Tänk om mina lärare hade anat……

Nyss hemkommen från dagens arbete. Krama på familjen lite, en dusch, sen bär det av ner mot skåne.
I morgon bitti ska jag till Svalöfs Gymnasium och ha en föreläsning för lärare och rektorer om motivation och inlärning.
Det ska bli väldigt roligt och en riktig utmaning. Tänk om mina gamla lärare hade anat, eller om min något oroliga mamma då jag gick i 8 eller 9an kunde veta att jag ska föreläsa om detta för lärare på ett gymnasium…… 🙂

Det var för övrigt bara ren flax i måndags att jag inte stod nere i Svalöv redan i går morse. Jag hade blandat ihop datum…. det var bra nära 🙂

Nu är del två bokad i min ”föreläsningstour”. Mer info om det alldeles strax på www.fredriksteen.se
Ska bli skoj att träffa ännu mer duktiga hundägare och hundar.

Nu ska jag slänga mig i duschen och komma iväg, men följ mig gärna på resan ner. Jag lär blogga lite med er på vägen. Det är sååååå långt!

29 svar på ”Tänk om mina lärare hade anat……”

  1. Det går säkert bra, F! Är det något du kan så är det ju motivation och inlärning. Du har ju även en hel del bra stories från din skoltid och när du började jobba som du med fördel kan utnyttja i föreläsningen på ett bra sätt.

    PS: Är Kerstin fortfarande orolig? 😛

  2. Men Fredrik!! Hade din mamma vetat så hade hon inte varit orolig 😉 … dessutom spelar ingen roll eftersom hon måste mäkta stolt 🙂

    Och jag anser att om man skall föreläsa om något så är det jätte viktigt att man är insatt i ämnet och bättre insyn i ämnet ”motivation” kan ingen ha än någon som har struntat i skolan på grund av motivationsbrist – under förutsättning att man har hittat något man är riktigt intresserad av och därmed blivit motiverad…

  3. Jag har haft läs och skrivsvårigheter hella skol tiden och har en femtonårig dotter o en elva årig pojke som har ärft mina påblem. Jag hade tur att jag jick på åttiotalet i skolan för i dag är dett myket sparande i skolorna. Motivatio är a och o i skolan. Har en elev motivatonssvårigheter så är det skolan och lärrannas skyldighet att plåka fram motivationen hoss eleven.
    Men jag skulle inte vilja hadet anurlunda under min skoltid för läs och skrivsvårigheter har jet mig en sån otrolig skämpar glöd och vilja.
    Jag skafade hund för tre årsen och detta har jort att jag har lyft mig yterligare, För det är så att med hund som läs och skrivsvårigheter så fårman tängka runt på ett annat sät om man skall få att den såkalade poleten skall trilla ner. Jag har skälv pratat om energi och motivation för lärare rektorer och skolinspektionen.
    Så kör hort Fredrik Sverige behöver ett nyt tängk i skolvärden.

    1. Hej Stefan.
      Jag håller med dig om allt du säger, men jag anser även att föräldrarna har det största ansvaret när det handlar om att hjälpa ungen att hitta SITT intresse och därmed motivationen.

      Om skolan brister i det – vilket jag tycker att de ofta gör – så är det föräldrarnas ansvar att se till att skolan skärper sig och levererar det de skall leverera… men f*n vad det är svårt… och många föräldrar kommer dessutom ingenstans … suck!!!!

      1. Måste tillägga att det finns jätte bra och engagerade lärare där ute också – och de förtjänar en jätte stor kram och en stor eloge…

      2. Håller med om mycket, men kanske ni fokuserar för mycket på skolan och föräldrarna. Jag tycker det är upp till varje individ att själv bestämma vad de vill göra med sina liv, vad de har för intressen och helt enkelt vad de brinner för. Det kan varken skola eller föräldrar göra – och det tycker jag inte de borde heller. Jag har ALDRIG i mitt liv fått vare sig stöd eller motivation av mina föräldrar, så kanske den punkten är lite överskattad.

        Däremot tror jag lärare kan bättra sig och ta mer ansvar för att de inte bara gör vad det ska enligt läroplanen, utan lägga mer energi på hur de går tillväga. Det som skapar intresse hos barn och ungdomar är lärare som genom genuint intresse och karisma kan få de intresserade av deras ämne. Eller som med intressanta, djupa eller roliga metoder gör lektionerna underhållande utöver lärorika.
        De lärare jag minns bäst är inte de mest noggranna, strikta, erfarna eller kunniga – utan de lärare som kunde kombinera stor kunskap med en passion för ämnet och gärna ett skönt sinne för humor.

        Jag tycker skolans ansvar är att lära ut så mycket de kan och visa för studenterna vilka alternativ som finns, vad de innebär och hur de kan vara till hjälp i arbetslivet. Har man tur, med t.ex. en engagerad o karismatisk lärare, så kanske vissa studenter hittar sitt mål och sin motivation i skolan. Mer än så kan de inte göra. Sedan har jag en del tankar kring hur de kan göra ett bättre jobb, men jag känner att jag redan tappat tråden. 😛

        1. Kan tänka mig att Mamma Kerstin nu mer är orolig för att sin son ska bränna ut sig eller vara med i någon olycka utmed vägarna. 😉

          Jag känner igen bitar av mig själv i det du berättar Fredrik, fanns nog ingen lärare på skolan som trodde jag skulle ta mig så långt men tji fick dom 😀

          Keep up the good work!!!

  4. Ja det fins många duktiga lärare men idagens skola är dom ej lärare de är kontorister.
    Alt som händer skal dukomonteras ner.
    Var skall lärakåren få den tiden i från,dåm får varken mer lön eler tid till desa nya påfynd.
    Det är bara svaga elever som komer i kläm.
    Vad jör komunerna jo dom sparrar,spesijalpedagoger drars in, pedigogiska måltiderna för lärarna dras in med kontentan att ungarna slänger mer mat än innan.
    Dena mat kunde lärarna ättit sig metta på.

    Sen vardet det här med att vi föreldrar skall ta mer ansvar i skolarbetet.
    Om ni bara tängker er in i hur en elev hardet som hardet kempigt i skolan med masor av tråkiga lektioner och sedan komer hem till föreldrar som har blivit uppmanade att din son eller doter moste konna diten och daten tils i morgon.
    Hardet inte blit komflikt innan så blirdet.
    Hur skall vi föreldrar lära utt när inte skolan kan?
    Jag brukar seja att en idrotsman behöver vila, aners går hon han i sönder för eller senare.
    LIkadant ärdet med hundar.
    Om ni är ute och övar apporttering och hunden inte har viljan just dena dag, läg ner det och skafa motvation i stellet för hunden.

  5. Men Rickard, du beskriver ju bara det som de andra har sagt. Fast tydligare.

    Med engagerade lärare och föräldrar så hittar barnen sin motivation och precis som du säger så är det inte alltid de konventionella metoderna som är de bästa.

    Min äldsta son hade en lärare i högstadiet som lyckades entusiasmera de flesta av elevern, ibland genom att idka vadslagning. Om en hel krona! ; )

    Han hade massvis med knep som han tog till och är en av de bästa lärare jag träffat på.
    Och då har jag flera skolgångar att jämföra med, min egen, lillebrors, äldsta sonen och nu den yngre.

    Att han sen var påläst gjorde det ju inte sämre.

    Fredde skulle ha passat bra som lärare, han har också en massa olika knep han tar till för olika personer och hundar.
    Så föreläsningen imorgon blir, med all säkerhet, lysande.

    1. ”Men Rickard, du beskriver ju bara det som de andra har sagt. Fast tydligare.”

      Det tycker jag inte alls.

      Agnes sade: ”… föräldrarna har det största ansvaret när det handlar om att hjälpa ungen att hitta SITT intresse och därmed motivationen”.

      Om jag inte lider av tillfällig sinnesförvirring så höll jag inte med alls. Tvärtom. Det är eleven själv som har det slutgiltiga ansvaret för att hitta sina intressen och sin motivation för att uppnå det. Varken skola eller föräldrar kan eller bör ha makten, rätten eller rollen att berätta för elever vad de borde intressera sig för och varför de borde vara motiverade. Skolor och föräldrar kan vara utbildare, stöttepelare och rådgivare – men där tar deras ansvar slut och de kan endast vara det om eleven vill det. Man kan inte tvinga på elever vad som helst, oavsett om man är lärare eller förälder. Min poäng var hela tiden att eleven, och bara eleven, vet vad han eller hon egentligen vill. Det måste man respektera.

      Men jag tycker att vi kanske riktar in oss på fel sak. Vi borde kanske prata mindre om det verkligen är skolans roll att motivera eleverna och istället prata om hur de på bättre sätt kan motivera sina elever.

      1. Sorry jag missade den meningen.

        Naturligtvis måste varje barn hitta sin egen motivation till vad den ska intressera sig för, men den vi pratar om är väl främst att hitta motivationen till att lära sig ämnena i skolan och det kan ju omöjligt falla på barnet.

        Så jag tror vi pratar lite om varandra.

        Min åttaåring tycker att det här med att läsa och skriva är skitjobbigt och jag misstänker att han är lätt dyslektisk, då måste ju vi, föräldrar och lärare ge honom motivationen att komma förbi det jobbiga och se värdet i att kunna läsa och skriva.

        Detsamma gäller i de flesta ämnen. Om inte barnet har ett naturligt intresse för ämnet så måste omgivningen bjuda på motivationen.

        Min lillebror är ett lysande exempel. När jag kom på öppet hus med honom i åttan (ställföreträdande mamma) så sa biologiläraren att Tony bara skulle få en 3:a och jag häpnade.
        Här var grabben som skrämde slag på lärarna redan i mellanstadiet med sina extrema kunskaper om fågel och dinosaurier, de vågade aldrig ifrågasätta något han sa utan att först gå hem och kolla fakta.

        Problemet var att läraren hade inte gett honom tillräcklig motivation för den breda biologin och själv hade han väldigt snäva intressen. Han hade lätt för att lära, annars skulle han inte ens fått det betyg han fick, för han brydde sig inte om att läsa.

        Hela iden med grundskolan är ju att man ska få en bred bas att utgå ifrån, innan man specialiserar sig, och det är där föräldrar och lärare måste bli bättre. I vissa fall, inte alla.

      1. Nu saknar jag också redigeringsmöjligheten, du skrev ju det här medan jag skrev näste inlägg, så det kunde du ju inte ha läst. :0

        1. Du har avslöjat mig. Ja, jag kan se in i framtiden.

          Tänkte göra ett superlångt inlägg om motivation, förståelse, dra paralleller med hundar och ta exempel från mitt eget liv. Efter att ha slipat på det i huvudet under hundens kvällsrunda så tappade jag all motivation. Ni kan tacka mig senare. 😛

  6. Jag har läst era kommentare och tycker att det är intressant att se att det verkar som om alla har en egen definition av ”föräldra engagemang” ”motivation” ”eget intresse/mål i livet” ”föräldra ansvar” mm. Definitionerna eller vad vi menar med de är kanske väldigt lika men ändå väldigt olika tycker jag… very interesting 🙂

    Jag återkommer snart… (är på jobbet och har egentligen inte tid att bloggnörda.. men säg inget till chefen 😉 )

  7. Innan jag går vidare skall jag säga att jag håller med Rickard i nästan allt han säger om motivation, egna ansvaret, engagerade lärare, föräldrarnas engagemang mm, mm…

    Det finns en lite grej angående föräldrarnas ansvar som jag tror att vi egentligen tycker likadant men eftersom Rickard inte har några barn – vad jag vet om – så finns det en liten glapp där.

    För mig finns det olika sorter motivation och den viktigaste motivationen är den sorts som har med det brinnande intresse vi har för något/någon.

    Vi är beredda att göra vad som helst för att kunna syssla med vårt intresse. Belöningen består med andra ord av själva uppgiften – inre välbefinnande, glädje, självuppfyllelse är själva belöningen. Ingen, absolut INGEN, kan ge oss den sorten motivation. Nära och kära kan stödja oss att hitta vad det är vi brinner för – men i slutändan så är det som Rickard säger: ” Jag tycker det är upp till varje individ att själv bestämma vad de vill göra med sina liv, vad de har för intressen och helt enkelt vad de brinner för”

  8. … Sen finns det en massa saker vi gör som jag är helt övertygad att vi INTE skulle göra om vi inte hade en yttre belöning att kämpa för. Exempel på sådana belöningar kan vara lön, beröm, betyg, medaljer mm.

    Vi utför alltså uppgiften för att få belöningen. Om belöningen uteblir så skiter vi i uppgiften…

    Måste fortsätta jobba, annars uteblir min belöning 😉 … återkommer snart …

  9. Måste säga att det är en intressant diskussion ni har fört här. Har väl egentligen inte mycket att tillföra, men det fick mig att fundera över det ansvar vi hundägare har att motivera våra hundar. Det är väl på sätt och vis både enklare och mer komplext än med människor.

    Enklare på så vis att hunden kanske egentligen inte kräver så mycket mer än en glad ägare många gånger, mer komplext eftersom det gäller att lära sig att läsa hunden på rätt sätt. Det kanske inte är så svårt som man kan få för sig, tror vi krånglar till det i onödan många gånger. Åtminstone kan jag tänka mig att jag har gjort det. 🙂

    Hmmm, jag får nog fortsätta fundera för detta låter säkert snurrigt värre…

    1. Jag håller med dig Cicci. Många gånger tror jag också att hundar inte kräver mer än den respons den får när ägaren är glad. Och det komplexa är precis som du säger: ”lära sig att läsa hunden på rätt sätt.” …

      Jag vill ju ha en bekräftelse på att jag tolkar hunden rätt och jag känner att jag tvivlar på min intuition allt för många gånger… men jag blir bättre – j*vligt sakta, men säkert 😉 🙂

      1. Man lär väl sig lite var dag tycker jag. Rättare sagt så lär väl sig både Bento och jag och det är kanske så det ska vara. 🙂

    1. Det börjat bli en ful vana att du kommer in med BRA inlägg. 😉

      Jag håller med, Freddes definition av strax måste vara en helt annan än vad vi andra har.

Kommentarer inaktiverade.