Var rädd om ert ”förtroendekapital”.

Jag och en härlig kille på Friends Arena.

Jag pratar ofta om att vi ska visa och lära, inte bestraffa och ”fya”

Jag får ofta frågor om…….. men om jag hamnar i en situation där min hund blir tokig, men om hunden redan hoppat på en människa, om hunden ligger där och morrar…..

Vad gör jag då?

Jag pratar ofta om en skala, en skala mellan 1 – 10.

1 på skalan, där är hunden lugn, fin, och gör inga fel.

10 på skalan, där är hunden som ett monster och gör alla fel.

Om jag då har en hund som exempelvis ligger där i soffan och någon går och sätter sig bredvid hunden, och hunden morrar…… då är jag högt upp på ovan nämnda skala, och allt jag då gör som hundägare blir väldigt bestraffningslikt.

Ju senare på denna skala jag agerar, ju mer konfliktfyllt blir allt jag gör, desto mer bestraffningslikt blir allt jag gör, och ju senare på skalan jag agerar, desto svårare kommer jag ha att nå min hund.

Alltså, att agera NÄR hunden redan gjort fel är hyfsat värdelöst och man tar av det man kan kalla vårt ”förtroendekapital”.

Händer detta en gång – att hunden morrar när den ligger i soffan – då gör jag i huvudsak två saker.

1/ Noterar det som sker, gör en tillfällig lösning för att vi ska komma ur situationen.
Exempel vis ger hunden en godis eller annat.Jag vill bara att denna besvärliga situation försvinner där och då.

2/ Ser nu till att vi aldrig hamnar i denna situation igen.
Det kan handla om att jag lär hunden att inte ligga i soffan, eller att jag helt enkelt stänger dörren in till vardagsrummet en period.
Parallellt med detta tränar jag hunden i situationer som jag kan ”kontrollera” att den inte behöver vara osäker.

Har jag en hund som jag är ute och går med. Vi möter en hund och plötsligt gör min hund aggressiva/besvärliga utfall mot den andra hunden.

Händer detta en gång, då gör jag i huvudsak två saker.

1/ Noterar det som sker, gör en tillfällig lösning så vi kommer ur situationen.

2/ Tänker att vi aldrig mer ska hamna i den här situationen och tränar hundmöten lugnt och kontrollerat.

Att agera när individen gör fel, och tro att det kommer lösa något är fel.

Vi måste lära oss att skilja på tillfälliga lösningar (där vi alltid kommer hamna någonting), och på långsiktiga lösningar där vi lär hunden göra rätt.

Både du och jag kan hamna i situationer där vi måste lösa en tillfällig händelse på ett sätt som är bra där och då, men som är helt värdelös om vi vill träna bort problemet.

För att göra det hela extremt tydligt kan vi ta exemplet med hunden som biter sig fast i grannens ben.

Där och då måste vi agera för att hunden ska släppa sitt grepp, det vi gör där och då är en tillfällig lösning.
Det vi gör där och då är sannolikt helt värdelöst att göra när vi ska lära hunden att låta grannen vara..

Genom att visa och lära, genom att hjälpa hunden att göra rätt, så bygger vi på vårt ”förtroendekapital”.
Varje gång vi måste ta till en tillfällig lösning finns risk för att vi tar från detta ”kapital”.

Försök att inte hamna där.

/ Fredrik Steen


Hundar är fantastiska, vi älskar dom, och dom kan nästan bli ”maniska” på saker.

3 kommentarer till Hundar är fantastiska, vi älskar dom, och dom kan nästan bli ”maniska” på saker.
Hundar är fantastiska, vi måste vara rädda om dom, och göra vårt bästa för att dom inte ska råka illa ut på något sätt.

Tänk dig…..

Varje gång du släpper ut hunden från bostaden sitter en katt på trappan. Samma katt, varenda gång.
Första gången hunden släpps ut springer katten iväg, din hund blir överraskad och ökar i stress då katten springer iväg.

Detta sker även nästa gång du släpper ut hunden.

Väldigt snart har du en hund som när du gör dig i ordning i hallen, så ökar hundens stress och förväntan på katten ute på trappan.

Snart har du en hund som börjar jaga efter katten…. först några meter….. men för varje gång du släpper ut hunden ökar hundens vilja att jaga efter katten mer och mer.

Du har snart en väldigt effektiv jakthund på katt.

Så här fungerar hundar. Vi använder det i nästan all träning, och vi älskar det. Det är ett oerhört bra sätt att öka en hunds motivation på, och ett bra snabbt sätt att skapa och förstärka ett beteende.

Vi människor ledsnar på katten på trappan, vi tappar vårt intresse för katten som sitter där varenda gång vi går ut.

Men hunden har en egenskap som kallas jakt och kamplust. Det har alla hundar och för artens överlevnad har denna egenskap var viktig för hunden.

Alla hundar har så klart en ”högsta nivå”….. LillaNymo har sin nivå, en jakthund som exempelvis en stövare, den har sin ”högsta nivå”.

Stövaren ”högsta nivå” klarar vi förmodligen inte av att hantera där på trappan med katten som springer iväg, och stövaren är lös…… I det läget och efter all erfarenhet hunden har fått av att jaga katten, där vågar jag påstå att vi tappar kontrollen på vår hund.

Med LillaNymo är det sannolikt enklare, och hon kanske går att kontrollera, förhoppningsvis…….. men det är dumt och klantigt av oss att utsätta både hunden och mig själv för detta.

Det är klart att hunden får en ”välmående-känsla” i jakten av katten, en berikning hunden faktiskt mår bra av……. men hur bra mår hunden sedan när vi måste begränsa hunden på olika sätt för att den ska få vara kvar i livet?
Och hur många katter ska behöva sätta livet till……

Jakten efter katten är så klart bara ett tydligt exempel på detta, men det finns många situationer då vi bör ha med detta i tankarna när vi leker och tränar med våra hundar.

Att stimulera och aktivera en hunds egenskaper leder till att dessa ökar i intensitet.
Detta vet vi, detta har vi vetat med säkerhet i alla fall från 20 -talet (förmodligen betydligt tidigare än så, men jag tänker på hundskolan.) och det finns med i allas tankar och vetskap när vi utbildar hundar till olika användning.

Sen är all träning en typ av balansgång… vi förstärker det där, vi försöker släcka det där…. så ser en hundträning ut.

Men jag tycker att man bör fundera på detta innan man med intensiv träning och aktivitet skapar problem för oss och hunden, skapar bekymmer vi sedan får lägga tid och evighet på att försöka balansera upp/ta bort.

Att göra en hund tokig på att jaga katter går oerhört fort…. att arbeta bort det tar mycket lång tid om det ens går.

Vill jag att min hund ska vakta och skälla när det kommer folk?
Vill jag att min hund ska vara intresserad av att jaga efter vilt?
Vill jag att min hund ska vara intresserad av att kampa/ruska/döda?

Kan allt detta ställa till problem för mig, för min hund, för det samhälle vi lever i?

Inget är svart eller vitt, väldigt få saker är rätt eller fel, men man bör ha med dessa tankar i sin samvaro med hunden.

Är jag inte jägare, då kanske man kan fundera på personspår istället för viltspår.
Är jag inte polis och ska inte utbilda min hund i skydd, då kanske jag ska jobba med sökövningar istället för kampövningar….. osv.

Man kan alltid leka med sin hund, man kan alltid prova saker med sin hund, men därifrån att regelmässigt förstärka en hunds ”rovdjursinstinkter”, där tycker jag – För hundarnas skull – att man ska vara lite försiktigt.

Jag vill understryka att för väldigt många hundar så inget av detta något problem alls, lek och ha skoj tillsammans.
Men för hundar med extrema egenskaper, då kan det bli mer än tokigt.

/ Fredrik Steen


Varför vinner alltid ett fel över ett rätt?

4 kommentarer till Varför vinner alltid ett fel över ett rätt?
En goding jag fick hänga med härom dagen 🙂
(Hunden på bilden har inget med inlägget att göra)

Varför vinner alltid ett fel över ett rätt?

En hund ligger i ett hörn. Barn som är på besök vill leka med hunden även då hunden inte vill. Hundens sista ställe i sitt försök att få vara ifred är hörnet.

Hunden kommer inte undan.
Plötsligt reagerar alla i sällskapet av att hunden ryter till, att barnen skriker. Ett barn har en rispa i huden – Hunden har sagt ifrån.

”En hund får aldrig bita ett barn”

Ett påstående nästan alla håller med om, och det gör jag också.

Men fram till att hunden ”sa ifrån” har hunden gjort rätt på rätt på rätt….. Plötsligt gör hunden något som faktiskt också är rätt (även om det är fel i ett mänskligt perspektiv) – Säger ifrån och fredar sig.
Hunden fredar sig dessutom balanserat. Detta eftersom en näsa lätt kan bitas av, men det fingerade angreppet var välbalanserat av hunden så endast en lätt rispa uppstår.

Då… när detta har hänt kontaktar man mig eller en annan hundexpert, eller bokar tid för avlivning.

Även fast hunden gjort 100 rätt innan olyckan skedde, så vinner felet. Felet är viktigare och mer betydelsefullt än alla rätt hunden gjort fram tills dess.

Ett ”fel” vinner alltid över ett eller flera ”rätt”.

Detta är något vi skulle tänka på och fundera över lite mer ofta kan jag tycka.

Kommande ”live-föreläsningar” på FredrikSteenPlay

Du missar väl inte dessa två föreläsningar som kommer tätt efter varandra nu.

Den som går i morgon Torsdag är en föreläsning med duktiga och skickliga Madde Daleo. Hon har tävlat VM flera gånger och har en imponerande meritlista. Den här föreläsningen får du inte missa.

En show på Rival, Sthlm, den 20 november

Idag blev det officiellt att jag ska göra en show i november. Biljetterna släpps på fredag.

Det ska bli otroligt kul, men också väldigt läskigt.

Nu ska jag gå en härlig skogspromenad med mina hundar innan jag kryper till sängs. Jag önskar dig en fin onsdagskväll / Fredrik Steen


Färsk studie – Tusentals hundar är mycket rädda.

10 kommentarer till Färsk studie – Tusentals hundar är mycket rädda.
Zara och LillaNymo, dom är inte rädda för något. Anledningen till det är i första hand en sund avel.

Många kontaktar mig för att deras hund är rädd för hala golv, läskiga trappor, höga höjder…… Något vi hundnördar ibland sammanfattar som – ”Hur är hunden i olika miljöer?”

En hund som är rädd för trappor eller hala golv, där har jag inte mycket att komma med eftersom det är extremt svårt/omöjligt att träna bort. Det är en medfödd rädsla vi inte kan göra så mycket åt.

Jag brukar också vara ärlig och säga det – Din trappa hemma kan du lära hunden att känna trygghet i, men så fort det kommer en ny trappa, eller om du lägger en matta i din trapp hemma, kommer problemet tillbaka.

Den ”hundexpert” som säger att detta går att träna bort ljuger helt enkelt.

Med ålder och med erfarenhet kan vissa hundar verka klara av detta bättre och bättre, men det finns också motsatsen, att det blir värre.

Det har länge funnits en lång rad olika valptester. Tester där man tittar på små valpar och beskriver deras kommande mentala egenskaper. Något jag alltid varit emot.
Att titta på en liten valp och göra en utvärdering hur den kommer att bli då den blir äldre har jag alltid sagt är en omöjlighet. Hokus pokus helt enkelt.

Redan på nittiotalet uppmärksammade vi det här problemet och insåg att denna typ av rädsla måste ”prövas” på exempelvis blivande tjänstehundar.

Det finns många exempel på fina och starka hundar som genomgår ett lämplighetstest för polishundverksamhet eller annan tjänstehund med bravur, och när testen går mot sitt slut upptäcker man att denna starka och tuffa hund är rädd för hala golv.
Och måste därför ”slås ut” som tjänstehund.

Rädslan/osäkerheten hunden visar i olika miljöer verkade inte vara panisk på samma sätt som exempelvis vid skotträdsla, utan handlade mer om oro och vägran att helt enkelt förflytta sig på underlaget.

Hunden med en enorm kamplust, ville helt plötsligt inte längre kampa bara för att den var på ett halt underlag osv…..

Med det sagt verkar rädsla för olika miljöer mer påverka ägaren och nyttjandet av hunden, än just hundens välmående.

Tidigt var vi alla överens om –
-Denna rädsla är medfödd, det handlar om avel.
-Denna rädsla/osäkerhet går inte att träna bort.
-Specifika golv/trappor mm går att träna, men vid en ny utmaning är problemet tillbaka.

Nu kommer en färsk studie från Finland där man studerat 14000 hundar, där nästan en fjärdedel visar denna rädsla. (Publicerad i tidningen Brukshunden)

-”Miljö/underlags-rädsla är nära på lika vanlig som det vi kallar ”ljudrädsla”. Enligt studien verkar ingen veta vad rädslan beror på.

-Forskarna är nu eniga om att rädslan är ärftlig.

-Vissa raser visar mer än andra.

-En möjlig förklaring enligt forskarna är att aveln tar större hänsyn till utseende och anatomi än till hundens mentalitet.

-Man skriver också att man bör testa och utvärdera hundars rädsla i miljö/underlag i olika mentaltester innan avel så man på så sätt kan avla bort rädslorna.

-Forskningen visar också att ”träna bort underlagsrädsla” inte verkar fungera.

-Samt att rädslan för olika underlag inte visar sig förrän 6 månaders ålder. Och det går alltså inte att se på valpar.

Intressant forskning som inte alls kommer som någon överraskning för mig eller andra som över många år arbetat med utvärderingar av hundars mentalitet.

Mina tankar – Vänta nu inte att införa denna typ av test på mentaltester för avel. Vi uppmärksammade detta redan på nittiotalet, alltså 30 år sedan, låt oss inte vänta längre.

/ Fredrik Steen


Ingen hund föds snäll……

11 kommentarer till Ingen hund föds snäll……

…… ingen hund föds heller elak.

Detta är ett stort missförstånd och ett förmänskligande av hunden som inte gör någon nytta överhuvudtaget.

En hund föds med mentala egenskaper, det är dessa mentala egenskaper vi bör förvalta och ta hand om på bästa sätt.
Genom kunskap, genom uppfostran, genom inlärning, och genom ansvar.

Tidningen ”Hem och Hyra” har dragit igång debatten igen angående förbud mot vissa raser. Detta är en känslig debatt där väldigt många engagerar sig i debatten men på ett sett som inte är etologiskt och kynologiskt korrekt.

Är det hunden fel, eller ägarens fel.
Ingen hund föds elak…… och så vidare.

Snäll eller elak är mänskliga begrepp som inte finns inom hund och inom hur hundar fungerar.

Några kräver ett rasförbud mot vissa raser, andra kräver att oansvariga hundägare som gör hundar elaka ska få hundförbud.

Men vi måste vara korrekta och sansade i den här debatten, annat kommer vi ingenstans och framför allt – Om vi som älskar alla hundar inte håller oss till fakta och etologi, då kommer vi att förlora.

En hund – oavsett ägare – som är öppen och tillgänglig mot människor, som har en liten kamplust, och obetydlig skärpa och försvarslust (aggressioner), och som dessutom har fina nerver, då kommer i princip aldrig bli farlig. Det kan inte bli farlig, den har inte egenskaper som är ”farliga” inom det vi menar är farligt.
På en hund, med mentala egenskaper, som jag ovan beskrivit kan hundägaren påverka mycket lite om hur ”farlig” hunden kan bli.
Hundägaren kan givetvis missköta hunden, inte ta ansvar för hunden osv….. men att den hunden skulle bli ”farlig” och med ett mänskligt begrepp som är fel ”elak” är i princip omöjligt.

En hund – oavsett ägare – som har en betydande kamplust, ett visst mått av skärpa och försvarslust, och till det också lite sämre nerver, den hunden kan bli ”farlig” även om ägaren är snäll och kärleksfull.

En hund med stor kamplust, med starka aggressioner så som skärpa och försvarslust, bra nerver kan uppfattas som mycket ”snäll” eller ”elak” beroende på hur hundägaren uppfostrar och tar hand om hunden.

Hundens tillgänglighet berättar om hur villig hunden är att ta kontakt och bemöta främmande människor. Det finns ingen koppling till ”elak/snäll”. Det är en grundläggande egenskap hos hunden.

Hundens kamplust berättar om hur villig hunden är att jaga, förfölja, skaka och ruska (alltså döda ett byte). Det finns ingen som helt koppling till ”elak/snäll”.
’det är en grundläggande egenskap hos hunden.

Hundens skärpa berättar om hur snabbt hunden kan reagera och bli arg, skapa avstånd mot det som hunden uppfattar som hotfullt.
Det finns ingen som helst koppling till om hunden är ”Elak/snäll”, det är en grundläggande egenskap hos en hund.

Hundens försvarslust berättar om hur villig hunden är att försvara sig, sin flock, eller tillgång.
Det finns ingen koppling till om hunden är ”elak/snäll”, det är en grundläggande egenskap hos en hund.

Hundens nervkonstituation berättar om hur hunden kan sortera ex vis hot mot icke hot, hur hunden reagerar vid rädsla och så vidare. Det finns ingen som helst koppling till ”elak/snäll”. Det är en grundläggande egenskap hos en hund.

Så detta med att en hund är snäll eller elak är helt enkelt fel. För att vara snäll eller elak krävs mänskliga värderingar vilket en hund inte har.
En hund agerar utefter de mentala egenskaper hunden har och utefter de egenskaper vi som hundägare väljer att stimulera och därmed också förstärka.

Den unga söta och gosiga hunden som skakar sin leksak, som bär sin leksak, den hunden dödar sitt byte.
Den unga söta och gosiga hunden som brottas och ”leker” med sin hundkompis, den tränar och förbereder sig för livet…..

Vi får inte romantisera omkring detta med hundar, vi får inte lägga in mänskliga värderingar i detta.

En hund med en stor kamplust som ger sig efter en mindre hund som rör sig som ett byte, och på ett fruktansvärt sätt biter och ruskar den mindre hunden…… Den hunden är inte ”elak”, den hunden agerar utefter den hundens mentala egenskaper, agerar efter vilka egenskaper vi förstärkt, och agerar utefter den bristande kontroll vi har på hunden.

Inget annat – Det är inte en elak hund.

Vi måste komma ihåg och förstå att – En schäfer, en malinois, en amstaff, bara för att ta några exempel (Det finns många fler raser) är hundar som generellt har en större kamplust än exempelvis en springer spaniel eller labrador, och med den vetskapen så är det betydligt mer sannolikt att någon av dessa raser med stor kamplust exempelvis skadar eller dödar andra hundar.
Det är fakta… Det är sanningen…. det bör man inte romantisera omkring utan istället ta ansvar för.

Har jag en hund som föds med genetiskt arv för att ex vis jag vilt – stimulerar jag detta kommer hundens lust att jag vilt öka.

Har jag en hund som föds med genetiskt arv där kamplusten är hög – stimulerar jag detta kommer hundens lust att jaga efter, ruska, kampa att öka.

Har jag en hund som föds med ett genetiskt arv där försvarslusten är hög – stimulerar jag detta kommer hundens lust att ”försvara” att öka.

Jag är emot alla typer av förbud gällande hundar och typer av hundar, jag är emot diskussioner om ”snälla och elaka” hundar eftersom det är etologiskt fel att ens föra den debatten.

Jag är för utbildning och förkovring, jag är för öppenhet och ärlighet, jag är för diskussioner och debatter, men vi måste hålla oss till fakta och sanningar inte romantisering och idealism.

Om alla hundägare tog ansvar, utbildade sig, då vore den här diskussionen död för länge sedan.

En olycka kan hända dig eller mig, det kan hända mig och mina hundar i eftermiddag…. Det kommer alltid att hända.
Men genom utbildning och ansvar minskar vi utrymmet för ”olyckor”.

Det finns enormt många exempel på detta i vår värld. Genom utbildning i hur farlig trafiken kan vara minskar vi antalet olyckor på våra vägar. Genom utbildning i hur man uppträder i vatten minskar vi antalet olyckor i vatten….. osv.

Jag önskar dig en fin dag / Fredrik Steen



Att attackera och på så sätt skapa avstånd kan vara en belöning för hunden.

7 kommentarer till Att attackera och på så sätt skapa avstånd kan vara en belöning för hunden.
En hund som väntar på sin belöning….

Vi alla vet att belöningar får en hund att utföra igen… Genom att belöna rätt upprepar hunden sitt beteende.

Genom att forma en valp med hjälp av belöningar kan man skapa strategier tillsammans med valpen, strategier som håller och blir starkare för varje dag ju äldre valpen/hunden blir.

Tänk dig – Varje gång det knackar på dörren ger man hunden en godis i köket. Ganska snart får man en hund som beger sig till köket varje gång man får besök. Bara för att vi med hjälp av belöningar lärt hunden detta.

Det kan vara en strategi, men det finns flera. Varje gång man möter en person på gatan som vill hälsa på hunden, sätter man ner hunden vid sin sida, belönar hunden för att den utfört, och vips har man en strategi även där tillsammans med sin hund.

Det är så jag arbetar nästan uteslutande med mina hundar, skapar strategier. Släcker förväntningar där jag vet av erfarenhet att förväntningarna blir stora, höjer förväntningar där jag vet att det kan vara bra med höga förväntningar… osv.

Men en belöning är inte en belöning om det inte förstärker ett beteende. I alla fall inte om man pratar inlärning.
Exempel – Ett morr grundar sig i någon form av osäkerhet.
Därför beslutar jag mig att varje gång jag passerar min hund hemma så ger jag den en godisbit.
Då kommer morrandet försvinna.
Alltså, i det här fallet förstärker man inte morret, förstärker man inte beteendet med godbiten, tvärtom så släcker man ett beteende med godbiten.

Belöningar, jag använder det uttrycket då vi menar att vi med hjälp av ”något” förstärker ett beteende.

Tänk dig då om hunden själv hittar lösningar den tycker om?

Ta hunden som är rädd för människor.
Jag är ute och går, en man kommer fram till oss och böjer sig över min hund…… Min hund gör en attack mot mannen… vilket gör att mannen ryggar tillbaka…… Vad händer då här?

Mannens svar på hunden attack – alltså ryggar tillbaka, ger hunden avstånd – är en ”belöning” för hunden. Hunden får en belöning för sitt beteende, sin attack – Hunden får ju avstånd, hunden har hittat en egen strategi…. och strategin ger hunden fördel i.
Mannen som ryggade tillbaka (så klart) gav hunden en belöning som är svårslagen. En sådan belöning kan man inte ens slå med leverpastej.

Här har vi en stark inlärning, belöningen – att mannen ger avstånd – betyder mycket för hunden, och nu har vi sannolikt en hund som kommer upprepa det här beteendet gång på gång.
Risken är också att hunden känner sig mer självsäker varje gång och dessa relativt försiktiga attacker vi såg till en början växer sig starkare och starkare.

När vi har hamnat här… min hund attackerar människor som kommer för nära (en ganska vanligt problem) så försöker man ofta ”fya och bestraffa” bort beteendet.
Det vill jag påstå sällan går. Dessutom förstör man den relation hunden och du byggt upp, och beteendet kan bli värre.
Det skapar heller ingen trygghet för hunden. Bestraffningar (vilket inte är att ställa krav) är ingen framgångsrik träningsmetod för någon individ och är något vi aldrig ska tänka på i hundträning.
Hunden har en strategi – som du omedvetandes har låtit hunden bygga upp – och nu ”fyar” du hunden…..
Här är du ingen bra kompis… Hundens strategi är bra (tycker hunden), och i det här läget kan du inte göra mycket som är rätt eller bra.
Försöker du avleda med en godis i denna situation är det sannolikt att hunden ändå använder sig av sin egen strategi – attack – även om du erbjuder godis.
Strategin hunden väljer är otäck för oss, men trygg och faktiskt inte onormal för hunden.

Det är i dessa situationer man redan skulle ha skapat en strategi. Du och hunden ska redan tränat in den strategi som gäller vid möten av andra människor.

Kommer någon fram till oss, sätt dig bredvid mig, så får du en belöning av mig.

Så tänk på att med belöningar och inlärning lära hunden strategier, saker du vill att hunden ska göra vid vissa situationer. Ju mer och stabilare strategier du har lärt din hund med hjälp av belöningar och inlärning, desto mindre strategier behöver din hund själv klura ut och ”fastna i”.

Är du i ovan beskrivet läge med din hund – hunden attackerar människor som kommer för nära – kan du prova följande –

Lär hunden med hjälp av belöningar att ex vis ”Fido kom” innebär att du ska komma in till min sida. Detta ska du först lära hunden i trygga och lugna miljöer utan störningar.
Sedan lägger du successivt på störningar som du kan styra (barnen får spela boll i närheten eller något annat), och lär hunden ”Fido kom” även vid dessa störningar.
När du känner att detta fungerar bra nästan vilka störningar du än utsätter hunden för, går du ut och promenerar med din hund… När ni möter en person på trottoaren, kommunicera ”Fido kom” i tid innan själva mötet, och belöna rikligt.

Sen utvecklar du detta, upprepar och belönar.

Du kan exempelvis då du mött en person som går vidare ändå stanna, sträcka ut din arm i tomma luften, säga hej till en person som inte finns där, belöna hunden som är sittandes vid din sida, och lugnt gå vidare.

Nu har du kommit långt.

Nästa gång du möter en person du känner säger du ”Fido kom” innan personen kommit fram – hunden känner igen sig tack vare träning och belöning – och gör rätt. Hunden kommer in till din sida, du sätter ner hunden…….Personen du känner är på väg fram mot er, du förstärker ”sittandet” med ett kommando till ”sitt” (alltså ställer ett krav på hunden, som hunden nu kan förstå och kan ta till sig), och belönar hunden. Du kan nu ta ett steg fram och hälsa på den främmande personen och hunden sitter lugnt kvar.

Genom att du på ett bra sätt lärt hunden en ny strategi, genom bra träning och genom belöningar, genom repetition, har du nu lyckats ändra hundens strategi vid möten av människor.
Nu har ni en gemensam strategi hunden känner sig trygg och bekväm med.

Hjälp hunden med strategier, annars skapar den egna strategier. Ofta kallar vi dessa för hunden sunda och bra strategier för felbeteenden.

Det är inte konstig eller onormalt för hunden att vilja skapa avstånd genom attack, det är inte onormalt för hund att vilja fly.
Det är viktigt att komma ihåg, och ha respekt för.
Lär du inte hunden strategier, då skapar den egna, vare sig du vill det eller inte.

Dela om du vill / Hundcoachen Fredrik Steen


Hur du gör din hund kommunikativ.

3 kommentarer till Hur du gör din hund kommunikativ.
Lilla Nymo och Zara

Det viktigaste i ett hundägande är faktiskt relation och kommunikation .

Har man en bra relation med sin hund, att hunden litar på dig, ser dig som en tillgång och resurs…… och att hunden vill vara kommunikativ med dig, då har man sällan några problem som blir svåra att lösa.

Men väldigt sällan blir hunden kommunikativ med dig utan att man lär den.
Desto tidigare man börjar med detta, alltså ju yngre hunden är, desto lättare är det. Men det går att lära även den äldre hunden.

Jag gör på samma sätt med en valp som med en äldre hund – Jag lär helt enkelt hunden att det lönar sig att kommunicera med mig.

Jag lär hunden detta genom att belöna hunden när den kommunicerar med mig.
En hund är enkel – En hund gör bara det den får fördel i att göra.

En enkel övning kan vara att man har något i sin hand som hunden är intresserad av och vill ha. Man visar hunden det man har i handen, men gör inte så mycket mer.
Då kommer hunden göra olika saker för att få tag i det du har i handen. Putta med nosen, krafsa med tassen, skälla osv….. Här bestämmer du dig kanske för att ge hunden det du har i handen när hunden krafsar med tassen.
Då lär sig hunden – krafsar jag med tassen får jag vad husse/matte håller i handen.
Gör om övningen ett par gånger, och hunden gör samma sak gång på gång.
Nu lägger du in kommandoordet ”Tassen” när hunden gör rörelsen, och snart har du lärt hunden ”vacker tass”.
Du har lärt hunden ett trick, och hunden lär sig att det lönar sig att kommunicera med dig.

När hunden vill ha sin mat och kanske hoppar efter matskålen…… du väntar lugnt och hunden krafsar, snurrar, skäller…. inget händer. Plötsligt tittar hunden på dig – ni får ögonkontakt – vilket gör att du ställer ner matskålen.

Hunden lär sig nu, vill jag ha något tittar jag husse/matte i ögonen.

Du öppnar ytterdörren och hunden vill gå ut. Du sätter ner hunden och hunden sitter och tittar ut. Du står lugnt och stilla bredvid och gör ingenting. Efter en liten stund tittar hunden upp på sig, ni får ögonkontakt. Du berömmer hunden lugnt och säger ”var så god”…. Du har nu lärt hunden att det lönar sig att kommunicera med dig.

Det finns tusentals exempel på övningar du kan göra, det är bara att använda din fantasi.
Ju mer du tränar på detta, desto mer kommer din hund att vilja kommunicera med dig. Ju mer din hund vill kommunicera med dig, desto lättare kommer du få att lära den nya saker.

Det roliga med att lära en hund att bli mer kommunikativ är att det endast bygger på att belöna och förstärka beteenden.

Och glöm inte bort, ju mer saker du lär din hund, desto lättare har den att lära sig mera.
Det är kul, att lära en hund att bli mer kommunikativ är lite ”snöbollseffekt”. Det kan vara lite svårt i början, men sen blir det lättare och lättare och går fortare och fortare.

Ha kul tillsamman med din hund, lär den gärna onödiga saker som olika partytricks, i den roliga träningen kan inget gå fel, och även ett misslyckat träningspass förbättrar er relation och inte minst er kommunikation.

/ Hundcoachen Fredrik Steen


Borde inte publicera detta – jag kan bli arbetslös.

84 kommentarer till Borde inte publicera detta – jag kan bli arbetslös.

Jag oroar mig inför framtiden.
Hundintresset i Sverige ökar, antalet hundägare i Sverige ökar. Samtidigt verkar det som kunskapen om etologi, kynologi, dressyrlära, håller på att bli omodernt eller besvärligt.

Hundträning kanske håller på att bli populistiskt. Det är lättare och roligare för en instruktör som möter en desperat hundägare med sin hund som är både otäck och farlig mot andra djur och människor, att säga – ”avled med en godis”, istället för ”uppfostra och lär”.

Jag kanske är en totalt misslyckad förälder, men mer eller mindre varje dag ställer jag krav på mina barn.

När barnen var små och dom ville ha en kaka som ställdes fram på ett fat, fick jag ofta ta bort barnets hand, titta barnet i ögonen och säga – ”Nej, vi väntar på att alla sätter sig innan man tar en kaka”.
Och detta ”krav” ställde jag faktiskt utan att belöna med en godisklubba då barnet faktiskt med sur min väntade på ett ”varsågod”.

Jag hindrade mina barn från att ta något som inte var deras, med orden – ”Nej, det där är inte din. Man får inte ta saker som inte är dina.”
Så här i efterhand, när jag tänker efter belönade jag inte heller detta.

När barnen har blivit lite äldre händer det ibland att jag avbryter barnens spelande och faktiskt ställer krav på – ”Nu måste du sätta dig här med mig och göra matteläxan”
Inte heller här lockade jag med en glass eller godis, jag ställde ett krav.

Sen får vi inte glömma barnens egna lek. Där händer det att barnen själva uppfostrar varandra. Exempelvis i en lek då något av barnen tränger sig i kön. Kompisgänget hjälper då till med uppfostran och berättar att man måste vänta på sin tur. Även här en kravställning där barnen inte belönar varandra.

Uppfostran och kravställning både formar och ”gör” individen.
Har jag gjort fel?

Jag kramar mina barn, jag stöttar mina barn, jag säger och visar dagligen att jag älskar dem. Jag lär mina barn saker, jag belönar mina barn mer eller mindre varje dag. Vi leker ofta tillsammans, och jag är ALLTID på barnens sida vad som än händer.

Att ställa krav, att våga vara en förälder, att berätta vad som är okej eller inte okej…… skulle det på något sätt stå i motsats till att belöna barnen när dom är duktiga, skulle det på något sätt stå i motsats till att älska, att stötta, att göra barnet stark och självsäker….?

I min värld, i min roll och syn på min roll som pappa är det betydligt snällare och bättre att jag lär mina barn att man inte stjäl saker, än att polisen ska tala om det för mina söner med allt vad det innebär.

Idag pratar man oerhört mycket om att valpen/hunden måste lära sig umgås med andra hundar, alltså socialiseras.
Man säger också ofta att det kan vara en del i lösningen av ett problem som handlar om felbeteende mot ex vis andra hundar.

Likt barn så påverkas hundar av andra hundar. Alltså då barn leker ”fostrar dom varandra”.
Så är det även med hundar.
Fördelen vi har är att vi sannolikt låter vara barn umgås med barn som också har en uppfostran.
Jag skulle inte uppskatta om min femtonåriga son exempelvis umgicks med kompisar som var biltjuvar, rånare eller personer som misshandlade människor.
Detta eftersom min son, i viss mån jag själv, och inte minst hundar ”fostras” och formas av individerna dom umgås med.
Glöm inte bort att många felbeteenden våra hundar har, är naturliga och sunda beteenden om hunden inte levde med oss i ett samhälle som ställer krav.

Då det gäller synen på hundträning och uppfostran av hundar har något skett. Något har blivit enormt fel och tokigt.

En valp som kommer hem till vår familj/flock måste så klart lära sig att den inte får bita på el-sladdar, att den inte får stjäla mat från bordet, att den inte får attackera grannen, göra aggressiva utfall mot andra hundar, jaga bilar, osv.
Här är vi alla sannolikt överens………
Problemet är bara att vi är oense om hur man visar/lär valpen detta.

Vilken metod eller teknik man använder är relativt ointressant tycker jag, men att ”berätta” – Det där får du inte göra, och ställa krav på att individen anpassar sig, är på något sätt grundläggande i denna situation, grundläggande inom begreppet uppfostran.

Om en femtonårig kille är på väg att stjäla en bil, att då istället erbjuda honom min bil så han slipper stjäla en bil kan kanske vara praktiskt för stunden, men det är myteri/bedrägeri mot grabben.
Man berättar väl för grabben att det där är olämpligt och fel, och att det är förbjudet.

Men det är så klart enklare, vi slipper arbeta igenom konflikten, ingen blir sur på mig, och jag slipper ta ansvar.
Jag offrar den 15 åriga grabben, men ”it’s the easy way”…. och det ser trevligare ut.

Ju äldre ”grabben” är, desto hårdare blir konflikten, och desto större anledning har jag att undvika konflikten. Jag erbjuder två bilar istället.
När inte det hjälper låser vi in grabben istället.
Så……saken löst, kriminella ska sitta inlåsta. – ”The Easy way out”, för dig och mig i alla fall…. men vi har offrat pojken.

Jag vågar påstå att 90% av alla problematiska hundar vi har, är hundar vi offrat. Vi har valt ”the Easy Way out” för att slippa konflikter med mera.
Skönt för hundägaren, ett dolt djurplågeri mot hunden.
Jag skriver ”ett dolt djurplågeri” eftersom ingen reagerar på en person som försöker avleda med godis då hunden vill äta upp en annan hund…… men skulle hundägaren ställa ett krav, då hängs denna hundägare ut på sociala medier som djurplågare eller annat.

I Sverige är vi världsbäst på att lära våra hundar saker. Vi är helt enkelt bland de bästa.
Vi konkurrerar alltid om guldet i lydnadsprov, i jaktprov, i bruksarbete, i dans med hundar, i agility…..
Vi är helt enkelt väldigt duktiga på inlärning. Detta ska vi vara rädda om, bli ännu bättre på, och utveckla.

Men grundläggande etologi och dressyr handlar inte om att lära en hund dansa med mig, det handlar inte om att lära en hund krypa på kommando.

Här blir det både tokigt och så småningom farligt.

Det finns inget motsatsförhållande i –
-Du får inte hoppa på personer vi möter….. vs …… om du kryper på kommando ”kryp” så får du en belöning.
-Du får inte bita i el-sladden…… vs …… går du fint vid min sida får du godis.
-Du får inte skälla på andra hundar …… vs …… om du hämtar apportbocken får du en boll.
-Du får inte stjäla min mat på bordet…… vs …… när du söker min ögonkontakt får du en belöning.
-Du får inte jaga bilar ……. vs …… När vi ser på teve får du ligga i soffan tugga ett tuggben och bli kliad av mig.
-Du får inte bita mig bara för att vi möter en annan hund…… vs….. men när vi leker biter vi lite i varandra.

….. och så vidare.

Det finns inget motsatsförhållande till att berätta för hunden att så får den inte göra, och att träna relation, förtroende och lära saker med positiv förstärkning.

Det finns inget motsatsförhållande i detta…………

Här har Svenska kennelklubben och Svenska brukshundklubben ett ansvar vi inte tar….. jag skriver ”vi” för jag är en representant för dessa organisationer, och jag är självkritisk.

”Vi” måste ta vårt ansvar. ”Vi” inom organisationen kan inte bara tänka – Dessa hundägare är inte med oss – och blunda för problemet. Vår organisation är stor och stark, vi måste ta ett större ansvar då det gäller att utbilda instruktörer rätt, genom att informera och utbilda.

Hundattacker på andra djur, hundattacker på människor kommer att öka…. var så säker (jag hoppas jag har fel).
Förr eller senare kommer jag och alla andra som tillhör skk organisationen få frågan – Vad har vi gjort för att utbilda Sveriges hundmänniskor?

Att då svara, vi vann VM i IGP, eller VM i agility…….. kommer inte göra någon nöjd och dessutom vet vi själva – Att lära en hund utföra tricks och konster mot en belöning, det är inte samma sak som att sätta gränser och uppfostra en hund.

Men vi valde ”the easy way out”…. och vi sågar på den gren vi själva sitter på.

Det spelar ingen roll hur många SM vinster, hur många VM vinster jag har….. Ställer hundar till elände i samhället, då kommer vi till slut inte få syssla med hundsport på det sättet vi gör idag.

Jag kan bli arbetslös……
Om vår organisation lär hundägare att kommunikation, relation, förtroende är viktigt, om vi lär hundägare att du måste ta ditt ansvar som hundägare och lära din hund vad som är rätt och fel, om vi lär hundägare att uppfostra hundar till att passa in i samhället…… då blev jag som hundexpert kanske arbetslös.
Det är en risk jag är beredd att ta…..

Dela gärna detta blogginlägg.

/ Hundcoachen Fredrik Steen


Jag saknar honom så det gör ont.

1 kommentar till Jag saknar honom så det gör ont.
Zara – vår nya valp i familjen/flocken

Vi fick henne i lördags, och du kommer att kunna följa henne och hennes träning här på bloggen, på mina sociala medier, och på Nyhetsmorgon, TV4.

Alexander, min son 10 år, det är han tillsammans med mig som ska träna henne. Hon ska utbildas i grundlydnad och mycket annat. Bland annat ska hon bli Alexanders ”läs-hund”.

Även om det är Alexanders hund, så har jag som förälder så klart allt ansvar. Det gör det faktiskt lite extra kämpigt eftersom jag nu har både valp och unge att hålla reda på. Mysigt och kul, men lite jobbigare än vanligt.

Så, vill du träna och utbilda din hund till en härlig och följsam hund, häng då på oss redan nu från början 🙂

Zara kommer från Kustmarkens hundtjänst, där alla mina tevehundar kommer ifrån. Men Zara blir kvar hos oss.

Det var några dagar sedan jag lämnade Fyran. Det var tungt, men jag får höra att allt går fint och han sköter sig utmärkt.
Vem kunde tro att jag skulle bli så förälskad i en pudel…. inte jag själv i alla fall.
Det har kommit och gått ett stort antal hundar hemma hos oss. Hundar jag utbildat till olika saker och uppgifter. Fyran var speciell….. Jag saknar honom så det gör ont.
Av erfarenhet vet jag att längtan efter en hund brukar avta efter en tid. Men just nu känns det som min längtan efter Fyran aldrig kommer upphöra. Han är en mycket speciell hund som jag saknar enormt.

Missa inte oss på Nyhetsmorgon i morgon bitti vid 09.45

Ses och hörs / Fredrik Steen


Adoptera hund – Idiot eller djurvän?

7 kommentarer till Adoptera hund – Idiot eller djurvän?

Den som importerar en ”gatuhund” från Grekland eller ett annat land är – ”en jävla idiot”, ”rikspucko”, ”jävla djurplågare”, ”totalt samvetslös”, ”kriminell”…… eller något annat uttryck som får min tro på mänskligheten att svaja. I alla fall då jag läser kommentarer på sociala medier.
Detta är bara en liten del av alla kommentarer på mina sociala medier efter dagens inlägg gällande detta.

Låt mig då berätta orsaken till varför man väljer att importera en ”gatuhund” eller annan typ av hund från ett annat land – För att man är en sann djurvän, för att man är en fin person som vill hjälpa, inget annat.

Måhända att personer som importerar hundar från andra länder, som tror på människor och vad de berättar… måhända att det kan finnas en gnutta naivitet hos dessa fina personer.
Men den här naiviteten är ju inte dessa djurälskare ensamma om i så fall.

Dessa punkter publicerades idag på Aftonbladet (eller om det var i går). Genom att följa dessa punkter minskar risken att man importerar en hund som inte är sjuk…. enligt experter och även i vis mån jordbruksverket.
Minskar…… ja kanske.

Dessa experter är i så fall än mer naiva än den stackars lekman som vill göra en insats för en utsatt hund i ett annat land.

Etablerad organisation…… Etablerad? Jag tror man menar seriös….. Hur ska man som lekman kunna avgöra det? Snyggast hemsida eller vad?

Sedan följer en rad/lista på papper/vaccinationer som en veterinär ska utfärda + ett EU-pass..… klart, då är det bara att köra på… eller?

Hur ska du kunna avgöra om EU passet är utskrivet seriöst, om veterinären har säkerställt att det är rätt hund, har gett den rätt sprutor eller några sprutor alls?
Hur ska du kunna avgöra om alla papper finns?

En av de sista hundarna jag importerade från ett land i europa (närmre än vad du tror), kontrollerade jag hundens papper innan hemfärd. Jag saknade några olika vaccin samt en korrekt avmaskning.
Uppfödaren – som är dokumenterat seriös – sa att vi åker förbi deras veterinär och fixar detta innan jag åker hem.
Sagt och gjort… vi kom fram till veterinären, gick in på kliniken, och veterinären stämplade stämplar på papper och ville ha 20euro.

Jag frågade om jag skulle hämta in hunden…. veterinären svarade då – ”Då kostar det 60euro….”

Jag känner/är bekant med veterinärer nere i Europa och andra delar av världen dit jag kan skicka min hunds papper, få stämplar och vaccin, och en vecka senare har jag en hund som är fullt vaccinerad på ”äkta papper”, fast min hund inte lämnat vår bostad.
Detta är sant, det förekommer mer ofta än du anar.

Vi är naiva i Sverige och Norden vågar jag påstå, vi tror att alla följer regler, har moral och etik som vi har. Så är inte fallet.

Det är en risk att köpa en hund från ett annat land, det kräver kontroller långt utöver dem kanske ”vanliga hundintresserade” känner till…. så är det tyvärr.

Så mitt råd är – Är du en fin människa som vill hjälpa utsatta djur, gör kontroller långt utöver listan ovan, alternativt – hjälp en utsatt hund som redan finns här hemma i Sverige. Det finns många som gärna vill ha dig som hundägare.

Nu… jag vill understryka följande –
Jag är inte kritisk till dig, fina människa som vill hjälpa utsatta djur. Tvärtom önskar jag att fler vore som du.
Men du tar en risk, kanske en onödig risk.

Du som har en importerad utsatt hund, det troliga är att du har en frisk och välmående hund idag. Att du skapat livskvalitet för din hund den aldrig skulle uppnått utan dig. Att vara kritisk mot det du gjort kan jag aldrig bli.

Men att importera en hund från ett annat land… det medför vissa risker. Det vill jag du ska vara medveten om.

Jag är inte på något sätt kritisk till seriösa och bra organisationer, tvärtom önskar jag att jag hade möjlighet att stötta dessa…… men hur ska jag kontrollera detta?

Pussa din hund på nosen från mig, och är din hund ifrån Rumänien, hälsa den från mig – ”te iubesc”

För Fredrik älskar alla hundar 🙂