Briman har otroligt tråkigt och bankar och bankar för att få uppmärksamhet. Jag och Kristin gör allt vi kan för att underhålla honom. Just nu har hans skap svällt upp väldigt mycket förmodligen på grund av något bett så han har väldigt ont.
När det gäller frakturen så lasrar vi på och väntar tålmodigt på återbesöket 3/7. Håll alla tummar att han står ut tills dess.
KRAM
Gör som mig och Whin, var med och tävla.
Posta en ridövning på din egen naturbana och vinn biljetter till EM i Ridsport!
Start: 19 juni
Slutdatum: 14 juli
Tävlingsregler:
Lägg upp en bild eller ett kort filmklipp på din naturbaneövning. Gärna med en kort beskrivande text om syftet med just din övning. Kom ihåg att din egen naturbaneövning kan vara egentligen vad som helst, tempoövningar på ett fält, serpentinbågar runt träd i skogen eller styrketräning i en backe.
Man kan vara med och tävla på både Facebook och Instagram.
På Instagram: Tagga ditt inlägg #agrianaturbana och @agriahast och nominera tre kompisar att delta i tävlingen.
Observera att om du tävlar på Instagram behöver du ha ett öppet konto.
På Facebook: Tagga ditt inlägg @Agria Djurförsäkring Häst och nominera tre kompisar att delta i tävlingen.
Vinnaren utses den 14 juli och får 2biljetter till den avgörande laghoppningen den 26 augusti!
KRAM
Vi träffar väldigt mycket ungdomar här på gården. Både de som vill hjälpa till, praktisera eller arbeta. Man tror kanske man redan varit med om det mesta men det händer alltid nya saker i både bra och dålig bemärkelse enligt mig.
Det var bättre förr, eller det var i alla fall lättare förr sägs det. När mamma drev ridläger så ville folk betala för att få borsta på hästarna eller lämna sina barn för att hjälpa till. Idag är det överlag inte samma intresse på just “hjälpa till” fronten och jag vet att jag reagerat på detta och kommenterat det i bloggen. Jag har flera gånger tänkt tanken, aldrig mer någon vi ska försöka lära upp. Det är inte värt det. Numer är man väldigt upplyst om sina egna rättigheter men man kanske inte alltid tänker på sina skyldigheter när man är mottagen som gäst hemma hos någon där man får göra det man älskar.
Men glöm det jag har haft fel inser jag idag, jag vet inte om det var bättre förr. Jag var i alla fall inte en bättre ledare förr och jag hade långtifrån lika bra elever och medhjälpare som idag. De som vill vara här visar det och ni ska alla ha stora guldstjärnor för det. Jag är imponerad och uppskattar det så mycket.
Det är så många som kommer hit på ridläger med rätt attityd, så många som vill hjälpa till och lära sig mer. Förra veckan hade jag fem elever som på eget initiativ frågade om de fick mocka padockarna. Jag höll på att tappa hakan.
De tjejer som hjälper mig i stallet nu är helt underbara. De stannar ute sent för att få pyssla med fler hästar och få chansen att rida en häst till. De hoppar över sin sovmorgon för att hinna med mer. De struntar i sin lediga dag för att få följa med på tävling och lära sig mer.
Ikväll kom tre elever som tidigare jobbat här och bara hängde i stallet red lektion och pysslade med hästarna. Känslan av att det finns många som brinner för det här lika mycket som jag gör ger mig hopp och jag tror faktiskt det finns en chans för hästbranschen även i framtiden.
Jag har ingen avsikt här att starta en diskussion om ersättningar utan bara slå ett slag för att det finns väldigt bra ungdomar även idag.
Keep up the good work you fighters!
Kram
Den senaste tiden har jag mixtrat mer än vanligt med bett, av flera anledningar.
En storfavorit är Lorenzinis titanbett, hästarna gillar verkligen dessa lätta bett. På grund av titanet blir de inte heller lika varma och det blir mindre sår och obehag.
Nu finns de också i stång så man kan ha på kandaret. Inte de billigaste betten men helt klart värt att testa.
Vi var också hos tandläkaren idag, de rekommenderar korta tjocka bett med fasta ringar för att det blir tyngre och ligger mer still. Det är inte förstahandsvalet för mig då det blir en stummare känsla men man vill ju verkligen göra det så bekvämt som möjligt för sin häst.
Vill gärna höra alla era tips om bett vad som är bra på hästar som lätt får sår både i munnen och mungiporna. Vilka bett som är bra på extra starka hästar. Vore kul att höra era erfarenheter.
Kram
Åh vad härligt att det äntligen är sommar!
Riktig sommarkänsla på dessa bilder med mina nya ljusblå ridbyxor som ni hittar hos Lyckås
KRAM
Copper var så fin idag, för varje träning med Jeanna känns det som vi kommer en liten bit längre och jag får lite mer tro på oss. Whin var också superduktig och det är verkligen roligt att ha Jeanna här så regelbundet.
Brille har vilat lite på grund av sina tänder och därför har vi passat på att träna lite från marken. Idag var Daniella Hansson här och hjälpte mig med lite tips och tricks för att få Brille ännu mer observant på mig och så att jag blir en tydligare ledare för honom. Det här är helt nytt för mig att träna med dessa kommandon, men så spännande.
Dagen till ära bar jag mina nya ljusblå ridbyxor från Lyckås, fina va??
Kram
Åh Witchcraft var ännu finare idag och jag kände verkligen hur vi kom över ännu ett trappsteg i utbildningen. Jag har valt att rida henne på graman en liten stund detta pass, det kan ni skymta på filmen jag la upp på instagram men även på bilden.
För min del är det ur ren säkerhetsaspekt på en unghäst i ett visst läge. Inget jag behöver förklara för ett proffs men kanske för den mer oerfarna. Jag behöver inte graman för att rida en häst på tygeln. Men jag känner mig tryggare på en oerfaren unghäst. Jag tycker det är viktigt att våga prata om gramanen som hjälpmedel på lite spändare hästar. I en ny miljö, på en uteritt osv. Jag tror inte på gramanen som ett verktyg att få hästen lösgjord och jag tror det är väldigt viktigt att den som använder den vet hur man gör.
Hursomhelst har vi tagit oss igenom en hel del nu och den här lilla damen är så rolig att rida!
Tycker ni jag borde ha ett smeknamn på henne? Eller är Witchcraft komplett?
Kram
Idag har jag varit och tränat för Mattias igen, så glad och tacksam för att han alltid ställer upp och finns där för mig. Som jag berättat tidigare hade jag aldrig varit där jag är med Briman idag utan Mattias hjälp.
Idag åkte jag dit med Witchcraft och Mattias red första tjugo minuterna innan jag satt upp. Idag önskar jag nästan att man bodde i Skåne.
Som vanligt hittar han en växel till och jag får en helt annan känsla när jag sitter upp. Det blir en riktig aha upplevelse och jag hittar det jag letat efter.
Snabbare reaktion, kvickare hjälper, allt det man vet blir så lättare när man ser någon annan göra det.
Jag rider gärna mina elevers hästar även om jag blivit lite försiktigare med tanke på alla risker. Jag vet hur mycket mer det ger för både mig och eleven.
Väl hemma igen satt jag direkt upp på en av mina elevers ponnyer. Så idag slår vi ett slag för att tränarna ska sitta upp mer!
Kram
Idag börjar sommarens ridläger på Brolöten, vi är alla exalterade och lite pirriga. Det har varit flera veckors fix men nu börjar allt äntligen bli klart. Våra fina connemaror och några andra fina hästar står redo inför sommarens jobb.
Vi hälsar nya och tidigare kunder välkomna och vi hoppas på en härlig sommar tillsammans med våra fyrbenta vänner.
Nu ska jag ner och fixa det sista.
KRAM
Herregud jag har så många hästar i stallet och trots det red jag bara två hästar idag. Alla andra vilar av flera olika anledningar och jag får bara blicka framåt och vara tacksam att jag har mer än en häst. Jag hör ofta kommentaren, direkt eller indirekt riktad mot mig. Ha färre hästar, fokusera bara på två eller tre. Med dagens statistik hade det nog inneburit att jag inte hade fått rida alls på flera månader.
Vi gör väldigt noggranna tränings och tävlingsplaneringar för hela året, känns som ett helt meningslöst arbete när jag tittar tillbaka på de senaste två åren. Det blir helt enkelt aldrig riktigt som man tänkt sig eller planerat. Så är det såklart med djur, men på senaste tiden har det ena avlöst det andra.
Copper går i alla fall som tåget just nu och för första gången sedan jag red in henne så har jag haft en bra känsla mer än två dagar i rad. Hon brukar vara hästen där tränaren säger bra och det känns som armarna ska gå av och att hästen inte går på tygeln, nej det har hon nog inte gjort alla gånger heller.
Hon är också hästen jag är ganska säker på att vi inte kommer sälja så när det gäller henne kan jag uttrycka mig med “no filter”. Hennes magsår som spökat verkar vara i fas mycket tack vare våra strikta rutiner och hennes måltider som går på en närmare förmögenhet varje dag. Kroppen hålls i trim med laser, spiktäcke och massage. Ja hon får mycket hjälp och äntligen har alla bitar börjat falla på plats, hon har hittat vart hon ska ha huvudet, det är enklare för henne att arbeta och det är så mycket lättare att rida henne nu. Så många som sagt att jag inte ska fortsätta med den här hästen. Så många gånger jag ifrågasatt det själv.
Jag tror vissa hästar behöver mer hjälp än andra, men det handlar också om att bygga upp en atlet. Jag tror inte att det finns ett visst antal pass på gymmet för att få en viss storlek på en muskel på en människa, vi behöver alla träna på olika sätt, äta olika mängd vila olika intervaller. När man är en mer färdigbyggd atlet går allt lättare och det är faktiskt så det känns med Copper. Det tog sex år och jag har i alla fall ställt mig frågan en gång i veckan om jag någon gång kommer få känslan jag letar efter och idag har jag den.
Hon har inte exteriören eller grundgångarterna där, men hon har ett hjärta av guld och en arbetsmoral som jag aldrig tidigare varit med om och det är värt så mycket. Dessutom gillar hon mig och det känns faktiskt just nu att jag kan be henne om nästan vad som helst och så gör hon det.
Vi får se vart det leder, hur länge det känns såhär, hon kanske inte går de högsta klasserna men just nu är hon väldigt rolig att rida och bara det gör alla års slit värt det. Hur bra är det inte för mig att ha en till häst att träna piaff och byten i varje och vartannat på? Det utvecklar mig och håller mig i trim.
Som mamma alltid sagt hon är en keeper och det börjar hon verkligen visa nu. <3
KRAM
