Nedan kan ni läsa en engagerad bloggares frågor till Väsbyhem samt svar från dessa, angående deras lista om förbjudna hundar.
Återigen har Skk så kallade kamphundslista varit gällande på något sätt.
Jag gillar inte den där listan, den används emot oss 🙂
Hej!
Jag skulle vilja komma i kontakt med någon person från er organisation som kan besvara frågor kring er hundkampspolicy. Jag är tacksam om ni kan vidarebefordra detta e-postmeddelande till rätt person eller att ni ger mig namn och telefonnr så att jag kan ta kontakta med personen i fråga.
Mina frågor är:
1. Baserar ni ert beslut att införa ett förbud mot vissa hundraser på någon sort hundexpertuttalande? Om så är fallet; vem/vilka har ni anlitat?
2. Vilka kriterier skall vara uppfyllda för att en hundras skall klassificeras som ”kamphund” – enligt er?
3. Anser ni att hundaggressivitet är rasbunden eller anser ni att det är ett ägarproblem – alltså att problemet ligger i första hund på hur hundägaren uppfostrar och tar hand om sin hund.
4. Vilka hundrelaterade problem hade ni innan förbudet trädde i kraft och har ni kunnat mäta några förbättringar sedan förbudet trädde i kraft?
Jag är väldigt tacksam om jag kan få svar på mina frågor.
Tack på förhand
Med vänliga hälsningar
XXXXXXX (frågställaren får själv skriva under kommentarer om denna vill vara officiell . FS anmärkning)
Hej XXXXXXX,
Sedan 2007-01-01 har vi valt att införa en punkt i hyreskontrakt (som tecknas efter detta datum) att man förbinder sig att inte inneha vissa hundraser. Detta beslut är förankrat i vår ledning och även hos våra ägare, kommunen.
1 Vi baserar detta beslut på, att många människor i våra bostadsområden, känt/känner ett obehag och ibland stor rädsla för vissa hundraser. Detta är en subjektiv upplevelse som vi tagit på största allvar. Vi har också haft ett par allvarliga händelser med denna typ av hund inblandad. Vi har fått olika reaktioner på vårt beslut, men väldigt många (både hundägare och människor utan hund) uppskattar att vi vidtagit åtgärd för att man ska slippa känna oro och rädsla i sitt bostadsområde.
2 När beslutet togs, hänvisade vi till Svenska Kennelklubbens ”kamphundslexikon”. Att de raser som fanns upptagna där, klassade vi som ”kamphundar”. En mycket subjektiv uppfattning, av oss. Kennelklubben hade åsikter om hur vi använde deras lexikon. De hade tagit fram materialet för att beskriva olika raser, berätta deras ursprung och hur de användes/används i nutid. Vi beslutade då att göra en egen lista. Denna lista grundar sig på raser av Molossertyp. Listan är subjektivt framtagen av oss och bygger varken på statistik eller vetenskap. Kennelklubben har numera valt att helt ta bort sitt lexikon.
3 Vi har uppfattningen att, till vissa delar är hundens egenskaper/psyke rasbundet. Men självklart handlar det väldigt mycket om hundägarens förmåga att uppfostra sin hund. Vill vara tydlig med att, vårt beslut, grundar sig på subjektiv känsla och upplevelse. Även inför en väldresserad och lugn hund, upplever många människor rädsla och obehag vid möten i bostadsområdena. Och vår uppfattning är att detta obehag/rädsla gäller olika typer av hundar som uppfattas som ”kamphundar”. Därav vårt beslut.
4 Vi hade ett stort antal samtal från boende, som påtalade att de upplevde olika typer av obehag, då de hade grannar som hade vissa typer av hundar. Vi hade också tre mycket allvarliga händelser där denna typ av hund var inblandad. Två katter fick sätta livet till, ett barn blev biten i ansiktet och en vuxen blev attackerad. Vi hade också ett fall där boende på nedre botten hade en Rotweiler som ofta låg på uteplatsen. Andra boende kände så stort obehag att de inte vågade gå in/ut till/från sina lägenheter.
Att mäta ”förbättringar” är nästan omöjligt. Det vi har märkt är att samtal om hundar av denna karaktär, har minskat betydligt. Det kan ju också bero på att hundägare har blivit mer medvetna om att visa extra stor hänsyn, när man har en stor och/eller kraftig hund. På så sätt, är debatten bra.
Jag hoppas du har fått lite svar på dina frågor. Har du ytterligare frågor är du välkommen att höra av dig.
Med vänlig hälsning
XXXXX XXXXXXX
Störningsansvarig
Fastighetsavdelningen/förv
….
Detta är ju ren och skär rasism!! Skulle det handla om människor att t.ex vissa kände obehag när det sitter färgade människor på sin uteplats så skulle man ju undra. Alla är tydligen inte lika inför lagen…
Så gick mina funderingar också.
Mmm lite dit gick mina med.. Men jag tänkte mest på alla som går med hucklen/burka osv..
mm mina tankar med! Skrev nyss ett långt inlägg om våran yttrandefrihet vi inte har och att vi ska anpassa oss efter alla andra osv!
men raderade det ist för att lägga på bloggen!
Men kan tycka att uttrycket, ordspråken gör sig rätt här!
Behandla andra som du vill bli behandlad själv.
Men Sara A, yttrandefrihet är precis det vi har här i Sverige. Men vi måste använda den – och det på ett ansvarsfullt och civiliserat sätt ….
Det beror ju på hur man uttrycker den =)
Nu försökte jag skriva snällt, men det kändes ändå som stötande 😀
Så jag valde att skriva som jag gjorde och hålla lite lågprofil idag! Orkar inte brusa upp eller posta något som uppfattas fel!
Men jag kunde ändå inte vara tyst *hihi* 😉
Kan bara hålla med Agnes i detta.
Vi har allt detta idag, men är nog rätt dåliga på att använda oss av det..på rätt sätt.
En tanke kan vara att behandla andra så som de vill bli behandlade, istället för att behandla dem som man själv vill bli behandlad.
Mvh,
Johan
Precis min inställning Johan! Behandla andra så som de vill bli behandlade…
Och visst är det så att yttrandefriheten används alldeles för sällan.. till viktiga saker på ett seriöst sätt..
Johan!
vi har yttrandefrihet men:
Det finns så mycket ramar man måste hålla sig inom, så ibland fast man inte menar det kan någon anse det stötande!
När det gäller detta diskreminering till hundägare/djurägare och allt som vi måste ta hänsyn till osv!
Men när man är djurägare har man inga rättigheter och man får utstå massor, man får ju knappt säga åt någon att låta bli ens hund för då är man otrevlig eller så tror dem hunden är farlig bara för att det är en hund!
Nu skulle jag kunna skriva massor vad vi måste ta hänsyn till!
Jag tycker att kriminella har mer rättigheter än djurägare har!
Vi är ett solidariskt land och lika värde till alla?!
Men är det så har vi lika rättigheter?
Jag kan inte tycka det, jag tycker vårt solidariska land med lika rättigheter till alla är något som låter fint, men verkligen inte stämmer överens med verkligheten !
Du säger det själv, Sara. Visst har vi yttrandefrihet.
Att visa hänsyn till sin omgivning och hela tiden visa respekt för omgivningen har ju inte med yttrandefrihet att göra – inte direkt iaf.
Rätten att bilda oss en egen uppfattning om saker och ting, rätten att stå för våra egna åsikter, rätten att göra våra röster hörda mm har med yttrandefrihet att göra. Sen kan man välja att göra det på ett respektfullt sätt eller på ett oförskämt sätt.
Sen tycker jag att Sverige är ett land där det råder lika rättigheter för alla.
Men vi måste vara aktiva och underhålla dessa rättigheter hela tiden. Det gör man genom att hålla sig underrättad. Det gör man genom aktivt sprida sitt budskap till andra för att på så sätt se till att ens egna behov blir uppmärksammade när olika beslut skall tas.
Och där tror jag det stora problemet ligger: Alldeles för många tar för givet att det uppgiften är någon annans problem…
Nej vi har inte riktigt samma rättigheter längre!
Men däremot kan vi säga saker,ha åsikter, skriva vår mening utan att dödas eller fängslas för det!
som du Agnes skriver: Men vi måste vara aktiva och underhålla dessa rättigheter hela tiden. Det gör man genom att hålla sig underrättad. Det gör man genom aktivt sprida sitt budskap till andra för att på så sätt se till att ens egna behov blir uppmärksammade när olika beslut skall tas!
Sen är det ju så att vi alla individer klagar på det mesta, men när det gäller att stå upp för våra rättigheter gömmer sig många!
Det är ju som här jag bor det klagas tametusan om allt och vissa saker är relevanta och vi tjafsar med hyresvärden, söker hjälp hos hyresgästföreningen men så är det bara ett få tal som vågar yttra sig så hyresgästföreiningen lägger ner ärendet! Klagomålen eskalerar saker blir värre som nu i vintras hade vi ca 14-16 grader varmt inomhus. Nu tröttnade jag på allt så jag drog igång en anmälan till hyresnämnden och alla ville vara med på det tills dem var tvungna att skriva ner sina namn på det dem klagat på! Vi var 2 st av 20 som vågade stå för klagomålen!
Nu valde vi att skrika o gapa på hyresvärden igen så han fick fixa fram 3 st värmepumpar till husen illa kvikt annars går vi vidare. Det tog en vecka när vi hotade med hyresnämnden.
Men tyvärr är det ju alltid så här på arbetsplats el vad tusan det än gäller!
Det gör mig så trött, om alla med åsiker och vilja att förändra framförde det skulle ju inte sånt här ske ingen skulle våga att vägra hundägare mm!
Citerar Sara A: ”Nej vi har inte riktigt samma rättigheter längre!”
Men vad beror det på:
A. Det finns ”större makter” som hindrar oss från att ha samma rättigheter som vår granne har.
eller…
B. ”Vi” är för lata för att göra något åt det.
Tyvärr ”satsar jag mina slantar” på B….
Sara A,
Med rättigheter kommer skyldigheter och där kommer vi nog in på dessa ramar och regler.
Jag håller med dig om att tamdjur idag enbart verkar ha en massa skyldigheter, men inte särskilt många rättigheter och det drabbar ju oss hund-/djurägare. Fredrik har ju oxå skrivit mycket om detta i bloggen.
Dock ser jag personligen inte detta som ett problem grundat i brist på yttrandefrihet, utan det är nog mer mångfaceterat än så. Ökad okunskap om djur, flata politiker som bryr sig mer om att säkra nästa mandatperiod än att faktiskt åstadkomma något, medias driv att sälja lösnummer/väcka uppståndelse och en allmän tilltro till att förbud faktiskt löser problem är nog några av dem.
Sen är ett annat problem att som minoritet i en demokrati gäller det nog hålla ihop om man ska lyckas göra sin röst hörd, något som hundsverige kanske inte riktigt lyckats med…
Sen måste jag oxå tillägga att även jag reagerar en hel del på att så många hundägare inte har mer koll/pli på sina hundar.
Tycker mig uppleva att en ganska stor andel av de hundar jag möter har ett beteende som klart lämnar mer att önska. Det ser helt enkelt inte illa ut och jag tror absolut att det påverkar allmänhetens uppfattning om våra hundar. Där har vi hundägare ett stort ansvar tycker jag!
Slutligen vill jag bara säga att jag har full förståelse för din frustration och du är inte ensam om att känna som du gör. Jag hoppas du kommer fortsätta skrika till om detta och anpassa din strategi tills du träffar rätt! 🙂
Mvh,
Johan
Så satt jag oxå och funderade i mitt stilla sinne. Hur många är det inte som går omvägar för det sitter ett ungdomsgäng med huvorna uppe och skriker och skränar?
”Subjektiv uppfattning”, eller hur?!
Ja det låter ju oerhört flott och påläst 😛 fastän ordet subjektiv är en term för en
personligt färgad, eventuellt osaklig bild…
Personligen anser jag att katterna som förorenar ungarnas lekplatser så till den milda
grad att de av hälsoskäl inte kan leka i sandlådor mm är betydligt mer stötande!
Men då får man till svar att det är katters naturliga beteende?????!
Väldigt bra formulerat av den Engagerade Bloggaren 🙂
Det jag förundrades över när jag läste svaret var hur mycket mark den ena sida vinner tack vare den andra sidans tysthet…
Väldigt märkligt känsla jag får när jag inser att det är bara att konstatera att ”vår sida” som har fakta och kunskap på sin sida blir total överkörd av den sida som enbart har rädsla – subjektiv känsla – som grund…
Märkligt som fan …..
Men att döma hundraser har ju alltid funnits, media hetsar om vissa raser och har alltid gjort! På 80-talet var ju schäfrar värsta bestarna, livsfarliga enligt vissa!
Min far var schäfer fantast bara avgudade rasen redan då, min mor var livrädd för schäfer och bara vi mötte en schäfer blev hon livrädd och skrämde upp mig med. Men min mor var inte hundrädd då vi hade blandras. Men när våran blandras avlivats för hon var så gammal så ville min far ha en ny hund och självklart schäfer, gissa om det blev livat hemma när det ämnet togs upp!
En dag sa han helt sonica kom Sara så åker vi och köper hund, för du vill väl ha en ny hundvalp! Klart ja ville älskade ju djur och bara 9 år, min mor for upp på övervåningen och låste in sig i sovrummet!
Jag och min far åkte till en schäferuppfödare, vi fick träffa hundarna som fanns på gården och vissa var riktiga svenska schäfrar då menar jag stora.
Men han hade ju andra schäfrar med normalstora men med rak rygg.
Det var ju liksom paradiset för mig trots att min mamma hade skrikigt om hon sett mig klappa dem ”bestarna”
Blev ialla fall en gudomlig schäfervalp som jag valde för att hon började bita på mina träskor!
Väl hemma så låg min mor fortfarande inlåst, men pappa öppnade la in hundvalpen på sängen, stängde dörren och vi åkte och käkade mat. När vi kom hem några timmar senare var min arga mamma helt salig och tok kär i den lilla valpen. Sen att vi under flera år hade bra kontakt med uppfödarna gjorde ju att hon slutade vara rädd för schäfrar.
Idag dömer hon aldrig en hund efter ras utan hur hund och ägare beter sig!
Min mor har tagit hand om hundar som blivit illa behandlade och älskat dem alla!
Så jag skulle aldrig döma en hund efter ras utan hur hunden agerar! Men alltid kommer det utmålas hatobjekt om olika raser! Man ska däremot ha respekt för hunden och man bör veta vad man har för ras att handskas med!
Media ska ju ha sig en riktig känga, SSk med för att dem skapat dessa listor! Jag kan säga jag är mer rädd för grannens pudel en för en amstaff.
Jag är rädd för den för jag kan inte läsa den, den visar nada! Morra kan och skälla kan den men visar inget i kroppsspråk! Jag tror det är därför min hund ogillar den just för den vissar inget, men utfall gör den bara sådär!
http://fortretligheter.blogspot.com/2010/12/alla-far-kvarsittning.html
http://fortretligheter.blogspot.com/2010/12/alla-far-kvarsittning.html
från en blog
I morse var det nära blodstörtning.
Över ett helt uppslag skrev tidningen om kamphundar.
Den som skrev artikeln har uppenbarligen inte en enda aning om vad en kamphund är. Det är rätt vanligt i journalistkåren att inte veta det. Likadant med den så kallade allmänheten. Politikerna i (kd) har definitivt inte en susning.
Värst är ändå när ett kommunalt bostadsbolag som Väsbyhem med absolut största slarvighet använder begreppet i sina hyresavtal.
Alla som ska hyra bostad hos Väsbyhem måste lova att ”inte vid något tillfälle hålla kamphund”. Jag frågade Väsbyhem vad dom klassar som kamphund och fick svaret att det är ”alla som nämns i kennelklubbens kamphundslexikon”.
Jag förstår mycket väl skälet till att publicera detta kamphundslexikon och tanken var säkert god. Problemet är att ingen orkar läsa hela texten utan går direkt på uppräkningen av raser. Därför är det fortfarande ingen, i princip, som vet vad en kamphund egentligen är.
”I ordet kamphund kan man innefatta alla de olika hundtyper och hundraser som över hela världen och i alla tider har använts till olika slags kamper, som till exempel hund- björn- och tjurhetsningar.”
Det gemene man oftast menar är ”en sån där pitbulltyp”, alltså en hund som ser ut som en amstaff eller pitbull och som dessutom gör utfall och bits.
Det finns en massa hundar med stor kamplust och man kan träna i princip vilken som helst till att attackera.
Det finns också ett antal vakthundar som man inte skulle vilja mucka med, men som för den skull inte är kamphundar. De finns heller inte med i alla rasförbudslistor som brukar publiceras. Ovtjarka, till exempel. Eller cane corso. Eller golden retriever. Den sistnämnda var, sist jag kollade, den hundras som står för flest bitskador i statistiken…
Åter till Väsbyhem. Eftersom såväl ”blandras” som ”doggar” nämns i kamphundslexikonet borde även dessa vara förbjudna. På min fråga svarade bolaget att ”nä, så menar vi inte” utan att egentligen kunna precisera vad man menar.
Sen fortsätter dom med ”Vi avstår från att göra bedömningar av enskild hund/ägare”.
Supereffektivt. Lika bra som när hela klassen fick kvarsittning för att majjen inte orkade ta itu med skolans buse.
Man tar sig för pannan.
Och blir så himla trött på medierna som skrämmer upp läsarna. Visst, det har hänt ett antal hemska olyckor där hundar bitit och värre verkar det bli. Men det är liksom i andra änden av kopplet problemen sitter. Bits hunden vet man att man har gjort något galet. Tänk om man i stället kunde prata om hundar med oönskat beteende. Man skulle kunna få till en mer sansad debatt då.
Och det finns redan lagstiftning som skulle fungera alldeles utmärkt om den bara tillämpades. Hundar som bits har dock inte högsta prioritet hos polisen.
Väsbyhem skulle kunna använda hyreslagen (Jordabalken 12 kap) för att vräka den som inte sköter sitt hundägande. Men det är klart, då skulle nån behöva anstränga sig. Enklare att förbjuda några raser lite godtyckligt. Undrar vad dom gör om en pudel skulle hugga en granne. Varför inte förbjuda alla hundar? Det vore faktiskt lättare att förstå, för alla.
Jag var på hundmässan idag. Blev slickad i ansiktet av både franska bulldoggar, amstaffar och bullterrier. Alla räknas enligt Väsbyhem som kamphundar och är förbjudna. Det är sällan en vanlig familjehund som biter andra sönder och samman. Och bara för att några rötägg skrämmer skiten ur sin omgivning ska alla seriösa uppfödare och ägare straffas.
Med rasförbud kommer man inte åt de dåliga hundägarna och problemen som ofta finns i områden med hög kriminalitet. Ägnar man sig åt stölder, våldsbrott och skadegörelse struntar man med största sannolikhet i att man har en hund av en förbjuden ras. Det kanske till och med skulle höja statusen på både ägaren och hunden i de här kretsarna.
KD tycker att man kan jämställa kamphundar med knivar. Jovisst, det har ju funkat. Det finns mängder av illegala vapen i samhället. Trots en lag som förbjuder dem.
Av drygt 2000 anmälda bitskador stod så kallade kamphundar för drygt 100. Det innebär att 95% av alla skador orsakas av hundar av andra raser. Hur effektivt blir ett rasförbud ur det perspektivet
En farlig hund är en farlig hund, oavsett ras eller blandning.
Och absolut farligast är den som håller i kopplet.
Haja.
Det blev mycket skrivet idag.
Men jag blev så himla förbannad.
På riktigt förbannad.
Skitbra inlägg! Bra liknelse med kollektiv bestraffning genom kvarsittning, och intressant fakta om rasuppdelningen i bitstatistiken.
Jag håller med dig i dina synpunkter men vill tillägga en annan sak jag funderar över.
Jag undrar hur de gör när det gäller blandraser. Vi vet ju alla att samtliga raser hos en blandis absolut inte behöver synas på utsidan. Gör de DNA-tester i tveksamma fall eller stryker dessa hundar också med och blir förbjudna, typ ”för säkerhets skull”?
Dessutom så tänker jag på inlägget FS publicerade här i bloggen för ett bra tag sedan som handlade om ett ställe där bostadsbolaget (eller vem det nu var som hade tagit initiativet) erbjöd hundrelaterad utbildning för de boende i området. Gratis informationsträff om hundar och hundägande för att öka tryggheten och kunskapen hos invånarna – kan det bli bättre!? 🙂
Varför kan inte kommuner följa det exemplet istället för att svartlista ”kamphundar”, så skulle de slippa få alla oss arga hundägare efter sig??
Man slutar aldrig förvånas av hur vissa resonerar.. 😛
väsbyhem avbröt kontakten med skk i denna fråga , skk hade skrvit ett brev till väsbyhem som i sin helhet publicerades i rottweiler tidningen nr 5 2011
det lista som finns är enl ovan uppgift en flyttande lista som även bakåt dateras. listan kom till enbart på väsbyhems hemsida sommaren 2006
kan detta vara möjligt! några stycken som ogillar en ras snackar ihop sig och sedan klaga till väsbyhem och det tas som seriöst
häxjakt!!!!! kallas det för
Jag skulle kalla det ”låta sin röst bli hörd” … Tragiskt men det verkar som om ”den andra sida” är alldeles för passiv …
Har ni läst svaret som Väsbyhem skickade????
Vad är det ni läser??? Hur tolkar ni deras svar???
När Fredrik skrev om den stackars hundägare som såg sig tvungen att avliva sin icke aggressiv rottweiler var det rena kalabaliken bland kommentarerna.
Men vad händer sen; när Fredrik kommer med den goda nyheten att inlägget och kommentarerna har skapat debatt utanför vår egna ”lilla bubbla” och Väsbyhem förklarar sin ståndpunkt kring deras ”kamphundspolicy” … då är det i stort sätt knäpptyst här inne!!!
De har ”öppnat upp för kommunikation!!!!” Det är nu vi skall ”belöna” … det är nu vi skall presentera fakta och synpunkter…
Gillar 😀
Jag upptäckte nyss detta inlägg, därav tystnaden 🙂
Hur som helst så har jag nästan svårt att formulera mina tankar. Samtidigt som jag kan ha förståelse för hur Väsbyhem resonerar, så har jag svårt att förstå deras argument.
Naturligtvis ska man inte vara rädd att gå utanför dörren i sitt bostadsområde (eller var som helst för den delen) och det är väl det som är Väsbyhems främsta argument för framtagandet av denna underliga lista. Dock kan jag inte ha någon förståelse för hur man bestämmer sig för vilka raser man ska ta upp eller ens att man tycker att det krävs nån lista. Hela resonemanget verkar godtyckligt och fullt av okunskap.
Beslutet grundar sig på subjektiv känsla och upplevelse, vilket för mig endast låter flummigt. Ska man fatta ett sånt beslut så bör man åtminstone vara saklig och i det avseendet har ju Väsbyhem misslyckats å det grövsta.
När jag läser Ciccis inlägg om hur Väsbyhem valt att göra så för folk är rädda.
Men hur länge har inte folk vart rädda att gå ut pågrund av bråkiga ungdomsgäng?
Ska alla ungdomar med hett temperament avlivas eller deras familjer flytta annars, eller att det kanske rör sig om att alla dem som kommer från Finland el Turkiet nekas boende eller hotas att avlivas för har funnits människor från de länder som varit stökiga,eller alla i släkten Andersson för där har varit stökiga i generationer.
Nu ska ni inte tolka det som jag är för avlivnig el mot folkslag.
Men resonemanget Väsbyhem har om hundarna låter lika korkat som min tolkning . Men fortsätter man som msn gör nu med hundar och upplever en positiv effekt blir nog detta nästa steg fast minus avliva för det är ju tack o lov förbjudet på människor.
Jag tror det grundar sig i minsta motståndets lag. Har jag ett problem väljer jag sannolikt den ”lösning” som orsakar mig minst arbete/besvär.
Stämmer det så finns det ju två alternativ för lösa detta problem med förbudslistor. Antingen försöka eliminera grundorsaken till problemet, folks rädsla för dessa hundar, eller så får vi göra att deras lösning, förbudslistor, inte längre är den enklaste lösningen för dem.
Mvh,
Johan
Tack för de orden Johan 🙂
Sara A: Jag förstår hur du tänker men vi kan inte lösa alla världsproblem samtidigt… Det är nog inte så bra att vi har inställningen att om vi inte gör något åt ett problem så får inte vi göra något åt det andra problemet.
Om vi – hundägare och motståndare till hundrasförbud – tar den här striden, så får vi hoppas att det finns andra grupper som tar andra strider … på så sätt bidrar vi alla på olika sätt att göra världen bättre…
Men jag förstår hur du tänker 🙂
Håller med dig Cicci 🙂
Visst är det som du säger att man har full förståelse för problemet. Folk rädslor måste man ta hänsyn till – inte låta styra, men visa hänsyn.
Och visst är så att Väsbyhems beslut att införa hundrasförbud grundar sig i okunskap och rädsla … Vilket är jätte bra oss 🙂 😀
Men till Väsbyhems försvar måste jag säga att personen som svarade på frågorna skall ha en eloge för ett snabbt och ärligt svar 🙂
Absolut, de står ju bakom sitt beslut och det var bra att de svarade så utförligt tycker jag. Det tyder på att de är engagerade ordentligt i frågan. Hoppas de är öppna för dialog också 🙂
Du är så klok Agnes 😉
På tidigare kommentar ovan svara jag nog A och B
På många vis B
Men A då våra makthavare inkl halva svenska folket som valt dem gjort så att alla inte har samma rättigheter längre. Människor som tidigare haft villa,hund,bil måste sälja allt dem har och äger för jobbet dem haft fick lov att avskeda folk eller någon fick en allvarlig sjukdom men ingen sjukersättning. Eller om man är fortfarsnde anställd med bra lön men får cancer å är enssmstående med barn och får så lite sjukpenning om du får någon alls dvs. Socbidrag får inte dem som behöver det längre.
Å har men en allvarlig sjukdom och den hållt på i flera år så ska du ändå ut på arbetsmarknadsprogram och klarar du inte det kan du bli av med all ersättning som ändå är under existensminimum.
med det blir det dyrare att söka läkarvård osv.
Tanken att få ut dem som bara gick hemma men kunde jobba svart var inte fel men sen blev det helt galet på vägen. Samma med akassan å det inte finns arbeten till alla.
Nu blev ju jag sjukpensionär med det nya systemet. Men det är ju så många andra som är lidande och det har blivit stor klasskillnad redan.
Men nu hamnade vi helt utanför hund ämnet 😉
🙂 Bra där Agnes!
Jag tycker nog att svaret från Väsbyhem är tämligen logiskt, sett från deras perspektiv. De måste ta hänsyn till sina hyresgäster och gör som i stort sett alla andra, ”löser” problemet på för dem enklast möjliga sätt. Sen att grundproblemet inte försvinner, och kanske t.o.m. riskerar att eskalera, är förstås en annan femma, men ärligt talat, hur många hanterar inte sina egna problem på liknande sätt?!
Att de skriver att deras bedömning är rent subjektiv kan ju vara en inbjudan till en möjlig lösning. ”Får vi inga klagomål från våra hyresgäster behöver vi ju inte ha en förbudslista”. Det kan ju vara en öppning och någonting som vi hundägare faktiskt kan påverka till viss del. Skulle media hjälpa till och göra lite reportage som visar (kamp?)hundar som en tillgång, både ur ett samhällsperspektiv såväl som rent individuellt, så skulle det säkert hjälpa till.
Kanske Fredrik ska dra igång sin hundtränarutbildning så att det blir fler småfredrikar ute och hjälper folk med allehanda hundproblem. 😉
Mvh,
Johan
Visst är det ett vanligt sätt att lösa problem på. Ur ett utilitaristiskt perspektiv är Väsbyhems kamphundspolicy korrekt ju 🙂
Och visst finns det en öppning för en dialog där 🙂 …
Hoppas bara att det är inte alldeles för många som tänker att de skall inte lägga sig i eftersom de inte är hyresgäster där eller för att deras raser inte finns med på listan …
Precis!
Dock tror jag inte vi ska snöa in oss på Väsbyhem då de bara är en i mängden av hyresvärdar med förbudslistor (gissar jag iaf). De som har hundar och som bor i en hyresrätt där värden har liknande förbudslistor bör ju kanske kontakta dem och uttrycka sin oro för att snart kanske deras hundras är med på förbudslistan. SKK, SBK etc kan kanske oxå kontakta dessa hyresvärdar och erbjuda sin hjälp till att försöka lösa grundproblemet.
Sen måste f**n vi hundägare ta oss i kragen och se till att våra hundar uppför sig på ett lämpligt sätt och inte t.ex. springer fram och biter fotbollsdomare i benet!
Mvh,
Johan
Du har helt rätt Johan. Vi skall nog inte snöa in oss på Väsbyhem. Och visst finns det en massa andra som måste engagera sig …
Men om vi kan vara solidariska med de som just nu drabbas av dessa förbudslistor och utnyttjar Väsbyhems öppningen till dialog så kanske vi kan hjälpa debatten ta ett steg i rätt riktning.
Skulle Fredrik- tillsammans med alla som ställer sig bakom ”honom” – lyckas få Väsbyhem att ”göra om, göra rätt” så kan Väsbyhem vara en förebild för alla andra hyresgäster som har liknande listor 🙂
Man skall tänka stort 😉 😀 😀
Självklart är det flera än Väsbyhem som är problemet!
Läste någonstans att redan 2007 välkomnade hyresgästföreningen dessa listor och förbus mot kamphundar!
Vi hade ett bostadsbolag här som nekade alla som var Romer lägenheter under ganska många år!
Nu var ju inte det tillåtet utan direkt diskreminerande!
Så att förbjuda vissa hundraser eller folkslag är ju inte en lösning!
Men om trenden fortsätter så kommer man bara kunna ha hund om man bor i hus !!
Engagerad bloggare,
Absolut, tycker det kan vara en kanonidé om lokala SKK, SBK etc tillsammans med lokala hundägare sätter sig ned med Väsbyhem och testar lite olika lösningsförslag för att få bukt på detta problem. Kör det som ett pilotfall och med vetskapen att kanske en stor del av hundsverige (och kanske även flera icke-hundägare) kommer följa detta med stort intresse så kanske man är mer villig att engagera sig ordentligt i frågan.
Mvh,
Johan
Jag mailade VD på Väsbyhem direkt med mina synpunkter och fakta!!
Hej XXXX!
Tack så hemskt mycket för ditt snabba svar. Jag uppskattar verkligen att du gav dig tid att svara på mina frågor.
Jag är läsare av en hundblogg där era restriktioner gällande ”kamphundar” diskuterats flitigt de senaste dagarna. För mig känns det jätte konstigt att diskutera ämnet utan att höra vad ni har att säga om saken.
För oss hundägare och motståndare till diverse rasförbud är det jätte viktigt att vi diskuterar och följer utvecklingen. För många kan det vara en ”väckarklocka”: vakna upp och inse att man måste ta sitt (hund)ansvar på största allvar.
Eftersom jag vet att väldigt många är intresserade av er syn på saken så kommer ditt svar med största sannolikhet att diskuteras på hundbloggen.
Tack så mycket återigen för ditt ärliga och snabba svar.
Med vänlig hälsningar
XXXXX
Svaret:
🙂
Vi är alltid öppna för att föra en dialog. I en demokrati är det inte alltid lätt att tillgodose ALLAs önskemål 🙂 Vi har i detta ämne, valt att lyssna på dem som upplever obehag/rädsla i sitt närområde. Men självklart tar vi till oss allas åsikter och synpunkter.
Tack att du var saklig och att du frågade.
Mvh
XXXX
Oj , var det som jag fick fram : /
Oroande är det och ”raslistor” är fel väg att gå , är som sagt var ny i hundvärlden och orolig dock har jag EJ en av dessa raser och bor i villa .
Är ägare till en curly avlad på jakt och vakt , tänderna är ju faktiskt lika stora som hos en rottis även om jag då har en retriver vad är skillnaden ??
Det är väl självklart för varje vettig hundägare vare sig man använder hunden till bruks , jakt utställning eller sällskap mm att oavsett ras / blandras att man på ett normalt och utan att skrämma sin omgivning och kunna vara en del av samhället vi lever i , det vill jag ialf.
Fredriks förslag om hundparti kanske kan vara en väg att föra dialogen vidare nåt måste ialf göras : )
Vi är mycket tacksamma för att som skrivit sin mening om detta som hänt vår familj och vår älskade Buster. Vi kan bara hoppas att detta leder vidare och att det skapar en ännu större debatt eftersom det finns tusen och tusentals andra som kan tvingas in i samma situation
Tusen tack alla ni underbara människor för ert engagemang i frågan
<3 🙂
”Winners never quit, quitters never win!” 😉
Jag är från Väsby och ska eventuellt flytta tillbaka dit när jag återvänder till 08-området, vilket planeras bli om ca 1½ år.
Jag är taggad på att driva denna fråga på plats!
Förhoppningsvis når vi med samlade krafter någon form av positivt resultat i debatten redan innan dess, men om så inte blir fallet så vet ni att det kommer att finnas åtminstone EN person till i den kommunen som slåss för oss seriösa hundägares rättigheter!
Vi ses i Väsby! 😉
Alla hundraser är ju – in fact – framavlade med vissa genetiska egenskaper. Det är ju inte Konstigt att människor blir mer oroliga när dom ser en hund som är avlad till att kampa än en hund som är framavlad för att valla får.
Det tycker jag är en oro man ska ta på allvar och absolut respektera – och ta i beaktning i diskussionerna!
Sen så tycker jag att det är viktigt att respektera människors oroskänslor eller rädsla för vissa hundraser. Det är inte samma sak som rasism – människor med viss hudfärg är inte FRAMAVLADE för vissa typer av beteenden.
Jag menar inte att det är rätt att ha en massa fördomar gentemot vissa raser – och jag håller med om att hundägare fan är förföljda i storstaden ibland, men det är viktigt att försöka se vem som bär grundansvaret när det kommer till hundrädsla.
Väsby hem kan ju inte annat än ta hänsyn till deras kunders oro. Men vem bär ansvaret för den oron?
Ska inte ilskan riktas mot alla de hundägare som faktiskt varit inblandade i obehagliga händelser och går runt med hundar som är ”laddade vapen”? För en hund som är framavlad att kampa BEHÖVER väl en annan ”hand” än en retriever eller vallhund? Eller?
Jag har ingen koll på hur det är med alla typer av hundar, men jag vet att det bland många jakthundsraser finns väldigt många individer som är totalt odugliga som jakthundar då man på senare tid avlat på andra egenskaper än just jaktlusten…typ utställning ;-(.
Har hört flera insatta klaga på att det idag ofta är svårare att hitta en bra jakthund bland raser som blivit populära utanför jägarkretsen än en dålig. Tycker det mer pratas om avelslinjer inom en ras än om rasen som sådan.
Jag har ingen anledning att tro att detta är något specifikt med jakthundsraser, så att det skulle vara annorlunda med sk. kamphundar har jag svårt att tro. Läste någonstans att amstaff(?) ibland kallas ”Nanny dog” på engelska för att de är så vänligt inställda till människor…
Mvh,
Johan
Min mamma är hundrädd efter att ha blivit biten av en hund som liten. Självklart är hon rädd för alla hundar som bär på samma utseende-attribut som den hunden (stora hundar med stora käftar) – det är hemskt jobbigt för henne att vara rädd, speciellt när dotra hennes blev hundgalen och vill ha flera stycken.
Vem bär egentligen ansvaret för hundrädsla? Det tycker jag behöver diskuteras! Mer! 🙂
Hej Amanda!
Jag håller med om människors oro/rädsla skall respekteras och att man skall ta det i be aktning när diskuterar farliga hundar. Att man skall ta det på allvar håller jag däremot inte med.
Håller även med om att Väsby Hem måste visa hänsyn till de hyresgäster som är rädda och att de måste hitta en lösning. Min invändning är att de valde den oseriösa lösningen – den snabbaste och enklaste lösningen men absolut inte den korrekta/seriösa.
Vem det skall ha ansvaret för en människans rädsla är en väldigt intressant diskussion tycker jag 🙂 men jag är på jobbet och har inte tid med den just nu – får ta det senare 🙂 . Men rent generellt kan jag säga att jag tycker att man i slutändan är personlig ansvarig för sina handlingar och sina känslor.
Jag skulle vilja säga att den som bär ansvaret för hundrädslan är den hundrädde själv. Däremot kan det finnas andra som är ansvariga för händelsen som utlöste rädslan, men det får man nog analysera ”case by case” om man vill utröna något ur det.
Däremot tycker jag det är betydligt intressantare att fundera på vem eller vilka som bär ansvaret för att hantera, eller bli av med, hundrädslan. Även här anser jag att huvudansvaret ligger på den hundrädde själv (om det inte är barn vi pratar om), men det kanske finns fler som borde ha ett starkt intresse av att undvika och åtgärda folks rädsla för hundar (hundägare? SKK? SBK? polis och andra instanser som använder hunden i arbetet?) Kanske kan man t.o.m. prata om ett ansvar som handlar att värna om något man faktiskt bryr sig om, dvs. hunden och hundens rätt i samhället, vilket uppenbarligen inte kan tas för givet…
Mvh,
Johan
🙂 Det var mina tankar kring det hela också 🙂
Du uttryckte det dock mycket bättre/tydligare och utan att ”äta upp” en massa ord 😉 😀
Tack! 🙂
Mvh,
Johan
Man kan jobba med sin hundrädsla..se på mig. Totalt livrädd för stora hundar…nu har jag en schäfer…viss rädsla har jag men jobbar med det varje dag 🙂
Men har förståelse över de hundrädda. Skulle aldrig släppa fram min hund och säga att den är så snäll…
Man måste jobba mycket med sig själv ,men vi hundägaren måste ju också respektera hundrädda människor på så vis att visa upp våra fina hundar.
Oj hinner inte skriva mer,måste servera lunchen….
I höstas på min promenad med hunden så började en kvinna ropa på mig – Hallå -du med hunden, hallå!
Tillalut stannde jag och börja fundera på vad hon gapar om!
Damen kom fram och förklara att hon var extremt hundrädd, men dottern hade gift sig med en kennelägare så hon vågade inte hälsa på!
Så hon hade fått rådet att välja ut hundar och hundmänniskor hon tyckte såg pålitliga ut och gå fram och hälsa!
Hon hade ju massor med frågor hur hon skulle hälsa på hunden, kunde man kolla dem i ögonen eller högg dem då osv! Jag svarade slappna bara av och låt min hund komma fram och hälsa på dig, då kan du klappa henne! Vi stog i en 15 minuter och pratade och hon klappade hunden, men sen tyckte min hund att nu vill jag gå vidare!
Jag har inte träffat henne igen och tror inte hon var från byn, utan på besök, så hur det gick sen vet jag inte men att klappa min hund gick bra!
🙂
Jag var oxå livrädd för hundar upp till jag var 10-12 år, men fick hjälp att komma över det. I mitt fall var det en glad men lugn tax som hjälpte mig. 🙂 Men visst kan jag oxå reagera ibland än idag och få liknande känslor som jag hade när jag var liten, men när det händer tar det oftast inte mer än 1-2 sekunder att komma över det.
Håller oxå med om att självklart måste vi respektera människor som är hundrädda och jag tycker nog att i 9 fall av 10 ska en hundrädd person aldrig behöva komma i närkontakt med en hund om denne inte så önskar. Samtidigt tycker jag oxå att dessa personer måste respektera och acceptera hundar i sin omgivning.
Fatta vad som skulle hända om vi förbjöd allt som folk var rädda för…det skulle nog inte bli en värld jag skulle vilja leva i iaf!
Mvh,
Johan
Jag är iaf väldigt glad att ingen i min omgivning tar min ormfobi på allvar 🙂 …
… undra vem skulle ta ansvar över min ormfobi 🙂
… och om jag skall driva en kampanj för att utrota samtliga ormar på jorden 🙂
… tar ni föresten ansvaret för mitt oansvariga beteendet just nu; nördar istället för att jobba. Det måste vara ert fel eftersom ni skriver intressanta kommentarer 😉 😀
Ja tänk som det skulle bli då, allt skulle väl vara förbjudet. 🙂
Själv så har jag en extrem fobi som jag kämpar med dagligen och det är för fåglar. Jag vet att de inte är farliga för mig egentligen, men lik förbannat blir jag fullständigt livrädd när en fågel flaxar förbi för nära.
Det låter ju helt galet, det vet jag, men det är faktiskt jobbigt på riktigt.
Vad gäller hundrädsla så hjälpte Bento en äldre man att komma över sin rädsla i höstas. Han hade aldrig vågat ta på en hund nånsin och efter mycket tvekan och en totalt ointresserad hund så klappade mannen Bento. Tänk att en hund kunde vara så mjuk och varm var det första han sa, med tårar i ögonen. Det var en upplevelse kan jag tala om. 😀
Tänk om jag kunde vara som mannen du berättar om Cicci 🙂
Jag anstränger mig till mitt yttersta för att inte överföra mina ”dumheter” till mina ungar.
När Chanel var liten åkte vi till en djurpark och där kunde man fotografera sig med en jätte stor orm. Chanel ville såklart att vi skulle göra det och eftersom hon ville att vi skulle göra det tillsammans så var det bara att bita ihop… jag höll i den förbannade ormen och log så fint jag bara kunde medan Chanel lyste av lycka. De tog kortet och jag lämnade ifrån mig ormen fort som fan.
När vi skulle gå därifrån tog Chanel min hand och sa jätte förvånad: ”Vilka kalla händer du har, mamma!!!” Jag bara log och tänkte ”Ja, älskling och ”jordbävningen” du kände nyss var bara mamma som skakade” … 😀 😀
Men hon är inte rädd för ormar – tvärtom; hon ringde en gång från skolan och sa väldigt stolt ”Mamma, jag blev ormbiten nyss! Hur cool som helst!!”
Själv kommer jag att dö den dagen jag ser en orm ute i det fria 😀 😀
Starkt gjort Agnes med ormen, det hade inte jag fixat med en fågel kan jag säga.
Mina systersöner (10 år & 7 år) tycker det är jättekul att jag är så rädd för fåglar, de bara skrattar åt mig och skakar på huvudet. 🙂
@ Agnes: 😀 😀
Jobbförslag till dig och Roxie? http://www.youtube.com/watch?v=6vt_MPxLYYc
Agnes jag har inte den ormfobin som du har, men never ever jag hade varit lika tuff som du! Jag har klappat en orm, men tänker aldrig hålla i den och tycker inte om det!
Människor har hundfobi,bifobi,getingfobi ja rädsla för något!
jAG HAR VÄRSTA SPINDELFOBIN! Å önskar jag ALDRIG behöver utsättas för dem, men dem kommer ju jämt! Sen säger folk men dem tar ju skadliga djur som ex om man har kvalster i sängen! wtf tänker inte ha spindlar i sängen och kvalster kommer ju ändå!
Ingen som tar hänsyn till min fobi ju!
Jag tror att ända sättet att övervinna sin fobi är att utsättas för det, men på eget bevåg förstås! Om min spindelfobi var hundfobi och jag hade behövt vistas i ett rum fullt med dem hade jag nog dött! Å ska man klappa en hund ska man nog välja en lugn och trygg hund! men samtidigt om man inte känner personerna el hunden så tycker jag det är STARKT av en hundrädd person att bara gå fram till hund och ägare! Så CIcci du och jag Bento/Daisy måste vara förtroendegivande =)
För vår del måste det vara Bento då. 😀
Rickard: om någon annan lär Roxie att leta upp ormarna så vore det ju toppen – då vet jag iaf var jag inte skall sätta foten.. 😀 😀 😀
Cicci: skulle du få ett barn som tycker att fåglar är bland det finaste som finns på jorden så är jag faktiskt säker på att du skulle klappa en… men som sagt, det kräver att man gör det för någon man älskar och inte vill sabba 😀
Kom att tänka på en av våra funktionshindrade jag jobbar med. Hon var livrädd för hundar,fick träffa en rottis som en hade här på jobbet. Det släppte lite och nu vill hon träffa Seven så ofta hon kan. Hon går fram till han klappar han på huvudet och får en puss av han. Härligt att se 🙂
Underbart! 😀
Nu har jag redan använt den här jämförelsen, men jag måste få göra det igen.
Här säger de SVART PÅ VITT att förbudet handlar helt och hållet om känslor och personliga åsikter. Inte fakta alltså. Vilka (ursäkta) idioter är det som lagstiftar utifrån känslor? Jag trodde det hörde hemma på medeltiden.
Jag tänker inte jämföra med människor av viss färg då deras hudfärg inte är deras val, medan att äga en viss hundras är ett val.
Tänk däremot en kille som går runt i tuppkam, nitad läderjacka och piercingar. Han kanske är en jättetrevlig kille, men tänk om jag och andra i området har fördomar om sådana människor och känner oss obekväma med att han bor där?
Ska vi då ställa ultimatum till honom – antingen gör du dig av med dina piercingar och resten av ditt utseende (som är en identitet för honom, och en hund är en älskad familjemedlem, så det torde vara ungefär lika illa), eller så får du inte bo här, för VI har fördomar om att sådana som du är våldsbenägna, och vi skiter i hur trevlig du är.
Hur tusan tänker folk (eller tänker de överhuvudtaget?) när de lagstiftar på detta vis?
Det finns ju faktiskt folk som fått liknande ultimatum. Minns ni det där tv-programmet med EXTREMT stökiga människor och två tanter som kommer hem och städar hos dem? En som var med i det programmet fick exempelvis sparken från jobbet för att hon hade ett osunt levnadssätt. På sin FRITID.
Inte bara hundarna är utsatta för galenskaper i vårat lilla land!
Jag håller absolut med om att man inte kan basera lagstiftningar på rädsla! Det skulle bli kaos. Kaos!
Men är det en rättighet att ha hund? Och har vi som hundägare rätt att få bo var vi vill med våran hund?
JAG tycker ju självklart att min hund är en rättighet eftersom att han är en del av min familj nu – men kan man som samhälle ta hänsyn till hundägares ”rättigheter” i första hand?
Jag tycker att det är en jätteintressant fråga!
Jag tycker personligen att det är fråga om hur man bäst löser situationen:
Många har barn i storstäderna – alltså skapar vi ett barnvänligt klimat.
Många har hund i storstäderna – alltså finns behov av att skapa ett hundvänligt klimat!
Am I right? 😉
Amanda: Mina svar till dina frågor om det är en rättighet att ha hund och bo var man vill med sin hund? Är enligt mig, utan tvekan JA.
Men man får aldrig glömma att med rättigheter kommer alltid skyldigheter. Det är något som tydligen kan var lätt att ”råkar glömma”. Precis som jag anser att man har rättighet att ha hund – eller vad som helst – så har man en skyldighet att se till att hunden inte stör omgivningen på något sätt.
Sen tycker jag att hyresvärdar har också rättigheten att ha sina ”egna regler” om de vill – men de får inte vara diskriminerande på något sätt. Vill de erbjuda hundfria bostäder är det helt okey för mig, men jag tycker inte att de skall säga: ”den här hunden är ok men inte den där” – om inte beslutet grundar sig på en stadig och korrekt grund, vill säga….
http://www.hyresgastforeningen.se/Fraga_Oss/Sidor/Kan-varden-forbjuda-mig-att-ha-husdjur-till-exempel-hund.aspx
läste detta i en blogg
Jag läser om en man som kände sig tvungen att avliva sin snälla rottweiler för att slippa vräkning från sin lägenhet i Väsbyhem! Jag skäms för att vara Väsbybo!
Jag undrar hur i hela friden det kan vara lagligt att en hyresvärd får bestämma vilka hundraser som hyresgäster ska få ha eller inte ha – inte på grundval av hur hunden uppför sig, utan på grundval av vilka hundraser som de andra hyresgästerna kan vara rädda för. En sak är väl om hyresvärden inte accepterar att man har en hund som biter folk eller andra hundar. Men man kan inte gå efter rasen!
Jag passar en ursnäll rottweiler ibland. Hon är så genomsnäll – troligen den snällaste hunden i min flock – inklusive mina egna hundar! Skulle inte hon få bo i en Väsbyhemslägenhet? Och Cesar Millans Daddy skulle inte heller ha fått bo i Väsbyhem!
Däremot rastade jag under ett helt år en hund född utomlands som bodde i en Väsbyhemslägenhet men som faktiskt var ganska farlig. Den bet både folk och djur. En mycket vaktig och dominant hund. Den blev omplacerad, men det slutade med avlivning. Den hunden fick bo kvar! (Tillägg: Den hunden hade inga som helst kamphunds- eller molossergener i sig.)
Visserligen är jag inte så stor vän av kamphundar som t ex Cesar Millan är. Jag gillar absolut inte gener för hundslagsmål. Men jag vet också att medveten socialisering och träning av en kunnig ägare redan från valpåldern och framåt kan göra att ”kamphundsgenerna” i princip inte märks. ”Kamphundsraser” är kraftfulla hundar och kan vara svårare att ha än många raser, men fortfarande är det inte förenligt med ett rättssamhälle att döma efter rasen i stället för beteendet.
Vi kunde väl lika gärna gå tillbaka till 30-talet där hyresvärdar inte accepterade romer!!
Härnäst kanske man inte får ha… grand danois? Eftersom många hyresgäster kanske är rädda för stora hundar!
Det här är sjukt. Jag orkar nog inte ta tag i det, men jag säger SKÄMS Väsbyhem och SKÄMS svenska rättsväsende som ännu inte har rensat bort denna uppenbara galenskap!
Jag äcklas rent ut sagt av deras resonemang. I sånna här fall undrar jag verkligen vad i h*lvete det är för fel på människor!
http://www.facebook.com/events/332932386744151/
tycker att detta är viktigt
från rottweiler tidningnings dåvarannde redaktör
I höstas vid den intervju jag då gjorde med Väsbyhem angående deras kamphunsförbud var inte en rolig intervju.
Kvinnan läste upp deras kamphundlista. Hon var också mycket tydlig med att den är flexibel, listan. Under uppläsandet ingick ex inte doberman . En stund senare i intervjun berättande hon om en händelse om en sk kamphund av rasen doberman. För att vara säker frågade jag då om hon räknar doberman som en kamphund. Jag fick ett jakande svar. Jag frågesatte deras lista då inte doberman ingick. Då tappade hon talet.
Senare fick listan mailad till mig inom loppet av en timme. Då fanns helt plötsligt doberman med på listan, daterat 2007 samt underskrivet samma datum som kvinnan och jag samtalade.
Detta innebar helt plötsligt att personer som flyttat in efter 2007 och som skrivit på ett kontrakt där det står att kamphundar inte är tillåtna. De har gått efter dåvarande lista, där deras hundras doberman inte står med. Men helt plötsligt retroaktivt så är deras hundras en kamphund och personer med den hunden riskerar att vräkas. Frågade även om det var så och fick ett ja till svar.
Väsbyhem är inte speciellt trevliga att ha att göra med. De läste artikeln innan den gick i tryck och mailkorrespondansen efter åt, var långt i från trevlig från deras håll. Slutade med att jag vände mig till jurist för att höra om jag kunde trycka artikel eller inte.
Har lite svårt att hänga med din berättelse här ovan, men har din artikel publicerats och om den gjorde det, vet du hur man kan få tag på den. Jag skulle vilja läsa den.
Om den inte publicerades så kanske du skulle lägga ”dina tankar kring artikel/intervjun” här bland kommentarerna 😉
ja den artikeln har publicerats rottweiler klubben tidning nr 5 och även en förlängning i 4 eller 6an