Hur hård och tuff kan man vara mot sin hund?


Ja, hur hård och tuff kan man vara?

Här finns det ju delade uppfattningar, men jag anser att man inte behöver göra det så svårt.

Allt detta jag skriver utgår ifrån att man vill sin hund väl och att man älskar sin hund.

Jag skulle vilja börja med en motfråga – hur hård och tuff kan man vara mot sitt barn?

Om ens barn är på väg ut på motorvägen gång på gång och ungen bryr sig inte om vad man säger. Hur hård och tuff kan du vara då?

Om ens barn slår grannens barn i huvudet med en sten, hur tuff kan du vara då?

Om ens barn försöker elda papper på under sin säng, hur tuff kan man vara då?

I ovanstående frågor så kan det inte uteslutas att man måste vara riktigt tuff och rejäl för att få stopp på detta. Det kanske är ett måste, eller den enda lösningen för att förhindra barnet att göra sig själv eller andra illa.

Kanske kan man låta barnet springa över motorvägen gång på gång och endast belöna då barnet står vid vägkanten, det är dock inget jag skulle vilja göra.
Kanske kan man vänta på att ens barn slutar slå grannens barn i huvudet med en sten, för att sedan belöna barnet när och om det slutar. Det är heller inget jag skulle göra.

Men, om mitt barn har svårt att förstå hur man räknar 3+3, eller inte kan läsa, då är det endast motivation och belöningar som gäller. Eller hur?

Det är precis likadant med hundar menar jag. Om min hund gör saker som kan skada hunden eller andra, då kan man måste ta i med hårdhandskarna för att få stopp på eländet.

Många som enbart sysslar med positiv förstärkning och avskyr tillrättavisningar när det gäller hund är inte alls konsekventa i sitt handlande.

Ett barn kan man tillrättavisa, sin man kan man tillrättavisa, arbetskamrater kan man tillrättavisa osv osv….. Men inte sin hund!

Men sen måste man komma ihåg, och detta är viktigt, att för att en hund ska öppna för kommunikation och i detta fall en tillrättavisning så måste hunden vilja vara öppen för kommunikation.

Har man inget bra förhållande med sin hund hjälper sällan varken tillrättavisning eller belöning.

Sen måste jag också säga det att ju bättre kommunikation du har med hunden, desto mer sällan behöver du tillrättavisa hunden. I alla fall när det gäller tuffa tillrättavisningar.

Ta mig och min pärla Denver –

Jag kan inte ens komma ihåg då jag var tvungen att tillrättavisa honom senast (negativ tillrättavisning). Jag minns inte det, det måste varit flera år sedan ( han är 3 år nu).

Däremot så kommunicerar vi dagligen med hjälp av lätta tillrättavisningar och belöningar. Mitt kroppsspråk, fysisk kontakt säger dagligen till Denver- Bra, inte så, jag älskar dig, sluta med det där osv osv…

Men samtidigt så skulle jag inte tveka en enda sekund att göra en rejäl tillrättavisning mot varken Denver eller min son Ice om de gjorde något jag absolut inte vill att de ska göra.

Ex vis om Denver skulle ge sig efter grannen eller en annan hund, eller om Ice skulle slänga sten på en bil, eller sparka grannens lilla son……

Enkelt som fan! Krångla inte till det!

Kom bara ihåg, och detta är viktigt! Varken hundar eller barn kan uppfostras utan ärlig kärlek.

Följ mig på Facebook! Det kan löna sig, tävlingar på G 😉

18 svar på ”Hur hård och tuff kan man vara mot sin hund?”

  1. Absolut, visst ska det finnas ”tuffa” tillrättanvisningar. Men som poliser säger. Man får bruka mer våld, än lagen säger. Gäller ju både hundar och ungar. Jag blir riktigt mörkrädd när man ser människor tillrättanvisar sina hund med tex sparkar, slag hundar som rycks med kopplat, så dom inte nes nuddar marken. Hur många människor går sjukskrivan i sverige på grund av nackskader. Man ska vara rädd om våra nackar. Min åsikt, inte allas jag vet. Kram

  2. Haha nu när jag lästre mitt inlägg, såg att det blev lite fel. Man får ju så klart ”inte bruka mer våld än lagen säger” Ja ni fattar nog vad jag menar <3

    1. Hahaha!!! Du fick mig att läsa meningen 2 gånger med en orolig blick 😉 Bra att rättelsen kom 🙂

  3. Mycket bra skrivet! Många gånger verkar det som om det sunda förnuftet försvinner o direkt man skriver/säger korrigering utgår folk från att det är sparkar, slag o ryck i koppel 🙁 Jag vill ha ett ”nödstopp” på mina hundar som de vet att det är inget som matte förhandlar om MEN för mig är en korrigering inte samma sak som sparkar, slag o ryck i koppel!

  4. Mkt bra skrivet Fredrik Steen. Man måste utgå ifrån att ta i så mycket som det krävs för att få stopp på en oönskad handling på en indevid som man har ansvaret över – men inte mer. Som man har med egna barn och hund. Men detta gäller även om man går in och försvarar annan. Om man i övrigt har en bra rellation så har man säkert även bra kontakt med bra komunikationer. Då brukar det i de absolut allra flesta fallen gå att korrigera med rösten och kroppsspråk samt attetyd. Kopplet är bra att ha om man vill ha 100% kontroll på sin hund max 2 meter från sig. Om man korregerar sin hund mkt hårt i kopplet då den ser någonting denne inte gillar (tex en annan hund) lär den inte gilla andra hundar mer efter ett kraftigt ryck så att nacken riskerar att skadas. Man måste jobba med kontakten. Kopplet är bara till för att inte hunden skall okontrolerat skall springa fram (tex.) till andra hundar.

  5. Nödstopp hos oss är ett NEJ som ekar i hela skogen eller i hela kvarteret…..o då gäller tvärstopp även om man springer efter en boll…..men oj oj oj vad vi har tränat hårt på vad NEJ betyder, men till 99 % räcker det att ”nej” uttalas i normal samtalston 😉

    1. Det är precis så jag vill att det ska vara. Håller oxå på att träna på att NEJ verkligen är NEJ. Men oj vilken lång väg det är dit. Men när jag läser det du skrivit, så vet jag att det kommer att löna sig :))

  6. Alla ggr Nettan….se det som att NEJ är din hunds livräddare när bollen rullar ut på vägen….jag lovar att motivationen ökar då 😉

    1. Tack så mycket, för bra tips och motivation. Jag ska tänka på dina kloka ord, när träningen känns seg. Nej= Livräddare.

  7. Här har jag ett problem!
    Jag har en hund med extremt mycket social kamplust, om jag tar tag i henne i en korrigering, så blir det mer en belöning, och triggar till värre och värre beteende.
    En lätt tillrättavisning som att peta till henne i sidan för att hon ska titta på mig kan fungera, men om jag tar tag i henne, och då menar jag ta tag, inte ruska/lyfta m.m. då blir hon glad och värre än innan korrigeringen/tillrättavisningen.
    Hon är dessutom hård och högtempad.
    Med en hund som henne får man hela tiden pröva sig fram, hitta nya vägar som fungerar.

    Men trots att hon är hård och högtempad, så är hon otroligt duktig. När hon vill, hon är ju tonåring, så nu känns det som om vi har fått börja om från början. 🙁

  8. Helt klart, Enkelt som fan o varför krångla till det. Fattar väl en apa att man kan inte stå med en osttub o BE hunden att inte kuta ut i vägen eller nåt annat ”farligt” för den eller nån annan. Samma med ett barn, oftast blir det ju instinktivt man handlar, och en normal människa har spärrar. Men mespropparna som tror allt kan lösas med en tub med ost eller feronomer ….de är ute o cyklar !!! men normalt sunt förnuft är oftast en bra lösning.
    Och har man ett bra förhållande behövs inga hårda tag. En normal uppfostran så både barn och hundar kan fungera i ett samhälle…så enkelt !! ha en bra dag

  9. Ok! Jag läste inlägget imorse och har klurat hela dagen på vad jag tycker om det.

    Jag kom fram till att jag förstår din jämförelse och jag både förstår och håller med resonemanget/poängen…

    Och framför allt håller jag med och gillar förtydligandet om att ett bra förhållande är en förutsättning för att tillrättavisningar och belöningar skall ha den effekt vi förväntar oss att de skall ha…

    Och visst är det så att tuffa tillrättavisningar behövs otroligt sällan om man har en bra kommunikation…

    Så efter ”klureriandet” kom jag fram till att jag har invändningar mot orden ”hård och tuff”. Jag skulle vilja byta de mot ”tydlig och bestämd” – som motsatts till velig och mes. Och när det gäller barn måste man alltid komma ihåg respekten.

    Jag förstår att det är som när vi diskuterar ordet ledarskap, men ändå 😉

  10. Som vanligt (höll jag på att säga!) så håller jag med Fredrik till 110%.

    Jag använder fysisk kontakt med hundarna dagarna i ända. Jag smeker de när de gör någonting bra men när de t.ex ska nosa i ICA kassarna på hallgolvet när jag kommer hem från affären då petar jag de i sidan och visar att maten är MIN. När en av mina är på G att göra utfall mot en annan hund (ja, det händer ibland!) då tar jag helt enkelt tag i honom (han har lös hud runt halsen) med ett bestämt grepp och ger honom en lika bestämd blick och säger ”NEJ!” Jag ruskar inte honom, jag bara håller honom så att han ser min blick. Sen släpper jag honom och väntar jag till att han lugnar ner sig. Hetsar han upp sig igen, då tar jag tag i honom igen och släpper. Tills han är lugn.

    Grejen är att jag inte är arg på honom när jag tar honom ”i nackskinnet”. Om det slutar i att man ger sparkar och slag då har man hunnit bli arg och det tycker jag är misshandel. Även om jag skulle greppa min hund och vara arg samtidigt, då skulle han känna det, och då blir även det misshandel i mina ögon.

    Ingen hund ”lyssnar” när man är arg. Och då spelar det nog ingen roll hur mycket sparkar och slag man än ger, det blir inte bra i alla fall. Usch, vilken hemsk tanke!!!!

    Att som hundägare hålla sig ”lugn och bestämd” är en mental gymnastik som jag tycker vi är skyldiga att göra för våra hundar. Så enkelt är det, i mina ögon i alla fall.

  11. Håller med de flesta som skrivit här, mer eller mindre. Tror precis som Agnes skriver att det kan vara bra att ändra på orden ”hård och tuff” då dessa lätt misstolkas och har en negativ klang hos många. Jag använder fysiska korrigeringar på mina hundar extremt sällan, men jag gör det i situationer där min hund riskerar att skadas eller min hund riskerar att skada.

    Det som jag kan tycka saknas i den här diskutionen och som jag vill påpeka är vikten av att tala om när det blir rätt igen. Alltså, hunden gör något galet, jag säger NEJ alt. korrigerar fysiskt med en putt i sidan tex, hunden slutar och då, när hunden har slutat berömmer jag. Det berömmet är lika viktigt som korrigeringen i mina ögon. Visst är det viktigt att tala om att det hunden gjorde var fel och att den inte får göra så igen, men lika viktigt är det att tala om vad jag förväntar mig att den ska göra istället. ”NEJ! du får inte skälla på andra hundar… Nu är du duktig som är tyst, Bra!” En blandning av de båda metoderna kan man säga, fast jag gillar inte att dela in i ”mjuka” / ”hårda” metoder. 🙂

  12. Jag kan tycka att det är en liten märklig diskussion detta med att säga nej och inte. Jag kan inte själv komma på en enda situation när det skulle hjälpa eller gynna mig och min hunds relation att ryta till på skarpen, snarare tvärtom (han skulle förmodligen lyssna, titta på mig, sluta med det han gör, men varför? Och vad lär han sig?). Allt handlar ju om att läsa av sin hund och att förebygga. Jag tycker det är högst olämpligt när någon skriker Nej eller fyar på sin hund när min hund är i närheten, han har ju inte gjort nåt och kan inte veta om ”tillsägelsen” är riktad mot honom eller inte, det om något kan skapa oro hundar emellan. Jag kan ju såklart inte styra vad folk på gatan gör med sina hundar, men detta gäller på ställen när min hund leker eller är lös med okända hundar och nån kommer instövlandes och är hotfull. Om man som ägare är missnöjd med sin hunds uppförande är det ens ansvar att lugnt och sansat ta hunden ur situationen (som den uppenbarligen inte är bekväm med) Detta för allas säkerhet och trevnad. Men viktigast av allt är att läsa av sin hund, dom är ju som tur är väldigt tydliga med att visa missnöje/stress/jaktintresse osv långt innan nåt jobbigt behöver hända. Att inte utsätta sin hund för situationer den inte klarar av tycker jag är bra ledarskap. Vare sig det handlar om att inte ha hunden okopplad i närheten av vilt eller vägar om man inte har en säker inkallning eller i samvaro med andra hundar eller i träning. Nöden har självklart ingen lag och jag skulle givetvis ta till i stort sett vad som helst för att rädda min hund ur livfsara (hemska tanke), men jag hoppas hoppas inte att vi behöver hamna där, och jag har svårt att tro att ett argt Nej är det som skulle rädda oss, snarare en vältränad inkallning eller ett brytkommando. Det är aldrig min hunds fel att jag inte lyckats lära den det jag vill, så varför putta, neja, fya egentligen, det känns som en omväg att gå. Så tänker jag 🙂

Kommentarer inaktiverade.