att fullfölja provet som vi inte fick göra nu, och resultatet av provet kommer baseras på ett test vi inte fick göra klart.
Jag hade sett fram emot att få rida idag och visa upp min fina hingst men beslutet som är taget är det enda rätta. Allt för hästarna och för att minska smitta.
På plats på bruksprovet följer man med skräck vad som händer i Europa. Detta fruktansvärda virus som drabbar våra älskade hästar, hästarna som till skillnad från oss människor inte kan ta egna beslut utan är helt beroende av ss. Vi alla som rider bruksprovet var redan på plats med hästarna uppstallade när informationen började spridas. Vi är rekommenderade att ställa hästarna i karantän när vi kommer hem och alla hästar ska tempas två gånger dagligen på plats. Här mår alla hästar bra, men det är en försiktighetsåtgärd för att alla ska tänka till.
För två år sedan på bruksprovet var man tvungen att lämna in en tempjournal på sin häst, 10 dagar tillbaka i tiden. Samt att alla hingstar tempades innan urlastning. Detsamma gällde GHS och unghäst VM.
En sådan enkel sak, som att kräva tempjuornal och tempa alla hästar innan urlastning tycker jag efter åren borde vara en självklarhet och införas som standard. Om det kan stoppa den här typen av smittspridning på tävling tycker jag det ska genomföras alltid. Det ska vara lika självklart som den hästägarförsäkran som vi skriver på innan vi åker till tävling. Jag förstår att det krävs resurser vid mottagandet av hästarna på plats men det kommer i längden skydda djuren vi jobbar med.
Jag hörde i veckan en studie om att resultatet på operationer förbättrade avsevärt av den enkla skriva instruktionen att kirurgen skulle tvätta händerna innan operationen.
Man kan aldrig vara tillräckligt försiktig eller tillräckligt tydlig, nedskrivna instruktioner hjälper alltid.
Faithfuls officiella bruksprovsbild Foto: Roland Thunholm
Så kul att dagen har kommit där man äntligen får rida. I måndags hade vi exteriör och Firre skötte sig fint och visade upp sig väldigt bra och förtroendefullt.
På tisdagen var det dags för löshoppning, även om han fick lite bråttom skötte han sig fint.
Idag är det dags för gångarter, alltså ett ridprov. Känns kul att få visa upp honom i sitt rätta element.
Copper är tillbaka på Strömsholm, har så hemska bilder på henne som jag knappt vågar visa upp. Nu ska ja försöka fokusera, skönt att hon har veterinärhjälp nu igen.
