Dotter till en rysk polishund, döma mästerskap i baltikum, senare åker jag till Moskva.

Ziegerkamp Panther, min lilla stolthet. En helsvart schäfertik som fick vara med på utställning för första gången i helgen för en tysk Schäferspecialist. Hon ställdes i en klass med bra konkurrens, och hon vann!
Jättekul tycker jag!

 

Nu på onsdag släpps mitt andra poddavsnitt, och ett nytt avsnitt släpps var 14e dag. Podden heter “Hundcoachen Fredrik Steen” och finns där poddar finns.
Jag har fått en enormt fin respons på podden, vilket gläder mig. För den kommer bara bli bättre och bättre hela tiden.

Här är ett par härliga kommentarer om podden –

Alldeles snart kommer vi spela in avsnitt som kommer handla om “Vardagsproblem”, “Polishunden”, “Sommar med hunden” och annat. Så om du har frågor om detta eller något annat du vill att vi tar upp i podden, mejla dessa till mig på info@fredriksteen.se
Märk mejlet “podd”.

Om två veckor har jag det ärorika uppdraget att döma ett mästerskap i Estland. Det handlar om ett mästerskap i IPO. Och sedan har jag fått ett mycket ärorikt uppdrag i Moskva i sensommar. Mycket österut blir det 🙂

Men nu ska jag ut med vovvar i skog och mark och njuta av vädret 🙂

 

 

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 1 Kommentar

Väntar på att det sker istället för att inte låte det ske.

LillaNymos favoritgrej – Leka med husse 🙂

Som du säkert inte har missat så går nu min hundpodd för fullt. Och framöver ska vi bland annat spela in två program som kommer att handla om “Vardagsproblem”, och om “Sommarbesvär/sommartips”.

Har du en fråga du vill att jag tar upp i podden gällande detta? Mejla mig i så fall på info@fredriksteen.se och märk ditt mejl “podd”.

 

“Min hund sätter sig ner på promenaden, helt plötsligt. Och vägrar sedan att gå framåt. Det kan ta många minuter innan vi kan gå vidare…”

Mitt svar på denna frågeställning är som vanligt när det gäller såna här saker, att hunden är helt frisk.

Frågan är relativt vanlig, och problemet likaså. Speciellt då det gäller vissa raser. Det första jag tycker man ska göra är att försöka se när detta sker. Är det på ett speciellt ställe under promenaden? Hur uppträder hunden precis innan det sker? osv…
Då kommer du se signaler och ett mönster. Antingen att det är ett och samma ställe, eller att hunden uppträder på ett speciellt sätt precis innan “vägran” sker….
Där har du lösningen!
När du närmar dig stället, eller när du märker på hunden är på gång att hamna i “vägran”, innan det sker – Agera!
Gör något oväntat! släng dig ner på marken, börja springa, släng en godis framför hunden, eller något annat du kommer på… Gör du detta, förekommer du hunden och hunden “kommer av sig” och kommer att strunta i att “vägra” denna gång.
Härifrån arbetar du vidare….

Vanliga fel hundägare gör då detta sker –

  • “Svarar hunden” på vägran. Stannar själv upp, lockar, vädjar. Då lär sig hunden att det ger fördel i att “vägra”.
  • Tar fram godis och får på så sätt hunden att gå. På så sätt har hunden lärt sig att den kan dressera dig. “jag stannar, då får jag godis”
  • Väntar på att det sker, istället för att förekomma som jag beskrivit ovan.

 

I morgon drar jag till Italien en sväng. Ordnar jag internetuppkoppling där så blir det nog ett blogginlägg även därifrån 🙂

 

 

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 6 Kommentarer

Nu är den här!!!!

Hundcoachen Fredrik Steen

Nu är den här! In och lyssna, och det kommer bara bli bättre och bättre 🙂 🙂

Där poddar finns (det vet säkert du bättre än mig), samt på www.ilikeradio.se

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 1 Kommentar

Det kan väl aldrig vara fel att ge sitt barn presenter varje dag? Nä, det blir lite jobbigt på födelsedagen…..

Nu, den 19 april, då släpps mitt första podd-avsnitt. Och sedan rullar det på hela våren och hösten. 10 avsnitt totalt i första vändan. Jag kommer att ta upp olika ämnen som – olika hundraser, första tiden med valpen, olika typer av problem med lösningar, polishunden med mera…… Missa inte dessa!

Podden kommer att finnas där poddar finns – “Hundcoachen Fredrik Steen”

 

Sen vill jag rekommendera dig att gå in och titta på detta –

Jag ska själv försöka medverka på detta, det är en fantastisk upplevelse för både hund och hundägare  🙂

 

Lite tankar om “belöningar”-

För mig är detta med belöningar inte mer komplicerat än “belöningar” till de individer jag älskar. Mina barn, min partner, eller vem det nu kan vara.
En belöning för mig ska vara en överraskning. Den är till för att göra individen glad, för att individen ska känna att det lönar sig att göra ditt eller datt. Ett sätt för mig att visa uppskattning.
När mina barn en kväll gjort mig extra glad på olika sätt, då kan “belöningen” vara att jag frågar barnen om vi inte kan lägga oss i min säng för att sova, titta på en film tillsammans.
När jag ber mitt barn att fokusera extra mycket på skolan inför ett prov, då kan “belöningen” vara att vi tar en sväng till en leksaksaffär efter väl utfört prov.
Den “belöning” som jag anser är mest underskattat, det är harmoni i vardagen vilket alla individer söker efter. En harmoni i vardagen är att vi alla kan vara tillsammans utan olika typer av konflikter. Det är en “belöning” som är kraftigt självförstärkande.
Om jag “belönar” mina barn dagligen med en glass – när de plockat bort tallriken efter sig, när de städar sitt rum, när de inte avbryter när andra pratar… osv – då har “belöning glass” snart tappat sitt värde.
Du minns kanske själv Kalle Anka på julafton. En timmes tecknad film som såna som jag väntade på ett helt år. Idag finns det tecknad film året om, dygnet runt, så Kalle Anka på julafton är inget dagens barn uppskattar speciellt mycket.
För mycket “belöningar” gör att individen kräver mer “belöningar” och metodiken – belöning – tappar i värde.
Precis som mina barn får lära sig att – inte avbryta, inte slänga spaghetti på väggen, inte rita på väggen – och det utan “belöning” och endast harmoni i vardagen, på samma sätt får mina hundar lära sig att inte engagera sig i besök som kommer hem, inte engagera sig i andra hundar på promenaden med mera.

En “belöning” (överraskning) krävs bara när jag ber min hund göra det som är onaturligt för min hund att göra i den här situationen – ex vis, gå på lina.
En “belöning” (överraskning) behövs inte då jag ber min hund göra något som är naturligt för hunden att göra i den här situationen – ex vis, inte bita grannen. Inte engagera sig i andra hundar(flockar).
I det sistnämnda – det som är naturligt för hunden att göra – där är harmoni i vardagen absolut belöning nog.
Titta själv på hundar i grupp/flock. De gör bara saker som är naturligt för hundar att göra, och du kan inte heller se någonting annat som belöning än just harmoni i flocken.
Sedan hör jag hundägare säga – Det kan väl aldrig vara fel att belöna sin hund?
Och det är möjligen sant, om man bortser från en sak – Att belöningen ska betyda något då man verkligen behöver den.
Det kan väl aldrig vara fel att ge sitt barn presenter/julklappar varje dag och året runt?
Nä, men det kanske blir lite besvärligt på jul och födelsedagar.

 

 

 

 

Publicerad i Allmänt | Skriv en kommentar

Det gäller att vara uppmärksam, ordentligt uppmärksam!

Snart, inte alls så många dagar kvar, så är det premiär för min hundpodd 🙂
Mer info inom kort!

 

För några veckor sedan fick jag ett vädjande sms från en hundägare. Deras hund, två år gammal, som de fick hem till deras bostad fyra veckor tidigare, vägrar att gå på golven hemma, och lägger sig platt och vägrar gå på promenad.
Hundägarens egna uppfattning var – “han är livrädd för golvet och för markplattor och asfalt”
Problemet var enormt. Dels för hundägarnas skull, men inte minst för hundens egna välmående.

Jag åkte dit, tittade på hunden och problemen, och skapade mig direkt en uppfattning om hunden – Hunden är trevlig och mycket positiv, en alldeles härlig hund. Men samtidigt otroligt rädd för varierande underlag (hala golv, och förändringar i marken).
Hunden vägrade att lämna gräsmattan på tomten, och då menar jag vägrar!
Kanske då det gäller denna typ av problem, det absolut värsta jag sett. Jag var väldigt tveksam till någon typ av lösning, men såg ändå någon chans till möjlighet för att hunden var så glad och positiv för övrigt.

Ägaren berättade att man provat allt. Man har burit hunden, lockat hunden, vädjat till hunden, belönat med mat och godis, men absolut inget fungerar. Jag var deras sista hopp. (vilket inte alltid är så kul att höra när man åker till en hundägare på vinst och förlust)

Jag lånade kopplet och hunden en stund och provade lite olika tekniker… inget fungerade.
Vi gick in och satte oss och pratade lite. Ägaren förklarade återigen för mig att detta inte alls går, och att ägaren funderade på att lämna tillbaka hunden till uppfödaren. Det enda problemet var att ägaren visste att hunden skulle få ett liv i bur hemma hos uppfödaren.

Jag bestämde mig då för att gå “all in”….. bära eller brista, det här går ju inte. Ägaren samtyckte och vi gick återigen ut till hunden i trädgården.
Vi lade ner allt vad “belöning” heter i fråga om leksaker eller godis, nu vädjade vi inte längre, nu “visade vi bara vägen” för hunden. Ägaren gick, hunden åkte kana i kopplet efter ägaren. Efter ett par meter insåg jag att detta inte är okej, och gick upp bakom hunden och la (inte sparkade) foten mot hunden bakdel och puttade bestämt men försiktigt. När hunden insåg att den inte kunde fly, när den insåg att den inte hade något val, så började han plötsligt gå. Osäkert, men gick ändå framåt. Ägaren och jag berömde givetvis rikligt och försökte vara roligt stöttande. Plötsligt slängde han sig ner igen, och proceduren fick börja om igen……

Idag, tre veckor efter mitt besök, berättar ägaren med glädje för mig –
“Du har räddat livet på min hund, du har räddat min familj….. Nu när jag tar fram kopplet blir hunden glad och livlig. Gladare än vad han någonsin varit. För tre veckor sedan verkade han inte ens vilja leva. Han går nu obehindrat i huset, på promenader, och när vi kommer till något nytt ställe där hunden tycker det blir läskigt, då räcker det med att jag säger hans namn lite strängt, så kommer han….. Tack snälla för din hjälp, du har gjort min hund till en lycklig hund”…

Det jag vill ha sagt med denna sanna berättelse, det är att man aldrig får fastna vid några speciella metoder. Det är att all träning måste individanpassas. Det jag menar med det här inlägget är att det aldrig är försent att hjälpa en hund. Uppfödaren gav bort hunden till den här familjen för att han var omöjligt pga hans stora rädsla, familjen med diverse hjälp från andra hade misslyckas – Nu är hunden en stark och lycklig vovve igen.

Det jag också vill ha sagt med detta inlägg, vilket jag också sagt tidigare i andra inlägg, det är att rädsla hos en hund ibland handlar om att “visa vägen och stötta hunden bättre”, och att just “stötta och visa vägen för en hund” faktiskt ibland kan handla om en kravställning…. hur besvärligt det än låter.

Men en sak som är otroligt viktigt då man arbetar med rädslor, det är att vara uppmärksam på att träningen går åt rätt håll. Minsta lilla kravställning man ställer på en rädd hund, och träningen går bakåt istället för framåt, då måste man lägga ner den tekniken man försöker! Tänk på detta då du försöker träna bort olika typer av rädslor – var uppmärksam på hunden!

Jag träffade hunden i fråga idag på dagen, och jag fick nästan tårar i ögonen över vilken otrolig skillnad det blivit på hunden sen jag såg honom sist. Fantastiskt härligt att se.Dessutom blev hunden överlycklig av att träffa mig med, vilket inte på något sätt gjorde mina känslor för allt mindre härliga.

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 6 Kommentarer

Valpen väljer att gå ifrån dig, du tvingar den inte.

Jag får en mängd frågor från valpägare angående sina bitande valpar… Vad kan man göra åt det?

Den som inte haft en riktig “piraya” hemma har nog svårt att förstå hur ont det kan göra. Men en sak är säkert, en valp kan bita så att det blöder och till och med måste sys. Tänderna hos en liten valp kan vara rakbladsvassa.

Valpar bits, så är det bara, och det får man leva med fram tills dess att valpen bytt sina tänder. Då lugnar det ned sig normalt sätt.

Det första och bästa rådet jag ger oroliga valpägare är – Avled valpen. Erbjud den en godis på marken istället för att bitas, undvik konflikter.
Konflikter och tjat på en liten valp under den tid som man ska bli så fin kompis som möjligt med sin hund är inte bra.

Det andra rådet jag ger oroliga valpägare är – När valpen är på “bithumör” passa då på att träna valpen på olika sätt. Lär den saker som att sitta, att ligga, vacker tass med mera. När valpen är på det här humöret, då finns också en härlig energi hos valpen och inlärning kan bli riktigt bra. Dessutom är det också ett sätt att avleda.

Jag säger också så mycket jag bara förmår – Tjata inte på valpen. Låt inte valpen börja tro att den heter fy eller nej.

Men vad gör man då när valpen biter sig fast? Den går inte att avleda, blodet rinner, valpen morrar (även om det är lek), och attackerar gång på gång på gång vad du än gör.

Då hamnar du kanske – trots mina råd och tips – i en situation där du måste freda dig eller dina barn, där du helt enkelt måste tala om för valpen att nu får det vara nog.

Då måste du komma ihåg en sak, en viktig sak – Att valpen måste få avgöra, få välja, att låta dig vara!
Du får alltså inte brotta ner valpen, och på så sätt visa ditt “ledarskap”. För det är inte alls vad det här handlar om. Det här är – oavsett vad du tror – fråga om det vi kallar lek. Det ÄR lek även om valpen morrar och attackerar dig. Glöm aldrig det, det har inte med “ledarskap” eller bristen av densamma att göra.

Det finns två tekniker jag själv använder mig av, och lär ut. Och dessa två tekniker gör också tiken (mamman till valparna) mot valpen innan de flyttar från henne och hem till dig.
Den ena tekniken är – “Stöta till”. Det vill säga markera tydligt så att valpen förstår. Jag gör så att jag använder mig av pekfingret. Använder jag pekfingret blir min stöt inte kraftig nog för att kunna göra illa valpen, inte heller kraftig nog för att valpen ska fara iväg bort från mig pga min kraft.
Peta till valpen distinkt och bestämt samtidigt som du med resten av kroppen och din mimik visar att det valpen gör inte är okej. Det är så tiken gör med sin nos och käke mot sina valpar när de busar med henne och hon inte vill.
Förmodligen kommer valpen efter första stöten inte förstå och kanske inleda en ny attack. Då gör du samma sak igen, och igen, och igen….. Snart inser valpen att ditt lekhumör inte är det bästa och VÄLJER SJÄLV ATT GÅ IFRÅN DIG. Detta behöver du (ska inte) berömma eller belöna, utan låt det bara vara. Du har tydligt visat valpen – Jag vill inte!

Skulle detta inte gå, då gör jag som tiken gör mot sina valpar när det hon gör inte räcker. Då tar jag tag i valpen (där jag får tag) Det får inte bli en brottningsmatch, och det är därför jag säger – Där jag får tag!
Jag nyper inte valpen, jag gör inte illa valpen, men jag håller i, och bara håller där vad än valpen gör.
Först kommer valpen tro – Yes, min ägare vill brottas – men inser snart att det inte är en brottningsmatch, du svarar inte på valpen lek, du bara håller i, och håller i, och håller i……
Snart vill valpen därifrån, och då håller du fortfarande i. Sedan håller du i en liten stund till…. sen släpper du valpen och totalt nonchalerar valpen. Då kommer den ATT GÅ IFRÅN DIG. När valpen lämnar dig efter den för valpen väldigt “tråkiga brottningsmatchen” berömmer du inte, belönar du inte. Du har tydligt visat valpen – Jag vill inte!

I dessa två teknikerna tycker jag inte att du behöver använda några kommandon eller annat. Jag vill nog påstå att en total tystnad från dig med tydliga signaler från din kropp ger absolut mer.
Dessutom vill jag att mina valpar ska förknippa min röst med positiva saker.

Att en valp bits, det är trots allt ett friskhetstecken. Min erfarenhet säger mig att de hundar som i vuxen ålder blivit “dåliga hundar mentalt” och faktiskt biter människor på riktigt, det är hundar som valpar inte ens visat detta.
Alla valpar bits, det är jobbigt, men det går över 🙂

 

 

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 4 Kommentarer

För just din ras, för just din hund – Kan faktiskt inte bli bättre!

Som du vet bloggar jag ju tillsammans med Agria. Men det här inlägget, gällande försäkring, är extra mycket i samarbete med Agria.

Från och med idag ska jag försäkra mina hundar i rasspecifika försäkringar. Mina schäfrar kommer att få schäferförsäkringar, Lilla Nymo en specialanpassad Labradorförsäkring.

Nu har Agria lanserat 423 specialanpassade försäkringar för just din hund – Helt fantastiskt om du frågar mig.
Läsa mer om detta kan du göra på agria.se och på @agriahund

Så, oavsett om din hund redan är försäkrad i Agria, eller om du har din hund försäkrad någon annanstans, gå i alla fall in och kolla 🙂

God morgon och ha en fin måndag!

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 5 Kommentarer

En elak och blodig clown står mellan dig och en påse pengar…..

Tänk dig att du står på en mörk skogsväg. Fem meter ifrån dig står en blodig clown med en yxa i handen. Mitt mellan er står en påse med pengar du vill ha.
Förmodligen struntar du i pengarna och flyr. Kanske avvaktar du något och tar ett steg mot pengarna för att se vad clownen gör, sen kanske ett till…… Det verkar gå bra. Men plötsligt höjer clownen sin yxa och skriker ett dödsskrik – Du flyr!!!!!

Kanske höjer inte clownen sin yxa, kanske står han bara där. Du når fram till pengarna, greppar påsen……. Sen springer du!

Tänk nu på att clownen kanske är en snäll clown. Att clownen kanske är världens mest trevligaste person. Dessa tankar har förmodligen du inte ens tänkt under denna tid.
Du är helt enkelt rädd! En känsla som inte alltid är logisk.

Min fråga är nu – pengarna du lyckades greppa, gör dessa pengar dig mindre rädd för clownen i den här situationen?
Eller var bara pengarna en motivation för dig att trots din rädsla ändå försöka?

Förmodligen det sistnämnda, alltså en motivation även om du fortfarande var rädd.

Tänk nu på hur du hade känt i kroppen, om clownen hade börjat jaga efter dig då du greppat påsen. Jagat efter och skrikit att du ska dö.
Hade pengarna i din hand gjort dig mindre rädd? Nej, förmodligen inte.

Tänk dig nu samma situation, öga mot öga med en blodig clown, pengar i en påse mellan er. Du är rädd och vet inte hur du ska bete dig. Plötsligt kommer din vän skrattandes. Går direkt fram till clownen och säger – lägg av nu – och tagit av clownen den läskiga masken.
Hade inte rädslan avtagit mer då än vilka pengar som helst?
Jo, rädslan hade förmodligen försvunnit helt och kanske hade du skrattat åt eländet.

Hundar är inte annorlunda!
En godis då en hund är rädd, en godis som ska motivera en hund att göra något den är rädd för, behöver inte alls vara bästa alternativet. Och även om hunden tar emot godisen, precis som du hann greppa påsen med pengar, så behöver inte det innebära att rädslan blir mindre för det.

Ta exemplet min hund är rädd för personer den inte känner!

Jag är ute och går med min hund. Vi möter en person som jag känner, men som min hund aldrig träffat.
Denne person sätter sig på huk och vill ha kontakt med min hund. Hunden är rädd och flyktar. Jag ger då denna person en godisbit och försöker få hunden att gå fram för att ta godbiten. Nu kan du säkert se detta framför dig. Hur hunden bakben står kvar långt borta, hur hunden blir lång i kroppen för att nå godbiten men ändå vara långt borta från den läskiga personen. Nu når hunden godbiten, och precis då hunden fått in godbiten i munnen flyktar den bort igen…… Har hunden blivit mindre rädd för främmande personer efter detta? Kanske, men varför? Jag skulle säga, troligen inte. Kanske till och med mer rädd eftersom jag som “ledare” inte stöttat hunden alls. Tvärtom har jag passivt sett på när min hund är rädd, helt utan att göra något.

Tänk dig nu samma sak, men när personen frågar om han får hälsa på hunden, svarade jag nej. Jag säger åt min hund att sitta ner vid min sida, och ger personen en kram och står och pratar en stund. Sedan går vi lugnt därifrån.
Jag menar att detta gör hunden mindre rädd för personer än en träning där man försöker locka med en godisbit.

Tro nu inte att jag är emot olika typer av belöningar i all form av träning med en hund, tvärtom – jag är en förespråkare för olika typer av belöningar. Men just då man tränar för att få bort olika typer av rädslor, då ser “belöningarna” ofta helt annorlunda ut för ett lyckat resultat, än om jag exempelvis ska lära min hund att “krypa” på kommando kryp.

Då man tränar bort rädslor är  framgångsrika”belöningar” ofta blygsamma och handlar mer om ditt uppträdande och lugn, dina krav på hunden, än något annat.

 

 

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 17 Kommentarer

Valpen gör fel – Så gör du för att det ska upphöra omedelbart!

Du som lyssnar på Rix MorronZoo kommer att få höra mig igen. Jag kommer besöka Laila och Roger flera gånger under året…..!

 

Vad gör jag för att valpen ska sluta med det den gör – inget hjälper!

Så låter ofta valpägare då de tar kontakt med mig. Och jag vill säga direkt – Att inget du gör kommer att få valpen att sluta med det du vill att valpen ska sluta med omedelbart. Det tar tid. Likt att det tar tid för ett litet barn att sluta slänga mat på golvet. Det är en process, och det måste få ta tid.

Valpen biter alla i familjen – Tar tid att få bort!
Valpen kissar inne – Tar tid att få bort!
Valpen tuggar på möbler och golvlister – Tar tid att få bort!
Valpen krafsar på dörren – Tar tid att få bort!

Och så vidare…..

En valp har inga felbeteenden som genom tid har smugit sig på, till skillnad mot vad en vuxen hund kan ha. En valp provar sig fram i livet, för att lära sig av livet. Och det tar tid att forma en valp till den hund man vill ha. Det bara är så!

Så, det jag menar är att det inte går fortare att lära en valp vad som är rätt eller fel, än att lära ett litet barn att äta med kniv och gaffel istället för med fingrarna.

Det kan göra lite ont i magen på mig då jag får dessa mejl från olyckliga valpägare. Där dessa är besvikna på valpen de haft i en månad för att den bits eller kanske kissar inne.
Att ha en valp, det är som att ha en baby!

Så om någon säger till dig angående din valp – gör si eller så, då slutar valpen omedelbart – då är det inte sant!

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 9 Kommentarer

Ledarskap, tydlighet och konsekvens – Inga fula ord!

Skönt att våren är på ingång. Det är den härligaste “hundtiden” tycker jag. Det är lagom varmt, inga mygg och flugor, men ändå sol och ljust 🙂

Framöver kommer jag besöka Rix morron zoo då och då. Nu på onsdag är det första gången.
Har du en fråga till mig, som jag kan svara på, och som jag, Roger och Laila kan diskutera på onsdag – Mejla i så fall frågan till zoo@rixfm.se

I slutet av april “släpper” vi ytterligare en grej som jag tror du kommer att gilla. Men mer om det lite längre fram. Men du kommer att gilla det – lovar! 🙂

Nästa helg flyger jag till England i ett hundärende. Jag ska inte döma, jag ska inte föreläsa, jag ska till en hundägare för att ge lite privathjälp 🙂 Det ska bli väldigt spännande!

 

En hundexpert har enligt uppgift sagt något i stil med – “Ett av problemen i Sverige är att hundägare älskar sina hundar för mycket. Det gullas för mycket med hundarna och det skapar problem”

Denna hundexpert är någon jag respekterar stort, och jag förstår vad denne menar. Men jag har fått lite frågor om detta.
Kan man verkligen gulla och älska sin hund för mycket, och i så fall vad skulle det kunna skapa för problem?

Jag personligen anser att man inte alls kan älska sin hund för mycket. Jag anser också att man inte kan gulla med sin hund för mycket – Men man kan göra detta ur ett mänskligt perspektiv, och då kan det verkligen bli fel. Och jag tror att det var så denna hundexpert menade.
Hundar saknar proportioner på så sätt som vi ser på proportioner. För oss är det värre att en hund biter grannen, än att hunden tar en smörgås från bordet, och agerar därefter. Men för hunden är det ena varken värre eller bättre. Hundar lever mer i en “svart/vit” värld än vad vi människor gör, och här kan det bli problem.

Mellan mig och min hund finns rätt, och det finns fel.
Mellan mig och ex vis min son finns en bredare skala – ganska bra, helt okej, inte helt bra osv….
Jag kan resonera mer med mitt barn, komma fram till saker gemensamt och så vidare. Det möjligheten finns inte heller med en hund.

Ord som – ledarskap, tydlighet, konsekvens – är ord som några av mina kritiker har svärtat ner, men dessa ord och handlingar behövs för en hunds välmående. Så är det bara!

Och dessutom är dessa ord och meningen med orden inget som är dåligt eller fel. I alla fall inte om man utgår ifrån att man älskar sin hund och har en fin relation med sin hund.

 

 

 

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 18 Kommentarer