Det bevisar att “förhandlingarna har strandat”, nån ska bort från flocken!

Det är lite si och så med min videobloggning 🙂
Klippen är lite dåliga, jag vet inte riktigt hur jag lägger in klippen, och så vidare….
Men jag lär mig 🙂

Men ni som är oroliga för att det endast ska bli en videoblogg kan ta det lugnt, det blir det inte!

Hundar som har slagits!
Många hundägare frågar mig om detta.
När ägarens två hundar har slagits, vad gäller då?

Först och främst tycker jag man skilja på ett vilt slagsmål eller ett gruff ägaren lätt kan bryta.

Ett gruff över ett ben eller annan tillgång som dessutom lätt bryts av ägaren tycker jag inte att man ska fundera så mycket över.
Detta är naturligt och eftersom du/ägaren lätt bryter detta så är det inget problem.

Det är dock värre med två hundar som levt en tid med varandra.
Helt plötsligt en dag börjar de bråka vilt och ägaren får inte isär hundarna.
Detta är lite mer allvarligt och bör inte tas för lätt på.

Det som sannolikt har skett här är en process över tid. En process där hundarna inte vet sin plats i flocken och där du som ägare sannolikt inte är en tillräckligt stark ledare.
Hundarna känner nu att det är dags “att göra upp”.

Detta med att hundar ska göra upp är inget bra.
De kan skada varandra mycket och det kommer med största sannolikhet att hända igen.
Bråket i sig bevisar att de aldrig kommer att “hitta sin plats”.

Den naturliga och sunda dominansen med morr, huvud över manke, hund som lägger sig på rygg och så vidare………. det är en uppgörelse där hundarna sedan finner “sin plats”.

Ett vilt bråk……. det bevisar motsatsen.
Det bevisar att “förhandlingarna har strandat” och någon ska bort från flocken.

Eftersom “ingen försvinner från flocken” så kommer detta att hända igen, och igen, och igen……………..

När detta har skett måste du vara en stark ledare.
Du måste visa/tala om för hundarna att detta är oacceptabelt!

Det är det enda sättet att få detta att fungera.
Fido är “fridlyst” för Pluto, och Pluto är “fridlyst” för Fido… punkt slut!

Detta är inte lätt men det går.
Bestäm dig för detta, var tydlig och konsekvent.

Din målsättning ska vara – om så Fido och Pluto möter varandra i ett dörrhål, då ska båda vända och gå åt var sitt håll!

Det är alltså mycket viktigt att skilja på ett gruff över en tillgång, eller ett vilt bråk pga dominans/rangordning.

Det är oxå viktigt att komma ihåg – När det blir ett bråk, då har förhandlingarna strandat. Ingen upgörelse är möjlig.

En uppgörelse som är sund och lyckad, den ser du knappt!   🙂

Så är det med det 🙂

Detta inlägg är publicerat i Fredrik Steen Hundcoachen. Skapa ett bokmärke

7 Inlägg för Det bevisar att “förhandlingarna har strandat”, nån ska bort från flocken!

  1. Nathalie skriver:

    Jättebra skrivet tycker jag! Det var väldigt rakt och lätt att förstå, jag vet att du skrivt om bråk mellan hundar tidigare men det här var riktigt glasklart!

    “Det är oxå viktigt att komma ihåg – När det blir ett bråk, då har förhandlingarna strandat. Ingen upgörelse är möjlig. En uppgörelse som är sund och lyckad, den ser du knappt!”

    Klarare än så kan det knappast bli! Förresten tycker jag din blogg är otroligt givande och kul att läsa, det ska du veta. Och jag tycker du ska fortsätta blanda in videoblogg nångång ibland. Det är kul att lyssna istället för att läsa ibland! Ha en riktigt trevlig sommar allesammans!

  2. Chanel skriver:

    Väldigt intressant och bra skrivet! 😀

  3. RB skriver:

    Ställer en “dum” fråga (de brukar ju vara de smartaste). Anser du FS att detta med att hundarna ska ignorera varandra ska vara en “lösning” (dvs, tillfällig åtgärd så hundarna senare kan och rent av vill ha kontakt med varandra) eller en permanent förändring av “flockdynamiken” där de aldrig igen får ta kontakt även om de så önskar?

    Det är inte JAG som undrar, utan jag… uhm… frågar åt dina andra bloggläsare. Sådan är jag, alltid ställer man upp för andra. 🙄

    • Johan skriver:

      Haha…skönt att du hann före så jag slapp ställa den dumma frågan! 🙂
      Alltd schysst att ta en för laget lixom… 😉

      Mvh,
      Johan

  4. Nina skriver:

    Oj, oj, här skulle du ha min killar som skolexempel på att hitta sin plats i flocken. Schäferhanar 10 och 6 år gamla. Så intressant att studera dom. Den lille (6-åringen) vet precis sin plats och de är så signalkänsliga båda två. De har levt tillsammans i 6 år med ben och bollar och allt vad det nu är utan att ta till ett enda krafttag och utan att för den skull vara på något sätt mesiga.

  5. Katti skriver:

    Vi har fyra hanhundar. Två jämthundar på 9 år resp. 15 månader och två eng. springer spaniel på 5 år resp. 13,5 månader. Överlag fungerar det toppen mellan våra fyra grabbar. Dom respekterar varandras signaler för det mesta…. Det är den yngsta som i bland kan “balla ur” och ge sig på den andra unghunden, som i mina ögon är den av dom som är lägst i rang i vår lilla flock. Dom har som sagt skitkul ihop 90% av tiden, med bus och lek, mysig vila och härliga turer i skog och mark, men rätt vad det är så kommer ragg och svans på den lille och det smäller om jag inte är på hugget! TROTS att den andra visar underlägsenhet och viker undan… (kan det vara jämtens krok-svans som han inte förstår tro?) Jag tränar mycket på mitt ledarskap i flocken och jobbar mycket både psykiskt och fysiskt med mina hundar så dom har klart för sig vad som gäller när jag är närvarande. Vi har kommit så långt att dom rastas (både lösa och i koppel), äter och sover ihop + umgås lugnt och sansat här inne, men ute på tomten utan uppsikt funkar det inte än. Buset dom två emellan går över styr…. Tror du att detta är pubertets-fasoner eller kommer jag alltid att ha lite bekymmer med dom två yngsta? Men som sagt så är det mestadels harmoniskt bland våra fyra hanar och dom lyssnar bra till mina signaler samtliga, men det lilla egot till springer spaniel ger sig inte i fråga om att “mobba” den andra unghunden! Är väl medveten om att “i det vilda” så hade väl Xavi, jämten flyttat från flocken, men jag har gott hopp att få det funka, med hårt arbete. Hade varit glad för dina tips och åsikter! 🙂 (ska tillägga att det var väl inte riktigt meningen att skaffa två valpar så tätt förra sommaren, men den äldre jämten blev skadad och hans fortsatta karriär som älg-jägare var lite osäker. Snubblade av en slump över en kanon-parning med mycket duktiga och välmeriterade föräldrar och Xavi var ett faktum… Spanieln Leo var i allra högsta grad välplanerad efter att ha väntat på honom i 1,5 år. SÅ, vi blev med två valpar….;) )

  6. Katti skriver:

    Ska kanske tillägga att Leo, den unga springern även har kaxat sig mot “gammel-mannen”! Men det gjorde han bara en gång 😉 Han blev rätt snabbt och effektivt nerplockad på jorden igen! (han är VÄLDIGT stabil, den gamle) Den andra spanieln och Leo är som ler och långhalm och han skulle/har aldrig visat några dumheter mot honom…. Det är som sagt unghundarna. Var för sig tillsammans med dom andra två äldre hanarna är det aldrig några problem!