Att baka en GP-häst

Lämna en kommentar till Att baka en GP-häst

Jag har varit lite stressad över att Copper tappat flera års utbildning och tävling på grund av sitt magsår. Grand Prix har känts långt bort och man hoppas att man ska hinna.

Det svåraste är att få hästen att hålla under uppbyggnadsskedet, när man sätter till samling i piruetter, piaff och passage. Muskler ska byggas och det tar tid. Nu äntligen känns det som att Copper orkar det jag ber henne om och nu är det bara tekniken som ska till. Det är spännande och så mycket roligare än innan.

Med Briman har alltid känts som att han haft väldigt lätt för de svåraste sakerna och att allt varit i fas och i tid. I helgen insåg jag att Briman och jag debuterade Grand Prix när han var tolv och att Copper faktiskt bara är tolv. Jag blev så mycket lugnare av detta. Tänk så många roliga år jag och Briman haft och så många roliga år Copper och jag har kvar. Den här träningen och det som är framför oss nu är så spännande och motiverande.

Kram


I ärlighetens namn..

4 kommentarer till I ärlighetens namn..

Jag tycker själv att jag försöker ha en öppen och ärlig blogg där jag delar med mig av både med och motgångar. Samtidigt har jag på senaste halvåret känt att det varit svårt. Flera saker har hänt som berör andra människor och jag kan inte med respekt och hänsyn till dem dela allt som händer. Jag kan vara väldigt ärlig med allt som berör mig men jag har stor respekt för min omgivning och jag tycker att alla får dela sin historia.

Därför tycker jag det varit svårt att blogga om vissa saker, jag får frågor här som jag inte kan svara ärligt på utan att det påverkar andra och därför har jag valt att avstå.

Senaste halvåret har jag gått igenom ett par förändringar både med hästar och privat, och det är självklart att det påverkat mig, jag har lärt mig massor och väljer att vara självkritisk i det mesta även om man ibland blir besviken det är ju så livet fungerar. Jag har också fått nya relationer och samarbeten som jag nu känner mig bubblande förväntansfull och glad över.

Men i sociala medier och på bloggen kan man faktiskt inte alltid visa upp 100% det är omöjligt och jag tycker både det är svårt och lite jobbigt ibland. Det är en hårfin gräns och jag kan inte alltid lämna ut allting. Det blir dessutom mindre att skriva om i vissa perioder när man helt enkelt inte kan dela med sig av vad som pågår. Jag skulle kunna visa upp en helt annan sida men jag är för ärlig, vissa dagar när saker känns tufft eller hela min tid fylls av något jag inte kan skriva om, då kan jag bara inte ljuga jag kan inte sätta mig ner och skriva om träningstips eller tävlingar när jag inte själv kan fokusera. Det påverkar såklart frekvensen av inlägg och kvalitén på inläggen.

Många bitar har fallit på plats nu och jag hoppas att jag ska kunna dela ännu mer med er igen. Jag hoppas alla förstår att jag själv är lite kluven och vilka saker jag tampas med och hur jag kämpar med att ni ska få ta del av mina med och motgångar för jag vet att alla har sina egna fighter.

Man ska vara en ärlig förebild med jämn leverans av information samtidigt som man ska vara glad trevlig i balans och med intigritet. En inte helt enkel kombination tycker jag i alla fall som alltid har känslorna utanpå och blir väldigt lätt påverkad av saker som händer runtomkring.

Det är inte alltid helt lätt att vara en influencer eller en bloggare och jag vet att många tampas med de här sakerna jag skriver om. Därför känns det så viktigt att få dela med sig om sina tankar och funderingar.

KRAM


Tandläkaren till hästarna

Lämna en kommentar till Tandläkaren till hästarna

Idag kommer hästtandläkare Janne till alla hästarna. Till och med alla kurshästar ska kollas igenom. Det blir en lång lista med många hästar men känns väldigt bra att få en genomgång. Tävlingshästarna gör vi ju ungefär en gång i halvåret medans kurshästarna blir en gång per år eller vid behov.

Tacke är den som behöver det allra mest, han är gammal och klarar inte av att tugga allt foder. Jag hoppas Janne kan hjälpa honom så vi får ännu några år tillsammans med Tacke.

Vi har en tid kvar imorgon om någon är intresserad.

Kram


Inte enligt plan

1 kommentar till Inte enligt plan

Vilken jäkla vecka rent utsagt.. Jag åkte till Holland med stora förväntningar. Självklart med realistiska förväntningar, man vet att allt kan hända. Vi hittade en väldigt fin häst som vi valde att gå vidare med. Förväntansfulla flög vi hem och det var lätt att sova lite färre timmar eftersom resan hade varit givande. Sedan kom röntgenbilderna och det var flera fel som säljaren redan visste om men inte hade informerat oss om. Suck! Jag vet att många är med om samma sak men man förstår inte att det fortfarande händer, de visste ju att jag skulle skicka bilderna till Sveriges bästa veterinärer… Ärlighet varar alltid längst och då slipper man ta upp allas tid i onödan.

Hemma igen ladda om och förbereda tävling, då har en av våra yngre ponnyer fått lite feber. Verkar inte vara allvarligt men jag tar alltid det säkra före deras osäkra så ingen tävling alls i helgen för min del.

Uppgiven är ordet men det kan ju alltid vara värre.

Jag var bjuden på en stor invigning av Christinelund Dressage i helgen så för att komma på lite andra tankar är jag nu på väg till Skåne.

Nya tag!

Kram


Det här med utrustningen

1 kommentar till Det här med utrustningen
Min nya Antares i modellen tempo

Jag har alltid varit väldigt fäst vid min utrustning, jag gillar samma modell på kandar, har hittar mina favoritmärken på sadlar och känner överlag att man inte ska ändra på det som fungerar. Fast ibland är det bra att våga ändra det kan också bli bättre, nu har jag ändrat med lite bett i sommar på Copper och hittat något som är ännu bättre. Efter det så vågade jag mig på att pröva ett PS kandar igen, (tack Lina för att jag får låna). Just nu känns det faktiskt bättre än någonsin för att jag vågat mig ur min komfortzon lite. Gudarna ska veta att det tar tid och tålamod att testa och fixa men det är så värt det när man får lite genombrott.

Idag var också Erik Jerneld här och testade ut en ny Antares sadel till Copper, jag är supernöjd med modellen Tempo och har nu bestämt mig för att ha två sadlar i den modellen då de passar mina långa ben allra bäst.

Jag har inte märkt hur mycket Copper ändrat sig i ryggen men det var väldigt stor skillnad med den nya sadeln och det är så kul att man med små små justeringar hela tiden kan uppnå en stor förändring. Bara genom att hela tiden lyssna på hästen och analysera. Det jag behöver jobba mest på är nog tålamodet, resultatet och känslan kommer inte direkt. Jag vill gärna ha ett halleluja moment direkt innan jag byter tillbaka till det gamla. Men resultatet kommer ju inte direkt och det är bara att jobba på tålamodet, gissar att det är många som känner igen sig där.

Imorgon flyger jag faktiskt till Holland och ska titta på hästar, spännande va?!

KRAM


Att leta häst

Lämna en kommentar till Att leta häst

Jag la ut för ett par dagar sedan att jag hjälper till att leta en fin unghäst. Så många som hört av sig och så intressant och lärorikt att få se så mycket filmer på fina hästar. Tack alla som hört av sig!

När jag tittar på hästar brukar jag först och främst vilja se tre jämna gångarter. Om det är en häst som jag ska rida är der viktigast för mig att den har bäst galopp. Traven är alltid utvecklingsbar och skritten behöver inte vara en nia men den behöver vara avspänd. Siluetten säger mig också en hel del, hur hästen bär sig under ryttare om den har en naturlig uppförsbacke eller om den rids in ett läge.

Jag tycker också det är intressant att titta på munnen när den jobbar, om den går med skum och avspänd kontakt eller lite spänd.

Der som är mest avgörande är aktiviteten och drivet, ser det ut som hästen är påväg någonstans och vill framåt. En häst som är flashig med väldigt mycket gång som ryttarn driver på massor är inte alls lika imponerande som en häst som svävar fram av sig själv.

Sedan vet vi ju alla att det är ungefär som att bli kär, vi alla faller för olika individer och vi passar bra ihop med olika individer. Tur är väl det..

Kram


Åska (!)

2 kommentarer till Åska (!)
Copper är stencool i alla väder..

Vi har haft ett helt galet åskoväder både igår kväll och hela natten, det har varit väldigt svårt att sova både för att man velat kolla till hästarna flera gånger men också för att det har varit sånna smällar att det varit i princip omöjligt. Självklart tar vi in så många som möjligt och stänger av alla elaggregat så åskan inte kan slå ner i dem. Alla hästar verkade lugna i natt när vi kollade till dem men ändå hade en häst sparkat sönder en vattenkopp i morse och det måste ju varit åskan som ställde till det.

Efter det som hände hemma hos Pytt med tre hästar som dog i hagen blir man ju helt hysterisk nu när det börjar bullra. Egentligen är det ju en risk i sig att ge sig ut på de stora ängarna när åskan hänger över men det är väldigt svårt att bara sitta hemma och vänta.

Idag på dagen började det igen och vi har haft två strömavbrott också snabbt in med alla hästar igen och hoppas nu på att det är över för gott.

Hur gör ni, tar ni alltid in hästarna när det blir åskoväder? Jag har på senare tid också försökt hålla koll i väderapparna om det blir åska men det är inte heller helt tillförlitligt.

KRAM


Vilken vecka

Lämna en kommentar till Vilken vecka

Sen jag kom hem har det verkligen varit full fart, vi har en ny hästskötare, Mikaela som vi nu introducerar i alla rutiner. I lördags var Penny på fölvisning och kammade hem hela 82,7% och kom tvåa. Hon var klar för Strömsholm nästa söndag men vi har valt att inte visa henne där av flera anledningar. Både för att jag startar tre hästar på GARKs tävlingar samma dag men också för att vi är säkra på att behålla henne och då spelar ju inte nästa bedömning så stor roll, vi har ju redan fått henne bedömd nu.

Att ha semester en vecka gör att man är lite ringrostig i reaktionerna när man börjar rida igen men också att man är lite bättre på att analysera. När man inte ridit hästarna på ett par dagar så känner man mer om de reagerar rätt eller märker kanske fler svagheter som man inte märkt innan, det är ju så lätt att bli ”hemmablind”.

Den här veckan efter hästarna vilat kan jag inte jobba dem fullt utan jag har försökt fokusera på lösgörande arbete och reaktionerna på mina hjälper. Eftersom jag är seg efter semestern har jag varit extra noga med att tänka på min hjälpgivning, att jag får reaktion och att jag hela tiden är konsekvent.

Det är så skönt att vara hemma igen och nu känns det som en liten nystart inför hösten med nya mål och planer.

KRAM