Du skapar osäkerhet hos hunden genom att inte ställa krav på hunden!

Skärmavbild 2016-05-26 kl. 14.16.03

Skärmavbild 2016-05-26 kl. 14.31.22

http://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/så-skyddar-du-din-hund-mot-fästingar-3383892

 

Två veckors intensivt arbete gör nu en liten paus, och allt kan återgå till lite mer normal nivå.
Jag har arbetat i dessa två veckor, varje dag och långa dagar, helt uteslutande med hund och andras hundar.
Och en gemensam sak jag tänker på varje kväll då jag lägger mig för natten, det är att väldigt många hundägare är väldigt elaka mot sina hundar.
Inte för att hundägaren vill, inte med flit eller uppsåt, utan på grund av rena tankevurpor.

Hunden vet inte hur den ska uppträda vid hundmöten – ingen flockledare har berättat det för hunden!
Hunden vet inte hur den ska göra då det kommer besök – ingen flockledare har berättat det för hunden!
Hunden vet inte, hunden vet inte, hunden vet inte………..

Jag vet att många nu kommer att bli irriterad på mig, kalla mig gammelmodig och okunnig, skriva protestlistor till mina arbetsgivare där man ifrågasätter min gamla metoder och hur mina arbetsgivare kan ha mig som samarbetspartner….

Men det jag nu säger är rätt!

Barn och hundar, här finns många likheter. Tänk dig nu följande -
Jag väcker inte mina barn på morgonen, de får gå upp i tid helt själva för att komma till skolan. Jag plockar inte fram frukost till barnen, för det vet jag att de klarar själv. Jag säger inte åt barnen när det är dags att lämna bostaden… osv

Men jag belönar ändå rätt beteende. Försover dem sig på morgonen så ignorerar jag bara det. Kommer de försent till skolan, då ignorerar jag bara det. Gör de inte sina läxor, då ignorerar jag det. Går de inte och lägger sig i tid, då ignorerar jag….Men, när barnen gör rätt, då belönar jag givetvis.

Jag anser att detta skapar otrygghet hos mina barn. Jag anser att det är min uppgift som pappa att hjälpa barnen att klara av allt detta. Att ställa krav på barnen att gå till skolan, att ställa krav på barnen att göra läxor… osv.
Visst belönar jag också. Men att ställa krav, och att ge belöningar det är inte motsatser till varandra. Tvärtom anser jag – Krav så att saker görs rätt, belöna då individen gör rätt!

Om man då inte “berättar” för hunden vad vi vill att hunden ska göra i olika situationer, om man då inte är den ledare hundar behöver, och istället bara låter hunden gissa sig till vad den ska göra i olika situationer – Det skapar oro och en stress hos hunden som i sin tur ofta eller jämnt blir felbeteenden.

Att inte ställa krav på sin hund (rätt krav, individanpassade krav, krav en hund har lätt att ta till sig), att ställa dessa krav, att inte finnas där som en trygg och tydlig ledare som “visar vägen” i olika situationer där hunden faktiskt inte vet hur den ska uppträda – Det skapar en otrygghet!

Tänk dig en flock hundar, hur gör dom, hur ser det ut i flocken?

Det är självklart så att om jag har en liten hund som aldrig fått reda på hur “man ska uppföra sig” vid exempelvis hundmöten, det är självklart så att denna hund känner sig osäker och “ensam” i den här situationen.
Och ifrån detta måste hunden klara sig själv, och felbeteenden uppkommer.

I en flock ställs krav. Hundarna ställer krav på varandra, och det är ett måste för att djuren i flocken ska känna trygghet och harmoni.
Din hund har också en flock – Det är du och din familj!

Blanda inte nu ihop “krav” med bestraffning!
Blanda inte ihop “hur hunden ska uppföra sig vid möte av andra flockar” med exempelvis lydnadsträning där jag uteslutande använder mig av positiv förstärkning.

Mina barn måste gå upp i tid för att hinna till skolan. Det är ett krav jag ställer på dem. Inte genom våld, inte genom bestraffning – Men upp ska vi! – alltså en kravställning som inte är förhandlingsbar och som inte på något sätt är eller ser otäck ut. Tvärtom är denna kravställning relativt kärleksfull.

 

Kände bara att jag måste få ur mig detta, det är viktigt!!

 

 

 

 

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 6 Kommentarer

Ingen prestige eller stolthet, bara vettiga och framgångsrika lösningar.

Skärmavbild 2016-05-24 kl. 07.11.35

Titta, vilken goding :-)

 

Jag har en liten annan goding hemma hos mig i fyra dagar för träning/rehabilitering. En liten krabat som har enorma problem med hundmöten, och som dessutom angriper fullt ut om han får tillfälle.
Denna lilla krabat, en hanhund, är ung och första gången han fick hälsa på LillaNymo här hemma så angrep han henne och bet sig fast ruskandes i henne.
Kanske är denna lilla goding – För det är en goding förutom detta beteende – den mest extreme hunden jag har arbetat med då det gäller hundmöten och möte med andra hundar.

Vad beror detta beteende på?

Ja, den som det visste!
Kanske är det rädslor och osäkerhet i botten, kanske är det ett beteende som fått växa och blivit starkare, kanske har hunden varit med om något, kanske är det helt enkelt så att hunden bara är så här……

Självklart vill man veta, men det kommer jag aldrig få göra. Det är bara att acceptera.
Väldigt sällan är det – att man vet varför – inte heller någon stor hjälp till att få bort problemet.

Jag tycker i alla fall väldigt synd om hunden. Tilläggas ska att ägaren till vovven har två hundar. Den andra hunden av samma ras är en alldeles lugn och harmonisk hund, och dessutom är ägarna till vovven jag har hemma alldeles perfekta hundägare.

Vissa hundar är kluriga bara helt enkelt.

Det jag gör nu hemma med hunden är att skapa en relation. Vi tränar lite annat och jag är tydlig med att det är andra regler som gäller. Det sistnämnda – andra regler som gäller – innebär att jag inte frågat ägaren om hunden får ligga i soffan, om hunden kan göra ditt eller datt, vilka kommandon ägaren använder på hunden… osv. Jag börjar helt enkelt om från början. Och hunden får helt enkelt anpassa sig efter min flocks regler. Inte de regler som gällde i den andra flocken. Och jag tror just det är en del av lösningen.

Med mig kommer denna hund snart vara helt återställd och klara av hundmöten. Redan nu på morgonen hade vi ett hundmöte som hunden klarade alldeles utmärkt. Jag morgonrastade även LillaNymo och hunden tillsammans i morse och det gick också bra.
Utmaningen för mig och lilla vovven kommer att vara att föra över detta på ägaren och få ägaren att förstå hur de ska jobba med vovven framöver.

Det gör riktigt ont i mig detta. En hund som om jag inte får till det här helt 100% förmodligen inte kommer att kunna vara kvar hos ägaren. En hund som sannolikt placeras ut och med stor sannolikhet riskeras att avlivas längre fram. Så allvarlig är hunden i sina problem. Djupt tragiskt, men jag gör vad jag kan. Jag har dessutom stöttning och hjälp av min vän och hundexpert Leif Hedberg. Här gäller det att inte har prestige eller stolthet i kroppen, utan tvärtom gemensamt arbeta mot vettiga lösningar.

Grundpelarna i att lösa problemet -
-Inte vara rädd att konfrontera hundmöten. Tvärtom njuta och inse att detta är enda vägen mot en lösning.
-Vara oerhört konsekvent. Inte vika en millimeter från uppsatt mål.
-Ställa krav, men också belöna rikligt.
-Arbeta med relation mellan hund och mig. Hunden måste ha stort förtroende för mig och verkligen vara intresserad och imponerad av mig.
-Inte var orättvis, bara tydligt och rättvis.

Detta filmas en del också, så sannolikt kommer ni att ha möjlighet att se detta arbete på teve framöver. Sker det så säger jag till några dagar innan.

 

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 6 Kommentarer

Jag garanterar att du kommer sätta dina ord i halsen!

Skärmavbild 2016-05-23 kl. 21.45.50

Har du sett vilken liten goding jag har hemma hos mig några dagar…… En riktigt fin hund, lite “tokig”, men riktigt fin. Jag är smått kär faktiskt.

 

Hur mår LillaNymo egentligen?

Via brev, och här på bloggen, har jag blivit “påhoppad” – ja, jag kallar det påhoppad – över att LillaNymos träning och hennes liv med mig bara är tjafs och trams.
Låt mig då upplysa dig om följande – LillaNymo har förmodligen det bästa hundliv man kan ha, tillsammans med mig. Allt vi gör är av högsta kvalitet. Då det gäller uppfostran, då det gäller motion och omvårdnad så kan det inte bli bättre. Då det gäller hennes breda utbildning så vågar jag säga att den utbildning jag gör med henne är av toppkvalitet. I de specialområden vi går emot – Vårdhund och polishund – så har vi hela tiden Sveriges bästa inom varje område tätt och nära oss hela tiden. Jag har inget som helst behov att skryta om detta, men kan trots allt inte låta bli med tanke på påhoppen – Vi får väl se… vi får väl se!
Min målsättning är att hon ska bli världens bästa och mest välmående vårdhund. Och går vi till slut mot vårdhund, då kommer du få se….
Min målsättning är att hon ska bli världens bästa och mest välmående polishund. Och går vi till slut mot polishund, då kommer du att få se….
Att utbilda hundar mot tjänst, det är inget som är nytt för mig. Och de människor/hjälp jag har runt omkring mig är Sveriges bästa och kanske till och med främst i världen…. så vi får väl se… Dina påhopp, dessa kan jag garantera att du får sätta i halsen!!!!

Annars är det bara jobb jobb jobb just nu…. Det är väldigt intensivt och jag vet inte ens hur veckorna går att få till. Men på något sätt löser det sig, och snart blir det lite lugnare igen.

I morgon är det en ny intensiv dag, därför natti natti..

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 18 Kommentarer

Kom ihåg – varma bilar är dödsfällor!

Titta på filmen, och sen titta på den igen…. och förstår du inte riktigt – Titta på den tills du gör det!

Varje år dör det hundar i varma bilar. De dör en plågsam död helt i onödan. Det går att förhindra om du, om jag, och alla andra inser hur allvarligt och farligt en varm bil är.

 

 

Följ mig på Twitter och Facebook
Publicerad i Allmänt | 17 Kommentarer

Du gör hunden manisk!

Skärmavbild 2016-05-19 kl. 12.30.18

Den här godingen har jag träffat och arbetat med lite idag…. jag har verkligen världens bästa jobb!

 

Oj så fel det kan bli då man försöker lösa ett problem med sin hund med utgångspunkt i att hundens beteende är rädsla, och så är det inte det!
Här måste man verkligen passa sig, anser jag.

Ta “besvärliga hundmöten” som ett exempel. Hunden är “aggressiv”, frustrerad och väldigt aktiv vid hundmöten. Ägaren utgår ifrån att det här handlar om rädsla och beslutar sig för att hunden ska få hälsa på många snälla hundar för att det här ska gå över.

Men om hundens beteende vid hundmötet inte alls handlar om rädsla utan istället om att den vill aktivitet, att den mår bra att göra dessa utfall, att den helt enkelt tycker det är “kul”, eller att hunden känner att den får fördel i att göra på det här sättet. Och att hunden faktiskt vill träffa många hundar just av anledningarna ovan……

Tänk dig hunden och hundens favoritboll. Bollen betyder allt för hunden och så fort ägaren tar fram bollen så blir hunden glad, stressad, frustrerad och aktiv. Efter en tid då hundägaren tagit fram bollen då och då, och lekt med hunden och bollen – Avtar då intresset för bollen, eller ökar intresset och hunden blir än mer manisk på bollen?

Hundar fungerar inte på samma sätt som många av oss människor gör. Vi gör något som är kul, tycker det är förbaskat kul en period, sedan ledsnar vi. Så funkar inte hundar, tvärtom blir det ofta mer och mer maniska istället.
Det är exempelvis därför vi har hundar som jakthundar, som specialsökhundar, med mera. Vi riktar deras mani åt ett håll och använder oss av den manin.

Ofta blir lösningen med besvärliga hundmöten, då vi tänker fel, just att förstärka något vi vill få bort. I alla fall om vi tror att det beror på rädsla, och så gör det inte det.

Och om vi pratar om något vi kanske lite slarvigt kallar “mani”, då måste vi många gånger hjälpa individen att få stopp på den. Det gör vi inte genom att låta den pågå, då förvärras manin istället.

Varför är en hund besvärlig vid hundmöten -

1/ Hunden har aldrig lärt sig hur ägaren/flockledaren vill att flocken ska uppträda vid ett hundmöte.
2/ Ägaren har ofta under en lång tid innan själva problemet är ett faktum, ofta utan att veta om det, själv skapat problemet genom att uppmuntra sin hund till lek och intresse för främmande hundar.
3/ Osäkerhet över vad ägaren gör och hur denne beter sig vid hundmöten. Inkonsekvens, stress, olika regler varje gång osv.
4/ Osäkerhet för andra hundar. Det förekommer givetvis, men är betydligt mer sällsynt än vad många tror och uppfattar.

Nu måste jag arbete lite mer, sedan blir det en fin skogspromenad med jyckarna, och efter det en fest, en boksläpp – fest, med en mycket känd deckarförfattare. Ska bli skoj!

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 3 Kommentarer

Jag lever ett hundliv.

Skärmavbild 2016-05-18 kl. 14.30.25

Hund på dagarna i mitt arbete, hund på kvällarna med mina egna, hund på helgerna….. hund, hund, hund, hela tiden hund :-)

Tröttnar jag aldrig?
Nej, det vore som att tröttna på människor. Man lär sig något varje dag. Varje hund är en egen individ. Träning och lösning av problem måsta alltid individanpassas. Varje dag händer något man aldrig varit med om – Jag har verkligen världens bästa jobb och världens bästa liv!

Och som jag brukar säga då jag föreläser framför allt – Min kunskap får andra bedöma, men då det gäller erfarenhet, då är den svårslagen!

Det finns fotbollsspelare med 40 års erfarenhet som är dåliga, det finns fotbollsspelare som har 5 års erfarenhet och glänser. Så erfarenhet är inte allt. Men kunskap tillsammans med erfarenhet, det gör en ödmjuk inför det man håller på med.

Jag har inte levt en enda dag i mitt liv utan hundar.
Jag har tränat hundar aktivt sedan jag var kanske sju,åtta år.
Jag började tävla med egna hundar i tonåren.
Jag har hjälpt till med utbildningen av tusentals hundar.
Jag har utbildat cirka 25 hundar i olika tävlingsgrenar och klasser. Ibland på endast meriteringsnivå, men också på VM nivå.
Jag har arbetat som tf. hundansvarig på bevakningsföretag.
Jag har under en längre tid hos polisen utbildat hundansvariga till bevakningsföretag. Utbildat en rad egna tjänstehundar till väktare och polis.
Arbetat som lärare/instruktör på polishögskolan och Rikskriminalpolisen.
Vad jag känner till är jag en av de få civilister som genomgått polisens besiktningsmannautbildning (mentaltester av polishundar och “farliga hundar”)
Jag är utbildad och aktiv tävlingsfigurant, domare i både IPO och utställning (endast schäfer då det gäller utställning), jag är, som jag känner till, den enda SV domaren i IPO i Sverige (SV – Tysk domarutbildning), jag är avelskorningsdomare, jag har varit runt i världen och hållt på med hund…. och så där håller det på i princip hur mycket som helst…

Men var anser jag att den genuina hundkunskapen kommer ifrån? – Det är ifrån egentid med hundarna själva. I hemmet, på träningen, vid problemlösning, i träningsgrupper, på promenader i skogen och så vidare.

Den gamla dressyrchefen på Statens Hundskola sa vid ett tillfälle under en teori-lektion (han gillade inte teori) – “Vad jag vet är det ingen som lärt sig simma med hjälp av en bok. Det gör man bara genom att bli blöt” – och det är så sant!

Idag har vi bland annat spelat in en del för teve, men jag har också passat på att besöka en butik, en yrkesbutik, för att låna deras lokaler till att träna lite specialsök med LillaNymo. En annorlunda miljö med mycket störningar och lukter. Jag filmade en del av sök-träningen och om någon vecka kan du se det materialet på Nyhetsmorgon. Men jag återkommer till det.
Nu på fredag i Nyhetsmorgon ska vi visa LillaNymos och min lydnadsträning inför hennes eventuella uppgift som polishund i framtiden. Missa inte det!

 

 

 

 

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 7 Kommentarer

“Hemläxor” – klart underskattat!

Skärmavbild 2016-05-15 kl. 20.06.12

 

 

Så var det bara några timmar kvar på den här helgen. Och helgen har för mig gått i skyddshundens tecken. I går IPO-prov, och idag vidareutbildning av polishundar och en del unghundar.

Skyddsdressyr är otroligt kul och intressant, men det som tyvärr slår mig alltför ofta är att väldigt många går in på plan för skyddsdressyr och mer eller mindre omedelbart hamnar i konflikter med sin hund.
Och just konflikter med sin hund – Det är helt värdelöst!
Gäller dock inte mina träningskamrater eftersom vi är som hökar på varandra just om detta.
Tänk dig att starta en agility eller lydnadsträning med hunden, men först sätta dig och hunden i enorma konfliktsituationer – Helt värdelöst!

Skyddsdressyr ska precis som all annan träning bygga på att – hunden får fördel i att göra rätt – att hunden inser och lär sig vilka beteenden och uppträdanden som tar hunden dit den vill.
Det som dock är lite problematiskt med skyddsdressyr mot annan hundträning är kanske att hundarna man utbildar till skyddshundar, i alla fall tjänstehundar, många gånger har mycket mer resurser än den “vanliga hunden”.
Men desto viktigare är det då att arbete efter tekniken – “få fördel i”.

Dagens träningspass, fyra hundar + LillaNymo :-), gick i alla fall väldigt bra. Gör förarna sina “hemläxor” då kan det här bli hur bra som helst.

“Hemläxor”, det är just hemläxor. Någon hund kanske inte släpper direkt då föraren säger “loss”. Det blir hemläxa till nästa träningspass. Eftersom den träningen (i skyddssammanhang) kan bli konfliktfylld – Då får du lösa detta hemma. Nästa gång vi ses då har du lagt ner ett antal dagar på just “loss” och gjort en överinlärning på detta – Då kommer det inte heller vara några problem i skyddsarbetet.
Kontakt/kontroll likaså….. Denna träning blir också hemläxa. Överinlärning på detta och sedan lägger vi in det i skyddsarbetet helt utan konflikter.
Det är vägen till en framgångsrik skyddsdressyr, inte konflikter!

Det här med “hemläxor” gäller även i annan hundträning/problemlösning.

“Min hund lyssnar inte på mig vid hundmöten, jag behöver hjälp” – Hemläxa att få till en bra relation, sen hjälper jag dig.
Ofta behövs inte ens min hjälp då! Och skulle det ändå behövas så är det bara detaljer som måste fixas till. Men att ordna exempelvis – besvärliga hundmöten – utan att ägaren och hunden har en fin relation, det går inget bra.

“Min hund jagar vilt, jag behöver din hjälp” – Hemläxan kanske blir att ägaren får kasta/sparka ut två bollar hunden gillar. Den bollen hunden vill jaga efter får den inte jaga. Däremot tillåter hundägaren hunden att springa efter den andra bollen….
Funkar det, då kan jag hjälpa till med det sista i att lära hunden att inte jaga vilt.

Och så vidare…..

Men mitt i denna underbara helg så har vi också hunnit med ett barnkalas.
Min fina och otroligt underbara son – William – fyllde nio år idag.
Jag älskar mina barn så att det gör ont då jag tänker på det.
Stort grattis William!
Skärmavbild 2016-05-15 kl. 20.05.54

 

 

 

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 3 Kommentarer

Det är en kamp mot hunden, där hunden ger allt!

Skärmavbild 2016-05-14 kl. 21.32.07

Skärmavbild 2016-05-14 kl. 21.31.43

Skärmavbild 2016-05-14 kl. 21.30.58

Idag har det varit hund hela dagen… igen :-)

En stor mängd hundar anmälda på ett IPO prov, så jag fick gå in tillsammans med en domarkollega och döma lydnaden på samtliga hundar, och figurera ena delen (modprov) på skyddsdelen.
Fantastiskt roligt att både döma och figurera. Kanske är “figga” det roligaste som finns om jag ska vara ärlig.
Det ställer så enormt stora krav på en som person. Man måste vara superkoncentrerad, lagom aggressiv, det är fysiskt påfrestande, och varje hund arbetar på sitt eget sätt. Det är en kamp mot hunden där hunden ger allt, det måste även jag som “figge” göra.
Riktigt, riktigt, roligt är det i alla fall :-)

Jag passade också på att träna lite lydnad, mot polishund, med Lillanymo när jag ändå var på hundklubben. Vi filmade detta och förmodligen kommer vi att visa det nu på fredag på Nyhetsmorgon. Men det återkommer jag om.

Nu sitter jag i soffan, ungarna sover, LillaNymo är nöjd…. och jag är trött.
I morgon kalas. Min fina, fina William fyller nio år i morgon. Otroligt så fort tiden går.

Vi hörs mer i morgon, och i morgon är det utbildning i skydd av polishundar som gäller. Ja, efter kalaset då så klart :-)

G’natt

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | Skriv en kommentar

Idag sa en veterinär och docent – Jag bryr mig inte om att hunden inte gillar detta. Det får den ta!

Skärmavbild 2016-05-13 kl. 19.21.43

En liten goding jag träffade häromdagen :-)

Gårdagens inlägg om att man måste “tala om för hunden” att den gör fel, och inte bara nonchalera felbeteenden, har gett enorma diskussioner. Jag har läst igenom hela tråden och allas inlägg och känner mig bara bekymrad.
Inte för att någon eller några har en annan uppfattning mot vad jag anser, utan att jag helt enkelt känner att en hel del personer väljer att missuppfatta mig, och att en del av de som utger sig för att vara ett “facit” helt enkelt saknar kunskap.

Det kan också bli så här då teoretiker hamnar i diskussion med praktiker…. Hur som helst finner jag ingen som helst anledning att svara på några kommentarer eller ge mig in i några diskussioner. Detta eftersom allt jag vill ha sagt redan står i inlägget.

Då det gäller uttrycket – Det går inte att belöna/förstärka ett icke beteende – så är det något jag själv vetat om i princip hela mitt liv. Men jag har inte kunnat sätta ord på det.
För något år sedan föreläste jag nere i västra Sverige tillsammans med en kunnig och beläst man – Lars Fält.
I hans föreläsning sa han just dessa ord – “Det går inte att belöna/förstärka ett ickebeteende”.
När Lasse och jag pratade efter allt var över sa jag till honom att jag var glad över att han sa just så. Att jag var glad över att han satte ord på det jag hade svårt att sätta ord på.
Jag sa till honom då – Dessa ord komma jag att använda framöver!

Nu är det väl så om man vill vara en inbiten kritiker, att även att sova kanske är ett beteende…… Men som sagt, vill man kritisera mig på den nivån, då avböjer jag nog en diskussion.
För mig är det ganska enkelt och behöver inte alls krånglas till, exempelvis
- En hund som hoppar på en person – beteende!
-En hund som sover – icke beteende!

Jag tror att vi kan vara överens om att vi inte kan förbättra sömnen på hunden genom att belöna/förstärka med klicker i alla fall. :-)

Vill man inte förstå just detta i en teoretisk diskussion, då är det nog svårt att diskutera överhuvudtaget.

Alla gör som de själva vill med sina hundar. Som jag brukar säga och skriva – Jag är inget facit. Jag berättar om mina erfarenheter. Min kunskap får andra bedöma, men min erfarenhet är svårslagen.
Du gör vad som är bäst för dig och din hund. Jag tänker inte tvinga dig till någonting.

Igår träffade jag en familj, två vuxna och ett barn, samt en liten hund. Dessa hade problem med hunden. Den bet det lilla barnet, stal mat från barnet, och så fort barnet gungade på gungan i trädgården, kampade hunden med gungan. Den lilla flickan hade blivit mer och mer rädd för hunden.

I vårt inledande prat berättade ägaren till hunden att denne endast ville träna med positiv förstärkning, och vägrade säga – nej- till hunden. Ägarens teknik var precis så – nonchalera felbeteenden, belöna rätt beteende. Ordagrant så!
Vi pratade lite om detta och ägaren sa att de hade gjort precis så med deras lilla barn. Att det fungerade bra på alla sätt, med barnet alltså.
Men inte med hunden, det var därför jag var där.
Mitt i vårt samtal började barnet slå i en av bostadens glasdörrar gång på gång. Plötsligt ställer sig ena föräldern upp och går fram till barnet och säger med sträng röst – Nej, inte göra så. Dörren kan gå sönder!
Jag rynkade pannan och frågade senare – …”Men, du tror ju inte på att tillrättavisa. Ändå gör du det här framför mig. Vore det inte bättre att ta bort dörren så att ditt barn inte kan göra så, eller förstärka barnets beteende då barnet slutar att slå i dörren?”…. Tystnad!

Hur som helst, jag visade lite på deras hund. Efter några minuter lät hunden barnets saker vara och problemet var borta. Ägarna var nöjda och ångrade allt de sagt till mig innan vi började. Dessa ägare var väl insatta i metoden – Nonchalera fel beteende, belöna rätt beteende.

Vill man krångla till detta, “gå som en katt omkring het gröt”, romantisera runt hundägandet, stå på sig om att visa tekniker/metoder är mer rätt än andra, vill man försvara en teknik/metod mer än vad man vill ha resultat, då får man göra det. Det är upp till dig.

Idag gjorde jag en podd tillsammans med bland annat en veterinär och docent, samt specialist på tandvård och munhålor. Hon berättade bland annat det att hon struntade i att hennes hund inte tyckte om att borsta tänderna. Det fick hunden helt enkelt komma över. Tänderna måste borstas.

Att ställa krav på en individ är inte farligt. Att säga till en individ att det den gör inte är okej är inte heller farligt. Men vill du inte göra det, så slipper du. Men du får ta konsekvenserna, i bästa fall. Många gånger är det den stackars hunden som brukar få göra just det.

Titta på hundar i flock, titta på hundvalpar tillsammans med sin mor….. Inte mycket nonchalerande av felbeteende där inte, och dessutom en hel del tillrättavisningar. Kanske är det osunt och fel, och kanske får vi sända dessa tikar till en teoretisk utbildning i operant inlärning. :-)

Nä, problemet är att vi diskuterar olika saker, problemet är att några väljer att missförstå, problemet är att en del inte läser det jag skriver utan gör egna tolkningar, problemet är att en del helt enkelt inte har tillräcklig erfarenhet, problemet är att någon har en helt annan uppfattning.
Det sistnämnda gör dock ingenting alls, tvärtom.

Hur som helst – Resultat är det som är viktigt för en hundägaren och den stackars hunden. Inte vad någon har skrivit på sidan 16 i en bok.

Till sist – Då jag utbildar mina hundar, alltså jobbar med inlärning, då gäller även – nonchalera fel beteende, belöna rätt beteende – även för mig.
Ibland arbetar även jag med belöningar vid exempelvis besvärliga hundmöten, och andra metoder eller tekniker. Men det som är viktigast för mig är en individanpassning och resultat, inte teknik.

 

 

 

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 66 Kommentarer

Läs noga – Man kan inte med hjälp av belöning förstärka ett icke-beteende!

Skärmavbild 2016-05-11 kl. 16.57.34

 

I morgon är det teve för hela slanten. Klockan 0950 går jag och LillaNymo in i Nyhetsmorgons studio. Där ska vi bland annat titta på filmklipp på hennes träning (provträning) som ledarhund. Något hon ändå faktiskt är avlad mot.
Sedan är det iväg till en annan teveinspelning :-)

 

Även om min tid är väldigt begränsad så händer det att jag träffar olika hundägare i syfte att hjälpa dessa.
Och i alldeles för många fall finns där en problematik som uppstår pga teorin – Ignorera felbeteenden, belöna rätt beteende.

Om denna teori gäller exempelvis att jag ska lära min hund att gå på en lina (cirkuskonster/lydnad mm) då håller jag med till 100%.
Men då det gäller saker i vardagen som hunden gör, men inte får göra – Vad är detta för idioti?

Ursäkta ordvalet – idioti – men det hela är ju helt befängt. Av flera anledningar.

Om jag köper ett ritblock och tuschpennor till min son och lägger dessa på bordet till honom. Och han tar pennorna, skjuter undan blocket, och börjar rita på bordet……
Menar då denne som följer teorin – ignorera felbeteende, belöna rätt beteende – att jag lugnt ska avvakta medan mitt barn ritar på bordet, för att om barnet plötsligt slutar rita på bordet och istället ritar på blocket, ska belöna???????

Det är väl självklart att man måste tala om för barnet att det INTE är okej att rita på bordet(?)! Och jag tror de allra flesta föräldrar delar min uppfattning.

Detsamma gäller ju en hund. En hund får inte bita grannen, stjäla mat från min tallrik, gnaga och bita sönder väggarna… osv.
Då måste man ju tala om det för hunden! Hur ska den annars veta om detta?

Ok, hunden gnager på väggen. Det är inte bra men jag nonchalerar det hunden gör. Plötsligt upphör gnagandet och hunden gör ingenting, eller reser sig upp och går därifrån… Om jag då belönar (tror mig belöna) att hunden slutat gnaga på väggen, och att hunden förstår att belöningen är just därför… då gör man en rejäl tankevurpa. En rejäl sådan.
1/ man kan inte belöna/förstärka ett icke-beteende!
2/ förmodligen kommer hunden tro/uppleva att du belönar att hunden går, inte att den slutat med att gnaga.

Det är en enorm tankevurpa, det går inte!!!!

Dessutom är det så att mycket av det vi människor kallar felbeteenden, faktiskt inte är ett felbeteende för en hund. Att bita någon, att jaga efter en katt, att stjäla mat – Det är inget felbeteende. Det är naturligt och sunt. Det är dessutom så att beteendet i sig väldigt många gånger är självförstärkande i sig.

Ta en jämthund som ett exempel -
Denna hund ägs av en icke jägare. Denna hund får inte jaga. Trots detta får den upp vittring och sticker iväg efter en älg.
Ägaren nonchalerar felbeteenden och belönar rätt beteenden – Hur många tror att denna hund kommer sluta jaga bara för att ägaren nonchalerar detta?
Detta är självförstärkande i sig och hunden kommer bara bli mer och mer intresserad av att jaga. Oavsett om ägaren nonchalerar detta eller ej.

Ett annat exempel -
Jag vill inte att min hund biter grannen. Därför belönar jag hunden med en godis varje gång vi passerar grannen utan att hunden biter… (?)
Det går inte – Det går inte att belöna/förstärka ett icke-beteende!!

Så glöm nu detta med – Nonchalera felbeteenden, belöna rätt beteenden – då det gäller uppfostran, social träning i flocken(familjen).
Detta gäller endast då vi pratar om inlärning av cirkuskonster. Och då gäller det till 100%

Skilj på -

Vad är naturligt för en hund att göra i den här situationen – Vad är inte naturligt för en hund att göra i den här situationen.

Det sistnämnda, där måste man jobba med belöningar. Det förstnämnda – där gäller regler och att visa hunden vilka regler som gäller.

 

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 78 Kommentarer