Ibland är man beredd att göra vad som helst..

Ibland är man bara så övertygad att man vägrar ge sig, och den övertygelsen har jag när det gäller hästen Concept. Han är bara så bra att han är värd alla chanser i världen.

Concept blev bra efter en lång tids konvalescens i höstas, han gjorde en tävling och ni kan se klippet här. Efter tävlingen blev han skadad igen och denna gång krävdes operation för att han skulle blir bra.

Jag fick med mig hela familjen på att göra detta försök även om det var ett påkostat ingrepp och man får inte heller glömma risken det innebär att söva en häst.

Jag åkte med Peppe till Solvalla helt oförberedd, jag visste att han skulle sövas och opereras men jag trodde det gick till som så att jag lämnade honom där och blev uppringd när han var klar. Så var inte riktigt fallet, jag fick först ha ett samtal med den proffsiga veterinären som informerade mig om alla risker och chanser till att han skulle bli bra. Vid det här laget var jag redan då illamående och orolig.

När jag kom ut från samtalet var Peppe redan borta ur boxen jag lämnat honom i, han var redan inne i operationsrummet. Bra tänkte jag då åker jag nu? Nej, nej.. ”Vi kan behöva din hjälp”.. Min? Vad kan jag göra tänkte jag. Jag blev ombedd att sitta ner i ett väntrum.

Framför mig i väntrummet satt denna tavla, och jag blev helt chockad och livrädd, är det såhär det ser ut? Varför jag hade en sådan förskönad bild av operationen vet jag inte men när jag såg dessa bilder blev jag helt förskräckt, och jag hann tänka vädligt många hemska tankar innan det knackade på dörren. Det var en av veterinär assistenterna, vi behöver din hjälp, han ramlade åt fel håll.

När jag kom in i operationssalen låg Peppe åt fel håll, mot väggen, jag som aldrig sett en sövd häst med tungan ute innan blev helt förstörd när jag såg Peppe ligga helt orörlig med tungan ute, så hjälplös. ”Nu ska du dra med all din kraft” var instruktionen från veterinären, vi behöver få upp honom på mattan. Jag var inte till så mycket hjälp från början eftersom tårarna rann och jag skakade i hela koppen, jag var bara så chockad.

Efter ett tag hade jag lugnat mig och jag drog med all min kraft och vi fick till slut upp Peppe. ”Så, tack för hjälpen vi ringer i eftermiddag”!

Jag hade egentligen tänk jobba men jag åkte en sväng till skolan i ett tyst rum och återhämtade mig. Veterinären skötte allting otroligt proffsigt, de har massor med års erfarenhet av dessa operationer och det är vanligt att hästarna hamnar åt fel håll. Men jag hade trots min erfarenhet ingen aning om att det var såhär det gick till och jag hade egentligen inte heller riktigt insett alla risker.

Klockan fyra fick jag beskedet att operationen gått bra, han var vaken och man hade fått bästa möjliga resultat av operationen. En otroligt lång dag hade äntligen fått en bra utväg och nu var det bara vila flera månader och en lång återhämtning.

Peppe!

Igår travade jag Peppe för första gången igen, en så fantastisk känsla. Jag älskar den här hästen och vi har gått igenom så mycket tillsammans.

Jag har inte riktigt känt att jag varit redo att dela med mig av detta innan men nu när jag är uppe på hans rygg igen känns det som vi har kommit en bit på vägen från den första farozonen. Jag håller nu alla tummar och ber för att denna igångsättning går enligt plan.

KRAM

Delta i diskussionen

  1. Just idag gjorde det här inlägget mig mycket glad. Min häst har opererats idag och jag hoppas på en lika bra utgång som du ”förhoppningsvis” fick. Tack för det!

  2. Min häst har nyligen också opererats. Han ska skritta nu i 3 månader för att sedan åka på återbesök för att checka att han kan börja trava. Förstår verkligen din oro. Det är så hemskt när dem man älskar så mkt inte är ok! Lycka till!

  3. Skönt att operationen gick bra, måste vara hemskt att se sin vän sådär! Var det samma skada som han haft innan som han opererades för?
    /Emma

  4. Han är så makalöst fin och ni passar så otroligt bra ihop! Jag hoppas innerligt att han blir bra och du har verkligen gjort allt för denna hästen <3

  5. Hej Emelie,

    du skriver att du upplevde bemötande osv som proffsigt men det här verkar ha varit en väldigt omtumlande upplevelse, starkt av dig att ta dig igenom situationen på ett så bra sätt som du gjorde. Med facit i hand, hade du gjort om det om du visste vad som väntade när det gällde att hjälpa till vid vändningen? Jag lämnade min häst i Helsingborg i höstas och de hade tillräckligt med personal för att lösa detta själva vilket jag nu i är extra glad för när jag läst ditt inlägg.

    Hälsningar från Lisa

Lämna en kommentar

Lämna ett svar till Fanny Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *