Hur tillrättavisar jag en valp?

Ny dag, nya tag…….. 🙂

God morgon på er och stort tack för alla gratulationer 🙂 De värmer, det menar jag 🙂

Min fru håller på att pluggar för att bli “fil magister” (tror jag det heter) och håller just nu på med en experimentell studie.
Jag kan ju inte låta bli att tycka till och lägga mig i, och jag lär mig mycket.
Det är det hon nu gör, jag vill göra fast med hundinriktning.
Jag vill som jag sa tidigare kolla upp ett och annat en gång för alla.
Skulle ni här på bloggen dessutom vilja hjälpa mig med det senare, som personer/hundägare i undersökningen, så skulle det bli en kanonundersökning med flera tusen hundägare som grund.

Jäkligt spännande och kul tycker jag 🙂

 

I nästa vecka har jag dessutom ett möte med mitt bokförlag om en ny bok de vill att jag ska göra.
Men, du har väl köpt den senaste – Stora hundboken.   🙂

På detta möte med bokförlaget kommer jag att smått chocka dom oxå 🙂
Jag vill nämligen publicera en barnbok som jag gjort tillsammans med min son Ice. Den handlar om en rymdvarelse, troll och några elaka häxor………. 🙂
Jag tror det måste till en stenhård förhandling för att de ska vilja publicera denna barnbok 🙂

Men den är jävligt bra ska ni veta, i alla fall om ni frågar Ice och mig själv 🙂

 

Fråga –

Hej Fredrik,
Vi har precis fått hem vår valp och han är underbar på alla sätt. Dock är han rätt tuff & jag, som annars är stabil & bestämd, blir väldigt osäker. Vi hade nämligen tidigare en hund som morrade på oss, på vår son och t.o.m. bet vår son tre gånger. Han var otroligt “lydig” när vi var på promenad, men gick inte att lita på. Vi försökte allt med denna hund, hundpsykolog, träning mm. men han var väldigt osäker och instabil. Jag vill inte ha en sådan hund igen.

XXX är en golden retrievervalp och har nu varit hemma i 2 dagar. Han tuffar sig och när jag närmade mig honom när han låg och tuggade ben blev han helt stel och morrade till och sprang iväg. Om jag försäker ta benet ifrån honom sticker han snabbt som tusan och vägrar släppa benet när jag får tag i det. Han biter igen käkarna. Så här var inte ens vår förra hund som valp och jag blir såklart riktigt orolig.

När jag tillrättavisar honom annars, när han t.ex. hoppar mot oss eller gör något vi inte vill så blir han ibland busig och tar det inte alltid på allvar. För det mesta backar han och lägger av, men ibland då och då möter han upp med skall och lite busigt morr. Ser busigt ut, men för mig känns det inte speciellt kul. Jag har bara min förre hund i huvudet då och ser vilken rövare denna hund kommer att bli som stor.

Jag undrar nu hur jag ska bemöta detta, så att jag gör rätt från början. Jag har därför några frågor:
– Hur tillrättavisar man en valp?
– Hur gör man med problmatiken kring när han tuggar ben? Låter man honom vara? Ska man öva på att ta benet ifrån honom? (det sistnämnda känns som om man istället stressar upp hunden)
– Om man vill ha en lugn hund, ska man inte busa mycket med den som valp då? Det känns ibland som om han inte tar mig på allvar för att jag är så busig. (min personlighet är sådan)

När jag läser detta blir jag medveten om att jag kanske överanalyserar, men jag vill så gärna att denna hund blir fin och trygg.

Enormt tacksam för hjälp

 

Svar –

Hej, det du beskriver i ditt brev låter fullständigt sunt och naturligt.
Jag tror faktiskt i detta läge att det endast är dina egna “hjärnspöken” du bör oroa dig för.
Om man ska tillrättavisa en valp så gör man det exakt likadant som med en vuxen hund. Alltså med kroppsspråk och fysisk kontakt. Men en valp är en valp, precis som ett litet barn är ett litet barn.
Med det menar jag att fokus absolut inte bör ligga på tillrättavisning, utan mer på att forma valpen dit du vill ha den. Det tar lite tid, precis som det tar tid för ett barn att äta ordentligt med kniv och gaffel. Du ger inte bara ett barn en kniv och gaffel och tillrättavisar barnet om det inte äter eller använder besticken som en vuxen ska.
Det tar lite tid!
Denna tid MÅSTE du ge din valp samtidigt som ni tränar med positiv förstärkning och kommunikation.
När man trots allt tillrättavisar en liten valp så är det fullkomligt naturligt att valpen vill ha “sista ordet”. Låt den bara ha det, du ska inte bry dig om detta sista ord i alla fall. Det bara blir som du har bestämt.
Precis som med barn kan man inte hålla på att tjafsa om små saker, tala om vad som gäller, fullfölj, låt barnet/hunden säga vad dom vill. Så här blir det! 🙂
Då det gäller tuggben – har du gett din valp ett tuggben, låt då valpen vara ifred med tuggbenet!
Om du trots allt av någon anledning måste ta benet så kan du göra byteshandel. Du får en godis om jag får ditt tuggben. Eller oxå tar du bara tag i valpen, tar tuggbenet lugnt men bestämt.
Efteråt kan du i alla fall ge valpen en godis. Gör absolut ingen grej av detta.
Då det gäller bus, då är det som med barn anser jag. Nu busar vi, nu slutar vi att busa.
Du bestämmer du styr!
Men allt detta tar tid….. ganska lång tid.
Arbeta med att avleda med godis, träna lydnad med hjälp av positiv förstärkning, var konsekvent, fundera och analysera inte så mycket.
Du har barn, en hund är inte svårare eller mer komplicerat än barnuppfostran 🙂

Du har garanterat en fullt frisk och sund liten valp 🙂

Hoppas jag gett dig lite hjälp på vägen / Fredrik Steen
 

Vi hörs under dagen, nu måste jag in till stora staden 🙂

 

 

 

Detta inlägg är publicerat i Fredrik Steen Hundcoachen. Skapa ett bokmärke

17 Inlägg för Hur tillrättavisar jag en valp?

  1. David skriver:

    Mycket på gång 🙂 Vill ju dessutom gärna höra mer om den här studien du vill dra igång, sånt är alltid grymt spännande 😀

  2. David skriver:

    Det här med valpen är ju just nu att den är osäker, det visar den tydligt plus att det är stressande den första tiden hos en ny familj. Tror nog man ska vara lite försiktig just första tiden och inte hålla på att ta ben osv ifrån den hur som helst. Alltså att man går omkring och är orolig och testar hunden hela tiden, garanterat inte bra….

  3. Cicci skriver:

    Hmmm…jag är rätt nyfiken på senaste boken du 😉

  4. Emil skriver:

    Så som många andra gör så har han/hon en ryggsöck med sig till sin nya hund. En ryggsäck full med “dåliga” erfarenheter av olika saker. Utifrån det så utgår dom i sin nya hund! Orättvist för hunden, om inte annat,

  5. Ewa Ivarsson skriver:

    Vi är gärna med i studien…
    Skulle också låta valpen få sin tid.. och helt rätt skrivet… vår värsta fiende är våra minnen ibland…. denna lilla sötnos har ingen aning om den förre lille vännen så försök att inte jämföra utan njuta och uppfostra med kärlek, omtanke och ledning.

  6. Sofia skriver:

    Hej!
    först och främst tack för en riktigt bra och inspirerande blogg!

    jag har en liten fråga som du kanske kan hjälpa mig med.

    jag har en schäfer blandning på 10 år som är jätte pigg och glad.
    nu är det så att vi ska flytta in till stan, till en lägehenet. lägenheten är väldigt stor så det i sig kommer inte bli några problem. men jag undrar lite hur hundar reagerar på att flytta? att byta miljö helt plötsligt.
    Han är aldrig ensam mer än 4 timmar på dagarna.

    har du några tips eller något råd på hur man underlättar en flytt för en hund?

    jätte tacksam för svar!

    mvh Sofia

    • Carina skriver:

      Jag gjorde tvärtom, kan man säga. Jag flyttade från stad i Europa till glesbydgen i Norrland. Ärligt talat, så enda gången hundarna reagerade var när de hoppade ur bilen i Frankrike första gången. Alla dessa nya dofter!!! Och sen när en av mina hundar upptäckte att han älskar snö!

      Annars såg jag inga reaktioner alls. Kanske pga att jag aldrig ens tänkte på att det skulle kunna uppstå problem. Vi skulle flytta, big deal! Visst fick vi hitta nya rutiner etc och det fixade sig snabbt, men själva flytten var inget problem.

      Jag föreslår att du helt enkelt bara flyttar utan att ens låta ordet “problem” komma in i huvudet på dig. Om du inte oroar dig, så oroar sig inte hunden, tror jag! 🙂

      C

      • Carina skriver:

        PS. Jag glömde dra parallellen med hundmöten.

        I Europa var jag inte ens medveten om begreppet “hundmöten”. Mina hundar har varit på promenad dagligen och mött en massa hundar men det är inget man tänkt på. Ibland har någon av dem åkt på ett litet nafs av en annan hund, men man har inte ens reagerat.

        Det var först när jag bott i Sverige ett tag som jag fick lära mig att “hundmöten” var ett problem och det tog inte länge så hade även jag detta problem. (Detta, tack o lov, är nästan fixat nu!)

        Jag tror att man till stor del får det man förväntar sig?

        • Patrik Berggren skriver:

          Nu har jag bott i Sverige, hela livet, men förra året så drog vi runt med husbil under 4 veckor i Europa och där sprang “alla hundar lösa”, och mötena gick helt ok. Inte ett enda hundslagsmål såg jag, eller gruff. Det var “deras vardag”, och klart fascinerande.

          Mångt och mycket tror jag de hundägarna hade en helt annan attityd, som att detta är normalt, inget att oroa sig för, och det smittade av på hundarna.

  7. alfahonan skriver:

    E de du som e häxan å Ice trollet HI HI ?
    Kan du inte lägga ut fragment av boken här på bloggen skulle va roligt att ta del av den?

  8. Adil skriver:

    Vilken ve4rme det e4r, och vilken sf6t bild! Haha nej det e4r ju ingen liten glass, men fastkikt, tro det eller ej, se5 e4r det de4r “liten” mjukglass Se5 en stor, den e4r alltse5 verkligen stor !

  9. flv to mp3 mac skriver:

    You are my aspiration, I own few web logs and very sporadically run out from post :). “Never mistake motion for action.” by Ernest Hemingway.