Upp och ner med unghästar

Whitney var ju som sagt ganska på tårna i Flyinge och hon gjorde väl det mesta på framridningen förutom det jag bad om. Spänningen satt i och jag tog lite hjälp av Mattias innan jag åkte hem.

Väl hemma såg hon spöken i varje hörn och det var med stor frustration jag försökte få henne att gå förbi dörren eller sofforna hemma i ridhuset. Vi kommer alltid igenom det men det är verkligen tålamodskrävande.

Jag bävade lite över hennes energinivå efter ett par dagars vila när vi varit i Elmia. Men som vanligt förvånar de mig och de tre senaste dagarna har hon varit en dröm att rida. Kan det vara så att allt landat? Att hon verkligen behövde en sån erfarenhet som Flyinge?

Hon har varit så samarbetsvillig de senaste dagarna och det kliar i fingrarna att börja med lite svårare saker. Däremot får det vänta. Nu är det viktigaste att få en lugn och avspänd häst att jobba med och inte skynda. Det är verkligen skönt att man kan vänta typ ett halvår tills man ska tävla igen. Hör ska tränas!

Kram

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *