Att det är en “hård metod”, det vill jag ändå slå fast.

@Leif_the_germanshephard på instagram 🙂

Min dag idag – gosat med hundar, sola, bada, och lite arbete förstås 🙂

 

Jag har tagit upp det tidigare här på min blogg. Men efter ytterligare några frågor om detta så vill jag ta upp det igen.

Några som förespråkar “mjuka metoder” säger att spruta vatten på hunden då den gör fel, att det är bra!(?)

“”Spruta en stråle vatten… försök att träffa nosen…. man kan blanda i citron…… med mera.””

Detta med att spruta vatten på hunden – Ger det resultat, då är det en hård metod!
Fungerar det inte – Då blir hunden bara osäker av vattenstrålen, eller så uppfattar den det som något kul (dock inte med citron och upp i nosen)

När sprutar man vatten – Då en hund gör något den inte ska göra – alltså bestraffning!

Om hunden upphör med det den gör, och tar till sig av vattenstrålen, varför gör den det – För att den uppfattar obehag!

Rent etologiskt kan man fråga sig vad en vattenstråle betyder för en hund? Alltså om en vattenstråle i tanke på kommunikation kan betyda något som en hund kan förstå?

Att spruta (rent) vatten på en hund gör inte ont! – Nä, men eftersom hunden upphör med vad den gör (om den gör det) så uppfattar hunden detta som ett rejält obehag.

Jag förespråkar ALDRIG detta, och även om inte jag säger att jag någonsin kommer att använda mig av detta, så vill jag nog ändå slå fast att det inte är en universal metod som jag gillar, och att i min värld så är det ändå en “hård metod”.

 

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 6 Kommentarer

Ge den tid, låt hunden ta initiativet!

Den här lilla krabaten “Leif” hämtade jag ute på Arlanda igår. Han ska bo med mig framöver och tillsvidare….

Hur ska man uppträda mot en ny hund, mot en valp, mot en hund jag träffar, mot en vuxen hund jag nyss tagit hem?

Den här frågeställningen kan ju handla om flera saker. Det kan handla om hur man på bästa sätt får en fin relation, hur man undviker att hamna i konflikter, eller kanske till och med bli biten (vuxen hund)… med mera.

Grundtipset är – Låt hunden vara och ge den tid!
Hunden är givetvis med dig, men låt den bara vara. Ta inte själv kontakt, tvinga inte hunden till något, börja inte “träna” med hunden eller på annat sätt pressa hunden med det ena eller andra.
Jag ger valpen eller hunden mat, jag ger den vatten, den får vara med…. det är allt.
Ganska snart – betydligt snabbare med en valp och varierande beroende på personlighetstyp på den vuxna hunden – kommer hunden själv börja ta kontakt. Då svarar jag på den. Ganska snart märker du att hunden viftar på svansen eller annat då du närmar dig eller tittar på hunden, då svarar jag på det.
Valp eller vuxen hund, så gör jag så att hunden hela tiden får avgöra.

Med en valp är detta sällan några problem eftersom valpen mer eller mindre omedelbart vill ha din närhet och uppmärksamhet. Men med en vuxen hund blir det ibland fel. Och det beror ofta på att man helt enkelt inte ger hunden tillräckligt mycket tid innan man börjar styra och ställa med hunden.

Idag kom ett nytt poddavsnitt ut, och du kan lyssna på det där poddar finns eller direkt på www.ilikeradio.se. Min podd heter som bekant “Hundcoachen Fredrik Steen”

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 6 Kommentarer

Ganska tragiskt för de hundar som inte trivs…….

Idag har varit en sån där härlig dag – Inget planerat!
Det är skönt som tusan och man hinner komma ikapp litegrann.

I morgon dömer jag schäfer på Svenska kennelklubbens stora utställning i Norrköping, och i veckan ska jag spela in det sista podd-avsnittet inför sommaren.

“Sommasvsnittet” tänkte jag skulle bli extra långt, och jag tänkte inte ha någon gäst. Jag ska vara ego och bara prata själv 🙂 Bland annat ska jag försöka utveckla mitt tänk om hund, och svara på en stor mängd frågor.

Hur vet jag att min hund trivs med mig, och mår bra?

Ja, det är en ganska bra fråga. En hund kan ju inte protestera eller till och med flytta om den inte trivs. Den blir kvar med oss som ägare, och får tillbringa resten av sitt liv med oss vare sig den trivs eller inte.
Ganska tragiskt för de hundar som inte mår bra eller trivs…

Att hunden äter bra – Det i sig behöver inte vara ett bevis för att den mår bra, inte alls.
Att hunden är lugn och nästan med tiden blivit “genomskinlig/osynlig” på promenader eller i bostaden – Detta behöver inte alls tyda på att den mår bra. Tvärtom kan den “ha gett upp livet”.

Jag tror det är viktigt att se hunden över tid. Att hunden inte förändrar sitt vardagliga beteende över tid. Att hunden har lätt för att vila och koppla av. Men också att den har lätt för att “växla tempo” och vara glad och busig. Personligen tycker jag det är viktigt att hunden vill ta egna intiativ. Jag tycker det är viktigt att hunden känner att den har en naturlig plats i flocken/familjen. Att den får lika mycket plats, och blir sedd, som alla andra i familjen.

Då det gäller hundens välmående har vi ett enormt ansvar. Det är bara hundägarens totala skyldighet att göra sin hund lycklig.

 

 

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 11 Kommentarer

Samarbete, förtroende, “få fördel i”… Detta är otroligt viktigt!

I kväll har jag tränat polishundar hela kvällen. Alltid lika kul och inspirerande.

Jag har sysslat med skyddsdressyr sedan i unga tonåren, och älskar det ännu mer idag en himla massa år senare. Jag har tävlat med en mängd olika hundar. Fram till mitten på nittiotalet i traditionellt bruks “Svenskskydd”, och sedan dess i SchH och IPO. Från tidigt nittiotal fram till idag har parallellt med mitt eget tävlingsintresse tränat och utbildat en stor mängd tjänstehundar, både väktare och polis.
Under en sexårsperiod arbetade jag till och från som lärare på Polishögskolan och Rikskriminalpolisen, och utbildade framförallt hundförare och vidareutbildade polishundsinstruktörer.

Det som slagit mig genom alla dessa år, det är att hur mycket man än försöker finna nya och bättre tekniker i träningen, så handlar skyddsarbete trots allt till slut om att hunden ska vilja bita, den ska vilja släppa, och den ska vilja bevaka. Uppe på det så måste samarbete mellan hund och hundförare i det närmaste vara 100%.

Jag har träffat en otroligt stor mängd människor som tränar skydd med sina eller andras hundar. Vissa av de jag träffat har varit duktiga, men väldigt många har också enligt min mening varit dåliga.
Det som irriterar mig mest då det gäller skyddsdressyr, det är “genvägar” och tillfälliga lösningar för att nå att synbart och snabbt resultat. Det fungerar aldrig!
Det kan se bra ut en kort stund, men lika säkert som att solen går upp i morgon så kommer det att gå mindre bra framöver.

Vanliga “fällor” som skyddsentusiaster kan falla i är –

– Att skyddsträningen blir “elakare” och våldsammare än exempelvis vanlig lydnadsdressyr. Många tycker nog att det är ok, “det är ju ändå en tuff grej att göra”. Men det blir aldrig bra. Om samarbetet och förtroende mellan dig och hund är viktigt på exempelvis lydnadsplan, då är det än mer viktigt i skyddsarbetet. Även skyddsarbetet ska bygga på belöningar!

– Att figuranten (den hunden ska arbeta mot) styr hunden, hjälper hunden. På så sätt får du en hund som kan gå bra på träning då hunden känner igen sig. Men på prov där figuranten arbetar efter ett speciellt mönster och är ganska neutral, där kommer inget att fungera. Eller för tjänstehunden där varje tjänsteingripande är en utmaning i sig. Att figuranten styr hunden, det är att lura sig själv.

– Att man helt enkelt har alldeles för bråttom. Grunddressyr är viktigt i all dressyr. Men i skyddsdressyr, där anser jag att det inte bara är viktigt, det är ett måste för att kunna hålla på med skydd tills, och trots, hunden blir gammal och rutinerad.

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 1 Kommentar

Ha respekt för detta, och ha det alltid i dina tankar…..

Värme värme värme…. överallt ser jag hundar som mår dåligt. (jag ser hundar som mår bra oxå) På stan, i bilar, på uteserveringar, på sjön…. mm.
Jag ber er ha respekt för värme då det gäller hund, du måste ha det!

En hund reglerar värmen genom att flåsa. En hund söker inte upp skugga på ett lika naturligt sätt som vi kanske gör om vi vill, en hund som blir överhettad kan dö fortare än vad du anar.
Snälla, ha respekt för värmen snälla du 🙂

Var noga med att hunden ligger/sitter i skuggan, även om hunden vill vara med dig i solen. Använd inte bilen som ett förvaringsutrymme, och lämna ALDRIG hunden i bilen utan uppsikt inte ens om du gör ett kortare ärende. Se till att hunden har tillgång till friskt vatten, och kyl gärna ner hunden med blöta handdukar om den är varm.
Varm asfalt kan förstöra din hunds trampdynor på bara några hundra meter, och om din hund blir överhettad kan det redan vara försent…..

Varje år dör det hundar i värmen. Glöm inte bort detta. Det händer, och är du slarvig eller för stunden omdömeslös kan det vara din hund som dör.

Jag ber dig ha respekt för detta, och alltid ha detta i dina tankar.

Publicerad i Allmänt | 4 Kommentarer

Hunden måste få tid på sig att kunna göra rätt.

Jag avslutade helgen (innan hockey-vm) med ett härligt träningspass med fem poliser och deras hundar. Jag hjälper dessa med skyddsarbetet, och det är vansinnigt kul.

Nästan alla av dessa polishundar är riktigt bra hundar. Ändå har många polishundförare vissa problem med sina hundar i skyddsarbetet (dock inte alla).
Och anledningen till dessa problem är många gånger samma anledningar som “vanliga” hundägare har.

1/ Ägaren/föraren är inte tydlig mot hunden. Då menar jag INTE hård, utan bara tydlig. Alltså kommunicerar på ett sätt med hunden som hunden förstår.
Ett exempel på detta kan vara en grej som hände igår med en av polishundarna. Föraren har problem med att “släcka” hunden. Alltså, få hunden tyst och sittandes, trots att figuranten (eller människor i arbetet) hetsar och eggar hunden.
Här var problemet tydlighet, och fokusera/kommunicera rätt. När polishundföraren sa “sitt” till hunden fortsatte hunden att skälla. Men det inte polishundföraren tänkte på var att hunden faktiskt inte satt ner ordentligt och stabilt. När hunden halvsatt kommenderade polishundföraren hunden “tyst” upprepade gånger och allt blev nästan värre.
Jag bad då denna förare att göra om övningen och strunta i att hunden skäller, och BARA fokusera på att den ska sitta ordentligt. Polishundföraren fick tydliga instruktioner och stöttning, och när hunden satt sig ner stabilt och säkert – ja, då skällde ju inte heller hunden.
Alltså, bråka inte med hunden och kommunicera med hunden på rätt sätt. Varför skäller hunden? I detta fall helt enkelt för att hunden inte kunde ta åt sig av kommandot “sitt” och “tyst” och att detta istället gjorde att hunden blev frustrerad och stressad. Lösningen var alltså att strunta i ljudet, och fokusera på det verkliga problemet.

2/ Man ger inte hunden förtroende. Att ge en hund förtroende och faktiskt också möjlighet att göra fel, det är viktigt. Har hunden satt sig ner på kommando “sitt”. Slacka då kopplet och kliv en meter i sida. Lita på hunden. Att stå nära hunden med stramt koppel ger hunden fel signaler. Svart eller vitt, rätt eller fel, det är vad som gäller. Gör hunden rätt, låt då hunden få känna det.

3/ Hunden måste få tid på sig att förstå, att göra rätt. Tänk dig en hund som på promenaden får syn på en katt och vill jaga efter katten. Samtidigt som den far ut i kopplet säger du omedelbart “sitt” till hunden. Sannolikt kommer hunden inte att lyda, och all försök till kontroll är bortkastad.
Tänk dig nu istället att du tar det lugnt, håller emot hunden då den vill jaga efter, och säger lugnt – “Pluto”….. (väntar tills hunden uppmärksammar dig) och när du känner att hunden har uppmärksamhet på dig säger du – “sitt”. Då kommer övningen sannolikt att lyckas. I såna här situationer måste du skapa förutsättningar för hunden att lyckas. Och det gör du bland annat genom att ge hunden några sekunder extra innan du börjar “härja” med hunden.

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 3 Kommentarer

Hunden måste lita på dig och våga slappna av.

Nu är väl ändå våren här…..

 

Nä, det är faktiskt inte så. Om hunden kommer fram och morrar, då söker hunden en “konflikt”. Du avvisar detta, och du slänger en godis på golvet som hunden gärna tar. Du har avvisat hunden, godisen hjälper bara hunden att “byta sinnesstämning”.
Att förstärka ett “morr” från en hund, det kan man aldrig göra genom att “byta sinnesstämning”. Ett förstärka/belöna ett morr, det gör du genom att ge hunden en konflikt, eller att du svarar hunden genom att flytta dig eller liknande.

 

Jag tycker burar är väldigt bra. Hundar gillar ett eget “kryp in”. Tänk bara på att dörren måste vara borttagen eller uppställd. Det är inte tillåtet att hålla hund i bur, förutom under tillfällig transport.

 

Beröring måste man ibland lära valpen att klara av. Det kan handla om veterinärundersökning, besiktning/kontroll av hunden hemma i bostaden med mera. Jag tycker också att det är en viktig del i det jag kallar ledarskap – Att hunden litar på dig och vågar slappna av.
En gång i tiden lärde jag min katt att det inte kom loss ur mitt grepp för än den kurrade. Det gick faktiskt väldigt fort och bra.
På liknande sätt gör jag med alla mina hundar. Jag passar på att träna då valpen är trött, och jag använder mig INTE av godis i denna övning. Detta eftersom jag vill att hunden ska lära sig att slappna av, inte ligga i någon typ av förväntan.
Börja kanske med att ha valpen stående på golvet mellan dina ben. Böj dig framåt och smek hunden. Ditt enda “krav” – Du ska vara här tills jag säger annat!
Vill valpen gå därifrån använder du dina smekande händer och hindrar den. Vill valpen bita dig, då svarar du inte på detta utan håller lätt men bestämt i valpen….. när valpen står still, accepterar din smekning. då sträcker du på dig och lämnar valpen. Inga kommandon, inga belöningar. PÅ så sätt kommer valpen lära sig att detta med beröring är ett “måste” och att det enda sättet att slippa detta är att slappna av. Detta går fort, och bara efter någon vecka VILL inte valpen att “gosstunden” ska vara över. Utveckla härifrån i varianter.

 

Visst var detta en härlig nyhet och överraskning? 🙂 🙂

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 11 Kommentarer

“Fya” hunden och du har förstärkt beteendet!

 

Detta får du ju inte missa!
Nu på lördag, ha en underbart trevlig dag, var med och stötta Hundstallet!

Själv har jag ingen möjlighet att vara med eftersom jag flyger österut på fredag i ett annat hundärende, men jag litar på dig 🙂

 

Om din hund morrar åt dig!

Jag tar kontakt med hunden – Den morrar!
Hunden tar kontakt med mig – Den morrar!

Detta är två skilda saker, och detta ska hanteras på olika sätt.

Om du tar kontakt med hunden och den morrar så ska du nonchalera och kanske till och med respektera att hunden vill vara ifred, äta ifred, eller sova ifred.
Men om hunden söker upp dig för att morra och utmana dig, då tycker jag du ska agera.

Att en hund morrar åt dig då du söker upp hunden, även om det kan kännas besvärande så är inte alls det lika allvarligt som det andra exemplet. Och om vi ska hålla oss till det andra exemplet – att hunden söker upp dig, och morrar åt dig – då tycker jag det är viktigt att först ta reda på om hunden mår bra. Gör hunden det så kan det finnas en rad olika anledningar till att den gör som den gör. Förmodligen är en av de största anledningarna oro/osäkerhet/konflikter mellan dig och hunden.

Sitter du i soffan och hunden kommer upp till dig och morrar – Då avvisas hunden från soffan!
Rör du dig i huset och hunden går efter dig och morrar – Då “äger” du området omkring dig….. osv.
Alltså, angrip inte själva morrandet, utan “äg” bara området omkring dig.
Tänk – “ska du morra får du gå någon annanstans och morra, inte här”  Du kan också hjälpa hunden att acceptera avvisningen genom att slänga iväg en godis på marken. Att ge en hund godis då den morrar förstärker INTE morrandet och hundens känslor omkring det, tvärtom avdramatiserar du hundens känslor.

Det största felen hundägare gör då hunden morrar, det är – En hund ska jäklar inte morra åt mig, och att hundägaren “svarar” på den konflikt hunden vill ha. Det sistnämnda bara förstärker (belönar) beteendet. 

 

 

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 6 Kommentarer

Man kan visst jämföra äpplen och päron!

…. sekunden innan hon fick sig en nospuss…   🙂

 

Kan man jämföra äpplen och päron?
Kan man jämföra sommar med vinter?
Kan man jämföra män och kvinnor?

Kan man jämföra barn och hund, eller relationen mellan dig och en annan levande individ? – Absolut kan man det!

Jag vill att min/mitt X ska våga ta för sig, våga lyckas eller göra fel. Jag vill att min/mitt X ska ta egna intiativ. Ibland säger jag till X – Det här gjorde du bra, ibland säger jag till min/mitt X att det här var inte bra, och så här gör vi inte i vår familj.
Mina X ska veta att jag alltid stöttar dem och alltid har förtroende för dem, och även om jag blir arg någon gång och säger att något är fel, så ska de ta till sig detta på samma sätt som jag tar till mig när de säger till mig att något jag gör är fel.

“X” – är det lika med mina barn, eller är det lika med mina hundar?

Klart som tusan det finns många likheter mellan mina barn och mina hundar. Det är klart att det finns en mängd likheter mellan min och min partners relation, och min och mina hundars relation.

I vissa fall finns det skillnader, men väldigt många likheter!

 

Känner ett barn om du är på dåligt humör?
Kan ett barn se på dig om du är ledsen?
Kan ett barn märka på dig att du är stolt över barnet?
Kan ett barn märka på dig att du är glad?

Och så vidare……

Klart ett barn, eller din partner känner detta, och det är naturligtvis lika självklart att din hund “ser” samma sak.

Krångla inte till det –
-Gör en individ (hund, person) i din familj fel, något som är förbjudet i familjen att göra, tala då om det för individen!
-Ska du lära individen något som inte är naturligt för individen att göra, använd dig av belöningar!
-Underskatta inte harmonin/relationen i familjen då allt är lugnt och fint, som belöning i vardagen.

Nu ska jag studera både regelverk och engelska inför mitt utlandsuppdrag i helgen. Inget är speciellt svårt, och jag kan det redan. Men som respekt för deltagarna vill jag vara extra påläst 🙂

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 13 Kommentarer

Kanske om jag hade kontrollbehov, eller någon typ av dragning mot pennalism…..

Jag började mitt besök på Nyhetsmorgon i morse med att berätta att jag INTE är imponerad av alla dessa hundägare som vill att sina hundar ska gå efter sin ägare. Det har ingenting med ledarskap att göra, och jag anser att en lycklig individ också är en individ som vill och vågar ta intiativ.

Sedan illustrerade jag lite provocerande, tillsammans med LillaNymo, hur det kan se ut när hon stjäl mat från mig.
Jag sa också att det kan vara väldigt opassande, äckligt, jobbigt, besvärligt, med en hund som stjäl min morgonmacka, men betonade också att detta inte alls har med att göra att LillaNymo vill “ta över ledarskapet”. Det har inte alls med det att göra.

Sedan detta med hunden som morrar vid sin matskål – Inte heller det har med någon typ av rangordning att göra.

Sedan öste mejlen med kritik in till TV4…… Och jag blev ordentligt upprörd och provocerad.

Ibland undrar jag om det inte är så att en del hundägare endast har hund pga att denne njuter av makten man kan ta över en hund, kontrollen man kan ha över en hund. Och att det är just detta som gör att dessa har hundar.

En bra och lycklig hund, det är en nyfiken hund. En hund som tar egna intiativ, som testar sig fram i livet. Precis som med mina barn skulle jag bli olycklig om mina hundar inte kände den tryggheten tillsammans med mig.
Det är absolut inga problem alls att ta bort allt vad gäller lycka och intiativ hos en individ, göra den passiv… inga problem alls. Men vad är imponerande med det?
Detta gör mig upprörd!

Om det står en skål godis hemma på borta då mina söner kommer hem från skolan, så skulle jag nästan bli besviken på barnen om de inte smakade lite (om de ville ha). De bor ju hemma i samma bostad som mig, och är precis lika mycket värda i familjen som jag själv är.
Men om jag sagt till mina söner – låt godiset vara, för vi får gäster ikväll – då skulle jag bli besviken om de trots allt tog godis utan att fråga.
Eftersom en skål med godis är en väldigt “retning” för barnen om jag inte är hemma, då skulle jag sannolikt hjälpa barnen att “lyckas” och inte ha godiset framme på bordet.

Har jag kontrollbehov, har en dragning åt pennalism, då skulle jag låta godisskålen stå framme, så att jag kan skälla på barnen då jag kommer hem.

Har detta med ledarskap att göra? Nä, knappast. Tvärtom!

“Det är bra att låta hundarna lära sig att alltid gå bakom mig som ägare. För då finns ingen risk att de hittar på något, och jag har full kontroll”

Det är ungefär lika dumt som att konsekvent skälla och fya på barnen så fort de springer….. jag menar, över en motorväg är det ju livsfarligt att springa.

Ren idioti, om du frågar mig, och det gör mig upprörd.

Jag anser att ledarskap är viktigt, och när jag säger – Ledarskap – vad tänker du då på?

För mig är ledarskap att min hund helst vill leka med mig, att min hund tycker jag är viktigast i världen, att då min hund blir rädd så gör min närvaro hunden trygg, att jag kan stötta och pusha hunden framåt i jobbiga situationer, samt att den vill kommunicera med mig då jag vill kommunicera.
Ledarskap har inget med att göra med exempelvis regler som – du får inte vara i soffan, inte vara i sängen, inte äta upp mat jag tappat på golvet, om hunden vaktar sin mat eller inte, om den går före eller efter mig ut genom en dörr, och så vidare….. Absolut ingenting, detta är saker jag lär hunden, inget annat.

Jag tror inte på rangordning, jag tror på ledarroller. I min familj bestämmer barnen över vissa saker, jag över andra. Så är det eftersom vi är jämlika.
Jag rör ALDRIG mina hundars mat, och försöker de ta min mat vid bordet – Då är jag tydlig med att det är min mat!
Precis som en hund, eller mina barn, får vara tydliga med att den mat de äter är deras.

“Man kan inte tolerera att hunden morrar vid matskålen, det måste man tala om för hunden att det är förbjudet”

Att hunden vaktar sin matskål, det kan vara besvärligt.Och den absolut bästa lösningen på detta är att säkerställa att hunden får äta ifred. Så är det!
Att en hund försvarar sin mat, det är inte konstigare än att du gör det.
Jag tycker det är respektlöst att inte se till att hunden får äta ifred. Sen finns det lösningar på det här problemet, men dessa lösningar handlar inte om “rangordning” eller annat, det handlar om förtroende. Inget annat!

Mina barn ska vara busiga, de ska vara framåt, de ska våga ta intiativ och beslut. Ibland blir det fel, ibland blir det rätt. Men precis som med hundar så är min roll som ledare att uppmuntra deras egna intiativ, låta det bli fel och lära dem komma igen. Visst, som ledare sätter jag också gränser, och talar om då något är fel. Det gör mina barn mot mig i deras ledarroller också.

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 64 Kommentarer