Idag, rädslor!

För mer info – http://helsingeoutdoor.com/

 

Godmorgon på er, hoppas er helg har varit bra 🙂

Härligt att Loreen vann eller hur. Måste säga att jag tycker hon är helgrym 🙂

 

Idag, måndag, vill jag prata lite om rädslor.
Vad gör man exempel vis med den hund som blir rädd då en bil, lastbil eller buss passerar den på promenaden?

Ofta då en hund tycker detta är lite otäckt ryggar den ihop lite grann, ökar tempot för att på så sätt ta sig från situationen, drar i kopplet i rädsla och så vidare.

Hur hanterar man detta?

Som vanligt är inte något helt hugget i sten, men jag tycker man ska tänka på följande –

Först och främst ska man som hundägare vinnlägga sig om att man inte gör en ”grej” av det.
Bara för att det kommer en buss så kortar man av kopplet och så vidare.
Då får man se till att kopplet är kort redan innan bussen kommer.
När bussen passerar ska man bara vara lugn men ställa krav på ett normalt uppförande.

Det vill säga, bara för att min hund blir rädd så är det inte okej att dra i kopplet. Bara för att min hund blir rädd så är det inte okej att fara ut i kopplet åt det ena eller andra hållet… osv…

 

Tänk på att fullkomligt själv ignorera det som hunden blir rädd för, tänk på att en hund i en situation som skrämmer den ”läser” sin omgivning.

Hur talar man om för en hund att något är ofarligt?

Genom att fullständigt nonchalera och vara lugn själv!    🙂

9 svar på ”Idag, rädslor!”

  1. Måste bara säga att det här funkar dåligt på min hund. Han har riktigt dåliga gener och kan bli rädd för vad som helst om vi är utomhus. Ibland har vi gått på stan i någon timme och allt verkar frid och fröjd, han har lekt med hundar, viftat på svansen mot ätande främlingar (tigger). Helt plötsligt så hör han något/ser något/känner lukten av något som jag varken ser, luktar eller känner. Det kommer helt oförberett och han börjar dra, kryper ihop längs marken och är helt blockerad. I det läget kan man endast nonchalera, inte ställa krav. Han har redan från ett till hundra gått in i en blockering som är obrytbar.

    Detsamma gäller om vi exempelvis är ute och badar och han har lekt och simmat och nu har vi satt oss någonstans för att varva ner. Sist var det obegripligt, några grillade, barn gick omkring (inte ens sprang), det var en lugn atmosfär och min hund frös till och skulle bara därifrån.

    Som sagt, hur gör man detta med en hund med dåliga gener?

    1. Måste bara tillägga; obrytbar är ju fel, men det krävs att jag avlägsnar mig från platsen där det hände och bara ignorera och nonchalera. Då brukar det gå över.

  2. Min tik var förr rädd för röken från grillar. Hon vägrade gå förbi om hon kände lukten av en grill och ville bara därifrån.
    Men med träning med positiv förstärkning bryr hon sig idag inte om det.

    Och appropå detta med träning: Jag vart nyfiken på att träna utan korrigeringar tog reda på mer fakta om hur det skulle gå till och hittade ett sätt som jag har provat.
    I går använde jag det på tiken som aldrig har kunnat vara i närheten av min kompis tik, utan att endera försöka bita henne i baken eller bli ”vansinnig” på ngt annat sätt. Hennes tik reagerade också med ”agression” mot min tik.
    Berättade för min kompis om det jag funnit om träning utan korrigering.
    Vi provade det med våra tikar och ”Se på tusan/dvs ”Simsalabim” så kunde vi stå och prata med varandra och tikarna låg vid våra fötter.
    Helt otroligt:-)

  3. Nu har jag haft flera RÄDDA hundar, ignorera och nonchalera helt okej men när de lyckas blir det mycket beröm och godis!
    Men bara när hunden förstår att det är rätt!
    Om hunden flippar ur helt är inte nochalans rätt, då lägger man handen över nacken med tyngd,men hålla sitt eget lugn! Är hunden rädd för allt,bil bussar osv krävs ett lugn från ägaren och man måste skapa starkt förtroende! Positiv uppmuntran och godis!

  4. Min 1 åring var skräckslagen med flyktbeteende för dammsugaren som valp. Efter träning med att ignorera henne, dammsuga i annat rum lugnt och stilla, höll ett öga på var hon var så att hon inte skulle känna sig förföljd osv. Då hon var lugn och inte sprang undan berömde och uppmuntarde jag henne. Efter ca 3 veckor så brydde hon sig inte, jag kan dammsuga precis bredvid henne där hon ligger, hon flyttar sig inte om jag inte visar bort henne.

    1. Om det endast är en sak är det bästa att ignorera,men om hund är livrädd för bilar,bussar människor,mopeder cyklar ja allt så är det så man måste jobba och hela tiden utsätta dem för rädslorna! Man ska aldrig undvika problemet!
      På 1och halv vecka är problemet löst!

Kommentarer inaktiverade.