Min fru avslöjade grabbarna framför Tv’n i båten fast det skulle lagas mat och var sol ute…… not good! 🙂
Jag har en hel del mejl i min dator med frågor om samma sak – hund som inte gillar barn!
En del mejl är om hunden och ens egna barn, en del andra mejl handlar om ens egna hund och andras barn.
Hunden vill gå undan, hunden visar tänder, hunden hugger i luften (fingerade angrepp), hunden bet barnet så det blev en rispa, hunden tycker bebisen är otäck, hunden vaktar mig mot barnet, osv…….
Ovanstående exempel är trots allt ett tecken på att din hund fungerar normalt och sunt, det är fortfarande ett problem, men det är normalt och sunt.
Ingen individ kan tvinga en annan individ att tycka om något den inte gillar.
Följaktligen kan vi människor då inte heller tala om för vår hund att den ska gilla barn.
Det som däremot är viktigt att komma ihåg är att detta ÄR allvarligt, från människosida vill säga.
Det som sker med alla exempel ovan är att hunden visar på alla möjliga och sunda sätt att hunden inte vill.
Detta är hundens sätt att så tydligt som möjligt tala om – jag vill inte!
Kommer hunden att återigen utsättas för detta så kommer hundens ”tålamod” (handlar egentligen inte om tålamod) att ta slut.
Då kan en olycka ske där ett barn blir biten och en hund antagligen avlivad.
Att hundar som biter barn skulle vara ”tokiga” eller ha dålig mentalitet är mycket långt från sanningen.
Men det spelar ingen roll, detta FÅR inte ske.
Att träna detta, att träna hund ska gilla barn, anser jag inte ens är möjligt. Detta oavsett vad andra hundexperter säger.
Däremot kan man som hundägare lära en hund att oavsett vad du tycker om barn, så är dessa fridlysta.
Men då måste man samtidigt visa, förklara, för barn att hunden är fridlyst.
Att bara ställa krav på hunden, men låta ungarna klänga på hunden gränsar till djurplågeri.
Jag har haft några hundar som mer eller mindre hatat barn. Det är faktiskt inget större problem, bara man bestämmer sig och är schysst och rak mot både hund och barn.
Är ungarna och leker i bostaden, då lägger man hunden i ”hundrummet” dit ungarna är portförbjudna.
Kryper spädbarnet på golvet, då är hunden någon annanstans och så vidare……….
Känner man att man inte vill ha det på det sättet, eller att man inte klarar av det, då rekommenderar jag faktiskt omplacering av hunden.
Det som kan vara lite skönt att veta är att genom denna hantering av problem jag tagit upp i texten, så blir det faktiskt med tiden bättre. (även om jag sa tidigare att man inte kunde träna detta) 🙂
I och med att hunden får vara ifred, att hunden får slippa denna press den varit utsatt för, så blir också hunden mycket mer balanserad ju längre tiden går.
Ha respekt för detta problem, samtidigt som jag anser att man inte ska göra saken större än vad den är 🙂
Bra skrivet. Jag undrar ganska ofta varför en del tror att en hund måste gilla alla. Jag gör ju inte det ens själv. Jag älskar hundar men det finns vissa hundar (mer som individ än som ras) som jag inte alls kan tycka om. Tycker nog inte att det gör mej till en dålig människa för det. Och ska jag var helt ärlig så är jag själv livrädd för riktigt små barn 😉 Som tur har jag inte ”smittat” mina hundar med denna rädsla, de älskar ungar i alla åldrar. Många gånger är mina hundar klokare än vad jag är…
Skönt, jag har väntat på ett litet inlägg om detta då jag har en hund som inte gillar barn. Jag har nog mer eller mindre insett att det inte är någon idé att ödsla tid på att lära honom att gilla barn. Han är 8 år, jag har inga egna barn och om jag ska träffa mina systerbarn får han inte vara med. Han får aldrig hälsa på barn, barn får inte hälsa på honom. Punkt slut. Men det finns ju alltid en ständig oro att det någon gång, vid ett obevakat tillfälle (vilket aldrig skulle kunna ske när han är med mig), skulle kunna hända något av misstag. Sen stör jag mig på människor som tycker att jag överdriver. Men jag skulle aldrig kunna leva med att han skulle skada ett barn. Så jag får helt enkelt hålla honom undan barn tills han till min stora sorg går bort. Det är extra viktigt för mig då jag har en ”kamphund” dessutom. Jag vill inte spä på deras dåliga rykte.
Tycker du gör helt rätt …framför allt för hunden om han visar dom tendenserna och för dig själv Min Rottis tik tyckte aldrig det va kul o´umgås med andra barn än mina egna ( som hon skulle dö för) , men va ju flocken ! 🙂 Som jag skrev fick jag ge ”order” till andra barns föräldrar när dom kom och hälsa på för att dom skulle förstå allvaret , problemet blev att dom trodde hon va farlig! Hon levde med 5 barn som hon ALDRIG rörde , men ville inte umgås med deras vänner !Hon visade klart o´tydligt vad hon ville eller inte !
Jo det är samma här, han gillade min systers barn för de var familj. Men en gång för några år sen så morrade han på minsta sonen och min syster blev rädd. Efter det har han inte fått träffa dem igen. Jag respekterar självklart min systers åsikt (man får ju höra en del med ”kamphund”) men jag tror definitivt inte han nånsin skulle skada dem.
Deras kompisar däremot fick många utskällningar. Så jag fick göra ett val, både för hunden och för min egen skull. Att slippa sitta på nålar varje gång ens hund är nära ett barn var väldigt skönt 🙂
Förstår exakt vad du menar,har haft snarligt problem med tidigare hund , sa till mina barn o´mina bekanta (dvs dom vuxna ) att när hunden gick till sin bädd skulle hon vara IFRED …..men nu har jag problem (eller vad man ska kalla det ) åt andra hållet ! Så fort barn leker eller vill hälsa blir min ”rottis” hanne (dryga året) helt sjögalen ….han bara älskar barn ( det stora problemet är att han inte vet hur stor han är/ kan behärska sig…typ äldre barn a´10-15 hoppar o´leker ,mindre barn 2-8 springer/knuffar han i kull med kroppen utan illvilja ….han blir superstressad när barnen gråter ,slickar ,omar sig ,ligger på rygg ……..har försökt med det mesta ,vad göra ???
Tycker inte små/mindre barn och hund hör i hop även om jag alltid har haft våra schäfar runt omkring barnen, har inte barnen fått leka med hundarna. Och jobbat/jobbar med hundarna att inte leka med barnen. Så lätt att de blir fel och någon av dom blir rädda. Lära sig att hantera hundar kan dom göra när dom blir större.
Sedan kan barnen få följa med när jag tränar och hjälpa till att ge mat när jag är med osv.
Man ser så många barn som hänger,klättrar och tvingar hundarna till saker dom inte vill och hör ursäkten från föräldern… De gör inget hunden är van och mitt barn är så försiktig. Dom kan vara försiktiga men är fortfarande barn och olyckan är så lätt framme.
Har säkert skrivit det förut, men jag upprepar mig gärna 🙂
Min hund är rädd för barn, då de fyra första åren i hans liv fanns barn i omgivningen som bla kastade saker efter honom då vi var ute – De var själva hundrädda… Idag har han lugnat ner sig betydligt… För två år sedan blev han som en flaskborste, gjorde utfall och lät v8:an i magen dra igång, bara vi passerade lekparken. Varje gång vi mötte en barnfamilj, fick jag stanna, ta ett rejält tag i min hunds halsband och ställa mig framför honom – Han var galen 🙁
Men med tålamod och god hjälp från vår omgivning – Jag är så tacksam! Lufsar han nu utan några bekymmer alls, förbi barnvagnar och gående barn. Han stannar gärna vid lekparken och tittar på barnen som leker – Helt avslappnad – bara naturligt nyfiken.
Så sent som förra veckan, kom barnen i grannporten ut: 1 på sparkcyckel, 1 på en liten vanlig cyckel och så lillkillen på batteridriven fyrhjuling i miniformat. Det skramlade och barnen lät som barn gör.. Min hund, klev ett steg närmare mig, stannade och bara tittade på dem, helt lugn. För bara ett år sedan, trodde jag inte på att vi skulle komma så långt. Men nu han vet att han får vara ifred, och jag tror det varit en stor hjälp på vägen.
Vilken underbar historia! Att han åtminstone har lärt sig att acceptera att barn finns omkring honom. Bra jobbat!
Tummen upp,
bra jobbat ! 🙂
Härligt! Riktigt bra jobbat! 😀
Kunde inte sagt det bättre själv! Min sambo o jag pratade om just detta idag. Vi har idag en i allmänhet mkt tålmodig hund som just nu ”tvingas” umgås med barn. Jättebra! Men jag vill inte släppa dem ur syn för en sekund!! Även om hon aldrig gjort någon illa eller visat agression så kan vilken hund som helst bli trängd till gränsen…. Jag hoppas snart på barnbarn och vill att min hund ska tycka det är helt ok, o då vill jag inte ha försatt min hund i en taskig situation med barn…. Min åsikt är att man ALLTID ska ha uppsikt över barn o hundar.
Jag har en malinois som verkligen inte tycker om barn.
Detta har jag ofta fått höra, klarar hunden inte barn, alternativt att folk leker med henne och sedan när hennes otroliga kamplust tagit över så vill folk inte mer.
Av dessa två anledningar har jag hållit henne från främmande som vill stimma och folks barn.
Det är mitt ägaransvar
Mycket bra skrivet!!! Håller med fullständigt 🙂
Mycket bra skrivet. Vill bara poängtera föräldrar och hundägares kollektiva ansvar för barn respektive hund. Föräldern (eller annan vuxen) har ett ansvar för att se till att barnet inte skadar hunden (och uppfostrar till en god djursyn hos barnet på sikt). Om hunden inte kan vara nära barn är det viktigt att hålla hunden borta. Det är ej heller ok att barn fritt får använda ett djur som leksak. Vill gärna som förälder till ett relativt hundvänligt (hon är bara 1,5 år) och mycket hundvant barn veta från hundägare om hunden inte klarar barn. På ett kalas hos en släkting till min sambo kom en hund jelt oprovocerat fram till dottern och bet henne i handen. Hon var inte ens intresserad av hunden utan stod och tittade på när de större barnen spelade fotboll, fick då veta av ägaren att hunden brukar bita barn. Min första tanke var då hur man då kan släppa hunden lös på ett barnkalas? Dotter min klarade sig med en svullen hand och blev inte rädd av incidenten. Ämsesidig respekt och ett vuxenansvar känns mycket viktigt för både barnens och hundarnas bästa. Kram på er
Släppte hon lös en hund som inte gillar barn på ett… barnkalas??!!
Tur att inget värre hände, och jag hoppas din dotter slipper bli hundrädd av incidenten.
När jag själv var barn, fick vi i modersmjölken lära oss att aldrig röra hundar som sov, när de låg i korgen, eller hade ”dragit sig undan”. Vi fick lära oss att respektera hundarna.
Detta fick även mina barn lära sig, och faktum är att djur alltid älskat mina barn.
Men nu har jag inga småbarn hemma, och tiken jag har nu vill nog gärna vara med och leka när hon ser barn som springer omkring, men samtidigt tycker hon de är lite läskiga/konstiga. Min förre grannes barn retade henne och det har krävt en del jobb att få bort misstänksamheten mot barn, vilket jag kort och gott har gjort genom att hon inte behöver träffa barn, och att barn aldrig får komma fram och hälsa ute.
Mitt barnbarn accepterar hon så länge barnbarnet inte kommer för nära mig, vilket jag naturligtvis vill att hon ska göra. 😉 Så hon får vara i ett annat rum, med kompostgaller för dörren, och barnbarnet får stränga order om att hon inte får gå dit, och heller inte får springa och hoppa utanför det rummet.
Min hund, mitt ansvar… visst hade jag önskat att hunden och barnbarnet skulle älska varandra, men när det nu inte är så, så får man lösa det på annat sätt.
Jo denna hundägare släppte en hund som inte är helt trygg med barn på en tillställning där det förekom rätt så
Många barn, då ett barns födelsedag skulle firas. Tur var att dotter min inte blev skadad, mer än lite svullnader och rodnader efter tänderna. Hon blev inte rädd heller, mest förvånad. Hon umgås med mellan tre och sex hundar nästan dag, så jag tror att hon klarade incidenten utan men.
Väldigt lugnande och få läsa om hur ”vanligt” detta är, trodde för ett tag att vår hund var ett hopplöst fall. Hon har markerat mot barn ett flertal gånger (3 ggr) sen dess har hon inte fått träffa några barn överhuvudtaget. När vi möter barn ute bryr hon sig inte alls utan det har varit när barnen stimmat omkring i samma rum. Från början brydde hon sig inte alls, därför har vi haft med henne sen helt plötsligt bara vände det! Tror att det var för att barnen stimmade för mkt runt omkring, för dom var inte på henne på något sätt.
Hoppas på att hon i framtiden iaf kan vara på samma ställe som barn och hoppas på ökad förståelse från föräldrarna, då det är näst intill omöjligt att undvika det då det är familj =P
Har också en så kallad ”kamphund” och då känns det alltid lite värre i från föräldrarnas sida, och som någon skrev i tidigare kommentar så vill man inte spä på ryktet!
Men vad ska vi göra? Ska man bara undvika barn tills vår hund förstår att hon får vara ifred?
Åh, detta är precis vad jag har väntat på och längtat efter att få läsa om!
Vi har en blandras som är ett år om någon vecka och hon visar tydligt att hon inte vill vara där barnen är. Några egna barn har vi inte, men om det kommer fram barn och frågar om de får klappa henne talar jag om för dem att hon inte är så förtjust i barn, mest för att de inte ska kasta sig över henne och klappa henne. Ibland skäller hon när barn kommer för nära och ibland går hon undan och sätter sig bakom mig.
Mina syskonbarn har hon träffat sedan hon var valp och med dem är hon lugnare, men det kanske är för att de låter henne vara ifred. Min systerson har hon gått fram till och slickat på handen ibland, det känns så skönt i mattes hjärta!!
När det är barn i närheten håller jag verkligen ett extra vakande öga på alla, för det får absolut inte hända något! Ingen av parterna ska råka illa ut!
Det var verkligen perfekt timing på det här inlägget, hade funderingar omkring detta senast igår kväll.
Tusen tack för en kanonbra blogg!
Har en helt annan fråga som jag tänkte höra om någon har en åsikt om…
I morgon ska min tik paras. Innan vi åker och träffar hannen, bör hon vara väl rastad, eller väl utvilad?
Ska tillägga att min tik är en mycket energisk fröken, som kräver massor av motion och stimulering, dagligen i vanliga fall.
Vi har 3 hundar, varav 1 tycker om barn och den andra är lite rädd, men går ändå fram och nosar i sin egen takt, den 3:e, efter att hon blev attacerad av lösspringande hundar, så tappade hon förtroendet för barn och vissa vuxna och andra hundar, men vi har jobbat mycket med det.
Och tror att våra 2 andra hundar har hjälpt henne att läka, vi har inga egna barn, men när vi är i Norge och besöker släkt och min sambos bror brukar vara där hos deras mamma och han har 2 st barn 7 och 9 år, vi sa att de inte ska komma fram till hundarna och hundarna ska få komma själv och nosa, men de ska ändå inte klappa och om hundarna ligger och sover så ska de ej gå fram till dem och det har fungerat väldigt bra, hundarna ligger vid deras fötter när de sitter i soffan och våran ena tik som inte gillar barn och vissa vuxna, gillade inte alls min sambos bror för några år sedan, han är en storvuxen man och varje gång han kom in i rummet, så morrade hon och skällde, men nu efter några år, så är det honom hon springer till när vi kommer, han får klappa och mysa, för han gav henne tid och lät henne vara och hon fick komma i sin egen takt och det fungerade kanon, så vi tvingar inte våra hundar att vare sig gilla vissa människor ,barn eller hundar, men vi gömmer heller inte dem, utan de får vara med, och vi säger som det och det fungerar kanon, om alla respekterar varandra så är allt möjligt!
Bra skrivet !
Verkligen bra skrivet, jag tror att många hundägare går och oroar sig i onödan över att det kan vara något fel på deras hund. Skönt att få det utrett.
Jag har ibland promenerat med mina vänners hund, som inte gillar barn, och när barn kommer fram och vill klappa hunden säger jag till dem ”Den här hunden är väldigt blyg, så klappa henne inte, ni vet ju själva hur det känns när man är lite blyg och någon man inte känner kommer fram och vill röra en?”.
Fungerar klockrent på alla barn och skrämmer dem inte för hundar.
Jag har haft tik som varit skall och utfallsbenägen mot vissa barn. Hon gjorde aldrig något än att göra ett halvhopp framåt och skälla ett par gånger. Jag kunde efter ett tag lista ut vilken typ av barn det var hon inte gillade och varför. Hon hade blivit retad … Det fanns ett dagis i närheten av mitt arbete där tiken alltid var med. I bland hade jag altandörren öppen och tiken kunde gå ut och in (helt inhägnad altan). Ungarna på dagiset upptäckte att det var kul att ställa sig utanför och ropa, skrika och kasta in saker till/på henne. Det var ungar som kom ur familjer som inte är hundvana, som inte tycker om hundar …
Sedan kunde hon utan tvekan gå fram till andra ungar och låta dem klappa och klia och leka hur som helst.
Hon gjorde som sagt var stor skillnad på olika ungar – på långt håll.
Ska kanske tilläggas att jag inte har barn, men tiken träffade med jämna mellanrum brorsdottern och vissa andra barn och dessa var bara helt ljuvliga med hundar och hon med dem.
En liten annan historia…
På 70-talet fanns det en tjej i vårt villaområde som flera gånger blev ”biten” och tillsagd av olika hundar. Det var hundar som alla var ”barnvana”, som aldrig tidigare gjort något mot något barn. Men just den här tjejen fick sig gång efter annan ett tjyvnyp och/eller en utskällning. Många tyckte det var konstigt, men jag såg henne – hon var utåt snäll mot hundarna men i skymundan så nöp hon dem och gjorde dem illa. Med ena handen, den som syntes, så klappade hon men med den andra så var hon elak. Det var en tjej som fått en s.k. fri uppfostran – hon gjorde precis som hon ville och spelade ut människor mot varandra. Hon var inte speciellt trevlig som barn. (Jag tror det rättade till sig när hon blev mer vuxen – men jag vet inte).
Så att vissa hundar som aldrig gjort något förut, helt plötsligt gör något som gör alla helt paffa, beror nog på barnet i de flesta fall.
Så ser man till att hålla barn borta från hundar så händer inget 😉