I kväll kl 19 00 – Hundradio på Radio1

Jag ville bara påminna om detta 🙂

Om du bor i Sthlm kan du lyssna på 101,9.
Och om du inte bor i Sthlm lyssnar du direkt på www.radio1.se.
Vill du lyssna direkt i mobilen så laddar du bara ner Radio1 appen.

Detta är ett renodlat HUNDradioprogram där vi bara pratar hund.
Du får prata hund brett och själv ta upp vilket ämne du vill, eller om du vill ställa frågor.
Du ringer direkt in till mig i studion på 0200 11 12 13

Det som du verkligen ska komma ihåg är – Du kan ringa mig in i studion och diskutera om du vill, om allt – bara det handlar om hund!!!!!

Det är bättre med radio än Facebook, med radio gör du din röst mer hörd 🙂

Och du……………. du behöver inte ens vara överens med mig 🙂

Ring mig ikväll, lyssna på hundradio i kväll!   🙂

 

Puh.. det är mycket nu, men det trivs jag med.
Jag kom precis hem från söder där radio1 studion ligger. Jag kom hem för att äta och förbereda mig lite för kvällens radioprogram.
Om någon timme måste jag dra igen.  🙂

13 svar på ”I kväll kl 19 00 – Hundradio på Radio1”

  1. Hej. Jag försöker hitta radio 1 appen men lyckas inte. Vad heter den? När man söker radio 1 kommer det upp massor med appar 🙁

  2. Jag lyssnade på en ”podcast” på ”itunes”. Det funkade bättre för mig.
    http://www.radio1.se/podcaster
    Där kan man lyssna på alla program hur många gånger man vill. Live feeden från hemsidan funkade inte för mig av någon anledning.
    Mycket intressant ikväll! 🙂

  3. Nu kunde jag lyssna på hela programmet, men jag håller fortfarande inte med om att ge en morrande hund godis.. Vem ide är det eg igrunden? Vi diskutera det på klubben idag och det var ingen som tyckte det var en bra lösning. (och det är mkt erfarna hundägare där,bl.a en hundförare inom polisen) Men det är ingen lösning att lägga hunden på rygg heller. Det går att stoppa beteendet ändå,genom att korrigera el nonchalera, beroende på hund o situation.

    1. Jag har inte lyssnat ännu men grejen är väl att godis inte kan förstärka det negativa beteendet? Och alltså inte att man ska använda det som en direkt åtgärd för att bli av med problemet. Säger jag nu utan att ha lyssnat dock 🙂

      1. Nu handlade iofs inte programmet just om det, det var en mejlfråga han läste upp o svara på. Fredrik menar att godiset får morret att försvinna, alltstå som en åtgärd. En arg hund blir inte argare av godis typ, och det är ju korrekt, men som lösning? Nä,det är galet tänkt.

    2. Fast det hela är rätt logiskt faktiskt…iaf. utifrån min logik! 🙂

      Om vi utgår från att morrandet från början är en avståndstagande signal från hunden, dvs. hunden vill att jag ska hålla mig borta från den.
      Då kan hunden i princip morra av två skäl. Det ena är för att hålla mig borta från ”sin” resurs, t.ex. matskålen, soffan eller sitt revir. Det beror nog troligast på osäkerhet.
      Det andra skälet är då hunden vill ta över en resurs, t.ex. sno min mat eller köra bort mig från soffan. Det beror nog troligast på aggresivitet/dominans
      Av dessa tror jag det första skälet är det överlägste vanligaste så jag utgår ifrån det…

      Morrar hunden pga osäkerhet så är det ju för att den är osäker på ifall jag kommer sno dennes resurs. Enda sättet för mig att kommunicera att så inte är fallet är ju defacto att låta bli att ta resursen ifrån hunden.
      Men samtidigt vill jag ju inte få hunden att tro att jag är rädd för den, dvs. att när hunden morrar så backar jag undan. Det är det som förstärker hundens beteende (och de känslor som är associerade med det beteendet), vilket ju är det jag inte vill.

      Alltså måste jag fullfölja in i hundens personliga revir för att visa att hundens morrande inte leder till ett avståndstagande (vilket var hundens avsikt)….och det är det som leder till att hundens morrande avtar! Dels för att hunden inte får någon utdelning för morrandet och dels för att den inte blir av med sin resurs. Det är därför det mycket riktigt går att ignorera bort ett sånt beteende då hunden inte får någon fördel av sitt morrande…förrutsatt att man inte ökar backar undan förstås och därmed förstärker hundens beteende. 🙂

      Skulle jag däremot gå in och ta ifrån hunden dess resurs så visar jag ju bara att hunden hade rätt i sin bedömning av mig, vilket antingen kommer leda till att hunden kommer försvara sin resurs ännu hårdare nästa gång eller försöka hålla sig borta från mig. Inget av dessa är ju särskilt bra för min och hundens relation och alltså direkt kontraproduktivt.

      Men det jag gör när jag även ger hunden en godis, eller kliar den lite bakom örat när den morrar, är att omvandla mitt intrång från något neutralt (inte bli av med resursen) till något positivt (få ännu mer resurser). Detta ändrar ju hundens känslor inför mitt intrång betydligt snabbare och effektivare än att bara ignorera hundens morrande.

      Det är alltså inte godiset som förstärker hundens morrande, utan det är att jag backar undan som förstärker det. Så länge jag inte backar undan utan fullföljer in i hundens revir (och inte snor hundens resurs!) så kommer inte hundens morrande att förstärkas i.e. morrandet avtar!
      Ger jag dessutom en godis så kommer mitt intrång att upplevas som något positivt och därmed förstärka det jag vill förmedla (”du kan lita på mig, jag kommer inte sno dina resurser)”.

      Skulle jag däremot backa undan och ge hunden en godis (typ slänga en godis till hunden i hopp om att den ska sluta morra) så skulle det troligtvis förstärka hundens morrande än mer då resultatet blev mer positivit för hunden än vad den hade räknat med (”snubben backade undan och>/b> jag fick ytterligare en resurs!”).

      Godis fungerar mao. enbart som en förstärkare i detta fall, men det som avgör om hundens morrande kommer upphöra eller eskalera är hurvida jag backar undan eller inte…och givetvis hurvida jag ger f–n i hundens resurs eller inte. 🙂

      Kanske ett onödigt långt utlägg, men det är så jag ser på det iaf….och det verkar funka på samma sätt med både katter och hästar. 😀

      Mvh,
      Johan

      1. Jag förstår ditt resonemang,men..för det första är ju inte soffan hundens resurs (åtminstone inte hela soffan) .För det andra så tror jag att man har fler problem, än detta, med sin hund om den morrar åt ägaren. Det är sant att morrandet inte förstärks av godis, men jag tycker den bästa lösningen i detta fall är att sitta kvar (ev nära) och ignorera.Gör man det gång på gång kommer morrandet att avta o försvinna. Ska man använda godis kan man isf låta hunden få vittring på det,utan att direkt ge godiset. Om du har en flock hundar,och en hund morrar i osäkerhet,så lämnar inte dom andra hundarna hundbenet åt den hunden, utan dom nonchalerar den. Dum liknelse,men du förstår.. Kan tänka mej att hunden får en lite konstig syn på sin flockledare om ledaren ger godis vid osäkerhet/morr. Nästan att göra hunden männsklig..
        Till hästar kan jag tänka mej att det skulle funka, men det sägs ju att dom inte är så smarta 😉

        1. Om hunden morrar åt mig när jag sätter mig i andra änden av soffan så tror jag att hunden nog allt ser hela soffan som sin resurs…och det är ju från hundens perspektiv jag måste se detta. Å visst håller jag med om att man troligtvis har andra bekymmer oxå om hunden har för vana att morra åt en.

          Jag är oxå övertygad om att det går alldeles utmärkt att sitta kvar och ignorera. Men jag är lika övertygad om att det går ännu snabbare och får ännu bättre genomslag om jag dessutom ger hunden en godis eller något annat den uppskattar.

          Visserligen gör inte vargar eller andra hundar så med varandra, men vi gör ju ganska mycket med våra hundar som de själva inte gör med varandra. Vi har ju även mer krav och önskemål på våra hundar än vad de har på varandra så ibland kan det kanske vara motiverat att avvika lite från det. 🙂

          Att det funkar på hästar tror jag själv inte säger så mycket om deras intelligens då det även funkar utmärkt på människor oxå. 😉

          Mvh,
          Johan

  4. Hej Fredrik!

    Jag upplever kastrering som könsstympning. Det har blivit en norm i samhället.

    Jag hade två Cavalier. Ena, Hugo, kastrerades för att han hade en sjukdom och vi ville undvika att han skulle lida av stressen. Och vår andra hund Isak fick behålla bollarna 😉

    Isak levde ett lyckligt liv. Han hade sina perioder då han skällde vid fönstret men vafan, vem gör inte det som tonåring? ;P det var bara att göra de bästa av situationen och inget mer med de. Hugo däremot förändrades totalt. Han kastrerades tidigt men blev stressad. Han är besatt i mat och de är väldigt sorgligt. Dessutom avrådde veterinären till att kastrera för på den tiden var de ingen norm, tvärtom.

    Känner inte du dig kritisk till detta?

    Jag har nu en valp med en kula och hoppas på att andra ska komma snart. Jag har ringt veterinären och de rekommenderar att kastrera om inget händer för att de är deras ”policy”. Men för människor finns andra alternativ. Varför inte till hundar?

Kommentarer inaktiverade.