Och vi har varit där på botten, nu vi svävar på moln

Konstaterade idag hur fantastiskt bekvämt, roligt och uppiggande det är att träna Briman. Efter 12 år tillsammans så känns det så bekvämt att sitta upp på Briman. Allt är precis som det ska vara, vi förstår varandra och vi har gjort det här tusentals gånger förut.

Jag vet att han måste stretcha bakbenen när jag tar ut honom ur boxen, jag vet att han älskar att bli kliad med ryktskrapan på halsen men inte på ryggen. Jag vet att han älskar att gå i hage även fast han inte rör sig en meter i den, även om han studsar som en gummiboll både till och från hagen.

När jag rider har vi precis samma upplägg som alltid och idag blir det inga stora diskussioner, ber jag om något vet han exakt. Gör jag fel får jag veta det, vi hjälper varandra och vi litar på varandra.

Det är som en lång kärleksrelation där man lärt känna varandra och anpassat sig efter varandra. Blir lite tårögd när jag hör Petters nya låt: Regnet

För det enda jag bryr mig om är hur jag får dig att må
Och vi har varit där på botten, nu vi svävar på moln
För vi har sett höga toppar, djupa dalar, mörka tunnlar
Under ytan, genom hinder, vi har stått där det brinner, men
Inget av det där har stoppat oss
Tvärtom, alla tvivel har vi kopplat bort
För jag älskar dig så sinnessjukt, det dåliga är minnen nu
Nu ska vi ha kul på vägen innan tiden rinner ut
Och river dom ned muren så börjar vi om från noll

 

Precis så är det, vi har verkligen haft en bergochdalbana, men äntligen förstår vi varandra. Den här resan är precis vad ridsporten handlar om för mig, ett partnerskap i med och motvind.

KRAM

Detta inlägg är publicerat i Hem. Skapa ett bokmärke

2 Inlägg för Och vi har varit där på botten, nu vi svävar på moln

  1. Rebecca skriver:

    Åh vilken träffande text! Den känslan med ens häst är magisk!

  2. Moni skriver:

    Fint!! <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *