Hundar i olycka!

Jag sitter här på Sjukhuset i cafeterian och tar en kopp kaffe. Det är otroligt tungt för mig just nu, nästan värre än då det hände. Det har liksom kommit ifatt.

Så ni får leva med att jag inte lägger ut någon bild just nu även om jag ska ner till skroten och titta på bilarna i eftermiddag. Polisen säger att det är guds försyn att vi överlevt.

När det gäller mina hundar så kan jag avslöja att dom inte var prio ett i händelsen. Jag tänkte inte ens på dom förrän räddningstjänst började få läget under kontroll (ca 30 min efter olyckan)

Men jag bestämde mig för då brandkåren fick upp dörrarna att oavsett hur illa det var med hundarna så skulle jag inte låta denna händelse förstöra hundarna. Jag släppte ut hundarna och tog omedelbart in dom ”fot” vid min sida. Jag kontrollerade dom under gång. Denver haltade något och båda hundarna var väldigt stressade.

Jag gjorde någon sittövning med båda två, ställde krav på korrekt utförande och belönade. Under kravställning kommenderade jag hundarna in i den bil som skjutsade mig hem.

Jag är övertygad om att hundarna avvaktar med att bli rädd eller osäker tills dom läst av situationen. Nu läste dom av situationen på en säker och stabil ledare.

Vi har gjort ett par bilresor efter detta, senast nu i morse och allt är som tidigare. Inget problem alls.

Jag återkommer i ämnet längre fram när jag känner mig bättre.

När det gäller min far så är läkarna optimistiska, även om situationen även som den är idag är väldigt obehaglig för mig.

21 svar på ”Hundar i olycka!”

  1. Skickar varma krya på dej tankar,till din pappa. Hoppas du mår bättre snart!
    Ta hand om er!
    Kram

  2. Tack Fredde för att du delar med dig av händelsen. Även om det måste vara svårt att skriva om så kan det vara värdefull hjälp för många hundar och hundägare om olyckan skulle vara framme.

    Ta nu hand om dig ordentligt och ta dig igenom den här fruktansvärda upplevelsen. Skulle tro att jag talar för alla när jag säger att DU och din familj (inklusive hundarna) är det enda som är viktigt i dagsläget. Strunt i mail, blogg etc tills det lugnat sig, din pappa mår bra och du själv har haft tid att bearbeta allt. Vi bloggisar försvinner ingenstans. Kramar till dig!

  3. Jag håller fullständigt med Cicci, bry dig inte om mail, blogg m.m. i nuläget.

    Om din pappa ligger där jag tror, så är han i väldigt goda händer, och om läkarna är optimistiska, så tro på det. (mina gamla arbetskamrater)

    Ett litet tips bara… om din pappa är nedsövd, medvetslös… så skriv dagbok! Alla runt omkring honom kan skriva i dagboken. Skriv om sådant som verkar ointressant som hur vädret är, vad ni gjort, hur han mår, hur ni mår m.m. m.m. Skriv om snödropparna, om hur snön försvinner ja allt som han nu missar.
    Om han nu är sövd/medvetslös, så är detta dagar som senare i hans liv kommer vara blanka, genom dagboken, kan ni ge honom gåvan av ett konstgjort minne för den här tiden, vilket kan hjälpa honom enormt mycket.

    Ta nu hand om er allihop, ni är i våra tankar!

    1. Vilken bra tips om att skriva dagbok!!! Jag hoppas att FS följer den. Om inte annat kan det hjälpa barnen att lära känna en bättre när de blir större och kan förstå vad – i det här fallet – pappa och farfar gick igenom, hur det kändes osv.

      För dryga 11 år sen förlorade jag min bror/själsfrände och jag har försökt att berätta för mina barn så ingående det nu är möjligt – eftersom han var en så viktig del av mitt liv – men tänk om jag hade skrivit ner mina tankar och känslor! Vilken gåva det hade varit för mig själv och mina ungar.

      1. Det är jättebra att skriva dagbok.
        På de intensivvårdsavdelningar jag jobbat på, har man försökt få anhöriga att skriva dagbok, och även vi i personalen skrev i den.
        bra terapi för anhöriga och bra hjälp på vägen tillbaka för den sjuke/skadade.

  4. Skönt det gick bra, väldigt obehagligt efteråt. Det är ju då tankarna kommer…tänk om. MEN hoppas ni tillfrisknar allihopa o sköt om er !! Bloggen o vi finns kvar…Givetvis kollar ju hundarna av dej, du är ledaren. Många har frågat mej om vad hände då du kom hem utan min tik. INGENTING……jag, deras ledare var ju tillbaka. Dom var presis som vanligt o de är precis lika nu. Här är vädret lite grått…blir det regn så kommer vår väg att vara som en blöt potatisåker…:-) Vill det ska tina fort !!! Vill ut i skogen….Fick hit en till häst i går, just med dessa social flockdjur är det så kul att se, Min är 21 o denna nykomling 5…han har betett sen som en valp-äldre hund…buffat o puffat runt huvet..vill visa ”liten o kompis…” Härligt få se djuren kommunicera…
    Ha det bra allihopa o ta hand om varann,,,

  5. Du hade precis den sinnesnärvaro som jag trodde att du skulle ha, även i en kritiskt situation.

    Jag förstår att det inte känns något vidare nu när allt börjar sjunka in, tyvärr tror jag att vi alla är funtade så att när man inser hur illa det hade kunnat gå så slår känslorna till ännu värre.

    Prata mycket med varandra, jag tror att även de familjemedlemmar som inte var närvarande behöver stöd nu.

    När min son blev överfallen så skattade jag min lyckliga stjärna att det bara resulterade i ett sönderskuret öra, även det hade kunnat sluta mkt olyckligt. Jag gick och snackade i flera veckor efteråt om vilken tur han haft. Tjejen blev slutligen dömd för misshandel och jag kan fortfarande inte släppa tanken att hon borde dömts för mordförsök.

  6. Starkt jobbat att skriva om händelsen här på bloggen som du gör. Måste vara hemskt jobbigt. Vi hoppas alla att din farsa klarar sig och återställs till fullo. Jag hoppas även att DU är okej. Det enda vi vet än så länge är hur läget är för din farsa och hundar. Hoppas du själv mår bra (fysiskt) och blir bättre med tiden rent psykiskt. Du kanske borde lägga bloggen, arbete och allt annat på hyllan ett tag framöver.

    Ha det bra och försök fokusera på det positiva. Det hade ju kunnat sluta betydligt värre…

  7. Hej på Er! Ni är underbara. Jag bloggar med Er för att det är skönt att blogga.
    Det känns lite bättre just nu,
    Love U

    1. Hej Fredde, allt kommer att bli bra igen , fortare an du anar. Manga kramar if ran Carola ( Jo, den Carolan) Be strong!

  8. Ja jisses, fy bubblan vad saker och ting kan förändras i en handvändning! Fredrik: Är imponerad av din sinnesnärvaron att vara lugn inför hundarna och inte förstöra ngt och så ni andra är ”ute”: en mycket bra idé med dagbok! Ni alla verkar vara helgulliga!! Hur länge har ni känt varandra??? 😉

    1. Vet inte m någon här ”känner” någon av de andra, men vi är några här som följer FS blogg och brukar skriva då och då.
      Skön stämning här! 🙂

  9. Tur att det ändå slutade som det gjorde!

    Bamse kramar till dig och din din familj, starkt att du klarade av att vara så bra ledare till dina hundar.
    Många, jag ochså hade nog reagerat med lätt panik… och vad det gör med redan
    stressade hundar kan man förstå.

    Sköt om dig själv nu och prata mkt om det som hänt.

Kommentarer inaktiverade.