Lite att klura över………

Här finns jag idag!  Och jag är superladdad att prata hund, klappa hund, lösa problem 🙂

Fundera över följande –

Om jag tar en hund och går från A – B. När jag anländer fram till punkt B så ger jag hunden en elstöt.
Ta hunden därifrån och gör om samma sträcka dagen efter. Vad händer då du kommer fram till punkt B, eller vad sker redan när ni är på väg fram emot punkt B ?

Med största sannolikhet vill inte hunden gå nära punkt B. Den visar oro, rädsla och vill undan.
Denna elstöt ni gett hunden kan ni ge er själva. Det gör inte direkt ont, men det är lite otäckt.

 

Tänk er nu samma sak, men …..
Nu tar jag min hund från samma A till samma B. Väl framme vid B finns en hund som är aggressiv. Jag bussar min hund på denna hund och ett rejält hundslagsmål uppstår. De biter varandra rätt så illa.

Jag tar min hund därifrån på liknande sätt som jag gjorde i exemplet ovan. Samt återkommer någon dag senare.

Vad händer nu när jag närmar mig punkt B?

Det troliga är (inte alltid, dock alltid då det gäller el) är att hunden laddar upp för att komma till punkt B.
Skulle dessutom hundens fiende finnas där även denna dag, så vore det inga problem att få till en fight till.

Tänk då på att el med största säkerhet gör mycket mindre ont än att bli biten flera gånger av en aggressiv hund. El kan jag köra på mig själv, det är otäckt men gör inte direkt ont. Att utsätta sig för bett av en aggressiv hund gång på gång gör både ont och är otäckt.

Vad tror ni om detta?

57 svar på ”Lite att klura över………”

  1. Känns som ett ganska självklart resonemang. Funderar på vart du vill komma. El är väl både förbjudet och förkastligt i hunddressyr, eller?

  2. Jag tror att du lindar in ett resonemang FÖR användning av el i ett till synes logiskt och oskyldigt resonemang.

    Inte helt säker på att jag tycker den resan är OK…..

  3. Hej Fredrik

    Hästar tar inte skada av elstaket! Däremot lär dem sig att hålla sig på lite avstånd. Min förra hund var galet hanilsk, just för att han hade blivit attackerad vid olika tillfällen av lösa hundar som kommer springande.
    Resultatet blev ju klart att han laddade från klorna så fort han kände doften.
    Nu är det många år sen men hade jag då kunnat lösa den knuten med lite el ett par ggr, hade jag inte tvekat!! Hans slagsmål gjorde mycket större skada.

    Tänkvärt!

  4. jo det är förbjudet och förkastligt om jag förstår rätt så menar han att det är värre för en hund att utsättas för el än att hamna i en fajt? Vilket även är anledningen till att det är förbjudet (och enligt mig helt rätt att det är det) även om man inte bör bussa sin hund på en annan aggressiv eller ej^^ hade gärna sett ett tredje mer lönande allternativ eftersom jag själv aldrig skulle göra på endera viset med min älskade vovve

  5. Det är ett resonemang jag tycker är intressant. Det har inget med att göra att jag är för eldressyr, eller bussa hundar på varandra.
    Läs det som jag skriver, läs inte detta som f-n läser bibeln, Tack!

    1. jag menade inte att du anser något av dessa två vara en bra metod de vill jag bara klar göra utan förstog lite hur du menar även om jag kanske uttröck mig fel. de jag syftade på var att för hunden så är stöten från ingenstans bra mkt otäckare än själva fajten med en annan hund/djur då den bara kommer utan synbar anledning…

  6. När min hund var liten ville han springa in till hästarna. Tills han kom åt elstaketet.
    Han sitter en bit utanför staketet numera och tittar på mig när jag går in.

  7. Håller med föregående ”talare”. Det är ett logiskt resonemang, men jag förstår inte vart du vill komma med resonemanget.

    Fick dock tre tankar av att läsa det…

    1. Även om en tillrättavisning kan se illa ut så är den ändå relativt svag i jämförelse med vad hundar gör med/mot varandra och utan skaderiskerna etc.

    2. Mycket handlar inte om VAD som sker med/mot hunden, utan hundens UPPLEVELSE av det. Även om exemplet med den andra hunden gjorde betydligt mer ont så var det ändå en situation som hunden troligtvis kände sig säker och fokuserad i.

    3. Något som är mycket viktigt för djur och deras lugn, stressnivå etc. är känslan av kontroll. Börjar två hundar bråka så vet de ju vad som hända skall. En stöt uppenbarligen från ingenstans är inget hunden känner till, kan förbereda sig för eller kan koppla till sitationen på ett bra sätt. Hund vs hund = förståelse. El vs hund = oförståelse.

    Hade du däremot bytt ut elen mot en annan tillrättavisning så tror jag att hunden ”fattat” det bättre och därmed inte blivit osäker (vem skulle inte bli det, vad är det för hemskt med just plats B som gör att bara ankomst dit resulterar i en elstöt? :-P)

  8. Förstår hur du tänker men ändå inte för det är ju två dåliga fall av fel!

    Nu är du ju motståndare till bägge men i sättet du beskriver det så blir ju av dessa två saker elstöt harmoniskt!

    Vad gäller häst och hund så kanske dem kan var lika att träna men en häst är inte lika känsliga som hund men bägge passar sig från att lämna eller gå in i hagen när elen är på!
    Man har ju inte en hundrast gård med El stängsel runt!

  9. Känns som valen i båda alternativen har med överlevnadsinstinkt att göra. Kan man försvara sig mot ”det otäcka” så gör man det, annars undviker man typ.

  10. Tycker det är helt okej att använda el vid vissa tillfällen. Inte vid dressyr för det ska man träna genom bra kontakt och leka sej fram. Men tex för att lära hunden att ormar är farliga. Förstår inte riktigt att allting är så känsligt när det gäller hundar. Till hästar använder man elstängsel, sporrar, spö, stigbett och mycker mer och det fungerar alldeles utmärkt om man har kunskap och sunt förnuft.

    1. Elstängsel är naturligtvis för djurets bästa (att det inte ska ta sig ur sin skyddade miljö och att inget rovdjur ska kunna tränga sig in).
      Men såvitt jag förstår kommer de andra sätten att umgås med hästar att vara förbjudna när den nya djurskyddslagen träder i kraft.

  11. Det viktigaste när det gäller slagsmålet är väl vem som vinner, för troligen slåss inte båda hundarna till döden. Vi får kanske också förutsätta att det inte är frågan om kamphundar i ditt fiktiva fall? Normala hundar slåss för att skapa avstånd, och de vill INTE dit och slåss en gång till – inte den hund som åkte på en rejäl minnesbeta i alla fall.

    Däremot om ägarna avbryter hundarna innan de är klara så ansåg båda att de ”vann” och har inget emot att låta den andre få lite mer stryk… 😉

    Hade du däremot låtit hundarna hålla på tills de var klara så hade det kanske sett annorlunda ut.

      1. I det här fallet tror jag hon inte menade att hoppa på någon viss ras, utan männsiskor som har en viss ras för att använda dem i kamp och känna pegar på att hundarna biter ihjäl varandra typ!

    1. Jag håller definitivt inte med dig om att låta hundarna göra upp. Inte nog med att det kan sluta riktigt illa, det kan resultera i hundar som antingen är totalt hundilskna eller fullständigt livrädda för andra hundar. Inget av alternativen är valbara i min värld.

      Ser vi till den vilda hundflocken så jagas inkräktare bort, alternativt dödas.
      Även om våra tamhundar har kommit långt ifrån vildhunden, så har den fortfarande instinkter kvar.

    2. Jag vill också att du vidareutvecklar ditt resonemang och att du förklarar vad du menar med kamphund.

      Är även intresserad av att veta om du pratar om ”kamphundar” vs ”normala hundar”…

      1. Men om man kollar på vad skk anser som kamphund är det ju inte bara kamphundar som ingår där!
        Utan blandraser generellt!
        Så idag tycker jag att kamphund kan ju inte förknippas med bara rottwailer,amstaff,pitbull mm
        Nu känner jag flera av dem raserna och rottwailer är väldigt mysiga hundar även fast dem har grova huvuden, Amstaff/ stafford terrier är också väldigt fina hundar!
        Pitbull likså!!
        Nu mera är ju min blandis oxå klassad som kamphund,hennes tik kompis likaså som är blandis Rottis/schäfer, Den hunden är så extremt snäll så jag tror inte ens den skulle bry sig om det kom någon inbrotts tjuv!
        Alltså så kan ju inte någon speciell ras gå under kamphund för numera är ju alla utom renrasiga hundar kamphund!

        1. Det där stämmer inte riktigt. SKK:s så kallade Kamphundslexikon (Svenska Kennelklubben, Jan Saxtrup och Bitte Cederlund, 2009) beskriver begreppet enligt följande citat:
          ”Kamphund är ett begrepp som tyvärr används med stor vårdslöshet. I ordet kamphund kan man innefatta alla de olika hundtyper och hundraser som över hela världen och i alla tider har använts till olika slags kamper, som till exempel hund- björn- och tjurhetsningar. Kamphund kan alltså betyda en hund som i historiskt perspektiv har använts för detta ändamål men som i dag används som familjehund. En aggressiv blandrashund som saknar denna rashistoria är enligt vår uppfattning ingen kamphund i ordets rätta bemärkelse. Däremot kan det vara en hund som har stora förutsättningar att bli farlig.”

          1. vagn. Tävlingen gynnar naturligtvis hundar med stor kamplust.

            Vanligt förekommande kamphundsraser (registrerade i Sverige eller USA) med kort rashistorik

            American pit bull terrier

            Kallas även pitbullterrier eller pitbull. Hundvariant som härstammar från de engelska bull- och terrierhundarna jämte inkorsningar av andra hundar för att åstadkomma en stor och kraftig hund med mycket kamplust. Pitbullterriern har använts och används som familje- och gårdshund samt till organiserade hundslagsmål. American pit bull terrier har sedan slutet av 1898 stambokförts i den till American Kennel Club konkurrerande kennelorganisationen, United Kennel Club. Enligt FIAPBTs svenska avdelning finns omkring 500 rasrena american pit bull terrier. I Jordbruksverkets centrala register finns omkring 250 hundar registrerade som pit bull terrier.

            American staffordshire terrier

            (amstaff)
            Kallas även för amstaff. Hundvariant som härstammar från pitbullterriern och som erkändes av American Kennel Club (AKC) som självständig ras 1936. Orsaken till att AKC började registrera rasen lär vara att ett antal pitbullterriers önskade deltaga på hundutställningar arrangerade av AKC. Rasklubben tog tidigt avstånd från hundkamperna och amstaffarna slutade att deltaga på dessa under 40-talet. Sannolikt har amstaffens temperament mildrats under de 70 åren som rasen varit självständig. Den är idag en utpräglad familje- och utställningshund. Rasen kom till Sverige 1991. Antalet amstaffar i Sverige år 2008 uppskattas till omkring 2 100 individer.

            Bullterrier

            Engelsk hundras som uppkom kring 1860 genom en uppfödare i Birmingham. Det var James Hinks som korsade in den numera försvunna vita engelska terriern i de befintliga bull- och terrierhundarna. Bullterriern är numera en renodlad sällskaps- och utställningshund som förekommer i två storlekar: bullterrier och miniatyr bullterrier. Bullterriern har inte förekommit i organiserade hundkamper under de senaste hundra åren. Antalet registrerade bullterrier i Sverige år 2008 uppskattas till cirka 1 200 individer.

            Miniatyrbullterrier

            En mindre variant av bullterriern med samma historik. Den får inte vara högre än 35,6 cm (14 tum). I Sverige finns cirka 200 individer (2008).

            Pitbull, pitbullterrier

            Används ofta som ett samlingsbegrepp på en medelstor och atletiskt byggd hund.

            Staffordshire bullterrier

            Ibland kallad ”staff”. Hundras som härstammar från de bull- och terrierhundar som främst förekom i Midlands och som bland annat användes i hundkamper. Rasen erkändes av den engelska kennelklubben år 1935 och det är nu länge sedan den var kamphund. I Sverige är rasen en utpräglad familje- och utställningshund. Rasen är mindre och mera kompakt än american staffordshire terrier och american pit bull terrier. Antalet registrerade staffordshire bullterrier i Sverige år 2008 uppskattas till cirka 3 400 individer.

            Hundtyper

            Bandog

            Äldre beteckning för stor, stark och aggressiv hund med funktion att vakta. Benämningen används i dag ofta för korsningar mellan pitbullterrier och stora doggar/mastiffer i syfte att åstadkomma en skräckinjagande hund. Namnet kommer av att hundarna åtminstone tidigare hölls uppbundna i kraftiga kedjor.

            Blandras

            Kallas även raskorsning eller bastard. Hund som har föräldrar av olika raser, eller föräldrar där den ena eller båda är av blandras. Blandras kan inte registreras i Svenska Kennelklubbens hundregister men däremot i Svenska Kennelklubbens ägarregister samt i det centrala hundregistret.

            Bull- och terrierhund

            Hundtyp som uppkom efter parlamentsförbudet mot djurhetsning i England 1835. Hundkamperna pågick därefter i skymundan. Hund hetsades mot hund och man behövde en mindre lättare och rörligare hund. Ur bull- och terrierhundarna uppstod staffordshire bull terrier, bullterrier och pitbullterrier. Bull- och terrierraserna är generellt kända för sin stora människovänlighet.

            Dogg

            Dogg är ett äldre uttryck för att beskriva mastiffliknande hundar. Uttrycket doggar används fortfarande i svenskan som samlingsnamn för mycket storvuxna hundar (enligt Renée Willes bok All världens hundar).

            Mastifftyp

            Mastifftyp är ett gammalt begrepp på olika hundtyper som fanns redan 3 500 år f.Kr. Romarna använde sig av mastiffer och molosserhundar, bland annat som strids-, vakt- och boskapsdrivare. Allteftersom som romarna bredde ut sig över världen spreds hundarna vilka kom att blanda sig med lokala hundtyper, varefter nya varianter formades. En ras är inte en kamphund bara för att begreppet mastiff eller moloss finns i deras bakgrund lika lite som att en pitbull blandad med rottweiler inte är en kamphund, det är enbart en blandras. (Fakta hämtat från boken All världens hundar av Renée Willes).

            Molosserhundar

            Molosserhundar är en typbeteckning för mycket storvuxna hundar med kraftig kroppsbyggnad och mycket kraftig, rundad benstomme. Molosserhundar kallades forna tiders storvuxna vakthundar efter folkgruppen molosser vilka lär ha kommit vandrande från öster, troligen från Mesopotamien till nuvarande Grekland omkring 500 år före vår tidräkning. Den stora molosserhunden var utbredd i de norra och östra medelhavsländerna under antikenoch var kända för sin storlek och sitt mod. Molossernas hundar korsades med befintliga hundar och användes som boskapshundar och stridshundar. Hundtypen finns omnämnd i historiken hos många av dagens raser. (Fakta hämtat från boken All världens hundar av Renée Willes).

            Mördarhund

            Ett begrepp som myntats av massmedia.

            Pitbullblandningar

            Korsning av hundar där pit bull terrier ingår som en del. Oftast är det blandningar mellan pitbullterrier och diverse mastiffraser, brukshundar, herdehundar eller aggressiva jaktterrierraser. Korsningar företas oftast av i hundavel oerfarna och okunniga personer, som vanligen inte inser faran i att förena olika egenskaper, vilka i kombination kan bli mycket svårhanterliga och farliga. Korsningar mellan pitbullterrier och ordinära blandrashundar företas också i syfte att producera valpar som kan säljas under beteckningen pitbull. Antalet pitbull i landet är svåruppskattat då dessa inte alltid ägarregistreras och då sällan under namnet pitbull. Än svårare är det att uppskatta numerären av nämnd typ korsningshundar.

            (Lista på vad som anser som kamphundar)

      2. Jag menar hundraser (och korsningar dem emellan) som gärna ger sig in i ett slagsmål, eller är obenägna att avbryta, för att det upplevs som lustfyllt. De får en kick av att slåss, antagligen av adrenalinpåslaget? Denna egenskap, som finns i bara liten grad hos hundar, har förstorats genom medveten avel. Lägg till specifik träning när hunden är liten att attacker och slagsmål är positivt, så får man en kamphund…

        Egenskapen att inte backa för ett slagsmål utan rentav gilla det, det är väl vanligast hos amstaff, pitbull, staffe, bullterrier, kanske ev grythundar…

        Men de flesta hundraser och hundar vill faktiskt inte slåss. Det är mot naturen! Det kostar mycket energi och det är stor risk att bli skadad. Hundar är faktiskt en mycket fredlig art. De har ett rikt språk av konfliktundvikande signaler.

        Jag har ofta sett att det går bra att ha två hundar i närheten av varandra, som just har varit i ett normalt slagsmål (utan större skador). De undviker varandra. Normala hundslagsmål är korta och hundarna avbryter det själva och utan att några större skador har uppkommit.

        Jag menar nu familjehundar / sällskapshundar vars ägare har låtit sin hund leka med andra hundar som liten och som aldrig skulle bussa sin hund på en annan hund utan i stället undviker konfrontation med aggressiva hundar.

        Den viktigaste faktorn när det gäller hundslagsmål är ägaren – dennes inställning och vad denne har gynnat för beteende under uppväxten. Hundrasen är inte den viktigaste faktorn. Men olika hundraser är ändå olika benägna till hundslagsmål. Det är svårare att ha en flock foxterriers ihop jämfört med en flock golden retrievers.

        Kopplet är också en bov. Två lösa hundar som möts och fritt kan välja avstånd slåss mer sällan än två kopplade hundar som ”tussas ihop”.

        Mycket är människans verk. Vi gillar strider. Vi har i alla tider tussat ihop olika djurarter mot varandra för att se vem som vinner. Underhållning för många, men inget som djuren skulle välja själva.

        Men elstöten är ändå värst, för att hunden inte förstår varifrån den kommer, och ofta heller inte varför. En lyckad elstöt ska ges t ex exakt när hästen sparkar mot hunden, eller bilen kör nära hunden, så att den blir rädd för rätt sak…

        1. Min peronliga åsikt är att man ska ta bort begreppet kamphund….För jag anser inte att någon hund är född kamp hund, den kan bli det av att människan skapar hunden så!
          Listan ovan om vad som anses som kamphund anser jag ska tas bort för den sätter hundar i olika fack! Jag gillar det inte utan tycker man ska bemöta hunden som hund för det behöver inte betyda att min blandras är kamphund eller grannens amstaff/pitbull är kamphund! Så för mig finns det snälla hundar och aggressiva hundar men i mina ögon är ingen hund en kamphund!

        2. De raser som du räknar upp som ”kamphundar” fanns knappt i Sverige på 70-talet, men det fanns hundaggressiva hundar då också.

          Av erfarenhet har jag lärt mig att ditt sätt att tänka fungerar alldeles utmärkt med hundar som är signalsäkra och har ett gott självförtroende.

          En osäker hund som inte är helt säker på att tolka andra rasers kroppsspråk, är det inte alls lika säkert med.

          Sen är det ju så att så länge en hund ger sig och visar underkastelse så går det oftast bra, men alla hundar (särskilt sällskapshundar) gör inte det.

          Jag har haft en tibetansk spanieltik som inte gav sig, i något läge, hon skulle hellre ha dött.
          Om du har sett tikar slåss så tror jag inte att du skulle vilja satsa på att det gör upp, i alla fall inte när den ena är som min tik var.
          Tilläggas bör att hon aldrig startade bråk, men hon tog definitivt inte skit från någon. Och hon hade inget begrepp om storleksskillnad heller, hundar har oftast inte det.

          Vår genomsnälla welsh corgihane som var i slagsmål med bästa kompisen, två ggr, under sitt 14-åriga liv. Han blev skogstokig när vi mötte två av traktens hundar, som han aldrig hade haft närkontakt med. Jag tror inte det skulle ha varit någon bra ide att prova din teori där heller, de båda andra hundarna var en schäfer och en karelsk björnhund. Jag misstänker att det skulle ha slutat riktigt illa pga det höga måttet av aggressivitet och storleksskillnaden.

          1. Marie, jag håller med dig! En hund som är osäker på hundspråk, för att den inte har tränat på det (ta emot signaler och ge signaler), den hunden törs inte ge sig om en dominant tik får gå fram och kräva underkastelse. Och särskilt om den osäkra hunden då sitter fast i koppel, ja, då ryker de ihop. Och vi måste antagligen hjälpa dem ur låsningen då. Den dominanta hunden kräver något som den osäkra hunden inte törs/kan ge. De förstår inte varandra.

            Det blir lätt fel om en hund inte kan hundspråk. Det är ju därför det är så viktigt med socialisering. Det är den som gör en hund säker för andra hundar. Den är viktigare till och med än ledarskap.

            Men det skulle sällan hända något om hundarna inte hade koppel och inte hade sina människor nära…

            Varför söker hunden frivilligt strid igen fast den blev illa biten? Jag tror att den trots sina skador tyckte att det var den som vann striden. Den har också ett outvecklat hundspråk och nästan ingen erfarenhet av positiv lek med främmande hundar (hundar utanför den egna flocken) under valptiden. Den anser sig också ha ägarens stöd i det den gör eller ägarens åsikt har ingen betydelse. Den har fått bli dominant genom att inte behöva lyda och följa sin ägare.

            Tror att risken för skador är som störst när två hundar är i samma familj/flock eller är nära släkt och det uppstår svartsjuka och de försöker stöta bort en hund ur flocken, men som inte kan lämna den för att den är i samma hem. Och ägaren klarar inte att vara en både stark och positiv flockledare.

          2. Jag är ledsen, Gunilla, men din ide om socialisering går alldeles för långt.

            Jag är ödmjuk till en viss gräns, men jag kan aldrig acceptera att socialisering skulle vara lösningen på alla hundproblem.

            By the way, tibbetiken fick flytta hem till min mormor för annars skulle hon ha blivit hundmat. Hon kunde inte acceptera min schäfertik, som tyvärr hörde till dem som tog till tänderna när hon kände sig hotad.
            Och hon kände sig hotad av gammeltiken som inte kunde låta bli att hävda sin rang och inte insåg sin litenhet.

            Jag gick nämligen på myten, liksom du, att hundarna klarar det där själva. Får de bara göra upp så blir allting bra.

            Där fick jag lära mig att det inte fungerar i alla lägen.

            Den teorin tror jag egentligen bara fungarar med hyfsat jämnstora hundar med mkt god mentalitet.
            Precis den mentaliteten som många av sällskapshundarna saknar, då deras uppfödare planerar sin uppfödning utifrån andra kriterier.

          3. Sara A, Rickard, Marie – jag menar inte alls ”låt dem göra upp!” Var har jag skrivit det?? Det fungerar bara om hundarna är mycket bra på/vana vid att umgås med diverse andra hundar, särskilt främmande hundar, sedan de var valpar, och om de är lösa och ägarna inte lägger sig i.

            Hundar som har en mycket god förmåga att kommunicera med andra hundar klarar det. Andra gånger måste vi hjälpa till att bryta hundarna, för de kanske inte klarar det själva.

            Men det var inte min poäng.

            Det jag försökte framhålla var främst att de flesta hundar inte gärna hamnar i slagsmål om de kan undvika det. Åtminstone inte om de har fått känna på hur illa det kan gå.

            Vad konstigt att jag blev tolkad så! Jag som alltid går in och bryter konflikter med koppel, röst, vatten, hantering, vad jag nu har till hands.

          4. Marie, socialisering är inte lösningen på alla hundproblem. Snälla överdriv inte, jag tappar intresset för att diskutera då. Det är lösningen om man vill undvika svåra skador på två hundar som ryker ihop, that’s all!

            En valp som mellan ungefär 2 och 4,5 månaders ålder har lekt ett flertal gånger (helst uppåt 10 gånger i alla fall) på ett bra sätt (”ge och ta, jagas och jaga, vika sig och låtsasdominera) med andra hundar (valpar och/eller vuxna) som inte tillhör den egna flocken utan är ”främmande”, och fått positiva minnen av det… DET kallar jag socialisering. Inte att man tar med valpen till hundklubben och låter den titta på medan de andra tränar dressyr… Eller att den får nosa i koppel på andra hundar några gånger.

            En lyckad socialisering under valptiden tror jag är i princip vattentät. Den hunden blir säker. Jag har aldrig tagit del av ett enda fall där jag känt att min teori inte håller. Och jag har inte hört talas om att några av de valpar som gått valpkurs med fri lek hos mig senare har utvecklat hundaggressivitet.

            Jag tror inte att ni läser ordentligt när jag skriver om socialisering. Det är ju ganska många kriterier som ska uppfyllas. Och jag säger heller inte att en sådan hund senare aldrig hamnar i slagsmål. Även om risken är liten.

            Så länge instruktörerna på valpkurser inte förstår valparnas oerhörda behov av att få skapa positiva kontakter med främmande hundar, så länge kommer vi ha hundar som biter andra hundar så de dör eller nästan dör.

          5. Vi är alla saliga i vår tro. Jag påstår inte att jag sitter på svaret, men jag tror och tycker att du har fel, Gunilla.

            Inte för att det spelar någon roll, men det skadar (oftast) inte att skriva vad man tycker.

  12. Nu har jag funderat lite på att klura på!
    Det som händer med hundarna i bägge fallen är att de antingen förlorar all respekt för ägaren och börjar konstant bete sig aggressivt och blir direkt farlig!
    Det andra är att dem går på överlevnads instinkten och helt enkelt underkastar sig ägaren för dem är livrädda att bli skadade!

    Är det extrema fall där hundens tidigare ägare inte vet hur man ska göra av okunskap och hunden blivit som på Cesar Milans show och ingen expert eller hundproffs kan få hunden att agera normalt och därmed hotas av alvlivning kan jag förstå man testar med elstötar eller tagghalsband som en sista utväg, Men då måste det vara av en proffesionel hundexpert eller utredare osv!

  13. Det intressanta i resonemanget är varför hunden fortsätter att gå fram till andra hundar och ev fightas, trots att de blivit skadade. Jag känner bara en hund som vägrar att gå fram till andra hundar efter att ha blivit attackerad.
    Varför undviker dem inte kontakt med andra främmande hundar i fortsättningen?

  14. Om hunden tycker att punkt B är otäck, om man använder elstöt eller hunden hamnar i bråk vill den inte gå dit. Om du istället vid punkt B belönar hunden för att den gått dit får du en mer harmonisk hund som vet att de inte händer tråkiga saker på punkt B.

    Men man kan inte styra över vad som kommer att ske. Blir ni påhoppade av en hund, gå tillbaka några dagar senare och belöna er hund som gick dit med er! De ger belöning även till er själv!

  15. Tror du tänker såhär: Elstöt = negativ förstärkning.
    Bussa din hund mot annan hund = positiv förstärkning.

  16. Alltså jämför inte häst och hund och de metoder som är ”ok” eller inte. För det första tycker jag inte att man kan säga att hästar är mindre känsliga än hundar, tänk på att dessa djur kan känna vart en fluga sitter på deras kropp. Sedan att det anses som mer okej att ha hårdare metoder för att det är större djur som blir betydligt farligare om de bara uppför sig lite fel är en annan sak. Om man är insatt i hästvärlden vet man att man kan träna hästar med mjukar metoder också, att de går att kommunicera med hästar utan spö. sporrar och skarpa bett bara rätt grund har lagts.

    1. instämmer, en fin relation från början med häst er samma resultat som en fin relation från början med en hund =)

    2. Jag har aldrig haft intresse att träna hästa förstår dem inte även om jag förstår djur. Men att jag blandade in det var för en ovan skrev att det tar ingen skada på häst och att man kan använda det även på hund.

      Däremot tycker jag om hästar och anser att dem är vackra djur men vet även vilken enorm kraft dem har!

      Jag vet att alla hästhagar har elstängsel och för även taggtråd (vilket jag inte vet om det finns kvar) Men hästa som var i en hage med tagtråd hade oftast fula rivmärken på kroppen. Vad gäller elstängsel så har dem inga synliga skador men håller sig därifrån för dem hör även surret i från Elen!

      Som yngre var jag vetgirig och älskade alla djur och var orädd för dem, som 10åring fick jag ta ansvar för en ganska besvärlig häst men den var snäll mot mig. Nu skulle jag ta den till hagen och det kom en moppe i fullfart. Vad händer med hästen är att den blir rädd och reser sig. Jag höll kvar men jag visste inte bättre då!
      Så jag vet hur känsliga och starka Hästar kan vara, Men jag har gått in i hagar där en häst har tidigare haft fördel att sparka bakut eller något annat mot människor och gett dem mat och inget har hänt för den fick ingen fördel att skrämma mig! Men det var i vuxenålder för det tog tid innan jag vågade mig nära en häst igen =/

  17. Blanda inte in el-stängsel för kreatur och hästar i det här , för där är det bara en fråga om ekonomi och inget annat.!! sen kan man tycka vad man vill om elstängsel men det är det billigaste sättet att stängsla in så stora djur som kor och hästar.

  18. Jag tror att det kan knäcka en hund psykiskt om man använder el iom att hunden bara upplever ett obehag och inte förstår varför, utan endast just där på den platsen. Däremot så finns kamplusten, (medfödd) mot andra hundar och viljan att försvara flocken dvs hundföraren mot andra hundar, vilket finns hos alla flocklevande rovdjur.

  19. Okey. Jag hoppas att jag inte läser inlägget på fel sätt nu – och verkligen som fan läser bibeln – men när du säger att vi skall klura så klurar jag på följande sätt:

    Båda sätt gör ont men om man skall jämföra så är elstöt lindrigare än hundbett från en aggressiv hund. Ändå blir hunden ”taggad” av slagsmålet men ”rädd” av elstöten – vi människor skulle föredra elstöten. Varför reagerar hunden annorlunda?

    Då tänker jag elstöten ger hunden inget positivt tillbaka – den ger bara ”smärta” och obehag. Hundslagsmålet däremot antar jag ger hunden ”action” vilket hunden upplever som en ”belöning”. Hundens instinkter, kamplust – vilja att jobba med kroppen och käken – tar överhand och smärtan blir helt plötsligt ”värt besväret” …

    f*n! känner starkt att jag är ute och cyklar – rejält dessutom 😀 😀 … jag får läsa om inlägget och kommentarerna, men först ut med Akilles …

    (Rickard, passa dig nu 😉 )

    1. Va? Tänkte ni gå hela vägen hem till mig eller vad ska jag passa mig för? 😛

      Men på tal om ”Hundens instinkter, kamplust – vilja att jobba med kroppen och käken – tar överhand och smärtan blir helt plötsligt ”värt besväret” …”

      När en hund är engagerad i något, t.ex. en jakt- eller kampsituation, så tror jag inte att ”smärtan blir värd besväre”t – jag tror inte hunden känner det över huvudtaget då den är så engagerad i det den gör (så mycket drifter, instinkter, adrenalin etc). Har själv knäat (det låter illa, jag vet) en polis- och skyddshund under träning och den belastningen verkade hunden inte ens medveten om. Håller dock med om ditt grundläggande resonemang om hur det här med social kamplust etc. kan spela in…

  20. Jag tror jag förstår hur du tänker. Båda situationerna är obehagliga för hunden, men slagsmålet är iaf begripligt. Det är inte elstöten.

    Oavsett hård eller vek hund lär den vara osäker och ev. rädd vid platsen för elstöten.
    Slagsmålet ger effekten som man förr kallade att hundarna ”fått smak för slagsmål”, vilket egentligen handlar om att anfall är bästa försvar.
    De allra vekaste hundarna kommer, med all säkerhet att undvika hundar som ser ut som den i slagsmålssituationen. Om inte alla

    Med båda typerna av hundar kan man överbrygga problemen om man kan visa att man är en stark ledare. Den veka hunden sammanför man under ordnade former, successivt med snälla hundar som liknar den skrämmande hunden.
    Den mindre veka hunden, som nu blivit ”hundilsken”, visar man att slagsmål är inte tillåtet. -Jag tar hand om det här, inte du!
    De flesta hundar går också att träna till att lita på andra hundar igen, men med en del kräver det otroligt mkt jobb. Och en del går det kanske inte med alls.

    Det bästa är naturligtvis om man visat ett tydligt ledarskap redan första gången, då hade problemet inte uppstått.

    Var det någonting ditåt du ville komma Fredde?

  21. Det som slår mig är att du skriver att du ”bussar ” din hund mot den agressiva andra.
    Din hund gör alltså sitt bästa för att hjälpa dig i en svår situation och är beredd att utsätta sig för samma plåga igen för din skull. Den andra plågan ser den ju ingen mening med att utstå så den undviker den.
    Hundar gör sitt bästa för att vara till lags och det är sorgligt när de utsätts för situationer som de inte kan förstå konsekvenserna av.
    Jag kom i samspråk med en ung kille i skogen medan min dvärpudel lekte med hans jättefina amstaffar (en tik o en hane) .Han berättade att han valt sina hundar med stor omsorg och låtit dem få valpar som han skött om på bästa sätt och sedan försökt placera i goda hem. Efter två år följde han upp sina valpar eftersom han funderade på att låta sin tik få en ny kull.
    När han berättade vad som hänt hade han faktiskt svårt att hålla tårarna tillbaka och han sa att han hade kastrerat sin hane och aldrig mer skulle ha valpar. Av de sammanlagt 8 underbara valpar hans tik fött hade 5 omhändertagits av polisen och avlivats. Att de 5 hade hamnat i ytterst olämpliga miljöer hade han inte kunnat förutse trots att han försökt välja köpare.
    Risken för att detta ska hända en amstaffvalp eller liknande är mycket större än att det skulle hända min dvärgpudel förstås.
    Men jag vet att tom min lilla hund skulle göra sitt bästa för mig.

  22. I båda fallen gör hunden ett val. Att avstå från en konfrontation/hot som den inte ser, och att kämpa mot en rival som den ser.

    Platsen gav i fall1 en tillrättavisning: ”Gå inte hit”.
    Hunden i fall2 ger en utmaning: ”Kom hit!”.

    Det är tydligen ingen fråga om fysisk smärta! Det är ngt annat…?

  23. Men vad skulle då hända om man kombinerade båda alternativen? Alltså om hunden fick en elstöt då den hetsades mot en annan hund? Jag tänker nu att en hund med sannolikhet inte ens märker elstöten i stridens hetta, men om stöten kommer innan liksom.

    Vad förknippar hunden elstöten/den andra hunden med då? Skulle hunden undvika slagsmål eller skulle den bli mer hetsad?

    1. Det kan nog bli vilket som, kommer stöten tidigt så kan hunden uppfatta det som en tillrättavisning, alltså att den undviker den andra hunden.
      Men förknippar den smärtan med den andra hunden så tar den till försvar och slagsmålet är ett faktum.

      Minns min historia med min rottis som jag drog tillbaka mot gruset på asfalten så att några klor bröts. Han kopplade det till den anfallande hunden. Och min supersnälla kille satsade på att döda den hunden. Det var endast ledarskap och lydnad som förhindrade att han fullföljde. Han var att betrakta som ganska hård, så det var aldrig några tendenser till att bli aggressiv i efterhand.

  24. Beror det inte lite på vad det är för hund? Jag har haft en hane som gått emot elstaket flera gånger men inte ”lärde” sig något utav det utan gick tillbaka till samma plats flera gånger. Min tanke är att det handlar om avreaktion också. På MH ”skrämmer” vi ju hundarna genom plötsliga händelser men ser sen på om de avreagerar eller inte…
    Klurigt men intressant 😉

Kommentarer inaktiverade.