Tränar-clinic med Patrik Kittel på Strömsholm

DSC_0418

 

I fredags morse åkte jag tidigt till Strömsholm för en heldag med MR Kittel. Spänd och taggad inför ridningen och förväntansfull inför dagen.

Patrik börjar med att ge mig en stor kram, varpå någon frågar mig om jag är nervös, Patrik svarar åt mig att vi känt varandra i nästan tjugo år så det är klart jag inte ska vara nervös.

Riktigt tjugo år har jag inte känt Patrik, men i alla fall i tretton år, jag lärde känna Patrik när jag tävlade internationellt som junior. Jag gjorde ofta som rutin att stanna på Patriks anläggning på mina resor utomlands. Under tiden jag arbetade i Tyskland hade jag väldigt mycket stöd av Patrik.

När jag började träna hos Anky kom Patrik över och hade träningar i Sörmland, det var då jag började träna för honom också. Patrik och jag träffades också ofta i Holland när jag red för Anky och Patrik red för Sjef.  Patrik höll sedan träningar på Brolöten och min bror Christian arbetade hos Patrik i sju månader.

Patrik är en person som är omöjlig att inte tycka om, alltid glad och framåt, jag älskar hans öppenhet, engagemang och ärlighet.

Dagen på Strömsholm gick så fort, Patrik gjorde att åtta timmar på en plaststol i ett ridhus flög förbi. Det var ett bra upplägg, Patrik förklarade sin syn på träning tydligt, förmedlade vad han tyckte var viktigast på ett väldigt bra sätt. Det blev en bra diskussion med många frågor och Patrik underhöll oss med några roliga historier om sig själv så det var många gånger alla tränare skrattade.

Eftersom jag känner igen mycket från Patriks undervisning sedan tidigare så var det skönt att få höra systemet och känna igen sig. Jag ska försöka ta upp några av de saker jag tycker var viktigast från utbildningen.

Patrik lät alla ryttare släppa sina spön från början, spö är ett hjälpmedel man tar till om det behövs och om det finns en anledning. annars lägger man bort det igen. Man kan aldrig veta om det behövs från start därför börjar man aldrig rida med spö.

Många av ryttarna blev också korrigerade med sina ben, att inte klämma varje steg utan ge en lätt hjälp med skänkeln, om hästen inte reagerar ger man en snabbare hjälp. Att ge tre snabba hjälper med skänkeln är något som måste tränas upp.

När vi pratade lite om hur man påverkas som ryttare med positiva och negativa tankar sa Patrik en väldigt bra sak. Så fort han börjar tänka en dålig tanke, till exempel jag är inte bra på skänkelvikningar eller jag sitter dåligt. Då tänker han STOPP, och så stannar det där. Det är så han får slut på felaktigt tankesätt, jag gillade verkligen hans sätt att beskriva det och jag har redan tänkt STOPP ett par gånger sedan dess..

Något som jag också tar till mig mycket är sättet Patrik tränade byten med flera elever. Det var ett par ryttare som kom in och hästarna gjorde hela tiden orena byten ett efter bak. I detta läge hämtade Patrik spöt som ryttaren fått lägga ifrån sig. Om ryttaren red vänster förvänd galopp fick ryttaren ta spöt i vänster hand och sedan reta lite med spöt på rumpan. Meningen var att hästen skulle reagera bättre och lite självbyta. Några hästar sparkade lite mot spöt först, några bytte före bak. Detta var precis det Patrik ville åt, att de ändrade sätt att byta på och alla bytte ett par rena byten mot slutet. Så intressant att se att det blev så stor skillnad med just byten som är så svårt på bara ett pass.

När det sedan var dags för min egen ridning var jag i alla fall lite nervös, jag ville visa Briman fin och jag ville visa Patrik hur bra vi är.

Patrik gör dig som elev ganska bekväm från start, han berättar för publiken att han gillar min inställning som ryttare eftersom jag är en worker. Han låter också mig få god tid på mig att värma igång och han börjar succesivt bryta ner de delar han tycker vi behöver jobba med.

Vi har haft lite problem med spänning inne på banan på senaste tid och detta trodde Patrik berodde mycket på att Briman inte är helt avspänd i arbete. Han behöver bli mer lösgjord och lättare i kontakten.

Jag fick rida Briman lång och låg utan för mycket kontakt i handen. Första tio minuterna rusade Briman men efter ett tag väntade han på mig. När jag sedan tog upp Briman fick jag en så fin häst med en riktigt bra känsla.

Det som gjorde mig mest glad av Patrik kommentarer var när han sa att jag var ett bra exempel på en elev som kämpat med sitsen och hur mycket en sits kan utvecklas. Från att sitta riktigt skevt till att bli riktigt rak att jag utvecklat min sits enormt. Dessa ord värmde så mycket, att Patrik som för fem år sedan tjatade så mycket om mina armbågar idag berömmer utvecklingen.

Det är sånt här jag glömmer, tänk på vad jag har åstadkommit de senaste fem åren? Tänk på hur mycket bättre jag faktiskt sitter. Längst ner hittar ni filmklippet med den kommentaren som jag ska boosta mig själv med i flera dagar.

Även i passagen och piaffen fick jag jättebra hjälp med den lätta kontakten och aktiveringen. Briman gick av sig själv och det kändes faktiskt som att Briman tyckte det var roligt. Något släppte lite i mig då, en sten lättade från mitt hjärta och jag kände kommunikationen med min häst igen. Det var så himla kul att rida. När jag bröt av och publiken applåderade så blev jag lite tårögd, tänk att Patrik kunde pricka så rätt så att min häst blev såhär fantastiskt fin!!

Jag kastade mig av för att ge Patrik min feedback, han var själv väldigt nöjd och ville gärna hjälpa mig mer. Därför fick jag chansen att åka till Segersta och träna dagen efter, förstår ni hur lycklig jag blev? En sådan bekräftelse att Patrik gillade Briman, min ridning och dagens träning att han ville hjälpa oss igen.

De senaste veckorna har jag varit i ett litet depp-läge, mest för att jag känner att jag varit lite på fel spår. Tack vare Patrik är jag på banan igen och nu i full gas. Tusen tack för det Patrik, du är bäst helt enkelt.

 

DSC_0011

KRAM

Detta inlägg är publicerat i Hem. Skapa ett bokmärke

2 Inlägg för Tränar-clinic med Patrik Kittel på Strömsholm

  1. Josse skriver:

    Åh vad roligt!
    Patrik är bäst.
    Känslan av att hitta tillbaka med sin häst med mjukhet är obetalbar.
    Bra jobbat.
    Blev lite tårögd själv av att läsa inlägget.

  2. Malin skriver:

    Härligt Emelie! Precis vad du o Briman behövde i novembermörkret<3 Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *