Hundars åldrar och perioder.

God morgon på er.
Idag är det först hockeyskola med Ice, sen möte för vår stora Schäferspecial den 3 februari.
Jag är ju ordförande i mitt Schäferdistrikt och utställningen närmar sig och det är mycket som ska klaffa.

Mina valpar växer så det knakar och de har precis öppnat sina ögon 🙂

På ett inlägg igår väcktes en fråga av Patrik B om hur jag ser på detta med hundarnas olika perioder och åldrar.
Det är ett intressant ämne och jag har till och med blivit ombedd att skriva en bok om just detta.

Självklart är det så att hundar har sina perioder och olika åldrar där hunden reagerar och utvecklar sig på olika sätt.
En hund kan ex vis vara helt oberörd över något idag, men om en månad reagera stort för samma sak.

Både i tal och i skrift berättar man oxå om olika spökåldrar, åldrar om där hunden ”börjar ta över hemma” och så vidare.

Lika säker som jag är på att hundar reagerar, känner, olika i olika ålder. Lika lite bryr jag mig om detta 🙂
Även om det finns där, likt som våra barn, så tycker jag inte man ska bry sig så mycket om det 🙂

För någon vecka sedan träffade jag en ägare och en hund med en 16 månaders hund. Denna hund reagerade mycket starkt på människor. Reaktionen visade sig i oro och osäkerhet.
På min fråga till ägaren vad denne skulle göra för att åtgärda detta så fick jag till svar –
”det är åldern, det säger min uppfödare!”

Det kan mycket väl vara sant, att det är åldern, men jag förstår inte riktigt vad det har för betydelse.
Oavsett ålder på hunden så kommer ett beteende som detta inte bara försvinna en dag. Tvärtom så kommer det att övergå från rädsla/oro till något som hunden tycker är kul.

Alltså, åldern kan vara orsaken till varför hunden gör som den gör, men det kommer inte att försvinna bara för att hunden blir äldre.
Tvärtom så kommer det att bli värre med tiden även om hundens orsak till att hunden gör som den gör kan komma att förändras. Först handlade det om osäkerhet – nu om att hunden får fördel i att göra så.

Vi kan ta en liten valp som exempel –
Den lilla valpen biter nästan alltid i våra händer då vi tar i valpen den första tiden. Men även om vi inte ”tar tag i problemet” att den bits så gör vi det indirekt.
Indirekt genom att vi mer eller mindre ignorerar valpens bitande och hanterar valpen ändå.
På så sätt ”lär” vi valpen att detta bitande inte ger valpen något.
Men om vi istället skulle göra så att vi blir rädda för den lila valpen, att vi direkt släpper valpen då den nafsar, att vi direkt skapar oss ett avstånd till valpen, att vi ger valpen fördel i att bita, då har vi säkert börjat skapa oss ett monster.

Anledningen till att valpen bits är åldern, men i princip hanterar vi ”problemet” helt utan att tänka på valpens ålder.

En ganska vanlig sak då hunden kommit upp i ”Spökåldern” (varierande på olika raser) är att en hund helt plötsligt blir rädd för en soptunna som stått på samma plats i ett år.
Alla med viss hunderfarenhet vet att detta beteende/känslor hos hunden har med ålder att göra men likt förbannat så måste vi hantera det på rätt sätt.

Att bara fullständigt strunta i hundens beteende och låta hunden vara rädd helt själv, helt utan att ledaren agerar på något sätt, kan göra att hunden även då denna spökålder passerat blir en rädd och orolig hund.
Den första reaktionen är på grund av hundens ålder, men den eventuella fortsatta oron beror på att vi inte agerar på ett stöttande/ledarlikt sätt i dessa situationer, oavsett hundens ålder.

Min slutsats då det gäller hundars perioder och åldrar är att det kan förklara en hel del olika saker hunden gör.
Men för mig har sällan dessa logiska förklaringar något med min ledarroll att göra.

Tänk – ”Ja ja, jag vet varför du gör så. Men det spelar ingen roll – så här gör vi istället!” 

Hur tänker du omkring detta?

 

25 svar på ”Hundars åldrar och perioder.”

  1. Jag tänker som du beskriver (tråkigt svar jag vet). Jag tror absolut att hundar har sina ”perioder” 🙂 Det kan förklara varför ett beteende helt plötsligt dyker upp men det innebär inte att man behöver ändra någon strategi i sin uppfostran, förutsatt att man tidigare gjort det korrekt. Men jag tror att det kan få vissa personer att bli osäkra och kanske till och med börja göra fel när de här perioderna dyker upp i hundens liv, om man inte är medveten om att de är en naturlig fas.

  2. Viktig del i hundens utveckling är att mellan 4-5 veckor till 12 -13 veckor får vara med i ett hem o socialisering. Det gör att köparen har lite andra förutsättningar. Är trygg med hunden men att den får utforska livet i sin takt. Ha med hunden över allt det går att ha med sig hunden. Låta den vara lös och att den följer föraren så man inte börjar dra i koppel utan använder kropp och röst. Börja göra saker tillsammans säga ifrån där vi måste på grund av vårt samhälle. Inte låta alla klappa hunden. Eller den biter i händer och fötter. Inte fram till alla hundar utan kan sitta och titta när någon går för bi. Träna hundens Gibit hur stort det får vara förhållande vis från mig, och hur hunden lyder. Klart bor man i stan där koppel råder * snälla använd detta bara för syn skull * dra inte i det för att styra hunden. Blir valpen skälig sätt er ta reda på vad den skäller på. När det är mörkt så skäller hunden den hör bättre än vi i visa frekvenser, känner lukter. Det gör att dom blir kanske blir osäkra eller att dom vill iväg och undersöka detta beroende vad hunden befinner sig i sin utveckling o mentalitet. Fredrik detta vore en bra ide att skriva den första tiden med en hund för att den verkligen skall bli preglade på sin förare. Tyvärr är många hundar det på sin förare, som gör att hunden får ett liv mer i koppel. Tack nu har jag börjat vakna till får ta mig en kopp kaffe. Det är bra sida som gör att huvud går igång något i alla fall.

  3. Jag glömde skriva den ända perioden är runt könsmognad som kan bli lite annorlunda. Men jag anser ett problem löser man när det uppstår första gången låter inte det fortsätta. Alla kan vi göra fel saker som gör att hunden tar hand om visa situationer. som vi får rätta till. Bara för den har en ålder är det igen ursäkt.

  4. Det är ju självklart att även hundar hamnar i olika utvecklingsfaser. Likt våra barn. Plötsligt får barnet för sig att det är spöken under sängen. Vad gör man som förälder då? Jo, tar tag i problemet.

    För mig är det självklart att jag tar tag i när mina hundar går igenom olika faser i livet. Just nu är min Staffevalp en prövning. Han kan nog liknas vid en trotsig 2åring just nu.

    Bra skrivet Fredrik.

  5. Lite så jag också tänker, att hundens ålder avgör i mångt och mycket HUR hunden reagerar, och att man då behöver ”styra upp” situationen man hamnar i p g a hundens ålder.

    Här tycker jag många ”skyller” ett dåligt uppträdande från hunden på just DESS ÅLDER, de tar inte tag i ”problemet” (som egentligen inte är ett problem ännu, men lätt blir), för den är i ”trotsåldern” … efter ”trotsåldern” så har de ”månader av uppfostran/träning” framför sig, just för att de ”skyllt på åldern”.

  6. Åh det år så spännande med utveckling och hur hundar reagerar på olika saker! Min 8månaders amstaff såg helt plötsligt igår ett brunnslock (som såklart har varit på samma ställe jämnt!) och blev så skraj att hon nästan flög bakåt. Själv skrattade jag lite, gick fram till brunnslocket, klappade lite på det och sa ”kom, hoppa upp här!” Vilket resulterade i att hon bara sekunder egentligen efter att hon hoppat bakåt för locket så satt hon nöjd uppe på det och knaprade godis innan vi gick vidare. Promenaden efter tittade hon på brunnen men reagerade inte alls. Nu är hon ju en väldigt trygg individ och även om jag inte skulle klappat på locket och fixat och donat så hade hon säkerligen själv gått nyfiken fram för att se vad det egentligen var, men jag tar hellre det säkra före det osäkra, jag vill ha en trygg och säker hund, inte en nervös och harig hund. Det kan till och med bli en farlig hund av det i så fall.

    Tack för en inspirerande blogg!

  7. Helt klart har hundar olika perioder i sitt liv.
    Slyngelåldern påminner allt väldigt mycket om människors tonårsperiod. Skulle jag struntat i mina barns beteende när de var i tonåren, så vet i katten hur det hade gott.
    På samma sätt som vi måste ta tag i problemen som uppstår med våra barn i olika trotsåldrar, måste vi ta tag i vår hund i dess olika åldrar.
    Anledningen till att både barn och hundar har en massa saker för sig i olika åldrar är ju på grund av att de då behöver vägledning för att ”hitta rätt”, och jag som förälder/förare, är den som är ansvarig för att ge mitt barn/hund rätt vägledning.

    Sedan HUR man löser det, får individen avgöra.
    Med min nuvarande tik, fick jag tänka, tänka, och tänka lite till för att hitta lösningarna. Hon testade mig verkligen på alla plan, precis som min son gjorde. 😉
    Mina tidigare hundar och mina döttrar har inte alls på samma sätt utmanat mig, de har varit ganska lätta, men sonen och Fatzy utmanade mig… på alla plan. Och med båda var jag ibland förtvivlad och undrade om jag gjorde rätt, eller om jag skulle låta någon annan ta över.
    Men jag gav inte upp. Jag gav massor av kärlek och tydliga gränser, och till slut gav det resultat och belöningen har jag i en ljuvlig hund och en helt underbar son som dessutom gett mig en underbar liten sondotter.

  8. Valpar är söta! Unghundar är … Odågor. Vuxna hundar är.. Fina. Jag försöker vägleda aktivt från dag ett. Jag är där med dem, inte sällan på golvet (annars ser jag till att de är där jag är), där det händer, och vi upptäcker världen tillsammans, fast jag är den som har livserfarenhet, med allt vad det innebär, jag har också ansvaret, och därför är det också jag som ”styr”. Spöken undersöker vi, också tillsammans, men jag brukar fnissa lite åt de stora reaktionerna 🙂 Sedan går vi vidare mot livets nästa ”bump in the road”. Tar det som det kommer.

    Shit vilket privilegium – att bli ombedd att skriva böcker…

  9. Jag har inte haft så många hundar tidigare och för mig är det skönt att veta att min Golden som snart är 8 månader är på väg in i könsmognad och allt vad det innebär. Det känns tryggt att veta att inget är fel utan precis som det ska vara även om man givetvis hanterar problemen när de kommer. Det är bra att veta ungefär när de kan försöka börja klättra i rang t.ex. när man som jag har barn. Under en period får man vara extra uppmärksam kanske? Nu har vi en mild och ”enkel” hund men min förra Rottweiler var betydligt tuffare 🙂

  10. Angående tonårstiden och könsmognaden osv. Det är när hundarna är runt ett och ett halvt som dom flesta omplaceringarna sker. Det är säkerligen även den perioden som det är vanligast att man avlivar en fullt frisk hund.
    Är det fel i huvudet på hundarna? Nej, vanligtvis inte.
    Varför vill man inte ha dom kvar? För att dom beter sej illa.
    Vems är felet? Hundens???

    .

    1. Nej, inte kan man skylla på hundarna.!

      Ibland är det ägarna, ibland dålig avel, så det är alltid människans fel på något sätt.

      Någon sa till mig att med tikar vet man hur de kommer bli / den ”färdiga individen” efter tredje löpet (åtminstone med större hundar).

      Det lät vettigt, undrar om det kan stämma.

  11. Har en granne som äger en valp som nu är 4månader, det är en glad valp (som dom flesta valpar är),valpen vill fram o hälsa på allt den ser,och husse går efter i streckt koppel och säger ”han älskar människor/hundar”. Jag kan nästan lova att han kommer få stora problem med den hunden om några månader när den blir stor. Dels kommer kke 35kg dra husse fram överallt,dels har redan nu valpen tagig en viss kontroll över promenaderna. Kan bara fasa hur det kommer se ut när könsmognad/tonår sker…

  12. Jag vill gärna hålla med er alla om det här, jag tror helt på att det är sant men: jag hade bra pli på min hund fram till kanske 9 månader, efter det började han testa mig, väldigt mycket. Jag har hela tiden fortsatt med samma regler. Nu är han 15 månader och testar mig mer än någonsin. Hur ska jag veta om jag gör rätt och ska fortsätta, och den enda anledningen är åldern? Jag tappar ju tillslut självförtroendet och det låter som att man får resultatet när han blir ”vuxen”. I skrivande stund är jag påväg att ge upp:(

  13. Att tillägga för att förtydliga min poäng : det är svårt att skjuta in ett vapen i blindo, om ni förstår min metafor…

  14. Håller med Fredrik;)
    Ok, nu är det en period igen och vi gör så här istället. Är de rädda för något är man bara en lugn trygg ledare och tex ignorerar rädslan….eller, så här gör vi istället.
    Biter kring händer mm..ok så är det nu…och gör ingen affär av det.
    Men är de i period och ska testa och ta för sig av sånt som inte accepteras, bör man visa tydligt…nej så gör vi inte!

  15. Sen får man faktiskt säga att ”hunden är i den ålder nu” för det är ju precis de är! Säger att de inte gör något åt det…faktiskt inte alla som vet hur och vad man ska göra. Ni som vet vad..ge folk tips istället för att dömma okunniga hundägare =)

  16. Min Rottweiler, som nu är åtta månader, har på senaste tiden faktiskt blivit en riktig odåga.
    Han är ju i grunden glad, tillgiven, positiv till att lära sig saker, arbetsvillig och MYCKET aktiv.
    Dock testar han nu mig oerhört kraftigt, hoppar upp på mig under promenaderna, biter i kläderna (det har faktiskt gått hål på jackan), nafsar mig i fötterna, och vid skarp tillsägelse, att detta är oacceptabelt, visar han tänder och fortsätter!

    Han är inte arg, svansen viftar glatt hela tiden, men han ger sig inte. Försök att ignorera honom medför att han hoppar mer och nafsar hårdare. Det hela är mycket tålamodsprövande, det händer att jag tappar humöret, och då gör man alltid fel.Det vore bra med lite goda råd från någon med liknande erfarenheter.

    MVH, Christina.

Kommentarer inaktiverade.