..den 1001 gången kommer hunden göra rätt…….

Foto – Linus Nilsson, bilden finns med i min senaste bok – Stora Hundboken.

God morgon på er härliga måndag.
Tillbaka till verkligheten igen 🙂

Förutom att vara med familjen och tränat hund hela helgen så har jag funderat en del på min nästa bok.
Jag gör så att jag går och funderar och funderar, och inte förrän jag funderat så sätter jag mig och börjar skriva.
När jag väl börjat skriva så går det rätt fort. Nästa bok planeras komma våren 2014.

Gör en sak 1000 gånger, den 1001 kommer hunden att göra rätt!
Så sa en gammal pensionerad polishundsinstruktör till mig en gång för en jädra massa år sedan.
Denna man menade på att det var bara att nöta, tillslut kommer hunden att göra som du vill.
Att belöna var inte så noga.

Jag har många gånger förut pratat om att man inte ska blanda ihop uppfostran med inlärning.
I dessa texter om detta så har jag nästan alltid, eller alltid, pratat om detta åt det ena hållet.
Alltså – ”Belöna inte bort att hunden biter grannen, uppfostra istället”

Nu skulle jag vilja vända på det lite 🙂

Om jag gör så med min lilla hund att jag gång på gång, år efter år, exempelvis aldrig släpper ut min hund genom dörren före mig så kommer hunden ganska snart att ”lära” sig det.
Det tar lite tid, men efter en tid så lär sig hunden – Det är ingen ide att prova, jag stannar till min ägare gått ut.

Förr tränade man hund lite mer på detta sättet anser jag.
Man nötte in saker mer än att på ett positivt sätt lära hunden saker.

Lika kritisk som jag är till att – Lära en hund med hjälp av belöningar att INTE bita grannen, lika kritisk är jag till att lära en hund en cirkuskonst på detta nötande sätt.

Jag vill påstå att man över tid har blivit så otroligt duktig på att lära en hund saker med hjälp av positiv inlärning, så att den gamla skolan inte har en chans idag.
Detta tycker jag är så oerhört positivt.

Men…….
Samtidigt vill jag nog påstå att man gått miste om detta med sund uppfostran.
Låt oss påstå att man under 60 och 70 tal tränade hundar på ett mycket sämre sätt än vad man gör idag (inlärning), för det vill jag påstå att man gjorde.

Men idag tränar man hund 1000 gånger bättre, men man kanske har tappat den ”sunda” synen på uppfostran.
Pendeln har liksom slagit över, eller har den inte det?

De bästa dressörerna jag känner har varit med om den ”gamla skolan” men samtidigt alltid hängt med på det nya. Hela tiden förkovrat sig, vilja lära sig mer, vilja lära sig det nya.

Men jag tror det är viktigt att vi också lyssnar på de gamla så vi inte helt tappar den biten.

Jag flummade iväg lite här på måndagsmorgonen och vet inte riktigt vad jag vill komma……… Men så blir det ibland 🙂

God morgon.

 

 

14 svar på ”..den 1001 gången kommer hunden göra rätt…….”

  1. Godmorgon Fredde 🙂

    Det verkar som att samma ränder som dagens barnuppfostran har gått ner i hundägandet idag, det ger mig kalla kårar att säga det: fri uppfostran!

    Hundägare verkar tro att de får en lyckligare hund genom det, jag vågar hävda motsatsen.
    Detta är vad jag tycker!

    Hoppas du får en fin måndag 🙂

  2. Bara för att det kommer nya saker behöver man väll inte förkasta det som var bra med det gamla … eller?
    Liknelsen kan göras med inlärning hos barn ”i skolans värld”, när någonting nytt kommer in har det ett rosa skimmer och vi glömmer gärna bort det som varit bra förr.
    Tror vi borde vara lite mer objektiva 😉
    Men det är vad jag tror 🙂

  3. Med det ”nya” så tycker jag man tappat en hel del i att ”läsa hund”. Tar vi klickerträning t ex så får jag mycket frågor om ”hur gör man”, ”det fungerar inte med min hund”, ”min hund blir för stressad, går upp i varv” …

    Efter att ha läst en klickerbok, så tar man precis allt det som står som någon ”oskriven lag”, man bryr sig inte speciellt mycket om att ”läsa av sin hund”, utan står det att man ska köra 10 rep * 3, ja då kör man det till punkt och pricka, även fast det bara är ”förslag”. Om nu hunden varvar, stressar upp, så betyder det att hunden faktiskt INTE utför ”beteendet” på rätt sätt, man vill ha en viss aktivitetsnivå när man kör fritt följ, en annan vid ”platsliggning”, ytterligare en annan vid vanlig koppelpromenad. Här gäller faktiskt: ”Du får vad du belönar, och du får HELA PAKETET. Belönar du ett beteende med mycket stress bakom, så kommer stressen följa med, för du har talat om för jycken att det här beteendet/momentet, ska jag ligga på denna stressnivå/ha denna attityd”.

    Stanna för tusan upp och LÄS HUND. Klarar inte hunden mer än 3 klick utan att ”gasa upp”, ja då är det där man slutar och tar en paus så hunden kommer ned i stress/rätt attityd igen, sedan kan man med tiden, och ofta väldigt snabbt öka på antalet repetitioner man kör i varje övning innan man pausar …

    Likadant är det tydligen ute på många klickerkurser, man lär ut något som blir väldigt statiskt, kliniskt, man tittar inte på hur hunden reagerar, vilken ”attityd” (stressnivå) hunden har, man kör bara på där ”beteendet” är viktigare än något annat. Klart som fasen att det skiter sig i slutändan, när man inte lägger en ordentlig grund UTIFRÅN hundens förutsättningar.

    Nä, lite mer av det ”gamla”, som att ta in lite mer etologi på valp-/unghunds- kurserna, lära sig ”läsa hund” (signaler, hundkommunikation), det skulle lösa väldigt väldigt många vardagsproblem 😀

    1. … och, det står ofta (och lärs ut på kurser) att man SKA använda godis, man skiter egentligen i hur hunden uppfattar ”godiset”. Uppfattar hunden godis som belöning, så är det ”fine”, men väldigt ofta ser inte hunden godiset som belöning, den behöver andra belöningar.

      Men, man har ”läst”/blivit lärd på kurs, att det ska vara godis, och så skiter man i hunden, man skiter i hundens förutsättningar, allt för att ”det är så det ska utföras”/det är enklast för ”hundtränaren” att använda godis … man läser helt enkelt inte sin hund rätt, och tar inte hunden godis som belöning, kommer man inte komma någonstans, för att man faktiskt inte förstärker beteendet med godiset, det blir bara ett ”brus” för hunden.

      Så, detta är också en sådan sak, att ”hitta rätt belöning(ar)” … vilket inte alltid är så lätt 😮

      1. Håller med dig om både att läsa hund och att hitta rätt belöning för just min hund. Oerhört viktigt tycker jag och det är som sagt inte alltid det lättaste… 🙂

        Inte lätt heller att hitta människor som är villiga att lära ut ”the old school”…eller ens berätta om den.

      2. Vad tråkigt att ni vart med om såna kurser. 🙁
        De kurser jag varit på så har vi lärt oss att ta reda på vilken belöning hunden tkr bäst om! Och att använda rätt belöning på rätt moment. Som att, där man vill ha fart och fläkt, så tar man lek, medan om man vill ha noggrannhet och lugn, då kan man använda godis.
        Bra grej tkr jag.
        Jag har också valt kurs efter vilken kursledare det har varit, så då får jag oftast vad jag förväntar mig. 🙂

        1. Det är mest vad jag hört, får otroligt mycket mail om ”dittan och dattan” inom ”hunderiet”.

          Själv har jag också valt kurser, efter kursledare …

          Men, även om man ”behöver lugnet”, så fungerar det ändå inte med godis till alla hundar, t ex den hunden jag har idag. Med henne fick man ”lära” henne att tycka att godis = belöning, dvs man behövde utveckla godis som belöning, men kommer aldrig att helt och hållet bli en ”bra belöning”, som t ex lek och kamp …

          Något man också glömmer bort är att utveckla många olika belöningar, med olika belöningsvärde, även det talar om för hunden att det är ok, men inte helt perfekt. är det helt perfekt åker ”jackpoten” fram, är det ok så kanske godiset åker fram, som ligger längst ned i belöningsvärde för just denna individ.

          1. Håller med, belöningsutveckling är sååå kul och viktigt. Förr hade jag hundar som tex inte jobbade för lek alls i kursmiljö eller på stan men nu kampar dom som det inte fanns någon morgondag nästan jämt, det har tagit tid men oooh så värt det :D. Att kunna belöna effektivt med ”miljö” är också så himla värdefullt, tex hälsa på människor eller hundar eller springa lösa eller äta fågelmat eller vad det nu kan vara, att använda störningar till sin fördel, då finns det alltid en belöning till hands liksom och man är inte alls så beroende av att ha godis med sig som jag tänker att många kan vara rädda för.

        2. Jag håller med dig jadis, jag har alltid fått jättebra hjälp av dom instruktörer jag gått på kurs hos. Alltid fått hjälp med att komma framåt i träningen och aldrig behövt stå och harva med något som inte ger resultat snabbt och samtidigt stärker min och hundens sammarbete och relation. Att läsa av sin hund verkar det va många som inte gör ( om jag tittar på en del av den hundträning som visas på tv eller ser folk på stan), men inga av mina vänner eller tränare jag söker inspiration hos missar den viktiga biten faktiskt och dom tränar alla med moderna metoder, så den bild av att ”den nya skolan” skulle ge osäkra eller ouppfostrade hundar känner jag inte igen alls jag har bara för egen del sett fördelar och goda exempel. Men jag är alltid öppen för att lära mig mer och omvärdera och utvecklas.

          1. Dock har jag svårt att se mig själv börja höja rösten, ta tag i min hund i ”bestraffande” syfte, putta, rycka, tjata om nej och fy eller liknande. Det har jag provat ( tyvärr) och det funkade inte alls för oss och jag är så himla glad att slippa den biten faktiskt.

  4. attJag upplever oxå att pendeln slagit över, förr skulle man vara ”alfa” och dominera medan man nu bara ska belöna in absurdum.
    Jag tror en klart bidragande anledning är det Patrik är inne på, nämligen förmågan att läsa av en hund…eller snarare den bristande förmågan. Jag upplever att många av de jag sett som hamnar i den sk. teknikfällan inte kan läsa av eller förstå sin hund ordentligt.

    Nu är jag iof. övertygad om att det är en förmåga, precis som t.ex. musikalitet, men självklart går det att träna upp den att bli bättre…om man är medveten om sina begränsningar. Om jag, som är tämligen omusikalisk, skulle gå omkring och tro att jag är världsbäst på gitarr bara för att jag lärt mig spela ett tiotal låtar så tror jag de flesta skulle tycka jag var rätt knäpp. Särskilt om jag samtidigt klankar ner på dem som gör egna tolkningar av dessa låtar eller hävdar att de som skriver egna låtar gör fel för att de inte låter som de jag kan. Men det är nästan så jag upplever att det är rätt ofta när det kommer till hundar (och andra djur).

    Kanske ett konstigt exempel men det var det bästa jag kom på. 🙂

    Mvh,
    Johan

  5. Jag känner mig positiv just nu, har efter drygt tio månader fått en fungerande o bra kontakt med min tjej. Även på kvällar o nätter kan vi nu gå en lång snabb promenad utan hopp o ryck o slit i kopplet, även om rådjuren är ute samtidigt. Detta trodde jag inte var möjligt för några månader sedan men vet nu bättre. Så skam den som ger sig!

    Jag har ”oturen” att ha vuxit upp med en mamma som läste till instruktör på BHK, yngst av fyra barn o den enda med hundintresse så var det jag som fick agera ”assistent”. Jag var alltså med när hon fick så mycket skit av de då aktiva som hade totalt kontrollbehov av sina hundar. Där var det inte frågan om att ”nöta in” eller ”positiv inlärning” utan de skrek o kommenderade sina hundar, o när dessa inte gjorde som de blev beordrade direkt då slängdes de ner på marken.

    O där kommer då min mamma, under utbildning, o börjar berömma hundar som gör rätt, komma med en mjukare inlärning. Jag vet inte om man måste ha sett det för att förstå hur illa det var. Eller om det har varit så ”överallt”. Men detta har iallafall berört mig såpass illa att jag inte kan ta till våld när det gäller hundar! Och detta i sin tur har väl då gjort att jag fått kämpa, både med mig själv och med hunden, i tio månader för att kunna gå promenader på det sätt som jag vill. Bra eller dåligt?

    Sen att jag inte gillar ex-vis klicker – det är ju mitt ”problem”, jag tycker bara det känns väldigt onödigt att ha med sig något i handen för att berömma sin hund när man faktiskt kan prata/kommunicera med den. För de som har problem med rösten kan jag förstå klicker men inte annars. Det går lika fort att säga ”bra!” som att klicka, o då har du händerna fria. Men men, det kanske också bara är jag, vad vet jag? 😉

    1. Till vardags, behöver man aldrig använda klickern, då fungerar ett ”bra” precis lika bra.

      MEN! vill du köra cirkuskonster, där det krävs precision, då är klickern utlimat just för att den ÄR snabbare än rösten, låter ”alltid” likadant … men, kräver övning och man behöver bli bra på ”timing”, dvs klicka exakt för rätt beteende, som kan vara att bara kasta en ”blick” åt rätt håll, flytta en tass 2 mm … i de lägena skulle jag vilja säga att du aldrig lyckas med enkom röst + belöningar, eller det tar då längre tid 😀

      Men, för vardagslydnaden, då kan man kasta dosdjäveln åt fanders 😉

Kommentarer inaktiverade.