Lite tankar om schäferhunden.

Skärmavbild 2016-08-28 kl. 11.47.07

En av mina små fyraveckors schäfervalpar, en av de helsvarta :-)

Skärmavbild 2016-08-28 kl. 11.47.29

En annan valp i samma kull :-)

 

Som schäferuppfödare får man i dessa dagar ta emot en hel del kritiska frågor. Med alla rätt i vissa fall, men långt ifrån alltid.
Som “officiell hundexpert, och schäferuppfödare” så känns det ibland ännu värre.

Frågor som jag får kan vara -
“hur kan du som hundexpert vara en del av att förstöra schäferrasen”
“Schäferhunden är en sjuk ras, vad gör du för att göra något åt det”
“Avlar du på “räkryggar” eller på friska djur”

Och så vidare……

Schäferrasen har i huvudsak fyra problem. Höftleder, armbågar, samt ryggar. Dessa problem är ständigt återkommande och det kommer i aveln även om vi aldrig avlar på föräldradjur som har dessa problem. Tyvärr!

Det fjärde problemet är schäferhundens mentalitet!

De första tre problemen – höfter, armbågar, rygg – är problem som inte på något sätt är kopplat till schäferhundens utseende. Den extrema utställningsaveln, eller exempelvis försvarsmaktens avel, det verkar det inte finnas någon skillnad på dessa problem. Att en hund “går bra” på utställning, eller att en hund avlas endast på funktion, det har alltså inte med detta att göra.
Oavsett utseende på hund, så är inte dessa tre problem mer eller mindre vanligt. Detta är fakta, och allt annat är alltså inte sant.
Det är på sätt och vis synd, för hade det varit så då hade dessa tre problem varit lätta att få bort. Men så är det alltså inte, tyvärr.

Höft, armbågs, rygg problem finns alltså lika mycket inom avel där man avlar på “fyrkantiga och gammaldags typer”, samt där man avlar på rena exteriörlinjer.

Den som säger annat vet alltså inte vad den pratar om, eller helt enkelt ljuger.
Och här anser jag att det är en skam för rasen och bara gör rasen illa genom att inte vara ärlig med detta och istället samarbete gemensamt mot problemet.

När det gäller problemet – mentalitet – där anser jag att vi har ett gemensamt stort problem. Ett problem som borde diskuteras mer än vad det gör, ett problem där man måste tänka betydligt större än något ynka bruksprov.

Ta ett IPO3 prov som ett exempel – Vad säger det?
Det säger att hunden orkar arbeta i lydnad (i förväntan av belöning) i cirka 8 minuter. Det säger att hunden orkar spåra ett 600 meter långt spår, samt orkar göra ett skyddsprov på cirka 5 minuter. Detta fördelat under en hel dag, eller kanske till och med på ett mästerskap fördelat på flera dagar.

Jämför dessa minuter av arbete med vad en schäferhund egentligen borde klara av.
Ett spår på 600 meter, jämför det med milslånga spår som en schäferhund med lätthet borde klara av, och som tjänstehund tvingas klara av. Ofta helt utan belöningar eller annat motivationshöjande.

Här vill jag påstå att bruksproven som de är utformade idag, hur imponerande det än är att se dessa prov och hundar i arbete, är direkt negativa för schäferhundens framtid.
Man avlar trots allt på de hundar som är framgångsrika på prov och tävling, men den ärliga frågan borde vara – Vad säger ett spår på 600 meter om schäferhundens arbetslust och kapacitet?

Det diskuteras rejält på sociala medier om schäferhunden. Man diskuterar bakbensvinklar och rygglinjer, och det är där man i dessa diskussioner försöker “rädda rasen”.
Och som schäferexpert – För det är jag i allra högsta grad – vill jag påstå att dessa diskussioner inte gör något gott. Snarare tvärtom.
När man tittar på en schäferhund – om den är bra att arbeta eller inte – så är hundens bakbensvinklar och rygglinjer totalt ointressant. Totalt!!!

Under alla mina år inom tjänstehundar, polis, väktare eller annat, så har jag aldrig varit med om att man som testledare kommit fram till att en hund är bra mentalt, men att det inte går att ha den i tjänst pga för mycket eller för lite bakbensvinklar, för slutande eller inte sluttande rygglinjer. Detta är rent utav trams i en diskussion om schäferhundens framtid.

Det som borde diskuteras, det som man borde försöka få till, det är schäferhundens hälsa och schäferhundens mentalitet. Inget annat!

Mina valpar är efter en rysk polishund som arbetar aktivt i St Petersburg- området. Det är en helsvart schäfer, och det är en schäfer jag umgåtts med korta perioder. En schäfer jag har provat i skyddsarbetet, och en schäfer jag anser och hoppas kan tillföra schäferrasen något bra.
Alla hans kullsyskon har extremt fina storlekar, extremt fina byggnadsförhållanden och proportioner, och det jag kan se i mina efterforskningar så är hela hans kull bra på höftleder och armbågar.
Att han är helsvart är kanske inte helt optimalt då det gäller utställning. Även om det inte “ska vara” några problem med det, så kan det ändå vara svårt med “svart” om man vill nå ända fram i utställningssammanhang. Men å andra sidan är konkurrensen på utställning bara en rolig bonus om man har en bra hund. Hälsa och friskhet, arbetslust, är ändå det som är viktigast.

 

 

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 6 Kommentarer

Den här krabaten hjälpte jag lite idag.

Skärmavbild 2016-08-25 kl. 20.39.22

Den här fina lilla krabatens ägare kontaktade mig idag över telefon med lite frågor. Bland annat om valpens morrande vid vissa tillfällen och om en och annan “attack”.

En väldigt klok ägare måste jag säga som enligt mig hade gjort det mesta rätt.
Men det är viktigt att komma ihåg att morrande i princip inte ska bemötas. Och om det ska bemötas, då gärna med en godis eller annat trevligt.
Det var ett väldigt trevligt samtal med denna lilla fina valpens ägare :-)

Att fya eller bestraffa en hund som morrar skapar än mer morr (osäkerhet).
När detta sker är det bästa att ignorera det som sker och ändå fullfölja det man tänkt göra, eller till och med ge hunden en godis. Att ge en osäker hund en godis kan ALDRIG öka på hundens osäkerhet. Det är inte heller helt säkert att osäkerheten blir mindre av en godis. Men det skadar aldrig.

Morrande tror jag nästan är det vanligaste “problemet” man bemöter fel eller feltolkar.

Och när vi ändå är inne på den här typen av problem, eller problem överhuvudtaget så är det viktigt att komma ihåg att “ta tag i hunden” “lägga hunden på rygg” i syfte att korrigera/bestraffa eller till och med tillrättavisa en hund är dåligt. En “brottningsmatch” (för det är vad det blir) är inte tydligt för hunden och hundar själva brottas bara i leksituationer.
Ska man tala om för en hund att det den gör är “fel”, då är det motsatsen man ska göra – peta till, ge hunden utrymme, låta hunden välja vad den ska göra själv (prova igen, eller avvakta). Att “brottas” med en hund är i princip aldrig bra.

 

I morgon bitti, fredag, då är jag och LillaNymo, samt Chihuahuan Amber med på TV4 nyhetsmorgon. Missa inte det!

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 2 Kommentarer

Ryssland, ett speciellt land. Men mycket lärorikt för mig, då det gäller hund.

Skärmavbild 2016-08-22 kl. 21.09.47

Nyligen hemkommen från Ryssland efter ett besök i hundens tecken.
Ryssland är ett speciellt land på många sätt. Och på många sätt har de säkert en del att lära av oss i Sverige, men samtidigt även det motsatta.

Skärmavbild 2016-08-22 kl. 21.09.37

Som här till exempel – En schäfer inför skyddsarbetet som bär stackel/tagghalsband.
Något som tyvärr förekommer hemma i Sverige också, även om det är förbjudet. Men framför allt något som är plågsamt för hunden och totalt onödigt och gammalmodigt.

Som svensk i Ryssland kan man inte bara skrika rätt ut när man ser detta. Det man däremot kan göra är att ifrågasätta, försöka påverka, och faktiskt visa att resultatet i dressyren till och med går bättre utan detta tortyrredskap. Och också fråga ägaren hur man kan göra detta mot sin hund som man påstår sig älska.

Just i det här fallet hade vi problem att kommunicera pga språket, men jag hoppas ändå att några av mina synpunkter gick fram och att ägaren kanske tar sitt förnuft till fånga.

Det som tilltalade mig med Ryssland som hundland (nu har jag långt ifrån sett hela eller ens en liten del av Ryssland), det var att i Ryssland krånglade man inte till det. Man “curlade” liksom inte hunden. Man pratade mycket om Sovjetunionen och försvarsmaktshundar och avel, och man såg brukshunden som just en brukshund. Det är svårt att beskriva hur jag menar men en sak kanske kan ge en hint om vad jag menar.
Skyddsarbetet gjordes på en ojämn äng. med ojämn mark och ganska långt gräs. Alltså en plan vi i Sverige sannolikt aldrig skulle träna på av olika anledningar. Här, i Ryssland, funderade man inte ens över det och bara körde på. Det fanns flera saker men det kanske jag kan återkomma till i ett senare blogginlägg.

En annan sak som var annorlunda i Ryssland (där jag var), det var att de allra flesta som höll på med hund var kvinnor. Hemma vill jag kanske påstå att det är 50/50. Men här verkade det vara 90/10 till kvinnornas favör.

Skärmavbild 2016-08-22 kl. 21.21.01

Fördelningen kvinnor/män i hundsporten lägger jag inga värderingar i. Utan det är mer ett konstaterande.

På bilden ovan – En svart schäfervalp efter en helsvart rysk polishund som arbetar i St Petersburg, och en av alla kvinnor. (polishundföraren, ägaren till valpens far, är för övrigt också kvinna)

 

Det blev en hel del hundprat och framförallt prat om tjänstehundar både inom polis och militär. En man jag blev sittandes med länge in på småtimmarna berättade bland annat om Sovjetunionens försvarsmakthundar i Afghanistan och det långa utdragna kriget mellan Sovjet och Afghanistan. Oerhört intressant och lärorikt.
Vi pratade en hel del om specialsökhundar inom både polis och militär och fick mig en hel del tankeställare och bra diskussioner.
Även i detta prat måste jag säga att jag gillar Ryssarnas inställning till hund.

Skärmavbild 2016-08-22 kl. 21.27.46

Då det gäller skyddsutbildningen (av det jag såg), finns mer att önska. Här tror jag Sverige är betydligt längre fram än Ryssarna generellt sätt. Även om små detaljer i deras träning och syn på skyddshundar var givande och intressant.

Men så dömde jag också en schäferutställning. Och vinnande, Best in Show, på den utställningen blev också den svarta polishunden. Pappan till valpen ovan.
Känns underbart skönt för en schäferälskare som mig själv att faktiskt kunna sätta en helsvart schäfer som bästa hund, som dessutom är en arbetande polishund, det är riktigt tillfredsställande.

Skärmavbild 2016-08-22 kl. 21.09.12

Best in show, IPO1, aktiv polishund – Margman Yan. (OBS – inte samma svarta schäfer som på bilden med stackel/tagghalsband på sig)
Margman Yan är en hund jag dessutom just nu har fyra veckor gamla valpar efter :-)

Nu är det dusch och natti natti som gäller för mig. Hörs i morgon igen.

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 4 Kommentarer

Lämna hunden en kort stund, kanske är det bättre att lämna den en längre tid.

Skärmavbild 2016-08-17 kl. 16.22.41

I morgon är det teve hela dagen. Först Nyhetsmorgon med LillaNymo vid 0940 cirka, och sedan inspelning av det absolut sista i höstsäsongens “Mitt liv som valp”
Och… på fredag åker jag till Ryssland och håller på med hund några dagar. Ska bli spännande :-)

Jag vill också pass på att i det här blogginlägget gratulera en gammal fin vän, och faktiskt också en gammal kollega till mig från när jag arbetade som ordningsvakt/hundförare (på den tiden hade man hund i tunnelbanan) i Stockholms tunnelbana – Monica Holmgren.
Hon blev Svensk Mästare i IPO (för schäferhundar) i helgen som var. Vi har tränat en hel del hund ihop, och för några år sedan, innan hon började med IPO, då sa jag till henne – “Monica, du är så himla duktig med hund, så när du börjar med IPO, då kommer du ofta stå högst upp på prispallen”…
Nu är hon alltså Svensk mästare och jag är inte förvånad, men väldigt imponerad.
Grattis Monica!!  :-)

I helgen fick jag en hel del frågor om detta med ensamhetsträning av hunden. Alltså träning för att kunna lämna hunden ensam hemma utan att det skäller eller stressar upp och mår dåligt av det.
Det som alltid slår mig är att nästan alla tycker att ensamhetsträning är att lämna hunden korta stunder själv. För att sedan utöka den tiden mer och mer.
Men i min värld är det generellt sätt inte rätt väg att gå.
Steg 1 i ensamhetsträning för mig är att hunden kanske ska vara i köket fast jag själv sitter i vardagsrummet…..
Går inte det, då är det ingen ide att försöka lämna hunden själv en stund.
Sedan kan man ha synpunkter om detta med att lämna hunden kort tid första gången. Kanske är det inte alls bra. Det beror i vilket fall på vilken sinnesstämning hunden har då man är borta denna korta tid, och framförallt vilken sinnesstämning hunden har då man åter kommer till bostaden.
Risken är stor, om man lämnar hunden en kort stund, att hunden inte alls är lugn, och då lär sig hunden inte alls att vara lugn då jag är borta utan raka motsatsen.
Så detta med att lämna hunden första gången en kort tid…. det är jag tveksam till.
I vilket fall gäller annan träning innan man ens lämnar hunden alls.

Jag tycker också, i alla sammanhang, att det är bra med ett begränsat utrymme där hunden får vara själv, och får vara ifred att vila. Ett utrymme som är både skämt och tryggt för hunden, där hunden redan från början lärt sig att det är mysigt att vara. Har man dessutom hunden i detta utrymme första gången man lämnar hunden, det går det ännu mer lätt.

Vi syns i morgon bitti genom teve-rutan :-)

 

 

 

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 8 Kommentarer

Det blev ett nittiotal hundar på två dagar – Så värdefullt för mig!

I helgen som varit fanns jag på Solvalla hela helgen – Djurens helg.

Skärmavbild 2016-08-15 kl. 21.30.00

Cirka 14000 människor hittade dit i helgen och det var full fart hela dagarna. Fantastiskt kul och lärorikt.
Jag hade kö hela helgen och några som kom försent på dagen fick tyvärr aldrig träffa mig. Men jag hann med 91 hundar och hundägare under helgen. Att få prata med 91 hundägare, att få känna och klämma, och arbeta kort med 91 hundar på en helg, det är helt ovärdeligt för mig som “hundexpert”.

Så även om jag fått en mängd tackbrev från hundägare efter helgen, så är det verkligen jag som ska tacka. Jag har lärt mig otroligt mycket under helgen. Och det är just det som är så fascinerande med hundar – Man blir aldrig fullärd :-)

Skärmavbild 2016-08-15 kl. 21.30.25

 

Frågorna var många, och varje fråga handlade om just en speciell individ.
Men…. det som återigen slog mig i helgen och som gör mig lite bekymrad, det är de hundägare som har någon typ av problem med sin hund. Och när jag frågar samtliga om vad de har gjort för att försöka få bort problemet, så är det mer eller mindre aldrig någon som “berättar” för sin hund att det den gör är fel att göra.
Lösningarna på besvärliga problem handlar alltid om att avleda, om att använda sig av inlärd lydnad, om att belöna…. men aldrig om att “berätta” för hunden att detta inte är ok!

Jag kan inte förstå detta. Jag kan inte förstå vad som är fel med att göra det. Dessutom är det ju just där lösningen många gånger finns. Om jag har en fin relation med en individ, varför skulle jag då inte kunna säga till om denna individ gör något jag inte vill att individen ska göra… jag förstår inte tänket, jag förstår inte vad som är fel med det, jag fattar inte teorin bakom detta.

Om mitt barn ritar med tuschpenna på väggen, då säger jag väl till barnet att den inte får göra så. Jag hämtar väl inte en glass i hopp om att barnet ska vilja ha glassen och därför lägga ifrån sig pennan. Och även om barnet lägger ifrån sig pennan för att ta glassen istället, så vet ju barnet fortfarande inte om att den inte får rita på väggen (?)

Det här måste jag blogga mer om längre fram.

Nu ska jag ta en dusch och sen blir det natti natti..

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 5 Kommentarer

Det uttrycket – Det är något jag ofta använder mig utav!

Skärmavbild 2016-08-11 kl. 16.30.23

I morgon är det fredag och veckan är nästan slut. Men i helgen blir det full fart ändå. Dels arbetar jag på Solvalla, Djurens helg, hela dagarna, men sedan ska jag också på lördag kväll gå till Gröna Lund och TV4 “Sommarkrysset”.
Dagarna bara far iväg, och jag tycker denna vecka har gått i brutal raketfart :-)

Idag har jag och LillaNymo varit i stan och tränat lite. Hon älskar ju människor vilket i och för sig är bra. Men vi har ändå tränat lite på att inte bry sig om andra människor.

Vi har gjort lättare sökövningar på trottoarer fast människor passerar. Vi har promenerat bland mycket människor och ingen har fått hälsat på henne (fast många har velat). Vi har tränat inkallningar på gågator bland folk.
Och dessutom tränat ren lydnadsdressyr (mot polishund) i stora störningar på alla möjliga och omöjliga platser, med all typ av störning du bara kan tänka dig.

När man har en grunddressyr på hunden, som jag ofta tränar in i lugna miljöer, så tycker jag det är väldigt bra att träna på väldigt röriga platser.
Om man tränar hunden på extremt röriga platser, och allt fungerar bra. Då har man minskat risken för att hunden i sitt arbete eller på tävling eller prov blir störd av yttre störning.

Uttrycket – “in i skiten bara” – det är någonting jag ofta tänker och använder mig utav. Både då det gäller som ovan, men också då det gäller många typer av problemlösning. Inte minst hundaggressivitet.

Men… för att kunna göra detta krävs en bra relation där hunden litar på dig oavsett vad, samt en fin och bra kommunikation. Annars kan den typ av träning istället försämra det man vill förbättra.

Nu ska jag fixa lite mat till barnen. Vi hörs längre fram :-)

 

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 1 Kommentar

KOM TILL SOLVALLA I HELGEN, JAG ÄR DÄR OCH VILL PRATA HUND MED DIG.

Skärmavbild 2016-08-09 kl. 22.13.02

Först nu 22.20 har jag satt mig ner. Började arbeta 06.50 i morse och slutade 22.00.
Men det är självförvållat så det är inget synd om mig alls. Det ordinarie arbetet mellan 0700-1600, och arbete hemma i bostaden (med grävmaskin :-) :-) ) tills nu :-)

Och nu ska jag ut och jogga en sväng med LillaNymo :-) Men först blogga med er.

På fredag har jag ett spännande möte med Agria, om vad är hemligt än så länge. Och om några veckor har jag ett minst lika spännande möte med kronofogden och skattemyndigheten (OBS – arbetsprojekt gällande hund) :-)

Det rör på sig, precis som när jag trivs som bäst.

Nu till helgen, lördag och söndag, är det Solvalla som gäller- Djurens helg, och jag hoppas vi syns där.

KOM TILL SOLVALLA I HELGEN !!!!!   :-)

 

 

 

 

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | Kommentering avstängd

Din hund är inte ointelligent på något sätt.

Skärmavbild 2016-08-07 kl. 09.03.52

Sista dagen på min semester är här. 4 veckor har det blivit. Visserligen inte helt ledigt, men ändå mer ledigt än arbete. Det har varit fantastiskt skönt att ladda batterierna och njuta av sommarvärmen.

Mina små schäfervalpar växer och mår bra. De är nu inne på sin andra levnadsvecka. Är du intresserad av en schäfervalp efter Ziegerkamp Heidi och Margman Yan, kontakta då mig via mejl. Märk brevet “Valp”.

Senare idag ska jag njuta av den sista ledigheten genom att träna lite polishundar i skydd. Det är alltid kul och givande. Varje träningspass, varje liten diskussion, gör att kunskapsbanken jag har växer ännu mer. Och jag älskar att lära mig mer, jag älskar att lyssna till andras erfarenheter och synpunkter då det gäller hund.

 

Den största utmaningen då man hjälper en hundägare med sin hund, det är att försöka få hundägaren att förstå, att göra rätt.
Hunden är mycket sällan ett problem att lära, det är hundägaren som är ett problem.
Sannolikt beror det mycket på att “hunden lever i nuet” medan hundägaren gör allt annat än att leva här och nu. Allt hundägaren ska göra, all information hundägaren får, analyseras mot gamla erfarenheter, tankar, och inställningar.

Ett exempel kan vara – Jag arbetar med en hund i kanske trettio minuter. Under dessa trettio minuterna rör jag kanske vid hunden ett tiotal gånger. Denna fysiska kontakt sker kanske i hunden mungipa, hundens sida, svansen, bog med mera. Och den fysiska kontakten handlar om både belöningar och tillrättavisningar.
Hundägaren är med och noterar allt och säger att denne förstår och är redo att arbeta själv med hunden.
Något sker och hundägaren ska påkalla hundens uppmärksamhet genom att röra vid hunden. Inget sker, och när jag frågar varför kan svaret bli – “Jag kom inte åt hundens nacke!”

Ingenstans under vårt samtal eller under vårt arbete har jag sagt att hundägaren måste ta tag i hundens nackskinn (det har jag aldrig sagt), ändå så finns denna inställning djupt in i hundägarens undermedvetna…….

Det här är svårt tycker jag!

Samma sak gäller en sådan enkel sak som uttrycket – Fysisk kontakt!

När jag nämner eller skriver – fysisk kontakt – då tänker kanske några omedelbart på en kram eller en smekning. Men många tänker omedelbart på någon typ av bestraffning.

Det är lite märkligt och det blir framförallt lite problematiskt. Säger jag – fysisk kontakt – i ett annat forum eller ämne, kanske då det gäller en kärleksrelation, då tänker man genast på andra mysiga saker när man hör ordet fysisk kontakt :-)

Vi hundägare har en mängd saker med i “bagaget” som inte alltid är så bra för våra hundar, och inte minst ställer till problem i mitt arbete.

Kanske är det bara jag, men fysisk kontakt är i huvudsak positivt för mig. Älskar att krama om hundar, mina barn, och de personer jag gillar. Älskar att röra vid en axel, vid en arm, för att förstärka något positivt jag vill förmedla.

När jag ber en hundägare belöna sin hund, då tar nio av tio fram en godisbit.
Man kan givetvis belöna en hund med en godis, men en godisbit är inte så “alround” som belöning som många tror.
Mitt klassiska exempel då det gäller godis som belöning är exempelvis hunden som morrar.
Ge en hund som morrar en godisbit. Denna godisbit kommer INTE att göra att hunden morrar mer, och här har vi genast ett exempel på ett tillfälle där en godisbit har en motsatt effekt än vad en belöning har.
En “belöning” har till syfte att förstärka ett beteende, och därför gäller det att vara noga med belöningar och hur hunden uppfattar din “belöning”.

Jag tycker i mycket man ska “uppfostra” sin hund ungefär som man uppfostrar sina älskade barn.
Inte krångla till det, inte överanalysera.
I barnuppfostran använder man sig givetvis mycket av olika typer av belöningar, men också tillrättavisningar där man visar barnet vägen.
Det lilla barnet som gärna slänger sin spaghetti på golvet eller väggen. Den tillrättavisar man mjukt, visar vägen, och successivt lär sig barnet att spaghettikastande inte är acceptabelt vid matbordet. Det förekommer inga bestraffningar, och belöningen blir många gånger lugnet vid matbordet, inget annat.
Men det äldre barnet pluggar inför ett matteprov. Här kanske föräldrarna kan locka barnet med någon typ av belöning… “skriver du godkänt på matteprovet, då gör vi X efteråt”…

osv….

 

Det finns en tendens att krångla till det då det gäller hund. Det finns en tendens att tillskriva hunden ett större intellekt än vad hunden har, det finns en tendens att underskatta hundens intelligens… Krångla inte till det!

 

Det klassiska exemplet på detta kanske är -

Du och hunden återkommer till ett ställe med bil, där ni endast varit en gång förut. Hunden blir ivrig i bilen för att den känner igen sig – “Det är otroligt, hur kan hunden känna igen sig här…” – är då en vanlig kommentar.
Varför inte?
Om du har varit på ett ställe så känner du sannolikt igen dig om du åker dit igen. Varför skulle en hund inte göra det?
Din hund är inte ointelligent på något sätt!!!!

 

Ha en fin söndag :-)

 

 

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 3 Kommentarer

Se först till att hunden är frisk och har bra hälsa.

Skärmavbild 2016-08-05 kl. 12.59.32

LillaNymo charmar alla på Tv4-huset, och hon älskar det :-)

Ja, i morse var vi på TV4 och pratade lite om LillaNymos väg mot polishund. Men tiden är alltid så knapp (jag vet att det är så på teve och direktsändning) men jag hade ändå hoppats på lite mer intressanta frågeställningar från programledarna. Men å andra sidan kanske det bara är vi hundnördar som vill det. Teve handlar trots allt om underhållning :-)

Nu är det inte speciellt långt kvar innan säsong 2 av “Mitt liv som valp” börjar. Jag har inte exakt datum än, men det återkommer jag till.
Ska bli spännande att se även för mig. Det är alltid lite nervöst och se vad redigerare och producenter “kokat ihop” :-)
Jag är dock övertygad om att denna säsong blir en ännu mer lyckad säsong än säsong 1 :-)

 

Min hund har ätit bra, men aptiten verkar försvinna mer och mer…

När detta sker så är det oerhört viktigt att först kontrollera hälsan hos hunden. Är hunden helt frisk, är hunden för övrigt lika pigg och glad som tidigare?

När man gjort detta, då ska man bara ta det lugnt anser jag.
En vanlig anledning till att en hund successivt tappar aptiten är helt enkelt för att den är överviktigt och får för mycket mat.
När man vet att hunden är frisk, och att hunden för övrigt är välmående, var då inte orolig för hundens aptit om den dessutom är fin i kroppen.

Man ska komma ihåg att förmodligen så mycket som 2/3 av Sveriges hundar är överviktiga. Det är inte bra!

Grundsynen på hundar är nog att en hund alltid är hungrig, men det finns absolut undantag. Jag har själv haft ett par tävlingshundar som varit helt friska och mått bra, men som ätit dåligt. Jag vet en del polishundar som mår bra och är välmående men som äter dåligt. Så även om det vanliga är att en hund har en enorm aptit så behöver det inte alls innebära att hunden är konstig eller sjuk bara för att den inte har denna aptit.

Men… viktigt är – Se först till att hunden mår bra!

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | Kommentering avstängd

Små valpisar och TV4

Skärmavbild 2016-08-04 kl. 19.21.47

Mina små valpisar. Inte ens en vecka gamla :-)

 

Skärmavbild 2016-08-04 kl. 19.21.58

I morgon bitti, fredag, besöker jag och LillaNymo Nyhetsmorgon och TV4 igen.
I morgon ska vi prata träning, titta på lite filmklipp, om hennes väg mot polishund.

Ska hon bli vårdhund, eller ska hon bli polishund?

Vi vet inte än. Som vårdhund kan hon börja “prao” nu, eftersom hon klarade av testet galant. Men vi vill även ge henne en chans att kunna bli polishund. Vilket av detta det blir, det får vi se lite längre fram.

Missa inte detta i morgon bitti kl 0920 cirka, på Tv4

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 1 Kommentar