Man gör en grej av grejen……

http://www.youtube.com/watch?v=1gtr-F2zxAU&feature=plcp

Ett trevlig och intressant klipp jag fick tips om på youtube 🙂

Först vill jag vrkligen säga att jag tycker det är ett bra och sakligt klipp, samt att jag tycker tjejen på klippet gör sig bra i bild 🙂

Detta med skvallerträning bygger på det jag kallar inlärning/cirkuskonster.

Detta med inlärning/cirkuskonster innebär att hunden ska göra något som inte är naturligt för en hund att göra i denna situation.
Skvallerträning är ett exempel, lydnadsträning ett annat, ”sitta vackert” ännu ett exempel.
All inlärning är bra, och kan användas av oss hundägare i många situationer.

Ledarskap/följsamhet är något annat än inlärning.
Här väljer hunden att följa dig, här prioriterar hunden dig.
Detta är oxå, motsats till – Inlärning/cirkuskonster, något som är naturligt för en hund att göra.

Inget är fel, inget är rätt – det är olika saker!

Då det gäller inlärning/cirkuskonster så gör hunden detta på grund av en belöning. Hunden kräver till och med en belöning för att utföra.
Ingen belöning, inget utförande!
Då det gäller ledarskap/följsamhet, då krävs ingen specifik belöning. Hunden väljer själv att följa för att detta är naturligt för en hund.

Har du sett en hund som tillsammans med en annan hund i skogen helt plötsligt lägger sig ner för att krypa fem meter i vinkel?   🙂
En hund kryper fem meter i vinkel, endast för att den vill ha/kräver en belöning.

Vill man lösa problematik – hundmöten – med hjälp av inlärning, då anser jag att detta är en alldeles utmärkt metod.
Kanske den bästa! 🙂

Men vill man lösa denna problematik med ledarskap/följsamhet/uppfostran, då fungerar inte skvallerträning.
Inte alls vill jag påstå.
Ingenstans i detta fina klipp, ingenstans i metodiken ”skvallerträning” talar man om för hunden – Du, vi struntar i andra hundar!

Men man ska komma ihåg att det inte heller är ett måste.
Fungerar detta bra, utan att man ”talat om” för hunden att vi struntar i andra hundar, och man är nöjd med det – då ska man fortsätta.

Personligen är jag emot inlärning då det gäller hundmöten, inte bita grannen, inte jaga vilt, inte jaga bilar, inte göra utfall mot barn osv, osv………

Ytterligare ett problem med denna ”metod” är belöning vs Retning.
Dvs – vad betyder min belöning i förhållande till den andra hunden?

Här vet jag av bred erfarenhet att visa går det bra med, vissa mindre bra.

Här har vi ofta en övertro på belöningar anser jag.
Om en hund vill ha aktivitet, hur mycket betyder då en godis… osv?

Till sist vill jag oxå säga det att jag är kraftigt emot att uppfostra en hund/barn med belöningar.
Om min son uppträder illa, då säger jag åt honom det. Jag ställer inte in en eventuell glass.
Om min hund uppträder ”illa”, då låter jag hunden veta det. Jag ställer inte in eventuell godis.
En hund kan alltid värdera – godis eller ”bus/bråk/jakt”. Det vet alla som någon gång har missat ett moment vid tävling 🙂

När det gäller allvarliga saker i vardagen, då chansar inte jag 🙂

Men som sagt, ett trevlig och intressant klipp med många bra saker i 🙂
Jag är inget facit, allt som fungerar är bra 🙂

7 svar på ”Man gör en grej av grejen……”

  1. Kul och bra inlägg på yuotube, duktig tjej.. men jag håller med dig Fredrik, uppfostran måste nog göras lite handgripligt. Med min schäfer tik fungerar inte skvaller träning, hon behöver en stadig hand, vilket jag inte alltid har men skulle jag klicka för varje gång hon ser en katt hon ska jaga…nej hon går så upp i varv att det är bara att hålla emot och vara lugn!!! och sen gå därifrån.

  2. Jag tycker att du är för kategorisk när du avfärdar godis i uppfostran. Hundar är olika och värderar belöningar och tillrättavisningar olika.

    Men fr.a. är deras hussar och mattar olika.

    Om alla klarade av att tillämpa metoden ledarskap/följsamhet/uppfostran skulle vi inte ha några problem med hundmöten i samhället. De flesta människor har inte godis med sig när dom rastar hunden. När dom får ett hundmöte drar dom sin skällande hund med sig i kopplet, dom rycker hårdare och hårdare medan dom försöker få den tyst. Dom tycker, precis som du, att hunden helt enkelt borde följa dom, men det gör den inte. Förarna blir förbannade på sina hundar som inte lyder… Hundarna tappar mer och mer respekt för sina ”ledare”. Förarna har varken rätt relation till hundarna eller tillräcklig pondus för att driva igenom sin vilja.

    Du har rätt i att vissa hundar ratar godis eftersom det har för lågt värde i situationen, men det är ännu fler hundar som ratar sina förare. Ändå fortsätter dom på samma vis. Det SKA funka!

    Det är här skvallerträning, mutor m.m. kommer in. Jag säger inte att det är den bästa metoden, men det är en metod som är lätt att tillämpa på alla hundar utom dom som vägrar ta emot godis (och dom är få om föraren börjar muta i tid). Föraren måste inte vara en naturligt duktig ledare för att tillämpa metoden, det är därför den är bra.

    Du har fel i att en metod som bygger på belöning innebär att hunden alltid kräver belöning för att utföra önskat beteende. Visst finns det risk för utsläckning om man helt slutar belöna ett lydnadsmoment, men i stökiga hundmöten är det helt andra känslor inblandade.

    Hunden som hänger i kopplet och skäller kan vara arg, rädd, osäker, frustrerad eller tycker helt enkelt att det är kul att skälla. Alla dessa känslor övergår mer och mer i aggression och fr.a. frustration för varje ny gång den svaga föraren rycker i kopplet och skäller på hunden. Om föraren istället börjar med skvallerträning byter hunden ut de våldsamma känslorna mot ett tiggbeteende, vilket är mycket lättare för de flesta förare att hantera.

    När hunden har vant sig vid att skvallra och tigga istället har föraren fått fördel, dels är hunden öppen för kommunikation, dels har föraren nu makten över resurserna och kan börja ransonera dom och införa krav.

    Jag vet många som har tagit sig ur dödläget vid hundmöten genom den här metoden, och som så småningom har kunnat sluta ha med sig godis helt och hållet. Det fungerar för att hunden har bytt känsla i situationen och vant sig vid att lyssna på sin förare. Men det krävdes godis en period för att komma dit.

    Förare som har naturlig pondus, självklart ledarskap och bra relation till sin hund behöver inte den här metoden. Men hur många har det? Hur blir dom hjälpta av att vi säger åt dom att hunden borde följa dom naturligt?

    Som jag skrev inledningsvis är dessutom hundar olika. Båda mina hundar är följsamma, båda kommer direkt på inkallning oavsett störning. Men den ena fick jag när hon var två år och då var hon helt rabiat vid hundmöten (och väldigt stark i nacken av allt dragande med förra ägaren). Jag mutade henne i början för att nå fram, idag kan jag utan problem möta andra hundar på samma trottoar med henne okopplad – utan godis. Den andra har jag aldrig behövt muta, jag behöver bara harkla mig så upphör hon genast med det hon gör. Så olika kan dom vara.

    Så förkasta inte belöningar i uppfostran. Går det utan – fine! Om inte, använd dom! Respektera att både människor och hundar är olika och kan ta till sig olika metoder. Huvudsaken är ju att det fungerar 🙂

    1. Mycket bra skrivet! Sedan en sak som många missar: varken skvallerträning eller belöningar i sig måste innebära godis. Har man en hund som hellre skäller på den mötande hunden så kan det funka med en pipleksak. Funkar det inte med en pipleksak så kan det gå med en tennisboll. Funkar det inte med en tennisboll så..

      Poängen är att det alltid kommer att finnas något som hunden värdesätter mer än skällandet. Om man, som Fredrik, är ”emot inlärning” (vilket är ett lustigt citat på alla sätt och vis) så kan man åtminstone känna sig säker på att det är något annat än man själv.

  3. Tror du har helt rätt där att man har en övertro på belöning

    Som ägare till två jaktgalna vinthundar kan jag säga att det inte finns en enda belöning i världen jag skulle kunna erbjuda dem för att motstå frestelsen att jaga en hare. Det är alldeles för självbelönande att jaga. De lever för jakten, finns inget som är mer värt.

Kommentarer inaktiverade.