Att belöna bort rädsla – Det går inte!

http://www.youtube.com/watch?v=kpvKYJDFzcg

Titta inte på länken om du är för känslosam. Fantastiska hundar!   🙂

 

Glöm inte att ställa om klockan idag. På våren ställs klockan (utemöbler) fram, på hösten ställs klockan (utemöbler) tillbaka 🙂

Så moget och vuxet sagt av mig 🙂

 

Att belöna bort rädsla – det går inte!

Hundar som är rädda för någon, ex vis människor, hala golv, trappor med mera, pratar man ibland om att man kan belöna bort rädslan på.

En människa ger hunden godis, för varje trappsteg får hunden en godis, varje steg på det hala golvet får hunden en godis…. osv.

Då menar jag att detta inte alls är en belöning, i så fall en belöning för just att hunden inte är rädd.

Anser man detta så har man missuppfattat vad en belöning är för något.
En belöning menar jag är något hunden får och blir glad över, när den gjort något som du vill att den ska göra.

Om då hunden är rädd för att gå i trappan, du ger hunden en godis varje trappsteg, då kommer hunden att komma på att varje trappsteg ger hunden en godis.
Du avleder då hunden att fokusera på något annat än att vara rädd.

Med tiden kommer då hunden att komma på att trappan inte är farlig.

Man kan tycka att detta är en lek med ord, men det tycker jag faktiskt inte att det är.

En hund som är rädd, en hund som är arg och morrar – Detta kan man inte belöna med godis.
Det går inte att få en hund att bli mer arg, eller bli mer rädd, med hjälp av godis.

Då man använder godis för att få en hund att sluta att vara rädd för något handlar mer godiset om att ändra fokus, än som belöning.

Godis/mat/näring har också en lugnande effekt rent generellt.

Min poäng är alltså att godis fungerar, men det är inte en belöning. Det handlar om att avleda, och ändra fokus 🙂

Vad har då detta för betydelse?

Av flera anledningar.
Dels så vill jag lyfta detta eftersom att jag har sagt på bloggen, i radio, på tv, att man kan ge en morrande hund en godis. Detta är något jag fått en del kritik för, men det är inte mindre sant för det.

Just nu har jag en fruktansvärt bitande valp hemma som verkligen terroriserar barnen och biter mina barn alldeles för mycket. Så som valpar gör.
Jag har då sagt till mina barn – Varje gång valpen biter er, släng då en godis på marken!
En vän sa då till mig – Du belönar ju att hunden bits!
Vilket verkligen är fel.
Valpen biter av en mängd olika anledningar, det är inte med samma känslor hon äter godis.
Får hon en godis varje gång hon biter barnen, så kommer bitandet att avta och en positiv relation kommer istället att uppstå mellan barn och hund.
Bitandet är inte längre intressant för valpen.

Sen men inte minst då det gäller riktiga belöningar för att hunden ska göra saker, lära sig saker.
Har man inte förstått fullt ut vad en belöning är, då kan det vara lite svårt att lära en hund bra saker – lydnad – cirkuskonster – med mera – med hjälp av belöningar.

Detta är något jag pratat om många gånger förrut – Det är INTE en belöning bara för att hunden får något att tugga på.
En fälla anser jag som hindrar många hundägare som vill lära sin hund något.

God morgon!  🙂

63 svar på ”Att belöna bort rädsla – Det går inte!”

  1. Hundar är fantastiska! Har sett en hel del dokumentärer med hundar som räddat sina ägare från både epilepsianfall, hjärtattacker och annat! Otroligt vad dom gör för oss människor!
    Man blir så glad, och samtidigt förbannad och ledsen när man ser hur en del behandlar dessa kloka, vackra djur!

  2. Har jag förstått rätt om du menar att det går att lösa rädslan med hjälp av godis men att detta inte räknas som att lösa med belöning?

    Eller menade du att det inte alls går att lösa med godis?

    Jag skulle vela säga att godiset ändrar känslan i hunden 🙂

  3. Rädd för mötande hundar. Vi gör allt vad vi kan med mat o godis för att hjälpa vår hund att inte vara rädd för alla hundar vi möter på gatan (morrar o skäller o vill nästan attackera o hänger i kopplet). Läser denna blogg och tar in alla tips, vi har även köpt lektioner av en hundtränare här i stan men det är superjobbigt att möta hundar. Vår härliga hund har nu blivit åtta månader och bott hos oss i 2,5 månad, blev alltså kvar hos kenneln rätt länge och jag har en fråga.
    Kan vi ha gjort att han upplever hundmöten så läskiga eftersom han nu är i koppel? Sin första tid var han med sin flock (många hundar) och alltid lös (hade haft koppel ett par gånger när vi köpte honom) och sen när han kom hem till oss så kopplade vi honom och helt plötsligt sitter han fast vid hundmöten. (Han får dagliga stunder lös i skogen men vi bor tätbebyggt och har honom kopplad på gatorna.)
    Vi träffar hundar (kompisar) som han leker med – lös – och det går bra efter en första lukt/lära känna-stund.
    Tilläggas kan att han är tonåring med stort T. Luktar och kissar överallt. Dottern går unghundskurs där han skällde hela första lektionen! men andra gången bara i ca 2 min.
    Hemma är han världens mysigaste. Leker, busar, vilar gärna myser i vår famn och äter bra. Vi är fem i familjen (yngst är 13). Vi övar även dagligen med att vara ensam för det har han heller aldrig varit innan han kom till oss. Vi har aldrig lämnat honom ensam utan gör ”enligt instruktioner” med korta stunder och det går framåt men han är duktig på att tala om när det inte passar (ylar).
    Ni alla på den här bloggen verkar vara fulla med kunskap och jag tar gärna emot tips. Vi vill ju inget än att vår hund ska få njuta fullt ut och slippa det jobbiga beteende han har idag vid hundmöten.
    Tack på förhand!
    /Tova

    1. Angående hundmöten i koppel kanske BAT-träning kan passa er? Det är en väldigt saklig metod som kan hjälpa hundar (och hundägare 😉 ) att skapa nya trygga vanor runt störningar, jag själv gillar iallafall tänket och sättet att jobba väldigt mycket. Det finns böcker och DVD:er samt en hel del intressant att läsa om det om du googlar, ett litet tips bara 🙂

      1. Ja, det skriver jag under på. B.A.T. fungerar verkligen.

        Men du måste ha grundfostran för att träna, som med all träning.

        Kommunikationen mellan hund människa är som alltid annars viktig.

    2. Titta på helheten. Fundera över hur er vardag ser ut, kommunikationen och vilka regler ni har för övrigt.
      Allt hänger ihop.
      Att punktträna tjänar ingenting till.

      1. Jo det tänker vi på hela tiden och övar på att vara konsekvent m m. Har bra kommunikation tycker vi men självklart kan allt bli bättre, vi är ju ff nya med varandra.

  4. Hej har en fråga har en valp på 4månader som är mörkrädd det vill säga när jag ska rasta honom sista gången så vill han inte kissa han håller sig och vill bara gå in och då sker olyckorna annars är han rumsren hur gör jag i detta läge? Mvh maria

    1. Jag lärde omedvetet in kommandot ”kissa” sa det varje gång jag var ute ”ska du gå och KISSA?” och sen belöning när det blev så. Varje gång. I min hunds värld gäller tydligen ”kissa” för både nr1 och nr2. Det är ett hemskt praktiskt kommando som jag är glad att jag råkade lära in.

      Sen hade jag satsat på att lära hunden att så fort man har kissat får man gå in igen. Min hund är också mörkrädd och det är klart att detta inte tar bort grundorsaken. Men vi har inget behov av att vara ute på natten, hade vi det hade jag miljötränat natt.

  5. Först tänkte jag ”men vänta lite nu…”, men efter att ha läst det en gång till blev det lite tydligare.

    Jag uppfattar det som att man kan belöna bort resultaten av rädsla (inte gå upp för trappan) och därmed belöna bort känslan (rädsla) hos hunden, dvs hunden förknippas trappan med något positivt istället för något negativt. Däremot går det inte att belöna (förstärka) den negativa känslan ”rädsla” m.h.a. (positiva) belöningar. Enda sättet att förstärka rädsla är att tillföra något ytterligare negativt som hunden upplever som skrämmande, t.ex. en arg eller ömkande husse.

    Det är egentligen bara enkel matematiklogik från lågstadiet. -2+5=3 ;-2+(-5)=-7 (jag vet, skitnördig liknelse, men min erfarenhet är att det inte är svårare än så. 🙂 )

    Mvh,
    Johan

  6. Motbetingning i form av godis är överskattat. Man trodde mycket på den metoden förr. En del försökte då ge sin hund mycket godis när den fick syn på en annan hund, för att den skulle få en positiv känsla. ”Baren öppnar när X kommer…” Men resultaten var nog sisådär… Man kan inte förstärka rädsla med positiva metoder.

    Däremot har jag läst att det faktiskt kan fungera på sikt att krama sin hund när den är rädd för något. Det är ju många skeptiska mot. Så vi vill inte äta när vi är rädda, men däremot är vi mer mottagliga belöning i form av trygghet och känslan som hormonet oxytocin ger. Rädslan ökar inte, den minskar.

    När jag var liten vågade jag inte åka Spöktåget på Gröna Lund, men när pappa åkte med så vågade jag 🙂

    Så på det sättet skulle man kunna ”belöna” bort rädsla…

    Och så fort hunden inser att det går att vara i trappan utan att något läskigt händer OCH att den dessutom får godis om man GÖR något, dvs tar 1 trappsteg (här får man ofta använda milt tvång i början) – så slutar den ibland jättesnabbt att vara rädd. Den fick klara av någonting…

    Som när ägaren stöttar hunden till att våga gå fram och nosa på något på mentaltestet.

    Men att mata i godis för att rädsla ska försvinna, nej, det funkar inte. Är man rädd för björnen eller vargen så hjälper det inte att äta godis, och det vet även hundar.

    Det var en av hundpsykologernas sämre teorier… 😉

  7. Men om jag tar fram en hundgodis och håller i handen när det blir hundmöte på promenaden, då tittar hunden upp på mig för att jag viftar med handen och visar att jag har en godis, då avleder jag förståss hunden vid hundmötet.

    När då hunden vi mötte har passerat så ger jag min hund godisen om den uppfört sig bra, DÅ blir ju godisen en belöning va?… alltså måste ju en godis vara både bra för att avleda och som belöning nästan på samma gång? 😀

    1. Det SU skulle göra är att ge hunden godiset (belöningen) direkt när den får syn på den andra jycken och här kan faktiskt en klickerdosan vara bra att använda för att snabbt få hunden fatta leken 😉

      Det är detta som kallas skvallerträning, lite förenklat så att säga

    2. Tror det viktiga att få till är att hunden förstår varför belöningen kommer fram om du vill ändra hundens beteende. Att bara ta fram en godis på ett för hunden oregelbundet sätt skulle jag säga är enbart avledande och inte inlärande.

      Båda kan fylla en funktion men vilket jag väljer bör ju vara baserat på vad mitt syfte är.

      Mvh,
      Johan

  8. Men om jag väntar med att ge godisen till Kajsa när hon redan sett den mötande hunden då går det inte, för när hon fått syn på en annan hund så tar hon inte godis, hon tittar inte ens på mig även om jag lockar med godisen.

    Och klicker fungerar inte heller, hon reagerar inte på klicket, man kan få klicka tills man få sår på tummen, hon bryr sig inte om klickljudet, hon bryr sig inte om nått när hon har låst sig, jag kan ta i Kajsa med handen under henne och vända hon åt ett annat håll, men hennes huvud är fortfarande vridet mot hunden hon ser, hon spänner sig så fruktansvärt och vägrar sluta stirra.

    Bara när hunden försvunnit, DÅ tittar hon på mig och undrar om hon inte skulle få en godis nu? 😀 … men då ger jag förståss ingen utan stoppar tillbaka godisen i fickan.

    Jag har märkt på Kajsa att det heeela tiden är på hennes villkor, hon kommer när HON är klar, hon ger mig uppmärksamhet när inte HON ser nått mer spännande osv…

    Jag vill berätta ännu en gång att jag anser inte att Kajsa är någon ”problemhund”, jag har haft en ”problemhund” tidigare som gjorde enorma utfall, högg, reste ragg hoppade och vrålade mot ALLT!, hunden högg mot småbarn som gick förbi, barnvagnar osv…

    Så att Kajsa ”bara” låser sig och stirrar på folk och hundar är förståss irriterande och skulle vara skönt att få bort, men det går ju leva med 🙂

    1. Skulle påstå att du och din godis är värd mindre för hunden än att engagera sig i andra hundar och människor. Antingen får du se till att hitta något som är värt mer för Kajsa eller så får du se till att engagera sig i andra hundar och människor blir mindre värt. That’s it.

      Eller så gör du helt enkelt som du skriver, släpp det och sluta irritera dig på det. 🙂

      Mvh,
      Johan

    2. Skulle vilja säga att din godis inte är en belöning för din hund …

      Att klickern ”inte fungerar” har jag svårt att tro, det gäller att få hunden att koppla ihop klickern med belöning, har inte hunden förstått det då blir det svårt att använda en klicker, eller annan markör, för att lära hunden något.

      Jag tror, utan att ha sett er, att det felar i en för hög kravställning och att du inte hittat rätt belöning. Förändra någon av de parametrarna (helst båda) till det bättre, så kommer du även att få se resultat som går i rätt riktning, ett steg i taget 🙂

      1. Jag tror att godis visst kan vara en belöning, men inte tillräckligt stark i just dessa sammanhang. Jag har alltid gillat glass och ser det som guds gåva till mänskligheten, men inte katten hoppade jag som nykär och pilsk 20-åring upp från sängen och sprang ut på gatan bara för att glassbilen kom!

        Eller som Einstein (egentligen inte) sa; ”Allt är relativt.”…:-)

        Mvh,
        Johan

        1. I just detta läge ser inte hunden godiset som belöning, och det var nog lite detta Fredde ville få fram, och som även jag alltid varnar för, man tror man belönar för hunden får ju en godis, men för hunden är det i just detta fall ingen belöning.

          Många slentrianbelönar med godis, med boll, med …. Men hunden ser det aldrig som belöningar. Syns tydligt i många fall, just för att det man ”belönar” aldrig blir bättre vilket det skulle bli OM hunden såg det som belöning 😉

          1. Säger inte emot. Det är hunden som avgör vad som är en belöning, inte jag…och det kan som sagt variera beroende på omständigheterna, såväl för hundar som hormonstinna 20-åringar. 😉

            Mvh,
            Johan

  9. Haha… Johan har världens enklaste lösning!… dagens tips till frustrerade hundägare… sluta irritera dig på problemet och låt hunden vara ifred 😀

    Nä jag ska självklart göra så gott jag kan med att få Kajsa bättre dag för dag, och ALLA era tips är overdeliga!… varför gå kurser när man har alla hundproffs samlade här på Fredriks blogg? 😀 😀 😀

  10. Givetvis kan man inte belöna bort rädsla men att avleda och få hunden att fokusera på godiset istället är väl heller inte att förringa som metod. Våra hundmöten funkar hyggligt tack vare detta. Saga söker upp mig när hon ser hunden och precis när vi passerar så blir det ytterligare en godis. Inga uppträden alls. Men så är hon en extrem gottegris också! 🙂

  11. Har läst om Ian Dunbar som använder : Lure reward training.
    Något liknande kanske….

  12. Hur hittar man Fredrik steens mejl? Haha har en fråga angående rädslan med min hund men hittar inte hans mejl …

  13. Jag missuppfattar (säkert/förståss) hur Fredrik menar, men jag har själv lärt båda mina hundar att gå i trappor när dom var valp genom att sätta mig i trappen några trappsteg nedanför och locka med godis.

    Båda hundarna/valparna gick sakta ner ett steg i taget och om jag satt 2 steg nedanför så fick valpen en godis när den hade gått dom 2 trappstegen ner till mig… är inte det att belöna?, godisen valpen får är ju just en belöning för att valpen varit duktig!? 🙂

    ”Om då hunden är rädd för att gå i trappan, du ger hunden en godis varje trappsteg, då kommer hunden att komma på att varje trappsteg ger hunden en godis.
    Du avleder då hunden att fokusera på något annat än att vara rädd.
    Med tiden kommer då hunden att komma på att trappan inte är farlig.”

    Visst avleder man med godisen, men min uppfattning är ju att valpen ser godisen som en belöning, den kämpar sig försiktigt ner steg för steg i trappen för att tillslut få sin belöning/godis… så tänkte jag när jag tränade mina 2 valpar att gå i trapper, men jag tänker nog fel då 😀 … men det fungerade.

    1. Jens, jag lär valpar/hundar att gå i trappor så som du beskriver, med den skillnad att om det inte går att locka med godiset för att få hunden att försöka att gå 1 trappsteg, och den inte litar på ägaren (ledarskap), så drar jag helt enkelt i halsbandet så pass att framtassarna kommer ner på nästa trappsteg. Och berömmer och belönar sedan som om hunden gjorde det själv. Sedan krav på en pytteliten prestation igen – face your fear! Sedan belöning. Inom minuter går hunden i trappan.

      När hunden på något sätt förmås att pröva att gå i en trappa och upptäcker att den klarar det utan att halka etc så är denna erfarenhet i sig en boost för självförtroendet, men det hjälper också till att få matbelöning…

      När ett rovdjur vill fälla ett farligt byte så är syftet att få mat. Hoppet om matbelöning gör att den besegrar sin rädsla.

      Men en trappa är en ”död” sak. En främmande hund är levande och den kan anfalla och bitas. En trappa vänjer man sig snabbt vid, men det tar mycket längre tid att etablera en relation med en främmande hund. Om köttbullen hjälper eller inte beror på hur stor den aktuella faran är…

  14. Om man har en hund som är lite osäker för att gå i en trappa så kan man avleda med godis för att få den att våga ta ett steg i taget. Glasklart.
    Men om man har en hund som verkligen är rädd för att gå i trappan för att den har ramlat och slagit sej tidigare, går det att få bort med att godisbelöna den för varje trappsteg och få den att bli orädd för trappan?

    Igår så gick jag in i en öde verkstadshall när det var mörkt och jag kunde inte tända. Hundarna stod utanför och vågade först inte följa efter mej men tillslut efter att jag ropat på dom så kom dom en efter en med svansen mellan bena och hukande gång.
    Om dom hade varit rädda så hade jag aldrig fått in dom enbart genom att gå in själv och locka på dom (Jag lockade inte med någon belöning) men dom såg helt skräckslagna ut när dom stapplade in.
    Det var läskigt, mörkt och luktade konstigt för hundarna så visst fick dom samla på sej lite mod innan dom vågade sej in men det är ju inte samma sak som rädsla. En rädd hund hade inte gått in frivilligt ens om jag haft en skål med köttbullar att locka den med. Eller?

    1. Jag tycker det låter på din beskrivning som att dina hundar var rädda, men deras vilja att lyda dig var starkare än rädslan de kände.

      Har du själv aldrig gjort något du varit rädd för att göra? 😉

      Mvh,
      Johan

      1. Jo men självklart kan man säga att dom var rädda men det jag menar är att gradera rädslan och inte se allt som stark känsla av övermäktig rädsla.
        I vårt fall så var det säkerligen så att hundarna såg att jag vågade mej in först, sedan tog nyfikenheten över och dom ville in och titta. Jag ropade i princip åt dom att dom fick följa med in men ville dom så kunde dom stanna utanför.
        Jag tror att hundarna litar på mej, säger jag att något är ok så är det ok så visst var det bidragande.

        Nyfikenheten är en stark drivkraft hos en hund som man kan utnyttja om hundarna får fundera och agera för sej själv. Jag kan inte tvinga någon mot något som den är lite nyfiken men osäker på, möjligtvis egga den lite.

        Det jag menade är att vi kan bli lurade. En hund som gärna vill testa något som känns läskigt men spännande kan se totalt livrädd ut. Hukande gång, spända tassar och svansen delvis mellan benen. Om hunden då får tid på sej att fundera och vi varken tvingar eller skrämmer den men kanske uppmuntrar eller bjussar på gottis så släpper snart den typen av osäkerhet.

        Jag har aldrig haft en hund som varit väldigt rädd för något. Alltså så rädd att den stänger av, kryper ihop, försöker fly långt, försöker försvara sej i panik osv.
        Kort sagt vad gör man då?

        Jodå, jag är rädd för vissa saker. Att vara instängd i ett litet utrymme gör att jag får panik, jag åker tex aldrig i en hiss. Dom gångerna jag har varit tvungen att vara i ett litet utrymme(röntgen tex) så har inte mina egna förnuftstankar räckt till.( Jag har stuckit iväg efter att jag anmält mej i kassan) Jag har inte kunnat mutats in men jag har fixat det om jag har haft med mej en lugn och bestämd person. Senaste gången var jag beredd på att fly i sjukhusskjortan men blev ”fångad” av en sköterska. Hon ömkade inte men var så trygg att jag gav med mej.
        -Du klarar av att ligga här 20 minuter av ditt liv. Punkt. Jo, det gjorde jag( med lugnande medel också förstås)men jag tjöt och kräktes i 2 dagar efteråt av vanmakten att ha fått ligga ”begravd i en cell”.

        Självklart är jag osäker på annat men antingen är det så att nyfikenheten tar över, eller så kan jag resonera förnuftigt eller så blir jag övertalad eller tvingad. Den rädslan släpper snart och blir till något roligt, rutin eller nåt jag jag kan känna att det var otrevligt men jag fixade det.

        1. Håller absolut med om det finns grader av rädsla, precis som för andra känslor. Dock var det inte så jag tolkade ditt första inlägg, därav min kommentar. 🙂

          Ang. nyfikenhet och rädsla så läste jag någonstans att ofta är det de djur som är mest skygga/rädda som även är de mest nyfikna. Vet inte om det stämmer till 100%, men lite lustigt är det iaf…

          Mvh,
          Johan

          1. Jag vet att det är jättesvårt att exakt läsa vad den andra menar med sitt inlägg.
            Jag läser det och tolkar det på mitt sätt och svarar med mina ord och tankar.
            Den som skrev första inlägget tror då att jag ifrågasätter det han skrev först eftersom han läser mitt svar med sin egen tolkning.
            I själva verket om vi hade träffats så hade vi haft exakt samma syn på saken men nu tror båda att den andra är lite stollig.
            Det är extra svårt med text eftersom man försöker förkorta det man skriver och lämnar massor med ord mellan raderna…

            Förklara det fenomenet matematiskt Johan…

          2. Haha…så här ser mitt matematiska förslag ut. 🙂

            X=x1+A=x2+B

            X=fenomenet/händelsen
            x1(2)=variabler =person 1(2) känslor/värderingar etc.
            A & B=konstanter = vad person 1 resp. 2 faktiskt såg/hörde etc.

            För att denna ekvation ska gå ut (=att vi har samma uppfattning om händelse X) så måste både vad vi faktiskt ser/hör och hur vi tolkar/värderar det matcha.Även om vi ser samma sak (A=B) så måste ändå våra tolkningar matcha för att vi ska ha samma uppfattning om händelse X. Det tror jag är anledningen till varför det lätt blir missförstånd, kanske särskilt i skrift då det lätt blir en stor skillnad mellan hur jag ser något(A) och hur jag beskriver det (B).

            Köper du den matematiska förklaringen? 😉

            Mvh,
            Johan

  15. Så intressant! Visst kan man se det du skriver om som en lek med ord, men också som den pyttelilla skillnad som gör om man lyckas få sin hund att göra/lära sej det man vill eller inte. Det är ju hos mej som ledare som den lilla skillnaden finns om vi lyckas eller inte med det vi övar på, och det gör mej så frustrerad när jag inte själv kan se vad jag gör för fel…

    1. Ibland kan det hjälpa om någon filmar en när man håller på med något, t.ex. Jobba med hunden. Det gör att man får se det ur ett annat perspektiv och ibland är det allt som behövs för att veta vilka fel man gör…och vad man gör rätt. 🙂

      Mvh,
      Johan

  16. Jag tycker du skriver bra Gunilla Melkersson, jag förstår precis hur/vad du menar 🙂

    Klokt och bra skrivet! 🙂

  17. Haha… dina uträkningar är rena kinesiskan, jag fattar INGET av det där… för själv har jag brottats med gångertabellen i 25 år 😀 😀 😀

    1. Det är för att du gör det för svårt för dig. Det handlar bara om plus och minus. 😉

      Men om vi använder andra, icke-matematiska termer, så handlar det om att det vi upplever består av en objektiv del (hunden går med svansen mellan benen) och en subjektiv del (det betyder att hunden är livrädd/det betyder att hunden är lite ängslig). För att du och jag ska uppleva något på samma sätt så gäller det ju att både den objektiva och den subjektiva delen måste matcha (inte nödvändigtvis vara samma/identiska, men just matcha). Och även om vi ser samma sak (hunden går med svansen mellan benen) så kan vi tolka det på olika sätt…vilket förklarar varför det så lätt blir missförstånd…enligt mitt sätt att se det. 🙂

      Hoppas det blev tydligare nu utan en massa matematik. 😉

      Mvh,
      Johan

  18. Jag kan inte säga att jag hänger med till 100%… men lite lättare att förstå blev det 😀

    1. Om du kollar på en film och sen ska beskriva den för mig så kommer jag troligtvis få en annan uppfattning av filmen baserat på din beskrivning jämfört med om jag såg filmen själv.

      Även om vi båda sett samma (objektiva) film och sen ska beskriva den för någon annan så kommer vi troligtvis att beskriva den på olika sätt baserat på våra egna (subjektiva) preferenser och tolkningar…typ. 😉

      Blev det ett par procent klarare nu? 🙂

      Mvh,
      Johan

  19. NU är jag med! (jag gillar film) 😀

    Jag är inte bara med till 100%… jag HÅLLER MED till 100% också! 😀

    Jäklar vad du är bra på förklara, är du psykolog eller lärare? 😀

    1. Haha…Jag är bara en liten pojke som inte förstod mig på världen, som vuxit upp och fortfarande söker att förstå.

      Med tack för de snälla orden! 🙂

      Mvh,
      Johan

  20. Varsågod! jag tycker du verkar förstå saker väldigt bra.

    Dom flesta på den här sidan verkar så jäkla duktiga på hundar och deras beteenden, eftersom jag ställer mest frågor så måste jag ju kunna minst… eller så är det jag som vill lära mig mest? 😀 😀 😀

    Jag är ju igentligen en reptilkille som blivit hundkille, jag brukar säga att jag brottas hellre med en skallerorm än en bråkig hund (beroende på ras förståss) 😀

    1. Jens, nej, de flesta av oss är inte särskilt ”duktiga”. Vi har alla våra styrkor och svagheter. Så förringa inte dig själv!!!

      Johan har sagt en himla massa bra saker till dig i den här tråden. Och jag tror att han satte fingret på ett av dina problem när han sa ”Det är för att du gör det för svårt för dig”. Just då gällde det matematik men jag tror faktiskt att det gäller din relation till Kajsa också.

      Jag har av min hundtränare fått två bra allmängiltiga hundråd (som nog gäller för resten av tillvaron också):

      1. ”Om du förväntar dig att något kommer att bli svårt så kommer det också att bli det. Om du däremot inte förväntar dig något problem med en viss uppgift så kommer det heller inte att bli det.”

      2. ”Tänk och analysera inte så j*vla mycket, GÖR något istället” (måste sägas på bred skånska för att ha full effekt)

      Min erfarenhet av ”duktiga” hundmänniskor (oavsett vilken träningsfilosofi de tillhör) är just att de tar för givet att saker och ting kommer att fungera, de tar inte ut problemen i förskott. De skrider till verket med lugn, självförtroende och självklarhet, vilket hunden naturligtvis omedelbart uppfattar.

      Jag är en sådan där tråkig akademikertyp som vill fundera över alla alternativ, få svar på alla frågor, kolla för- och-nackdelar innan jag skrider till handling. Men det funkar ju inte med en hund. Den väntar ju inte medan jag tänker. Man måste GÖRA något istället. Och då menar jag verkligen GÖRA, inte bara ”testa” eller ”prova” något för då har du nästan redan definierat att det inte kommer att fungera.

      Gunilla M skrev någonstans att Kajsa vet precis var hon har dig. Jag håller med. Kajsa bestämmer, du gör allt för att behaga. Om hon är en osäker hund som du skrev någonstans så tror jag faktiskt att detta att vara ledare är ganska jobbigt för henne. Dina kompisar säger att du är för snäll mot Kajsa. Du tycker inte det är kul att gå ut med Kajsa. Lägger man ihop detta så tror jag att både Kajsa och du hade mått bättre om du hade tagit över kommandot.

      Jag tror att du kommer att få rätt på Kajsa oavsett vilken träningsfilosofi du än väljer MEN du måste bestämma dig och sen gå in i det med inställningen att det kommer att fungera. Du har en tuff ras och måste vara tuff själv. Kajsa behöver inte bara en lekkompis utan också en flockledare! Och det går att vara båda!

  21. Till Mys-Maja… du har rätt i det du skriver, helt klart!

    Det är bara EN sak jag vill ändra på i din text 🙂 du skrev ”Du tycker inte det är kul att gå ut med Kajsa.”

    Jo det tycker jag, att gå ut med Kajsa är det härligaste och roligaste jag vet, jag lever för att vara ute med Kajsa och promenera och träna hon, men jag tycker det är jobbigt/irriterande när hon stannar och låser sig hela tiden när hon ser något eller ska lukta på allt så länge.

    Det kanske verkat så att jag inte gillat att vara ute med Kajsa pga hennes låsningar eftersom jag skrivit och bett om hjälp/tips, men så är det alltså inte… jag gillar verkligen att vara ute med Kajsa trotts att hon låser sig och stirrar på nästan allt som rör sig 😀

    1. My bad, jag drog slutsatsen baserat på att du tycker det är tråkigt att vara med henne när hon låser sig vilket hon gör hela tiden… men det är ju bra att det inte är så.

  22. Det är lungt 🙂 jag förstår att det kan tolkas som att jag inte gillar att gå ut med Kajsa eftersom jag har bett om tips och råd 🙂

    Fin hemsida/blogg du har, var in och tittade 🙂

Kommentarer inaktiverade.