Låt oss prata om elefanten i rummet

5 kommentarer till Låt oss prata om elefanten i rummet

Som influencer och företagare spelar min telefon en stor roll i mitt liv. Jag börjar precis som många andra dagen med att kolla på telefonen, innan frukost har jag nog hunnit med ett par sms, gruppmeddelanden och ett snabbt samtal till någon på gården.

När jag är i stallet med hästarna behöver jag för att hålla igång flödet på mina socila medier filma och fota en del. Såklart kommer det mail och meddelanden under tiden. Jag försöker att vara väldigt noga med att inte gå runt och prata i telefonen när jag håller på med hästarna och när jag jobbar med personalen i stallet. Viktiga jobbsamtal osv måste man såklart hantera, men utöver detta jobbar jag hela tiden med att försöka vara närvarande när jag är i stallet.

När jag rider har jag alltid telefonen på sargen, oftast på ljudlös. Om det händer något viktigt så upptäcker jag det i hästbytet. Förut hade jag telefonen på mig, men jag har insett att det är omöjligt att koncentrera mig och fokusera på uppgiften. När jag just nu tittar tillbaka på min telefon senaste dygnet har jag sms från 30 olika personer, 14 missade samtal, 58 mottagna samtal, messenger meddelanden från 10 olika personer och över 100 mail på ett dygn. Så ja man kan säga att jag använder telefonen flitigt i princip uteslutande ur ett jobb perspektiv och nej jag räcker inte till, hinner inte svara på allt.

Men när jag kommer hem spelar telefonen en helt annan roll, jag tittar på filmer på hästarna. Tittar på duktiga ryttare, jag tycker det är ganska härligt att avspänt i soffan scrolla igenom telefonen. Klaas tycker inte likadant, han tycker att efter en viss tid borde telefonen lämna rummet. Jag förstår honom, det tar så otroligt mycket onödig tid och man missar viktiga samtal eller närvaro med de man umgås med.

Så hur ska jag då som förebild bli tagen på allvar när jag säger att jag tycker att många ungdomar har en osund relation till sin telefon.

På våra ridläger försöker vi ha telefonfritt i stallet och i ridhuset. Det blir ju lite svårt att styra helt, de flesta ungdomarna fäster telefonen på benet i ridbyxan så den är med under ridpasset. När jag har teori och rider för ungdomarna så flackar gärna blicken ner mot telefonen, men de vet vad jag tycker så de försöker visa att de lyssnar och tittar.

Ungdomar som inte är här på ridläger och inte vet vår policy har oftast en helt annan relation till telefonen. Jag har nu genomfört ett visst antal provridningar på ponnyer under hösten och då har inga ungdomar filmat mig när jag visat ponnyn men de har tittat mer på sin telefon än på ponnyn jag visar. När sen mamma eller storasyster hoppar upp filmar de inte heller, de fortsätter snapchatta och titta i telefonen, inte på ponnyn.

Jag blir såklart upprörd, jag känner så många drivna duktiga ungdomar som skulle gjort vad som helst för att få en egen ponny. Och har har vi då några som ska få den drömmen i uppfyllelse och de visar enligt min menig ett ganska litet intresse.

Telefoner och djur hör inte ihop, vi tappar fokus, vi ger fel signaler till hästarna. Vi är inte där..

Men vem är jag att bli upprörd? Jag som nu precis redovisat hur jag lever mitt liv genom min telefon. Hur ska jag kunna vara en förebild och förklara att det är skillnad på jobb och sköta sitt varumärke än att snapchatta? De gör som vi gör, inte som vi säger..

Jag tror att det är väldigt viktigt att vi som älskar djur och även våra nära ger dem den tid och kärlek de förtjänar och låter de som alltid förväntar sig svar omgående att få vänta lite. Ingen kan inte vara on i 24h och man måste föregå med gott exempel.

Jag har bestämt mig för att jobba på min relation till min telefon framförallt för djurens skull, ur säkerhetsynpunkt och som förebild och hoppas alla tänker till lite så som jag börjat tänka till.

KRAM


Syns du inte, så finns du inte

2 kommentarer till Syns du inte, så finns du inte

Mina föräldrar har alltid varit väldigt noga med att lära oss vikten av reflexer i tidig ålder. Kanske för att vi bor på landet och att den vägen som passerar framför är en stor riksväg.

Om jag inte hade reflex på mig när jag skulle till skolan så stannade inte bussen, så man snappade upp ganska tidigt att det var en bra idé att synas.

Vi har ”uppfostrat” många ungdomar från Sthlm som ska ta bussen från Brolöten i mörkret på söndagskvällen att de måste ha reflexer och gladeligen lånat ut reflexvästar, reflexspray och dylikt. Alltid lite förundrade över att de inte har reflexer själva, men om man sen själv åker in till Stockholm så förstår man hur stor skillnad det är med belysning.

Och nej, mobilen räcker inte som lampa….

Som bilförare så har man många gånger fått hjärtat i halsgropen när man kör på de mörka vägarna här på kvällarna och det kommer folk gående längs vägen helt utan reflexer. Det är verkligen livsfarligt och det tar för lång tid innan den som kör upptäcker den som går längs vägkanten.

Om du dessutom är ute tillsammans med din häst så räcker det ju inte bara med att du själv har reflexer, hästen syns ju i regel ännu sämre så det är väldigt viktigt att du ser till att både du och din häst har reflexer.

Jag var med om en väldigt läskig händelse i Flyinge för cirka åtta år sedan. Då gick alltid fyraåringarnas kval i mörkret på jag tror torsdagskvällarna och det var på den tiden där hästarna fortfarande gick vägen till ridhuset på samma väg som bilarna körde in. Vi hade precis svängt in vänster och mötte då i mörkret en hingst på bakbenen som slog ner precis framför bilen, vi hade inte alls sett den först. Från den dagen ligger alltid benreflexer med i packningen i tävlingsskåpet.

Många klädesproducenter som tillexempel Uhip gör nu också jackor med sömmar och detaljer som har reflexer i. Det tycker ja är supersmart och smidigt!

Ta hand om er och tänk på säkerheten även i mörkret..

KRAM


Idag vill jag hylla mitt team

2 kommentarer till Idag vill jag hylla mitt team

Senaste veckan har verkligen varit så tråkig, att inte kunna göra det man vill eller röra sig som man vill. I nuläget har jag ett så himla bra team runt omkring mig så allting rullar ändå även när jag själv är sjukskriven. Skönt att Klaas kan hjälpa mig rida hästarna och massor med annat jag brukar göra, familjen som tar mer ansvar, hjälper mig och sen mina grymma hästskötare som får allt att rulla även om jag inte är på plats som vanligt. Vi går in i en lite tyngre period med att ha häst nu, det är lerigt och blir mörkare, i natt går vi till och med över till vintertid.

Idag började vi höstlovskurs, och Martina och Julia har gjort så fint och allt har rullat så bra. Martina som börjar bli en riktig fena på ridläger har koll på varje minsta pinal. Julia som startar sitt första ridläger gör det med bravur, hon har till och med pyntat sadelkammaren med halloween pynt. När man själv inte kan fixa och vara med lika bra så blir man en stolt chef när allt är fint på plats och alla gör sitt yttersta. Eleverna nöjda, hästarna nöjda. Tack för att ni gjort dagen så bra jag är så stolt över er.

KRAM


Ett oväntat avbrott

6 kommentarer till Ett oväntat avbrott

På vägen hem från jobbet satt jag i en bil som var med i en viltolycka. Det kunde varit mycket värre men jag blev såklart väldigt chockad och väldigt ont i nacken.

Nacken har fått sig en rejäl smäll även om det bara är mjukdelar och jag är väldigt mör. Domnande händer huvudvärk och ont i både nacke och rygg. Jag är ordinerad vila och tar dag för dag nu. Alla tips mot nacksmärta mottages tacksamt, jag vill ju upp i sadeln på nolltid.

Nu blev ju min jäkla runstreak också avbruten så det är väl bara att börja om igen när man är på benen. Bra att ha flera mål.

KRAM


Runstreak

1 kommentar till Runstreak

Jag har gett mig på något så galet som att göra en runstreak, springa minst 31dar i rad. Jag är faktiskt redan på dag 24 och så galet stolt och glad att jag klarat det såhär långt.

Otroligt att man faktiskt lyckas klämma in det vart man än är. I flyinge fick jag till det tidiga mornar innan starterna. Idag fick jag till det i väntan på ett veterinärbesök. Man får mycket mer fantasi och planering när man har motivation.

För mig ger det så många positiva effekter, jag sover bättre orkar mer och känner mig starkare och piggare. Så håll tummarna nu att jag orkar hela vägen och kanske fler dagar än så!

kram


Bildbomb från Flyige Tesla

Lämna en kommentar till Bildbomb från Flyige Tesla

Jag är verkligen stolt över resan med Tesla i Flyinge, hon gjorde sitt första meeting borta uppstallad. Alla som såg henne i Flyinge i finalen för ett år sedan förstår att det var en avvägning att rida mellan avspänd häst och visa alla kvalitéer.

I kvalet körde vi ”safe” en bra upplevelse och hoppades på att det skulle räcka till final. Det gjorde det men en hårsmån, jag var lite besviken eftersom jag var så nöjd med min runda men att det inte räckte längre. Men när vi tog oss till final så förstod jag att jag behövde ladda om och nu hade jag min chans att visa våra kvalitéer.

Så roligt att det gick så mycket bättre i finalen, och så roligt att vi fick bra betalt för uppvisningen. Nu väntar träning, träning och mer träning. För det här var bara ett delmål och nu ska vi trimma för framtiden och våra stora mål.

KRAM


Bildbomb från Flyinge Robban

1 kommentar till Bildbomb från Flyinge Robban

Jag är så imponerad av Robban! Först tänkte jag inte ens ta med Robban, jag var rädd att han inte var färdig, att vi inte skulle leverera tillräckligt bra. Sen går han in och levererar högsta poängen hittills i sexårsklassen och en sjundeplats i kvalet. Jag var så överrumplad av vårt resultat att jag inte ens visste om vi var redo för finalen. Johanna som hjälpt mig med Robban peppade mig och sa att vi visst var redo.

Vi visste att det var svårare och att jag behövde göra bästa ritten hittills för att kunna mäta oss med de andra. Vi gjorde det, vi gjorde allt vi kunde, jag var så stolt när vi var klara. Han var lite trött och vi hade lite missar men vi visade två superfina byten och ett jäkla tryck i traven. För mig spelar det ingen roll om vi kommer elva eller sjua. Att jag känner att han gör allt för mig och går lite bättre i Flyinge än hemma att det stundtals glänser till så man längtar ett par år framåt. Det är vad som verkligen betyder något…

Tack Victoria för alla fina bilder

KRAM