Min hund ska alltid ha sista ”ordet”, men vi är jämlika(?).

Lämna en kommentar till Min hund ska alltid ha sista ”ordet”, men vi är jämlika(?).

Filmen när jag leker med denna boxer finns på min Instagram @hundcoachen

Du som följt mig ett tag vet min syn på detta med ledarskap, med relationer, med respekt och relation.
Du känner säkert till att jag menar att hunden är en i familjen precis som du eller jag, eller vår partner, eller våra barn.

Du känner säkert till min syn på att alla i familjen har rätt att sätta gränser, har rätt att vara en egen individ, men också följa de regler vi tillsammans satt upp i familjen och flocken.

Exempelvis har jag inga problem med att min nu 13 åriga son säger åt mig att inte städa i hans rum. Jag svarar min son att jag respekterar detta, att han har rätt att bestämma detta. Jag skulle aldrig tvinga mig in i hans rum med en dammsugare eftersom han faktiskt får bestämma detta själv.
Däremot har vi tillsammans en regel att vi städar och håller rent. Dessa regler ska följas.

Min son bestämmer alltså över sitt, men vi alla måste följa de regler vi tillsammans har satt upp.Och – visa varandra respekt och inte luras.

-”Har du städat rummet William, bytt sängkläder?”
-”Nä pappa.
-”Jag ställer upp dammsugaren och sängkläder utanför din dörr. Fixa det idag är du snäll”

Ett par timmar innan sängdags frågar jag honom igen –
-”Är ditt rum fixat nu William?”
-”Ja pappa, det är städat och klart”
-”Superbra, Då hämtar jag dammsugaren!” (och kontrollerar)

Min son Williams regler mot mig – du får inte städa mitt rum – har jag inga problem att acceptera, jag är inte heller orolig för att min son håller på att bli ”ledaren” över familjen.

Ungefär på samma sätt ser jag på hunden och ett sunt och fint hundägande.
Vi är jämlika, vissa regler måste följas, och både jag och hunden är enskilda individer och vi måste respektera varandra.

All text ovan tror jag många inte har något problem att hålla med om. Tvärtom tror jag att det är ungefär så här många utav oss har det (med vissa skillnader så klart).

Då kan jag reagera när jag får frågor som denna (och jag får liknande frågor ofta) –

” Min hund är underbar, men kan vara lite busig ibland. När jag då säger till honom, lyssnar han men morrar till. Han/hunden ska liksom alltid ha sista ordet. Vad ska jag göra åt detta?”

”Han/hunden ska liksom alltid ha sista ordet”

Om mina två barn är på tomten och har snöbollskrig. Efter en stund ser jag att det håller på att spåra ur. Varenda snöboll de kastar, kastar det mot varandras huvuden.
Jag öppnar ett fönster och säger tydligt till dem – ”Ge tusan i att kasta i huvudet på varandra. Slutar ni inte får ni inte ha snöbollskrig!”
(vi har regler i vår familj att man inte skadar varandra)
Då slutar barnen, de suckar, och säger något om att jag är världens tråkigaste pappa….. Alltså, barnen ska tydligen ha sista ordet.

Att barnen suckar, att barnen ”har sista ordet” – pappa är tråkig, det är väl inget jag bryr mig om alls. Jag stänger fönstret och säger tyst till mig själv – ”jaaa, så tråkig pappa jag är”.

Jag skulle väl aldrig fortsätta diskussionen där. Säga till barnen – ”Vad sa ni om pappa!?”…
Skapa en konflikt om detta, ha stolthet i detta, förminska min egen tillsägelse om att inte kasta i huvudet på varandra….
Det viktigaste är väl att reglerna följs och att kast i huvudet upphör!

Exakt på samma sak ska du se på saken då din hund ”har sista ordet”…. bry dig inte. Du har väl ingen stolthet gentemot din hund, eller någon manisk vilja att alltid vara den man har extrem respekt för. Det viktigaste är väl att det hunden gör upphör. Nöj dig med det.

Sen måste du verkligen komma ihåg (det gäller faktiskt barnen oxå, även om jag inte är en expert på barn) – Ljud hunden gör – more, skällande, pip – betyder betydligt mindre än vad många tror. Det är vad hunden gör som är intressant, inte hur den låter.

Ha en alldeles underbar sommarlördag / Fredrik Steen



Råd och tips till nyblivna hundägare.

4 kommentarer till Råd och tips till nyblivna hundägare.

Enligt uppgift har coronapandemin gjort att väldigt många skaffar sig en hund. Det tycker jag är bra. Men samtidigt är många oroade för att en stor okunskap finns.

Jag lägger kontinuerligt ut tips och råd på min Instagram @hundcoachen , och nu senat har jag lagt ut tre filmer med just detta.
I det här blogginlägget tänkte jag gå igenom alla dessa råd i text –

Lär hunden redan från dag 1, att då ni är på promenad och har koppel på hunden hälsar vi aldrig på andra/mötande personer eller hundar.

Detta är ett enkelt sätt för dig och inte minst din hund att få till lugna och fina promenader. Stanna gärna upp och prata med människor, men släpp inte fram din hund. Ha den istället vid sidan och ge den själv en godisbit. Gör du detta konsekvent får du härliga promenader.

Lär din hund acceptera/tycka om intim beröring.

Rör vid din hund över hela kroppen, titta på tänder, tassar, öron, svans mm. Detta är viktigt för framtida eventuell vård av hunden, för kloklippning, och inte minst för din och hundens relation. Det handlar om förtroende och tillit. Ofta är just förtroende och tillit något man som hundägare måste jobba på.

Lägg fem minuter extra på din hund och lär den ett partytrick.

Fem minuter varje dag på att lära hunden något ”onödigt” gör underverk för dig och din vovve. Dels lär sig hunden att ”det lönar sig” att vara uppmärksam på dig. Samt att du och din hund lär er kommunicera betydligt bättre. Kommunikation mellan dig och din hund kommer vara guld värd i hela hundens liv.

När hunden är busig/besvärlig – Det är då du ska träna!

Nästan alla hundägare vet om perioder eller stunder i vardagen då hunden är som busigast eller besvärligast. Hunden kan få ”tok-ryck”, eller bits och sliter i saker….. Det är då du ska träna med hunden. När hunden är på det här humöret, då har den energi och vill mycket. Istället för att tycka denna stund är besvärlig – utnyttja detta till träning med hunden. Det är nu hunden tar till sig träning bäst.

Ta med hundens mat på promenader.

Jag hoppar ofta över att ge mina hundar mat hemma och tar gärna med mig maten på promenaderna istället. Där ger jag vovven lite mat varje gång den är uppmärksam på mig. Det skapar härliga promenader där jag som ägare av hunden blir den som är mest intressant och rolig på promenaderna.
En klart underskattad övning som faktiskt fungerar bättre än vad man tror. Inte minst på hundar som normalt sätt inte är så ”matglada”.

När hunden vilar – Låt den vara!

Nästan alla vill ha en lugn och harmonisk hund i bostaden. Det är därför viktigt att du låter den vara när den gått och lagt sig och vila. Att väcka hunden, att störa hunden ger inget gott. Tvärtom kan hunden få svårt att koppla av, och glöm heller inte bort att en hund behöver vila betydligt mer än du för att må bra.

Ta med hunden och låt den uppleva saker – men skydda den från andra!

Jag tycker det är väldigt bra att ha med hunden på det mesta. Det tycker hunden är kul, den får en fin erfarenhet, det är en bra stimulans för hunden. Men bara för att jag har med hunden på en middagsbjudning eller ett cafe låter jag inte andra främmande personer hälsa eller engagera sig i hunden. Även om det verkar som att hunden uppskattar detta så bildar detta ofta stress och därmed felbeteenden. Ha med hunden, men se till att andra låter din hund vara. Det skapar en lugn hund även utanför ert hem.

Respektera din hund – Din hund är en egen individ!

Alltför många hundägare har svårt att acceptera att hunden är en alldeles egen individ. Som gillar vissa saker, som inte uppskattar andra. Låt din hund vara just en egen individ, en egen individ i familjen precis som du och andra.

Ha en fin söndag 🙂



Jag lär min hund apportera.

2 kommentarer till Jag lär min hund apportera.

Du missar väl inte ”Steffi, Svampskola” som finns att se på min Instagram @hundcoachen. Just nu ligger det ute 2 delar, men det kommer fler.

Gör DIN vovve till världens bästa svampvovve 🙂

En stor del av min semester lägger jag på min Pacco, och träning av lydnad. Han är drygt 16 månader nu, och lydnaden går väldigt bra.

Igår började jag med momenten ”apport”.

I den tävlingsgren jag ska tävla med Pacco, IGP, så har vi tre apporteringsmoment.
Apport på slät mark (2 kg tung apportbock)
Apport över 1 m högt hinder.
Apport över A-hinder (180cm högt).

Jag är extremt noggrann med dessa moment. Det är väldigt lätt att ”apporten bara blir en rolig grej hunden springer ut och leker med”, och det vill jag inte ha. Detta är ett rent lydnadsmoment som alla andra moment. Givetvis arbetar jag med positiv förstärkning – nonchalerar fel, belönar rätt.

Jag lär Pacco hoppa, och klättra över A-hinder vid sidan om, utan att apportera.

Första apporteringsövningen är att han tar apportbocken från min hand. Han får inte ta den vårdslöst som om han tog en pinne, utan lugnt och fint. Är han våldsam, blir det ingen belöning. Rätt beteende, då får han sin belöning.
Sedan lär jag Pacco att bära apportbocken när vi rör oss framåt. Samma sak där, tugg, lek mm, det ger ingen belöning. Ett fast lugnt grepp resulterar i belöning.

När han gör detta bra, på kommando ”apport”, då lägger jag ner apportbocken framför våra fötter. Alltså, jag slänger den inte vilket ofta bara ger ett lekbeteende.
På kommando ”apport” tar han upp den från marken, vilket ger belöning.

Här ligger jag ganska länge i träningen. Jag väntar relativt länge innan jag kastar apportbocken. Springa kan han redan, det vet jag. Jag ligger kvar i ren ”lydnadsträning” tills jag känner och märker att han är koncentrerad och fokuserad i det han gör.

Belöningen jag arbetar med är i huvudsak min röst/mimik, och fysisk kontakt.

Berätta gärna hur du lär din hund apport.


Var stolt, inte bekymrad eller ledsen.

9 kommentarer till Var stolt, inte bekymrad eller ledsen.

Steffi och LillaNymo bara minuter innan vi går in i sändning. Husse (jag) är i sminket och älsklingarna hoppas något ska trilla ner från frukostbuffen.

I Nyhetsmorgon i morse sa jag (mycket) men något jag tycker är väldigt viktigt – Var en stolt hundägare, inte en orolig och ledsen hundägare.

Vi pratade om hundmöten och hur man ska göra med sin valp (hund) för att få till lugna och fina hundmöten.

Hunden har en flock, en familj – Det är du och din hund (och andra som eventuellt bor tillsammans med er).
Hundens flock/familj, det är där tryggheten finns, det är där hunden vill vara, det är den som är viktigast för hunden. En hund är inte bara en hund i familjen, en hund tillhör familjen. Så borde det vara i alla fall och jag kan garantera dig att det är så hunden själv uppfattar det och vill ha.

Problem vid hundmöten skapar vi ofta väldigt tidigt i hundens liv. Till en början märker vi det inte, men så plötsligt har vi problemet. Det är givetvis inte sant utan problemet växer varje dag ända fram tills att vi noterar det.

Att arbeta med relation och det jag skriver om nu – hundmöten – är lite som att borsta tänderna. Du borstar tänderna varje dag. hela ditt liv. Du märker ingen skillnad på dina tänder om du borstar en gång om året, men gör du det varje dag – med uthållighet och konsekvens – då får du ”betalt”.
Samma sak gäller med din hund och som i det här fallet hundmöten.

Det finns inget facit hur man ska göra, men jag försöker leva tillsammans med mina hundar efter några enkla regler.

1/ Var konsekvent med att då hunden är i koppel, då går vi inte fram eller hälsar på andra hundar!

2/ Var konsekvent med – Då vi möter en annan hund får du en godisbit (eller en smekning/beröm) inne hos mig när du visar mig uppmärksamhet.

3/ Var inte rädd att ”sätta ner foten och ställ krav”. (en förutsättning för detta är att ni redan har en fin relation)

Att vara konsekvent är inte svårt. Jag har min hund i koppel och är ute och går. Nu möter vi exempelvis hundens bästa lekkamrat som hunden brukar leka med. Stanna kanske upp för att prata med den andra hundägaren, men låt inte din hund gå fram/leka – Hunden har ju koppel på sig!
Bestämmer ni er för att de trots allt ska få leka – ta kontroll på din hund, ta av koppel och halsband, ta kontakt och säg sedan till vovven – Var så god/hopp och lek.

Då ni möter en okänd hund, påkalla hundens uppmärksamhet (det är inte bråttom/ingen stress), när hunden är uppmärksam på dig – belöna – passera. Gör detta till en rutin och håll dig till den.

Att ställa krav, att ”sätta ner foten”, det är svårt för många. Men krångla inte till det.
Hur gör du med ditt barn när du står där i glasskön för att köpa glass och barnet vill träna sig framför alla andra i kön. Man rör vid barnet och visar med kroppsspråk och i viss mån fysisk kontakt, mimik – så får man inte göra! Detta handlar ju inte om smärta eller straff, det handlar ju bara om att ”berätta” för individen att nu har du klivit över en gräns vi inte accepterar. Det sistnämnda är inte bara en möjlighet du har som hundägare utan faktiskt också en skyldighet.
”Så vill jag inte att du gör”…. reaktion…. ”Bra, nu är du duktigt”.

Många är oerhört bekymrade över att deras hund inte leker rätt med andra hundar, är dum med andra hundar….. var inte det!
Du och din hund, det är det enda som är viktigt för din vovve, var stolt över detta istället för tvärtom.

Ha en riktigt fin dag, och var rädd om vovven i solskenet 🙂


Rädslor, lite att tänka på.

9 kommentarer till Rädslor, lite att tänka på.

LillaNymo njuter av skugga och regn i sin hundgård.

Jag får enormt många frågor just nu om rädslor och vad man kan göra åt dem.

Många hundägare skriver till mig om valp/hund som är rädd för besök, för främmande personer, för dammsugaren, för mikrovågsugnen, osv.

Några punkter jag tycker är viktigt att tänka på när man upptäcker att hunden är rädd

1/ Gör det ngt? Måste hunden utsättas för detta?
(Måste min hund hälsa på främmande personer, måste min hund vara i samma utrymme då jag dammsuger osv. Kan man lösa saker enkelt genom att låta hunden slippa, då tycker jag det är bästa lösningen)

2/ Man måste ha klart för sig att stark rädsla kan vara plågsamt plågsamt för hunden att träna bort. Är det värt det? Samt att man måste vara oerhört vaksam på att träningen gör saker bättre och inte tvärtom.

3/ Du kanske är rädd för något och mår ganska bra ändå. Jag är livrädd för getingar och det går säkert att träna bort, men jag struntar i det eftersom mitt liv är så härligt i övrigt. Jag lägger hellre eventuell plågsam träningstid på något som är roligt och skoj.

4/ Rädsla som är förvärvat kan vara möjligt att träna bort, rädsla som mer handlar om genetik och medfödda mentala egenskaper är i det närmsta omöjligt att träna bort.

5/ Många gånger kan rädslan hos en hund försvinna om man under en längre tid låter hunden slippa det den är rädd för. (ex.. .min hund är rädd för män – Låt den då slippa hälsa på män)

6/ En helt trygg hund kan vara ett fint sällskap för din rädda och osäkra hund. Hundar iakttar varandra och härmar varandra.

7/ Med valpen och med hunden är det viktigt att redan från början inte ”ömka” eller reagera om din vovve reagerar negativt på något. Att nonchalera sin valp/hund signaler är ofta det bästa man kan göra.

Det finns så klart mer att tänka på när det gäller rädslor och oro, men det här var några viktiga punkter tycker jag.

Jag vill avsluta med att trycka på hur otroligt viktigt det är även då det handlar om rädslor och oro, att man har en fin relation med sin vovve. Oavsett vad du vill kommunicera till din hund – och inte minst när det handlar om rädslor – är det otroligt viktigt att ha en fin relation.

Så, som så många gånger förut – Arbeta med din och hundens relation, med er kommunikation, och skapa ett rejält förtroende för varandra.

Var rädd om vovven i sommarvärmen 🙂


Det gäller att tänka om lite

8 kommentarer till Det gäller att tänka om lite

LillaNymo, nybadad ligger hon på vår brygga och myser.

Detta har, och kommer att vara en intensiv hundvecka. Hund, hund, hund varje dag, och mer blir det.

Det gäller att tänka om lite i coronatider, och vi har kommit fram till en hel del bra saker som du kommer kunna ta del av längre fram.

Min vecka började med ett hembesök hos en familj jag ska leverera en hund till i slutet av augusti. Vi hade givetvis hunden med oss dit och vi tränade. lät hunden och nya familjen bekanta sig lite, tittade igenom bostaden, pratade lite taktik och ”tänka på”… Ett välbehövligt besök för oss alla. Augusti låter långt bort, men vi är snart där. Då ska hunden vara komplett. En fantastisk familj med mycket speciella krav kommer att få en fantastisk hund.

Nu i eftermiddag gjorde vi en ”provinspelning” på en grej du snart kommer få ta del av. En. riktigt rolig och bra grej. Tror verkligen att du kommer gilla detta.

I slutet av veckan kommer du inte kunna se eller höra mig på några sociala medier. Då arbetar jag i fyra dagar där jag stänger av telefonen, det finns ändå ingen mottagning/sändning/uppkoppling….. även dessa fyra dagar är det 100% hund.

Glöm nu inte att boka in Agrias digitala hundpromenad den 13-14 juni. Mer info om detta hittar du på Agria.se/hundpromenaden

Var rädd om vovven i sommarvärmen 🙂


Du har problem, avlivning nästa….

15 kommentarer till Du har problem, avlivning nästa….

Jag vill börja inlägget och säga – Bilden på vovven är falsk. Detta är en underbar vovve som visar tänderna i lek 🙂
(men det är en intressant bild och passar inlägget)

Hunden får aldrig morra, och så vidare….. Nu är vi här igen och varje gång blir jag provocerad av hundägare som jag menar tänker lite ”kort” i detta.

Jag vill börja i rätt ände ….

Visst händer det väl att både du och jag blir lite sura och faktiskt säger till någon i familjen med barsk ton – ”Låt mig vara nu!”
Visst händer det väl att både du och jag säger ”håll dig borta/låt mig vara” fast vi egentligen inte borde sagt så….
Visst händer det väl att vi håller i något vi vill ha, och någon försöker ta det ifrån oss, att vi visar tydligt att – ”Det ska du ge tusan i, den är min”…..

Varje gång du eller jag säger eller gör det, så kan man väl erkänna att det är lite fel. Varje gång måste man väl erkänna att det är ett litet misstag…… men kom igen, alla människor gör fel och kan vara lite griniga ibland… eller hur?
Det är mänskligt och det gäller alla vågar jag påstå.

Din hund…… när din hund leker eller umgås tätt med andra hundar morrar dem åt varandra ibland. Eller hur?
De morrar till för att den andra gör illa din vovve, eller för att leken blir för våldsam, eller för att hunden vill ha sitt tuggben ifred.
Så är det eller hur…?

Det är här jag inte får ihop det.
Det är nu jag för mitt liv inte kan förstå kommentarer som – ”Min hund får aldrig morra åt mig”, ”En hund som morrar åt sin ägare bör avlivas”, och så vidare….. Hur tusan tänker man här?
Jag förstår verkligen inte.

Du får vara grinig och sur ibland, di hund får säga ifrån mot andra hundar…….. men om din hund gör exakt samma sak mot dig – ”Då jäklar”… hur tänker man då?

När du blir arg eller grinig så bygger det ofta eller alltid på osäkerhet i någon grad.
Samma sak gäller din vovve.
Ett morr är alltid tecken på ngn typ av osäkerhet.

Det är inte bra, det är ingenting att sträva efter…… men det kan hända.

Om jag väcker min son en måndagsmorgon för att det är dags för skola så fräser min son åt mig…. Det är väl för tusan okej och helt normalt.

Skulle min son däremot flyga upp ur sängen och angripa mig med sparkar och slag, då blev jag orolig.

Samma sak gäller hunden som markerar som osäkerhet med ett ”morr”…. Inte bra, inte något jag strävar efter, jag noterar det….. men om min hund angriper mig, då blir det en annan sak.

Lägg nu detta på rätt nivå och ha respekt för din familjemedlem 🙂

Jag brukar säga – En hund som morrar, men inte gör något mer. Det är ett bevis på någon typ av osäkerhet, men också att hunden är fullkomligt frisk och behöver inte på något sätt alls avlivas eller något annat dumt.

Ha en fortsatt fin torsdag 🙂


Kronprinsessan vet inte sitt eget bästa, eller så jävlas hon bara….. eller?

23 kommentarer till Kronprinsessan vet inte sitt eget bästa, eller så jävlas hon bara….. eller?

Jag är helt säker på att kronprinsessan och hennes familj helt enkelt ville ha en cavapoo-blandis. Jag tror inte att det är ett budskap, jag tror inte hon är lågintelligent, jag tror inte hon blivit lurad….. jag tror det var hennes val och jag är övertygad om att de älskar familjens nya vovve.

Det får jag acceptera!
Likväl som jag får acceptera att någon inte vill ha hund, eller acceptera att någon inte vill ha en schäfer eller labrador…..

Nu får jag meddelanden, kan läsa på sociala medier med mer om hur korkad jag är. Jag kan läsa om att jag är en förrädare, att jag borde slängas ur kennelklubben, att jag borde bli av med mina domarkort med mera. Dessutom att jag – en ambassadör för kennelklubben – sitter och gör pr för blandrasavel i teve….

Låt mig börja med att berätta att jag ägt en enda blandras i mitt liv. Då var jag mellan 5 – 13 år. ”Gissa” var världens finaste vovve.
Efter det har jag bara haft rashundar. Anledningen till att jag valt att äga rashundar beror på att jag tidigt blev intresserad av den verksamhet som finns inom svenska kennelklubben. Jag blev tidigt intresserad av avel och tävling/utställning.
Jag blev aktiv i kennelklubbsorganisationen redan som 15 åring. Jag älskar kennelklubben och den verksamhet vi har.
Jag blev sedan uppfödare, väldigt aktiv tävlande, sedan domare med mera.

Jag har träffat många, säkert tusentals, blandrashundar i mitt liv. De allra flesta är fantastiska individer. Lika fantastiska individer som alla renrasiga hundar jag träffat och mött.
Jag älskar hundar – Fredrik älskar hundar – det bara är så!

Jag tycker också om människor, och respekterar andra människor. Jag skulle aldrig falla mig in att kalla någon som hellre vill ha en blandras än en renrasig vovve för något annat än vad jag kallar mina vänner som älskar renrasiga vovvar.

Jag vill att alla personer i världen ska ha en vovve, vilken vovve har liten betydelse för mig.
Jag blir förälskad i en individ, inte i en ras/blandras.

Om jag är en god vän, så bör jag också ha synpunkter på – och faktiskt berätta – när en vän gör något som jag tycker är mindre bra. Det är just det som är en del av vänskap. Vi behöver inte hålla med varandra, men att vara tyst – Det är inte riktigt vänskap!

Detsamma gäller mitt i det närmsta livslånga engagemang i kennelklubbsorganisationen.
Jag älskar kennelklubben, kennelklubbens verksamhet. Jag stöder den fullt ut, och jag följer alla regler och anvisningar som kennelklubben satt upp.
Jag anser mig vara en god representant för kennelklubben och vår verksamhet.
Du kan säkert ha en avvikande uppfattning om just detta, det är okej. Men påstå inget om mig som inte är sant.

Jag har ALDRIG stöttat blandrasavel. Däremot stöttar jag gärna hundägare med blandraser, underbara vovvar som är blandraser….. Det kommer jag alltid att göra.
Fredrik älskar hundar..!

Om kronprinsessan väljer att köpa en blandras tänker jag – Underbart att hon vill ha en hund…….. sen tänker jag på en ”tipslista” jag vill ge henne med råd,……… sen tänker jag – Vad synd att inte vi i kennelklubben har varit tillräckligt bra nog att berätta om hur bra våra renrasiga hundar är.
Jag blir alltså självkritisk, eftersom jag är en del av kennelklubben…….

När TV4 gjorde projektet ”LillaNymo” diskuterades val av ras/blandras för projektet.
Jag sa då till TV4 – ”Ska vi ha störst chans med att lyckas med detta projekt kan vi inte leta bland blandraser, det blir för mycket ”chansa”… Här måste vi vända oss till en seriös och dokumenterat bra uppfödare”…

Observera – Det finns garanterat en mängd seriösa uppfödare som föder upp blandrasvovvar också (och oseriösa som föder upp renrasiga).
Men helt klart är möjligheten till en frisk och bra hund för det ändamål jag vill ha min hund till, den är större om jag går till väldokumenterade friska linjer…. i generationer.

Detta beror inte på att blandraser generellt är sämre hundar. Utan snarare på att det är just detta det handlar om – Långsiktighet, säkerhet, bevarande av raser.

Det är alltså inte en tillfällighet att vi hellre går på ”säkra kort” då det gällde LillaNymo – projektet. Det är inte heller en tillfällighet att det i princip endast finns renrasiga hundar inom ledarhundsverkskmheten, inom polishundtjänsten, inom försvarsmakten.

Att ”satsa” på en underbar blandras för olika projekt är enligt mig en större chansning än att välja rena raslinjer…..
Men jag skulle aldrig falla mig in att kritisera någon för att de hellre vill ha en underbar blandrasvovve istället för en renrasig, varför skulle jag?

Kennelklubbens verksamhet är inte perfekt, den kan bli bättre. Men den är imponerande bra på en jäkla massa sätt.

Jag och kennelklubben var i princip helt överens idag. Det enda jag sa som inte Hans Rosenberg sa, det var – ”Jag tror vi i kennelklubben helt enkelt måste bli lite bättre”…

Och eftersom jag är en stolt ambassadör för kennelklubben så menar jag inte bara att det är min möjlighet att säga så, utan även min skyldighet.

Så, till slut –
Jag är inte för blandrasavel. Det kommer jag aldrig att bli.
Men jag älskar blandraser lika mycket som renrasiga vovvar, och jag respekterar andra personer val av vovve precis lika mycket som jag hoppas andra respekterar mina val av vovve.

Så klart vill jag att kungahuset ska ha en schäfer eller labrador…… det enda sättet för mig att påverka detta, det är att visa upp hur fina dessa raser är.
Inte berätta hur dåliga alla andra är.

Jag ber dig nu att sansa dig i denna debatt.

Pussa och krama på din vovve! 🙂


Det kan du göra med hundens mat – nästan som magi…!

4 kommentarer till Det kan du göra med hundens mat – nästan som magi…!

Nu tror du kanske att jag ska prata om tillskott till din hund, det ska jag inte. Detta även om jag ger olika tillskott till mina vovvar varje dag.

Nä, nu vill jag skriva lite om vad du kan hitta på för skoj med hunden och hundens mat.
Dessutom är det bra om du inte bara provar något av detta en enda gång, utan håller i detta under en veckas tid. Först då kommer du märka skillnad, nästan som magi.

Istället för att ge hunden sin mat hemma i bostaden, i en skål kan du prova några varianter.

  • Lägg all mat hunden äter på en dag i dina fickor. Ge hunden maten då och då på era promenader. Du kommer på en vecka få en hund som är väldigt uppmärksam på dig under promenaderna. Möter du ofta andra hundar, då kanske du ska passa på att ge hunden lite mat varje gång du möter en hund och så vidare……
  • Gå ut i naturen, kasta ut all mat hunden ska få på marken. Låt hunden söka efter maten. Det ger ofta högre aptit, och det är nyttigt med lite hjärngymnastik för vovven.
  • Knyt fast hunden i ett träd eller stolpe. Gå iväg med matskålen och ställ ner den dolt för hunden. Gå tillbaka till hunden, ta loss den från stolpen och låt den spåra efter sin mat. Effektivt lär du hunden spåra och det är härlig hjärngympa för vovven.
  • Varje gång du ger hunden mat hemma i bostaden, lär den något nytt. Första dagarna kanske det går lite trögt med efter några dagar kommer hunden vara beredd och vara väldigt lättlärd.

Det finns givetvis fler saker man kan hitta på med sin hund när det är matdags, men det här var några tips. Prova detta ska du se vilken skillnad det blir i relationen mellan dig och din hund 🙂


Jag fokuserar på en enda sak väldigt intensivt under en begränsad period.

4 kommentarer till Jag fokuserar på en enda sak väldigt intensivt under en begränsad period.
Steffi, LillaNymo, och Pacco älskar att åka båt. Bilden är tagen när vi ligger vid bryggan. Åker vi båt gäller alltid – Flytväst på !

Sitter just nu och skriver ner ett mejl/manus/innehåll till TV4 och Nyhetsmorgon. Vi ska medverka på Nyhetsmorgon nu på fredag den 1 maj.

Jag tänkte ta upp detta med kloklippning igen, och vikten av att själva dagligen kontrollera hundens öron, tänder tassar med mera.
Jag hoppas kunna ge lite bra råd och tips som kan hjälpa hundägaren som kanske tycker det är lite bökigt med bland annat kloklippning.

Annars är jag i en period där jag spårartränar intensivt med Pacco. Jag lägger minst två spår om dagen till honom, och jag har hållt på snart i tio dagar.
Jag gillar det jag kallar blockträning.
Det är att jag fokuserar på en enda sak, intensivt under en begränsad period. Jag tycker det ger ett väldigt bra resultat i träningen.

Jag tycker Pacco svarar väldigt bra på träningen och vi ska hålla på ett par dagar till innan vi ger oss för denna gång.
Jag tycker man ser en intressant utveckling under denna blockträning. Först har vi utgångsläget. För varje dag går det bättre och bättre. Så håller det ofta på i kanske tio till fjorton dagar. Då kommer man liksom till en platå, det händer inte så mycket mer längre. Då avbryter jag träningen och sysslar med annan träning i en månad. Sen när jag återkommer igen – Då har allt liksom mognat och vi är på nästa nivå……

Testa detta med ”Blockträning” om du inte redan gjort det så klart 🙂

Nu ska skriva klart mejlet till Tv4, sen blir det spårträning med Pacco 🙂