Att vara med räknas också

I dagens dressyrvärld så pratas det väldigt mycket om kvalitén på hästarna. Världens bästa hästar har inga brister. Som dressyrryttare på toppen måste man se över sitt material och hitta rätt hästar. Absolut, jag kan till viss del hålla med, och tittar jag i backspegeln på min egen karriär så kanske vissa hästar har tagit mer än de gett mig. Eller är det verkligen så?

Kanske blir många bekväma och begränsar sig lite för att de inte har just den hästen med stort H. Jag har fått höra kommentarer från andra som att ”ska jag rida GP måste man ju göra det på ordentliga procent”. Andra kommentarer är ”jag tävlar bara om jag vet att jag har en chans att vinna”. Den hästen kommer aldrig bli en GP häst så därför är det inget för mig att satsa på. Men hur många är vi då som rider GP med placeringar i Sverige? Fortfarande inte så himla många..

Jag får också kommentarer om jag visar upp en häst i Flyinge eller Falsterbo att det här är inte en häst för dig att satsa på. Nej det kanske jag redan visste, att den hästen inte kommer ta mig hela vägen, men just nu har den faktiskt tagit mig till Falsterbo. Jag vill självklart också sitta på de bästa hästarna, men jag skulle aldrig minska antalet hästar att rida till en eller ingen bara för att de jag har inte är tillräckligt bra. Min mamma har lärt mig att vi rider på det vi har och så gör man det bästa av det.

Copper är ett bra exempel, när Briman nu vilar efter ännu en skada så har jag en häst hemma i stallet att träna piaff, passage och byten i varje på. Hur utvecklande är inte det för min egen ridning? Det är en möjlighet jag aldrig hade fått om vi gett upp Copper för att hon inte presterade topp. Jag vet inte vad framtiden säger om just Coppers karriär men jag vet att jag aldrig kommer att ångra att jag inte bytte ut henne mot en treåring efter allt hon lärt mig. Hon har lärt mig, uthållighet, tålamod, att rida ston och relationen till sin häst på ett helt nytt sätt. Hon är så rolig att rida och jag lär mig så mycket. Hon kommer göra mig ännu mer förberedd på nästkommande stjärnor och det är jag så tacksam för.

Jag vet att Kyra alltid uppmanar att man ska rida så mycket man kan, varje häst lär dig något. Jag uppmanar att man inte ska drömma sig iväg från nuet utan jobba med det man har och också uppskatta de individer man faktiskt fungerar med. Gräset är inte alltid grönare på andra sidan och vi alla kan inte köpa hästar för miljoner.

Jag älskar att utbilda och tävla hästar och det kommer jag fortsätta göra. Självklart ska jag se över materialet då och då, men jag kommer inte använda det som en ursäkt att jag inte lyckas.

KRAM