När din hund morrar åt dig – Försök komma överens!

10 kommentarer till När din hund morrar åt dig – Försök komma överens!

För någon dag sedan la jag ut den här texten på min Instagram @hundcoachen, det var ett resonemang/frågeställning som en förlängning på min föreläsning dagen innan –

”Med piska och strypsnaror samt ständiga begränsningar av individen kan jag bryta ner och hantera ett lejon.
Gör det mig till en imponerande duktig dressör, eller har det bara visat att jag går över etiska gränser där individens välbefinnande inte värdesätts?
Är Kim Jung-Un en imponerande ledare, eller en hänsynslös diktator?
/ Hundcoachen Fredrik Steen”

Reaktionerna blev chockerande för mig. Många håller givetvis med, tycker som jag, tar texten som en fråga vilket det faktiskt är. Några tror att jag angriper andra hundtränare, några tycker jag är en fullständig idiot, ett par att jag inte kan någonting om hundar, att jag borde fara åt helvete… någon tyckte med att jag skulle hänga mig själv……..

Titta på texten ovan, läs texten, fundera en stund på vad jag skriver och på mina frågor…

Jag lägger gärna ut en ny text här och nu –

”Om jag som pappa till två ADHD barn ser till att jag har lugnt och skönt här hemma, att ungarna sköter sig, och jag gör det genom att jag tar av mitt bälte och med det ”uppfostrar” barnen. Barnen vet att om de busar och skriker, då får dem ”smaka på bältet”…..Har jag då väluppfostrade barn?”

Ska jag och mina barn åka och handla glass, då springer de sannolikt ut före mig genom ytterdörren. När vi väl kommer fram till affären, då går dem sannolikt före mig fram till glassboxen.
Barnens agerande här, att de springer före mig – Är det ett tecken på att barnen inte har en ledare, att barnen inte är uppfostrade?

När det gäller barn, när det gäller hundar, så kan jag inte på något sätt förstå eller ens se fördelen med att individerna inte skulle göra på det här sättet.
Jag har aldrig sett i en hundflock att just en individ alltid går först, jag har aldrig sett detta!
Jag har aldrig sett en harmonisk familj där barnen mår bra och är väluppfostrade, att barnen alltid går ett steg bakom mamma eller pappa…..
Var kommer detta elände ifrån?
Detta gör mig frustrerad och faktiskt även provocerad.

När jag ser en hundägare med ett flertal hundar, och dessa hundar går lydigt bakom sin ägare, då ser/tänker jag på tre saker –

1/ Detta måste ägaren ha lagt ner tid på att träna. Det tar ändå någon dag att få till detta.
2/ Hoppas hundägaren inte har ”lärt” hundarna detta med tvång och disciplin.
3/ Undrar varför hundägaren är så noga med detta?

Det jag verkligen INTE tänker – Wow, vilken superdressör!!!
Varför skulle jag?
Att på olika sätt få sin hund att vara passiv, det är sannolikt bland det enklaste som finns.

Att få till en fin relation med en annan individ, det kräver trots allt betydligt mer.

Jag är inte kritisk till ovan nämnda i sig… vill man ha sina hundar bakom sig är väl det okej. Jag har inga synpunkter på det. Själv skulle jag tycka det vore trist. Jag vill se mina hundar. Jag älskar att titta på mina vackra vovvar.

Om en person säger till mig – min hund får inte vara i soffan, min hund måste stanna när jag öppnar dörren, min hund måste sitta innan den får maten, min hund måste….(osv), då har jag noll synpunkter på det. Mina hundar har också vissa regler av praktiska anledningar. Men det säger absolut ingenting annat än att det just kan vara praktiskt. Det har inte med ledarskap att göra, inte lydnad, inte relation…. ingenting annat än just praktiska skäl. Helt okej för mig. Jag har all respekt för detta.

Men det som kan provocera mig, det är när någon delat ett filmklipp på youtube på en person som är ute och går med sin hund, och denna hunden/hundar går bakom sin ägare……, och kommentar efter kommentar är i stil med – ”Vilket ledarskap, vilken lydnad, vilken fin ordning hen har på sina hundar”…

Jag vill återgå till min provocerande text ovan – Det där kan du lätt visa din hund oxå – Kliv över etiska gränser, kanske till och med ibland lagstiftning, begränsa din hund dag som natt så tappar snart hunden livsgnistan, mal ner hunden till mjöl……… Det går fort, var bara konsekvent.

Jag uppfostrar mina barn. Jag uppfostrar dem så gott jag kan till att vara hjälpsamma, vara artiga, var snälla. Jag uppfostrar dem till att vara lyhörda med mera.
Jag uppfostrar också mina barn till att våga prova saker, vara nyfikna, ifrågasätta saker, säga deras egen vilja, att gå ”emot strömmen” om det är deras uppfattning.

På samma sätt vill jag ha mina hundar.

Jag tror inte på rangordning, på hackordning… jag har ALDRIG sett detta i en välmående (notera – i en välmående) familj eller i en flock. Jag har aldrig sett det!
Om någon kan visa mig detta, visa mig!!!!
Det jag däremot ser är individer med olika ledarroller. Jag ser familjer/flockar där individer bestämmer över olika saker.

Exempelvis bestämmer jag hemma att när det är läggdax, då måste barnen lägga sig i sängen även om de vill något annat.
Sen har jag berättat olika saker, olika regler för barnen – man tittar inte i andras plånböcker, man stjäl inte…….. osv.

Men barnen har regler även för mig. Jag har exemplevis lovat att inte plocka undan deras lego från golvet om de håller på att bygga. Jag har lovat att jag inte spelar på deras tevespel om de inte är hemma. Min äldsta son har jag lovat att jag inte längre städar i hans rum… Detta är regler mina barn ställt upp, regler jag har att följa – Jag har inga problem med det. Varför skulle inte dessa två fina individer (mina söner) i min familj/flock få ställa krav/regler mot mig??

Att se på individer i sin familj/flock som jämställda – Det innebär INTE att individen får göra vad den vill. Det innebär INTE att det inte finns regler att följa….

En stor del av alla problem hundägaren har med sin hund, det är att jämföra med ett förhållande som knakar i fogarna… Det finns ingen tillit för varandra, man är inte attraherad av varandra, man kommunicerar inte så bra…. osv.

Det är väl sällan ett äktenskap kan räddas genom, och bli lyckligt, genom förtryck eller förminskande av den ena individen..!!?

Om min schäfer Pacco helt plötsligt en dag ligger i soffan, och när jag närmar mig soffan så morrar han åt mig, då säger det – Brister i tilliten, hunden vill inte vara nära mig, Pacco vill skapa avstånd till mig.
Om detta skulle ske, då skulle jag där och då ”förhandla” med Pacco.
Jag skulle också omedelbart inse att jag måste få ordning på detta.
Jag skulle hämta en godis, slänga till Pacco, sedan skulle jag sätta mig i soffan men. så lån gt bort från honom som möjligt.

Där och då, där gäller det bara att komma ”överens”.

Vilka alternativ finns annars?

Att ge mig på Pacco? Att fya och skälla på honom, att ”tala om” för honom att han jävlar i mig inte får morra åt mig”….

Helt allvarligt – hur tänker man då?
Om jag skulle ge mig på Pacco där och då, då finns det väl ändå ingen person som skulle tro att Pacco skulle uppskatta mitt sällskap mer?
Och om jag vann ”fighten”, vad har jag vunnit då? Absolut ingenting!
Tvärtom så skulle vår konflikt bara växa.

Jag hade ”förhandlat och kommit överens”, sen hade jag agerat.
Jag hade förbättrat min relation med Pacco, blivit roligare, undvikit fler konflikter. Tillsammans med detta hade jag infört en regel – Från o med nu får inga hundar vara i soffan!

Alltså…..
Hur kommer jag ur situationen här och nu. – Godis och sätta mig långt bort.
Hur ska jag göra för att inte hamna här igen – Inga hundar i soffan.
Hur ska jag göra så att Pacco inte vill skapa avstånd till mig – Förbättra vår relation.

Jag älskar hundar, jag respekterar att hund faktiskt är en egen individ med egna känslor och viljor.
Jag inser att det är mitt ansvar som hundägare att förbättra vår relation, likt det är en förälders ansvar att göra det samma till en tioårig pojk. Det är inte hunden eller barnets ansvar.

Så bli inte provocerad av min text eller mina föreläsningar, fundera istället en stund på om du verkligen är rättvis mot din vovve. 🙂

Och, blanda inte ihop detta med att man inte får ha regler. Du får ha hur många tydliga regler du vill. Du får vara väldigt tydlig med detta så att reglerna följs. Men att ”trycka ner” en individ, det gillar jag inte.

Sverige är världens bästa hundland. I Sverige finns världens bästa hundägare. Vore jag hund vill jag vara det i Sverige.
Men en hund jävlas aldrig, en hund har ingen baktanke…..

Snälla tänk på det 🙂




Hjälp, min hund skäller på tomten.

10 kommentarer till Hjälp, min hund skäller på tomten.

Väldigt många hundägare hör av sig till mig för problemet att hunden skäller då den är ute på tomten.

En hund som får vara ensam ute på tomten, och tomten är inhägnad, börjar nästan alltid förr eller senare att skälla på folk som går förbi.Det är nästan lika säkert som att solen går upp även i morgon.

Anledningen till detta anser jag väldigt naturlig och tydlig.
I en flock måste någon ”ta hand om” besök, varna andra i flocken.
I bostaden (gäller hundar som inte skäller då det kommer besök) där har du tagit den ”rollen” och det vet hunden. Men när hunden är själv, ex vis ute på tomten, då måste den själv agera.
Är jag hemma i min bostad tillsammans med min övriga familj, då öppnar mina barn dörren då det kommer besök. Är jag själv hemma, då måste jag öppna dörren.
Det är inte mer märkvärdigt än så.

Hunden är på tomten, känner sitt ”revir” och är trygg där.När någon passerar uppmärksammar hunden detta (ingen annan är ju där), går mot staketet . Den som passerar, passerar och hunden ”har då motat/skrämt iväg inkräktaren”. Genom att upprepa detta beteende blir hunden ”bättre/mer självsäker” på vad den gör, och problemet accelererar.

Att lösa problemet – min hund är själv på tomten men skäller på passerande – anser jag är väldigt svårt att lösa. Och även om jag har tankar och idéer så vet jag inte ens om jag tycker det är rättvist mot hunden.

Men många hundägare beskriver att detta även händer då ägaren själv är ute på tomten. Sannolikt har problemet trots allt uppkommit tidigare av ovan nämnda anledningar.

Så här ser det ofta ut när det sker – Hunden är ute på tomten, hunden uppmärksammar att någon ska passera, hunden springer mot tomtgräns/staket, hunden låter, och ”skrämmer” iväg inkräktaren.

Alltså, det hundägaren skriver till mig om är inte om något annat än att hunden låter. Hundägaren beskriver oxå hur denne har försökt att tysta hunden men utan framgång.

Hunden gör mycket, i detta skäller hunden.
Lösningen är inte att fokusera på att hunden ska bli tyst. Att hunden skäller är bara ett symptom på problemet. Lösningen ligger i att hindra/berätta för hunden att den inte ska vara vid staketet/springa till staketet. Då kommer hunden att tystna.

Hundens skall/ljud är ett symptom, likt hunden som dreglar när den får tigga. Dreglandet och ljudet hunden gör är symptom, inget annat och därför inte en del av lösningen.

För att lösa detta problem, lära hunden att inte engagera sig i förbipasserande, arbetar jag i huvudsak med –

  • Jag har alltid en lång lina på hunden då jag är på tomten med hunden. Linan har jag bara på hunden för att mjukt kunna hindra hunden att komma fram till staketet. Jag använder alltså inte linan för att korrigera, endast hindra.
  • Med vissa hundar räcker detta. Hindra hunden. När hunden tittar på dig, släng en godis på marken. På så sätt hindrar du hunden att göra ”fel” samt ”avleder hunden”.
  • Med lite bökigare hundar gör jag precis på samma sätt som ovan, men arbetar mig fram till hunden med hjälp av linan. Jag petar till hunden och visar med mimik, fysisk kontakt, och kroppsspråk att det är ”fel” att rusa fram till staketet. När hunden ”svara” på mina signaler, slänger jag en godis på marken hunden får ta.

Alltså, visar vad jag vill. Hjälper hunden att göra rätt med en godis. Steg för steg lär jag hunden att den inte får engagera sig i förbipasserande, samt att hunden inte får vara efter staketet. Då kommer hunden att tystna.

Jag har sagt det tusen gånger, skriver det gärna igen. Alla problem hundägare kan ha där ”ljud” är inblandat måste man komma ihåg att ljudet hunden gör uppstår av en anledning. Att bara fokusera på ljudet kommer sällan vara framgångsrikt.

Gör man som jag beskrivit ovan bör man se resultat efter bara några personer som passerat utanför tomten.

Lycka till och pussa din vovve på nosen från mig 🙂



Det går så fort, det är så härligt..!

2 kommentarer till Det går så fort, det är så härligt..!

Titta gärna på klippet – https://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/h%C3%A4r-l%C3%A4r-fredrik-steffi-ett-nytt-trick-p%C3%A5-n%C3%A5gra-sekunder-12520340

Under en tid har du kunnat följa mig på Instagram och sett när jag ”klickat in” Steffi, min labradorvalp.

Jag ”klickar in” alla mina hundar även om jag inte använder klickar i all inlärning. När jag använder klickar eller ej, beror på hund och vad som passar mig. Men att ha hunden inflickad tycker jag är bra. Dessutom är det fantastiskt rolig att använda klickern för att lära vovven något.

Klickar är ingen metod, det är ett hjälpmedel. Jag lär hunden att ett ”klick” betyder – Godis på gång.
Egentligen går det lika bra att bara säga ”bra”, men klickern har ändå ett par fördelar tycker jag.
”Klicket” låter alltid likadant, oavsett min sinnesstämning och humör. ”Klicket” låter bara när vi tränar, ”bra” och annat säger jag mest hela dagarna till mina barn, till min sambo, osv.
Sedan är det en ”vass” belöning på så sätt att det är väldigt distinkt och ”snabbt”.
Hundarna har väldigt lätt att ”ta till sig ”klicket”. Sen är det som sagt förbaskat kul.

Så här gör jag med mina hundar (jag är inget facit) –

För att ”klicka in” vovven sätter jag mig i en lugn miljö med klickern i ena handen, godis i den andra. Hunden vet att jag har godis i handen, men den får inget. Jag bara väntar på att hunden ska släppa fokus på min godishand….. då klickar jag… och slänger en godis på marken….. väntar och gör samma sak igen…. väntar och gör samma sak igen… Jag gör detta ett par minuter varje gång, kanske en eller två gånger om dagen. i några dagar. Jag märker när hunden reagerar positivt när ”klicket” kommer, då tycker jag man kan säga att hunden är inklickad.

Sen är det bara att köra…..

En rolig övning är att sätta en tejpbit på golvet, när hunden sätter nosen på tejpen klickar jag, slänger en godis…. omedelbart lär sig hunden detta.
Lek med klickern och olika onödiga övningar, då lär du dig hur du använder klickern bäst även i ”seriösa” övningar.

Kör hårt, inget kan gå fel.


Belöningar och stress. I bland bra, men inte alltid.

2 kommentarer till Belöningar och stress. I bland bra, men inte alltid.

Jag har skrivit om belöningar många gånger. Jag har förklarat hur viktigt det är, hur framgångsrikt det är, och att belöningar är det bästa sättet att forma en hund mot så man vill ha den.

Detta är sant, och genom belöningar får vi hunden att ”vilja göra saker” om och om igen.

Men vi tänker ofta lite fel om belöningar, i alla fall verkar det så.

En belöning ska göra att hunden förstår att den gjort rätt, ska göra så att hunden vill göra om det igen.
Ibland vill man att en belöning ska skapa stress, ibland kanske vi inte vill det……… (?)
Det är ofta här hundägaren tänker fel eller underskattar sig själv.

När jag slänger en boll som belöning blir hunden glad (läs stress). Hunden springer efter, fångar bollen, tuggar på bollen. Alla kan lätt se att hunden uppskattar belöningen.
Det är sant, hunden uppskattar säkert belöningen, men det man ser som tydlig glädje – Det är stress!

Ibland kan den stress som uppkommer då hunden får sin belöning vara negativ för själva inlärningen. Man kan få små stressrelaterade felbeteenden som man först inte tänker på eller ser, men som kan komma bli tydligare längre fram. Dessa är då svåra att få bort. Hundens ”inlärningsförmåga” kan vara sämre om stressnivån är för hög, osv…

Tänk dig att jag sitter med min son och pluggar matematik. Min son arbetar med ett flertal krångliga uppgifter. Jag sitter bredvid och stöttar.
Min son räknar och räknar, och när han skriver svaret på första frågan skriker jag ”BRAAAAAA…” tar fram ett par glassar och slänger ut på golvet……

Är denna belöning bra för situationen, och för den dämpade/koncentrerade läget vi är i, och faktiskt behöver, för att klara resten av uppgifterna?

Istället för att skrika ”bra” och slänga glass på golvet (vilket skulle göra min son glad/skrattande/stressad) kanske en normal ”belöning” är med låg röst och en hand på axeln – ”Härlig William, vad duktig du är……(och inget mer), skulle vara betydligt bättre.
Min son skulle knappt svara på den ”belöningen”, men tro mig…. den går in, min son blir stolt, min son lyssnar….. men arbetar vidare med nästa uppgift.

Dit jag vill komma är alltså att du inte ska tro att hunden måste yla/vifta på svans/springa/äta något, för att din belöning har ”gått fram”.

En hund tar till sig saker precis lika bra som du och jag.

När jag tränar spår med mina hundar skulle godis eller bollar bara skapa negativ stress. Istället viskar jag lugnt – ”rätt så”, ”bra” – med låg röst och kanske smeker hunden med ett finger….. ingen reaktion från hunden, men hunden tar till sig detta på ett bra sätt.

Det här tycker jag är verkligen viktigt och något du ska tänka på när du tränar din hund.

Är du intresserad av att gå på en föreläsning med mig….
gå då in på www.fredriksteen.se och kolla på de event som nu ligger ute.

Ha en fin eftermiddag/kväll.


Här är hunden ledare, jag följer…

7 kommentarer till Här är hunden ledare, jag följer…
En ny film ute på min youtubekanal – En stark och självsäker spårhund.

Jag älskar ”nos-arbete” tillsammans med mina hundar. Dels för att alla hundar är duktiga på att använda sin nos, för att man blir så otroligt ödmjuk inför sin hund, för att man blir så imponerad av sin hund, för att det inte finns några gränser på vad jag kan lära min hund……….

Jag har en ung schäfer, Pacco 8,5 mån, som jag tänkte utbilda till en grymt duktig spårhund. Han är ung, men redan nu riktigt duktig.
Ett av problemen man har då man utbildar en spårhund, det är att man hamnar i ”repriser”, att man inte utvecklar hunden, och att man många gånger inte tänker utanför ”boxen”.

Det är viktigt att lära hunden att det är just hunden som är ”chef” och måste ta alla intiativ då vi spårar. Jag är med hunden och gör vad jag kan, men i spårarbetet då är Pacco ledaren, jag följer…….

Oavsett vilken typ av spårhund jag utbildar så är hundens motivation att spåra utan konkurrens det allra viktigaste. Motivation, motivation, motivation…….

Generellt anser jag att det är just motivation som är grunden i allt arbete med nosen hunden ska utföra. Det är lätt att man alldeles för snabbt kommer in på ”teknik” och har förutfattade meningar om hur jag tycker hunden ska arbete…. det hämmar hunden…..

Spårar du med din hund? Om du inte gör det, så rekommenderar jag dig att testa.
Ha en fin söndag / Fredrik Steen


En intensiv hundhelg

2 kommentarer till En intensiv hundhelg

Tidigt i morgon bitti ger jag mig av till Upplands Väsby och Svenska Brukshundklubbens lärarevent.
Där ska jag mellan 09 00 – 12 00, berätta om mina erfarenheter, samt träna med, ett gäng härliga ”problemhundar”.
Svenska Brukshundklubben, en förening jag själv älskar och är mycket aktiv i, vill bli bättre på att hantera och träna problemhundar, för att på så sätt helt enkelt kunna ge mig till sina medlemmar.
35 lärare i hundtjänst kommer att delta, samt 7 så kallade problemhundar med diverse olika problem. Några exempel på problem är – utfall mot andra hundar, hund som biter sin ägare, skällande hundar, med mer.
Ska bli både kul och lärorikt.

Sedan beger jag mig ut till Arlanda för att sätta mig på flyget till Oslo, Gardemoen. I helgen är det stora hundevenemang ”Dogs4All”, och jag dömer Schäferhundar där på söndag.

Så det blir som vanligt i helgen – full fart och hund hund hund 🙂


En hund och sitt tuggben, du och din frukost.

3 kommentarer till En hund och sitt tuggben, du och din frukost.

Då och då lägger jag ut filmer på min youtubekanal. Filmen ovan handlar om det jag kallar ”rak kommunikation”.

När man tittar på hundar tillsammans kan man aldrig se något annat än just ”rak kommunikation”. Hundar emellan sysslar aldrig med inlärning, belöningar eller bestraffningar. De kommunicerar bara i nuet, och de kommunicerar rakt.

Detta med ”rak kommunikation” är något jag länge har funderat över. Jag har sett det mellan hundar hela mitt liv, utan att egentligen inse hur enkelt det är.

En hund ligger och tuggar på ett tuggben, hunden vill ha sitt tuggben ifred. Andra hundar i flocken vill ha samma tuggben och gör olika försök för att få tag i benet.
Vad händer?

Kanske kan man jämföra detta med när jag äter frukost och mina tre hundar jag har hemma också vill ha en del av min frukost, och därför sitter och (det vi kallar) tigger.

I en situation där jag har tiggande hundar hemma kan jag lösa det genom inlärning/belöningar. Genom att belöna mina hundar när de ligger på ett ställe en bit från bordet kan jag på så sätt lära dem – ”Om ni lägger er där borta, då får ni en godisbit”.

Det jag gör då är – ”Ni vill ha min frukost, men för att få en bit av min frukost måste ni göra på ett visst sätt”. Alltså en klassisk inlärning.

När jag gör detta, har jag då ”berättat” för mina hundar att jag vill ha min frukost ifred, likt det sätt som min ena hund skulle ”berätta” för de andra hundarna att den vill ha mitt tuggben ifred?

Nä, inte alls.

Att lära mina hundar – ”lägger ni er där, då får ni en bit” – tar förmodligen en stund, det kräver en del träning, och framförallt har jag på inget sätt ”berättat” att jag vill ha min frukost ifred. Tvärtom har jag till och med ”berättat att jag gärna delar med mig”.

Lika noga med att säga att det ena är inte bättre än det andra, lika noga är jag att berätta att ”rak kommunikation” och inlärning är två helt skilda saker.

Det kanske tar mig två, tre dagar att lära en hund att sätta sig ner då jag ger kommandot ”sitt”. Denna träning gör också att hunden kräver en belöning för att utföra. Detta är inte fel på något sätt, tvärtom trevligt och bra.

Men samtidigt ska man komma ihåg att genom ”rak kommunikation” kan jag få min hund att sätta sig ner omedelbart om det är just det jag vill.

Genom ”rak kommunikation” kan jag ”i nuet” få min hund att göra precis det jag vill, bara det är naturligt för en hund att göra. Det kräver ingen belöning för att hunden ska utföra.

Nu ska jag träna lite lydnad med Pacco (då använder jag bara inlärning/belöning), sen blir det en härlig skogspromenad.

Ha en härlig hundhelg 🙂


Jag lär honom inte, jag förbjuder honom.

4 kommentarer till Jag lär honom inte, jag förbjuder honom.

En bild från ett litet filmklipp som jag la ut nyss på min Instagram.
Jag berättar oxå till klippet att jag ”berättat” för schäferhunden Pacco att han inte får engagera sig överhuvudtaget i lilla valpen Steffi.
Anledningen till att han inte får engagera sig är för att jag är rädd för skador. En schäfer kan vara väldigt våldsam i leken, och om en schäferhane skulle ”säga ifrån” finns risk för skador på en liten valp. Därför har vi dessa regler hemma – ”Valpen rör vi inte”.

Frågorna jag får nu är då – Hur lär jag Pacco detta?

Svaret är i teorin väldigt enkelt – Jag ”lär” honom inte alls. I alla fall lika lite som jag ”lär” mina barn att inte slåss.

När jag pratar om inlärning menar jag att jag förstärker ett beteende (så är det inte för alla, men för mig). I detta fall arbetar jag bara med förbud. Alltså, jag ”berättar för Pacco” att valpen är med i familjen/flocken, är med oss i soffor, i köket, men Pacco får inte engagera sig.

Biter valpen Pacoo (som valpar kan göra), då får Pacco gå därifrån. När Pacco visar ett förhöjt intresse för valpen, då petar jag till honom (fysisk kontakt), och visar med mimik och kroppsspråk att jag blir sur. Alltså kommunicerar rakt med honom.
De första dagarna har jag Pacco i koppel när valpen är med eftersom jag har mer kontroll på honom då. Men nu är vi allihop lösa tillsammans.

Många är oroliga för att valpen rör sig för mycket, att det skulle vara skadligt för valpen. Det är inte alls skadligt. Tvärtom är rörelse bra även för unga djur, men det är viktigt att valpen då rör sig som den själv behagar och vill.
Det som däremot kan vara skadligt för valpen – och det fokuserar man alldeles för lite på – det är övervikt!
Övervikt hos en liten valp är bevisligt skadligt för en hunds leder mm.
Det man också ska passa, det är om större hunden (typ Pacco) springer över valpen, ger den hårda stötar. Det är inte heller bra.

Äntligen, äntligen, äntligen….. ni vet min ritade hund, streckhunden.. nu sitter den på 4 olika hundartiklar du kan köpa på Agriashop (klicka på länken nedan). En suverän mössa, en supernice väska, en vatten/matskål, och ett klassiskt retrieverkopple där jag tillsammans med Agria arbetat bort ”stryp-funktionen”.

Gå in på länken och kolla… hoppas du gillar grejorna. Bra pris är det oxå. Dessutom skänker vi 10% till Djurambulansen.

https://www.agriashop.se/sv/artiklar/agria-shop/hund/index.html

Sen……… Nu är min senaste bok snart här. Den kommer från tryck om bara någon vecka.
Den kommer finnas i en begränsad upplaga och förr eller senare kommer den ta slut precis som alla mina tidigare böcker.
Men det som inte gått på mina tidigare böcker, som du nu kan göra – Det är att redan nu beställa boken. Då är du garanterad ett exemplar.
Beställer boken redan nu, det gör du på länken nedan.

https://www.arkenzoo.se/hundcoachen-fredrik-steen?68646

Jag både hoppas och tror att du kommer gilla min bok 🙂

Ha nu en fortsatt fin helg 🙂


Förberedelser för valpis.

6 kommentarer till Förberedelser för valpis.

På tisdag är det dags för att hämta hem både LillaNymo och nya lilla valpis.
Då blir det full fart igen.
LillaNymo, jag och valpis (som inte har fått något namn än), vi ska fortsätta besöka Nyhetsmorgon och dela med oss av uppfostran och träning.

Just nu är jag i full fart att bygga om lite hundgårdar, eller kanske bättre sagt – anpassa hundgårdar till de vovvar jag har hemma nu.

Både LillaNymo och valpis måste bland annat ha värme i hundgården, medan Pacco bara behöver vind och vattenskydd.
Vill du veta mer om vilka regler som gäller med hundgårdar så kan du finna korrekt information på jordbruksverkets hemsida.

Jag får ofta frågor om varför jag har mina hundar i hundgårdar ibland. Jag älskar hundgårdar, likaså mina vovvar. Hundens hundgård kanske man kan jämföra med mina barns rum. Där kan hundarna vara ifred och kan vila.
Alla mina hundar är inne mycket, de sover alltid inne, men jag har dem också så mycket jag kan i hundgårdarna.
Hundar har inte samma trivsel i den temperatur du och jag gillar.

Den första erfarenheten den nya valpis får av hundgården är med mat, och att jag finns med i hundgården och myser. Sedan får valpen stå där med en äldre hund som redan trivs där. När jag lämnar vovvarna ensamma en stund ( att jag inte är hemma) då vill jag inte ha hundarna i samma hundgård. Hundar är hundar och de går aldrig att lita på till 100%. Står de tillsammans i hundgården, då vill jag vara hemma.

Åh, kan knappt vänta tills på tisdag…. längtar efter LillaNymo och valpis.


Hund i media X 2

3 kommentarer till Hund i media X 2

I morgon bitti är jag med i Nyhetsmorgon kl 0730 och berättar lite om LillaNymos valpar….. jag ska dessutom avslöja en hemlighet 🙂

Sedan på eftermiddagen, kl 1600, då medverkar jag i Rix FM nya inslag – ”Fråga experten”. Där ska jag svara på frågor och prata hund.

Missa inte detta! 🙂

https://www.youtube.com/channel/UCkuRU6rzuU_zZO5T7iHhRQg

Du har väl inte missat min nya Youtubekanal där jag lägger ut filmer på hundar, råd och tips… gå gärna in och kika, och prenumerera gärna på kanalen.

Nu har jag precis kommit till ishallen med min yngste son som har börjat på hockeyskola. Så jag sitter här på läktaren och bloggar. Så fort jag är klar med bloggandet, och ser att allt funkar som det ska med min son, då ger jag mig ut i skogen med Pacco. Jag hinner med en 45 minuters promenad under tiden Alexander tränar. Det gäller att planera lite för att hinna med allt som ska hinnas med.

Regn regn regn… men hundarna är lika glada för det 🙂