Emelie Brolin

Vi börjar nu mornarna med lite kontorsjobb innan ridning, det har varit runt -11 varje morgon och det är helt omöjligt att rida 7 hästar i den här kylan. Trots bra kläder och värmepåsar är mer än tre hästar helt omöjligt att rida utan att frysa sönder. Dagar som dessa saknar man ett isolerat ridhus men som tur är gäller det bara några dagar per år.

Hästarna jobbar på fint och jag har nu en till frieser i träning, min träningskamrat Sanna Nilsson har ställt hit sin Frieser Malte. Vi ska träna byten och skolor, det är spännande att lära känna en ny ras och jag blir mer och mer imponerad av deras känslighet och vilja att jobba.

Copper kämpar på med byten i varje, piaff och passage. Så roligt att få lägga lite mer tid på de svåra sakerna. Vi har också bokat in tätare besök hos Equi terapeut Karin och vattenbandsträning varje vecka. Ska bli intressant och se resultatet på kroppen när vi gör en större satsning nu.

Valbonne tycker det är kul att vara sex år, han gillar att byta galopp och vi jobbar på tempväxlingar i skolorna för att hitta samma trav i de lite mer samlande rörelserna.

Chrille är ledig så jag har äran att rida hans fina Harry i några dagar och han är så rolig att rida. Positiv och supersnygg, en häst man verkligen känner sig snygg att sitta på. Så glad att vi hittade Harry och att vi köpte honom av Lundblads.

Robban börjar mer och mer komma in i livet som dressyrhäst han har varit lite ostadig med huvudet och haft svårt att ta ett jämt stöd så jag har använt en martingal för att få honom att förstå och lättare kunna rida bakbenen in i handen, det är mycket lättare med övergångarna när han förstår vart huvudet ska vara.

Briman är nyklippt och ser inte längre ut som en shetlandsponny så kul att han är frisk och går att träna som vanligt igen.

Arezzo har verkligen gått in i den riktiga skolan nu och det är häftigt att se hur mycket han utvecklas på kort tid. Mitt fokus har bara varit att hitta bra bjudning men nu har jag kunnat börja rida lite mer i form och man börjar verkligen se hans fina kvalitéer.

Floris är den jag börjat planera lite tävlingar med redan, vi har beställt ny sadel och flera träningar inbokade,  det händer något i utvecklingen varje dag och det ska bli jättekul att få pröva tävla med honom.

Nu kommer solen fram så nu ska jag klä på mig ordentligt och börja träningsdagen.

KRAM!

Det läggs ut mycket bilder nu på sociala medier, 10års challange då och nu. Inser att det är mycket som ändrats i omvärlden hästvärlden och i livet men att min linje och mitt liv är många saker som är exakt detsamma.

För 10 år sedan red man fortfarande med hatt som att det var den naturligaste saken i världen.

Agria var min sponsor och det var året jag började blogga. Jag hade precis börjat åka till Holland, det blev lite av mitt andra hem och jag lärde känna en av mina bästa vänner som är lika nära mig idag, Johanna Due Boje.

Briman var min stjärna och tog upp mycket av min tid precis som idag.

Jag hade testat vingarna och bott i lägenhet en bit från gården men valde att flytta hem till det hus jag bor i idag.

För 10 år sedan hade jag också precis börjat jobba i Stockholm och det är jag så glad över att jag fortsätter med än idag.

Jag har lärt mig så mycket och det har varit både med och motgångar men jag är så glad över allt jag lärt mig och jag älskar livet med mina hästar.

KRAM

Jag är så nöjd med mina val jag gjorde under 2018, mer fokus på träning än tävling. Mer pengar till träning och mer utveckling. Jag har också gjort stora förändringar med vilka hästar som står i stallet och även om vissa saker har varit jobbiga så det jag verkligen fram emot 2019. Kanske kommer lite fler förändringar..

Just när det gäller att träna mer så är jag helt säker. Jag har knappt kollat på årets tävlingar än, även om de är inskrivna i kalendern vet jag inte när årets första tävling blir. Jag vet bara en sak, jag vill bli ännu bättre innan jag tävlar. På alla hästar!

När det gäller min egna träning är jag verkligen stolt över hur jag utvecklat min sits, det är faktiskt stor skillnad och jag lägger ett helt annat fokus på det idag.

Jag behöver dock bli ännu bättre på träningen vid sidan av hästryggen men jag fattar inte vart ja ska få tiden ifrån. Jag vet att det handlar om prioriteringar men som en dag som denna när man tränat 7 hästar haft möten och sedan fakturerat. Middagen klar vid 20.30 vem orkar börja med övningarna nu? Jag fixar det inte..

Man skulle kunna säga att jag kan rida sex hästar och lägga en timme på o träna istället, men det kommer ju inte in så mycket pengar på att jag gör situps tyvärr och det är ju en av anledningarna till att det bortprioriteras.

Nya tag och snart blir der ljusare och då orkar man ännu mer!

kram!

View this post on Instagram

So much fun practicing the more difficult stuff. Thanks for the best help @jeannahogberg #towardsgp #piaff #passage

A post shared by Emelie Brolin (@emeliebrolin1) on Jan 13, 2019 at 6:12am PST

Två Jeanna träningar och en Ubbe träning ger resultat! Som vi tränat denna veckan och så fin hon blivit.
Kram

Det har verkligen varit fullt ös den här veckan och tempot håller i sig. I tisdags var Jeanna här och jag tränade både Copper, Floris och Valbonne. Chrille var också med på Harry och det känns så roligt att få Jeannas hjälp och bra regelbundenhet i träningen.

Idag har Uhip varit här hela dagen, fotat och filmat. Efter det kom Eva Cederlöf ut och prövade sadlar.

Imrogon blir det Ubbe träning och på lördag lite födelsedagskalas.

KRAM

När jag började träna för Anky tog hon bort spöt från alla ryttare. Det behövde finnas en speciell anledning för att man skulle rida med spöt annars skulle man se till att ha hästen bättre framme för skänkeln.

Något jag verkligen efterlevt och kämpat för, men vanor och slentrian rullar på och helt plötsligt insåg jag (och min observanta bror som alltid rider utan spö) att jag helt plötsligt hade spö på nästan alla hästar.

Jag har verkligen varit tuff mot mig själv nu och senaste veckorna har jag ridit alla hästar utan spö. Copper är en av dem som varit en utmaning då hon kan vara lite seg i reaktionerna men efter jag slöppte spöt har jag blivit så mycket mer noga med min hjälpgivning igen och hon går bättre än någonsin!

Självklart kan man behöva ha spöt ibland på en hingst eller hjälpa till i en speciell rörelse men då tar man spöt om man behöver.

Så dagens läxa rid utan spö!

KRAM

Vi letar en till medarbetare till Brolöten. Antingen vill du utvecklas i dressyren och kan komma som dressyrelev och då finns även möjlighet att ta med egen häst. Annars rider du på våra hästar.

Du kan också bara vara intresserad av att vara i stallet som hästskötare och fokusera på hästarnas välmående. Här är det aktuellt med både heltid eller deltid.

Vill du veta mer, maila oss på info@broloten.se

KRAM

Jag har levt efter ett mantra hel mitt liv som min mamma har lärt mig. Storleken är avgörande för säkerheten. Min mamma fick en stor häst när hon var tolv, som skenade med henne hela Valhallavägen. Hon var så ofta på sjukhus att min morfar var orolig att hon aldrig skulle bli gift. Skämt åsido, hästen byttes ut mot en Connemara mammas Lady som är anledningen till alla år med Connemaror på Brolöten.

Mindre barn ska ha mindre hästar och större barn ska ha större hästar. Det handlar om att om ett litet barn ska rida och hantera hästen så måste den orka klara av att hantera den säkert och klara av att bromsa upp hästen. Skulle hästen sparka mot en fluga eller komma åt ryttaren blir konsekvensen mycket större när storleken blir större på hästen. Samma sak gäller när ryttaren börjar bli för stor för sin ponny så säger vi till, ryttaren ska passa hästen, åt båda håll.

Självklart väger hästens temperament, ålder och erfarenhet in, en liten häst kan vara busigare än en stor, men hästar är flytkdjur så även den snällaste hästen kan bli rädd och då är det stor skillnad på 150kg eller 600kg.

Jag har fått argumentera för min sak många gånger på våra ridläger på Brolöten, att jag som instruktör är den som avgör vad som är säkert. När både föräldrar och elever vill att eleven ska upp på en större häst, för det får den minsann rida på ridskolan.

Anledningen till mitt inlägg är att jag nyligen såg en film från en Svensk ridskola där en flicka som är 130cm lång rider en storhäst och den sticker med henne. Jag blir chockad och livrädd. Finns det inga riktlinjer och vet inte alla vad som kunde hänt om hon inte suttit kvar.

Vi som vuxna måste ju förklara för barnen vad som är säkert och inte och att i sinom tid kommer man få rida stor häst.

På Gröna Lund och Liseberg finns det längdbegränsningar för bergochdalbanorna, det är precis samma sak med ponny och stor häst. Innan man uppnått en viss längd och ålder ska man inte upp på en stor häst.

Childrens klasser finns i Sverige och det är för att de långa barnen inte ska bli kvar på ponny för länge. Men children är från 12år och de flesta som köper hästar och tävlar tar förhoppningsvis hjälp av kunniga och duktiga tränare som anpassar hästen efter storlek på ryttaren.

Däremot vet jag inte själv hur det ser ut på ridskolor, är det verkligen så vanligt att man låter små barn rida stora hästar och vad är anledningen. Som jag förstår är det väldigt varierande när man frågar runt. Trots att jag letat runt hittar jag inga artiklar eller diskussioner i detta ämne, det verkar oftast röra sig om att barn är för stora för sina ponnyer.

Överlag vet jag att det är bra säkerhetstänk på ridskolor och det finns alltid instruktörer och vuxna närvarande men vad händer när man kommer utanför ridskolans väggar om man som tioåring tror att man klarar av att rida en stor häst?

Vet alla föräldrar och barn om att riskerna ökar med storleken?

Jag hittade fingervisning för hur din längd avgör storleken på den häst man ska rida

• Upp till 120 cm – Ponnyn ska vara lägre än 112 cm
• Från 120 till 130 cm – Ponnyn ska vara från 112 till 127 cm
• Från 130 till 145 cm – Ponnyn ska vara från 127 till 137 cm
• Från 145 till 160 cm – Ponnyn ska vara från 137 till 148 cm
• Från 160 > – Vid det här laget kan du gå över till stor häst. Hästens mankhöjd ska alltså vara över 148 cm.

Enligt mig stämmer det här bra överens med hur vi fördelar våra hästar här självklart kan man ändra mellan nivåerna men man hoppar inte fyra steg.

Vilket fall som helst ett intressant ämne att diskutera och väldigt konstigt att de är så få som skrivit om det innan.

KRAM

Tänk vad fort ett år går, alla hästar blir ett år äldre och även jag fyller snart hela 35(!). Inte så mycket åldersnojja här varken för min egen del eller för hästarnas.

Just nu känner jag att jag har ett väldigt bra stall, en grund med hästar som jag tror väldigt mycket på i spridda åldrar. Hästar med olika kapacitet och förmåga som utmanar mig på olika sätt. Gemensamt för dem alla är att de är roliga att rida. Varje dag när jag går från stallet har jag en bra känsla att alla är roliga att jobba med och att de utvecklas.

Jag kanske talar emot mig själv när jag säger att det är en lyx och få förunnat men trots att man älskar djur, jobbar med sin dröm så är det väldigt svårt att hitta ett gäng med hästar som är roliga att rida varje dag och som man fungerar med även om det är fina hästar.

Man lär sig själv och man utvecklas, man kanske väljer hästar som man passar bättre ihop med, ibland går det bättre, ibland går det sämre och ibland har man lite tur.

Just nu har jag i alla fall ett fint gäng hästar som jag längtar efter att rida och som jag aldrig kollar på klockan efter om jag är klar eller inte. De motiverar mig och de gör min dag till en bättre dag. Jag måste verkligen komma ihåg den här känslan.

Briman har inte varit en sådan häst, jag älskar honom av hela mitt hjärta och jag har jobbat med honom fler timmar än någon annan häst. Men han har utmanat mig lite väl mycket och jag har aldrig känt mig tillräcklig. Idag är vi överens, men det var en lång resa dit och jag har lärt mig så mycket, däremot har jag också lärt mig att allt behöver inte vara svårt för att det ska bli bra.

Nästa år kanske jag måste utmana mig själv mer igen, men just nu känner jag att jag valt precis rätt. Jag hoppas verkligen att den känslan fortsätter hålla i sig ett tag.

KRAM

Förkylningen har äntligen lagt sig och hästarna har fått jobba som vanligt igen. Jag kan inte summera 2018 rättvist i några rader. Däremot får ni här en kort sammanfattning.

Årets hiss är att Briman överlevde olyckan och nu är nästan helt återställd. Tackar alla för ert stöd och är så lycklig för att allt föll så väl ut.

Årets roligaste är nog ändå unghäst VM, vilken resa vi gjorde! Året med Valbonne har varit helt magiskt. Vi har hunnit med att uppleva så mycket och det har varit så roligt, tänk vad bra det gått!

Vi har sagt farväl av några viktiga och betydelsefulla individer, King Co det smärtar mig fortfarande varje dag att inte få säga hej till dig när jag går till stallet.

Men vi har också välkomnat några nya vänner och vi ser nu fram emot 2019 med nya tag och ny energi.

Kram och ett riktigt gott nytt år!