En rätt tung helg

När King Co somnat in så bara lät jag allt vara några timmar, det var så himla tufft. Vid 18-tiden kom Whins nya ägare och hämtade honom, en superduktig tjej som kommer få bästa hjälp från av min kollegor och vänner, trots det ändå tungt.

När jag vaknade i lördags hade jag inte lust med något alls, så mycket sorg efter att säga farväl. Både till hästar som somnat in men också till mina träningskamrater och vänner som nu är hos andra ryttare.

Det är kanske själviskt och orättvist att bli deppig när hästar säljs, men det är ju mina kollegor. Det har hänt mycket på sista tiden och det har bytts boxar och ändrats om i stallet, två av mina träningskollegor är borta två av mina fina vänner har fått somna in. Det känns!

Just i helgen blev det så påtagligt och jag bara kände att jag behöver göra lite annat. Nu har jag dessutom dragit på mig en förkylning så jag hoppas att jag kryar på mig snart igen.

Livet med hästar är en tuff bransch, på många sätt. Jag vet att det är enklare att inte fästa sig fullt lika mycket när det handlar om hästar som kanske kommer säljas eller inte är ens egna. Men jag vägrar vara så, vägrar tänka så.

Jag sätter upp mål med en häst så fort jag sätter foten i stigbygeln och målet är att bli så bra kompis som möjligt med hästen förstå den utan och innan och ge villkorslös kärlek. När man gör så då känns det även när man säljer en ponny, jag lovar.

Vissa säger nog nu att jag är lite för blödig men just i det här fallet tänker jag inte ändra på det.

Jag älskar mina hästar som familjemedlemmar.

KRAM

Detta inlägg är publicerat i Hem. Skapa ett bokmärke

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *