Måste jag avliva min hund?

Hej Fredrik!

Jag har en XXXXXXX hane på 4 år som har nafsat två personer i handen.
Första gången slet han sig från kopplet och sprang emot och skällde på personen och råkade nafsa henne i handen. Andra gången var han lös på gården men gjorde likadant.
Han har alltid skällt om det kommit folk och han har kunnat morra om han har varit fast bunden men det här med att nafsa har han inte brukat göra.
Har det gått för långt då? Finns det något man kan göra eller är avlivning det enda alternativet?

Mvh /XXXX

 

Hej XXXX,

Jag ska tyvärr börja med att svara lite “hårt” – Du behöver inte avliva din hund, under förutsättning att du nu börjar ha lite koll på hunden!

Vi måste reda ut detta lite grann.
Din hund har nu börjat nafsa….. Men innan dess har hunden mer eller mindre fått göra lite som den vill.
En hund som har “vaktinstinkt” ökar sin handling dag efter dag.
En hund som idag skäller, och tillåts göra det, kan mycket väl om en tid fullfölja med nafs.
Får hunden göra detta så kan hunden mycket väl senare bita fullt ut.

Det är så alla hundar fungerar, det är så man i stort sett dresserar vakthundar.

Som jag ser det och förstår på ditt brev så handlar det i huvudsak om att du måste ha bättre kontroll på din hund.
Du måste ha kontroll på hunden så att detta inte kan ske.

Att avliva hunden är en annorlunda lösning på ditt problem anser jag.
Ska man avliva hundar så fort man inte tycker att de sköter sig, då får man nog mer eller mindre avliva varenda hund.

Att ha hund är ett ansvar, som ägare måste man ta sitt ansvar, det är vi skyldiga våra hundar!

Fredrik Steen

 

Nu ska jag slänga i mig lite mat, sen ska jag åka och träna hund.
Skydd och lydnad står på agendan 🙂

Detta inlägg är publicerat i Fredrik Steen Hundcoachen. Skapa ett bokmärke

6 Inlägg för Måste jag avliva min hund?

  1. A skriver:

    Helt enkelt ett klockrent svar! Tyvärr är det ett jätte vanligt resonemang som jag inte alls begriper mig på. När jag var liten och klagade på att katten rev mig så fick jag alltid motfrågan: jaha men vad gjorde du först då? Jag tror en hel del vuxna borde få fundera lite på det dom också.

  2. Leif Persson skriver:

    Mycket bra svar!

  3. Jobbadog skriver:

    Vet inte hur man ger blogg tips men testar en kommentar.
    Hundar med mycket hög socialkamp som tex kam yttra sig genom att hunden tar kontakt med en person genom att luta sig och får klappar, personen slutar och hunden puttar för ner uppmärksamhet … Det ger utdelning. Samma procedur hunden vill ha mer och börjar små hoppa med frambenen och personen puttar till hunden helt oskyldigt och det väcks en reaktion hos hunden där den slår över i kamp och går på.
    Om vi ens kan kalla det social kamp.

    Jag ser det som en brist på kontroll hos mig som förare men jag vet att min hund är sådan och har inte längre problemet. Men många andra har säkert. Vore intressant med ett inlägg

  4. Kim skriver:

    Hej Fredrik !! En lite dum fråga. Men min Tik kommer i från ett tidigare hem för cr ett halv år sedan. Och kom till oss i Julas.

    Det jag har upptäckt med henne är att hon reser ragg och skäller och morrar åt vissa av våra grannar.

    Grejen är att jag vet inte varför hon gör så åt vissa grannar. Är det lukten hon inte gillar av vissa grannar. Eller känner hon av energi att dom är lite rädda tro.

    Och även när vi är ute så skäller hon och reser ragg åt vissa hundar och åt vissa inte.

    Ibland känner jag mig själv lite osäker. Men fick lära mig via lydnadskurs nr 1 att försöka att inte känna mig orolig och osäker och försöka andas lungt m.m men när hon uppfört sig så mot våra grannar att morrat skällt och rest ragg vad gör man.

    Försöker vägleda henne till annat nu mer. Så det går ju bättre och bättre.

    Asså Fredrik tycker du är jätte duktig och dina svar värkar underbara när jag läser din blogg…

    Tacksam för svar…

  5. TT skriver:

    Sådana resonemang kanske man inte förstår sig på om man inte har varit i en sådan situation. Ibland händer det faktiskt att man inte vet varken ut eller in hur man ska göra. Tro mig, jag vet för jag är i en liknande sits. Tanken på avlivning har iof inte ens slagit mig, men jag kan förstå att den kan komma när man känner sig frustrerad, man blir mer o mer osäker på sin relation till sin hund. Man kanske är osäker på vart man ska vända sig för att få professionell hjälp eller kanske rent ut skäms för att ens begära hjälp. Ofta så tror man att det är bara en själv som har sådana problem och ingen annan…. Man känner sig misslyckad 🙁 Kanske detta blev lite luddigt skrivet, men jag skyller på trötthet 😉