Wow vilken rolig dag!
Robban tävlar för första gången på bortaplan, sätter 75% och seger! Superbra inställning, så rolig att jobba med..
Chrille och Harry gjorde en kanonritt med personbästa, seger och Falsterbokval. Så stolt och glad.
Fina bilder från Emil Andersson tack!
Vi har nu möjlighet att ta emot fler hästar på utbildning, vi ser gärna långsiktiga samarbeten mot unghästchampionat eller tävling. Mer info om stallar och hela anläggningen hittar ni på vår hemsida.
Jag lyssnade på Carina Berg och Carolina Gynnings podd häromdagen och insåg själv hur mycket av mina upplevelser har präglat den jag är idag. Vissa saker som hände när jag var yngre har jag valt att inte prata så mycket om men jag inser att allt som hänt påverkar så mycket den man är och vilka val man gjort.
Det är ett väldigt tufft klimat för ungdomar i skolan idag och det sägs att det var bättre förr. Så var det säkert men ja gråter fortfarande när ja tänker på de saker jag blev utsatt för som mindre.
Jag var en jäkligt tuff tjej, pappa hade uppfostrat mig att inte stå med mössan i handen utan våga stå upp för mig själv och ja det gjorde jag tveklöst. Den här tuffheten var inte alltid så populär varken bland andra barn eller vuxna, jag stack ut, jag provocerade säkerligen en hel del. Självklart var jag en jobbig jäkla unge som i vissa lägen borde hållit tyst men i andra lägen stod jag faktiskt upp för vad som var rätt och vad som var fel.
När jag gick i femman sa jag till en kille att det räckte, jag hade ingen lust att vara med och leka längre, men grejen var att killen tyckte inte det var slut. Han ville puttas mer, när jag sa ifrån på skarpen slutade det med misshandel och över 30 blåmärken.
Allt skulle bli bättre när jag började sjuan, hästarna gick bra jag hade många vänner och det var häftigt att man äntligen gick i högstadiet. Hästarna gick bara bättre och bättre, jag fick mycket uppmärksamhet i skolan, tidningsurklipp över mina framgångar hängdes på väggarna. Tyvärr var urklippen kluddade på och mina ögon på bilden utstuckna redan efter några dagar. Jag fick hotbrev i skåpet och när jag väl valdes till lucia så ropades det elakheter efter mig på vägen in i gymnastiksalen där jag gick och försökte hålla tårarna tillbaka under min luciakrona.
Jag misshandlades även i högstadiet, det var ett gäng tjejer som låg bakom breven och de fula orden som också slog in mig i ett skåp så jag fick blåmärken i ansiktet, blödde näsblod och blödde ur munnen. Vid det här laget hade jag tonat ner min personlighet något men det hjälpte inte, jag stack ut och det fick man helt enkelt inte göra.
I början var sporten min enda räddning, jag hade mina vänner där och i skolan fokuserade jag på att få bra betyg för att få fortsätta lägga så mycket tid på hästarna. Men efter ett tag var inte mina kompisar i hästvärlden lika sjyssta heller, det gick bra för mig och det skapade klyftor mellan mig och mina tidigare närmsta vänner. En gång gick det så långt att någon slängde in en sopsäck på en av mina hästar och la ett elakt brev utanför boxen. Då var jag femton år gammal..
Ett par gånger under den här perioden när jag vann SM på flera ponnyer och fortsatte prestera trots ett hemskt klimat i skolan och bland andra ungdomar, så tänkte jag faktiskt på att sluta. Men min familj fortsatte bara att påpeka att vi skulle visa dem, kom igen nu Emelie, du ska visa dem.
Drivkraften till att jag har valt att hålla på med hästar är kärleken till djuren, men en stor drivkraft till den jag blivit som person är att faktiskt fortsätta stå upp för mig själv. Bevisa att de där tjejerna som var sådär fruktansvärt elaka hade fel, att de faktiskt inte kunde knäcka mig. Det hade ju egentligen helt motsatt effekt, jag blev bara ännu tuffare och ännu mer driven än vad jag var innan.
Jag är känslosam, jag är väldigt ärlig och jag tycker att rätt ska vara rätt. Det var först när jag hörde en historia på en podd från en stark kvinna som jag förstod hur vissa händelser har präglat mig till den jag är idag.
Det gör ont i mig när jag tänker att någon annan, och ännu värre ett barn som inte är lika starkt som jag var ska behöva gå igenom endast en av de händelser som jag gick igenom. Till alla ni som känner igen er, våga stå upp för er själva, våga vara er själva och om det så krävs hitta lite drivkraft i ilskan som för er framåt.
KRAM <3
Idag har Kristin och Briman tävlat i Hammarö, fösta gången i YR-programmet och väldigt, väldigt nära ett första SM-kval.
Det är väldigt lärorikt och utvecklande att följa deras resa tillsammans. De är fortfarande kommunikationsmissar men för varje gång lär sig Kristin massor och det är häftigt att se vilken skola det är.
Jag tycker det är en väldigt rolig resa att göra och både Kristin och Briman betyder så mycket för mig att det är en tuff tränarroll då ja i många lägen nästan känner att ja vill för mycket.
Vi har väldigt roligt tillsammans och jag önskar att alla kunde få göra en sån här resa ihop med sin stjärna och någon man bryr sig så mycket om.
Kram
Ida Kelam tog så många fina bilder på oss i helgen, tack för det! Kul att få följa hästarna och hela teamet som jobbar så bra ihop.. Anläggningen gör sig verkligen bäst i Maj, tack alla ni som också sa hur fint vi har det. Det värmer verkligen..
KRAM
Vår allra största drivkraft är alltid kärleken till djuren, det är anledningen till att vi håller på. För att hästarna ska fungera krävs ett öga för detaljer, kontinuitet uppföljning, resurser och tålamod. Ju mer vi lär oss, ju bättre vi blir desto mer förstår vi vikten av de här små detaljerna som i slutändan gör en stor skillnad.
Jag vet att livet, tiden och ekonomin kommer i mellan och sätter lite stopp för vissa saker och gör att vi kanske blundar för andra. Det är jobbigt att tänka “kan den va halt” eller jag byter bett imorgon jag hinner inte idag. Men just de här små detaljerna är en av de sakerna jag älskar mest med vår sport att skapa bättre förutsättningar så att hästen presterar bättre.
Vi börjar nedifrån, vikten av en bra hovslagare, allt börjar trots allt där. Veterinär, det är så mycket lättare när hästen är kollad regelbundet hos veterinär så man vet alla brister och kan hjälpa den i tid. Rätt utrustning som måste anpassas regelbundet, att man tar sig tid att byta bett eller våga pröva något nytt. En fysioterapeut som hjälper hästen, en tandläkare som har koll på hästens mun så den inte går med onödigt obehag. Inte minst en ryttare som sitter rakt, rider rätt och är i rätt skick för att göra sitt bästa för hästen.
Jag vet att det låter som helt självklara saker men det är lätt att blunda för vissa saker när det kostar lite, jag vet att man sparar pengar om man tar tag i det i tid och viktigaste av allt man når sina mål om man har koll på allt ovan. Egentligen handlar det om att hela tiden vara observant, nyfiken och förstå hur stor skillnad de små detaljerna kan göra.
För mig är det något som jag blir bättre på hela tiden och jag älskar att fundera på sadlar, träns, bett och foder. Allt för att kunna ge hästen lite bättre förutsättningar för att bli bättre.
Teamet hemma idag jobbar sammansvetsat och tänker likadant, Robban är ett perfekt exempel, en häst som utvecklats massor på kort tid. Små, små detaljer där vi alla hjälps åt för att det ska blir bättre. Tjejerna kom på att han ville ha höet under vattenkoppen istället för vid krubban efter det är han mycket lugnare. I söndags bytte vi bett mitt under framridningen och lyckades höja oss nästan två procent ifrån dagen innan.
Det krävs ett team för att lyckas men det är bara en person som kan ta initiativet till förbättringen och det är ryttaren. Jag har fått förstärkning och hjälp med mina beslut och jag är både glad och tacksam att jag får hjälp att göra det helhjärtat för mina hästar.
KRAM
Idag har hästarna och teamet skött sig över förväntan, Robban är inte helt klar men det var roligt att se att hans förtjänster belönades och att de gillade hästen. 72,8% belönades vi med.
Valbonne tyckte det var spännande med hästar på hemmaplan och var lite taggad men kul att se att han håller poängen även när vi gått upp en nivå. Fick särskilt beröm för fina skolor och en nia på traven! Kval ett till Falsterbo klart, så kul!
Chrille och Harry står ändå för dagens största bedrift, hela 73% och seger i sjuårsprogrammet. Så fina var de och ja var riktigt rörd. Även de var ett första kval till Falsterbo.
Tack alla som hjälper oss, alla duktiga tjejer i stallet och alla funktionärer, Chrille att jag får göra det här ihop med dig, Klaas som höjt oss alla både hästar och ryttare ytterligare en nivå och mamma, jag älskar min mamma som alltid finns där även om jag behöver höja rösten för att få hennes fokus ibland. Det är standard 😉
KRAM!
Nu är det dags för tävlingar här på Brolöten igen, ridbanorna sladdade, stallen städade och grusplanerna krattade. Finns en härlig känsla att få förbereda och se allt växa fram när det ska komma folk till ens egna anläggning. Jag tycker det är en väldigt bra anledning att få allt fint varje år.
Jag har ju inte tävlat så mycket i år men det ska bli väldigt roligt att få visa upp hästarna.
Kram
Foto: Rosita Dahlberg, @ridelovelaugh
I helgen blir det Robban, Valbonne och Harry som ska tävla på hemmaplan. Nu med bara ett par dagar kvar blir det väldigt påtagligt. Det är lite vingligt med unghästar, haha helt klart.
Vägarna behöver tränas många gånger för att det ska falla på plats. Jag märker verkligen stor skillnad på både mig och hästarna när vi gjort en väg flera gånger, de känner igen sig parerar upp bättre och jag rider bättre. Visst är det konstigt med en mamma som är domare att man inte tränar program mer?
Jag tror egentligen inte att det är en fördel att tävla på hemmaplan, hästarna blir lite mer spända och jag kan uppleva att jag har lite svårare att fokusera.
Däremot är jag nog lite modigare när tävlingen är på hemmaplan, jag vågar mig nog ut lite tidigare eftersom att “jag skulle ändå ridit hemma”.
Det blir spännande att tävla Robban för första gången, det har hänt så mycket med honom på senaste tiden!
KRAM
Nello och jag på hästhusets tävlingar för två år sedan..
I helgen har jag coachat som tränare på Hästhusets tävlingar. Tyvärr väldigt få starter trots fina tävlingar med massor med priser, och bra klasser.
På våra tävlingar nästa helg är det också få starter. Som arrangör till Falsterbo har vi fått så mycket mail om att det är för få kvaltävlingar för unghästar. Men ändå har vi inte alls många starter på våra tävlingar trots att vi har uppstallning och allt.
Beror det på att det är många tävlingar just dessa helger? Eller beror det på att folk inte riktigt har kommit igång än?
Har försökt titta runt lite i närliggande distrikt och tycker det ser väldigt tunt ut i startfälten där med.
Är det någon som har en idé vad det kan bero på? Har vi helt plötsligt för många tävlingar att välja mellan?
KRAM
