Läs mig lite som djävulens advokat.

Men först lite härliga bilder från twitter på Ziegerkamp Jinx 🙂

Angelica, vars twitter detta är, har nu Jinx vilket jag är väldigt glad över.
Nu har jag inte pratat med Angelica om detta, men jag tycker hon verkar vara en otroligt duktig hundtjej och om man behöver lite hjälp med sin hund kan man kanske ta kontakt med Angelica över twitter och fråga om hjälp.
Fråga är ju aldrig fel 🙂

Å du som inte twittrar än – Ryck upp dig och börja twittra 🙂 Jag twittrar nästan bara om sånt som inte har med hund att göra.
Igår twittrade jag bland annat om ÖB och hans eventuella brott.
I LOVE Twitter 🙂   @Fredrik_Steen , där hittar du mig på twitter 🙂

Ok, läs mig nu lite som djävulens advokat.

Först och främst vill jag understryka att jag tycker svensk lagstiftning är bra, att svensk dressyrpolicy är bra (även om jag skulle vilja ha en ”uppfostringspolicy” oxå).
Både svensk lag och dressyrpolicyn ställer jag mig bakom 24/7.

Men………….

Jag tycker ändå diskussionen är viktig och vill därför försöka få igång en diskussion om detta nedan.

Kan inte ett tagghalsband under korrekta former vara bättre än att kanske behöva avliva en hund?

Kan inte det vara bättre med ett elhalsband för att få bort ett felbeteende så att hunden kan ha ett fortsatt lyckligt liv, utan att alltid behövas ryckas runt i ett stryphalsband?

En hund som lever sitt liv endast med belöningar som guidning i livet må sämre än en hund som fostras lite hårt?

Hur kan man försvara att man försöker lösa ett problem med enbart positiva metoder, vilket inte alltid går och hunden avlivas?

Att avliva en ”tokig” hund väcker inte alls samma känslor som om man med hjälpmedel försöker få en ”tokig” hund att anpassa sig efter samhällets regler, varför?

Att sparka en annars välmående hund då den gör fel väcker mer känslor än att hundar dagar ut och dagar in går sysslolösa i någons hem, varför?

Vi straffar människor mest hela tiden – fängelse, böter, förbud, restriktioner, mm – det tycker vi är mer eller mindre okej, varför är det inte okej att straffa en hund som betett sig illa?

Det finns massor av exempel – Kör på med dina synpunkter!  🙂

44 svar på ”Läs mig lite som djävulens advokat.”

  1. Nej å åter nej inga såna halsband,stackel eller el…Må hända att du dom eller vissa kan få bort ett felbetende snabbare med dessa…Men att jobba med hunden måste vara bättre har haft hundar i hela mitt liv,schäfer rottis blandras dvärghundar å nu afghaner…Nej å åter nej till dessa halsband,å då är jag en kosekvent hundägare….

  2. Att använda tagghalsband och el ser jag som jag skulle ha för lite ingångsvinklar i min hjärna. Det går ju att ta tag i hunden på ett sådant sätt att det inte betraktas som misshandel. Att bara tro att hunden skall göra med godis är ju också galet en hund som är präglad på mig vill göra allt för oss. Så säger jag sitt och handen upp så sätter sig hunden gör den inte det så ser jag till att ett finger pekar där bak för att få snabbhet.
    Skall man tävla då finns inga godis, tålamod ta varje del för sig i inlärning.. Leker man med hunden kan cirkuskonster bli positivt med hunden.
    Människor hade barn ungdomar haft någon med kommunikation på deras nivå från början och att blivit sed skulle vi inte ha så mycket problem som sedermera gör att droger alkohol och våld kommer in som senare ger straff. Men allt är i nivå vad hund barn befinner sig i utveckling. Ha tålamod begär inget den inte ha fått på sin plats i huvudet. Då kan man ställa krav sen.

  3. Den enda kommentar jag har på ditt inlägg: Jag håller fullständigt med dig på samtliga punkter!

    Jag har haft hundar i snart 15 år och jag har idag Afghanhund, Boston Terrier, Whippet och Golden Retriever.
    Tidigare har jag även haft Shar pei och Flatcoated Retriever.
    Det är ”mindre smarta raser, sjuka, friska, lättlärda, sällskapshundar, pensionärshundar, svåra att ha lösa hundar, jakthundar” men trots alla dessa rastypiska saker så är dom hundar allihopa med samma behov motion, fostran, mat träning m.m

    Problem hundar eller inte…
    Varför acceptera att Afghanhundar är ”dumma” och ha den inställningen att det ej går att lära dom…men jag hade väl tur som fick köpa en lydig Afghanhund som kan vara lös i skogen utan att ta andra vilda djur….
    …eller tro att en Golden Retriever är en mysig nallebjörn som helst föredrar ett liv på sofflocket…men det var väl bara jag som fick köpa en arbetsmaskin…
    Eller att en Boston är en perfekt pensionärshund som gärna lever ett liv i koppel sida vid sida av en Rullator….är väl bara min som har ADHD och skiter i om det är -20, lera, vatten, skog, stora hundar, små hundar och vill vara ute i skogen och springa som dessutom inte dog av andnöd…
    Har haft 4 ”sjuka” och ”osunda” Shar pei hundar…men jag hade nog en jäkla tur där med som valde den friskaste valpen…inga hudproblem eller ögonproblem….

    Nä, jag borde nog köpa en bunt med Trisslotter 😉
    Älskar ditt sätt att se på hur hundar ska fostras, tränas, skötas…det är egentligen så otroligt enkelt…allt utifrån hunden…
    Folk är rädda att ”ta i” sin hund…ojojoj…när valpen gör något förbjudet i valplådan då jäklar talar tiken om vart skåpet ska stå och den lilla valpen skriker som om kniven satt i den…mina hundar har lärt mig otroligt mycket hur dom ska skötas, tränas, fostras och motioneras….jag tog en heldag med att endast kommunicera med kroppsspåret och inga ord….dom var lika lydiga som när jag säger med ord till dom….
    Hundar är fantastiska!

    1. håller med fredrik o föregående talare.Jag har åxå haft en vääldig ”tur” med mina hundar.har en tibbetansk spaniel som är klar för lyd.kl1 och springer som en tok på våra 2timmars skogsprommenader.en ras som inte går att ha lös,inte lära något o inte vill gå så långt.enligt de flesta.

      1. Vilka ideer! Jag har haft tibbar också, visserligen hade jag dem aldrig lösa i närheten av folk och hundar, för att jag inte hade full lydnad på dem. Men i skogen var de alltid lösa och vi kunde gå hur långt som helst. De orkade mer än jag.

        Min uppfödare sa alltid att Tib. Spaniel är en stor hund i litet format. Det stämmer, tycker jag.

  4. Detta med tagghalsband och el anser jag inte ska användas på svensson hundar, därav står jag helt bakom svensk lagstiftning.

    Däremot kan jag tycka att det _Kan_ Eventuellt vara okej att använda på hundar som ska användas inom tex Polisyrket etc. Bevakningshundar osv.
    För att rikta upp dem om det behövs.
    Här handlar det helt enkelt om att förstärka och förbättra beteenden som inte får gå fel.

    I övrigt anser jag att positiv inlärning är den absolut bästa.
    Kanske främst pg av att detta med korrigering förstår sig 90% av befolkningen inte på, utan korrigerar i fel tidpunkt och därför istället för att få ett avbrott på oönskat beteende kanske rent av uppmuntrar ett.

    En vanlig hund i ett vanlig hushåll bör först och främst läras enligt positiva metoder. För att inte locka fram något man ej vill ha.
    Våld föder våld. Precis som för andra lär de få ut sin frustration över/på något.
    Att rikta om beteenden når man oftast väldigt långt med.

    Du kan inte korrigera bort jaktinstinkten vid en jakhund, den finns alltid där.
    Draglusten vid en draghund etc.
    Även om du korrigerar och tycks vara nöjd över det finns det en dag då du inte når och kan korrigera då hundens instinkter tar över.
    Om man istället riktar om beteendena så hunden får utlopp för detta på något sätt kan man få en drägligare vardag med mindre risk för oönskade beteenden.

    Jag står väldigt fast vid att många oönskade beteenden beror på brist av ledarskap men framför allt för att hunden inte får utlopp för det den behöver.
    Du kan inte ta en BC, placera i en lägenhet på stan och låta den gå 4st 5 minuters kiss rundor under en dag.
    En BC måste inte valla får för att må bra, men den måste få utlopp för sin hjärnfunktion och för sin energi. Den behöver arbeta för att må bra.

    Går man till grunden med problemen tror jag man kan finna mycket som gör att man kan träna bort saker med positiva metoder.
    MEN vissa beteenden bör direkt korrigeras. Det finns inte alltid utrymme för positiv inlärning. Det finns situationer då det bör korrigeras.

    Att ha hund är lite som att ha ett barn, tydliga regler.
    Positiv uppmuntran till rätt beteende men korrigering vid fel beteenden ( Nej korrigering behöver inte betyda fysiskt våld, vid barn finns ju klassiska – gå in på rummet – Be om ursäkt- göra rätt för sig utskällning – )

    Man lär visa vad som är fel och vad som är rätt.

    Får man aldrig någon positiv respons och inte utlopp för det man behöver, kommer man snart att uppsöka negativitet för det är den gången man får respons och får ”synas och märkas”.

    Det är vårat ansvar som hundägare att visa hunden åt vilket håll den ska gå i livet, vad som är rätt och fel. Vårt ansvar att ge hunden utlopp för dennes behov.

  5. Kan inte förstå ditt resonemang i att vi straffar människor som gör fel…I det fallet vet oftast människan att han/hon gjort fel. De som inte kan avgöra det, döms till vård… En hund som gör ”fel” i vår värld men kanske inte i hundens värld. Sen så är det många gången som husse/matte brustit i sin uppfostran som gör att det kan bli fel..

    1. Jag tycker att Emil har en poäng i det han säger …

      Å för min del borde INTE pryglingsverktyg få säljas överhuvudtaget!!!

      Att hundar går sysslolösa hela dagarna, dag ut och dag in, borde också vara straffbart!

      Att hunden behöver en förare som skiljer på fostran och inlärning är för mig en självklarhet!

      Men för mig är det svårt att skriva konstruktivt om detta, eftersom jag blir så in i h…….. f…….. när jag tänker på att hundar skadas både fysiskt och psykiskt. Om det är på grund av okunskap, dumhet eller rent elakhet spelar ingen roll, dold misshandel eller öppen, båda är lika illa!

  6. Tänker vända lite på argumenten. Kan man inte se ”bestraffning” som något positivt? Det jag menar är att om man talar om för hunden när den gör fel kan man ju verkligen förstärka när den gör rätt. En hund gillar inte att bli strängt åtsagd, morrad åt, pufffad eller bli ordentligt tagen i. När den då gör rätt och hundföraren hoppar och studsar av glädje det gillar hunden att få beröm. Naturligtvis vill den göra rätt det mår den bra av.

  7. Det är vi som bjuder in våra hundar att leva i vår värld, en värld som inte är naturlig för dom. Hur kan man då straffa dom om dom gör fel? Dom har väll inga lagar att följa?
    Jag måste bjuda in hunden och be den att uppföra sej som jag vill. Gör den inte det så får jag förklara bättre eller inse att hunden inte vill följa mina regler. Varför ska dom rätta sej efter oss och inte tvärtom?
    Det går alltid att lösa alla problem utan att straffa hunden om inte folk vore så jäkla lata. Har man skaffat sej en hund så får man anstränga sej och anpassa sej. Om en hund har svårt att möta andra hundar utan att göra utfall kan jag väll ta med hunden någon annan stans där det inte finns så mycket hundar att möta?
    Hundar som utfall för att försvara sina tillgångar beter sej helt normalt. Låt hunden äta i fred och sova i fred så är det inga problem.
    Om man har barn så lär då barnen vad som är tillåtet och inte! Sover hunden i köket kan barnen leka på sina rum.
    Hur kan man anse att det är bra att använda sej av el, taggar, sparkar eller hårda ord för att få hunden att uppföra sej som jag vill? Eller stryphalsband eller haltis?
    En hund måste få rejält med motion varje dag, det löser mycket av problemen om den får det. Drar den i början av promenaden så slutar den garanterat efter ett par timmar! Då inser den hur mycket trevligare det är att gå med slakt koppel och problemet är borta!
    Om man är aktiv på promenaderna, hittar på roliga lekar osv så får man en hund som inte springer iväg på annat. Att vägleda genom att bjuda på godis eller lek för att få hunden att uppföra sej är väll mycket bättre än att slå den så den hukar sej av underkastelse?
    Om man misslyckats totalt med att få hunden trygg och leva ett harmoniskt liv och det inte går att lösa genom att jag förändrar mej. Kanske hunden har bitit flera gånger så jag är rädd för hunden och det inte går att lösa genom att jag undviker liknande situationer. Ja, då är det bättre att ta bort hunden än att slå den!

    1. Hunden har inga lagar att följa, men det har ju vi människor. Vissa av dessa lagar gäller ju hundar. Så vill man ha hund bör man ju följa dessa lagar.

      Personligen tar jag hellre tag i problem än smiter undan, men det är ju upp till var och en att avgöra själv. Dock är jag av åsikten att (bra) regler skapar frihet och det är något jag vill ge min hund, så därför är jag tämligen strikt och konsekvent med med mina regler för hunden.

      Funderar oxå på varför det måste vara antingen eller. Menar du verkligen att alternativet till att belöna hunden är att spöa den? Det låter väl förenklat i mina öron.

      Mvh,
      Johan

  8. Jag tror att elhalsband kan vara ett bra hjälpmedel i vissa allvarsamma situationer, men tror inte att det borde vara tillåtet allmänt, utan bara för. tränare/förare. Angående uppfostran och styrning av en hund anser jag att kroppsspråk och beröring är ett utmärkt sätt att kommunicera, som hunden har medfödda instinkter för att förstå, men alltid på ett vänligt, inte obehagligt sätt.

  9. Tagghalsband tycker jag inte är ok då människan inte har full kontroll och ett ryck från hunden kan leda till skador.

    Elhalsband kan jag se en funktion med i mer extrema fall, men då ska det göras av någon som verkligen, verkligen vet vad den håller på med.

    De mest harmoniska och glada hundar jag sett har alla blivit uppfostrade med både belöningar och korrigeringar. De som blivit fostrade med enbart den ena metoden upplever jag som mer stressade och oharmoniska.

    Tycker det är klart vettigt att lyfta denna diskussion. Ska bli kul att följa! 🙂

    Mvh,
    Johan

  10. Anledningen till att jag och säkert många med mig är glada för lagstiftningen MOT el- och tagghalsband, är att även om det kanske, ev, skulle kunna användas på ett bra sätt, är att det finns alldeles för många som skulle använda det fel!
    Hellre att några hundar ”offras” än att massor av hundar får problem.
    Sedan är det väl så att allt som det finns en lag MOT, är enklare att luta sig mot. 😉

    Sedan tror jag att många fler kanske skulle vilja ta tag i sin hund, men kanske inte vågar av risk för att bli utfrysna på ex klubben. Det är inte lätt att inse att man kan vara fysisk utan att misshandla. Å andra sidan så tvingar sig andra till att vara hårdare fysiskt än de egentligen vill, just på grund av klimatet/tankesättet på just den klubben.

    Idag är så många människor rädda för att göra fel, för att betraktas som en som gör fel, så man vågar inte gå sin egen väg.

    Egentligen är det samma sak inom barnuppfostran. Får man problem, så får man massor av ”råd” om hur man ”måste” göra.
    Gör vi det vi ”måste” göra, istället för vad magkänslan säger oss, så blir det oftast fel eftersom vi går mot oss själva.

    Jag tror också att just för att djur inte kan säga vad de känner/tycker/mår… så mår vi sämre av att ta i lite, av rädsla för att vi ska såra.
    Sedan är väl så, att det är mänskligt att försvara dom som inte kan prata för sig själva.

  11. Jag vet inte men är alla upplysta om vad begreppet ”djävulens advokat” betyder? 🙂 Först kanske man behöver förtydliga detta. Att man tar upp motståndarens argument i debatt för att se hur väl dessa håller. Så vad jag förstår det hela som är att Debattören vill ha en diskussion, åsikter, synpunkter och så vidare på dessa påståenden och kanske inte bara ett medhåll. Det blir lite konstigt då när man skriver att ”Jag håller med dig om ovanstående påståenden…”

    Själv är jag en sån där medioker hundägare som inte är så värst påläst och som gör många fel varje dag vad det gäller hundarna MEN är det något som jag har lärt mig på de sex år som jag har haft min labrador från novis till nu är att våld, gapa och skrika och sura inte leder till någonting bra, inte snabbare inlärning snarare mycket mycket långsammare om än någon form av inlärning.

    ”Kan inte ett tagghalsband under korrekta former vara bättre än att kanske behöva avliva en hund?”
    Jag: har sett hundar med stryp och en gång till och med tagghalsband på centralen i Göteborg. Dessa hundar sliter och drar mer än den gemene hunden och verkar helt oberörda av sitt ”straffhalsband” Så jag personligen se inte vad vinsten i det hela är. Det leder bara till ett lidande för hunden.

    ”Kan inte det vara bättre med ett elhalsband för att få bort ett felbeteende så att hunden kan ha ett fortsatt lyckligt liv, utan att alltid behövas ryckas runt i ett stryphalsband?”
    Jag: har hört att uttrycket lydiga hundar är lyckliga hundar och det stämmer MEN det bästa är om man vänder på det. Lyckliga hundar är lydiga hundar. Man kan säkert få ett önskat beteende med hjälp av el men varför när det går lika bra med glädje?

    ”En hund som lever sitt liv endast med belöningar som guidning i livet må sämre än en hund som fostras lite hårt?”
    Jag: har väldigt svårt att diskutera påståendet, för att kunna göra det skulle det nästan behövas grundläggande fakta på att så verkligen är fallet (vilket jag tror kan bli svårt att få fram).

    ”Hur kan man försvara att man försöker lösa ett problem med enbart positiva metoder, vilket inte alltid går och hunden avlivas?”
    Jag: Vad är alternativet? Att försöka straffa en hund till underkastelse och lydnad bara för att den inte i framtiden riskerar att bli avlivad? Då får man nog se på ägarskapet och vad för typ av hund denne har införskaffat. Det finns många anledningar till att hundar far illa i vårt lilla land. En av dessa är att man inte inser sin egen begränsning. Jag köpte en labrador för att detta var min första hund någonsin, jag ville ändå ha en ”stor” ras som jag kunde utvecklas tillsammans med, leka och ha kul men de massivt många gånger jag gjorde fel i inlärning och uppfostran ledde inte till katastrof eftersom labradorer är stabila, envisa och inte speciellt ”brydda” när det blir lite fel eller högljutt i hemmet. Ett annat problem är att folk inte tar till hjälp även om hela Sverige formligen blommar när det gäller hundcoacher, psykologer och beteendevetare. Anledningen vet jag inte… är vi för stolta? Kanske är det för dyrt? … Man bör nog fundera över varför hundar riskerar avlivning på grund av uppfostran avskalat från uppfostringsmetod.

    ”Vi straffar människor mest hela tiden – fängelse, böter, förbud, restriktioner, mm – det tycker vi är mer eller mindre okej, varför är det inte okej att straffa en hund som betett sig illa?”
    Jag: För att svara på den här frågan korrekt är det bra att ha gått en kurs i människor och djur kognition. Människan är den enda idag vetenskapligt bevisat som har förmågan att planera ett handlande och förstå vad detta kommer ha för konsekvenser vid ett mycket senare tillfälle. Nu kan jag motargumentera detta påstående något då det faktiskt har visat sig att vissa djur kan planera lite grann men det är ofta baserat på instinkt och inte på ett logiskt tänkande. Man kan straffa människor för de förstår konsekvenserna av sitt eget handlande i ett längre tidsperspektiv. Att straffa en hund ger inte den rätta effekten.

    Med vänlig hälsning
    Catharina

  12. Såna här frågor gör mig lite obehaglig till mods faktiskt. Det kanske är bra egentligen, vad vet jag. Tagghalsband och el förbjöds väl inte utan anledning? Jag har svårt att se vad som skulle ha ändrats sen dess. Och vem skulle avgöra vad ”korrekta former” är?

    Jag kan ju tycka att det borde vara viktigare att diskutera vad som kan göras för att inte hamna i situationer/problem där man tycker att ett tagghalsband, el eller straff skulle vara nån slags lösning. Vad gör att såna problem uppstår och hur undviks dem?

    1. Håller fullständigt med dig Cicci!
      Problemet är väl när eller om man helt plötsligt en dag står där med en hund där problemen redan finns.
      Vad ska man göra?
      Kasta köttbullar? Rycka i taggigt halsband? Chocka hunden med el? Avliva?
      Eller kan det räcka med fysisk korrigering?

      jag tror inte det finns en general lösning, utan vad/hur man ska göra måste avgöras utifrån just den hunden och utifrån en själv.

  13. Jag kommer ihåg stacken halsbandet, mina föräldrar köpte en schaferhane han skulle vara vakthund i deras affär, vi bodde p landet o hade affär i bottenplanet på vårt hus.

    Eftersom jag var den i familjen som hade det ”stora” hund/djurintresset så var jag som gick på brukshundsklubbens kurser. Jag var ca 13 år, kom dit med ett läderhalsband på vovven, när vi var själva o tränade o promenerade var det världens lydigaste hund, han o jag var jämt tillsammans. Då vi bodde på landet var det inte speciellt mycket ”störningar” av andra hundar. Men i alla fall min älskade Frej blev som galen ihop med andra hundarna, och jag var alldeles för liten fysiskt för att ens hålla emot när han började att utmana alla de andra hanhundarna där. Då satte en av instruktörerna på ett ”stackelhalsband”som alltid fanns där på klubben, jag som tonåring ifrågasatte eller ens funderadepå varför men, Frej började så smått attt sluta med sina utåtagerande tilltag när vi var i gruppen och jag upplevde inte (som jag kommer ihåg) att det gjorde ont, men iofs så drog han aldrig i det halsbandet. När jag gått några år på div kurser så kunde vi sakta men säkert plocka bort halsbandet o återgå till läderhalsbandet/kedjan. Vi fick ganska många år tillsammans han o jag men vi tävlade inte något utan vi hade kul o tränade o lekte istället. Jag fick jättemycket hjälp kommer jag ihåg, har bara positiva minnen från den brukshundklubben. Jaha vad vill jag ha sagt med det, inte vet jag men minnen kom tillbaka när stackel kommer på tal. Det blev ett lyckligt slut i alla fall, han behövde inte omplaceras eller avlivas pga av hans beteende, det fanns rätt peroner på rätt plats med mycket hundkunskap , så jag hade tur. MEN nu är det lagförbud på att använda stackel el, och skulle man släppa på detta det minsta lilla så tror jag att det genast skulle missbrukas av idioter!! (min schafer o jag hade vår tid i början på 1970 talet så det är ett tag sedan)

  14. Jag är helt emot användandet av stackel. Har själv känt hur ont det gör att bara ha det hängande på armen. Och det är helt rätt att det är förbjudet. Särskilt för gemene man. I mina ögon finns det egentligen inte ”problemhundar” – det är människorna som är problemet. Det är därför jag tycker att ett hundförar/hunägarkort borde vara tvunget för att få lov att ha hund. Och för att få ett kort skulle man vara tvungen ett genomföra någon form av praktiskt och teoretiskt prov. Precis som man måste för att få lov att köra bil. Då skulle man kanske slippa de där diskussionerna om att förbjuda vissa raser. Det är ju inte rasen det är fel på, utan människorna som inte hanterar rasen (eller som medvetet plockar fram aggressivitet i hunden).

    Sen skulle vi behöva djurpolis på samma sätt som man har i USA och Storbritannien.

  15. Kan inte ett tagghalsband under korrekta former vara bättre än att kanske behöva avliva en hund?

    Kan inte det vara bättre med ett elhalsband för att få bort ett felbeteende så att hunden kan ha ett fortsatt lyckligt liv, utan att alltid behövas ryckas runt i ett stryphalsband?

    Själv undrar jag då, är det den typen av hund vi ska ha ute i samhället? Vad för den ”för gott med sig”, som endast kan ”nås” via stackel, el och andra avarter av hjälpmedel?

    En hund som lever sitt liv endast med belöningar som guidning i livet må sämre än en hund som fostras lite hårt?

    Det där är mer skröna än något annat … både den hunden som endast lever sitt liv med belöningar/beröm som guidning eller den som fostrar ”lite hårt” (utan misshandel) är precis lika lyckliga skulle jag vilja säga. Jag har ju erfarenheten, och inte verkar det vara någon skillnad på de jyckarna, när det kommer till ”hur lyckliga” de är/var.

    Hur kan man försvara att man försöker lösa ett problem med enbart positiva metoder, vilket inte alltid går och hunden avlivas?

    Jag ser det så här. Går det att lösa med ”icke positiva metoder”, går det även med endast positiva metoder.

    Varför?

    Samma mynt, två olika sidor. Handlar fortfarande om ”inlärning via konsekvens”.

    Låter enkelt, men inte alltid så lätt ..

    Att avliva en “tokig” hund väcker inte alls samma känslor som om man med hjälpmedel försöker få en “tokig” hund att anpassa sig efter samhällets regler, varför?

    Jag tycker nog det väcker samma typ av känslor. Många jobbar ju med sin hund i hundens hela liv UTAN att det blir bättre. Värdigt hundliv, oavsett metod man försöker använda för att ”fixa hunden”? Nej, inte enligt mig.

    Att sparka en annars välmående hund då den gör fel väcker mer känslor än att hundar dagar ut och dagar in går sysslolösa i någons hem, varför?

    Frågan jag skulle vilja ställa: ”Har det inte blivit lite hysteri över hur mycket aktivitet en hund MÅSTE ha, så vi glömmer bort att hundar verkligen behöver VILA ordentligt för att bli, och förbli, just lugna och harmoniska?”

    Vi straffar människor mest hela tiden – fängelse, böter, förbud, restriktioner, mm – det tycker vi är mer eller mindre okej, varför är det inte okej att straffa en hund som betett sig illa?

    Undrar faktiskt jag också, emellanåt … borde vi införa ”hundfängelse” till de hundar som, så att säga, ”straffar ut sig ur samhället”?

  16. De här tankarna fick jag apropå detta ämne…

    Jag tillhör dem som ständigt ser (med mina glasögon) att det med de flesta hundar inte räcker med bara positiv förstärkning, inte räcker att belöna med godis vid rätt tillfälle – iI kombination med att ignorera fel beteende och se till att hunden inte självbelönar sig. Eller så är det åtminstone en mycket ineffektiv och långsam väg.

    Om det vore så enkelt att i stället då tro att straff och smärta (t ex el och tagghalsband och hårda ryck i strypkedja) är det som hjälper när hunden är jobbig, uppför sig fel…

    Men det gör det ju inte, det hjälper inte. Man får nästan aldrig en god och bestående effekt. Antingen glömmer hunden snart bort straffet eller så blir något annat lidande, som relationen eller hundens självförtroende. Möjligen kan man bryta ett dåligt mönster med överraskningseffekter (som inte ska vara smärtsamma).

    Jag tillhör dem som förespråkar ledarskap och dominans (oavsett om detta är inne eller ute för tillfället) som en viktig del av hundens uppfostran. Att man vill vara ”mäktig” och att man kan ”ta plats”, och att man kan och vill kommunicera med hunden så att man får undergivna signaler till svar. Oftast är det just den kommunikationen som fattas. Ägaren använder kopplet hit och dit, säger olika kommandon, försöker få in godis i hundens mun… men det som fattas är attityden ”Nu är det jag som bestämmer”. En lugn kommunikation ansikte mot ansikte (om man inte riskerar att bli biten). Både i form av kroppsspråk och röst.

    Det kan vara så enkla saker som att resa sig ur soffan om hunden klänger på en, fast man inte vill. I stället för att ge ett kommando eller kasta godis på golvet.

    Så fort ägaren kan framkalla /ibland får undergivna signaler från hunden (t ex en puss och öronen bakåtvinklade) så börjar godisträningen fungera igen.

    Men så länge hunden betraktar ägaren som en stor bromskloss eller hinder, och ägaren inte ser detta eller vet vad man ska göra åt det, så länge hjälper inte godis fullt ut – och inte bestraffningstekniker heller… Hunduppfostran är mycket mer än belöningar kontra korrigeringar/straff. Ägarens personliga engagemang betyder mer. Så är det, även om det inte lär ha gjorts några vetenskapligt korrekta undersökningar på det.

    I specifika undantagsfall kan man ha nytta av att kunna ge fjärrstyrda impulser… om hunden är långt från ägaren och gör fel sak, tar kontakt med fel djur (en orm?)… men i händerna på vanliga hundägare gör redskapen ingen nytta, tvärtom.

    Ungefär så ser jag på det.
    .

      1. Ja, det var jag, till och med med i styrelsen… och jag var välkommen där. Men jag fick inte fler kunder av att vara med i IMMI. Hundägarna kände inte till IMMI eller så hade IMMI dåligt rykte. Och så har jag en del sympati för Cesar Millan, vilket kanske de flesta i IMMI inte har? Jag gick ur, ville känna mig fri att köra mitt eget race.

  17. Kanske vore bra att diskutera hur gör jag min hund följsam. Jag har nu haft hund i 51 år inte någon av dessa hundar har jag behövt ens tänka i dessa bannor. Lev med hund och inte som något som bara ska ingå i en familj. Vi människor har behov vad gör jag för att tillfredsställa dessa behov, vad händer om en människa vistas inom ett snävt gebit och så behöver den människan åka till en stor stad mycket folk och störningar. Den känner sig osäker blir stressad. Kan detta vara en anledning ? Det finns massor att göra berodde på vad hunden reagerar på. För det mesta behövs inte så mycket bara det är något som hunden förstår.

  18. Några har sagt att det kan vara ok att använda el(eller stackel) för vissa personer men givetvis inte för andra. Tränare/förare? IPOfolk? poliser och vaktbolag? Vem?
    Jag jobbar som hundförare, tränar andras hundar ibland och är instruktör ibland. Har jag då rätt att använda el? Ska jag då söka licens för min användning och bara ha det till visa hundar? Får jag låna ut elhalsbandet till någon om jag är närvarande? Vilka ska få licenser och i så fall varför?

    Är det inte så mycket bättre att konstatera att el är förbjudet i vårat land liksom stackel, sparkar, aga och annat? Ingen får använda det utan man får lösa sina problem på annat sätt oavsett om man arbetar med hundar eller har dom som hobby.
    Det är ju synd att lagen inte efterlevs och att det sannerligen inte är dom hundarna som ev. skulle få hjälp att fungera av en viss tids eldressyr som det används på.. Vi måste bli bättre på att se till att lagen efterlevs av alla. Som det är nu så är det vissa skitstövlar som anser att just dom har rätt att använda el för att just deras träning är så viktig. Skitsnack!
    Visst, att sätta på en hund ett elhalsband för att skrämma den för ormar kan jag förstå om man bor där det finns mycket farliga ormar. Men, vart går den gränsen? Våra vildsvin dödar massor med hundar, björn och varg dödar hundar och trafiken dödar hundar. Vore det ok att skrämma hunden för detta genom att använda el?

    I en bättre värd vore alla hundar planerade och efterlängtade. Det vore fullständigt självklart för alla hundägare att hunden ska vara välskött, få tillräckligt med motion och utmaningar och vara trevliga individer som inte stör någon annan. I den världen så skulle alla kunna få rätt hjälp om det blev problem och folk skulle ställa upp för varandra. Ingen skulle behöva sitta ensam i sitt kök och gråta för att man är rädd för sin egen hund.

    Medan vi försöker se till att den bättre världen blir verklighet så måste vi nog inse fakta. Alla hundar kan inte räddas hur gärna vi än vill det. Om man måste hantera hunden med våld för att ”rädda” den så är det bättre att den avlivas. Det ska vara roligt att vara hundägare och det ska vara roligt att vara hund!

      1. Tror du missförstod mej. Några av dom som har skrivit här säger att det kan vara ok för tränare/hundförare att använda el. Jag antar dom menar att lagen borde ändras så att det skulle vara möjligt för vissa att söka dispens.

        Om man ger vissa tränare dispens så kommer alla andra också vilja ha det. (Alltså alla som kan tänka sej att jobba med eldressyr.) Vart ska man då dra gränsen för dom som får dispens? Vem ska bestämma att en person kan hantera el och en annan inte? Vilken hunddressyr ska det användas till?
        Om det är ok för viss jakt så varför inte all jakt? Om det är ok för jägarna så varför inte dom som har vaktbolag? Om vaktbolagen får använda el så varför inte dom som tränar problemhundar. Om det är ok för problemhundar varför inte tävlingshundar? Om det är ok för tävlingshundar så varför inte alla andra hundar??
        Det ska helt klart fortsätta att vara förbjudet för alla!

        1. Jag vill bara betona att jag inte förespråkar någon ändring i lagen. Om man skulle behöva träna hunden på långt avstånd så finns redan i dag fjärrstyrda vibrationshalsband, tillåtna i Sverige för vem som helst att köpa. Då kan man avbryta eller belöna hunden även på långt håll.

          Men jag har aldrig använt ett fjärrstyrt halsband och har inga planer på det heller.

          Det är bra som det är i dag.

          Men i skallerormstäta marker i USA så kanske… Å andra sidan kan man göra på annat sätt – till exempel själv visa rädsla och backa för ormen, vilket hunden smittas av.

          Det är bra att el och stackel inte tillåts i Sverige.

          Fast en jakthundstränare – i sin tur rekommenderad av mig av en känd jakthundstränare – visade mig hur (somliga) jägare numera gör. Man ropar NEJNEJNEJ medan man för varje NEJ dunkar en stor petflaska i skallen på hunden.

          Förr lärdes det också ut att man skulle ropa NEJ och sedan ge hunden ett bett i örat…

          Fördelen där är väl åtminstone att hunden börjar skygga för sin ägare i stället för att skygga för moln eller buskar eller annat som den råkade titta på när den fick stöten… (obs, jag är ironisk!!)

  19. Jag tycker det är bra att El-Stackel är förbjudet,Men vart ska detta sluta.Dessa 2 förbjöds pga att det anses vara misshandel,men tyvärr ser man ju ibland att en del människor tycker att ta tag i sin hund rent fysiskt är misshandel oxå,och stryphalsband bör förbjudas mm.Jag är rädd för att detta kan sluta riktigt illa.

      1. Jag menar att det kan bli svårt att komma ”överens” om vad som är misshandel o vad som är tillrättavisning.En del tycker att ett vanligt stryplänk är misshandel tex.Vart kommer gränsen gå om 5-10 år?

  20. Ur en bok om Brukshundar, utgiven 1940.
    Man vill gärna döma andra hundägare efter sin egen erfarenhet av den hund man ägt eller fortfarande innehar , och tro att det går att behandla alla hundar efter samma metod. // Strunta i metoder och döm inte andra, lika sant i dag, eller hur?

    Man bör först studera saken teoretiskt(hur den ska tränas)och detta bör ske, om inte förr så medan hunden ännu är i valpåldern.Förr var det vanligt att man under hundens första levnadsår lät den föra en mycket fri tillvaro. Sedan satte man igång med den hårda sk. parforcemetoden.// Förr?? Den hårda skolan var den inte på 60-talet?

    Numera är det ovanligt för hundägare i allmänhet har fått upp ögonen för att leda sin hunds uppfostran så han kan tillrättavisa honom på ett förståndigt sätt och öka hans kunskaper.Det är inget otrevligt arbete utan tvärtom både intressant och lärorikt, man tränar sin psykologiska blick och lär sej förstå sitt djur.//Bra att uppfostra sin hund alltså..

    Hundägaren bör alltså börja med att så väl sätta sej in i hur övningarna ska bedrivas att han kan tänka, tala och handla samtidigt.
    Därefter börjar man med enkla övningar och tänker mest på att dessa blir väl inlärda. Man ökar inte sina krav så fort att grunden blir vacklande.
    Man ska få hunden att förstå att vissa handlingar uppväcka ägarens misshag och dessa skall man förhindra eller milt tillrättavisa omedelbart, varefter man i stället tydligt visar hur man vill att hunden ska handla.
    Så snart hunden utför vår vilja får han beröm genom en klapp, vänligt tilltal eller en godbit. Är man konsekvent dröjer det inte länge fören hunden förens hunden försöker rätta sej efter våra önskningar och man kan få honom att med glädje utföra rätt påkostade saker. Ty han har förstått att om han lyder blir det rikligt med beröm och andra fördelar. Man skall hellre slösa med beröm än med bestraffningar.//Sunt tänk runt hunddressyr?

    Angående halsband.
    Det finns halsband av sk stryphalsbanstyp. En hel del av dom som använder ett dylikt använder det felaktigt och misshandlar hunden. Den hunden får aldrig gå med sträckt koppel. Stryphalsbandet skall enbart tjäna till att ge hunden en mildare tillrättavisning för hans ouppmärksamhet.// så sant!
    Kopplet skall hållas löst hängande för är det sträckt så försöker hunden undkomma obehaget genom att dra ännu hårdare.// sant?
    Kättingar med vridna länka ska undvikas helt ty de kan lugga hundens halshår.// Självklart!
    Har man väntat för länge med att lära hunden att gå i koppel kan det ibland vara nödvändigt att använda ett hårdare påtryckningsmedel än ett vanligt halsband i läder. Nämligen ett nabbhalsband. Det är i högsta grad olämpligt att låta hunden gå med ett dylikt dag efter dag. Det är ett missbruk som är rent djurplågeri. Nabbhalsbandet skall användas-om det är nödvändigt-endast vid övningens inlärande, därefter avtages det omedelbart.// Undrar vad bokens författare hade sagt om el…

    Angående inkallning.
    Vänlighet från ägarens sida är den största förutsättningen för att hunden skall komma på inkallning.Dessutom måste man tillse att hunden får tillräckligt med motion, då är den i allmänhet inte svår att få in på inkallning.Man får aldrig bestraffa hunden efter infångandet utan man ska behandla honom så att det är ännu trevligare i ägarens sällskap än tillsammans med andra hundar.//Belöningsträning 1940?

    Två roliga meningar.
    Jag vill poängtera att den rätt uppfostrade skyddshunden är, oavsett vilken ras han tillhör, den absolut säkraste hunden tillsammans med barn och främmande.

    Det låter synnerligen otrevligt när en hundägare ryter åt sin hund. Man skall icke kommendera i för hög ton eftersom hundar har en mycket bra hörsel.//Det låter otrevlig om man ryter även idag,,,,

    Boken innehåller massor med läsvärda tips och sunda ideer som man kan ha nytta av ännu idag. Det är hela tiden en ton av respekt mot våra hundar, eller oftast våra kamrater, som gör att man börjar fundera. Vart kom den stenhårda skolan där man trodde att hundar försökte ta över ledarskapet över oss och behövde kastas på rygg?

  21. -En hund som är så illa där an att den står inför avlivning behöver inte ett tagghalsband inborrat i halsen, den behöver tid, tid tid och mera tid från en engagerad hundägare.

    -Får man bort ett felbeteende med hjälp av elhalsband lär snart ett nytt dyka upp. Det krävs medvetenhet från oss hundägare har inte hunden förstått har du kanske inte varit tydlig och måste prova något annat.

    -En hund som lever sitt liv endast med belöningar som guidning i livet lever ett rikt liv! Det krävs att man lägger mycket tid på att umgås med sin hund, lära känna den och läsa hundens signaler för att kunna guida fram de beteenden man vill ha, man får ta olika vägar dit beroende på vilka förkunskaper hunden har och vilket typ av hund man har framför sig.
    Om det räknas som att ”fostras lite hårt” att vara konsekvent så är det en bra sak för alla hundar.

    Ska man lösa ett problem måste man först se till vad problemet är. Är det den tokiga hunden som är problemet eller är det den typ av ”problemlösning” hunden utsatts för som är problemet. Kan man i stället vända på det och ta ansvar i form av tid till min hund och fråga sig: vad kan jag föra för att hunden ska se en vinning i att göra ”mina saker”. Ger jag verkligen hunden en chans att uppföra sig, har den fått sina behov tillfredsställda?

    -Finns det annat än positiva hjälpmedel som alternativ när det gäller hundar? Jag tror inte hundarna är tokigare än den uppfostran / guidning de får.

    – Vi människor har möjlighet att göra rationella val här i livet, det har inte hunden. De valen behöver aldrig innebära. hårda tag, kvick fix, ett hundliv utan promenader eller annan stimulans.

    Min fråga till mig själv varje dag: Vad ska jag ge min hund idag?

  22. Jag korrigerar min hund, men jag straffar inte henne. Jag tycker att det är en väsentlig skillnad.

    När jag korrigerar min hund, hur jag än gör det, så är min avsikt endast att bryta hennes negativt beteende för att sen förhoppningsvis få en chans att följa upp ett positivt beteende och belöna. Dra i kopplet till exempel, min hund börjar dra, i mitt fall behöver jag numera bara harkla mig men säg att jag ryter till lite ”lägg av!”, min hund kommer in till mig, går fint och jag kan belöna ett positivt beteende.

    Att straffa en hund gör man (i mina ögon) när man försöker skrämma bort ett negativt beteende. Stackel till exempel, ”om du drar i kopplet så kommer det göra så jävla ont att du förhoppningsvis aldrig vågar göra det igen”.

    Jag tycker att det är en moralisk fråga som handlar helt om avsikten hos hundägaren. Om man lämnar en hund ensam hemma långa dagar för att man inte har en bättre lösning eller bättre kunskap så är det så klart inte bra, men jag hade blivit mycket mer upprörd och ledsen om det var nån som lämnade hunden ensam som straff.

  23. Intressant debatt om tortyrredskap. Trots att ingen erkänner sig använda dylika ting, så översvämmas marknaden av nya redskap. Såsom nosgrimmor, antidragselar, och flexikoppel mm. Å de har ni förstås aldtig använt samt ni accepterar att folk kommer med dessa attiraljer. Allt detta istället för att fostra sin hund. Själv har jag under 35 års tid använt mig av orden BRA och NEJ med utmärkta resultat, naturligtvis tillsammans med ett tydligt kroppsspråk. På allt från pudel till schäfer, samt allt från sällskap till tjänstehund. Det största felet idag som jag ser folk får inte lära sig läsa hund. Dressyrteknik i all ära men så länge man inte kan läsa hund så står man där och stampar.

    1. citerar: Dressyrteknik i all ära men så länge man inte kan läsa hund så står man där och stampar.

      Håller med! och det oavsett träningsfilosofi/metod … kan man inte läsa hund, blir det bara pannkaka av det hela, oavsett …

      1. Hur lär man sej att läsa av sin hund då? Låter jobbigt..
        Trist låter det också om jag varken behöver använda mej av alla dressyrtekniker eller alla redskap? Det är ju det som är häftigt. Ett vanligt halsband och ett vanligt koppel, hur kul är det?

Kommentarer inaktiverade.