Veckans träning för Jeanna med Ozzy

Lämna en kommentar till Veckans träning för Jeanna med Ozzy

Ännu en superträning för Jeanna hemma hos Pelle och Tony, lyckliga mig som har chansen att få träna två hästar. Jag började med Ozzy som konstigt nog var lite mer taggad på omgivningen än förra gången. Det är en väldigt öppen bana med mycket som händer runt omkring så det är väldigt bra miljöträning.

Idag fokuserade vi lite mer på att vända i piruettgaloppen och bara till den här gången har Ozzy blivit starkare, han tog jobbet jättebra.

I bytena ville Jeanna att jag nu skulle samla galoppen mer och kräva lite mer, det blev något missförstånd först men sen gjorde han mer uttrycksfulla byten i balans. Kul att kunna utveckla nu när han börjar bli mer säker.

Vi fortsatte samma travjobb som sist, mycket tempoväxlingar mot passage och sedan upp i större trav med bärighet och Jeanna tyckte att jag skulle jobba ännu mer med detta, att jag kanske varit lite försiktig.

Vi piaffade också lite och här har jag varit så glad om han tagit några steg men nu tyckte Jeanna att jag kunde vara kvar och kräva lite till, att han inte fick sluta av sig själv utan när jag ville.

Han blev trots allt bättre än sist även om han var mycket mer spänd från början, och en liten klapp på axeln till mig själv som höll huvudet kallt och lyckades rida igenom spänningen.

Floris var också med men han får ett eget inlägg om träningen med honom 🙂

KRAM


Lite uppdatering

2 kommentarer till Lite uppdatering
Min fina Copper

Copper har vilat lite efter en överansträngning och var precis på väg upp i full träning igen och hon blev akut väldigt halt. Jag blev såklart väldigt orolig och i måndags körde vi hela vägen ner till veterinär Jonas Thornell i Skåne för att hitta felet. Trots att hon är en häst som står helt still i hagen så har hon lyckts slå sig illa på kotan, det måste skett i hagen eller skrittmaskinen. Prognosen beror lite på hur det ser ut på återbesöket om tre veckor. Just nu är det boxvila och korta promenader vilket i sig är superjobbigt att behöva se henne stå inne. Sedan är jag ju såklart utom mig av oro. Vi var ju så fina nu.. Försöker peppa mig med att det ändå inte är några tävlingar just nu…

Idag hade vi också flera väldigt roliga saker inplanerade men jag vaknade med en sådan hemskt huvudvärk att jag fått ställa in allt. Jag har kunnat genomföra lite möten från soffan men överlag en liten dipp just nu. Precis som vi vet går det upp och ner men idag är allting faktiskt lite tungt.

Kram


Lite från träningen med Ozzy

1 kommentar till Lite från träningen med Ozzy

Det var så roligt att komma iväg på lite träning igen. Ozzy imponerade redan från början genom att vara avspänd på en ny bana och kändes väldigt glad att vara iväg.

Vi började med mycket övergångar, både i trav och galopp. I galoppen samlade vi väldigt mycket mer än jag brukar. Jeanna ville att han skulle vara rundare i formen när han samlade sig och jag skulle inte vända på en så mycket mindre volt men när jag samlade sprången skulle jag samla mer än jag brukar. Ozzy tog jobbet mycket bra och det gjorde galoppen mycket bättre också.

Vi jobbade flera programdelar ur sexårsprogrammet, bytena var riktigt bra och de blev ännu bättre när jag tänkte lite sluta innan och gav en lite mindre hjälp med benen.

Bästa jobbet var mot slutet då växlade jag några steg mot passage och sedan upp i lite större trav. Tillbaka mot passage och sedan större trav igen. Ozzy började verkligen sväva och vi hittade en helt annan trav än tidigare. Så roligt och så många bra tips att jobba vidare med.

Kul att mamma lyckades fota så många bra bilder!

KRAM


Årets höjdpunkt

1 kommentar till Årets höjdpunkt

Sedan barnsben har jag lärt mig att årets största händelse är Falsterbo Horse Show, då handlade det om semester och show. På senare år börjar planeringen redan året innan, egentligen när man lite trött efter en veckas tävlande och rullar hemåt med den stora lastbilen och hela sitt team. Då sitter man och räknar efter, hur många hästar kan vi tävla i Falsterbo nästa år?

Planeringen för oss ryttare är in i minsta detalj och vi bor väldigt stor del av vår tid i våra hästlastbilar på meeting med våra hästar. Att få komma till en arena i världsklass i Sverige på hemmaplan där alla kollegor, vänner, hästägare och sponsorer möts en av de populäraste semesterveckorna i Sverige det är något speciellt. Därför vet jag att både jag och mina kollegor gör allt för att lyckas kvala och komma med till Falsterbo att kombinera häst och fest med semester.

För två år sedan gick jag in i en ny roll i Falsterbo, som tävlingsledare för dressyren. Jag ville göra ännu mer för både ryttare och publik men också lära mig mer över gränserna med de andra grenarna. Stolt och glad att som ryttare och kvinna i sporten att få axla ansvar för ett evenemang i den här klassen. Det har varit magiskt, vilket gäng jag har fått jobba med! Alla ni som gör Falsterbo till vad det är.

Planeringen har varit i full gång redan sedan september, och även om det sett mörkare och mörkare ut så har jag hoppats, hoppats att det är i Falsterbo det vänder. Idag gick vi ut med beskedet, det blir inget Falsterbo 2020. Det är så sorgligt och så definit på många sätt. Jag känner mig väldigt olustig och fäller en liten tår när jag skriver detta inlägg, vi är så många som kämpat för årets upplaga och vi kommer tillbaka starkare och ännu bättre 2021. Men just idag kan vi alla få vara lite sorgsna över den värld vi lever i och faktiskt inse att ingenting är som det ska just nu.

Kram på er


Nya mål

Lämna en kommentar till Nya mål

Så i helgen var det dags att rida lite programdelar och filma. Nästan som tävling med knoppar och allt. Det var så faktiskt riktigt kul, jag laddade kameran och headsetet för första gången på flera månader och fick själv ladda lite som en riktig tävling.

Vi badade och knoppade och filmade när Robban gjorde alla delar ur sexårsprogrammet och han var så duktig.

Jag fick massor med motivation och energi efteråt, superkul att se förbättringen på filmen efter och roligt att få sätta ihop alla delar i programmet.

Imorgon är det Jeanna träning med Ozzy som jag också ser fram emot, kul att mina ”små-mål” peppar och hjälper.

KRAM


Hästar i stallet nu

Lämna en kommentar till Hästar i stallet nu

Copper är den som kommit längst och just nu förstahästen i stallet, jag brukar alltid rida den hästen som går de svåraste klasserna först på dagen. Då har jag bäst fokus och framförallt mest tid på mig. Hon har vilat efter en överansträngning men är snart i full gång igen. Det är den svåraste biten, när man håller på att lära en häst de svåraste sakerna innan de vet exakt vet hur de ska använda kroppen. Planen är fortfarande att debutera piaff och passage klasser i år.

Floris är i full träning och börjar bli stabilare i byten, piruetter och skolor, planen är Msv B-debut så fort tävlingarna är igång igen. Tills dess är det bara att fortsätta introducera svårare saker, han visar väldigt fin talang för piaff.

Ozzy är tillbaka, så skönt att han äntligen verkar ostörd av sina bekymmer. Alla prover ser bra ut och medicineringen är avslutad. Han är under igångsättning, absolut inte full träning än då det kommer ta tid. Till hans fördel var han väldigt bra i utbildningen innan allt hände, så jag hoppas att det inte kommer påverka hans utveckling för mycket. Han ska starta sexårsklasser i år.

Tesla går från klarhet till klarhet, jag tycker vi lär känna varandra bättre och bättre för varje ridpass. Som jag sagt tidigare så har vi ingen tidspress alls, hon utbildas för framtiden och eftersom hon haft ett föl räknas hon som femåring i år, därför fortsätter jag utbilda och tänka som att hon vore fem år.

Robban håller på att växa i sin sexårskostym, vissa dagar är han en helt färdig sexåring och allt sitter. Andra dagar är han en valpig fyraåring och ingenting fungerar, jag vet att det ofta är såhär med unghästar och det ställer stora krav på mig som ryttare och utbildare, både att ha tålamod och ställa rimliga krav de dagar som är svårare. Han är stor och har stor gång, vilket innebär att det ibland är svårare.

Zlatan fortsätter sin utbildning som fyraåring, han är fortfarande hingst och kommer fortsätta vara det en tid framöver i alla fall. Han fick en välbehövlig vila efter bruksprovet och känns som han mognat väldigt mycket efter det. Han är ju redan nu klar för fyraårsuppgifterna så vi jobbar med styrka och bärighet.

Faithful och Diamond våra treåringar, laddar som sagt för treårstest nu Klaas har börjat rida dem och båda utvecklas i rasande fart.

Vi har haft flera fina unghästar här i träning nu under våren som åkt hem till sina ägare igen. Det finns faktiskt just nu en utbildningsplats ledig men eftersom vi har mycket jobb med alla nya ponnysar nu så är det ganska lagom att kunna lägga mer tid på dem.

KRAM


Idrottare-coronatider

Lämna en kommentar till Idrottare-coronatider

Jag har läst flera artiklar om hur elitidrottare påverkas negativt av det rådande läget i världen. Såklart som alla andra på grund av oro och stress kring det som sker i världen men också för att alla mål man satt upp rycks ifrån en och man har väldigt svårt att hitta rätt motivation i träningen.

Först tyckte jag själv att det var en ganska bra situation på jobbet, ingen stress, ingen press bara att fortsätta utbilda hästarna som vanligt. Jag vet vad en sexåring ska kunna, jag har min utbildningsplan, tacksam över att kunna gå till jobbet som vanligt och så vidare. Det är jag såklart fortfarande, absolut men senaste veckan har något annat tryckt på mer, en panik eller ångest över att inte veta när allt det här är över. En stress över att inte kunna sätta upp mål eller tidsplanering med tävling, eftersom man inte vet när nästa tävling blir. Jag har känt att det går ut över min ridning och över hela mig, det är inte bara målen och tävlingarna utan såklart hela situationen. Men vi kämpar så hårt för att nå våra mål, våra tävlingar och gemensamma träningar är grädden på moset det som gör att vi går upp tidigt på morgonen och orkar långa dagar hela året. Den där lilla stunden när allt bara stämmer, det ger så mycket energi. Jag är tävlingsmänniska, jag har tävlat hela mitt liv, jag har aldrig varit i en liknande situation förut och jag har börjat förstå att det tar mer på mig än vad jag själv trodde.

På riksidrottsförbundets hemsida har man redan skrivit en artikel för idrottare i corona tider. De tycker man ska fokusera på följande saker:

  • Ta dig tid att tänka över vad som verkligen är viktigt för dig, vad är din drivkraft?
  • Anpassa och förändra dina mål
  • Var kreativ och sök andra möjligheter att träna och tävla på, kanske bara att boka en träning kan motivera
  • Kom tillbaka i nuet, stäng ute oro i din omgivning
  • Acceptera dina känslor oavsett hur starka de är
  • Träna på avslappning, återhämtningen är viktig
  • Begränsa konsumtionen av nyheter, rätt nyheter i rätt mängd
  • Hantera din oro och arbeta med den

Länk till artikeln hittar ni här

Jag tyckte det var så många bra saker i artikeln och för mig kommer nu fokus handla om att förändra mina mål, boka träning och försöka begränsa nyheter och oro.

Det här är såklart små problem jämförbart med allt som händer just nu, men det är min verklighet och det är säkert flera som tävlar på olika nivåer som kan känna igen sig och tillsammans kan vi hjälpas åt att bli starkare.

KRAM


Jobbet med treåringarna

Lämna en kommentar till Jobbet med treåringarna

Faithful och Diamond är nu vana med ryttare, men för mig känns det väldigt viktigt att de har bra framåtbjudning innan vi börjat med mer ridning. William har ridit hästarna hemma och vi har upptäckt en liten vargtand på Diamond som vi nu plockat bort, därför vilar han nu. Väldigt viktigt att kolla detta tidigt så de inte störs när vi har betten i munnen. Under tiden jobbar Faithful miljöträning och framåtbjudning utomhus. Han har varit och galopperat ute på en galoppbana med William tidigare och idag är vi påväg dig igen. Så bra att ha den här typen av hjälp nära och att börja på rätt sätt med de yngre, ute i naturen.

Målet i år är treårstest med båda hingstarna men jag har inte bestämt vart än. Lite kul att faktiskt ha ett mål fortfarande när allt annat är inställt.

kram


Coaching av olika typer av elever

3 kommentarer till Coaching av olika typer av elever

Under min ungdom hade jag ofta en känsla av att flera tränare tyckte att jag ibland kunde behöva ”tryckas ner lite”. Jag tyckte själv att en tränare kunde ha en hårdare ton mot mig och en mjukare ton mot en annan elev som den känt lika länge och som red på ungefär samma nivå.

En gång frågade jag och då fick jag som svar ”du är så tuff så det tål du”. Hur präglade det mig som tränare då i mina ungdomsår? Jo jag var nog precis lika tuff mot mina elever som tränarna var mot mig. Det var ju det jag visste om…

Igår reflekterade jag själv över att jag ändrade tonläget när en ny, lite blygare elev kom in i ridhuset. Eleven innan hade jag härjat på och lyckats få galoppera flera varv den inte klarat av innan, alla var glada och nöjda men nog lät jag mycket tuffare mot den förra eleven än mot den nya. Jag blev så arg på mig själv, inte alls för att jag var mjuk i rösten mot den nya eleven utan för att jag blev orolig att den förra eleven skulle fundera på varför jag nu lät så snäll och timid.

Jag tycket själv att jag lagt väldigt mycket tid och energi även skrivit ett examensarbete om träning med ungdomar. Men vi tränare är inte mer än människor och ibland gör vi precis samma misstag. Ofta är det så att en tränare som är engagerad med lite högre röst gör det för att den tror att eleven klarar mer.

Konstigt nog var ju inte alls fallet så för mig, jag fick väldigt dåligt självförtroende under en period och grät mycket efter träningar för att jag var så besviken över att folk läste mig fel.

Jag har fortfarande ett stort problem med att folk läser mig fel, i text som i bloggen och när man pratar i podden har jag lätt för att vara personlig och visa känslor. På hästryggen i träning och på tävling går jag in i min bubbla och lägger på ett skal för att klara av sporten. Något jag gjort sedan jag var liten.

Idag brottas jag lika mycket med att jag kan bli uppfattad fel som att få stanna i min bubbla och kunna fokusera. Det har varit en stor trygghet för mig att träna för de jag känner nära, att veta att de tycker att jag duger som den jag är och inte läser mig fel. Eftersom jag känner såhär och har analyserat det så mycket nu, tycker jag att det är mycket lättare att vara en bättre tränare för ungdomar. Jag ser mig själv så mycket i flera av tjejerna och jag kan lättare hantera situationen även om jag fortfarande måste bita mig i handen om en elev släpper tyglarna och skrittar iväg. Jag redde nyligen ut en sådan situation med en elev som blev upprörd under sitt träningspass och nu har hon tränat massor för mig och vi har kommit väldigt nära varandra. Som Mattias säger, finns det aggression så finns det ambition det är ju även vår uppgift som tränare att få ut de bästa av våra elever även om man ibland själv tar åt sig får man bita sig i tungan och vägleda eleven rätt.

KRAM