Bevis finns!

Skärmavbild 2017-02-19 kl. 12.35.20

En underbar helg ute på Lindö med familj och hundar. Avslutade kvällen igår med vedeldad bastu, och bad i isvak!!  🙂
Vill du se filmbevis, så finns det på mitt instagram !

Och……. den underbara våren är på G, bara så du vet om du inte fattat det själv än 😉

För övrigt har jag i helgen planerat en del ombyggnader ute på ön. Planerat tvättstuga, badrum, men också bestämt att köket ska byta rum. Det är inte så bökigt som det låter, det fixar vi snabbt.

En rejäl hundgård måste jag fixa också. Visserligen kan vovvarna vara lösa på ön, men det kan vara skönt att stänga in dem där ibland. När man själv solar och badar som ett exempel. Då har inte mina hundar fattat att de kan ligga i skuggan, utan de ska ligga med oss i solen. Och eftersom det finns en och annan orm på ön, så skulle det kännas tryggare att veta var hundarna är.
Så en bra hundgård står på listan också.

Nu är jag hemma i bostaden igen, städar, tvättar, diskar……. 🙁

 

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 3 Kommentarer

Dominans – Absolut inte. Tvärtom!

Skärmavbild 2017-02-15 kl. 16.48.02

Därför hoppar din hund upp på dig och besökare, därför vill din hund slicka dig i ansiktet!

Har fått en del frågor om just detta med hopp, och med slickande i ansiktet. Frågeställarna undrar varför hunden gör på det här sättet, och vad man ska göra för att få bort det?

Anledningen till att hunden fortsätter göra det – Det är i alla fall därför att hunden får fördel i att göra så!

Men det är viktigt att komma ihåg att detta INTE har med dominans att göra, det är precis tvärtom. Det är ett sätt för hunden att visa – “jag är snäll jag är snäll….”

Och det är just också därför det ofta blir så fel när man försöker få bort det här beteendet genom att “fya” eller bestraffa hunden. Det gör ofta problemet värre eftersom hunden då vill visa ännu mer att den är snäll, och hoppar och slickar då ännu mer.

Det finns i huvudsak två saker jag tycker man ska tänka på om man vill arbeta bort det här problemet/problemen.
Det ena är att inte “svara” på det hunden gör. Alltså total nonchalera det hunden gör. Inte pussa tillbaka, inte ge uppmärksamhet, inte “fya”…. bara nonchalera.
Detta ska du samtidigt göra tillsammans med att du ska arbeta förebyggande. Du får hitta på saker du kan göra (avleda) innan hunden gör som den gör och inte får göra. Ett exempel på detta kanske kan vara att droppa en godisbit på marken innan hunden tänker hoppa upp på dig.

Som jag inledde – En hund gör saker bara för att den får fördel i att göra saker – det är alltid viktigt att tänka på, och inte minst vi dessa problem.

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 5 Kommentarer

Var inte rädd för att ställa krav – Rätt kravställning är bra för dig och din hund!

Skärmavbild 2017-02-12 kl. 16.49.22

Ställ krav på hunden! – Det har du hört mig säga, det har du hört andra säga.
Men du har också hört mig säga – Du kan inte kräva det av hunden!

När kan jag ställa krav på min hund, och när kan jag inte ställa krav på min hund? Varför bör jag ställa krav på min hund, och vad är det bra för?

Inte ett superlätt ämne, och man kan vrida och vända på det lite som man vill. Men jag tänkte försöka klargöra åtminstone något i det här blogginlägget.

 

“Min hund sätter sig inte när jag säger till, kan jag ställa ett krav på hunden att den ska sitta då jag säger till?” – Nej, inte generellt i alla fall. Hunden måste lära sig att “sitta” på kommando ger den fördel i att sitta. Alltså en uteslutande positiv inlärning.

När hunden gör detta bra, då SKA man börja ställa krav på hunden. Dessa krav kan exempelvis bestå i – att hunden inte får en belöning VARJE gång. Alltså “den får leva med att utföra” utan att den får en godis. Man kan exempelvis belasta hunden då den sitter, innan den får en belöning. Då ställer man krav på ett “säkrare” sitt innan hunden får sin belöning…. osv.

Ju mer krav jag lyckas ställa på hunden under en sittövning, och att hunden ändå klarar att utföra – Desto bättre blir hunden på detta!

Om jag exempelvis har eller gör en hund bolltokig, och är ute och leker med hunden. DÅ kan jag med hjälp av bollen – och kravställning – öka både hundens motivation för bollen, och hundens och min kommunikation.

Nu slänger jag iväg bollen, och hunden vill jaga efter. Men med hjälp av en kravställning hindrar jag hunden att jaga efter. Inte förrän hunden faktiskt tittar på mig, får lov av mig, att springa efter, så får den lov att göra det.
Här kommer hunden motivation för bollen att öka, och hunden kommer lära sig att kommunikation med mig som husse lönar sig. Det enda sättet hunden kan nå bollen, det är genom att kommunicera med mig.

Det här exemplen är något man kanske kan kalla för “positiv kravställning” (?)
Men det finns andra exempel på kravställning som kanske inte verkar lika positiva.

Det är när du exempelvis ska torka av din hund, eller klippa klorna på din hund. Eller när du ska till veterinären för att vaccinera hunden. Där och då kanske du måste ställa ett krav på hunden – du gillar inte detta, men du måste – och frågan man kan ställa sig här är om den typen av krav förstör eller förbättrar er relation?

Svaret på den sista frågan beror sannolikt på hur van hunden är med detta, och framförallt vilken relation du har tillsammans med din hund.

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 9 Kommentarer

Schäferrasen bör delas i två – Ett vansinnigt förslag!

Schäferrasen – Den bör delas upp i två olika raser, samt i två olika klubbar.

Just detta är något några har nämnt tidigare. Förmodligen utan att dessa personer egentligen funderat över hur det skulle bli. Eller nämnt av personer utan större kompetens.

Nu, sen några dagar tillbaka har det kommit på agendan igen. Nu är det allvarligare eftersom centralstyrelsen i schäferhundklubben själva lagt ett förslag i den riktningen.

Låt mig först berätta lite om mina erfarenheter om schäferhunden. Jag har inte levt en enda dag i mitt liv utan en schäfer vid min sida. Mitt rejäla schäferintresse tog fart på riktigt då jag som tioåring fick följa med mamma upp till flygflottiljen där hon arbetade. Där fanns en hundgård och en mängd olika försvarsmaktshundar. I de äldre tonåren köpte jag min egna första schäfer, och intresset tog än mer fart.
Jag har sedan dess utbildat och tävlat ungefär 25 schäferhundar i olika klasser och på olika nivåer. Bland annat deltog jag på VM för schäferhundar 1999, samt tog en plats i vårt landslag år 2000, men avböjde att åka på grund av en skada på min hund.
Under cirka 6 års tid arbetade jag professionellt med utbildning av polishundar, samt skrev en relativt stor del av polisens utbildningsmaterial.
Jag är utbildad besiktningsman hos polisen (tror att jag är unik som civilist).
Redan 1995 utbildades jag till IPO figurant, och 1998 blev jag IPO domare.
Jag är också utställningsdomare (endast schäfer), jag blev det 2005.
Förmodligen tillhör jag den grupp domare som dömt flest mästerskap i landet och utomlands.

Jag har uppfödning av schäfer sedan 1993, och även om det är i liten skala så har jag haft fina framgångar. Några dubbelchampions, årets polishund, universalsegrare, olika typer av tjänstehundar med mera. Jag har som en del andra schäferuppfödare brottats med en del ledproblematik, problem med annat, och det hoppas jag ska bli bättre.
Min kunskap får andra bedöma, men då det gäller min erfarenhet av schäfer, då vågar jag påstå att den är bred och djup.

Inom Svenska kennelklubbens organisation finns en schäferhundklubb, en ras som kallas schäfer.
Vem som helst kan starta en organisation eller klubb som konkurrerar med kennelklubben, vem som helst kan starta en klubb som konkurrerar med svenska schäferhundklubben, men om man väljer att göra det – Då kan man inte ta del av den verksamhet som finns inom de redan befintliga klubbarna.
Det är inte skrivet i svensk lag att det bara får finnas en klubb, men väljer man att engagera sig i en annan klubb, så får man helt enkelt engagera sig där.

Det är inte mer konstigt än att du arbetar på Telia, och samtidigt arbetar med att räkna hem kontrakt för Telenor. Det går liksom inte!

Så, när vissa pratar om att dela en klubb så menar man egentligen att man ska starta en konkurrerande klubb.
Schäferklubben finns, och kommer aldrig att delas. Däremot kan någon starta en ny klubb. Självklart kan du göra det. Det händer mest hela tiden, och just detta är inget nytt.
Men det som är nytt och häpnadsväckande, det är att förtroendevalda i svenska schäferhundklubben själva mer eller mindre indirekt stöttar uppstart av en ny klubb.

Även om jag i text eller i sociala medier valt att vara tyst om detta fram till nu, så innebär det inte att jag lugnt avvaktar. Tvärtom.
Jag har pratat med flera i centralstyrelsen om detta (samt andra), och påtalat det olämpliga i att man gör på det här sättet. Som tur är har alla de ”tunga namnen” i centralstyrelsen sagt att de INTE vill dela upp klubben eller rasen, men att detta är ett sätt att provocera fram ett nytt tänk i klubben. Deras taktik att skapa engagemang vill jag inte kommentera här och nu, men du förstår säkert vad jag anser om det dem gjort.

En kommentar jag fick av en ledamot i klubben var – ”Men Fredde, om du tar de fem första hundarna på SSM utställning, och ställer dessa bredvid de fem första på SSM IPO, då ser du ju att det inte är samma ras”

Och här måste jag säga att jag blev ledsen och arg, och inte minst besviken. Jag tröstade mig med personens enorma okunnighet. Även om den – okunnigheten – är skrämmande i dennes position.

Tar du dessa totalt tio hundar och ställer dem bredvid varandra, då ser du tio schäferhundar som varierar något i typ. Om du frågade en lekman om vilka raser dessa tio hundar var, så skulle du sannolikt få svaret – Schäfer.
Frågar du en bruksprovsdomare, skulle svaret bli detsamma – Schäfer.
Och frågar du en utställningsdomare, så svarar denne också – Schäfer.
Dessutom kommer sannolikt alla vara överens om att det är riktigt härliga schäferhundar vi har framför oss.

Det är dessutom så att samtliga tio hundar som nu står där bredvid varandra, skulle få betyget God, Mycket god, eller Utmärkt. Alltså, det är mycket osannolikt att någon med kompetens om schäfer skulle ge någon av dessa hundar ett sämre betyg.
God kan inte vara något annat än ”god”. Och ”god” i detta sammanhang kan inte betyda något annat än att hunden är en ”god representant” för rasen schäfer.

Vänder vi på steken och ser på dessa fem utställningshundars bruksmeriter, och jämför dem med de fem andras bruksmeriter, så ser vi ungefär samma sak. Alltså en betygsättning på hundarnas arbete från betyget ”God” till ”Utmärkt”.

Så vad denne ledamot får sina idéer ifrån, det förstår jag faktiskt inte.

Om jag pressar 140 kg i bänkpress, och i mitt område där jag bor, där klassas jag som stark. Ställer jag upp på VM i styrkelyft, kommer jag förmodligen inte ens till kvalet. För i dessa sammanhang är jag helt enkelt för svag.
Gör det mig då till en person med dålig fysik?

I dessa diskussioner måste man komma ihåg att lägga konkurrensen ”på hyllan”, och istället fokusera på domarens kvalitetsbedömning.
Jag vill repetera detta – skilj på konkurrensbedömning, och på kvalitetsbedömning!

Om vinnaren på IPO SSM ställer upp på utställnings SSM, men där kommer på sista plats, men med betyget ”God”. Så betyder det bara att denna individ är en god representant för sin ras då det gäller uppbyggnad och anatomi. Men i konkurrens med andra bättre hundar så hamnar hunden på sista plats.

Samma sak gäller om vinnaren på utställnings SSM ställer upp på IPO SSM. Kanske hamnar hunden sist med totalbetyget ”god”. Fortfarande har denna hund, som placerats sist, gjort en god tävling, är en god representant för rasen schäfer, men i jämförelse med andra bättre hundar kommer den sist.

Dit jag vill komma är att de allra flesta hundar på IPO SSM, utställnings SSM är just goda representanter för rasen schäfer.
Är det inte bra?

Om jag nu leker med tanken att vi får två accepterade klubbar i Sverige, alltså två schäferhundklubbar. Då kommer båda klubbarna ha bruksprov, och båda klubbarna utställning. För enkelhetens skull kallar vi ena klubben för schäferklubben, den andra klubben för Arbetande schäferhundklubben.
I klubben – Arbetande schäferklubben – så kommer vinnaren på utställningarna de första tio åren kanske vara en hund med framgång på IPO SSM (fortfarande med betyget ”G”. Men snart börjar en glidning även i denna klubb. Och snart har vi en arbetande schäferhundklubb där IPO SSM vinnaren ändå kommer sist. Eftersom det finns andra hundar som inte arbetar lika bra, men som är snyggare.

I gamla schäferklubben rullar verksamheten på som vanligt. Men den skillnaden att vi sannolikt de första tio åren sänder ett sämre landslag till WUSV VM än vad vi skickar idag. Men om tio år har även denna klubb ett lag till VM som gör bra ifrån sig, och dessa hundar kanske kommer sist på våra utställningar.

Detta med att dela klubben kommer aldrig bli verklighet, men jag tycker det är allvarligt att man inte ser in i framtiden, att man inte förstår att det man har avsikt att göra inte kommer förändra ett jäkla dugg till det bättre.

Jag skulle vilja påstå att denna tanke är en rejäl tankevurpa, eller i bästa fall ett grepp som centralstyrelsen bara tog för att skapa debatt (?)

Vad vill vi då?

Vi vill ha en friskare schäfer – ja tack!
Vi vill ha en schäfer som arbetar bättre – ja tack!
Vi vill ha en schäferhundklubb som lägger ner lika mycket tid och vikt på bruksegenskaper som på utseende och utställning – ja tack!

Här är vi alla överens, men då måste man ärligt fråga sig en sak – Samma centralstyrelse som nu stöttar ett förslag att dela vår klubb, samma centralstyrelse införde 2016 en klass på SSM utan bruksmeriter.
Alltså, samma styrelse som nu säger att det måste läggas mer vikt på mentala egenskaper, samt på schäferhundens bruksegenskaper, samma centralstyrelse tog ett beslut förra året att det inte var så viktigt med bruksmeriter (?)

I svenska schäferhundklubbens olika verksamheter, varför ligger det inte mer tyngd på hälsa och bruksegenskaper?
Dels beror det ju på att centralstyrelsen 2016 indirekt sa att bruksegenskaper inte är så viktiga. Eftersom man öppnade upp SSM utställning för vuxna hundar utan bruksmeriter.
Det man istället skulle ha gjort, det är tvärtom. Man skulle ha infört bruksmeriter även i de yngre klasserna. Det hade varit ett grepp som jag hade förstått.

Men det beror också på att de personer som brinner och är duktiga på hälsa och bruks väljer att inte engagera sig i klubben. Man står hellre vid sidan om och gnäller, eller kommer med förslag som är direkt föreningsfientliga, eller tar beslut om att ta bort bruksmeriter istället för tvärtom.
Om ordförande i klubben, och om de allra flesta ledamöter i klubbens styrelse varit just utpräglade bruksmänniskor, eller i alla fall varit engagerade, då hade ju så klart fokus legat där. Det är inte konstigare än så.

Om jag i denna text själv ska göra uppdelningen bruksschäfer och utställningsschäfer, och dessutom generalisera lite, då är min uppfattning att bruksschäfern är en bättre brukshund. Och att utställningsschäfrarna måste förbättra sin mentalitet. Så är det!
Men glöm då inte bort att det beror på den kravställning klubben ställer.
Alla utställningsschäfrar med framgång, de klarar de krav man ställer på hundarna. De tar sina bruksmeriter. Gnäll då inte på hundarna, utan var då istället självkritisk och gnäll på kravet, på meriten i sig.
Höj då istället kraven, istället för att ta bort krav som sittande centralstyrelse gjort.
Säg då inte att man är stark om man pressar 140 kg i bänkpress, kräv då istället att jag ska pressa 200 kg innan jag kan kalla mig stark.

Som jag sa inledningsvis säger ledamöter i styrelsen till mig att detta inte är ett allvarligt förslag, utan ett förslag som ska väcka debatt och engagemang. Tanken kanske är god, men jag vill nog påstå att det är häpnadsväckande.

Om jag får gissa, och hoppas, kommer ett tillbakadragande av centralstyrelsens eget förslag alldeles snart. Och jag kan någonstans glädjas över att man äntligen uppmärksammat det jag själv sagt många gånger – Schäferhunden måste bli bättre – men jag personligen hade nog satsat mer på att se över våra krav och engagemang istället för att försöka splittra en gammal fin förening. Dessutom splittra på ett sätt som med liten fantasi kan ses som direkt föreningsfientlig, och/ eller som “myteri”.

Schäferhunden är just den schäferhund vi älskar på grund av dess mångsidighet. Den är inte världens mest populära ras på grund av en prövningsordning som kallas IPO.

Till sist – om du lämnar svenska schäferhundklubben för en annan klubb, så tycker jag inte illa om dig för det. Jag är inte din ovän eller fiende. Tvärtom. Däremot tycker jag det är tråkigt att din kompetens försvinner så att jag inte får ta del av den längre.
För svenska schäferhundklubben kommer aldrig att delas. Möjligtvis får den konkurrens, men det är en annan sak.

Fredrik Steen, SV richter (tysk domare IPO), FCI domare, utställningsdomare, avelskorningsdomare.

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 15 Kommentarer

Nyhetsmorgon och Sveriges Radio – Melodifestivalen (?)

Skärmavbild 2017-02-08 kl. 17.08.24

Jag sitter nu och förbereder mig lite inför morgondagens Nyhetsmorgon. Sist jag var där så fick du (och andra) mejla in frågor till mig. Som vanligt var tiden knapp. Men efter mejl till TV4 från er, så vill nu TV4 att jag utvecklar lite mer i morgon….. Och det ska jag göra 🙂

 

Bestraffning – Alltid fel!

Generellt vill jag nog påstå detta. Straff är något jag inte tror på överhuvudtaget.
Det som är lite paradoxalt i detta är att mina kritiker ofta får mig att framstå som jag gillar och arbetar med bestraffningar.

Men jag tror samtidigt att många blandar ihop – regler, krav, uppfostran – med just ordet bestraffning. Tyvärr!

Jag vill återigen dra en parallell med hur jag ser på barnuppfostran.

“Nu har du ritat på väggen, därför straffar jag dig genom att du får vara på ditt rum”
“Nu har du struntat i tider, därför har du utegångsförbud”

Jag kan förstå att man hamnar där i ren desperation, men även om jag har viss förståelse för det, så innebär inte det att jag tror på detta.
Tvärtom anser jag bara att det skapar konflikter. Och med det kan till och med problemet bli värre.
Likadant är det med hundar.

Däremot tycker jag det är viktigt både som förälder och hundägare, att se sin primära uppgift som att hjälpa dessa “individer” att passa in i samhället. Att “individen” ska älska mig, det får komma på köpet.

Om min hund ser min smörgås på bordet, och jag ser att min hund tänker agera för att ta smörgåsen, då anser inte jag att det är en bestraffning om jag “visar” hunden att smörgåsen är min, och att bara tanken på att ta smörgåsen är fel.

Men skulle jag se detta, vänta på att hunden tar smörgåsen, och sedan ge mig på hunden – Det är en bestraffning!

Lite om detta kommer jag komma in på i morgon.

 

Jag ska också under eftermiddagen vara med i P4 Extra, och sitta i en “hiss eller diss jury” för kommande delfinal i melodifestivalen 🙂 🙂
Jag är ju inget musikgeni, men jag tackade givetvis – ja – till detta!  🙂

 

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 6 Kommentarer

Respekt och förståelse.

Skärmavbild 2017-02-03 kl. 13.11.42

Det här fann jag nyss då jag kom ut från duschen 🙂

Dagarna och veckorna bara far fram, tyvärr går ju helgen lika fort. Men strunt samma, vi går mot våren 🙂

Jag har under detta år försökt hålla ner på inbokade uppdrag. Men även om jag ska utomlands och döma en del, så har jag planerat en hel del ledighet också. Jag hoppas jag kan hålla det under 2017.

Ni har kanske sett min (och Janne Nilssons) svarta schäfertik – Panter. Nu har jag hennes helsvarta syster hemma också. Fick hem henne igår, och det ska bli både kul och mysigt att följa henne en tid framöver.

 

Vad gör en bra hund till en bra hund?

Det är en fråga jag själv ställer mig ganska ofta. Inte minst då man ser alla typer av synpunkter/påhopp/idioti på sociala medier om varandras hundar.

En bra hund för mig, det är en hund som jag trivs tillsammans med. En hund som ger mig vad jag söker och vill ha.
Jag har sagt på teve och i en mängd andra sammanhang att exempelvis LillaNymo är en av de bästa hundarna jag träffat, och ägt – Det stämmer!
Men det stämmer för att hon med råga uppfyller mina och TV4 förväntningar till varför vi skaffade henne.
När jag tävlade skydd som mest, då jag ville till VM i IPO, hade jag då haft LillaNymo, då hade hon sannolikt inte passat mig.

Men det finns ju egenskaper som gör en hund till en hund som inte är bra!!
Ja, det påstår någon i alla fall. Och dessutom helt generellt – Det är i de flesta fall helt fel!

Jag har varit med om att man tittat på en schäfer, “slagit ut” denna hund som en dålig hund, och ett år senare hjälper samma schäfer en synskadad i vardagen och förbättrar dennes livssituation. Vem är då jag, eller du, att säga att denna schäfer inte är bra?

Det finns en mängd olika exempel som exemplet ovan, och det gör mig lite ledsen.
Ledsen av två anledningar – Dels därför det är oerhört orättvist och respektlöst mot hunden, men också mot ägaren som kanske fullkomligt älskar denna hund.

Det kan också vara så – att en ägare och en hund helt enkelt inte passar tillsammans. Det har jag också varit med om många gånger.
En hund som inte passar dig eller mig, som inte fungerar med dig eller mig, men så kommer den till en ny ägare och där och då “blommar” hunden ut till något helt fantastiskt.

Sen det där med sundhet och hälsa. En hund som haltar och har lite ont i exempelvis ett ben – Det är inte en frisk hund! Och är inte hunden frisk, då är det en dålig hund!(?)

Men det är väl inte sant det heller?

Klart som korvspad att rasklubbar, uppfödare, organisationen ska ta fram friska och sunda hundar – Där håller alla med!
Men om det skulle ha visat sig att exempel LillaNymo hade en defekt i sin armbåge, så är väl jag som ägare lika förtjust i henne för det. Jag älskar henne lika mycket för det, och som individ – Kanske inte representant för rasen – men som individ kan hon väl vara en alldeles härlig hund för det.
Tänk – Jag har problem med min axel, och det får jag leva med. Därför är jag en sjuk individ, en dålig individ!
Det är väl inte så enkelt heller?

Jag vet inte riktigt varför jag skrev detta, men jag kände väl helt enkelt att jag ville 🙂

Ha en fin fredag!

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 12 Kommentarer

Regerande Världsmästare för kanske den mest tuffa hundtävlingen, och samtidigt utställningschampions.

Skärmavbild 2017-01-30 kl. 18.02.47

Nu är jag tillbaka i vardagen igen. Det känns skönt! 🙂

Jag skulle ha varit i Mexico, men hamnade istället uppe i fjällvärlden.
Två timmar innan vi skulle åka till Arlanda så hände något (som inte har betydelse nu) så att vi var tvungna att ta beslutet att inte åka 🙁

Men vi packade om, och tog oss senare norröver istället och tillbringade dagarna på hundspann och skoter. Vi hade, trots att vi hade minusgrader, en helt fantastisk vecka. Och barnen vill tillbaka 🙂

Skärmavbild 2017-01-30 kl. 18.02.36

Skärmavbild 2017-01-30 kl. 18.02.20

Vi hade bland annat äran att få åka hundspann med regerande världsmästaren under hennes träning. Det var otroligt imponerande att sitta i släden (totalt 2 vuxna, 2 barn) och fara fram bakom 12 st arbetande hundar.
Vecka 10 är det dags för ett nytt världsmästerskap, och i år är det 16 mil som ska avverkas på tävlingsdagen. Otroligt imponerande.

Som vanligt under en dag i hundens tecken fick jag lära mig otroligt mycket. Ännu en kunskapsbank att lägga bak i ryggsäcken.

När jag pratade träning, upplägg, hundtyp, utfodring med mera, med världsmästaren så blev jag glad eller intresserad av främst två saker.
Hon berättade för mig att hennes prio då det gäller lämpliga tävlingshundar (och avel) är

1/Hundar som äter! Det låter kanske enkelt, men som hon förklarade (och som jag själv vet och håller med om) så är det viktigt att dessa arbetande hundar äter då det erbjuds mat. Bland annat ingår det i hennes upplägg att utfodra hundarna utan fasta tider. Får hundarna ett rejält mål mat, och ännu ett lika rejält mål mat en kort stund senare, då ska hundarna trots det äta andra måltiden med samma aptit. Annars duger inte hunden.

2/ Hundarna måste vara rastypiska och följa rasstandarden. Hundar som är “bra” men som inte “ser ut” som denna ras ska “se ut”, dessa vill hon inte heller ha. För att hundarna ska orka med all hård träning, då måste hundarna vara uppbyggda och ha en exteriör som är bra.
Tilläggas ska att denna världsmästare i drag ställer ut samtliga tävlingshundar på utställning, och hälften av de hundar som var i 12-spannet framför oss var just utställningschampions.

En annan reflektion jag fastnade på var ålderskillnaden i spannet. Det skilde nästan elva år mellan vissa hundar. Den äldste hunden var drygt 11 år (imponerande) sedan fanns det två valpar på 6 månader med i det spannet vi åkte i 1,5 mil…. Ja, ni läste rätt – 6 månader!

Något att tänka på kanske då man är tveksam om ens egen valp orkar gå med på en kort promenad runt kvarteret.

Nu är jag som sagt hemma igen och bloggen ska nu fungera som det är tänkt. Vi hörs i morgon igen… jag har så mycket jag vill ta upp mer er 🙂

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 5 Kommentarer

Den hunden är en betydligt säkrare hund än den utan utbildning.

Skärmavbild 2017-01-22 kl. 15.54.21

Om någon dag sitter jag här och arbetar, och bloggar med dig 🙂

Och jag ser fram emot en lång flygresa på tretton timmar (enkel resa). För då kanske jag hinner komma ikapp med lite “pappersjobb” jag ligger efter med.

Skyddsdressyr av hunden – Är det verkligen okej, kan det inte vara farligt, borde det inte förbjudas?

När man pratar om skyddsdressyr, så måste man skilja denna träning mot exempelvis “jag bara lär min hund att bita människor”.
Skyddsdressyr i syfte att tävla, eller i ett tjänstehundssyfte, är enligt mig totalt ofarligt. Tvärtom anser jag till och med att dessa skyddsutbildade hundar som finns i vårt samhälle är betydligt säkrare hundar än hundar utan denna utbildning.

Dels så kan man luta sig mot statistik. De hundattacker där en hund angriper en människa, där vågar jag påstå att det i det närmsta är uteslutande outbildade hundar.
Sen finns en annan betydligt bättre anledning. Och det är det faktum att hund och hundförare måste ha en enormt fin kommunikation och relation för att träna skydd med framgång. För att kunna träna skyddsdressyr med kvalitet och framgång krävs nästan en 100% kontroll av hunden, i ALLA situationer. Annars går det inte att utbilda hunden. Det går helt enkelt inte.
En välutbildad skyddshund är förmodligen en av de bästa och säkraste hundar som finns.

Det som däremot är farligt, inte bra, och väldigt oseriöst, det är när personer helt utan kunskap eller tävlingsmålsättning försöker sig på att utbilda en hund i skydd. Så kallad “buskträning”. Det kan bli tokigt och farligt.

Men den skyddsutbildning som bedrivs på våra hundklubbar eller i tjänstehundssammanhang, det är en fin och bra utbildning (ska vara i alla fall).

 

 

 

 

 

 

 

 

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 5 Kommentarer

“Det är en relation där kommunikation och respekt för varandra måste bli bättre”…

Skärmavbild 2017-01-20 kl. 17.26.24

I torsdags var det frågestund på TV4 Nyhetsmorgon. Kanalen blev dränkta i frågor, men vår tid var lite som vanligt – Alldeles för knapp.

Efteråt hade vi ett möte, och där kom vi överens om att vi på olika sätt och med olika inslag under vinter och vår, ska försöka på alla sätt vi kan svara på era frågor.
Så det vi kommer ta upp och visa inspelat material på är bland annat “besvärliga hundmöten, drag i kopplet, skällande hundar”

Så, håll ut. Svaret på din fråga kommer att komma framöver 🙂

 

Att spruta vatten på en hund, att slänga en skrammelburk bredvid en hund, att göra olika saker i syfte att få en hund att “lyssna”, det är åtgärder som är tillfälliga och åtgärder som bygger på att på något sätt skrämma eller få hunden att känna obehag, så att den på så sätt “lyder”.
Inget av detta gör fysiskt ont, men om det blir ett resultat, då är det de facto så att hunden känt obehag.
Jag lägger ingen värdering i detta här och nu, men så är det.

Det jag däremot vill påstå här och nu är att dessa åtgärder skapar stress. Hunden har svårt att förstå denna typ av kommunikation, och när hunden inte förstår – Då blir det lätt stress.

Då det gäller stress, så finns det också en risk då man belönar sin hund hela tiden.
“Gör du det får du en boll, gör du ditt får du en boll, gör du inte det får du en boll, lyssnar du på mig får du en boll”
Här kan “bollen” i sig skapa stress och efter en tid blir hundens hela värld bara en värld av belöningar och förväntningar.
En stor anledning, tror jag, att denna typ av hantering av hunden, att denna typ av stress, är så mycket mer accepterad är att hunden ser glad ut, den viftar på svansen, och är väldigt “positiv”.

Men om du tänker dig hunden som genom livet “skrämts” till att lyssna, eller hunden som genom hela livet “belönats” till att lyssna, och jämför dessa hundar med lugna och harmoniska hundar i flock, då ser du en enorm skillnad.

Tänk dig varje gång du ber ditt barn sätta på sig ytterkläderna för ni ska till skolanAntingen får du skrämma barnet till lydnad, eller så får du locka och belöna med en glass!

Det är en relation som inte är sund, och det är en relation där kommunikation och respekt för varandra måste bli bättre.
Så är det även för dig och din hund. 🙂

 

 

 

 

Publicerad i Allmänt, Fredrik Steen Hundcoachen | 5 Kommentarer

Ställ din fråga till mig i direktsänd teve!

Skärmavbild 2017-01-17 kl. 18.21.32

På torsdag gästar jag Nyhetsmorgon och pratar hund. Och då kan du ställa mig en eller flera frågor om du vill.

Mejla din hundfråga på nyhetsmorgon@tv4.se
Kör hårt! Mejla mejla meeeeeeeeeejlaaaaaaa!!!!!!

Under nästa vecka har jag en lång flygresa framför mig. Och då ska jag börja arbeta med en ny bok. Arbetet har egentligen redan börjat, men då ska jag passa på att försöka få ner det på papper. Dit och hem har jag totalt 26 timmar i luften, så jag har relativt gott om tid.
Så klart är det en hundbok, men det blir en lite annorlunda bok mot tidigare.

Jag och LillaNymo har blivit tillfrågade om vi vill medverka på labradorklubbens stora träff/konferens senare i år. Där vill man bland annat att jag ska prata lite om mina erfarenheter med en labbe. Hela “Sverige-eliten” på labbe kommer vara där, men också “labbs-eliten” från andra delar av världen. Självklart tackade jag ödmjukt – ja. Och det ska bli oerhört spännande på alla sätt. En riktig utmaning till och med.

På torsdag, efter mitt deltagande på Nyhetsmorgon, ska vi ha ett möte. Då ska vi planera lite roliga saker framöver. Går allt som jag hoppas tror jag alla hundintresserade har något kul att se fram emot under året.

Nu ska jag, som i alla andra hushåll, ställa mig nere i tvättstugan och tvätta!

Ha en fin kväll

 

 

 

 

 

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 13 Kommentarer