”Koppelkänslighet”

Bland det värsta jag vet är hundar som rätt var det är slänger sig åt något håll i kopplet, eller som drar i kopplet och när ägaren håller emot så drar hunden ännu hårdare.

Jag vet inte riktigt exakt vad som stör mig med detta förutom att dessa ryck nästan kan göra så axeln går ur led, men jag tror jag nästan blir lite besviken på hundens nonchalans gentemot mig 🙂

Hur som helst, detta tränar jag med alla mina hundar – Koppelkänslighet!

Jag vill att mina hundar är känsliga för det jag gör med kopplet, jag vill att de är uppmärksamma då jag gör något med kopplet.
Jag vill att kopplet ska vara en förlängning av min arm.

Detta måste jag träna och lära min hund, det handlar om inlärning, inte krav och tvång.

En övning kan vara ”lyktstolpen”. Jag går med min hund mot en lyktstolpe. Hunden går på en sida, jag går på den andra sidan tills det mjukt tar stopp.
Där stannar jag och låter hunden lösa situationen vilket jag uppmuntrar och berömmer.
Väldigt fort lär sig hunden detta och går aldrig på fel sida något mer.
Men då lurar jag hunden!
Hunden är på väg på fel sida men korrigerar sig till rätt sida. Då tar jag ett steg i sida så att jag ändå hamnar på ”fel” sida.

Denna övning gör hunden uppmärksam på känslan i kopplet då ”draget kommer från olika håll.

 

En annan övning kan vara att jag under en promenad helt enkelt släpper kopplet så att det hänger efter hunden. Då jag släppt kopplet kan jag vika vänster eller höger, kanske stanna.
Hunden kommer då att bli mycket mer uppmärksam på ”trycket” på kopplet. Denna uppmärksamhet belönar och uppmuntrar jag.

En annan övning kan vara att ”volta” hunden.
Jag står still och låter hunden gå eller trava runt mig i kopplets längd. Rätt vad det är vill jag att hunden ska vända håll och detta markerar jag lätt i kopplet och belönar samt uppmuntrar.

Jag lär hunden att dra i kopplet, jag lär hunden höger och vänster beroende på vilken sida av hundens hals kopplet hänger osv….

Övningarna kan vara hur många som helst, det gäller bara att använda sin fantasi och variation.

Fördelen med övningarna är att hunden blir betydligt mer uppmärksam på de signaler man sänder via kopplet, hunden tycker dessa övningar är spännande och roliga, det förbättrar min och hundens sätt att kommunicera.

Pröva detta du oxå!   🙂

 

22 svar på ””Koppelkänslighet””

  1. Låter så lätt att läsa om detta, sedan ska man få till det i praktiken 🙂
    Men jätte bra tips och övningar. Bara så synd att jag inte kan vara med lika mycket nu på promenaderna.
    Men snart ska jag ta i tu med allt igen 🙂

  2. Håller med Anki, det låter så lätt men väl ute på promenaderna så verkar åtminstone inte min hund göra som dina Fredrik. Bama verkar mest irriterad att jag inte följer honom.

    Hur ska jag få honom att promenera med mig och inte själv?

  3. För mig fungerar detta jätte bra om vi är ensamma men inte vid möten eller när jag har båda hundarna med mig, den unga busen verkar tävla med den äldre om att vara först. Jag har efter en skada bara en helt fungerande arm vänster (tur nog ) och den är nu reält sliten. Skall jobba med detta och hoppas att få ordning på det jag med

  4. Gunilla. Testa med midjekoppel för hunden. Jag hade det efter min nackskada och det fungerade riktigt bra. Då använder du din egen tyngd för att få stopp på hunden vid ev. ryck i kopplet. //Heidi

  5. Bara nåt så enkelt som stopp och start är en bra övning stannar och är tyst tills hunden vänder sig om och undrar vad jag gör ,då berömmer jag och går vidare. Man kan också överaska med att byta håll många gånger. det tycker hunden kan bli lite skoj! Både som lös och i koppel.

  6. håller med om att det värsta som finns är ryck i koppel, från hund eller från människa! ujuj va många jag möter som så fort de ser mig o hunden, tar sin hunds koppel, hårt o kort och sen börjar hunden såklart dra och försöka ta sig till min hund istället. har en hund som jag övat ganska mycket koppelkänslighet med och det är sååå kul, framför allt o se hur snabbt hon reagerar på att kopplet blir stramt om hon går lite för fort tex. har även lärt hunden höger o vänster med hjälp att lätta drag i kopplet när jag gått bakom henne, ungefär som att tömköra en häst men med kommandot höger vänster efter vilket håll jag ”dragit”. jag var jättenoga när hunden var valp med vilka som fick prova hålla henne, var totalt barnförbud tex för att jag inte ville ha henne ”koppelförstörd” hon har aldrig blivit ryckt i, och hon har aldrig ryckt heller, dock kan hon segdra emellanåt om jag går sakta men det är så gott som borttränat det med genom variation av tempo som gör henne väldigt uppmärksam ! bra ämne du tar upp här fredde! =)

  7. Detta diskuterade jag och Joakim igår när jag besökte Fredrik där han var.
    Gör precis så som Fredrik beskriver, stå bara kvar och vänta ut er hund, den fattar till slut.
    Detta gör även folk som fiskar, går fisken in i massa bråte så väntar man ut fisken och tro det eller ej, den går ut samma väg oftast som den gick in !!
    Kan en fisk lära på första gången så borde väl er hund lära sig till slut 😉 ?!

    Men det finns nått som jag verkligen ogillar och det är när hunden stannar och luktar och HÅLLER emot !!!
    Vad har man för tips där tro ?

    1. Claes: Där har jag ett sätt som jag har provat mig fram till. Jag ”äger” fläcken.
      När hunden ”fastnar med nosen” har jag gjort så att jag milt men bestämt har föst bort den, med fötter och ben (kroppsspråket) utan att säga något.
      När hunden ”tappat doften” ger jag den en alternativ övning, t. ex. sitt elr. något annat.
      Vid det laget har hunden glömt vad den höll på med och jag belönar och vi går vidare.

      Så gjorde jag förut.
      Numer säger jag bara ”Nu räcker det” när hunden har nosat en stund och jag tycker att det räcker.
      Men för att komma dit jag är idag gjorde jag först som ovan skrivet, alltså.

      1. Glömde: Jag läger på kommandot ”Nu räcker det” när hunden har förstått vad jag menar när jag föst undan den.

    1. PS. Skrev ut detta och satte på kylskåpet! Vi har inte riktigt fått rätt på vår schäfertik som vill dra emellanåt men nu fick vi nyligen tillskott i form av en 15v schäferhane. Så vi har en unik chans att göra rätt från början här =)

      1. Grattis 🙂 till den lille schäferkillen 🙂
        Här jobbar vi också efter teorin: ”gör fel, gör om, gör rätt” 🙂
        Fredriks blogg och böcker är verkligen guld värda. Har kommit längre med Acro som är 8 månader när det gäller att uppföra 😉 sig än vad vi gjorde med tidigare schäfrar.

        1. Tackar! 😀 Vi var lite oroliga ändå för hur bra tiken skulle anpassa sig men hon är fortfarande ung (13 månader) så det tog inte mer än tre dagar sedan kan de sova/leka ihop och uppskatta varandra 😀 Man lär sig på vägen, har läst Fredriks böcker och fått många bra tips därifrån. Men ändå är det svårt att göra precis allting rätt 🙂

Kommentarer inaktiverade.