Att vara djurägare..

Det finns så otroligt många fördelar med att vara djurägare men det finns en baksida och det är när våra älskade djur gör sig illa.

När vi köpte Faitful var jag i valet och kvalet om jag skulle ta hem honom direkt eller ställa honom på lösdrift. Eftersom jag tycker att hästar ska få vara hästar och det är bra för dem att leka med kompisar och röra på sig så mycket som möjligt så blev valet enkelt att han fick gå på lösdrift och sedan hingstbete. Vi hade som plan att ta hem båda hingstarna i slutet på maj.

Igår kom det där samtalet som vi alla hästägare fasar för, din häst har gjort sig illa, en spark och vi börjar med distriktsveterinären. Tyvärr var det värre och han fick åka till djursjukhus. Eftersom jag var i Skåne hade jag ingen möjlighet själv att köra honom utan jag fick hjälp av de som har lösdriften.

Vid tiotiden på kvällen ringer de från djursjukhuset och vill veta försäkringsnummer om det är okej att ringa mig senare, samt om hästen ska gå till livsmedelsproduktion om den avlivas. Ursäkta vad sa du? Hästen har alltså inte ens undersökts och jag blir uppringd och får frågan om den ska gå till livsmedelsproduktion. Jag blev helt chockad ledsen och nattens timmar har varit väldigt långa. Vad är det för jäkla fråga? Vi har nästan 40hästar och jag är väl relativt luttrad när det gäller den här typen av händelser efter alla år med många hästar. Men hittills har jag aldrig fått den här frågan på ett såhär okänsligt sätt.

6.00 i morse ringde de och berättade att han är undersökt och ska opereras idag,  nu tolv timmar senare vet jag fortfarande ingenting för djursjukhuset har fortfarande inte hört av sig.

Jag tycker bara att det borde finnas lite mer känslighet kring hur man  tacklar den här typen av information med tanke på hut mycket kärlek och engagemang vi lägger ner i våra djur. För oss betyder det här allt och det värsta som finns är när de inte mår bra och man inte vet hur de ska gå. Varför kan man inte ha en bättre återkoppling och viss finkänslighet när man pratar med sina djurägare??

KRAM

Delta i diskussionen

  1. Oj! Jag håller med! Man vill ju inte tro att det handlar om okänslighet/nonchalans utan klumpighet i detta fallet men man borde tänka sig för hur man frågar! Att det ärpå ett sätt som förmedlar att man bryr sig. Kan ju fråga om det är ok att ge preparat som har livstids karrens om det krävs istället liksom! Hoppas det går bra!

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *