Lite prat om Spår, kanske det roligaste som finns.

God morgon på er igen.
Härligt med måndag, eller hur 🙂

Godis i spår!

En del hundförare tränar spår med godis i spåret, en del tränar helt utan godis.
Själv gör jag båda delarna lite beroende på hundtyp och hur hunden uppträder i spåret.

Det finns en del som är starkt kritisk till godis i spåret, framförallt gäller det ofta tjänstehundförare.
Jag tycker detta motstånd till näring/godis i spåret är lite kategoriskt.

Bygger man spårarbetet endast på att hunden vill finna godis, då kan det bli problematiskt.
Ofta eller kanske alltid så blir detta inte en bra spårhund anser jag.
Hunden ska enligt mig vara motiverad att komma till något ”slut” i spåret, annars blir det ofta en hund som spårar ”lätt”. (jag generaliserar här, det finns undantag på hundar)
Med ”lätt” menar jag en hund som inte spårar då det är besvärligt, eller slutar spåra om spårlinan fastnar eller liknande.

Men om man bygger spårarbetet på en hög motivation, att hunden vill komma från A till B, då kan en godis här och där i spåret göra hunden lite noggrannare och även lugnare. Näring är generellt stressdämpande.

Då det gäller tjänstehundförares motstånd till näring i spåret så menar de ofta att man inte vill ha en hund som stannar upp i spåret och äter något.
Detta kan jag förstå tanken omkring, men ändå inte.

Även en hund som inte lärt sig spåra med näring i spåret, stannar säkerligen upp någon sekund om den trots allt finner en korvbit i spåret.
Då kanske det till och med kan vara vettigt att ha tränat detta någon gång.  🙂

De hundar där man lär hunden att spåra med hjälp av näring slutar ofta efter en tid att bry sig om näringen. Spåret i sig blir med tiden så intressant så hunden helt enkelt inte känner att den har tid att stanna upp för att äta.

Just det sista kan till och med upplevas som ett problem för många som använder sig av näring i spåret.
Jag kan då få frågor som – ” min hund spårar jättebra, men han äter inte godis längre i spåret. Han bara går över godiset och spårar vidare”

Mitt svar på dessa frågor är att det inte gör något alls. Låt hunden passera och ta bort godiset i spåret.
Det man då däremot kan göra är att lägga färre men större godishögar i spåret. Då brukar hunden stanna upp vid dessa.

Summa av mitt babbel är nog – Variera dig i spåret, gör det som fungerar!
Det är trots allt resultatet som räknas 🙂

Allt som fungerar är bra, oavsett metod 🙂

9 svar på ”Lite prat om Spår, kanske det roligaste som finns.”

  1. Jag utbildar just nu min hund till patrullhund och använder inte godis i spåret annat än när hon finner ”apporterna” dvs det som ”fienden” tappat…och då får hon belöningen av mig. Varför godis inte läggs i spåret är för att undvika ett tänkbart scenario där ”fienden” saboterar och lägger ut farligt ätbart efter sig, därför ska hunden inte äta något i spåret-likväl inte som att ta något i munnen därför att det kan vara minerat.

  2. Hmm.. tänka sig. Jag fick en tankeställare. Min förra hund åt inte i spåret, men jag tänkte inte på det som om hon tyckte det var struntsaker, jag tänkte på det som om hon inte hittade ”korvbitarna” och ändå gick hon precis intill … Så jäkla dum man kan vara i skallen ibland … *hrmpf* … ofta menar jag.

    Det lönar sig för hjärnhalvorna att läsa din blogg ibland 🙂

    1. ps… men är inte sök roligare ändå? Då är man ju många fler människor, man måste vara många fler alltså …

      Ähh.. Det är nog bra komplement till varandra. Spår när man inte har tillgång till ett halvt kompani kompisar 😀

  3. Önskar jag kunde få spårandet att funka, då hade jag gjort det nästan dagligen… men då det alltid fallerar på ett eller annat sätt så finns det ingen motivation för det längre. 🙁

  4. Gå in på Spårhundsgruppen. Bästa spårhunden i Sverige just nu är Ester. Hon har hjälpt missing people tig ett spår som var 2 veckor gammal. Fast det är klart blodhund som Fredrik har på bilden behöver aldrig ha någon godis för att få upp motivation. Det har de så det räcker och blir över.

  5. Hejsan!
    Jag skulle vilja önska ett inlägg av dig.
    Kan du inte skriva lite om hur dina dagar med din/dina hundar ser ut. Hur lång är promenaderna, hur ofta får de det, hur länge tränar du, osv osv..

    Jag har en Jack Russellkille, som jag själv tycker att jag aktiverar bra, med promenader, vardagslydnadsträning + roliga trick. Och dessutom kör jag lite nosövningar och ska snart börja med agility.

    Vore kul att få läsa om hur du tycker att en hunds dag borde få se ut! 🙂

  6. Att gå med en hund som har en bra nos i ett motionsspår i skogen och man känner att vill gå ett varv till är inte helt enkelt =)
    Då hon suger in lukter på vägen så vet hon när man går åt fel håll, jag försökte gena när vi nästan gått klart och ta ett varv till- Daisy tittar på mig som skojar du med mig, jag visar med bestämdhet att vi ska gå däråt, min hund följer med en bit och luktar på samma buske som på vägen dit och tittar på mig igen och visar bestämt att det är fel håll, jag inisisterar på att det är rätt håll, hon tittar på mig igen – med sin blick säger hon gå där du men jag ska gå hem och det är åt andra hållet!
    Jag kallar tillbaka henne och hon kommer och ska gå spåret igen – varpå hon byter håll igen, nu var det dessutom varmt så jag gav upp och vi gick hem!
    Hon går ju löst med mig i spåret så med en hund som är så envis som hon hade hon helt klart gått hem även om hon faktiskt är otroligt lydig! Hon kan ibland vara lite dragig i koppel, men så fort hon är lös går hon med mig!
    Men med tanke på värmen så måste man ibland gå hundens väg och hon har legat helt utslagen sen vi kom hem!

  7. Roligaste som finns är Specialsök 😉 Oxå nosarbete men mer komplicerat skulle jag vilja säga.För hundens del alltså….Just gått grundkurs i spec-sök .ska gå fortsättningskurs SAMT i augusti åka ner till Nordiska Hund på läger i specialsök.Så jävla roligt på ren svenska 😀 Då blir det inriktning på narkotika 🙂

Kommentarer inaktiverade.