Det här med utrustningen

Min nya Antares i modellen tempo

Jag har alltid varit väldigt fäst vid min utrustning, jag gillar samma modell på kandar, har hittar mina favoritmärken på sadlar och känner överlag att man inte ska ändra på det som fungerar. Fast ibland är det bra att våga ändra det kan också bli bättre, nu har jag ändrat med lite bett i sommar på Copper och hittat något som är ännu bättre. Efter det så vågade jag mig på att pröva ett PS kandar igen, (tack Lina för att jag får låna). Just nu känns det faktiskt bättre än någonsin för att jag vågat mig ur min komfortzon lite. Gudarna ska veta att det tar tid och tålamod att testa och fixa men det är så värt det när man får lite genombrott.

Idag var också Erik Jerneld här och testade ut en ny Antares sadel till Copper, jag är supernöjd med modellen Tempo och har nu bestämt mig för att ha två sadlar i den modellen då de passar mina långa ben allra bäst.

Jag har inte märkt hur mycket Copper ändrat sig i ryggen men det var väldigt stor skillnad med den nya sadeln och det är så kul att man med små små justeringar hela tiden kan uppnå en stor förändring. Bara genom att hela tiden lyssna på hästen och analysera. Det jag behöver jobba mest på är nog tålamodet, resultatet och känslan kommer inte direkt. Jag vill gärna ha ett halleluja moment direkt innan jag byter tillbaka till det gamla. Men resultatet kommer ju inte direkt och det är bara att jobba på tålamodet, gissar att det är många som känner igen sig där.

Imorgon flyger jag faktiskt till Holland och ska titta på hästar, spännande va?!

KRAM

Delta i diskussionen

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *