SM, Hundexpo på Solvalla, Ryssland, Tyskland, och sedan säsong 2 av “Mitt liv som valp”

Skärmavbild 2016-07-24 kl. 08.48.44

Njut av sommarvärmen, men tänk på din hund!

Även om du njuter av solen, och även om du sitter i solen, så mår din hund inget bra av värmen. Det är inte alls säkert att din hund söker skugga, se till att den ligger i skuggan. Om du är ute på sjön och det känns svalt för dig i fartvinden, tänk på att hundens päls och kropp ändå blir väldigt varm.
Förutom att blöta ner hunden, se till att hunden får kyla ner sina tassar och sin kropp, så brukar jag blöta ner en handduk och lägga över hunden. Dels så skyddar den hunden mot solen, men den blöta handduken ser också till att hundens kropp hålls sval.

Ha respekt för värmen, för solen, och din vovve!  :-)

 

Nu har jag några dagar av riktig semester kvar, men sedan börjar det hända saker igen.
Först nu nästa helg – SM för schäferhundar där jag ska vara figurant på “mod och kampdriftsprovet”
Sedan är det Solvalla Expo hund och katt, en hel helg i djurens tecken där bland annat jag och Anders Bagge kommer vara närvarande.
Efter det åker jag till Ryssland i ett hundärende, och efter det till Tyskland.

Dessutom är det inte så där jättelångt kvar till nypremiären av “Mitt liv som valp”.

Och parallellt med detta givetvis LillaNymo, där vi ska starta på riktigt allvar med hennes utbildning mot polishund och specialsökhund.

Sedan har jag ett par andra hemliga projekt på gång :-)

Men nu semester några dagar till – Njut!!!!

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 1 Kommentar

Lägg ner vovven på rygg!

Skärmavbild 2016-07-18 kl. 16.15.33

Ska man lägga ner sin hund på rygg eller inte?
Ska man göra det när hunden gjort fel, för att visa vem som bestämmer?
Hur gör man då man ska göra detta?
När ska jag göra det?

Svaret är ganska enkelt – Att lägga ner en hund på rygg är mer eller mindre värdelöst, om inte målsättningen med att göra det är för att skapa konflikter och försämra er relation.

Men…. det finns dock undantag. Och dessa undantag är i lek och mys – stunder. Då kan man med fördel lägga ner hunden på rygg, brotta ner hunden, gosa med hunden. Det skapar en fin relation mellan er samtidigt som hunden får lära sig att den ska hanteras. Men samtidigt får hunden gärna brotta ner dig på rygg också.

Att lägga ner en hund på rygg, och tro att detta skulle vara lika med – nu fattar hunden att jag bestämmer – det är ren idioti.
Men att leka med en hund, och i leken förbereda, “låta hunden tåla” visa saker, det ger en bättre relation.

När ett djur leker, hund eller katt som två exempel, då leker inte dessa med bilar eller leker att de sitter i en kassa. All lek hundar gör är en förberedelse till livet. Det handlar om jakt, om dominans, socialt samspel och så vidare.
Och det är i leken man lär sig både det ena och andra, och det är i leken en hund och en annan individ lär känna varandra bra. I det här fallet alltså du och hunden.

Jag lägger ofta ner mina hundar på rygg, men aldrig då jag är grinig på hunden. Tvärtom, när jag vill leka eller gosa. Hundarna får gärna försöka brotta ner mig, men bara då det vill leka eller mysa.

Två hundar som slåss, de lägger INTE heller ner varandra på ryggen som många verkar tro. Utan ena hunden lägger sig SJÄLV på rygg för att visa sin undergivenhet.
Alltså – att med tvång lägga ner en individ på rygg för att visa sin “makt” eller för att visa vem som bestämmer, de pysslar i alla fall inte hundar med :-)

 

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 10 Kommentarer

Det måste fungera när allt runt omkring inte fungerar.

Skärmavbild 2016-07-15 kl. 09.13.36

Två godingar som är sugna på att åka båt. Den ena kan ta på sig flytvästen själv, den andra måste ha hjälp :-)
Men glöm inte bort att ha flytväst även på hunden om du är ute och åker.

Vi har varit ute på vår ö i flera dagar och bara njutit på alla möjliga och omöjliga sätt. Det är så mysigt att se hur hund och barn bara efter några timmar tillsammans på en ö liksom börjar hänga. De kommer varandra närmre på något sätt. Ingen av dem gör något utan den andra.

När barnen somnat här ute har jag själv suttit och arbetat lite med en skrivelse jag har blivit ombedd att skriva angående en hund som bitit en annan hund. Jag har blivit ombedd att skriva ner en del text, svara på frågor som ombudet har. Det handlar om hundars naturliga beteenden, vad som kan utlösa olika typer av händelser, och olika typer av förklaringar till olika saker en hund kan göra. Jag utgår ifrån att man ska använda det jag skriver ner till någon typ av försvar.
Jag är inte insatt i själva händelsen utan svarar mer generellt på hur hundar fungerar.

Och när jag ändå är inne på hundar som bits så fick jag ett sms härom natten. Från en polishundförare jag tränar. Hundföraren och dennes hund hade haft sitt första bett. Och hunden hade fungerat väldigt bra. Det var ett pressat läge och hunden hade bitit bra, följt hundförarens kommandon, och var under full kontroll. Mannen blev gripen och hade rejäla skador efter bettet i höften.
Polishundföraren var inte glad över att en man blivit biten, men ändå glad över att hunden fungerade och ställde upp då det mest behövdes. Som jag sagt så många gånger förut – Skillnaden på en polishund och en tävlingshund, det är att polishunden måste fungera som bäst när allt annat fungerar som sämst.

I veckan som kommer ska jag och LillaNymo vara med polisen ett par dagar under specialsöksträning. Förutom att vi ska umgås med gamla vänner, så ska LillaNymo tränas en hel del. Det ska bli oerhört spännande och intressant.

Och trots planerad semester i flera veckor till, så ska vi bryta semester kort under nästa vecka för att medverka på Nyhetsmorgon.

Nu ska jag ordna med frukost till alla barn, till hundar, och till de gäster som är här på ön men fortfarande sover. :-)

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 2 Kommentarer

Man ska passa sig för att hjälpa olyckan på traven.

Skärmavbild 2016-07-13 kl. 13.17.40

Idag var jag och ordnade med mitt visum till Ryssland dit jag åker om någon månad i hundärenden. Jag ska till St Petersburg, och det ska bli oerhört roligt.

Efter mitt inlägg igår så har jag fått en del reaktioner. Inlägget gällde att – man måste försvara sig och sin hund – även om hunden faktiskt har gjort något som inte är så bra. Man måste försvara sig i första hand mot polis, sedan förvaltningsrätt, och kanske i kammarrätten.

Detta har jag fått lite frågor på, och lite synpunkter på.

Och det jag menade var INTE att man ska ljuga, utan helt enkelt försvara sig med all kraft. Det som är gjort är gjort, men jag anser alltid att man ska försvara sig så gott det går, givetvis hålla sig till sanningen, men ändå försvara sig.
Alltså – inte ljuga, men ändå försvara sig om det som har hänt. Och göra det så bra man kan redan då det ligger hos polisen. Inte vänta och tro på “någon rättvisa”, det är alldeles för riskabelt.

 

När vi ändå är inne på den här diskussionen, så kan vi alla säkert vara helt överens om att det är oerhört otäckt då en hund attackerar en annan hund, hårt och hänsynslöst.
När en sån sak sker har vi många gånger svårt att se saker som man kanske borde se saker.
Många menar ju att en hund som angriper en annan hund, tillsynes utan anledning är en sjuk hund. Och kanske kan det vara så, men min uppfattning är att det sällan är så.

Hundar är hundar, det vill säga djur, och man måste passa sig för att göra eller i alla fall sätta mänskliga känslor och värderingar i hundarna.
Vissa hundar, fast de är helt friska, har mer “djurinstinkt” i sig än andra.
LillaNymo skulle ALDRIG angripa en annan hund för att göra den illa, det kan jag garantera. Men någon utav mina schäfrar skulle garanterat kunna göra det. Det är lika säkert det.

Sjukt eller inte, naturligt eller inte……. men om vi ändå gör så att vi jämför vargar och hundar, vilket jag anser att man kan göra ibland, så är det trots allt naturligt.
En varg som ger sig in i en annan flocks revir, den jagas bort eller dödas. Så enkelt är det.
Och det är sannolikt så att ju mer “urhundsinstinkter” det finns i en hundindivid, desto troligare är det att detta kan ske.

Men jag vill med bestämdhet, med stöd av kunskap och erfarenhet säga följande – Det finns inget självklart samband, eller ett likhetstecken med, att om en hund biter en annan hund, eller en människa, så är det fel på hunden. Det är inte alls så.
Självklart kan det vara så, men som sagt – Det finns inget likhetstecken mellan en attack och att hunden är “dum i huvudet”.

En hund som attackerat en annan hund, en hund som bitit en människa, är det då så att den kommer att göra det igen?

Så kan man inte riktigt säga. Men är det så att hunden har fått en erfarenhet av något, och dessutom fått fördel i att göra detta, då har denna hunds “spärrar/tröskel” för att göra detta igen givetvis blivit lägre.

Ett exempel på det kan vara polishunden som biter för första gången i tjänsten. Det är inte alls ovanligt att polishunden vid sitt första bett knappt biter (spärren finns där), men redan andra gången är “spärren” som bortblåst och hunden går in med all kraft.
Det är faktiskt ingen skillnad.

Kan man då behålla en hund som gjort på det här sättet?
Det måste du själv avgöra, inte jag eller någon annan.

Jag skulle utan tvekan kunna göra det. Och förklaringen är enkel.
Mina hundar får som regel aldrig hälsa på främmande hundar – Så då spelar det ju ingen roll. Jag kontrollerar ju detta.
Mina hundar får inte fritt, och som de vill eller andra människor vill, hälsa på människor. Jag kontrollerar även detta.

Jag själv är fullt medveten om vad hundar kan ställa till med, även mina söta och fina hundar, och jag har stor respekt för det.
Hundägare måste sluta romantisera omkring sin hund och verkligen förstå att det är ett djur. Skulle alla göra just detta, då skulle dessa tragiska händelser uppstå betydligt mindre.

Sen kan, även om lagtexten säger annorlunda, olyckan vara framme. Så är det tyvärr och det kan hända både dig och mig. Men man behöver ju inte hjälpa olyckan på traven.

 

 

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 20 Kommentarer

Det här måste man som hundägare verkligen tänka på.

Skärmavbild 2016-07-12 kl. 16.56.54

 

Jag fick ett trevligt besked idag. Min schäfertik Ziegerkamp Heidi, som är parad med en helsvart rysk polishund, är dräktig. Hon väntas få valpar i slutet av juli.
Har du intresse av valp – Mejla då mig på info@fredriksteen.se och var noga med att märka ditt mejl med “Valp”

 

Min känsla säger mig att hundattacker av olika slag blir vanligare under semestern. Jag vet inte om det stämmer, men enligt de desperata personer som kontaktar mig dessa dagar så verkar det så i alla fall. Bara de senaste två dagarna har tre oroliga hundägare varit i kontakt med mig.

När din hund bitit en person eller en annan hund sker följande (med reservation eftersom jag inte är jurist)

En polisanmälan upprättas. Polisen tar kontakt med hundägaren som äger den hund som vållat den andra individen skada, och ber om dennes yttrande. Med stöd av anmälan, och ägarens yttrande tas ett beslut av myndigheten.
Detta beslut kan vara – ingen åtgärd, olika typer av åtgärder så som koppel/munkorgstvång, omhändertagande av hunden, test av hunden, avlivning.
När detta beslut tas av polisen kan du som hundägare överklaga detta beslut till Förvaltningsrätten.
Men i nästan alla fall går Förvaltningsrätten på polisens beslut. (rätt eller fel, det har jag ingen uppfattning om).
Förvaltningsrättens beslut kan i teorin överklagas till kammarrätten, men i praktiken är det inte möjligt eftersom du först måste begära ett prövningstillstånd. Ett prövningstillstånd i ett sådant “simpelt” hundärende är mycket svårt att få. I realiteten och om man ska vara generell och krasst innebär det alltså många gånger att polisens beslut är det som får gälla.

Det är därför oerhört viktigt, när den första kontakten tas av polisen där de ber dig yttra dig om det som hänt – Att du försvarar dig redan där med full kraft.
Att be om ursäkt (alltså till polis i detta läge) – “det har aldrig hänt tidigare”, “jag lovar att bättra mig”, “Lilla Fido är så snäll” med mera… – Det är alltså knappast lönande.

Tyvärr är det så att många hör av sig till mig angående hjälp alldeles försent. Då Förvaltningsrätten har kommit med sin dom. Hundägaren har alltså en för stor tro på att Sveriges rättssamhälle ska förstå hur hundar fungerar. Det vill jag påstå inte är fallet.

Det bästa är om man redan från början försvarar sig och får polisen att komma med ett beslut som är bra för dig.

Frågorna man kan ställa sig då är följande – Ska man verkligen försvara en hund och dennes ägare om den bitit en person eller en annan hund?

Och för mig är svaret självklart – ja!

För det första så är det så att även en mördare har rätt till att försvara sig i Sverige. Det är varje medborgares rättighet, och för mig är det en självklarhet och en rättighet. Det finns ofta förmildrande omständigheter, och man ska Alltid försvara sig själv eller sina nära och kära. Det är min utgångspunkt.

För det andra så är lagen om “Tillsyn över hundar” väldigt fyrkantig.

Följande kan ske – Min lilla grannflicka kommer över och vill leka med LillaNymo. Självklart får hon det och de leker och har jätteskoj. Plötsligt råkar LillaNymo bita den lilla flickan i handen istället för deras leksak. Flickan börjar blöda och vi går över till hennes föräldrar. Vi plåstrar om henne och jag står för kostnader (läkarbesök, plåster mm).
Men… när jag går därifrån ringer flickans föräldrar och polisanmäler händelsen….

Här är lagen glasklar – Ingen hund får skada en person – Följderna kan teoretiskt bli katastrofala för LillaNymo.

 

En annan tänkbar händelse är att jag träffar en annan hund och hundägare. Denne frågar om våra hundar får träffas och leka. Hundägaren säger att dennes hund är snäll. Vi låter dem leka. Den andra hunden är inte alls snäll och angriper ex vis min snälla schäferhane. Min schäfer försvarar sig kort, och tillfogar den andra hunden skador.

Även om jag står för veterinärkostnader finns risk för samma sak som exemplet ovan.

 

I lagen om hundar och katter finns inget som kallas olycka. Du är ALLTID ansvarig för det din hund gör.
Om du och jag arbetar med att bygga en uteplats, och jag tappar en planka i huvudet på dig – alltså en ren olycka – då är det just en olycka.
Men när det gäller våra hundar finns inga olyckor, i lagens mening alltså. Det här måste man som hundägare verkligen tänka på.

Publicerad i Allmänt | 6 Kommentarer

Min hund vill inte ha godis, hur gör jag då?

Skärmavbild 2016-07-10 kl. 08.31.57

I fredags, efter vårt inslag på TV4 Nyhetsmorgon har jag fått flera frågor om detta med godis till hunden som en belöning. Dessa frågor handlar i huvudsak om – Min hund vill inte ha godis, hur gör jag då?

I inslaget visade vi en person som ville hälsa på LillaNymo och lockade på henne. Jag sa åt LillaNymo att sitta ner, hon fick en godis, sedan fick hon hälsa. Det var bara det, att då var hon inte längre intresserad av att hälsa, och denna teknik tycker jag man ska använda sig av på hundar som alltid vill springa fram och hälsa på folk.

Men, vad gör man då istället om hunden inte vill ha godis?

Dels så är det viktigt att komma ihåg det jag brukar säga – All belöning i fråga om leksaker och godis – bara är “istället för”. Det är inget måste eller tvång för att lära en hund en sak, att man måste använda denna typ av belöningar.
Sedan är det så att godis, i min hundträning i alla fall, sällan handlar om belöningar på så sätt att det ska förstärka ett beteende. Snarare handlar en godis i den hantering jag gör med hundar, om att jag med hjälp av godis/mat/näring sänker hundens stressnivå.

Jag vill återigen ta exemplet hunden som morrar åt mig.
När en hund morrar åt mig ger jag den gärna godis. Inte för att förstärka eller belöna hundens morrande, för det går inte med en godisbit. Utan snarare få hunden känslor och bli lite annorlunda.
Att ge en hund en godisbit att tugga på är alltså inte alls alltid en belöning. Inte alls.

När en person vill hälsa på mina hundar, om vi ska hålla oss till det exemplet, och min hund gärna vill hälsa på personen, då vill jag bryta hundens stresspåslag, byta fokus på hunden. Man kan använda sig av godis som jag gjorde i teve. Men man kan också ta in hunden till sidan av mig. Stryka och smeka hunden, och inte förrän hunden tappat intresse för personen den ville hälsa på, så får den hälsa. Det blir samma resultat.

Godis är bra i många lägen, men godis är aldrig den enda lösningen. Och vänder jag på det dessutom, och ser framför mig personer som tränar med sina hundar, gör det rätt, men inte får något resultat, då beror det ofta på att personen som tränar sin hund inte belönar sin hund för vad den gör.
Personen ger sin hund en godis när den gör rätt, men det behöver inte alls vara en belöning för hunden som förstärker det personen vill förstärka.

Återigen, tänk på hunden som morrar åt en person. Ge den en godis då den morrar. Det kommer inte göra att hunden morrar mer.

Verkligen något att tänka på.

 

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 5 Kommentarer

Det är viktigt att kravställningen handlar om rätt saker.

Skärmavbild 2016-07-05 kl. 20.12.38

Funderar du på att skaffa en ny hund?
I så fall, gå då först in på hundstallets hemsida och titta över alla godingar som finns där, och alla godingar som bara längtar efter att få komma hem till ett kärleksfullt hem.

Och sprid gärna detta till alla ni vet ska skaffa en vovve :-)

 

Drag i kopplet är ett väldigt vanligt problem. Ett problem som många hundägare tycker är besvärligt, och ett problem som många hundägare söker hjälp hos mig om.
Det är dessutom ett problem som jag har respekt för. Kanske inte pga att det är svårt att få bort, utan snarare för att det tar lång tid att få bort. Det kräver mycket av dig som hundägare, under lång tid dessutom.

Att lösa problemet – Drag i kopplet – kräver en mängd av olika “insatser”. Dels så måste man ändra om hundens inställning till promenader. Hunden ska tycka det är kul att gå ut MED DIG, och inte bara att “gå ut”. Lösningen kräver att du är konsekvent under lång tid. Och att du dessutom ställer krav på hunden.

Det förstnämnda – att hunden ska tycka det är kul att gå ut med dig, och inte bara gå ut – det kräver att du är rolig och intressant för hunden. Att du hittar på olika saker och överraskar hunden då och då på promenaderna.
Detta med att du ska vara konsekvent innebär att om du varit det i två veckor, men struntar i det en dag, då har sannolikt dessa två veckor där du varit duktig varit helt bortkastade.
Då det gäller kravställningen, som är viktigt, så är det viktigt att den handlar om rätt saker.
Ställ krav på hunden att inte dra mot en luktfläck, att inte dra mot en mötande person, att inte dra i kopplet bara för att du själv står still.

Dessa saker tillsammans kommer att göra att din hund slutar dra i kopplet över tid. Men det tar just lite tid. Och det måste dessutom få göra det.

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 1 Kommentar

Kriminalsökhunden – Otroligt och imponerande!

Skärmavbild 2016-07-04 kl. 19.08.59

För mig är det just nu full fart mot semestern. Förhoppningsvis tar jag semester nu på fredag och 4 veckor framåt. Ska bli så skönt.

De senaste veckorna har varit mer eller mindre hysteriska på alla sätt och sista veckan har jag dessutom haft lite feber och annat smått och gott.Därav en lite för låg aktivitet här på bloggen, tyvärr.

Men igår tränade jag i alla fall några polishundar i skydd och pratade en hel del med en polishundförare till en specialsökhund. Han berättade om ett imponerande arbete han haft med sin hund. Hunden är utbildad att söka efter bland annat blod.
Det var en man som hade blivit skjuten i benet. Kulan hade gått rakt igenom låret och försvunnit ut någonstans.
Polisen ville finna kulan för att kunna göra jämförelser med vapen och finna rätt vapen och man hade sökt mycket och länge efter kulan. Men utan resultat. Någon kom då på iden – en kriminalsökhund!
Om kulan gått genom låret så borde det trots allt finnas något typ av blodrester på kulan. Man kallade dit min vän och hans hund. Han var själv skeptisk till detta med provade. Efter några timmars sökande markerade hunden. Polishundföraren gick dit, och där låg en kula. Tillsynes utan blod på sig, men ändå en kula. Den sändes iväg för analys och man fann microskåpiska mängder blod på kulan……. och det var detta hunden hade markerat.
Helt fantastiskt tycker jag. Och det var dessutom rätt kula :-)
Samma hund finner sperma på ett lakan som tvättats och tumlats fyra gånger…… Helt otroligt!
Man kan inte bli annat än imponerad av hundarnas möjligheter och kapacitet.

Nu måste jag arbeta lite till innan jag går och lägger mig. Men vi hörs i morgon igen.

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | Kommentering avstängd

Klart man gör fel ibland. Det gör alla. Den som inte gör fel är sannolikt för okunnig för att inse just det.

Skärmavbild 2016-06-30 kl. 17.35.31

Jag och min tyska domarkollega. Från tidigare i somras.
Lika kul som det är att döma, lika svårt är det.
Beslut ska tas mer eller mindre direkt. Man kan inte titta på repris eller gå hem och fundera. Det är förbaskat kul, men också väldigt klurigt.

På utställning kanske man ska värdera tätt ansatta öron mot ex vis ljusa ögon på en annan hund. Eller en hund med lösa hasleder mot en hund med lösa handlovar. Det är inte alltid så lätt.
Men min erfarenhet av bruks och tjänstehundsarbete ger mig dock en trygghet. Ljusa ögon, bara som ett exempel, det påverkar inte hundens arbetskapacitet. Med andra ord är ljusa ögon ett betydligt mindre fel än exempelvis lösa handlovar. Även om en hund med ljusa ögon kanske inte alls har samma charmiga uttryck som hunden med mörka fina ögon och lösa handlovar har.

Min mentor och extrapappa – Bosse Nyman – sa alltid till mig. “Om du inte kan avgöra vilken hund som är bäst. Fundera då över vilken hund du skulle ha störst chans med i bruks eller tjänstehundssammanhang – Den ska vinna!”

Det är en bra regel att följa, i alla fall på Schäfer, vilket är den enda ras jag är auktoriserad utställningsdomare (FCI) för.

Gör man fel ibland som domare?
Svaret på den frågan är väldigt enkel – Så klart man gör!
Fel gör hunddomare, det gör hockeydomare, fotbollsdomare osv.
Men man måste vara självkritisk och lära sig av det.

Jag dömer på tävling/prov tre saker – Utställning (internationell FCI), IPO (Internationell FCI, samt Tysk SV-domare), samt Avelskorning efter tyskt mönster.
När det gäller utställning och avelskorning, där dömer jag endast schäfer. Men inom IPO samtliga raser.

Jag blev IPO/SchH/BHP (mer eller mindre samma sak) 1998, och officiell utställningsdomare 2005.
1998 var jag endast 26 år och jag har alltså dömt officiella prov i 17 år. På den tiden, då gjorde jag aldrig fel. I alla fall trodde jag inte det.
Förutom stort kunnande om regelverk, stort kunnande om hund, så måste en bra domare ha stor integritet. En domare för inte påverkas av en missnöjd tävlande, en missnöjd publik, eller en annan domare som tycker annorlunda. Domaren får heller inte påverkas av rent skitsnack eller andra påtryckningar. En domare får inte heller påverkas av eventuella vänskapsband en domare kanske kan ha med en tävlande.
En stor integritet, samt ett stort mått av moral och etik, är ett måste för en bra domare.

Har alla domare just detta?
Det hoppas jag, och det utgår jag ifrån!

Har människor försökt påverka mig i min bedömning någon gång?
Ja, i princip varje gång jag dömer så händer det. Oftast är det någon person som berättar för mig vilken otroligt bra eller fin hund jag kommer få döma idag. Att den vunnit allt tidigare och att den helt enkelt är bäst. Andra sätt man har försökt påverka mig som domare är att efter tävling lägga ut mina (och andra domares) eventuella eller påstådda misstag på sociala medier. Så att man som domare helt enkelt ska “passa sig” till nästa gång man dömer.
Känner man som domare att man har svårt att värja sig mot detta, eller att man vare sig man vill det eller inte känner osäkerhet, eller till och med påverkas av detta – Då ska man helt enkelt sluta döma tycker jag.
Det är inte rätt mot dig själv som person, inte heller mot de tävlande eller den organisation man är funktionär i.

Sverige har för övrigt en välutbildad domarkår om man jämför med många andra länder. Jag är stolt över att ha börjat min “domarkarriär” i just Sverige.

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 2 Kommentarer

Glöm inte att träna kommunikation, och träna på även “negativa” saker.

Skärmavbild 2016-06-28 kl. 17.32.35

 

Det finns en rad olika hjälpmedel man som hundägare kan ta till i de allra flesta situationer.

Några exempel på dessa kan vara koppel (ibland lagstiftat), munkorg, anti-drag saker, speciella halsband för olika ändamål, leksaker, godis med mera.

I olika situationer kan dessa vara bra, men jag anser det viktigt att komma ihåg, och att tänka på att dessa saker ofta bara är till nytta tillfälligt, och att dessa saker endast är “istället för”.

Jag menar att om man inser att grejorna bara är “istället för”, då kanske man kan motivera sig till att träna mer med hunden. I huvudsak då kommunikation.

Om vi glömmer lagstiftningen för ett slag, varför har man koppel på hunden?
Svaret är hyfsat enkelt – För att ha kontroll på hunden!
Men visst är det väl egentligen en brist i min roll som ledare att jag inte har kontroll ändå.

Samma sak är det ju med anti-drag hjälpmedel. Detta kan säkert vara bra ibland, och speciellt för vissa hundar och hundägare. Men visst finns det väl en viss sorg i att jag måste ha detta på min hund?

Belöningar i form av leksaker eller godis, något jag själv använder titt som tätt. Men det bästa vore väl ändå om jag hade en sån fin relation med min hund så att lite fysisk kontakt och mimik skulle vara belöning nog?

Allt detta handlar lite förenklat om just kommunikation. Ju bättre du kommunicerar med din hund, desto mer kan du göra med din hund. Så enkelt är det.
Kommunikation måste man träna på. Du och din hund måste träna på att förstå varandra och att kommunicera med varandra.

Men då det gäller kommunikation, och som många glömmer eller kanske inte ens tänker på, det är att kunna kommunicera även “negativa” saker.
Många gånger kan en hundägare kommunicera – “sätter du dig ner så får du en godis”…. eller….. “stannar du där, så blir jag glad”….

Och detta är bra!

Men minst lika viktigt är att kommunikation fungerar även då det inte handlar om enbart positiva saker.
Du kan garanterat röra vid din hund så att den blir glad och svansen går, men kan du röra vid din hund så att den förstår att den ska lugna ner sig och vara uppmärksam på dig oavsett retning?
Det är också en träningssak, och bör tränas på lika mycket som det “positiva”.

Och detta är inget som är elakt, eller handla om att skapa ett obehag hos hunden. Inte alls.
Man kanske kan jämföra det med en tränare i fotboll för knattar. Tränarens roll är att puscha ungarna till att ha kul och kämpa. Men då det är samling så ska tränarna också få knattarna till att lugna sig, ta till sig information, och sitta still även om det finns mycket spring i benen.

Så glöm inte den delen då du tränar på kommunikation med din hund!  :-)

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 7 Kommentarer