Känner ofta behovet av att berätta, sanningen, livet bakom kulisserna. Hur det egentligen ligger till innan alla blinginga bilder med flera tusen likes.
Att komma iväg till bruksprovet har varit en utmaning, på grund av sjukdom fick vi alla jobba järnet i helgen för att komma iväg. Helt otroligt med de vänner som ställer upp när de krisar, tack!
När lastbilen var färdigpackad igårkväll vid 21-tiden var de dags att försöka lösa sin egen packning och jag som normalt sett är perfektionist känner att jag har lite av en kalleanka packning med mig när det gället mina egna saker. Hästarna däremot där har jag koll på varje liten knoppsnodd.
I morse vaknade jag 5.30 på grund av ett nytt sjukdomsfall och det var bara att sätta fart trots den långa körningen jag hade framför mig. Mammas kommentar var ”det är inte meningen att vi ska komma iväg”.
Men jäklar vad snabba jag och Astrid var i morse, jag hann rida Briman, brodda av Valbonne, spänna fast hela packningen med spännband, boka tid på verkstaden för att efterdra däcken på lastbilen. Ungefär en timme försenade rullade jag och mamma med tre hästar mot däckverkstaden och sen vidare mot Skåne.
Väl framme var Mattias lite försenad men jag tränade både Brille och Valbonne för honom, där var vi klara vid 21 och rullade sedan vidare mot Flyinge.
Valbonne urpackad och allt iordning men när vi väl kommer till parkeringen fungerar inte elkabeln. Ingen middag, -4 grader och ingen ström, alla vet känslan av hjälplöshet när man bara vill sova. Som tur var lyckades grannen lösa så vi har el genom deras lastbil ikväll.
Middagen, lite pasta avnjuts vid 23-tiden i en kall lastbil, nu kör vi Bruksprov 2018!
Tack alla ni som backar upp hemma när vi är iväg, hade inte kommit iväg utan er!
Kram
Så roligt att läsa, trots att ni fått kämpa lite! Jag håller en tumme!
Kör hårt! Lycka till 🙂