Ibland är det som terapi för mig att skriva av mig här på bloggen, det känns alltid bättre när jag skrivit av mig och i bästa fall får man en del pepp tillbaka.
Jag har verkligen hamnat i en ”Novmebersvacka”, jag känner mig otillräcklig med allt jag tar mig för och det känns som att alla runt omkring mig tycker jag presterar på halvfart.
När det gäller ridningen känns det som jag rider som en kratta, jag är sne i kroppen, jag är otajmad. Det är mitt fel att det inte går framåt och jag tappar självförtroende. Det är meningen att det ska vara kul att rida jämt. Det är roligt, jag älskar hästarna och de peppar mig att kämpa på varje dag. Men det är så komplext att vara elitidrottare och det hänger på en hel del annat runt omkring för att allt ska rulla.
Jag och folk runt omkring mig ställer höga krav på mig, ibland för höga. Det är mestadels jag som ställer dessa krav, men har man valt att vara proffesionell så är det också andra runt omkring som indirekt ställer kraven.
Jag delar med mig av detta för att någonstans där ute är det någon som precis suttit av sin häst och funderar på om de ens kan rida. Jag tror att det är en tröst att läsa att jag också känner såhär, att jag också pressar timmarna för att få ihop mitt liv, att folk runt omrking mig inte heller tycker att jag räcker till.
Gör färre saker bra, är många som sagt till mig. Lättare sagt än gjort men det är något jag tänker mycket på just nu.
Tror faktiskt också att oroligheterna i världen gör att man känner sig helt utmattad. I mig finns det en obehaglig oro i kroppen efter det som hände i lördags. Man vill gråta över världen, över att livet är så orättvist. Jag som egentligen bara borde vara tacksam över hur fantastiskt liv jag får chansen att leva, jag får otroligt dåligt samvete över att jag deppar ihop för att jag har dålig känsla när jag rider. Men vi har alla vår egen fight. <3
KRAM
Det är ju helt naturligt att även du känner så ibland och det är skönt för oss läsare att du berättar det för oss. November är en trist månad men snart går vi mot ljusare tider och då känns det förhoppningsvis bättre. Du är grym! <3 Kram
Andas! Du är grym på det du gör!
Det är otroligt modig av dig att våga visa svaghet! Mycket modigare än att hela tiden visa upp den ”allt-är-så-perfekt”-sidan.
Jag är själv en person som tror att jag alltid måste prestera och blir sällan nöjd med mig själv. Förstår att det verkligen blir mycket press, när man dessutom jobbar som elitryttare och hela livet går ut på att man ska göra en så bra prestation på träningen, så det blir bra prestation på tävling osv.
Mitt tips är att mentalt tänka att man faktiskt är en del av en gemenskap. Man tror lätt att alla tittar på mig, men det är faktiskt bara de där 4-5 minuterna på tävlingsbanan. Och då är det inte ens alla som tittar. Bara några få personer som tittar på ännu ett ekipage. Istället för att ställa sig själv bredvid omvärlden, så tänk att du är en del av den. De flesta har oftast så fullt sjå att ha ångest över sin egen prestation, att de inte märker vad som händer runtomkring…
Ett praktiskt tips, som säkert låter väldigt klyschigt, är att ge andra personer komplimanger. Tacka den där personen som alltid finns där för dig i vardagen, som kanske inte alltid syns, men som du inte skulle klara dig utan. Kanske någon helt oväntad? Kanske någon du inte känner? Vem vet? Det blir lite som att ge bort en present man länge velat ge, och konstigt nog så blir ofta man själv så himla glad av att ge och växer som människa.
Oj, vilket långt inlägg! Haha! Hoppas något av det jag skrev i alla fall kan vara till lite hjälp (även om det nog låter lite flummigt :P) och att du mår bättre snart. Kram!
Det är starkt att du delar med dig och som tur är går det ju upp också, läste om Friends, kuuul!! 🙂
Det tär på många det som händer i omvärlden och i en vardag med högt tempo och mycket press på att vara på topp och prestera så måste vi få vara nere ibland. Heja dig och oss alla i kampen för våra drömmar och mot onda krafter i världen! Kram
Den största anledningen till Att jag ÄLSKAR din blir och SER UPP till dig som person och elitidrottare är att du är ÄRLIG och VÅGAR VARA DIG SJÄLV Emelie ! Jag är såååååå trött på alla bloggar där ALLT är rosor och himmelrike. Alla känner vi igen oss i det du skriver .. Och alla känner för dig och skickar en värmande tanke om att du snabbt är på banan till 110 %.
Fortsätt vara dig själv och snälla fortsätt dela med dig av tips , dåliga träningsdagarna , framgångar , motgångar , funderingar etc etc . DU gör skillnad i hästvärlden !!!
Största kramen
TACK! KRAM
Vad fint att du delar med dig. De flesta jag känner som håller på med hästar oavsett nivå tvivlar väldigt ofta på sin förmåga. Inte så konstigt när det är den svåraste sporten som finns.