Sveriges Radio!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14414453.ab

Härligt när hundar gör hjälteinsatser och dessutom får medial uppmärksamhet för det 🙂
(tack för länken Emil)

 

Ställa krav är inte så lätt – när ska kravet ställas, hur gammal ska hunden vara, när får jag ställa krav och så vidare.

Här är det mycket viktigt anser jag att en kravställning kan ställas redan på en 8 veckorsvalp.
Om jag exempelvis ska kontrollera en tass och valpen nafsar, kränger för att komma fri, där kan krav ställas.
Det kravet är inte så märkvärdigt, men det är fortfarande ett krav.

En 8 årig brukschampion som inte av någon anledning vill krypa på kommando, där anser jag att det är helt fel med en kravställning.
Detta eftersom detta tyder på att det är något fel någonstans.

Det som oxå är viktigt med ”krav” är att detta inte får skapa oro och osäkerhet.
Det tar oss direkt vidare till relation och förtroende.

Krav och kravställning ska skapa stabilitet, inget annat.

Skulle man med den tidigare beskrivna 8 v valpen strunta i en kravställning i hantering och istället använda sig av ”cirkuskonster”, dvs belöna sig fram till att man får hantera valpen, då når man säkert en lösning med hanteringen vid tassen men det är ingen kravställning som skapar stabilitet.

Det är inget som jag säger är helt fel, men det är inte samma sak.

Att ställa krav på en 7 årig hund som aldrig lärt sig gå ”fot”, att den ska gå just ”fot” är djurplågeri och kommer garanterat att ge ett misslyckande.

Men att ställa ett krav om bättre kontakt innan man belönar en 9 månader hund i träning av ”fot” är helt okej. Det kommer garanterat dessutom ge ett bättre ”fot”.

Detta är förbaskat intressant tycker jag. Och ju mer man funderar på det, desto bökigare blir det tycker jag.

En mycket klok man sa till mig – krångla inte till det i onödan – det är bra ord tycker jag då det börjar bli alltför teoretiskt 🙂
(Det sistnämnda var alltså självkritik/självironi)

Till sist i detta inlägg vill jag verkligen tacka för ALLAS engagemang på mitt inlägg om ”kamphundar” igår.

Detta ämne river upp känslor hos alla, inte minst hos mig 🙂

Men bara det att vi diskuterar det så livligt som vi ändå gör eller gjorde i går kväll gör mig glad.
Det är just det vi behöver. 🙂

Er debatt eller diskussion igår kväll väckte sånt intresse så att jag sent igår kväll fick ett mejl från Sveriges Radio som eventuellt ska titta närmre på detta och eventuellt göra nåt.
Det ni!……….. så kom inte och säg att sociala medier inte gör någon nytta 🙂

Ni ska ha ett megastort tack för ert engagemang igår kväll!!!!!

Om du själv, om du känner någon som hotas av vräkning pga hund, eller om du till och med har varit i kontakt med mig tidigare om det….. Snälla mejla mig dina/deras kontaktuppgifter. (kanske igen)
Som det ser ut nu så kommer vi att behöva dessa…. YES!!!!!!!!

 

Å vet ni vad……..? Vi behöver inte ens vara överens 🙂  Ni är bäst ändå tycker jag.

Godmorgon på är världens bästa bloggare 🙂

Vi hörs om en stund igen 🙂

16 svar på ”Sveriges Radio!”

  1. Ang. det med ”krav” ställning så förstår jag inte varför man ska krav vid tex. tasskontroll eller övrig hantering. Är det inte bättre att skapa en lugn & harmonisk stämning utan massa krav redan vid valpstadiet, för att hunden ska tycka att det är skönt & trevligt vid hantering? Jag tror att man tjänar på det i längden, att hunden tycker att det är jättemysigt när matte/husse går igenom en, utan krav.

    1. Håller förvisso med dig, men måste tillägga att det ena kanske inte utesluter det andra. Det kan kanske vara nödvändigt med något litet krav för att skapa den där lugna stämningen. Eller?

      1. Håller med!

        Ett krav kan ju se ut på så många olika sätt. Det behöver ju inte vara en korrigering för ett ”felaktikgt” beteende, utan kan ju lika gärna vara passivitet från min sida tills dess att hunden ger mig den uppmärksamhet eller lugna beteende jag vill ha.

        Mer än så tänkar jag nog inte teorisera i detta ämne… 😉

        Mvh,
        Johan

      2. Jag håller med dig Cicci. Jag tror också att man ska sätta ett litet krav när man ska klippa klor osv. för att man sedan ska kunna få den där trevliga och behagliga stämningen

        Jag ställer lite krav på min valp att hon ska ligga lugnt där mellan mina ben på rygg och inget annat. Första gångerna ville hon upp på bena men nu ligger hon still, nu brukar hon somna när jag håller på med klor osv, och så avslutar vi med lite skön borstning av mage och ben 🙂

        /Karolina

    2. Håller med dig. Jag har gjort så att jag under kelstunderna har gått igenom hunden, bl. a. tasskontroll. Det har skett utan protester. Och resultatet har blivit att när det är dags för kloklippning t. ex. så kommer hundarna och sätter sig och räcker fram tassen när jag tar fram klotången. Använder också en batteridriven klofil emellanåt. Ber jag dem ligga ner för att jag ska komma åt baktassarna så gör de det.

      ”Följa matte-leken” en variant på Följa John, är suverän som inlärning för att få hundarna att gå förbi människor o hundar som vi inte ska hälsa på.
      Jag har använt mig av kroppsspråk och tystnad. Visat att vi ska gå, och när vi ska stanna, gått i zickzack, snurrat runt träd i alleér. Och sådana saker.
      På min flock har det fungerat suveränt.

      Men det är mitt sätt. Det finns andra sätt som är lika bra och allt fungerar ju inte på alla hundar och människor eftersom båda är individer.

      Sen är det väl så att jag har min flock till enbart sällskap, aktiverar dem för att de ska må bra, helt enkelt, inte för att tävla och visa upp dem.
      Det kanske är en annan sak hur man gör med hundar som ska fungera inom tävling. Iaf har jag hört en del som ställer ut, att de inte kan göra vissa saker för att hunden ställs ut.

    3. Det jag vill säga att vi som ledare bör ställa krav på oss själva också: tex. har vi skapat förutsättningar för hunden innan vi ställer krav. Säg så här, en person som bestraffar sin hund genom att nypa den i örat, kan ju inte ställa som krav att hunden ska tycka att det är ok när ägaren sen vill gå igenom öronen utan protester. Mao: skapa förutsättningar för hunden att tycka att det är ok med div. hantering.

  2. Hej!
    Jag är desperat!!!

    Har en centralasiatisk ovtjarka, hane, 4 år. Haft han sen valp och jag har stor erfarenhet av maremmor, så jag har fostrat hundar förr.Så min ovtjarka är tränad sen dag ett. Han lyder mig i allt. Vi har tydliga regler och allt flyter på i alla livets situationer.

    Han har nu börjat visa aggresivitet mot min mamma, svärföräldrarna mina, alltså närmsta familjen.
    Annars visar han inget, han är helt underbar och gosig, finaste hund jag någonsin haft..

    Men det är helt oprovocerad ilska han visar, dessa tre personer har han haft en fin relation till, inget har hänt.

    Det enda som hänt är att om de kommer nära han, oberoende plats, så vill han flyga på dem och bita.och skulle han få chansen, så är jag tveksam till om de ens är i livet efter att han är klar.

    Säger jag till honom, så han lyder inte. enda som hjälper är att de måste gå bort.

    Vi har barn och en katt i familjen och vänner som ofta kommer över, han är med och inget problem där.

    Har talat med uppfödaren, Jorma Kamila, kennel turkmen stam. Och han säger att jag gjort fel i fostran, dvs social tränat honom, gått på promenader, allt det sunda man gör med en hund.Enligt han skall denna ras ej gå på promenader, man får ej leka med den,
    mm…

    Men det sade han ej åt mig när vi köpte hunden, utan då marknadsfördes hunden som en sällskaps/familje hund och jag sa tydligt och klart vad jag skulle ha hunden till….

    Vad skall jag göra? Min man vill att vi avlivar han, dels för vårat barns säkerhet, men dels för att rasen är stämplad och ilsken hund är svår placerad.

    Alex

    1. Om jag var du så skulle jag nog tagit kontakt med rasklubben (om det finns nån sån) eller försökt hitta någon annan uppfödare som kanske kan hjälpa dig.

      Har tyvärr inga tips om vad du ska ta dig till, såna här saker bör väl endast riktigt kunniga personer råda i tror jag. Hoppas verkligen det ordnar sig!

    2. Först nu är han vuxen. Molosserhundar mognar sent. Och förmodligen har dina svärföräldrar inte samma närhet i relationen som grannar och familj och då ses de som främlingar av hunden, vilket egentligen är vad han är skapt att göra – få främlingar att hålla sig borta.

      Det är ingen hundras med en naturlig vilja att vara till lags utan snarare en hund som är skapt att arbeta självständigt och vakta fårhjordar och att ha en sådan hund som sällskapshund i en barnfamilj är ett ganska säkert recept på katastrofscenario.

      Omplacera kan bli svårt också då han är vuxen nu och förmodligen inte byter flock särskilt enkelt. Så jag håller faktiskt med din man i det här. Ta bort honom innan något tragiskt händer och han faktiskt lyckas göra illa någon. Inte barnen i familjen kanske, men snarare någon vän eller bekant till barnen eller familjen (=främling i hundens ögon).

      Men om du bor i Sverige så tycker jag du ska ta kontakt med rasklubben för att diskutera alternativ, det är trots allt raserfarna som hjälper dig bäst i det här läget, anser jag. Uppfödaren verkar puckad så bortse från honom.

      När du köpte honom, vad tänkte du då att han skulle vara/bli när han blev färdig? Bor du så ensligt att du har behov av en vakthund? Varför skaffar man en sån här hund från början, om man inte har får att vakta? (Du har kanske får och bor i vargrike?)

Kommentarer inaktiverade.