Ska hunden lära dig, eller ska du lära hunden?

Varför ska man inte ge godis/leksak eller annat för att hunden ska utföra?

Någon frågade detta på bloggen efter ett inlägg igår. Jag har oxå fått några mejl om samma sak 🙂

Jag har sagt – ”Ge godis när hunden gör det du vill, inte ge godis för att den ska göra vad du vill.”

Man kan mycket väl använda sig av en godis för att få hunden att göra något, men det är mer en tillfällig lösning och lär faktiskt inte hunden så mycket.
Man kan få hunden att utföra något, men det är svårt att lära den något på det sättet.

Tänk dig följande – Du ska lära en hund att gå ”fot”. För att hunden ska gå vid din sida så håller du en stor röd boll framför nosen på hunden. Hunden följer då bollen eftersom den vill ha bollen.
Tar du bort bollen, kommer hunden att söka sig till den positionen.

Men om du istället är lite rolig och intressant för hunden, men har bollen dold för hunden. I hundens engagemang med dig så kommer hunden någon gång in i den position du vill ha för momentet ”fot”.
När hunden kommer in i den positionen ger du hunden bollen.

På så sätt kommer hunden att lära sig att just denna position gör att den får bollen.
Där har du en bra inlärning och hunden kommer hela tiden att söka sig till den positionen eftersom den vill ha bollen 🙂

Men om du gör tvärtom – att du visar bollen för att hunden ska komma till den positionen, då är det nästan hunden som lär dig.
Hunden säger/tänker – ”nä du, för att jag ska gå där får du visa mig bollen” 

Drag i kopplet är ett annat bra exempel.
För att hunden ska sluta och dra i kopplet har du en stor röd boll i handen. Hunden vill ha bollen och tycker den är rolig. Därför drar den inte i kopplet.
Tar du bort bollen, tycker hunden du är tråkig igen och börjar dra i kopplet igen.

Då tar du fram bollen igen – och hunden slutar dra igen.
Alltså, hunden drar i kopplet om du inte visar bollen – hunden tränar dig!  🙂

Nu är detta lite teoretiskt och inte helt hugget i sten. Men man kan faktiskt utgå från detta tänk tycker jag 🙂

I alla fall om du ska lära din hund något, istället för att hunden lär dig 🙂

 

65 svar på ”Ska hunden lära dig, eller ska du lära hunden?”

    1. Problem: Hunden biter i kopplet vid promenader.

      Hundtränarens tips: Ge godis när hunden släpper kopplet självmant.

      Resultat: Hunden biter i kopplet, släpper, tittar förväntansfullt på Matte, får godis, biter i kopplet, släpper, tittar förväntansfullt på Matte, får godis, biter i kopplet, …

      Slutsats: Smart hund och extremt väldresserad Matte.

  1. Det där stämmer till 100% Fredrik!

    EXAKT sådär funkar Kajsa när vi är ute och går, tar jag fram en godis, , snöboll, pinne, leksak mm… så har ju FULL fokus på mig, trippar bredvid och tittar upp på mig.

    Men DIREKT jag tar bort pinnen/bollen, så stirrar hon rakt fram och bryr sig inte hur mycket jag en lockar eller smårycker försiktigt i kopplet för att få uppmärksamhet av Kajsa, jag är värd anskit i hennes ögon utan boll eller leksak.

    Om jag stannar av och leker med Kajsa (gör mig rolig) så leker hon med mig JUST DÅ, direkt jag slutar leka är det samma låsning på Kajsa igen, hon tittar och spänner upp sig mot ALLT, hundar, katter, joggare, barnvagnar… inte för att hon bryr sig om dom, alltså hon börjar inte skälla eller göra utfall utan hon står bara blick stilla och stirrar tills hunden eller barnvagnen passerat, DÅ går hon med mig igen.

    Kajsa är grymt svår att gå kontakt med när hon låser sig, har jag inte en godis eller leksak att avleda med är jag chanslös, även om jag bara håller i kopplet och går iväg när hon stirrar åt ett annat håll så spänner hon klorna i marken och glider bakåt när jag drar med hon, hon vägrar ens vända sig alltså… skitjobbigt!

    Så vad ska man göra när hon vägrar vända sig mot mig och står spänd dom en fjäder och bara stirrar på allt annat… och inte ens en godis är intressant, eller en ”rolig” Jens 😀

  2. Jag svarar här också, jag fick en fråga av Mys-Maja några bloggningar nedanför så jag lägger in samma svar här så att Mys-Maja och ni andra ser det 🙂

    Svar till Mys-Maja och alla andra

    Jo jag har ju som jag tidigare nämnt en Jack Russell tik på ca 1,5år (blir 2 år nu i juni) som heter Kajsa, hon var inte riktigt sig lik efter vi flyttade för ganska precis en månad.

    När vi bodde i Umeå före vi flyttade så skällde hon endast när det ringde på dörren eller när någon knackade, men nu sedan vi flyttat och kommit på nya stället så skäller Kajsa på ALLT hon hör, det räcker med att någon bara öppnar entreporten i trappuppgången så började Kajsa tokskälla!

    Sen berättade jag att hon kunde helt plötsligt börja sitta och flåsa och skaka/vibrera med kroppen utan att hon ens hade gjort något, jag skrev och frågade här vad ni trodde det kunde vara.

    Jag var och gjorde en veterinärsbesiktining på Kajsa endast en vecka innan vi flyttade och dom kollade och lyssnade på allt (hjärta, lungor, kollade munnen, ner i halsen osv…) Kajsa var 100% frisk när vi lämnade Umeå.

    Så jag började ju tänka att nu när vi packade upp lådor, fixade till i lägenheten och stressade runt som 2 yra höns jag och min sambo, så kände jag att Kajsa har ju kommit lite åt sidan, Kajsa fick inte alls så mycket motion och aktivering första veckan som hon brukar få.

    Första veckan var väldigt hektisk och jag fick förståss lite dåligt samvete för att Kajsa inte fick vara ute så mycket och springa, men jag gjorde så att jag började direkt att fara ut med Kajsa och släppa hon lös och lekte med hon, jäääääklar vad hon sprang alltså!

    Kajsa var helt enkelt rastlös/understimulerad, hon hade sådan frustration efter att få aktivera sig och springa så när jag direkt började vara ute och låta Kajsa springa så slutade hon genast med skakningarna och flåsningarna.

    Nu senaste veckorna har hon börjat skälla mindre och hon har aldrig suttit och flåsat eller skakat, så det måste berott på att allt var nytt, skällningarna beror på att osäkerhet på nya stället, eftersom det blir mindre och mindre skäll för varje dag så bevisar ju det att ju mer hon vänjer sig vid nya stället så lugnar hon ner sig med skällandet.

    Så Kajsa mår bra, hon är påväg att få nya hundkompisar tack vare mina hundträffar jag ordnar och nu ska jag bara tänka ut massa frågor som jag vill ha svar på av er alla… för ni ger ju världens bästa svar!

    1. Härligt att höra att det löste sig så bra, och att du själv kom underfund med svaret.

      Jag och Cicci pratade nyss i telefon och kom fram till att ibland kanske man ska fråga sig – Vad är det jag inte gör nu, som jag brukar? istället för att fråga sig, – Vad gör jag för fel?

      Fatzy har alltid varit grym på inkallningar, men efter hon kom hem efter valpningen, så har hon blivit sämre och sämre, och jag har inte fattat vad det beror på. Så frågade jag mig själv, vad gjorde jag NÄR det gick bra, och kom fram till att jag nu hade betydligt tråkigare belöningar.
      Så på en enda kort promenad, så var vi tillbaka med blixtsnabba inkallningar igen. 😀

      1. Vad har du för belöningar nu istället mot då??? Jag har tänkt samma sak med våran stora. Men han har alltid varit ”trög” vid inkallningar, -Ja jag kommer… och jag har testat massa belöningar, allt från godis till kamptrasa…Inte kommer han snabbare för det *S*
        Bara om jag sticker iväg o gömmer mig som han kan sätta lite fart…

        1. Jag kom på att jag hade blivit bekväm, och bara belönade med röst och ev någon godis.
          För att få till bra ikallningar var jag ju tvungen att se till att det verkligen lönade sig att komma till mig. Matte ÄR och SKA vara roligast i världen! Dessutom ska det vara spännande att komma, för man vet aldrig vad som väntar.
          Nu, precis som innan, så alternerar jag belöningen. det kan vara allt möjligt som en glad röst, el toklek/bus, el godis el att jag kastar en snöboll/pinne/boll, och om hon är grymt snabb, så kanske det blir en blandning.
          jag hade kort och gott blivit för tråkig. 😉

        2. Jag tycker det funkar bra att kombinera belöningar och korrigeringar för att få till en bra inkallning. Jättemycket beröm/belöning när hunden gör rätt och märkbar korrigering när hunden inte gör rätt. Eller enklare uttryckt, det ska vara superkul att lyda och märkbart tråkigt att inte lyda. Fördelen med det är att man inte är lika beroende av att ha ”rätt” belöning för att det ska fungera bra. Det är iaf min erfarenhet. 🙂

          Mvh,
          Johan

          1. Min stora tik har jag blivit tvungen att kombinera dessa två med, fast jag tidigare ansåg att inkallning ska bennemej inte läras in med något negativt öht.

            När jag gömde mig i skogen blev hon glad à la ”äntligen glor hon inte, nu kan jag pysa – Var hälsad frihet!” Typ… Ja och leksak, godis, hoppande stojande krumbuktande matte, kvittrande matte, skrikande och/eller vrålande matte, allt det där provades innan. Hon brydde sig inte. Så jag fick ändra taktik. Nu funkar inkallningen någorlunda.

      1. Instämmer! 🙂
        Ibland bestämmer min vovve att han har varit jätte duktig och att matte glömt att belöna honom (Han kanske gått fint vid sidan länge eller varit duktig och suttit utanför affären med mattes kompis eller legat lugnt på en lång busstur) och bestämmer då att det är dags för belöningen dragkamp i kopplet, detta får han faktiskt bestämma ibland, så länge han vet att när jag säger stopp så är det stopp ^^

        Ska understryka att jag har lärt han dragkamp i kopplet och att han inte går rabiat och äter upp koppel efter koppel och att det tillåts xD

  3. Jo visseligen, för oavsett om hunden vill styra på promenaden så är det ju alltid hem man kommer tillslut endå 😀

    GLAD PÅSK!!!

  4. Hmpfr!! Harkel….Jag kan gå med på att ”gå fot” är inlärning och kan belönas med leksak/godis eller vad som helst.
    Men att inte dra i kopplet är inte inlärning. Tycker det hör till uppfostran att kunna gå ordentligt och till det ska det inte behöva något lockande som boll eller godis. Det ska hunden göra för att du är dens ledare,.

    1. En fundering. Om jag av någon anledning vill att hunden ska dra i kopplet och hunden defacto gör det, innebär det att jag inte är hundens ledare då?
      Om jag vill att hunden ska dra i kopplet men hunden vägrar trots mina idoga försök, är jag fortfarand hundens ledare då? 🙂

      Mvh,
      Johan

      1. Det är alltid du som talar om för din hund vad den ska göra.
        Man får skilja på att hunden ska dra av någon anledning. Kanske tävling, men det är inlärning.
        Om hunden vägrar att dra vi säger i ett sådant läge som tävling då är det hunden som (enligt mig) bestämmer.

        Men det är som sagt skillnad att träna hunden att dra i kopplet vid ex.vis tävling och att fostra den att gå i koppel utan att dra.

        Jag menar nu inte att den ska gå alldeles vid ens ben, utan den kan gå som den vill i stort sett, men utan att dra och göra oväntade ryck hit och dit.
        Bara så att jag inte blir missförstådd. 🙂

        1. Bra svar. Jag har dock en följdfråga. Om jag inte bryr mig om hunden drar i kopplet eller inte under promenaderna, vilket beteende hos hunden avgör då hurvida jag är en bra ledare eller inte? Eller går det ens att avgöra i det fallet?

          Mvh,
          Johan

          1. Om du inte bryr sig, men hunden följer med dig helt utan kommando eller ryck eller annat tecken. Då är du en ledare i hundens ögon. Då talar du nämligen med din pondus, ditt kroppsspråk om för hunden att du är en ledare värd att följa.

          2. Ok, så om jag förstår dig rätt så har ledarskap alltså inget att göra med om hunden drar i kopplet eller ej, utan mer om hunden vill följa efter mig eller inte.
            Innebär det, att om jag går in i en hundgård med välhängd och smarrig biff i jackfickan och alla hundar där följer efter mig, att jag är alla dessa hundars ledare? Eller är det biffen som är alla hundars ledare då? 🙂

            Mvh,
            Johan

          3. Ja, du, om du går in i en hundrastgård med en biff i fickan, så följer hundarna doften av biffen.

            Men om du lyckas kasta ut den och kan locka på hundarna och de lämnar biffen så är du en ledare.

            Vet inte om du förstår hur jag resonerar där. Men ett exempel kan jag ge, handlar dock inte om en god biff, utan om en plats som är rolig att vara på.

            Man kan testa ledarskapet genom att gå mot tillexempel en rastgård där hunden tycker det är jätteroligt att vara.
            Grinden står öppen.
            Hunden ser det, om man då kan be hunden stanna kvar och t. om vända, utan att använda koppel eller tjat, bara påkalla uppmärksamhet och ge ett handtecken ex. vis och hunden följer utan godis eller annan belöning. Då är man en ledare i hundens ögon, då har man bestämt att vi inte ska dit just nu.

            (Dåligt exempel kanske, men jag vet att många har problem när hundar ska passera roliga ställen, de drar och sliter i kopplet och struntar i ”sin människa”.)

          4. Tror jag börjar få pejl på vad du menar. Tyckte det var ett bra exempel du kom med.
            Skulle man kunna sammanfatta det som att ledarskap handlar om att få hunden att göra det jag vill att den ska göra eller tänker jag fel då?

            Mvh,
            Johan

    2. Jag ser mig inte som ledare. Jag ser mig och hundarna som ett team. Visserligen är det oftast jag som bestämmer vad vi ska göra, men om vi är ute och letar kantareller så är det ju hunden som får leda – hon är ju den som är bäst lämpad att nosa efter kantarellerna (jag kan inte känna lukten av dem om jag inte håller dem under näsan). Men jag är absolut inte ”ledare”. Men jag är ju inte hunsad av mina hundar, men för mig är det en skillnad. Jag kräver inte att mina hundar ska lyda för att jag är ledare, utan för att vi är ett team. Låter himla flummigt känner jag, men hoppas att jag gör mig förstådd.

      1. Jag ser det som att du tilldelar hunden en uppgift för att den är bättre på att hitta kantareller än vad du är. Och ja, du ger hunden tillfälligt ledardkapet i just den situationen.

      2. Jenny tycker det låter väldigt klokt sagt 🙂

        Jag tänker det lite som en Chef på ett jobb. Han eller Hon är chef för att h*n har kunskapen och är bra på att inspirera, motivera och lära ut.
        Men trots detta kan inte en Chef över ett jätte företag allt utan låter det anställda har ansvar över det dom är bättre på än h*n själv och idiotiskt vore det väll annars?
        En Chef som är min ledare på jobbet ska låta mig tänka själv, fatta egna beslut och även kunna vara stor nog att kunna be mig som är ”lägre ner i position” om hjälp, så självklart erbjuda hjälp och allt det jag nämnt innan.

        Jag tror ledarrollen (ledarskapet) inom hund ofta blir så fast i den bestämmande rollen, jag ska tala om ditten och datten för mig hund, min hund får göra si och så men bara när jag säger det eller den får göra detta men det gäller inte om detta sker under tiden osv osv osv.
        För mig är detta en viktig roll men den inspirerande, hjälpande och motiverande delen är MINST lika viktig 🙂

    1. Nä då, ditt minne sviker dig inte…även om börjar bli lite till åren!
      ;-):-D

      Det var riktigt riktigt bra och kan varmt rekommenderas! Tre timmar med med grymt bra musik!:-)

      Mvh,
      Johan

Kommentarer inaktiverade.