Medaljhets och lite smått och gott

De flesta har säkert koll på att jag plockade en del medaljer under mina ungdomsår. Såhär under ett mästerskap kastas man lätt tillbaka 19 år i tiden och blir påmind om upp och nergångar, känslostormar, press, stress och avundsjuka.

Jag blev besviken om jag kom tvåa, för jag vann så ofta och det var det som förväntades. Jag har alltid haft sjukt höga krav på mig själv och med resultaten ökar såklart kraven. Jag hade roligt såklart, för jag älskade mina ponnyer och min familj, det formade mig till person jag är idag och de val jag gjort i livet.

Däremot vill jag påstå att det är så nyttigt att kämpa under andra omständigheter, bra med lite motgångar och lite perspektiv. Glädjen över finalplatsen i Seniorernas SM-final kan jag säga med säkerhet är större än flera av mina ungdomsmedaljer, jag vet ett SM-silver som junior jag var mäkta “besviken” på. Så hur kan man vara besviken över en medalj? Skäms tycker jag själv, lite perspektiv tack. Men jag vet också hur svårt det var då, när allt hängde på det man kämpade för och man gjorde allt för att nå sina mål. Det gör ändå inte att man inte borde uppskatta resultatet.

I årets SM-final red jag med min fina Briman som jag utbildat själv i snart tretton år. Vi har haft med och motgångar. Vi har varit skadade och blivit hela igen. Vi tävlade ihop med två av mina närmsta och bästa vänner, Lotta Esping och Johanna Due Boje.  Alla tre i final! Vi hade så roligt och vi var så glada. Både jag och Briman sken ikapp som Kim Lundin så fiffigt skrev. Det var ett perfekt mästerskap, ett av mina bästa hittills. Jag skulle vilja påstå att jag lärt mig älska sporten på ett annat sätt och fått lite perspektiv.

Jag känner att det här är så viktigt att påpeka för de yngre, jag önskar själv att jag sett lite annorlunda på det under min ungdomstid.

Jag vill absolut inte förminska någons prestation som plockat en medalj, jag vill snarare lyfta er och låta er känna hur bra ni faktiskt är. Njut och var glada! Vi ska vara glada att vi kommer till start att vi är med.

En sån som Patrik som dessutom gör det med ett guld, alltid ödmjuk alltid leende och alltid bäst. Det är en förebild det.

KRAM

Detta inlägg är publicerat i Hem. Skapa ett bokmärke

3 Inlägg för Medaljhets och lite smått och gott

  1. Cornelia skriver:

    Så bra och viktigt att ta upp! Såg många juniorer som red ut från banan sammanbitna och besvikna. Jag tyckte så synd om dem, jag tävlade aldrig när jag var så ung och aldrig på den nivån nånsin så jag vet inte hur det känns men det måste vara så tufft när man är ung. Det är inte lätt med perspektiv då, allting är stort och betyder så mycket. Hoppas att någon tar till sig det du skriver, tror verkligen det behövs!

  2. linn skriver:

    wow…underbart skrivet <3

  3. Rebecca skriver:

    Wow! Tack för perspektiv. Det är sannerligen en berg-och-dalbana med våra djur. Det skapar en ödmjukhet. Det är verkligen jätteviktigt att tänka på att man inte vet alls hur andras situation ser ut och varför de “varit borta” en period eller hur nöjd någon är över ett resultat.
    Det är verkligen fantastiskt att du och teamet lyckats få er till mästerskapet och att sen prestera så bra! Ta in det! Du är grym!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *