Det kanske är okej, men det är istället för……

I går satt jag och min fru och kontaktade kommande valpköpare till valpleveransen om ca 6 veckor.
Problemet är följande – Jag har tappat bort en hel del mejl. Det jag vill säga är att om ni sänt mig ett mejl angående att ni är intresserade av valp och vi inte kontaktade er igår kväll, mejla då mig igen på info@fredriksteen.se
Ber om ursäkt för detta 🙂

 

Vad tycker jag om olika halsband som ska ge hunden en obehagskänsla då hunden gör något ”dumt”?

Detta har jag blandade känslor om.
Men min grundtanke om allt då det gäller hjälpmedel är – ”det är istället för”.
Det är oavsett om det handlar om en rolig boll, eller om ett halsband som sprutar en citrondoft.

Men jag menar inte alltid att detta är fel.
Tvärtom vore man ju lite dum i huvudet om man inte tog vara på de hjälpmedel som finns och kan hjälpa till i hundägandet.
Så länge det håller sig inom de etiska regler som finns, vill jag understryka 🙂

Men………….
Jag anser att hjälpmedel (då det gäller att ta bort oönskade beteenden) lätt missbrukas.
Visst kan man väl sätta på hunden en nosgrimma, eller ett citronhalsband, på en hund om man har ett stort problem OCH under tiden man arbetar bort problemet.
Men ofta så skaffar man dessa hjälpmedel, tycker att det är skönt, och sen gör man inget mer…. När sedan hunden vant sig med dessa hjälpmedel och problemet återkommer, då tar man till ytterligare ett hjälpmedel.
Det är nu jag tycker att dessa hjälpmedel gränsar till något som inte är etiskt.
Detta gillar jag inte om jag ska vara ärlig.

Men om man använder sig av dessa hjälpmedel under en begränsad tid som en typ av extra stöttning för att verkligen lyckas, nå igenom i sin träning – Då kan jag tycka det är okej 🙂

Problemet med hjälpmedel som el, spruthalsband, och annat lite konstigt är att hundar inte alltid förstår dessa bestraffningar.

Får vi en dusch av citron så blir vi rädda, men vi kan ändå dra en slutsats över vad som händer – Det kan inte en hund!
Om en hund får en elstöt, eller en dusch så kommer hunden att tycka detta är otäckt, men uppe på detta så kommer hunden aldrig förstå vad detta är.
Det i sig skapar osäkerhet och negativ stress som enligt vissa undersökningar, från Danmark tror jag dom kommer, kan förkorta en hunds liv. (lite osäker på fakta/säkerhet i denna undersökning) 🙂

Om jag tar tag i min hund så kommer hunden alltid förstå vad som händer (även om denna behandling inte alltid är rätt) men att få ett spray av citron kommer en hund aldrig riktigt att förstå.
Den kommer att förstå att duschen kommer för att hunden skäller, men inte förstå vad det är som händer, och detta anser jag är negativt för hunden.

Så, som så mycket annat – Det mesta är bra om det fungerar, och om saker och ting inte missbrukas eller strider mot den etik jag anser är viktig då det gäller hund 🙂

God morgon  🙂

42 svar på ”Det kanske är okej, men det är istället för……”

  1. Själv är jag alltid emot dessa typer av hjälpmedel, just för att det GÅR att få ordning på problemet ändå, men de allra flesta är så jävla lata att de inte orkar att fixa till problemet själva.

    Går det inte med ett ”dubbelklick” gardet för lång tid …

    1. Nu tycker jag du är orättvis Patrik!
      Det måste faktiskt inte handla om lathet, utan om okunskap.
      Om en person tror sig ha prövat allt, och det inte fungerar, så kanske alternativet till ”hjälpmedel” är avlivning.
      Vilket är då bäst?

      1. Håller med Eva … Okunskap!!! Jag tror och hoppas att det är få där ute som medvetet vill skada sin hund. Däremot finns det ”hundfolk” som gärna vägleder andra … om vederbörande då ger en fel verktyg att jobba med så blir det lätt fel. Den som bad om hjälp visste inte bättre och har inga referensramar … Så kan det också vara.
        Därmed inte sagt att det inte finns rötägg …

      2. När det sista alternativet verkade vara det enda som kvarstod, då jag själv kämpade med en mycket problematisk hund, så tog jag till alla hjälpmedel (inte de som skadar hunden/är förbjudna förstås) som fanns, på ett ”jag-måste-vara-säker-på-att-jag-har-testat-ALLT-innan-det-absolut-sista-alternativet-sätt.”.

        Så, min åsikt är att det kan handla om fler/andra saker än lathet när hjälpmedel börjar användas.

      3. Kan inte hålla med dig Eva. Alla kan ha problem med sin hund men det finns så jäkla många andra hjälpmedel. Böcker och bloggar så man kan läsa sig till system ist för att ta till en billig lösning som el. En person som inte klarar av att lösa det utan såna ”hjälpmedel” bör sälja hunden till någon som har bättre koll.

        1. Jag förstår inte att man måste ta till alla dessa hjälpmedel. Det är inte rätt mot min hund det blir ju inget samspel mellan mig och hund.
          Tack att du skrev om citron halsband .

  2. När min nu yngsta rottweiler hane kom till mig, förra året i slutet på juni, så hade han saker för sig som jag inte accepterade. Han var litet över ett år då och gjorde plötsliga utfall mot folk som ex.vis passerade om han precis kissat färdigt eller gjort ”nr2”. Han gjorde också utfall mot människor och cyklar i allmänhet. Det gick inte att gå förbi något öht.
    Det är en stor, stark kille dessutom.
    Jag använde nosgrimma, medans jag jobbade med honom.
    När han lugnat sig något använde jag vanligt halsband, men lät grimman vara kvar ett tag till under övergången.
    Nu gör han inte längre utfall, han har vanligt halsband.
    Så jag tycker att en grimma är ett utmärkt redskap att använda som hjälpmedel ett tag.
    Det skadar inte/stryper inte runt hundens hals. Men man måste veta hur man använder den. Man ska inte rycka hårt, eller låta hunden komma ut i långt koppel. Ser den något och drar till så skadas den. Det är svårare att få stopp på en hund som är ute i långt koppel, än en som är i kort koppel, bredvid en.

    Tyvärr har jag sett exempel på hundar med grimma och rullkoppel. Det är helt vansinnigt!!

    Sprayhalsband skulle jag aldrig någonsin ta till.

  3. Jag har aldrig använt några av dessa hjälpmedel.
    Men det vore väl att hugga sig själv i foten att säga att det är dåliga eller att man aldrig skulle använda dem,

  4. Oavsett vad vi vill, så finns det många som skaffar hund utan att veta hur de ska lösa olika problem.
    Personen kanske har läst en massa böcker, kanske gått en kurs på någon hundklubb i att skaffa hund, men på grund av att personen aldrig ställts inför alla de problem som kan uppstå, så vet de inte hur de ska lösa problemet när det väl uppstår.
    Kanske söker man hjälp på någon klubb eller hos någon ”expert” och ändå lyckas man inte lösa problemet… ska det då vara så fel att under en period använda hjälpmedel.

    Ingen av oss föddes som expert på hundar!!

    Personligen är jag egentligen emot hjälpmedel som ex grimma och vissa bälten. Men jag kan också förstå varför vissa använder det.

    Även om man haft flera hundar. Tränat hund i flera år, kanske tävlat, så kan man en dag råka ut för att få en hund som inte beter sig som någon hund man haft tidigare.

    Jag råkade ut för det med Fatzy, en på klubben råkade ut för det genom en golden med extrem social kamplust, en annan med en schäfer. Dessa personer var otroligt duktiga med hund, och kunde finna alternativ i träningen. Men hur ska en som aldrig haft hund tidigare kunna finna detta alternativ?

    Snälla… döm inte folk innan ni själva ställt inför problemet.

    1. Vill lägga till… om vi alla är ödmjuka och erbjuder hjälp istället för att döma, så kan vi nog nå bra så mycket längre än att sitta på internet och klappa oss för bröstet genom dryga kommentarer och fördömanden.

      1. Hej Eva jag håller med dig till viss del. Jag är emot allt som har med el och stakel att göra, men som du skriver grimma är även jag för. Om man löser problemet under den tid man använder detta. Sedan tycker jag nog att en del väntar för länge med att söka hjälp. Kanske tycker vissa att det är pinsamt, vad vet jag. Min tidigare hund hade jag en hel del problem med men jag tog hjälp innan det eskalerade och då blev resultatet att jag inte behövde några hjälpmedel. Min nuvarande hund har jag oxå lite problem med (inte samma som min tidigare hund) men jag tar hjälp och vågar fråga, (folk får tycka att jag är dum i huvudet om jag ex frågar en ”enkel” fråga men jag skiter i det) så att jag helst slipper hjälpmedel. Funkar inte det ena sättet så testa ett annat. Men grimma är ”ofarligt” men el och sån skit kan jag säga att jag ALDRIG kommer använda.

        1. Självklart är jag mot el och stackel, det är enligt svensk lag förbjudet, och det av en anledning.
          Sedan är jag egentligen INTE för grimma m.m. då det faktiskt kan göra ont på hunden m.m.
          Men jag vill heller inte fördöma det, och anser mig inte ha rätt att döma dem som använder det då man troligtvis gör det av en anledning.

    2. När jag skaffade min första ”hoffe” var jag ”normalt hundbegåvad”, och jag fick MYCKET HUND! om man säger så. Den hunden var ”på väg tillbaka till uppfödaren” många många gånger.

      Nu var detta -94, internet fanns inte att söka kunskap på för att kunna lösa sina problem man då hade, det fanns inga ”hjälpmedel” att tala om ute i ”vanliga zoohandeln”.

      Hur gjorde man då?

      Man sökte i hundtidningar, hundböcker, som fanns tillgängliga på biblioteket, man såg i lokalblaskan annons om ”kurs på hundklubben” (Brukshundklubben), privata aktörer etc., och man TOG SIG DIT!! Man GJORDE sitt ”jobb” för att lösa problemet oavsett vad det kostade, oavsett vilken tid det tog.

      Vad fick man på köpet?

      Mycket hundkunskap …

      Så, jo, jag kommer fortfarande tycka att det är MYCKET lathet bakom OM man går och ”fixar ett hjälpmedel a la citronhalsband” istället för att verkligen försöka fixa till problemet genom att uppfostra/lära hunden vad som är ok och inte ok.

      På den tiden det begav sig, hade vi det heller inte speciellt ”fett ställ”, 3 små barn i åldrarna 0, 3 och 4 år så tidsmässigt var det också pressat om man säger så …

      Problemet, det stora problemet idag, är att folk & få, om vi tar det lite generellt, att ALLT ska serveras på ett silverfat, det ska vara fixat på en sekund eller två, ingen har ”tiden”, orken att engagera sig … inte konstigt många får ”problem”

      1. Men Patrik… du som har två av de största ”hundforumen” i Sverige, LÄS och försök FÖRSTÅ hur de som vänder sig dit för hjälp, blir bemötta.
        Ärligt talat… om man är osäker och orolig för sin hund och blir bemött med den arrogansen, skulle du då som ny hundägare våga vända dig till fler forum i din jakt på hjälp?
        Skulle du då våga gå till en klubb och be om hjälp, då du kanske blir bemött på samma sätt och då dessutom öga mot öga.
        Alla dess forum som finns är nog bra på vissa sätt, men jag tror att många av dem är rent förödande för nyblivna hundägare, då det vimlar av fruktat arroganta personer med sjukt dålig attityd som trycker ner dem som kan mindre.

        Ärligt talat Patrik… kanske borde du själv tänka på din attityd ibland, och istället för att fördöma allt som inte stämmer med din övertygelse, hjälpa och vägleda istället.
        Du besitter ju massor av hundkunskap, dela med dig av den med en mjukare attityd, så kanske fler skulle våga be om hjälp, och färre ”hjälpmedel” kanske skulle behövas.
        Det här är inte illa ment, snarare en vilja och önskan om att vi alla ska kunna samarbeta och hjälpa dem som behöver.

        Ingen kan göra allt, men tillsammans kan vi komma långt. 😀

        1. Den som frågar mig om något, får alltid någon form av hjälp, oavsett om det gäller hundar (träning/uppfostran) eller internetmarknadsföring eller annan kunskap jag besitter.

          Det finns en hel del folk HÄR bland kommenterarna som faktiskt ”frågat” och fått svar, utan ”arrogans och attityd” …

          Men, ja … det är ett problem ATT många inte blir ”speciellt bra bemötta” av ”den innersta circeln” på forumen. Det har blivit bättre, men är inte helt bra.

          Detsamma gäller även denna blogg och dess ”följare” som kommenterar, de är inte alltid så ”goa i sin ton” 😉

          Nu tänkte jag inte först och främst på att få hjälp via ett forum, mer att hitta till närmaste ”in real life”-träning/hjälp, just för att mycket kan man läsa sig till, få teorin bakom, men man behöver få hjälp med det praktiska också för att kunna läsa hund, där någon kan stå ”vid sidan av” och påtala små små detaljer men ack så viktiga de är.

          1. Jag vet mycket väl att du hjälpt många Patrik, all heder åt dig för det.

            Tyvärr så är det nog så att många söker först hjälp via internet, och om/när de sedan blir dåligt bemötta där, så vågar de kanske inte söka hjälp ute i ”verkligheten”.

            Får jag ge dig ett förslag? (jag gör det utan att vänta på svar på den frågan. 😉 )
            De saker som Fredrik ibland skriver om som du inte håller med om, istället för att skriva att du inte håller med och att det fungerar bättre med klicker, så ge ett lugnt och konkret tips på en alternativ lösning.
            På så sätt får ju bloggen ännu större funktion och kanske att fler vågar fråga även ute i verkligheten.

            För handen på hjärtat… ingen ”metod” fungerar för alla hundar eller människor, så ju fler alternativ man kan komma med, ju större chans att folk ”hittar rätt”. 😀

          2. Jo då Patrik, det blir diskussion ändå.
            Olika åsikter kan man ha, diskutera kan vara kul, men det blir mycket roligare om man gör det med respekt och ett öppet sinne. 😉

            (pssst… vissa hundar blir stressade av klicker, men jag håller med om att fungerar på de flesta vid ”inlärning”. 😉 )

        1. Håller med Patrik hur gjorde man förr ? Precis som han skriver så kollade man upp saker och ting när ett problem uppstod. Själv tar jag tag i det så fort som möjligt innan det hinner utvecklas. Då hinner jag stoppa ett beteende jag inte vill ha. Kan jag inte själv kollar jag nätet tar hjälp av bruks och jag har även kompisar som är väldigt bra på hund. Så VÅGA ta hjälp och du slipper ta till massa andra ”hjälpmedel”

  5. Mycket bra skrivit av både Patrik och Eva, visst handlar det om okunskap OCH lathet, jag minns själv hur det var på 80-talet och en bra bit av 90-talet.

    Jag var ju bara barn då och jag såg ju hur mycket min mamma höll på och tränade våra schäfrar, det var som Patrik skrev, hundböcker, brukshundsklubben och andra hundintresserade som hjälpte varandra och utbytte erfarenheter.

    Visst är det roligt att sitta och leta/läsa på internet och få kunskap den vägen, men att träffas lite hundfolk och träna hundarna ute och snacka hund är fan så mycket roligare 😀

    1. He, he… jag är väl lite äldre än er.
      Hund har funnits i familjen och släkten sedan långt innan jag föddes, jag var ju barn på 60- och 70-talet.
      Jag gick min första kurs på SBK jag tror det var 1975.
      Men då fanns inte lika mycket böcker, och framför allt så fanns inte internet. Tack och lov vad det gäller hund.
      För mångas oro att be om hjälp, är jag övertygad om, kommer just från Internet.

      Och läser man böcker, så står det oftast en förklaring om hur man bör tänka/göra, men ytterst sällan ett konkret råd, vilket den som är väldigt osäker vill ha. Ett Konkret råd.
      Se bara på alla frågor Fredrik får, där folk skriver och undrar ex som i inlägget häromdagen om ”gränssättning”. En som har erfarenhet kanske förstår precis vad Fredde menar, medan den som sitter med sin första hund och är osäker, inte förstår alls, för just den personen vill ha ett konkret exempel.

      Jag tror faktiskt att det ytterst sällan handlar om lathet utan om rädsla och osäkerhet.
      Dom som är lata… de hittar inte alternativ utan avlivar sin hund eller omplacerar den. (tror jag)

      1. Jag efterlyser oxo mer konkreta svar men jag har aldrig upplevt att jag blivit ”drygt” behandlad överhuvudtaget. Det jag ”tror” är att fler och fler speciellt unga människor skaffar hund bara för att det verkar mysigt. Och visst är det de. Imellan alla promenader och all träning en hund behöver. Nosgrimma har jag iof inga problem med OM MAN ANVÄNDER DEN RÄTT. Dock är ju elen till just för lata människor som kanske inte ska ha hund ifrån början. Alla föds inte hundexperter men skaffar man hund är det ens förbannade plikt att kunna åtminstonde lite och även veta vart man ska vända sig till om man får problem. Hade alla tagit det ansvaret hade vi inte haft disskutioner om man skulle ha ”hundkörkort” mm. Okunskap är billigt och skylla på. Då kan man skaffa katt isf.

        1. Det håller denna tanten med på som har haft en livstid att leva med djur. Läser gärna böjer från biblioteket för det finns alltid något jag kan lägga till basen i mitt kunade i hund. Att få kunskap från olika håll är ju intresant när det är ett ämne som man gillar.
          Man blir aldrig för gammal för att lära.

        1. Bara för att man är uppvuxen med hund blir man inte automatisk ”hundkunnig”. (men det är klart att det hjälper) ,Jag tror det handlar om intresse o känsla för hundar.
          En granne ,snart 80år, menar att han ”kan” hundar,pga att han haft hund i 60. Hans hundar är (enligt mej) väldigt odrägliga,skäller naffsar osv. Jag menar att om (ex) man varit aktiv med hund i 5år betyder det inte att man vet mindre än nån som haft hundar i familjen i 50år.

          1. Det vet jag också, för man kan syssla med ”samma lilla kunskap” införskaffad under 1 år, men praktiserats i 60 år, eller så förkorvrar man sig hela tiden, så då blir frågan: ”Vem kan mest hund?”

            Själv kunde jag inte ha hund så länge jag bodde hemma då min styvfar var hundrädd …även fast det alltid stod högts upp på önskelistorna.

            Så, första hunden införskaffades när man började bilda familj 😉

  6. Jag har själv inget emot hjälpmedel som sådana, även om jag själv även är lite inne på Patriks spår. Har sett flera fall där det är uppenbart att hjälmedlet används som ett ”ersättningsmedel” istället för ett ”hjälpmedel” och då tycker jag att man missat poängen med att använda hjälpmedel.

    Grundtanken, tycker jag, med hjälpmedel är att de ska användas tillfälligt för att hjälpa till att lösa ev. problem för att sedan kunnas elimineras utan att problemet uppstår igen. Självklart finns det undantag när hjälpmedel ibland blir mer eller mindre permanenta (ex. koppel), men det bör iaf. vara grundtanken som jag ser det.

    Jag är inte heller övertygad om att hunden alltid vet varför den blir bestraffad bara för att man tar tag i den, jämfört med t.ex. citronhalsband. Jag har själv upplevt att min hund inte alltid förstått varför jag korrigerat den (eller berömt) fysiskt ett par gånger. Har även hört om en hund som hade ett citron-/anti-skall-halsband som på två dagar kom på att efter 10 skall så var citronvätskan slut och då kunde man skälla hur mycket man ville efter det. 🙂
    Jag tror det mer individuellt hurvida hunden förstår eller inte och hur tydligt det blir med orsak/verkan.

    Kan ju inte heller inte hålla med Eva Sthlm om att det är bättre att hjälpa än att dryga sig…men det tycker jag vi lyckas rätt bra med här, även om det självklart kan bli bättre.:-)

    Mvh,
    Johan

  7. När det kommer till korrigering så anser jag att efter en sådan, ska hunden få ett alternativ och göra något annat istället, detta beteénde berömmer man.
    Gjorde så för att min skulle sluta reagera neg. på människor. Vi satt stilla, han reagerade, jag korrigerade inte om han hunnit för långt upp på ”skalan” vilket skedde i början, senare när jag visste när han skulle utagera, var jag före honom. Fick hans uppmärksamhet och belönade. Det gick snabbt att få fram det jag ville ha då.

    Att jag har hållit på i 1/2 år beror på att jag först studerade hans beteénde, lärde känna honom och han mig, byggde upp en tillit hos honom till ffa mig och övr. människor, fick ner hans stressnivå. Det tog tid. Men när allt detta var gjort och han var trygg så har vardagslydnaden/fostran gått fort.

    Jag har aldrig haft en hund som har haft dessa problem beteénden innan.
    Det är mkt tack vare den här bloggen som det har blivit så bra. Inte bara det Fredrik skrivit om olika sätt, utan även vad andra har bidragit med.
    Det är så ”Greijt”. 🙂

  8. Här om kvällen satt jag och kikade på ett av ”alla matprogram” (Jamie Olivers Hälsosam mat) och fick en klockren idee från programmet som även borde kunna appliceras inom hunderiet, för att få ut mer hundkunskap.

    I programmet vill Jamie lära ut hur man lagar hälsosam mat, och få det spridning av kunskapen utan att själv behöva lära varje person. Det började med en grupp människor (8 – 10 st) som Jamie lärde laga specifika recept. För att få vara med i ”gruppen” så MÅSTE man lära ut sin nyfunna kunskap till andra i sin närhet.

    Min tanke: ”Varför skulle inte konceptet kunna användas inom hunderiet?”

    ok, alla som har det som ”levebröd”, att hålla kurser etc kanske inte blir så glada, men får man det att fungera går det sakta i början, sedan växer det explosionsartat a la dubbleringseffekten … 1 blir 2, 2 blir 4, 4 blir 8 …. 128 blir 256 etc.

    Fast, detta kräver tid och engagemang från ALLA parter, och skulle vara intressant att ”starta igång” något liknande 😀

      1. Skulle säkert inte lösa de stora allvarliga problemen, men på sikt tror jag det skulle bli färre problem, just för att man sätter stopp för dem i sin linda.

        Kul vi kan vara överens om en sak till, förutom att vara överens om att inte vara överens 😉

        1. Säkert skulle det kunna leda till att det blir färre problem. Ringar på vattnet du vet.

          Ääh… vi har väl varit överens förr.
          Att vi ofta (inte alltid) ser saker ur olika synvinklar betyder inte att vi är oense. 🙂

    1. Vi har samträningsgrupper där alla från nybörjare till elitförare är med. Kanonbra för man hjälper nybörjarna med tips och råd och sedan är dom ”figuranter” åt dom andra hundarna. Vi fikar länge och diskuterar också..

      Kruxet med att ha samträningsgrupper för vanlig vardagslydnad är att dom som inte har problem eller är duktiga inte skulle delta eftersom dom inte tjänar något på det. Folk har inte tid att delta för den goda sakens skull…

Kommentarer inaktiverade.