14 årig flicka ihjälbiten av hundar.

Ja, så här såg vår lokaltidning ut på framsidan. Igår kväll tänkte jag att jag skulle kolla i ”Botkyrka Mitt i” och möts av detta.
Ett helt uppslag inne i tidningen handlar om oansvariga hundägare. Om man läser artikeln framgår det att det absolut handlar om oansvariga hundägare, och inte tokiga hundar.
Djurpolis Gunilla Lööw säger oxå att – Det kommer in några anmälningar per vecka i liknande ärenden i Södertörn.

Det är så jävla värdelöst rent ut sagt att några skitstövlar ska förstöra för alla andra.
Gå in på denna länk och ”gilla”, sprid den gärna oxå 🙂

http://www.facebook.com/skallintepahunden?fref=ts

 

Sen då… det som bara inte får hända, verkligen inte. Det är så fruktansvärt tragiskt och hemskt.
http://www.bt.se/nyheter/14-arig-flicka-ihjalbiten-av-hundar%283708306%29.gm

Jag finner knappt ord för detta, det är hemskt. Givetvis finns inget hemskare än att flickan dog, samt sorgen efter henne.
Men samtidigt är detta hemskt dåligt för hela vår hundverksamhet, globalt tror jag.
Frågan är, gud förbjude, när den första dödsbitningen kommer att ske i Sverige………….

 

 

 

Igår kväll kom Kjelle Ström med sambo över för en snabbkaffe. De blev kvar till 22 00 ungefär.
Mycket hundsnack och Kjelle tvingade mig att visa upp hur långt jag hade kommit med min lilla valpis och klickerträningen.

Det går riktigt bra faktiskt med ”valpis” och vi får se när tricksen är klara och om jag snart kan visa upp dom 🙂

 

Fråga –

Hej Fredrik.
Jag vill arbeta med hundar på liknande sätt som du gör. Min fråga till dig är – vad ska jag gå för kurser, utbildningar med mera för att bli bäst?

Svar –

Hej. Kul, kör hårt!
Du ska gå på alla möjliga och omöjliga kurser och utbildningar. Oavsett vad du tycker om metoder eller annat.
Om du går på en kurs och du inte tycker du har lärt dig något – Då är det dig det är fel på, inte kursen/utbildningen!
Du kan alltid lära av alla.
Du ska vara som en svamp i hundsammanhang och bara suga åt dig av allt, du ska pröva allt du bara kan då det gäller hundar, samt umgås med så mycket hundar det bara går.
Ur all denna kunskap ska du försöka finna din egen väg och göra till något bra.
Flummigt svar kanske, men jag menar det verkligen 🙂   / Fredrik Steen

 

Fråga –

Hej Fredrik.
Du säger ofta då det är problem med skällande hundar, att man ska ”äga” hallen och besöken.
Jag tror verkligen på det du säger men tycker detta är lite svårt. Kan man träna detta på något sätt utom då det kommer besök?
Vänligen XXXXXXX

Svar –

Hej och tack för en superbra fråga.
Klart du kan, det är dessutom enkelt.
Lek med en leksak hunden älskar att leka med. Bryt leken och lägg leksaken på marken mellan dig och hunden.
”Äg” leksaken!
I denna situation kan du verkligen träna på detta. Du kan känna dig fram med hjälp av kroppsspråk och fysisk kontakt. Men använd inte röst och kommando.
På så sätt lär du dig vara tydlig, och hunden och du lär er att kommunicera bättre.
Bygg sedan vidare på detta i olika situationer/leksaker/mat.
Tänk dig – 20 sekunder lek – 20 sekunder äga – 20 sekunder lek – 20 sekunder äga….osv…
Detta är verkligen en superbra övning för de allra flesta // Fredrik Steen
 

49 svar på ”14 årig flicka ihjälbiten av hundar.”

  1. Det är beklagligt (för milt sagt, men jag hittar inget annat ord) det som hänt, och som du säger, det är att även alla ansvarstagande hundägare blir drabbade av sådana händelser. Men, det är ju ingen nyhet att tidningarna är ute efter riktiga scoop, allra helst då en kioskvältare som det här kan bli.

  2. Det är sorgligt hur oansvariga folk är med sina hundar. Det börjar med så små saker som att plocka upp bajs till att hålla hunden kopplad. Det är så tråkigt för alla ansvariga hundägare och tyvärr så kommer det att leda till att vi får en massa hundförbud i stan och inte kan leva med hund på det sätt som vi gör.

    Tråkigt att några få ska förstöra för alla andra, och hoppas att jag hunnit flytta ut på landet innan vi får hundförbud i städerna. För det lär vi få, ganska snart, om det fortsätter så här 🙁

  3. Hemskt. Men det är knappast ”vanliga” hundägare som orsakar sådana här rubriker.

    Appropå att ”äga” hallen, leksaken m.m.¨
    Jag brukar ”äga” hela köket, när jag gör iordning mat till alla. Jag har två ingångar till köket, en går från sovrummet i bakre delen av lgh och en från hallen.
    Fyra hundar att kontrollera.
    Jag gör ”min grej” i lugn och ro i köket, utan att de flänger runt benen på mej.
    Det gör jag genom att med en bestämd attityd, kroppsspråk och mimik visa vad som gäller.
    Jag är helt tyst. Tar inte i dem fysiskt ens.
    De sitter och väntar.
    Om någon av dem blivit för ivrig, har jag visat vad jag förväntar mig hela tiden tyst.
    Vi har hållit på i två veckor, vid matdags, det har blivit några minuter två gånger om dagen.
    Nu sitter/ligger de och tittar på mej utan att jag behöver göra något annat än med blick och minspel ge dem ett ”kommando”.

    Så enkelt, när man studerar hur de ”talar” med varandra och gör som de gör. De förstår verkligen vad man ”säger”.

    1. Jag kör också en variant av din ”lek”… Mina fyra ”krokodiler” sitter vid dörröppningen in till köket och de får inte komma in när jag lagar mat – jag ÄGER köket. Men sen kan låtsas tappa en matbit på golvet, men de får ju givetvis inte rusa in och sluka matbiten. Istället utser jag nån av de – den som sitter ”finast” – som får ta matbiten. Sen går jag laget runt…

      Det där med att ”äga” är ganska intressant. Man behöver inte säga något eller ens ta i hundarna. Om man verkligen KÄNNER att man äger hallen eller köket eller bollen eller vad de nu kan vara, då syns det i ens kroppsspråk och attityd och hundarna fattar på en gång. Men de vet också om du försöker bluffa… 😀

      1. Vad roligt att du också gör det.
        Alldeles riktig som du säger, det går inte att ljuga för en hund, De är så bra på att avläsa oss så man kan tro att de är ”tankeläsare” ibland, vilket de förståss inte är.

        Jag har studerat människors sätt att använda kroppsspråk och även hundars. Det är en spännande värld……..det har nog gått en månad nu, sedan jag började använda kroppsspråket mer än det verbala med mina hundar.
        Det har vuxit fram mellan oss.
        Jag använder det både inomhus och ute och godiset har vi reducerat till träning, inte när vi bara är en flock som kommunicerar.
        När vi gör övningar/tränar något som är onaturligt använder jag både röst och godis alltså.

  4. Jag blir så ledsen och bedrövad. När ska det sluta? Hur ska det sluta?

    På ett sätt blir jag även en aning uppgiven, först. Jag menar… här är man själv skitnoga med att sköta sig och sin hund så snyggt det bara går, och så finns det dom som bara struntar i det och förstör för alla andra.
    Värst är det naturligtvis för dom som blir drabbade!!!
    Men varje gång jag träffar någon som är hundrädd, eller någon som har en hund som är osäker på andra hundar, och jag tar in mina, har dom sittande eller helst liggande, så den som är osäker i lugn och ro kan passera.
    Då… när jag får det där otroligt tacksamma leendet, och en lättad och lugn röst tackar så mycket för hjälpen, och kanske till och med berömmer mig för mina duktiga hundar. Ja, då är det värt allt, och jag blir ännu mer triggad till att sköta mig och mina hundar så snyggt som det bara går.

    Mina tankar går till föräldrarna till flickan, och till flickan själv. Kan bara tänka mig hur hennes sista minuter i livet var. *ryser*

  5. Varför tror du Fredrik att det snart kommer sk en dödsbitolycka i Sverige? Jag har inte hört att någon blivit dödad (men väldigt skada förstås) någonsin förut så varför nu?

    Vi får inte tala om att man måste välja en ras som man klarar av och kan ta ansvar för för då pekar man direkt ut kamphundarna. FEL enligt mej. Självklart ska man ta ansvar på ett sätt om man äger en ”kamphund” men det är långtifrån enbart dom som behöver tänka till. Köper man en hund så ska man kunna tillgodose deras arbetsbehov, 15769714

    1. Lyckdes skicka iväg innan jag skrivit klart…

      …behov av aktivering, om rasen är lätt att fostra eller om det krävs mer arbete. mm mm

      Kort sagt det är mycket vi behöver diskutera men vi fastnar i metodsnack och rasdiskreminering mm. istället för att ta reda på och på ett trevligt sätt diskutera fram lösningar för hundsverige.

    2. Sen 1969 har 7 personer avlidit pga hund i Sverige! Dödsfallen inträffade åren 1970, 1973, 1984,1991, 1998, 2000 och 2011.
      Den huvudsakliga dödsorsaken har varit blodförgiftning.
      I Sverige avlider i snitt 2 personer/år pga av häst.
      I Sverige mördas 100-170 människor och 60 000 misshandlas – varje år.
      Epidemiologiskt Centrum, Socialstyrelsen,
      Avlidit i Sverige till följd av bett eller angrepp av hund under åren 1969–2000. Informationen i dödsorsaksintygen är knapphändig. Till exempel framgår endast i ett fall om det var den avlidnes egen hund eller någon annans hund som orsakade dödsfallet.
      Fall 1: Kvinna, 40–44 år, biten
      Fall 2: Kvinna, 45–49 år, död av hundbett(förblödning under medvetslöshet).
      Fall 3: Kvinna, 80–84 år, riven av hund, död av hjärtsäcksinflammation.
      Fall 4: Kvinna, 50–54 år, död av bitskador vid hundangrepp.
      Fall 5: Kvinna, över 85 år, död av allmän blodförgiftning efter hundbett.
      Fall 6: Man, 50–54 år, död av septisk chock(blodförgiftning) med mycket snabbt förlopp efter hundbett
      Fall 7: Man i 70-årsåldern, efter att ha blivit riven av en hund.(blodförgiftning)

      1. Vad jag fullkomligt älskar din ständiga källa till FAKTA runt hundangrepp Leif!! 😀

        Jag har inte någon statestik, men vi på akuten anser kattbett vara betydligt värre än hundbett, då det är mycket vanligare och betydligt större infektionsrisk.

      2. Ohh , nu fick jag rysningar 🙁
        jag hade kunnat varit en av dom på -80talet
        läkarn sa att det bara var 2mm från stora kroppspulsådern ..

  6. Jag och min ”sågbock” tänkte besöka utställningsringen i jakten på ”tvåan”. Har inte tänkt att lägga ner själ och hjärta, men jag vill ändå att det ska kännas som att man lagt manken till och försöker. Så mina frågor är, vad ska jag ha för halsband/koppel och jag har inte tänkt ha någon som lockar på honom utanför ringer utan vi springer så gott vi kan och undrar därför och det är okej om det blir så att man springer bredvid hunden?

    1. Du kan ha vilket koppel/halsband som du vill, det som passar dej o din hund. I utställningsringen har man oftas halsbandet just bakom öronen så att hunden står ”hög och stolt” (ej schäfer ringen,där hunden springer före), Det har diskuterats endel med halsbandets placering,då endel anser att CM använder det fel..(vilket han inte gör)

  7. Hej Fredrik
    jag har en liten mellanspets, som nu som sexåring helt plötsligt börjat springa bort hemifrån, vi har en hästgård som han har full frihet att varas ute på, till saken hör att han får oftast två promenader varje dag, en kort på morron en lång på kvällen cirka en till två timmar, jag har haft en spets tidigare som aldrig stack från gården, det är det första jag lär min hund, jag gillar inte hundgårdar eller dylikt, nu blir det snart sommar, och jag kan inte ha en hund som springer på byn. Vad göra Mvh Solan

  8. När man ”tar ansvar” kan det gå fel ändå. 16.3.2013
    En sotare i Örkelljunga blev biten av en hund. Hunden var kopplad i en lina. När sotaren gick in på tomten för att utföra sitt jobb ska schäfern ha nått ända fram till honom. Hunden hoppade upp och bet honom i låret och gjorde ytterligare utfall. Enligt polisanmälan kom ägaren strax efter ut från sin bostad och hänvisade till att det fanns varningsskylt för hunden uppsatt. Men det fråntar inte denne från ansvaret. Hundägaren är nu misstänkt för ha brustit i tillsynen av hunden. http://bit.ly/Xc1BEA

  9. Mycket bra svar från Fredrik till personen som undrade ang. lämpliga utbildningar. Bra utbildning handlar inte om att gå ”rätt” kurs utan om att skaffa sig massor av kunskap och erfarenhet som man analyserar med öppet sinne, (själv)kritik och sunt förnuft för att sen plocka russinen ur kakan och få till ett handlingssätt som passar ens egen person.

    Blir ofta bedrövad över den fanatism som råder inom hunduppfostran/träning. Ibland blir det nästan en sektliknande känsla kring vissa (kända) hundtränare/hundpsykologer. Följarna (och ibland även ”sektledaren” själv) anser att det bara finns ETT rätt sätt, tränaren som utarbetat metodiken upphöjs till ”Gud”, tränaren/metodiken får INTE ifrågasättas och de som inte följer metodiken till punkt och pricka är idioter som måste omvändas eller förskjutas. Det känns nästan som prestigen går före hundarnas väl och ve.

    Det kan ju rimligtvis inte vara så att EN metod passar precis ALLA hundägare och ALLA hundar? Varför inte lära sig av alla, även de ”dåliga”, och välja ut de bitar som passar en själv och ens hund? Och varför inte vara ödmjuk inför andras kunskap och erfarenhet?

  10. Citerar: Det kan ju rimligtvis inte vara så att EN metod passar precis ALLA hundägare och ALLA hundar?

    Nu verkat inte vad du lägger bakom ordet metod, men så här ser jag det.

    OM man kan lösa något med korrigeringar à la Cesar Millan m fl, så går det även enkom med belöningar också. Varför det är så beror på att det handlar om konsekvenser, olika men som strävar åt samma håll.

    OM man nu säger att dt fungerar inte endast med belöningar så säger jag att då har man inte hittat rätt belöning, eller rättare sagt värdet i belöningen är för liten för.

    Detsamma gäller ju med korrigeringar. Om det inte blir bättre är korrigeringen inte tillräckligt obehaglig …

    Hittar man rätt belöning eller rätt korrigering, så löser man problemet.

    Hur man sedan väljer att lösa problemet beror sedan på personen som ska lösa det, vad han/hon väljer att använda.

    Själv utgår jag ALLTID utifrån det positiva ”mjuka” synsättet ….

    1. Hej Patrik! Jag menar inte att låta nedlåtande nu, så misstolka mig inte! Jag är uppriktigt nyfiken 🙂 Ponera att ditt ettåriga barn kryper runt på golvet. Plötsligt nafsar din hund tag i barnets blöja, lyfter upp det i luften och börjar ruska det (kanske löjligt extrem situation, det bara föll mig in). Hur löser du denna situation? Väntar du tills hunden släpper ner barnet och kastar då till den en köttbulle? Finns det verkligen inga situationer då det skulle vara ok att ta tag i sin hund och säga ”hörru, sådär gör vi INTE!”

      1. Oscar, det där är bara trams.

        Du förstår. Jag laddar upp med 1 kg köttbullar, en klicker som garanterat hörs hela kvarteret, sedan sätter jag igång så den jävla klickern låter som en AK47 och jag matar köttbullar …

        1. Och där tog det positiva mjuka synsättet abrupt slut…

          Exemplet är, som Oscar själv skriver, något extremt men sista frågan är intressant. Var går gränsen för när de mjuka metoderna inte räcker till längre? Finns det någon gräns?

          1. Jag kan bara svara för mig själv och jag har hittills aldrig stött på någon hund som behövt några ”hårda tag” för att lära sig gott uppförande (däremot en massa andra åtgärder samt god planering.) 😉

            Att vänta tills tex olyckan i exemplet är framme för att sedan tillrättavisa hunden och hoppas att den inte ska göra om det, känns ju som en både riskfylld och riktigt dålig ide, skadan är ju redan skedd liksom.

            Säkerhet för både hund och människor måste alltid komma först tycker jag när det kommer till hundträning.

        2. Nej, men allvarligt! Hur mycket man än förekommer så i de flesta hundägares liv uppstår plötsligt en situation som måste lösas på studs. Jag menar inte att tramsa, här tränar vi så långt som möjligt med possitiv förstärkning! Min undran är hur man löser en potentiellt allvarlig situation utan att på något sätt göra något som kan uppfattas som en korrigering?

          Mvh Oscar

          1. Fast då handlar det ju inte om hundträning nån stans tänker jag utan bara om att lösa en väldigt olycklig nödsituation.
            Man måste ju såklart ta bort hunden snabbt som attans och hjälpa barnet.
            Finns ju liksom ingen mening att börja bråka med nån, det är ju man själv som gjort ett allvarligt fel och totalmissbedömt situationen och sin hund.
            Jag är helt med på att olyckor tyvärr kan hända, men jag skulle personligen inte vara bekväm med att låta min hund sota för mina misstag när det i själva verket är jag som behöver skärpa mig. Så tänker jag.

          2. Man löser en potentiellt farlig situation med alla de medel man har att tillgå!

            Men tro inte ”den är löst för all framtid”, för så är det inte … man kan likna det vid en bransläckning.

            När det väl hänt, då är man medveten om att det HÄNT, och har möjlighet att träna/uppfostra hunden HUR den ska uppföra sig i liknande situationer i framtiden.

            Och ja, det går att lösa HELT via belöningar, och lyckas vi inte med belöningar är något av följande saker fel:

            1) vår timing är fel, dvs vi belönar för snabbt, för långsamt, inte exakt ”rätt”.

            2) förstärkningsfrekvensen för låg, dvs antalet chanser vi fått att förstärka rätt beteende har inte varit tillräckligt många (repetition is the mother of all skills)

            3) förstärkningskvaliten är för låg, hunden finner inte tillräcklig mycket vinning i sin belöning som uppväger att uföra det beteende man vill förhindra.

            4) fel kravställning, dvs kravet för vad hunden ska göra är för högt ställt, eller för lågt ställ

            Det som oftast fallerar är punkt 3 och 4.

            Vi använder oss av något som hunden inte ser som belöning och vi har oftast satt alldeles för höga krav mot vad hunden har kunskap till att lyckas lösa.

            Detsamma gäller om man inte lyckas med korrigeringar. Antingen är det fel timing, inte upprepats tillräckligt många gånger, obehaget har inte varit tillräckligt stort för att övervinna vinningen i det vi vill förhindra, eller så har vi satt fel krav

            Säger någon något annat, har den personen fel.

            Att vi sedan inte lyckas med belöningar alla gånger, är faktist vårat eget fel, att vi inte haft tillräckligt bra fantasi för att komma fram till vad hunden ser som ”rätt belöning” för att utföra det vi vill, men det kan man inte belasta ”metoden” för, eller hunden … utan bara sig själv 🙂

            Bättre svar nu?

          3. Vad en hund uppfattar som en korrigering är ju såklart högst individuellt, och i en nödsituation kan man kanske inte ta hänsyn och tänka på det.
            Men man kan ju göra det så lite dramatiskt som det går iallafall, försöka hålla sig så lugn och vänlig som man kan bara och sätta alla i säkerhet illa kvickt.
            Men såklart, måste man ta i rejält för att hunden ska släppa så gör man ju såklart det, det tror jag alla är överrens om, jag har iallafall aldrig hört nån säga nåt annat.

          4. Nej, jag pratar inte heller om träning. Barnet kanske var ett väl tilltaget exempel, men ta en valfri ”allvarlig” situation i hemmet som du måste få att fungera på en gång. Det jag undrar är hur man bara löser det med positiv förstärkning utan att på något sätt tala om för hunden att ”sådär får du faktiskt inte göra”. Nu menar jag inte sådant man kan lägga månader på att träna, som att t.ex inte tugga på skor, utan sådant som bara MÅSTE fungera direkt.

          5. Så vad är det då för saker som ”måste fungera direkt”? Det undrar jag?

            När du får ett nytt jobb, bör ju många saker fungera ”direkt”, men hur ofta gör de det? Inte ofta, just för att det kanske är ”andra rutiner”, man har inte tillräckligt med kunskaper utan behöver läras upp internt … allt beroende på jobb förståss …

          6. Se det så här. Om det lyckas fixas med 2 korrigeringar, ja då fungerar det att fixa med 2 belöningstillfällen också, allt ligger i:

            – är det rätt korrigering?
            – är det rätt belöning?

            Som sagt, inlärning via konsekvens, och är konsekvensen RÄTT, så löser det sig alltid 😉

          7. Tack för bra svar Patrik! Men visst finns det situationer som bara måste fungera. Min hund är väldigt innovativ då det gäller att hitta på rackartyg. Ofta är det roligt och rent av imponerande (han har lyckats krångla sig ur sin bilsele, låsa upp bildörren och öppna densamma för att smita ut på en parkering, han har dragit ut en låda i köket för att få ett trappsteg till diskbänken och en kålpudding för att nämna några), men ibland får han ideer som kan få ödesdigra konsekvenser. Exempelvis är han den första hund jag haft som inte hyser den minsta respekt för eld, och en dag fick han för sig att hämta en tuggleksak (vedklabb) i braskaminen. Sådana situationer skulle inte jag våga träna på, för som du skriver så måste flera faktorer klaffa exakt rätt för att han ska ta till sig belöningen. I stället har jag visat honom att så gör vi inte, vilket har fungerat direkt.

            Om han dessutom är riktigt sugen på något är det ibland svårt att hitta belöningar som överglänser aktiviteten han företagit sig. Jag förstår och tror på det du skriver rent teoretiskt, men jag måste nog se det med egna ögon innan jag tror att funkar rent praktiskt.

          8. ha, ha … en sådan hund, är ju oftast mycket lättbelönad, och här tror jag det hjälper om man gör en massa repetitioner som man kan belöna.

            De flesta sätter ju upp ”träningen” för att hunden ska misslyckas enkom för att kunna tala om för hunden att det där är inte ok. Att ha den utgångspunkten i träning/uppfostran tycker jag är dålig hund- träning/uppfostran, just för att man kan få precis lika bra resultat (eller t o m bättre) om man sätter upp träning/uppfostran så hunden lyckas. (m a o, det handlar om att sätt rätt krav).

            Se detta med elden t ex. Jag skulle göra så att så fort hunden kikade på elden, pang! en belöning, en åtråvärd belöning som HUNDEN vill ha. Eftersom din hund hittat på, enligt dig, ”dumma saker” men någonstans där, finns även belöningsmöjligheter. Varför inte lägga något som han ”vill ha”, som han sedan ”får sno” som en belöning för att bara ha tittat på elden.

            Repterar du detta många gånger, så blir elden så att säga ett ”kommando” för att göra något annat …

            Kom ihåg Pavlov, som hela tiden klinga i klockan när det var mat. Efter en mängd repetitioner så behövde man bara klinga klockan för att dra igång drägglet för hunden.

            Vissa hundar är tyvärr uppfinningsrika, och därför behöver även den ägaren bli mer uppfinningsrik. Jag vet om en hund som skruvade upp småskruv i låsanordningen till en bur, tog sig ur buren och gjorde sedan detsamma till dörren som var låst … vips, så va han ute. Vad gör man då? Jo, man svetsar fast de där skruvarna så de INTE går att skruva upp 😉

            Och ibland, så blir det så att man tyvärr inte lyckas hitta någon belöning som fungerar, man tar hjälp och man hittar ändå ingen belöning, och som en sista utväg så tar man till en ”korrigering”.

            FINE! det är helt OK, för man vet att man gjort ALLT för att lösa det så ”positivt som möjligt”, men att man tyvärr inte lyckats hela vägen. Det i sig är inget misslyckande, det jag kallar misslyckande är om man bara ”ger upp direkt”, och kör på, att man är lite ”blek” och inte bryr sig. Det är höjden av misslyckande.

          9. Apropå att sno vedklabbar ur kaminen så läste jag om en som hade precis samma problem. Han löste det genom att rigga en ”fälla” som, när hunden precis kom fram till kaminen, gjorde att eldgaffeln ramlade ner och slog mot golvet med en redig smäll. Enligt uppgift räckte det med en gång för att få den hunden att aldrig gå fram till kaminen igen.

            Mvh,
            Johan

          10. Tills man har en hund, som jag har, som när det rasar ned rejält med snö från taket, halvmetern bakom henne vilket gör att hon reagerar med ett rejält skutt upp i luften samtidigt som hon vänder om 180 grader och PANG! så är hon framme vid ”det otäcka”, det som ”skrämde”/”gjorde att hon reagerade” … m a o, det fungerar på en hund som är ”lättskrämd” och att spela på rädslan är inget jag rekommenderar, just för att rädslan är en så pass stark känsla som direkt fastnar och kan börja sprida sig till andra situationer, där hunden då börjar visa upp osäkerhet/rädsla.

            Every action has an reaction …

          11. Patrik, bra poäng där att rädsla är en väldigt stark känsla som bör behandlas varsamt och respektfullt…samt att det kan leda till oväntade reaktioner.
            Själv ser jag detta som ett exempel i individanpassning. En ängslig hund bör man ju inte skrämma och med en så tuff hund som din är det nog kontraproduktivt som du säger. Men sen finns det dem där det faktiskt kan fylla sitt syfte, iaf om man gör det så att orsak/verkan-sambandet framgår med all tydlighet.

            Apropå oväntade reaktionen så hörde jag om en erfaren (jakt)hund som var ute på tomten nedan husse klippte gräsmattan. På ett ställe kom det in en sten i gräsklipparen som sköts iväg och träffade husväggen med en jäkla smäll för att sen studsa vidare och träffa hunden. Efter det blev hunden fullständigt skotträdd så till den grad att det inte längre gick att jaga med hunden. Det räckte att husse tog fram bössan ur vapenskåpet för att hunden skulle lägga sig ner på golvet och skaka av rädsla. Så visst kan rädsla orsaka oväntade resultat.

            Mvh,
            Johan

          12. ha, ha … japp, missöden händer och då kan det skita sig rejält, speciellt OM hunden har lite osäkerhet/rädsla i sig.

            Nä, min hund är inte speciellt tuff, finns väldigt litet allvarspaket (eller använder sig av det väldigt väldigt sällan), men hon är högtempad, mycket nyfiken och full av ”play drive” (social kamplust) så hon löser väldigt mycket med just sin kamplust.

    2. Metod =tränings/uppfostringsfilosofi.

      Vi verkar vara överens om att det finns olika vägar att gå för att nå ett och samma mål (eller?) så jag vet egentligen inte vart du vill komma….

      Jag ser en stor skillnad mellan att något FUNGERAR och att något PASSAR. Rätt använda fungerar säkert de flesta metoder på de flesta hundar i meningen att de ger önskat resultat (med mer eller mindre arbete). Kruxet är istället att hitta den metod som passar, d.v.s. är optimal, just för kombinationen av en specifik hund och dess ägare. Och det är där jag vänder mig emot fanatismen, något som passar dig kanske inte alls passar mig. Eller så passar vissa saker men inte alla. Har du då rätt att nedvärdera mina val bara för att de inte överensstämmer med dina?

      Min filosofi är alltså att hitta russinen, oavsett om det är Fredrik, CM, IMMI eller grannen som bjuder på dem. Och vilka russinen är bestäms också av den hund jag jobbar med just nu, byter jag hund kommer antagligen andra russin att bli aktuella.

      1. Håller med dig till 100 % 🙂

        Det är min utmaning som instruktör: att hjälpa varje kursare hitta det träningssätt som fungerar för just det ekipaget.

        Först och främst måste det kännas rätt för föraren. I en situation där jag skulle kunna tänka mig att slänga mig ner i gräset och lekbrottas med hunden måste jag inse att det är otänkbart att göra så för en del förare (stela, korrekta). Då måste jag kunna föreslå alternativa lösningar som passar den föraren.

        Sen måste metoden ge önskat resultat hos hunden. Det är ingen mening med att traggla på med en metod som inte fungerar, även om alla säger att det är så man ska göra… Och det som funkade med förarens förra hund kanske inte funkar alls med den nya.

        Jag är allergisk mot folk som säger åt stackars nybörjare att det bara finns ett rätt sätt. Enligt mig så finns det massor av vägar till samma mål och alla som inte innebär att man misshandlar sin hund är bra om de leder framåt mot målet.

        Det man kan säga om olika metoder är däremot vilka för- och nackdelarna kan vara, så att föraren kan väga in det i valet av metod.

        Jag brukar också poängtera att det är viktigt att tänka långsiktigt och att vara schysst mot hunden. Hunden ska vilja fortsätta göra beteendet många år framåt.

  11. Jättetragiskt!

    Sen tycker jag man ofta hamnar i fel spår och diskuterar rasdiskriminering, mjuka kontra hårda metoder och andra meningsskiljaktigheter. Det som borde vara de flesta (om inte alla) hundägares prio 1 är att stå samlade med andra hundägare. Tillsammans är man starkare. Just nu verkar det som hundägare generellt är en extremt splittrad skara, vilket är väldigt synd då majoriteten av oss alla värnar om våra hundar och hundens position i samhället.
    Jag hoppas innerligt att det inom en snart framtid kommer en dag då vi står som helt enad skara trots meningskiljaktigheter i träning/uppfostran m.m. För hundens skull och för att ett hundförbud är något som inte ska införas i Sverige!

    1. Så fort t ex Fredrik tagit upp ”farliga hundar debatten”, och försök till att motverka att det blir ett rasförbud har jag ALLTID spridit det vidare via mina kanaler, oavsett vad jag tycker om Fredriks metoder, även fast vi oftast tycker väldigt olika i saker och ting.

      Så, jag tycker nog vi ändå är rätt enade i den frågan och kan se bortanför våra skilda åsikter inom andra saker 😀

Kommentarer inaktiverade.