Ett varningstecken-fler som känner igen sig..

Ni som följt mig ett tag vet att jag gillar att visa alla sidor och vara ärlig mot er läsare. Jag är fortfarande inte ett dugg bättre utan har fortfarande feber och tappat rösten. Jag är så ledsen att jag inte kan köra på som vanligt. Ni som känner mig vet att när jag inte kan prata så är jag otroligt begränsad, inte mig själv helt enkelt.

Alla kan bli sjuka, det är inte hela världen, men nu jag är deppig. Ledsen eftersom jag sett fram emot semestern så mycket och jobbade så hårt innan, ledsen för att min planering rasar när jag inte kan styra upp och köra på som vanligt. Ledsen för att jag vill så mycket och det inte räcker hela vägen. Senaste halvåret har varit väldigt tufft och nu skulle det bli bättre, det har kommit väldigt mycket struktur och förutsättningar här hemma som gör att jag ska kunna dra ner lite i tempo.

En sak som jag verkligen försöker acceptera är att lära mig säga nej till saker man vill göra. Det är inte synd om mig, men jag har helt enkelt för många roliga saker att göra och det är uppenbarligen också ett problem.

Jag känner mig lite nockad och förstår att det här ett varningstecken att jag måste ta det lite lugnare. Varför ska det vara så jäkla svårt när man bara vill öka?

Jag tror många egna företagare, hästföretagare eller bara vi med häst känner igen oss i det här. Paniken över att man inte riktigt kan va sjuk eller att det alltid finns något att göra.

Så många har redan nu hört av sig och känner igen sig, jag tycker det är bra att kunna dela och diskutera den här typen av problem också och inte bara visa upp en fin sida med bra resultat.

KRAM

Delta i diskussionen

  1. Ta hand om dig och tack för att du sätter ord på det som man själv känner igen sig i.

    Är i samma situation med kroppen, totalt kraschat i sjukdom nu på ledighet (lärare på 60%). Men med 4-5 hästar i stallet (varav 2 konvalescenter under igångsättning som är svåra för övriga hemma att jobba just nu och en häst på tillridning) och ridlektioner för elever inplanerade är det så himla psykiskt tufft att vara i princip sängliggande.

    Hoppas du hittar hållbarhet för dig! Jag försöker tänka på att det spelar det ingen roll om det är roliga saker man gör om man gör så mycket att man inte håller. Kram

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *