Glöm inte sagan om Mormor!

skarmavbild-2016-09-25-kl-09-46-14

 

“Jag står vid ett övergångsställe inne i city och väntar på grön gubbe. Bredvid mig står flera personer och väntar. Jag känner mig stressad och springer därför mot röd gubbe och kryssar mig fram mellan irriterade billister. När jag kommit halvvägs över gatan hör jag hur en för mig okänd äldre dam ropar – “Du kan väl vänta på grön gubbe som alla andra”…. Jag noterar vad hon säger men springer vidare och känner mig nöjd över att jag spart tid.”

Det enda sättet den äldre damen skulle kunna fått mig att vända om är genom två åtgärder.
1/ Hot om våld eller våld… typ.. vänder du inte tillbaka skjuter jag dig och riktat ett hagelgevär mot mig. Då hade jag sannolikt vänt.
2/ Genom mutor…. att den äldre damen säger – jag har en väska med pengar, en miljon kronor, dessa får du om du kommer tillbaka. Då hade jag sannolikt också vänt tillbaka.

Och i båda dessa fall hade jag sannolikt visat rejäl underkastelse mot den äldre damen. I första fallet för att jag var rädd och inte ville bli skjuten, i andra fallet för att jag helt enkelt ville ha pengarna. För så mycket pengar spelar jag gärna “teater” en stund.

Tänk er nu samma sak som berättelsen ovan, med den skillnaden att jag när jag kommit halvvägs över vägen, jag hör den äldre kvinnan ropa efter mig, att jag känner igen rösten. Jag stannar till och ser bakåt – Det är min mormor som skriker åt mig – Du kan väl vänta på grön gubbe som alla andra…..
Vad händer då?
Min mormor ropar som exemplet med den andra kvinnan, henne jag bara struntade i, hon som var tvungen att hota mig eller muta mig, men vad gör jag nu?

Sannolikt vänder jag om, sannolikt vänder jag tillbaka till min mormor, sannolikt visar jag ärlig underkastelse, sannolikt ber jag om ursäkt och känner mig lite dum, sannolikt kramar jag om mormor……

Hur kommer det sig då att två äldre kvinnor ropar samma sak, men att jag bara bryr mig om den ena kvinnan?
Hur kommer det sig att den ena äldre kvinnan måste hota mig med ett vapen, eller muta mig, för att jag ska bry mig?
Hur kommer det sig att den andra kvinnan varken behöver hota eller muta för att jag ska lyssna?

Fundera över detta en liten stund och fundera samtidigt över varför man som hundägare måste hot om våld/utföra våld eller muta sin hund med godis eller en stor röd boll, för att hunden ska lyssna och kommunicera……..

Det handlar om relation…… Det handlar om att mormor betyder något för mig, det handlar om att mormor är viktig för mig, att jag tycker om mormor. Det handlar om att jag ser upp till mormor och att jag har respekt för mormor….

Har man en fin relation med en individ, då fungerar kommunikation. Fungerar kommunikation då löser man det mesta och man förstår varandra.

 

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | Skriv en kommentar

En fantastisk dag, en hemsk berättelse……..

Idag hade vi alltså “hundpromenaden” som ger pengar till Hundstallet.
Över 600 hundar kom till start, och till det en bra bit över 2000 hundägare (familjer till en hund).

skarmavbild-2016-09-24-kl-16-33-57

Anders Bagge och jag själv var där, och var påhejande :-)

skarmavbild-2016-09-24-kl-16-33-39

Sofia Rågenklint var med som bland annat konferencier …… och gjorde dagen ännu bättre :-)

skarmavbild-2016-09-24-kl-16-33-08

Mig kunde man träffa efter promenaden för att ta en selfie tillsammans med mig eller bara för att ställa en hundfråga, vilka jättemånga gjorde……..

Och som vanligt träffade jag en dag som denna ett hundratal fantastiskt härliga och fina vovvar, och minst lika många härliga och fantastiska hundägare.

Men en sak idag gjorde mig ordentligt upprörd. En kvinna kom fram till mig med sin lilla hund. En hund som bara för några veckor sedan höll på att bli ihjälbiten av en Rottweiler.
När jag frågade hur i världen denna olycka gått till, och när jag fick svaret… Då blev jag förskräckt.

I något sammanhang, i något syfte för att träna hundar, hade man gjort ett godissök med flera hundar samtidigt. Alltså, i syfte att av någon anledning träna hundarna, gömt godis och sedan släppt flera hundar samtidigt för att söka rätt på godiset….!!!!????

En Rottis hade funnit godiset först, och sedan hade då andra hundar kommit dit för att dela på det goda, och då hade olyckan skett…

När ägaren berättade detta för mig var jag tvungen att fråga om jag verkligen hört rätt, och det hade jag. Denna träning att alltså någon hundexpert kommit på, och tagit betalt för….

I min värld är detta som gjort för problem, i min värld är detta att provocera fram en olycka, i min värld är en hundexpert som gör en övning som denna antingen en brottsling eller i alla fall en väldigt okunnig “hundexpert”.

Resultatet av övningen – En rottis som garanterat kommer få olika typer av påföljder, vem vet kanske till och med avlivning för att den nästan bet ihjäl en annan hund. En liten hund som inte bara fick enorma fysiska skador, utan också garanterat skador av olika slag för resten av livet.

Då det gäller hundrelaterad träning så var nog denna träningsteknik det mest dumma jag någonsin hört.

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 12 Kommentarer

Det är ALDRIG försent!

skarmavbild-2016-09-22-kl-15-57-28

skarmavbild-2016-09-22-kl-15-57-16

Hoppas du är med och tävlar….. och även om du inte är det, eller inte vinner, så hoppas jag vi träffas på Agrias hundpromenad på lördag!!

 

Är det försent att lära en hund som är ett år att kunna vara hemma själv en stund?
Är det försent att lära en nioårig hund att spåra?
Är det försent att börja träna lydnad med en hund som är 5 år?

Och så vidare…….

 

Det är aldrig försent!
Ordspråket – Det går inte att lära en gammal hund att sitta – det är helt fel!

Att lära en gammal hund något, är precis lika lätt som att lära en ung hund något. Bara man kan motivera den gamla hunden till att utföra/göra.
Med en gammal hund kan det vara lite svårare att “imponera” och göra sig rolig mot, om man jämför med en ung hund som blir glad och imponerad av det mesta. Men det är också den enda skillnaden.
Så strunta i hur gammal din hund är – kör på!

Men det är också så att det första man ska lära en hund, tar generellt lite längre tid än det andra man ska lära en hund. Det andra man ska lära en hund, tar generellt sätt lite längre tid att lära hunden än det tredje man ska lära hunden…. och så vidare.
Ju mer man lär hunden (med hjälp av belöningar) desto lättare har den att lära sig mer. Det beror på att man successivt lär hunden att bli bättre på ta emot information, du blir bättre på att kommunicera just med denna individ, hunden kommer på “att om den provar saker så får den belöning” vilket i sig ger en snabbare och lättare inlärning.

Så det jag vill ha sagt med detta är att inte ge upp även om en hund verkar omöjlig att träna. Jobba igenom detta och ge dig inte. Så fort hunden har “förstått inlärningsnyckeln” så ska du se att allt går fortare och fortare.

Nu ska jag förbereda kvällens barnskalas. Min lilla älskling, Alexander Maverick Steen, har fyllt 5 år.

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 2 Kommentarer

Premiär på premiär….. och det handlar bara om hund!

skarmavbild-2016-09-19-kl-20-55-59

 

Missa inte detta!!!

För en bra sak, och för att den kan vara kul att träffas :-)

skarmavbild-2016-09-19-kl-20-56-18

 

Hoppas vi syns där!!  Kom åtminstone dit och hjälp mig reta Anders Bagge lite, det är kul :-)

 

skarmavbild-2016-09-19-kl-20-57-10

Min äldsta son William med en av hans favoritvalpar som jag har just nu.

 

Den 11/10 är det som bekant premiär av “Mitt liv som valp” säsong 2.

Men i samma veva blir det premiär av något annat också. Vad det är, avslöjar jag lite längre fram men det har med media och hund att göra i alla fall.
Jag är hyfsat övertygad om att du kommer att gilla det som kommer. Jag älskar att producera det i alla fall, och jag hoppas det märks då du tar del av det :-)

 

Jag har extremt mycket bollar i luften just nu, men jag lovar bättring på bloggen alldeles snart. Jag kom hem till bostaden nu kl 21, och jag lämnade bostaden vid 0610 i morse, och så ser mina dagar ut ett tag till. Men håll ut är du snäll, det är mycket “hundsaker” jag vill skriva om, och dela med mig av.
Men nu måste jag ut och motionera både mig själv och mina hundar.

Ha en fin kväll.

 

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | Skriv en kommentar

Spärra och hindra hunden.

skarmavbild-2016-09-13-kl-20-03-57

https://itunes.apple.com/se/podcast/palspodden/id1151405288?mt=2

Lyssna gärna på Agrias pod “Pälspodden” (jag är för övrigt inbjuden som gäst) Det här avsnittet handlar om tandhälsa. Väldigt intressant och nyttig lyssning :-)

 

Hunden som sätter sig, ställer sig bredvid matbordet eller soffan och skäller på husse eller matte som bara sitter där och tar det lugnt. Och som den när den blir tillsagd verkar öka i intensitet……

Den hunden har sannolikt fått fördel i att göra som den gör, även om du kanske inte tror eller tycker så. Men det är därför den gör så. Det är ett sätt för hunden att skapa aktivitet, att få igång dig. Det handlar alltså om det man brukar kalla lek. Inget annat.

Det här är ett beteende man kan nonchalera bort. Ett av få felbeteenden man kan göra det med. Hunden vill ha en reaktion. Får den en reaktion när den gör som den gör, då kommer beteendet att förstärkas.
Reaktionen som förstärker beteendet behöver inte vara “positivt”. Bara det att du reagerar (svarar på hundens beteende) är belöning nog.

Mitt tips är att förekomma och hindra hunden att göra beteendet innan det sker. Det vill säga om jag sitter i soffan (och jag har detta problem) då tillåter jag inte att hunden kommer nära soffan då jag sitter där.

Att förekomma, att “spärra” hunden från att kunna göra det beteendet man inte gillar är för övrigt ett bra sätt generellt.
Ta hunden som rusar till “sitt” fönster och skäller varje gång någon passerar utanför. Där är den bästa lösningen att inte låta hunden komma till fönstret. Inte låta den komma dit och låta den vara där, och fya den då den skäller. Låt den inte vara i fönstret då uppstår inga konflikter.

Att förekomma, att “spärra/hindra” hunden innan beteendet uppstår, det är bra tankar i en problemlösning anser jag.

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 7 Kommentarer

Eventuellt Mongoliet.

skarmavbild-2016-09-08-kl-22-15-04

I årets säsong av – Mitt liv som valp – så kommer du inte bara se en hel del av mig. Du kommer också min kompis Anders Bagge en del.
Och ett gäng helt underbara valpar och lika underbara ägare.
Vi har premiär den 11e oktober på Sjuan, klockan 20 00.

Missa inte detta!!!!

 

Jag de senaste dagarna fått förfrågningar om jag vill åka till Israel, Mexico, samt Singapore i olika hundärenden. Jag har meddelat samtliga att mitt intresse är stort, och att de får återkomma med något konkret.
Det är oerhört givande och spännande att åka iväg på hundresor på det här sättet. Man lär sig så otroligt mycket, inte minst vilket enormt fint hundland Sverige är i många avseenden.
Dessutom håller jag på att rodds lite med en Ovtjarka-expert i Ryssland som vill att jag kommer över och tittar lite på deras vakthundsdressyr, både i Ryssland och eventuellt Mongoliet.
Det vore extremt spännande och intressant. Jag kan säkert tillföra en del också med tanke på Sveriges tjänstehundsverksamhet.

Men just nu håller jag på med ännu en renovering här hemma. Det är den sista, sedan är huset helt TopNoch. Jag har ungefär en vecka kvar med allt arbete. Sedan kommer jag lägga fokus på annat resten av året.

Nu är det en lång varm dusch som gäller för mig, sedan natti natti.

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 3 Kommentarer

Många hundar avlivas. Har helt enkelt ihjäl hundarna.

skarmavbild-2016-09-07-kl-21-52-50

Den 11′e oktober är det alltså dags. Nypremiär av “Mitt liv som valp”, säsong 2.

Ska bli spännande att höra vad ni tycker om den här säsongen :-)

 

Idag har jag varit hos kirurgen och blivit lite skuren i. Det är inget farligt, inget akut, men nu när lokalbedövningen är helt borta så måste jag medge att jag har rejält ont. Men det är så klart övergående. Men det blev varken motion för mig eller hundarna nu i kväll. :-/
Funderar till och med på att gå emot alla mina principer och faktiskt ta en värktablett (eller två).

Här hemma pågår renovering av matrumsgolv, köksgolv, hallen, och en WC för fullt. Men även här börjar jag se slutet på damm och elände. Det beräknas vara helt klart till nästa helg. Ska bli så skönt, då ska jag bara mysa av hösten och mina hundar och inte göra ett enda handtag här hemma det här året.

 

Fick ett tråkigt mejl idag från en desperat hundägare. Hunden ylar och skäller hemma, när ägaren är på arbetet. Grannarna har klagat till högsta instans. Ägaren har gått på olika kurser för att få “stil” på hunden. Och nu återstår endast avlivning.

Jag förklarade för vederbörande att problemet “hund kan inte vara ensam hemma” inte kan lösas på kurser eller träning med “hundexperter” på annanstans än just i bostaden, samt att en eventuell omplacering vore betydligt mycket bättre än avlivning.

Det avlivas dessvärre en hel del hundar i vårt avlånga land för de mest tragiska saker. Det finns hundar som avlivas för att de drar i kopplet, för att de är besvärliga vid hundmöten, för att de morrat (inte bitit, endast morrat) åt ett barn, och för det ena och det andra.

När jag läser dessa mejl jag får blir jag olycklig. Olycklig för de stackars hundarna, olycklig på grund av att ägarna inte fått hjälp, olycklig för att samhället ställer ibland enorma och helt felaktiga, och inte minst orimliga krav på våra hundar.
Att en hund morrar åt ett barn istället för att bita, det kan till och med tyda på att hunden är rejält sund och frisk i vissa fall….. tragiskt är det i alla fall, varje gång en hund måste avlivas på grund av så kallade “felbeteenden”.

Nu natti natti, så hörs vi i morgon!

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 7 Kommentarer

Jag älskar flexikoppel!

Skärmavbild 2016-09-06 kl. 20.18.16

Nyss hemkommen från Tyskland. Det blev långa dagar med i princip bara hundprat. Enormt givande att prata hund med alla människor, från alla dessa länder. Jag har haft härliga och givande samtal och diskussioner med människor från Tyskland, Ryssland, Singapore, Israel, Mexico, Belgien, Holland, Spanien, Italien, Frankrike, Syd Afrika, Brasilien, med fler, med fler.
Speciellt givande var det att prata med personer i den tyska Schäferhundklubben (SV).
Utan tvekan finns mycket mer att göra, att ändra, och ha synpunkter på.

Mina valpar är nu 5 veckor och det börjar bli riktigt kul att sitta och titta på dem. Nu börjar det hända saker, nu börjar man se vissa skillnader i deras karaktärer med mera. De är så otroligt fina på alla sätt :-)

Är du intresserad av en valp? Mejla mig i så fall på info@fredriksteen.se

 

Flexikoppel?

Någon hade noterat på min egen eller om det var på LillaNymos instagram, att jag använder flexikoppel på LillaNymo. I denna notering fanns också en hel del negativa tankar om den här typen av koppel.

Men då det gäller flexikoppel, så tänker jag ungefär som med alla andra typer av hjälpmedel – Att det är bra om de används på ett bra sätt.

Jag älskar flexikoppel!
Jag har kontroll på hunden, och hunden kan ändå ha en större frihet än om den har ett vanligt koppel på sig. Det trasslar inte som det lätt kan göra med en längre lina.
Men bara för att jag har flexikoppel på hunden så innebär inte det att jag inte har regler eller att hunden får fara omkring som den vill.
Ett flexikoppel har sannolikt aldrig förstört eller ställt till med något. Som alltid, så är det sannolikt den som håller i änden på kopplet som ställer till med något elände, och inte utrustningen.

Men nu är jag alltså hemma igen, och har kommit i ordning. Så nu är bloggen igång igen som den ska vara :-)

 

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 10 Kommentarer

6 viktiga punkter.

Skärmavbild 2016-08-30 kl. 21.16.39

Min yngsta son med en av valpisarna :-)

(ursäkta den dåliga bildkvaliten)

 

Jag har en riktigt fin valpkull måste jag säga. Jag brukar vara återhållsam med att prata om kvalitéer på små valpar, det är ju en lång väg att gå, men det var länge sedan jag hade en kull som jag känner så positivt för.

Ska bli kul och se hur de utvecklar sig de små godingarna.

Vad är viktigast att tänka på då man nyss skaffat en valp?

1/ “Samla på erfarenheter” som jag brukar säga. Finns där för valpen, men låt den vara med om det mesta redan från början. När alla vacciner och annat är på plats, ta med valpen överallt utan begränsningar. Ju mer erfarenhet valpen får av precis allting, desto bättre är det generellt.

2/ “Curla” inte valpen. Hjälp den inte hela tiden i vardagen. Står en dörr på glänt, du är innanför dörren och valpen vill in. Locka på den men låt den själv “ta för sig” och ta sig förbi dörren…… Är den rädd för golvet i köket hemma o bostaden. Locka inte på valpen, ställ istället ner valpens mat inne på det golvet och låt den lösa detta själv….. osv. (som några exempel)

3/ Lär den att kommunicera och att få fördel i detta. Genom att lära den att försöka följa det du vill och får en belöning mot att den gör det. Ju snabbare du börjar med detta, desto lättare kommer valpen att lära sig mer (och kanske viktigare saker)
Träna mycket “vacker tass”, rulla på kommando, osv.

4/ Var tydlig med vad som är okej i din flock redan från början. Det valpen gör idag, det kommer den att göra som vuxen, fast värre. Så är det generellt. Var tydlig med vad som är ok eller inte ok redan från början.
Det gäller dock inte “bitandet” som alla valpar gör. Det växer bort.

5/ Ta mycket i din valp, var fysisk. Hantera valpen rikligt, gosa med valpen rikligt.

6/ Skapa ett utrymme i bostaden redan från början där valpen vet att den ska/får koppla av. När valpen är i det utrymmet, då kommer aldrig något att hända. Se till att det finns vatten och kanske något smaskigt tuggben. Valpar måste också lära sig koppla av och vila.

 

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 7 Kommentarer

Lite tankar om schäferhunden.

Skärmavbild 2016-08-28 kl. 11.47.07

En av mina små fyraveckors schäfervalpar, en av de helsvarta :-)

Skärmavbild 2016-08-28 kl. 11.47.29

En annan valp i samma kull :-)

 

Som schäferuppfödare får man i dessa dagar ta emot en hel del kritiska frågor. Med alla rätt i vissa fall, men långt ifrån alltid.
Som “officiell hundexpert, och schäferuppfödare” så känns det ibland ännu värre.

Frågor som jag får kan vara -
“hur kan du som hundexpert vara en del av att förstöra schäferrasen”
“Schäferhunden är en sjuk ras, vad gör du för att göra något åt det”
“Avlar du på “räkryggar” eller på friska djur”

Och så vidare……

Schäferrasen har i huvudsak fyra problem. Höftleder, armbågar, samt ryggar. Dessa problem är ständigt återkommande och det kommer i aveln även om vi aldrig avlar på föräldradjur som har dessa problem. Tyvärr!

Det fjärde problemet är schäferhundens mentalitet!

De första tre problemen – höfter, armbågar, rygg – är problem som inte på något sätt är kopplat till schäferhundens utseende. Den extrema utställningsaveln, eller exempelvis försvarsmaktens avel, det verkar det inte finnas någon skillnad på dessa problem. Att en hund “går bra” på utställning, eller att en hund avlas endast på funktion, det har alltså inte med detta att göra.
Oavsett utseende på hund, så är inte dessa tre problem mer eller mindre vanligt. Detta är fakta, och allt annat är alltså inte sant.
Det är på sätt och vis synd, för hade det varit så då hade dessa tre problem varit lätta att få bort. Men så är det alltså inte, tyvärr.

Höft, armbågs, rygg problem finns alltså lika mycket inom avel där man avlar på “fyrkantiga och gammaldags typer”, samt där man avlar på rena exteriörlinjer.

Den som säger annat vet alltså inte vad den pratar om, eller helt enkelt ljuger.
Och här anser jag att det är en skam för rasen och bara gör rasen illa genom att inte vara ärlig med detta och istället samarbete gemensamt mot problemet.

När det gäller problemet – mentalitet – där anser jag att vi har ett gemensamt stort problem. Ett problem som borde diskuteras mer än vad det gör, ett problem där man måste tänka betydligt större än något ynka bruksprov.

Ta ett IPO3 prov som ett exempel – Vad säger det?
Det säger att hunden orkar arbeta i lydnad (i förväntan av belöning) i cirka 8 minuter. Det säger att hunden orkar spåra ett 600 meter långt spår, samt orkar göra ett skyddsprov på cirka 5 minuter. Detta fördelat under en hel dag, eller kanske till och med på ett mästerskap fördelat på flera dagar.

Jämför dessa minuter av arbete med vad en schäferhund egentligen borde klara av.
Ett spår på 600 meter, jämför det med milslånga spår som en schäferhund med lätthet borde klara av, och som tjänstehund tvingas klara av. Ofta helt utan belöningar eller annat motivationshöjande.

Här vill jag påstå att bruksproven som de är utformade idag, hur imponerande det än är att se dessa prov och hundar i arbete, är direkt negativa för schäferhundens framtid.
Man avlar trots allt på de hundar som är framgångsrika på prov och tävling, men den ärliga frågan borde vara – Vad säger ett spår på 600 meter om schäferhundens arbetslust och kapacitet?

Det diskuteras rejält på sociala medier om schäferhunden. Man diskuterar bakbensvinklar och rygglinjer, och det är där man i dessa diskussioner försöker “rädda rasen”.
Och som schäferexpert – För det är jag i allra högsta grad – vill jag påstå att dessa diskussioner inte gör något gott. Snarare tvärtom.
När man tittar på en schäferhund – om den är bra att arbeta eller inte – så är hundens bakbensvinklar och rygglinjer totalt ointressant. Totalt!!!

Under alla mina år inom tjänstehundar, polis, väktare eller annat, så har jag aldrig varit med om att man som testledare kommit fram till att en hund är bra mentalt, men att det inte går att ha den i tjänst pga för mycket eller för lite bakbensvinklar, för slutande eller inte sluttande rygglinjer. Detta är rent utav trams i en diskussion om schäferhundens framtid.

Det som borde diskuteras, det som man borde försöka få till, det är schäferhundens hälsa och schäferhundens mentalitet. Inget annat!

Mina valpar är efter en rysk polishund som arbetar aktivt i St Petersburg- området. Det är en helsvart schäfer, och det är en schäfer jag umgåtts med korta perioder. En schäfer jag har provat i skyddsarbetet, och en schäfer jag anser och hoppas kan tillföra schäferrasen något bra.
Alla hans kullsyskon har extremt fina storlekar, extremt fina byggnadsförhållanden och proportioner, och det jag kan se i mina efterforskningar så är hela hans kull bra på höftleder och armbågar.
Att han är helsvart är kanske inte helt optimalt då det gäller utställning. Även om det inte “ska vara” några problem med det, så kan det ändå vara svårt med “svart” om man vill nå ända fram i utställningssammanhang. Men å andra sidan är konkurrensen på utställning bara en rolig bonus om man har en bra hund. Hälsa och friskhet, arbetslust, är ändå det som är viktigast.

 

 

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 13 Kommentarer