Lägger allt på mig själv

Copper har varit så fin senaste tiden och jag hade verkligen bestämt mig för att ge henne en bra matchning inför årets sista start. Lite avstampet innan vi går vidare till nästa nivå. Vi har ju börjat med svårare saker som kan ställa till det lite, men det var inget som jag såg som något problem inför tävlingen eftersom det är så mycket som är så mycket bättre.

Till att börja med måste jag säga att jag är väldigt nöjd med procenten och placeringen i ett tufft startfält trots missar, men jag är inte nöjd med min egna prestation.

Vi tar det från början, det har varit mycket den här veckan, vi ska börja ridläger alla hästar är inne från betena och nästa vecka är det Jönköping Horse Show, mer eller mindre en vanlig vecka i mitt liv. Jag tyckte det var ett smart drag att som jag brukar med Copper, åka och tävla över dagen.

Jag var spänd, jag kände när jag kom fram att det var så mycket jag ville visa, hur mycket bättre vi blivit att vi faktiskt hade där att göra. Och det har vi väl alla lärt oss vid det här laget att det är helt fel uppladdning.

Trots att jag tagit i så det sprack med tidsplanering så blev det knappt med tiden när vi gjorde iordning och jag blev stressad på väg till framridningen. Lite längre väg än planerat till framridningen gjorde att jag kom med spänt ansikte till framridningen, stressad.

Copper var super på framridningen och då menar jag verkligen wow, jag hade en superkänsla. Men de vet vi ju alla att vinna en framridning ger inga poäng inne på banan.

När vi väl kom in på banan var det som att hon för första gången märkte av arenan och stoppade upp och blev spänd. För mig är det första gången det händer med henne och jag kom verkligen av mig. Jag blev passiv, tappade tråden och slutade rida. Första travökningen fick vi galoppinslag, efter det vågade jag inte riktigt driva och travdelen blev blek och ostadig. Vi hämtade hem oss i galoppen och slutade på fina procent ändå en bra placering i tufft startfält.

Men jag bankar pannan i väggen över att jag inte är bättre förberedd, att jag inte ger Copper bättre förutsättningar att prestera.

Jag borde varit på plats dagen innan ridit på banan, varit koncentrerad, vetat längden till framridning osv. Man kan tycka att jag är lite väl rutinerad för den här typen av misstag.

Som vanligt lägger jag lite för mycket i det hela och blir lite för påverkad istället för att blicka framåt. Jag måste verkligen lära mig att ladda om och bli bättre.

Sometimes you win, sometimes you learn och den här dagen går till lärokontot, skärpning Emelie Brolin. Nu blir det lite mental coaching i vinter för att ge Copper alla förutsättningar hon förtjänar och jag vet ju själv att en av mina styrkor är att tävla, så det är bäst jag ser till att pocka fram det -typ jämt.

KRAM

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *