Tvångsgosande i Sälen

Ett litet gos i Sälen, men Denver var inte så pigg på det 🙂

Okej, har fått en mängd frågor om mitt inlägg på morgonen.
Det är superbra att ni frågar 🙂

Frågorna som kommit sammanfattas enkelt –

– Vad gjorde Denver?
– Hur gjorde jag då?
-Hur förekommer jag nästa hundmöte?
– Varför gjorde Denver så här helt plötsligt?

Vi mötte alltså en hund som väldigt hektiskt och säkert besvärligt för hundägaren drog mot oss i kopplet, skällde, och gjorde kraftiga lekinviter.

Denver kunde då inte hålla sig utan svarade på den mötande hundens lekinviter 🙂
(vilket jag har full förståelse för)

Men trots allt så är det inget jag vill att Denver eller någon av mina andra hundar ska göra. Är detta okej idag, då kommer det bli ”värre” i morgon.
Den inställningen behöver man inte ha, men jag har det 🙂

Med tanke på att jag på grund av nonchalans, eller att även jag blev charmad av den andra hunden, så blev det som det blev. Denver svarade på den andra hundens lekinviter och for ut i kopplet.
I och med att jag inte tror på bestraffning, utan hellre vill förekomma/tillrättavisa så gjorde jag en tillfällig lösning på detta.
Denna tillfälliga lösning var att jag gjorde Denver uppmärksam på mig, och erbjöd honom lek med mig istället.
Alltså en väldigt tillfällig lösning som jag ser det.
En annan tillfällig lösning jag kunde ha gjort var att kommendera ”fot”, alltså inlärning/lydnad.

När jag gjorde denna tillfälliga lösning så vet jag till 100% att redan nästa hundmöte, då kommer Denvers intresse för andra hundar vara förhöjt. Om marginellt, men förhöjt.
Det är lika säkert som att snön är kvar i morgon bitti. 🙂

Det är i sig ingen ”big deal” men jag tycker det är intressant och på så sätt blir jag glad över att Denver gjorde som han gjorde.

Nästa hundmöte tänkte jag ”ta tillbaka” ledarrollen vid hundmöten genom att förekomma.
Vi mötte en hund och redan på avstånd reagerade Denver mer än vanligt (glad och intresserad).
Då Denver gick från 1 på skalan, på väg till 2 (skalan 1-10) passade jag på att förekomma/tillrättavisa.
Med röst, med kroppsspråk, med fysisk kontakt, sa jag – Nej Denver, strunta i det där nu!
Denver fattade galoppen direkt, vi passerade den mötande och skällande hunden med stolthet, med ett stort lugn.
För att förstärka detta belönade jag med fysisk kontakt. En liten strykning i mungipan 🙂
Hundmötet efter gick som tidigare. Denver bryr sig inte ett dugg!  🙂

Nu kan man fundera över följande –

Får Denver inte vara glad i andra hundar?
Varför är ”lek” enligt mig en tillfällig lösning?

Som svar på första funderingen tänker jag så här –
En hund ökar alltid sin aktivitet med tiden.
Hunden som skäller lagom då någon ringer på dörren, kommer med tiden att börja skälla besvärligt.
Hunden (skyddshunden) som biter normal hårt, kommer med tiden att bita väldigt hårt.
Och så vidare….
Samma sak gäller med hundmöten.
Hunden som får engagera sig lite i mötande hundar, kommer med tiden att engagera sig mer.

Detta ovan är den enkla anledningen till att jag inte vill att mina hundar ska engagera sig i mötande hundar 🙂

 

Detta är solklart, detta är i princip skrivet i sten, om ni frågar mig 🙂

 

Den andra funderingen, varför är lek bara en tillfällig lösning?
Väldigt enkelt tycker jag.
Om jag löser ett ”besvärligt” hundmöte med att leka, då talar jag inte om för hunden vad jag vill, eller inte vill att hunden ska göra.
Tänk dig barnet som ritar på väggen hemma. Istället för att säga till – Rita inte på väggen – så ger jag barnet glass.
Då barnet äter sin glass, då ritas ingenting 🙂
När glassen är slut, eller då leken är slut, då är det inte fel om barnet börjar rita på väggen igen, eller att hunden börjar engagera sig i andra hundar.

Att göra tillfälliga lösningar är inget fel tycker jag, bara man inte sedan blir besviken på hunden då den gör saker igen.

Så tänker jag, tänk och tyck till du oxå 🙂

15 svar på ”Tvångsgosande i Sälen”

  1. Det där är nått jag får ta till mig min tik har jag problem med vid hundmöten det sägs att hon är osäker och det är nått jag också tror på . Men hur jag ska göra det på ett bra sätt utan att gör att det går åt att hon blir aggresiv istället det är lätt att man gör fel .

  2. Tack så mycket för klargörandet!

    Och jag tycker att det du skriver låter vettigt.

    Själv vill jag gärna att mina hundar har en svagt positiv förväntan vid hundmöte, men jag försöker träna dem allt mer att inte gå fram förrän vi är mycket nära, och helst har hunnit prata en stund. Jag vill inte att mina hundar ska tänka ”möta hund = den struntar vi alltid i” utan varje gång när vi möter en hund så accepterar jag att vara beredd att påminna med ”här går vi” eller till och med ”nej, låt bli”. Men det är jag det.

    Många människor jag möter har hittat en taktik som ofta verkar fungera bra. De bara stannar och håller tyst i sin hund vid möte. De varken drar den till sig eller låter den gå fram flera meter framåt. De har dock inget emot att hunden hälsar. Men de vänjer därmed sin hund vid att ”ta emot” i stället för att gå fram. Ofta blir deras hundar både lugna och hundvänliga. Jag har många exempel på det.

    Jag gissar därför att det är lika mycket förväntan på att bli framsläppt om man drar i kopplet som skapar problem som att låta sin hund möta en annan hund.

    Det vore väl bra om alla hundägare alltid först stod och pratade en stund med hundarna vid sidan innan de kanske sedan lät sina hundar hälsa. Då lär sig hundarna att det är passivitet och väntan som lönar sig – inte aktivitet.

  3. Hej Fredrik!
    Som vanligt får jag aha-insikter när jag läser dina inlägg 😀 Tack!
    Då förstår jag på ett helt annat sätt nu att hur jag ska göra vid möte; jag ska visa min hund hur jag vill/föredrar att den gör istället! Nu förstod jag varför också som jag ska göra det. Dina liknelser är grymt bra för mig (Y)

    Ha en fin kväll och ge en klapp till din Denver från mig 🙂

  4. Citerar: Den andra funderingen, varför är lek bara en tillfällig lösning?
    Väldigt enkelt tycker jag.
    Om jag löser ett “besvärligt” hundmöte med att leka, då talar jag inte om för hunden vad jag vill, eller inte vill att hunden ska göra.

    Jodå, det gör du du visst!!!

    Svart/vitt … Engagera dig inte i andra, engagera dig i mig …

    Citerar: Tänk dig barnet som ritar på väggen hemma. Istället för att säga till – Rita inte på väggen – så ger jag barnet glass.

    Nej Man ger inte barnet glass, man ger barnet något likvärdigt, ett ritpapper 🙂

    Svart/vitt … Rita inte på väggen, rita på ritpapper

    Nu kom en sådan där sak, hur tänker Fredde nu? ”Clueless”….

    1. Nja, om jag har en hund som alltid vill fram till andra hundar, för att hälsa eller mucka spelar ingen roll, och jag avleder den genom att leka.
      Tror du då att huden slutar att engagera sej i andra hundar eller förväntar den sej lek med husse?
      Kan den taktiken leda till att jag kan passera andra hundar utan att leka, alltså gå lugnt förbi utan att bry sej?
      Självklart blir det trevligare möten om hunden förväntar sej lek men det är knappast en lösning om jag vill ha med mej hunden överallt.

      Jag håller med om att man erbjuder ett barn papper om barnet ritar på väggen. Fast min erfarenhet säger mej att det är mycket roligare att rita på väggen än pappret…

      1. Så som jag ser det så vill jag rikta om min hunds fokus/engagemang mot något annat än den mötande hunden, och då kan lek vara ytterst effektivt.

        Klart det blir mer intressant att måla på väggen, just för att det brukar tendera till mycket ”uppmärksamhet”, all uppmärksamhet/respons LÄR …. Därför bättre med ”uppmärksamheten” = ritpapper

      2. Kan den taktiken leda till att jag kan passera andra hundar utan att leka, alltså gå lugnt förbi utan att bry sej?

        Varför skulle den taktiken inte göra det? Handlar ju, som i allt annat, om att ”fasa ut” leken …

  5. Är det inte så att när vi läser ett blogginlägg eller en bok, kanske tom när vi hör ett föredrag eller ser på tv, målar upp egna bilder genom egna erfarenheter?

    För mej som aldrig har problem med hundmöten(förutom över jul då) var det självklart hur Denver busade till det med den mötande hunden. Andra som kanske har problem med hundmöten får en helt annan bild över det som hände.

    Just det att vi tänker olika pga egna erfarenheter tror jag är orsaken till att vi inte alltid förstår varandra. Nåt att tänka på?

  6. Om man som jag har 3 hundar så är det svårt att leka med en vid hundmöten.De andra 2 är äldre och bryr sig inte. Jag tycker det funkar jättebra att poängtera för hunden att ”nej du lilla vän här går vi”. Om man dessutom bor som jag så skulle promenaderna bara bestå av lek då jag möter massor av hundar. Dock skönt att höra att även Denver får tokryck !!! Ha det gott i Sälen i all snö.

    1. Enbart lek eller ”enbart: nejdu, lilla vän här går vi”

      Som jag ser det, är det lika illa, om man behöver göra det varje gång!

      Nu, kom jag på en riktigt bra fråga, som inte bara gäller dig utan alla med flera hundar:

      – ”Hur ofta har ni ensampromenader?”

      Jag hade tidigare 2 hundar och jag såg till så att de MINST 1 gång om dagen fick en ensam promenad med mig, där bara ”vi” kunde ge varandra 110%, inga distraktioner av andra ”hundar i flocken” …

      1. Jag hade en tik samtidigt med min Schäfer förut och jag såg till att mina hundar fick ”ensampromenader” med jämna mellanrum, det förstärkte min relation till hundarna 🙂

        Fredrik jag köper din lösning.

        Ha en bra dag 🙂

  7. Så Denver är en hund och ingen circus-artistisk robot? Han lät sig charmas av spanieln??? Härligt! 🙂

    Hur som helst, bra skrivet!

Kommentarer inaktiverade.