En sån resa, att ha en häst från födseln och utbilda den i fjorton hela år. Med alla motgångar som varit, magsår, kotfraktur, hudsjukdom. Det känns ändå helt otroligt att vi är tillbaka på banan efter allt som hänt. Att vi dessutom får chansen att debutera en svårare klass med piaff och passage, som målet varit så länge och som vi kämpat för så mycket. Det är verkligen en dröm som går i uppfyllelse.
Copper har aldrig varit så rolig att rida som hon är just nu, hon är känslig lyhörd och för första gången på alla år känns det faktiskt som vi är på väg åt samma håll.
Jag njuter av resan så länge vi får hänga ihop, det är kul att vara tillbaka på den här nivån och det är kul att visa att vi kan tillsammans.
Imorgon åker vi till Jönköping Horse Show, det ska bli så roligt, Copper kommer gå knock out dressyr under showen medans Ozzy tävlar sjuårsfinalen,
KRAM