Nu, en snabb lunch….

Slängde i mig maten för att kunna lägga in ett blogginlägg till er.

Har jobbat med ett femtontal hundar nu på förmiddagen och ingen av hundarna var några större problem.
Enkla, trevliga och genomgoa.
Däremot anser ägarna att problemen är HUNDMÖTEN!

Vi har jobbat ett tiotal minuter med hundarna och helt plötsligt förstår hundarna vad husse/matte vill.

En hund som kom in var döv.
Härligt sa jag, då slipper hunden höra allt tjat. Då måste du arbeta med kroppsspråk och fysisk kontakt.

En hund är inte dummare än vad en människa är. “Snacka” med hunden på ett sätt som hunden förstår, då funkar det!  🙂

Vi hörs sen, nu tillbaka till hundarna 🙂

Detta inlägg är publicerat i Fredrik Steen Hundcoachen. Skapa ett bokmärke

41 Inlägg för Nu, en snabb lunch….

  1. RB skriver:

    Hade jag vetat att du skulle jobba aktivt med hundar idag hade jag fan åkt ned och obsat lite.

    Då hade jag iofs missat två timmar schäfersnack på förmiddagen, så jag kanske hade tur i oturen. 😉

  2. Amanda skriver:

    http://www.youtube.com/watch?v=cFuPD44aQE4&feature=player_embedded

    Alltså. Jag försöker få min stackars snart-7-månaders-valp att aktivera sin nos lite. Han verkar inte kunna känna lukten av en godis som ligger millimeter – MILLIMETER – från nosen.

    Är detta normalt?

    • Amanda skriver:

      Kolla i slutet på videon, det är helt galet. Godisbiten är alltså vid flera tillfällen framför nosen på han. Lillkillen 🙂

    • Agnes skriver:

      😀 😀 jag skall inte ge dig några råd eller kommentarer om själva “sökningen” eftersom jag har ingen aning om hur riktig spårarbete eller träning går till, MEN Noki är jätte söt och din “tålamod” påminner om min 😀 😀

      • Amanda skriver:

        Det har inte jag heller! 🙂 Jag bara gör massa konstiga saker med han – inte konstigt att han blir förvirrad! Men skönt att det inte bara är jag som är otålig 😉

        Och så har jag mage att skylla på på hundens nos!

        • Agnes skriver:

          Ja, det var fräckt gjort av dig 😉 😀 …

          Tack för tipset förresten. Jag skalll nog be Chanel – min dotter – följa efter mig och Roxie och filma mina hunduppfostrings-“skills” 😀 😀

    • Cicci skriver:

      Jag är inte heller nån hejare på sånt där, men det jag reagerar på i videon är att du kanske hjälper honom lite för mycket. Varför låta nosen jobba om matte ändå visar var godisarna är liksom. 🙂 Det fixar nog till sig med lite tålamod. 😀

      • Amanda skriver:

        Åh det är helt sant! Jag är så otålig. Men han koncentrerar sig inte mer än några sekunder på sin uppgift. Kanske ska hålla mig till att leta efter EN godisbit istället för flera stycken på en gång?

        • Claes skriver:

          Varför otålig ?
          Lita på din hund istället 😉
          Nu lär du den bara att om den inte fixar uppgiften så gör du det istället åt den.

          • Amanda skriver:

            Det är helt sant. Och vet ni, det genomsyrar hela min uppfostran av honom. Jag curlar skiten ur han!

            Det har jag inte ens tänkt på innan.

            Tack för tankeställaren hörni. Nu ska jag börja lita på Nokis nos och sluta curla 😉

          • Cicci skriver:

            Ta med dig lite fika och sätt dig bekvämt tillbakalutad mot ett träd eller nåt under tiden vovven jobbar på sina godisträd. 🙂

          • mia olsson skriver:

            Jag började alltid med en godisbit i handen så att min Jackie visste vad hon skulle söka efter , kan vara ett litet tips om du inte gjorde så sen kanske färre bitar flera ggr under promenaden ; )
            Du låter lite otålig här så prata kanske mindre och luta dig tillbaka och lita på hunden som gör helt rätt och framförallt fortsätt med sökövningarna han ser ut att klara det galant ; )

        • Mia Olsson skriver:

          Min hund gjorde och gör vällan fortfarande en övning 2-3 ggr sedan vill hon göra annat emellan ; )
          Prova med färre godis bitar och gå vidare och lägg tex bara en godis på en sten eller stubbe nästa gång
          Lycka till : )

  3. Amanda skriver:

    Jag är ju inte den mest pedagogiska eller motiverande matten i världen, men jag menar.. MILLIMETRAR från nosen 🙂

    Är han bara stressad? Eller borde jag oroa mig?

    • Elisabeth skriver:

      Några frågeställningar:
      Hur bra tycker din hund om det godiset du gömt?
      Är det tillräckligt bra för att han ska vara motiverad att leta efter det?
      Vad är bästa belöningen för just din hund?
      Är godis den bästa belöningen, kanske leksak är bättre?
      När åt han senast innan ni gjorde denna övningen, var han mätt?
      Kanske bättre att lägga ett spår på marken än att leta något på trädet?

      • Amanda skriver:

        Han äter allting med lika god aptit, och han är jääkligt mat-driven! Nästan för mkt, han kan bli så frustrerad om jag lägger fram en godisbit att han plötsligt inte ens kan “sitt” (som han kunnat sen 5 veckor gammal) och bara skäller och skäller. Det är total ångest!

        Så just det här godiset gör han precis vad som helst för 🙂

        Det är jättebra frågeställningar, jag ska försöka komma ihåg att ställa de frågorna nästa gång vi kör 🙂

        Tack!

  4. Johanna skriver:

    Tittade på videon. Du måste ha tålamod! Jag tyckte du stressa på hunden hela tiden.. tyckte han jobbade på jätte bra med näsan! 🙂

    • Amanda skriver:

      Ja, jag inser det nu – jag är alldeles för otålig! Stackars Noki. Jag ska ge honom lite mer förtroende. Han kan ju mer spårning än jag någonsin kommer kunna 🙂

  5. Lever på hoppet skriver:

    Hur länge har dessa 15 hundar stått i kö för att få din hjälp?
    Jag började köa i höstas!!!!

    • Cicci skriver:

      Har du testat att åka till något ställe som Fredde besöker? Vissa ställen har ju upplägget att man får anmäla sig om man behöver hjälp.

      • Sarah skriver:

        Ja, jag har fått anmäla om att få hjälp.

        • Lever på hoppet skriver:

          Blev du bönhörd Hur bar du dig åt?
          Har mailat ett flertal gånger. Eftersom jag jag ej
          jobbar så har jag sagt att jag kan komma när
          som helst men tyvärr inget svar
          Kan ju inte åka land o rike tunt i jaga honom
          i inte veta om han har tid
          Ledsen

      • inger olsson skriver:

        tack för att du skrev detta ! Trodde aldrig att vi skulle ha sån tur – men jag ringde i alla fall till Hässleholm och frågade : och Karo och jag skall få fråga Fredrik om råd i morgon !! Om hur man får matte att gå med mig i koppel….och inte ge upp och gå hem igen ….är Karos fråga 😀

  6. Amanda skriver:
  7. Sara A skriver:

    Idag blev jag riktigt irreterad…Jag gick ut med min hund, möte tre män med en pitbull/staffe Hans ägare Cyklade iväg och självklart ville hunden efter. De som gick med hunden svor åt hunden högt, jäv.a hundjäv.l sluta dra för i helve….e, ja å så fortsatte ramsorna högt, tillslut gick jag över tillsamma sida som dem vände mig om och sa va f.n håller ni på med! Det räckte dem fattade vinken, slutade svära och dra å slita i hunden, kan säga att t.om min hund blev nervös av hur dem höll på med den stackars hunden!
    Kan säga hade JAG vart den hunden hade jag hoppat upp och huggit sen dragit långt därifrån!

    • Agnes skriver:

      Trist 🙁 sen får man höra att det är HUNDEN det är fel på 🙁

      • Sara A skriver:

        Dem blev tysta efter det + att dem såg jag höll inte på så med min hund! Såg faktiskt ut som dem skämdes =))
        Jag vart bara förbannad eller iaf mäkta irreterad av att höra dem, hade hunden varit ett barn och förstå det verbala hade den varit helt knäckt!
        Men när jag och min hund går på andra sidan och till och med min hund blir nervös så är ju något helt galet!
        Om mina barn eller karl cyklat i förväg hade min hund velat löpa efter, hon älskar att springa vid cykeln! Så hunden reagerade ju helt normalt, det var ju gubbarna det var fel på!

        • Lena skriver:

          Läskigt, vem lämnar sin hund med folk som gör så… förmodligen någon som inte ser nåt fel i det själv. Så himla synd att den typen av ras så ofta verkar råka ut för pissiga hundägare

        • Alice &flocken skriver:

          Du är modig du,, Sara A. Jag hade aldrig vågat gå fram och säga till dem.

          Själv fick jag och flocken springa för livet nästan, då en människa kom efter oss på prom. med två PB som drog och flämtade i sina koppel. Ägaren hade fullt sjå med att hålla tillbaka dem. Jag lovar, de låg nästan ner i sin iver att ta sig fram.

          • Sara A skriver:

            Jag vet inte om jag är modig, men situationen gjorde mig modig Pga det var för mycket och min hund blev nervös!

  8. erika skriver:

    Halleluja! (kunde bara inte låta bli förlåt)