Jag har svårt att förstå………..

Som ni vet får jag ju massor av mejl dagligen från oroliga och olyckliga hundägare. Den senaste tiden har jag fått flera mejl från flera olika med frågan om hundpsykologer och deras teorier.

I och med att det kommer från flera så torde det ju finnas en sanning. Dessa har sökt upp en hundpsykolog därför att deras hundar skäller vid hundmöten, skäller i bilen, är oroliga när dom lämnas ensamma hemma, bara som några exempel. Träningen har påbörjas för relativt stora pengar. Efter ett antal gånger utan bra resultat så har hundägarna ifrågasatt kostnaden för detta. Då säger man som expertis att hunden troligtvis är sjuk och bör kontrolleras av veterinär. Detta har oroat hundägarna enormt. De går till veterinären och gör alla möjliga och omöjliga kontroller för en stor summa pengar.

Det är inget fel på hunden eller hundarna!!!!! (pengar i sjön)

Ny kontakt har tagits med dessa psykologer och meddelat att hundarna är friska. Då påstår man att det kan ha med fodret att göra. Hundägarna som är i klorna på dessa experter och dessutom redan har betalat stora pengar byter då foder. fortfarande inget resultat……. Sen ringer eller mejlar dessa mig!

Vad kommer detta ifrån, att hundarna skulle vara sjuka eller ha ont? Kan någon förklara det för mig!

Visst kan man ana i vissa speciella problem att det kan ha med smärta att göra, men dessa problem…!?

Jag tycker detta är konstigt!

11 svar på ”Jag har svårt att förstå………..”

  1. Information, information……och nån slags certifiering. Då det nu kan vara vem som helst som inget kan som kan lura pengar av folk. Det är inte ok. Sen så kan ju åxå hundägare själv ha lite skyldigheter att kolla upp. Allt från att kolla uppfödare , mm. Kan inte fatta att man bara kan gå på allt. BHK borde åxå vara bättre på att marknadsför sej. De finns ju på många orter och kan i flera fall hjälpa till. Vissa av dessa ”psykologer” har haft en egen hund ett år eller två…skrämmande. Men de tar bra betalt o många går på det…Då frodas de oseriösa. Nåt för dej Fredde -ta upp det mera. Men för några år sen florerade det en ”tränare” där man kunde läsa spaltmeter på Internet, tog betalt sen blev det inget, lögner om utbildningar mm….tråkigt med de som drabbas. Men med SUNT förnuft kommer man längst.

  2. Håller Med i vad du Sejer Fredde.
    Kvacksalverier snabba pengar!!!

    Förr trodde ju FOLK på häxor å andra väsen,att dom kunde bota alt…..!!
    Det är lite av vad dessa hundexperter är ”hundhäxsor”!!

  3. Har du nå tips på nån bra hundpsykolog då? Förutom Hunddoktorn:) Har kollat lite på ”Hundbeteende terapeuten i Stockholm” och hon verkar helt okej. Men man vill ju ha referenser..

  4. När jag flyttade ut till Stora Vika, byhålan jag bor i, men min rottis så råkade jag ut för att vi blev överfallna av en tibetansk terrier. Hunden kom åt att bita Buzon och han lät som ett lejon, vilket gjorde att jag reagerade instinktivt med att dra bakåt i kopplet.
    Det var ingen bra ide för jag drog av ett par av hans klor mot grus och asfalt. Detta gjorde att min normalt väldigt snälla hund faktiskt greppade terriern över ryggen och gjorde ansats till att skaka för att bryta nacken av honom.
    Jag använde lydnad för att få Buzon att släppa, sedan lade jag honom platsliggning medan vi pratade och kollade av terriern.

    Jag var livrädd för vilket rykte det här skulle bli, men lyckligtvis var vittnena så imponerade av platsliggningen att det var det enda det pratades om.

    Jag blev glad när det visade sig att ägaren till terriern insåg att det var deras fel att detta öht hänt, så även om det blivit skador på hennes hund tänkte hon inte bråka.

    Jag tror att jag berättar den här historien för andra gången i Freddes blogg.
    Anledningen till att jag berättar historien igen är för att ägaren till nämnda terrier var ”hundkurator”. Min enda närkontakt med professionen som jag anser vara humbug med stora mått mätt och jag har tyvärr inte fått någon bättre uppfattning om ”hundpsykologer”.

  5. Jag skulle nog intervjua de innan de får uppdraget. Det är klart att det inte ger några garantier men genom att prata om generella saker (om hundar) kan man få en bra uppfattning om människans syn på det man behöver hjälp med.

  6. Jag glömde att berätta att vi ett par månader senare flyttade så att terriern bodde i radhuslängan framför vår. De hade alltså sin trädgårdssida mot vår ytterdörr.
    Vi bodde så i ung. ett år innan jag tyvärr blev tvungen att avliva min gosse.

    Under hela denna tid skällde terriern varje gång vi öppnade dörren, oavsett om Buzon var med eller ej. Jag är lite osäker men jag tror att den faktiskt fortsatte att skälla även efteråt.

    Det är väl ett bra mått på kunskap hos ”kuratorn”? Eller inte…

  7. Blev så glad att det ska komma ljudbok, eftersom jag använder dessa. TACK. Hundpsykologer om dom tycker jag inte, verkar mysko.

  8. Jag håller med om att det är bra att ta upp det där!
    Men! Även att man blir rekommenderad att kastrera hunden – det är lika illa det tycker jag. En glad hund som inte är aggresiv för fem öre behöver man inte kastrera – det vore proffsigare om de själva tog hjälp för att lösa det hela för vår räkning.
    Jag fick ofta höra att jag skulle ha kontakt med min hund – det innebar till slut att jag gick dubbelvikt som en märla och hohoade i princip non-stop för att få kontakt med honom. Han tyckte ju mest – herregud vad du tjatar, jag ser väl att du är där – men inte blev det korrigerat??? Jag har sedan fått lära mej att JAG ska vara intressant och locka honom att söka kontakt med mej.
    Nu har jag en hund som fungerar bra här hemma bitvis men ute bland folk är han pest för han drar som en galning och inget lockande fungerar.
    Tyvärr är jag övertygad om att hade jag fått rätt hjälp från början hade vi haft mycket bättre kontakt idag. Nu kanske vi aldrig får det eftersom jag är så trött på att höra att det ska kastreras av alla jag söker hjälp hos.
    *depp*

    1. Det finns ett talesätt som säger att ”hungriga vargar jagar bäst”.

      Fredde brukar tipsa om att inte ge hunden mat i skål för ett tag, utan ge den på promenaderna istället.

      Jag hängde på mig en midjeväska med torrfoder i, det var mkt effektivt.
      Jag är inte hundra färdig ännu, men jag har fått en mkt mer uppmärksam hund.

      Lycka till!

  9. Marie!
    Jag har provat det där, fungerade inte. Han bara tittar på mej typ ’ herregud vad gör du stolla????’
    Har provat med favoritgodis – dvs sådant han får väldigt sällan och då när jag lär in ngt tricks eller bara fräschar upp det hela. Fungerar inte heller. Han har inte tid.
    Provat med att stanna och vända om och gå tillbaka men en del säger att jag lurar oss båda för då tror han att vi byter väg och kör m a o om mej i fullt race.
    Provat med att stanna och stå stilla och bara glo rätt ut i luften eller på allt annat utom honom. 1 ggn av 10 kanske han kommer till mej och sätter sig/ställer sig vid sidan utan att ta kontakt med mej, i de andra 9 fallen sätter han sig helt sonika ner och väntar ut mej, framför mej med sträckt koppel…
    Om jag går ut på promenad så är det ett ständigt dragande fram till ex brevlådan – men sedan när jag ska gå hem så är det nästan så att jag får dra honom hem för då är han konstant efter mej. Då på hemvägen händer det dessutom att han går som en cirkushäst, dvs högt med frambenen och han söker kontakt med mej så han nästan slår knut på sig. Jag vet inte om jag gjort fel då för jag har berömt honom och så har han fått godis. För han söker min kontakt och spänner sina själfulla bruna ögon i mina så det slår gnistor om det.
    Det värsta är ju ute bland folk, när jag får gå bakåtlutad och hålla igen och han fullkomligt ligger ner i backen och drar. Totalt ointresserad av godiset och t o m spottar ut det för han har inte tid. han drar ju fram som en ångvält och jag rår knappt på att hålla igen.
    Jag har testat halvstryp, helstryp i form av kedja och de där svarta remmarna som ska vara vassare, men instruktörern där gjorde hela tiden så hårda ryck att jag pallade inte för att göra detsamma. För det handlade inte om 1 -2 ggr , det handlade om 10-20 och det var inte rätt väg för oss kände jag. Dels skadar jag ju honom dels mådde jag så psykiskt illa själv av att plåga honom så. Det blir en ond cirkel eftersom han märker att jag inte är på humör.
    Sedan har vi testat nosgrimma, fungerade inte heller.
    Jag önskar att det kunde gå utan alla dessa hjälpmedel.
    Han är inte agressiv mot mötande hundar, morrar de åt honom så struntar han helt enkelt i det och skulle han börja muttra så räcker det med ett kort nej så struntar han i den andre hunden. Han älskar människor och barn/undgomar, är en social varelse som dock har fått för sig att han är en racerbil.

Kommentarer inaktiverade.