Emelie Brolin

Idag har alla hästar varit så himla bra, trots att jag dras med en hemsk förkylning som aldrig ger sig så var alla hästar så duktiga.

Först ut idag var Briman, han har varit lite öm i nacken och fått ta det lite lugnare efter tävlingen men nu är han igång i full styrka och känns jättefin.

Copper börjar äntligen bli lika fin som innan hon fick lite vila efter sista tävlingen. Jag har haft lite träningssvacka med henne men är så glad att vi hittat flyt igen.

Valbonne blir bättre och bättre, det märks att han snart är ett år äldre och det är roligt att leka med de svårare sakerna.

Arezzo är en häst som förvånar mig hela tiden han har ändrat sig så mycket de senaste månaderna och jag fick en så fin känsla idag. Jag måste visa er film!

Isdor har vilat sedan Flyinge men idag red ja första passet och det känns precis som innan, som om hon inte hade vilat alls. Så taggad att få börja jobba med lite svårare saker nu.

Gick från ridhuset med en väldigt bra känsla efter alla hästar och sånt gör mig bara så himla glad!

Kram

Oj vilka intensiva dygn jag haft, jag och Sara körde till Skåne i onsdags med en häst, sedan fick jag skjuts för att hyra bil på cirkle K. Efter det körde jag till Falsterbo för OC-möte och övernattning på gässlingen.

På onsdags morgonen fortsatte jag med Falsterbo möten, mycket nytt och spännande för dressyren i nästa års Falsterbo. Det här arbetet är så roligt! Framförallt nu när man har tid på sig.

På vägen tillbaka från Falsterbo hamnade jag i en kö i två och en halv timme och där sprack hela min tidsplan. Framme hos Sara igen vid 15-tiden och då hade vi 4 hästar att provrida på tre olika ställen innan vi rullade hemåt.

18.45 körde vi från Skåne igen och det var ett trött men glatt gäng som rullade in på Brolöten i natt.

KRAM

När King Co somnat in så bara lät jag allt vara några timmar, det var så himla tufft. Vid 18-tiden kom Whins nya ägare och hämtade honom, en superduktig tjej som kommer få bästa hjälp från av min kollegor och vänner, trots det ändå tungt.

När jag vaknade i lördags hade jag inte lust med något alls, så mycket sorg efter att säga farväl. Både till hästar som somnat in men också till mina träningskamrater och vänner som nu är hos andra ryttare.

Det är kanske själviskt och orättvist att bli deppig när hästar säljs, men det är ju mina kollegor. Det har hänt mycket på sista tiden och det har bytts boxar och ändrats om i stallet, två av mina träningskollegor är borta två av mina fina vänner har fått somna in. Det känns!

Just i helgen blev det så påtagligt och jag bara kände att jag behöver göra lite annat. Nu har jag dessutom dragit på mig en förkylning så jag hoppas att jag kryar på mig snart igen.

Livet med hästar är en tuff bransch, på många sätt. Jag vet att det är enklare att inte fästa sig fullt lika mycket när det handlar om hästar som kanske kommer säljas eller inte är ens egna. Men jag vägrar vara så, vägrar tänka så.

Jag sätter upp mål med en häst så fort jag sätter foten i stigbygeln och målet är att bli så bra kompis som möjligt med hästen förstå den utan och innan och ge villkorslös kärlek. När man gör så då känns det även när man säljer en ponny, jag lovar.

Vissa säger nog nu att jag är lite för blödig men just i det här fallet tänker jag inte ändra på det.

Jag älskar mina hästar som familjemedlemmar.

KRAM

Tårarna vill inte sluta rinna, minnena dyker upp hela tiden, en familjemedlem har lämnat oss med sådan otrolig saknad.

Det var en morgon för 23 år sedan som jag besökte Sophie Karpe Nilsson, hon skulle visa mig sin hopponny King Co som också rörde sig väldigt bra. När Sophe visade att han kunde pussas på munnen föll jag pladask. När jag väl kom upp i sadeln ville jag inte hoppa av. Han var en Milton i litet format, så mycket energi och power och med den där snygga hingstnacken. Tack vare min sponsor NFB fick vi chansen att köpa denna fina b-ponny som skolades om till dressyrponny efter att ha vunnit Derbyt i hoppning och blivit Nordisk Champion i ponnygalopp. Vi fick med ett rött plastträns från King Cos år på galoppbanan det var en häftig detalj jag aldrig glömmer.

Det blev mycket jobb att få King Co att skritta lugnt, lära sig förvänd galopp utan att byta och stå still i halterna men det var en bra skola för mig att lära mig förvalta energin. Jag har älskat den här ponnyn av hela mitt hjärta i 23 år och det finns inga ord för hur ont det gör just nu.

Första dressyrtävlingen vann vi och ja det bara fortsatte, 6a på SM 96, SM Brons 97, SM Guld både inne och ute 98, DM guld 98. King Co vann också Lag SM med Christian 2000 och han har lärt flera duktiga ryttare att rida såsom Lina Dolk.

Att rida dressyr på King Co var en så häftig känsla han älskade att visa upp sig, han var en stor häst i litet format. Jag har så många fina minnen, flera är ärevarven där han alltid reste sig lite innan han galopperade iväg.

Jag och Mia Von Essen red en uppvisning i Scandinavium -97 att få inta den arenan på just King Co var så häftigt. Han visade mig hur häftigt dressyr kan vara, han lärde mig älska sporten. Han lärde mig också hur en häst ska kännas som kan ge allt.

De senaste åren har han varit pensionär här hemma på gården, betat gräs och pussats men nu orkade inte hans kropp hålla hullet längre och vi bestämde oss för att han ska få somna in innan vintern kommer.

Senast igår gick han och betade utanför mitt hus och pussades tillitsfullt, det gör så ont att ta beslutet det gör så ont att behöva vara med även om jag vet att jag gör det enda rätta och inte har något val.

Du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta King Co, jag älskar dig.

KRAM

Haha asså jag döör.. 8år sedan!

Idag har varit en sådär bra torsdag som man egentligen skulle önska att alla dagar i livet var men när verkligheten slår till, inte händer så ofta.

Började med lite kontorsarbete på morgonen och sedan trimmade jag Copper, Valbonne och Arezzo. Lite fix i stallet och sedan var det fika med hela teamet för att fira Astrid som fyllde år.

Efter det jobbade jag lite mer innan jag duschade och åkte in till Stockholm, pep-talk med Jeanna hela vägen i bilen.

Jobbade 3h innan Johanna som är och tränar hos Lussan kom till kontoret, nu har vi haft en riktig tjejkväll och pratat hästar och livet, som vi alltid gör. Kommer somna ovaggat och lycklig ikväll.

KRAM

Den här filmen är inte ny, trots det väldigt bra överblick hur det ser ut hemma hos oss.

KRAM

Det är så många som frågat om teamet i mitt stall. Vi har såklart en ordinarie stab och sedan väldigt många som kommer hit på helger och lov som är del i teamet och gör hela resan med alla hästar möjlig. På bilden ovan ser ni från vänster: Belle, Astrid, Ida (jag) Lollo och Becca.

Astrid som kommer från Norge, hon sätter alltid hästarnas välbefinnande i centrum och har hjälpt oss på Brolöten i ett år nu.

Emilia är vår nya “stallchef” och är dessutom superduktig på att rida, så roligt att få lite hjälp med ridningen. Till Chris och min stora glädje är hon nästan lika petig med städningen som vi är 🙂

Kristin som är en “mini me” och får ta allt ansvar för organiserandet, när jag är borta är det hon som kan skriva alla foderstater, hitta täcken till hästarna och allt annat pyssel. Dessutom sitter hon kvar på nästan alla hästar och det är ju väldigt bra. När mamma inte kan hjälpa mig så är Kristin också stand in tränare.

Belle, Carro (bilden) och Amanda är tre andra som gillar att hänga på Brolöten och hjälpa till med allt möjligt framförallt busa runt på våra fina ponnys.

Becca som tävlar en del av våra ponnys älskar att vara på Brolöten nästan varje helg, hon ställer alltid upp för oss alla bidrar ofta till väldigt bra stämning mellan alla tjejer.

Victoria är min klippa när allt annat strular kommer hon alltid till undsättning. Hon kan allt från att ta emot kunder, ha sitsträning och svara på mail.

Chrille är både tränare, groom och såklart den som fixar allt på gården. Allt från foder till hagar, lastbilar you name it.

Sara som kommer vara lite mer på Brolöten framöver är “pack-expert” hon har alla tävlingssaker iordning och på rätt plats varje gång man ska iväg på tävling. Bild och inlägg om Saras “packrum” kommer snart.

Johanna som också rider och tävlar några av våra ponnyer är en riktig kämpe och gör vad som helst för att få rida, oavsett tid på dygnet.

Mamma Chris är såklart kanske den viktigaste pusselbiten i hela teamet. Hon håller koll på alla i teamet när inte jag gör det och även mig för den delen. Dessutom är hon ju tränare nr 1.

Det är ett stort gäng att ha koll på och det kräver en hel del organiserande men det är så roligt att vi har ett så bra gäng.

Utan er skulle vi aldrig klara av att göra den satsning vi gör.

Vi söker också en ny dressyrpraktikant/elev.

KRAM

Så mycket känslor, så fantastiskt roligt!

Den här veckan kändes han så fin att jag vågade efteranmäla mig till tävling. Jag har börjat gråta bara vid tanken av att vi äntligen är här, äntligen tillbaka!

Idag red vi en Intermediere II, bara resan dit kändes lite spänd, skulle han stå bra i lastbilen? Är allt som vanligt?

Väl framme var de bara och rida, ringrostigt och lite spänt men så jäkla kul att äntligen vara tillbaka. Jag trodde aldrig att han skulle gå att rida igen i Juli efter den svåra skadan när han i flera dagar inte kunde stödja på benet, nu går han svår dressyr igen.

Tack alla ni som hört av er och hejar och stöttar. Det här var en stor dag och den betydde så mycket mer än väldigt många andra av våra framgångar tillsammans.

Hästen med 10-liv, det är min Briman det!

kram

Känner att det här citatet passar den här fredagen bra, vi kör ridläger och jobbar järnet den här veckan. Med all min kraft försöker jag motivera alla i min omgivning att ge lite mer, inget kommer gratis.

Jag får lite känslan att det är väldigt lätt att skylla ifrån sig på material eller resurser i den här sporten och jag är så trött på att höra det. Accepterar man inte att någon alltid kommer kunna köpa en finare häst än vad man själv har är det ingen idé att hålla på.

Det är många som tror så mycket jämt, den har mycket pengar och den har det så bra osv. Men man vet egentligen ingenting om någon annans verklighet och därför ska man fokusera på sin egen satsning och fortsätta kämpa.

Jag har verkligen bra förutsättningar, absolut men jag ger allt vad jag kan utifrån de förutsättningar jag har. Det finns de som har de bättre och de som har det sämre, so what. Jag inspireras så mycket av de som kämpar och ger allt oavsett situation, ibland kan man bli ännu mer imponerad av de som driver verksamhet med många hästar och jobbar fast de kanske skulle kunna haft tre eller fyra och ett mindre stall.

Det är häftigt att våga satsa, det är häftigt att följa sin dröm och det är en så otroligt rolig resa, oavsett hur långt man kommer.

Så upp och hoppa, rid din häst mocka lite boxar. Det blir en bra fredag!

KRAM

Det har hänt så mycket på sista tiden att det är lite svårt att landa och ta in allt. Så mycket roliga saker men också en hel del jobbiga saker och tuffa beslut.

Det blir ett litet konstigt tomrum nu när jag inte har hur många hästar som helst att rida per dag. Brille och Queen stormtrivs hos sina nya ägare, Whin visas för kunder och Witchcraft är saknad.

Det är klart att vi kanske kommer fylla på med någon ny ung talang i stallet men det är ingen brådska, jag har lärt mig att det är bättre att göra några saker bra. Just nu har jag så fina hästar i stallet och jag vill ge dem all min tid och kärlek. Helt plötsligt är de lite äldre och tar mer tid.

Det blir någon till start i år och sedan ska vinterformen slipas och året utvärderas. Jag är så stolt över 2018 men jag vill också lära mig vad exakt jag gjort rätt så jag gör rätt om och om igen.

En sak har vi bestämt och det är att Chrille ska få en häst så om ni vet en stor lovande häst så tipsa mig. Typ en Valbonne, vill vi inte alla ha fler Valbonner? 😉

KRAM!