Fredrik Steen

Ett långt inlägg om rädsla.

En härlig kompis jag träffade förra sommaren 🙂
”Råttan” på bilden har inget med inlägget att göra.

 

Rädslor hos hunden! 

Jag vet att jag skrivit om det tidigare men vill göra det igen. Ämnet är egentligen så stort så man skulle kunna göra en hel bok om bara rädsla 🙂

Detta med rädslor är enligt mig verkligen komplicerat och handlar väldigt mycket om individen.
Varför hunden är rädd för ”något” kan vara intressant, men min erfarenhet säger mig att det trots allt inte har så stor betydelse för själva lösningen.
Därför tycker jag inte att man ska fundera och analysera detta alldeles för djupt.

Exempel – En man trampade ”Fido” på tassen när han var 3 månader. Sedan dess har han varit rädd för män.
Det kanske är sant, det kanske är anledningen till rädslan för män.
Men det kan också vara att du som hundägare blev arg på killen och skrek på honom samtidigt som du ömkade din valp – att det var det som gjorde hunden rädd för män.

Om man då försöker träna bort rädslan med utgångspunkt – Mannens fel, då blir antagligen träningen fel och hundens rädsla förstärks ytterligare.

Var försiktig med att analysera ”varför”. Koncentrera dig istället på fakta och nutid.

Sen ska man komma ihåg att rädslor är – överlevnad!

Alltså, vi ser ofta rädslor hos en hund som något oerhört negativt när det istället kan vara ganska sunt. Det ska man också ha med sig i bagaget.

Varför hoppar inte jag Bungy Jump – för att det är läskigt och för att folk faktiskt dör ibland.
Är jag då fegare än den som hoppar, eller är jag bara smartare?
Ställdes jag inför ultimatum – Hoppa eller din son dör – då hoppade jag, men inte annars.

Nästa sak som är oerhört viktigt att komma ihåg är att rädslor finns i olika skalor. Allt ifrån lätt oro till extrem panisk rädsla.
Framför allt är detta viktigt att tänka på när man får tips om lösningar på problemet.

Exempel –

En hund är lätt oroad över främmande människor. Som hundägare låter jag därför hunden träffa främmande människor som får ge hunden godis.
Snart har hunden lärt sig att främmande människor är snälla och inget att oroa sig för.

En hund är paniskt rädd för främmande människor. Som hundägare låter jag därför hunden träffa främmande människor som får ge hunden godis.
Men eftersom rädslan redan från början var så stark, och att hunden var dag utsätts för detta känsloläge, så kommer därför rädslan för människor bara att stegra dag för dag, oavsett godis.
Förutom att hunden bara tidigare var rädd för främmande människor, så är hunden nu så stressad och beredd på flykt, inför flera saker.
I detta fall kan då träningen ha motsatt effekt.

Sen brukar jag prata om två olika typer av rädsla, eller varför hunden är rädd.
En hund är rädd för smällar redan från början av livet. Detta på grund av olika genetiska arv, men också på grund av uppfödning där kanske mamman var rädd för smällar.

Denna typ av hund är det svårt att träna bort rädslan på. Däremot kan man lindra rädslan och lära hunden hantera sin rädsla med stöd av mig som ägare/ledare.

 

Den andra typen av hund som är rädd för smällare är hunden som råkat ut för något obehagligt i samband med en smäll.
Samtidigt som en smäll sker, då ramlar husse/matte och slog sig.
Då finns då risk för att hunden förknippar smällen med ett obehag och därför blir rädd för smällare.

Detta går ofta att träna bort så att hunden blir helt återställd.

Om man ska prata hundars mentalitet i samband med rädsla, då säger min erfarenhet följande –

De hundar jag träffat där dessa hundar haft en ”ängslig” sida och därmed varit rädd för olika saker, är ofta hundar som är veka, eller ngt veka.
Motsatsen till vekhet är hårdhet.
När man pratar om hundars vekhet/hårdhet så pratar man egentligen om ”hundens förmåga att komma ihåg” – bra och dåliga saker.

Teoretiskt kan man säga att man kan skrämma en hård hund rejält, men bara minuten senare verkar inte hunden komma ihåg att den blivit skrämd.
En vek hund kan man skrämma idag, och den kommer alltid ihåg det.

Sen har det också betydelse hur lättskrämd hunden är.
Då handlar det om hundens dådkraft, dvs ”hundens mod” (vad krävs för att lyckas skrämma hunden?)
Men sen också hundens nerver.
Hur håller hunden ”ihop” då den blivit skrämd?
Kan hunden sortera vad som skrämt den, eller blir den bara allmänt rädd och flyktbenägen.
Detta har oxå stor betydelse.

Allt detta med hundens mentala status har oxå betydelse i den träning man gör för att försöka träna bort rädsla.
Det gör givetvis det hela mer komplicerat, tyvärr.

Sen har hunden andra mentala bitar som man ibland kallar hundens motorer.
Dvs – hundens kamplust, hundens skärpa/försvarslust.

Har hunden stora resurser av detta, då kan man komplettera rädslan med att ”gasa” lite mer på detta.

Låt oss säga att en hund med en stor kamplust är rädd för att gå i trappor.
Med denna hund tar jag och leker kraftfullt med. Jag leker med en trasa och hunden älskar detta och ”gasar” på.
Jag går sedan upp i en trappa och vill leka vidare.
Med största sannolikhet kommer då denna ”trapprädde hund” trots sin rädsla att komma upp i trappen för att leka.

Men rädslan för trappen har inte avtagit nämnvärt för det, tyvärr.
Nästa dag, och utan lek, då vägrar hunden gå upp för trappen igen.
Leker jag en mängd gånger med hunden i denna trapp, då kommer hunden snart lära sig att just denna trapp är okej….. men nästa trapp är läskig igen.

 

Att tänka på vid träning!

Tänk dig att du varje dag blir satt i en situation du blir fullständigt livrädd för.
Dag ut och dag in, utsätts du för detta.
Hur mår du då efter en tid?
Kan det vara så att din ständiga rädsla varje dag gör att även tiden då du inte utsätts för detta känns värre.
(Tänk någon som varit i strid i krig, men är nu hemma. Mår denne person bra bara för att det inte är krig här?)

Det är därför jag menar att man måste vara oerhört försiktig då man tränar ”rädsla” så att man istället inte gör livet värre för hunden.
Och det är oxå därför jag är en förespråkare till att fundera en stund –
”Min hund är rädd för främmande män, men måste hunden utsättas för dessa främmande män?”

Min erfarenhet säger mig att det ofta är bättre att ge ”semester i rädsla”.

Om en individ som varje dag utsätts för stark rädsla helt plötsligt slipper vara rädd en tid, då hinner hunden på något sätt ”landa” och har lättare att sortera, men framförallt känner den ett större lugn och trygghet.
Denna trygghet är viktig, framför allt i förhållandet med dig.
Glöm inte bort – att i träning så är det du varje dag som sätter din hund i dessa ”livsfarliga” situationer, och hunden vet att det är du som gör det.

Och bara vilan från rädslan kan faktiskt göra att hunden efter en tid tappar rädslan, eller i alla fall stora delar av rädslan. Jag har till och med varit med om att den försvunnit helt av sig självt.

Ja, det var lite tankar om rädsla igen 🙂
Hur tänker du?

Skriv och berätta!
 

 

 

53 svar på ”Ett långt inlägg om rädsla.”

  1. Hej fredrik!
    Jätte bra inlägg tycker jag!
    Min tik är osäker på nya människor, men bara vissa.
    När hon träffar min moster med familj så morrar hon och skäller på dom och de gör hon inte med någon annan, så dom vågar inte komma hem till mig.
    När jag är ute med henne på kvällen när de är mörkt så får ingen som är ny för henne (mina vänner) komma fram o hälsa på mig. Hur ska jag göra?

  3. Jäkligt bra inlägg tycker jag. Jag har märkt på min hund speciellt när det gäller smällare att det var mycket bättre att vara ifrån det runt nyår än att hela tiden utsättas för det. Han har klarat enstaka smällar på ett mycket bättre sätt den här gången än andra år när man hela tiden hörde smällare.
    Den andra rädslan han har är Schäfrar (ironiskt nog 🙂 ) Som valp blev han påhoppad av en Schäfer och det var traumatiskt, fysiskt gick det bra men han kommer nog aldrig glömma det, bara han känner lukten av just den hunden så skäller han med en otrolig ångest, ser han andra Schäfrar skäller han också men sista tiden har jag märkt en viss skillnad i intensiteten. Kanske kanske börjar han förstå att ALLA Schäfrar inte är fiender? Jag har accepterat att hunden som flög på honom ( ägs av en alkis för övrigt ) kommer han aldrig tolerera men jag hoppas han med tiden kommer att känna sig mindre rädd för andra liknande hundar, hoppas man för mycket då?

  4. Du har så rätt, framförallt i att ämnet är svårt!
    Hur ska man tänka, träna och sen agera i vardagen?
    Hur botar jag min hund som inte var skotträdd från början, blev det vid en ytterst stressad situation och sen dess blir mer och mer rädd för alla slags höga ljud?
    Man vill agera, träna men inte skrämma hunden ännu mer så den kommer att bli panisk.
    Det är hundens psyke, mitt psyke och den situation som råder när vi tränar. Kan mitt förnuft råda över sånt? Ja lite, men mest bestämmer känslan och kroppsspråket hos mig!
    Ja, jag tänker fritt, samtidigt som jag skriver. Det blir lite rörigt, men förhoppningsvis ärligt. Inga direkta frågor, mest lösa tankar. Jag tror att jag har den friheten….
    Trevlig kväll!
    Gisela

  5. Ett av som bästa tips Fredrik kommit med här på sin blogg var när han skrev om skotträdda hundar som är rädd för smällare/raketer kring nyårsafton.

    Då minns jag att Fredrik skrev och tipsade om att man kunde köpa en vanlig knallpulverpistol på leksaksaffären och sen gå ut och sen när man är ute med hunden så kan man trycka av ett knallskott och lossas som ingenting… man ska spela döv själv oavsett hur hunden reagerar.

    Jag tycker det lät toppen, min hund är jätterädd för raketer/smällar på nyårsafton och valborgsmässoafton, så jag har funderat på köpa en knallpulverpistol och testa 🙂

    Det var på en bloggning i vintras nångång Fredrik skrev om det och de la jag minsann på minnet 😀

    1. Det är så rätt, ju mindre du bryr dig desto mindre kommer din hund att bry sig, över tid.

  6. Vad roligt att det här inlägget postades i samband med att min valp kommit in i någon slags period. Hur står det till egentligen? Igår kväll gick vi ner till en liten park och där satt en människa på en bänk. Valp tyckte det var läskigt och för första gången (4,5 månad) visade hon att hon tyckte att det var läskigt. Hon morrade lite och ”moffade” och ville gärna fly. Jag grävde lite i marken och hon kom och kollade vad jag hade hittat – godis, men sen återgick hon till att hon ville därifrån. Människan som satt ner på bänken fick kalla lite på valp och hon upptäckte snart att det inte alls var läskigt och när vi gick därifrån var hon jätteglad.

    Men samma sak hände i morse, fast det var en hund som hon blev rädd för. Det jag undrar är hur jag ska ta mig till väga vid sådana här situationer för att hon ska kunna bli modig och inse att det här var ingenting farligt?

    1. Att avleda rädsla med något roligt men naturligt är det jag i första hand gör 🙂
      Om en hund blir rädd – då är det otroligt viktigt hur ”ledaren” uppfattar det som hunden känner sig rädd för. Det märker hunden.
      Om hunden blir rädd, men ”ledaren” bara leker vidare,,….. det är det bästa anser jag 🙂

      1. Det enda jag tänker om lek är att hon kan bli uppstressad av det. Vid sådana situationer vill jag hellre ha en lugn hund. Tänker att jag belönar för nyfikenhet och även när hon är just lugn. Hur går dina tankar där?

          1. Där blir det nog mer vad som händer i situationen, om utgången blir bra så blir hunden lite mer självsäker, den löste situationen på ett bra sätt, men det är ett tveeggat svärd, för OM det blir det motsatta åker hunden ned i källaren direkt så att säga …

          2. Nämen om hon går fram eller nått får hon ett ”bra” och en godis. Om det finns möjlighet för henne att gå fram till det läskiga eller om hon gör det självmant så belönas det ju på det viset. Finns det inte möjlighet att gå fram tänkte jag att man klickar henne och belönar på det viset.

          3. Det du gör när ”hon går fram” tror jag inte är en belöning. I alla fall inte en belöning för att hon ”vågade”.
            Jag tror att du kan belöna att ”hon törs”, men inte att du belönar och på så sätt direkt minskar rädslan….
            Inte fel, inte rätt…. bara ett annorlunda tänk 🙂

          4. Martina, tänk om det är en plastpåse som hunden reagerar med rädsla inför, men vågar sig fram, och precis när hunden kommer ända fram fladdrar den till av vinden, och då kan det slå bakut. Det enda, anser jag, är att vara helt neutral, ingen respons alls, varken belöning eller korrigering, brukar vara det bästa i den typen av situationer 😉

          5. Intressant. Ska fundera på den saken och faktiskt kolla hur hon reagerar om jag använder mig av lek istället. Tack så jättemycket för ett nytt perspektiv!

        2. Alltså… du kan enligt mig inte belöna känslor… bara det hunden gör – trots känslor… 🙂

          1. Alltså… Jag känner mig inte på toppen av min intelligens här… Jag fattar inte vad skillnaden mellan att ”våga” och ”hon törs” är??!? Eller menar du att det ÄR samma sak, bara att du ser det ur en annan synvinkel i andra meningen..? :-/

          3. Tack Anna, ibland blir det inte bättre för att man läser flera gånger – ser bara samma sak ändå! Men då fattar jag. Även lite förvirrande (iaf för andra som inte vet vad vem av oss skrivit) att vi har samma namn utan nåt som skiljer oss åt! 😉

          4. Jag har testat att byta namn men jag sitter vid olika datorer och då glömmer jag bort att byta det förvalda namnet.
            Hur får man dit en bild vid ens namn?

      2. Jag håller med, för att prata lite ”termer”, du ignorerar hundens reaktion (beteende), ger det ingen respons, allt fortsätter som vanligt och hunden får ett bättre självförtroende 😀

        Fan, det här är inte bra, inget att tjafsa emot idag/ikväll … :-O

        1. Ja, det om plastpåsen – nått vill du allt tjafsa om! =P Men faktiskt att man håller sig neutral, vågar hon sig fram igen då är det bra. Annars kanske ta ett steg närmre och förhoppningsvis vill hon då komma fram. Så märkliga, konstiga eller bara intressanta saker man hittar i vardagen får man vara uppmärksam på och belöna, ”Vad duktig du var som gick fram” för att sedan klara de läskigare sakerna.

  7. Riktigt bra inlägg om de mentala bitarna, hur de hänger ihop och så förstås detta med rädslor.

    Många S.k mjukisar som skvallertränar, gör det med rädda hundar och gör lite fel, de utsätter hunden för, för mycket rädslor, och därför går det inte framåt. Man måste i de lägena ha vad jag kallar ”fingertoppskänsla”.

    En annan metod som är bra, är BAT (Behavior Adjustment Training) … Något för de med rädda hundar att läsa in sig på …

    Detta med semester från rädslor, att lära hunden ”komma ned” eller vad man ska säga, löser många problem där rädslor och även stress finns med i bilden … Lite så där ”automagiskt” så att säga 😀

  8. Kan jag göra min hund rädd för bilar, utan att en bil kör på hunden?
    Ja, genom att hugga mig i benet med en kniv varje gång vi möter en bil. Snart kommer hunden vara rädd för bilar eftersom jag skriker av smärta varje gång vi möter en bil.
    Det gör hunden rädd för bilar 🙂
    Nu känner jag mig lite knäpp, men kände för att skriva det bara 🙂

  9. När jag hade min förra schäfer hade han problem med mörka män. Det hade visat sig, att uppfödaren när inte valparna löd på en gång, använde en batong på dem. Bland våra vänner var del som var mörka och det var svårt när de kom på besök. De fick stränga order om att nonchalera valpen och det tog tid, men men han lärde sig så småningom att alla mörka män inte var farliga. Men med tålamod så löste det sig.

      1. Japp, i varje fall när min man var där för att hämta hunden. Han körde tydligen med kadaverdisciplin. Vet inte om han hade varit militär eller… Men det här var i början på 70-talet så dressyr och uppfostran var tuffare då, inte alls den mjuka stil som är idag.

    2. När min rottis var ca. året fick vi nya grannar, en familj från Gambia.
      Deras kolsvarta ansikten och kritvita tänder var mkt hotfulla och skrämmande och inte blev det bättre av att de skrattade åt att han skällde och morrade. 😉

      Ingen av oss gjorde någon affär av att han blev osäker och rädd. Med tiden försvann det helt. Men vi hade ganska roligt åt honom på vägen.

      1. Tror att min schäfer också är rasist. I varje fall reagerar hon med ett rrrr,på alla fruntimmer med hucklen, slöjor och fladdrande kjolar.

  10. Jag har diverse invändningar… förstås! 😉

    Att försöka träna bort rädsla genom att göra hunden rädd gång på gång… det är ju inte så smart. Det är som att säga att man tränar inkallning när man varje gång ropar på hunden när den sticker åt ett annat håll i full fart.

    Angående trappträning skulle jag aldrig köra kamplek där. Jag tror att det skapar stress och även tar bort fokuset från att befinna sig i trappan. Det blir en sorts avledning. Men om man med en koncentrerad och lugn hund tar 1 trappsteg, vilar, belönar… och så 1 trappsteg till… så finns nog chansen att hunden på en gång lär sig att gå inte bara i den trappan utan i alla sorters trappor som någotsånär liknar den första trappan. Den ska alltså använda hela sitt fokus på att lära sig att behärska trappan. Och uppleva LUGNA känslor i trappan. Det funkar heller inte att låta hunden skynda uppför/nerför trappan och sedan belönas. Man belönar bara när hunden är i trappan.

    Däremot kan alla sorters lekar ”kämpa fysiskt så vinner du maten/grejen” vara bra för att stärka en hund med generell ängslan eller dåligt självförtroende.

    Förresten har jag hoppat fallskärm en gång, dock som medpassagerare. Och det gjorde jag just för att besegra rädsla. Det funkade. Det var underbart. Visste ni att man kan flyta omkring i luften? Det är därför de kan göra så fina formationer.

    Vid skotträdsla bör man beakta risken att det kan göra fysiskt ont i hundens öron. Ett enda skott från en knallpulverpistol kan ge bestående hörselnedsättning. Det är därför de är förbjudna numera (tror jag).

    1. Hur skulle du då ”träna” den rädda hunden?

      På något sätt måste den utsättas för rädslan, men man ska inte se till att rädslan skenar iväg till en tia på skalan, utan precis när den börjar stegra … Små steg i taget …

      1. Ja, det är jag helt med på. När man skriver kort så blir alltid nyanserna lidande. Jag följer nog väldigt ofta fobiträningens principer. Först får spindelfobikern titta på en spindel och säga att nu är jag så rädd som nr 3-4 på en skala upp till 10. Och så väntar man på det stadiet innan man går vidare. Kanske belönar för att titta på spindelbilden, med choklad eller annat. Vet inte om bilder funkar på hundar dock… 🙂 Men avstånd och andra metoder finns ju att ta till. Dämpa ljudkällan och mycket annat.

        Ja, den som är rädd ska utsättas för rädslan – lite grann.

    2. Det är som med höjdrädsla. Jag kan inte kliva upp på en stol utan att det snurrar. Men kommer jag däremot upp i ett flygplan så försvinner rädslan när vi väl kommit upp högt nog. Man får ett helt annat perspektiv på det man ser.

  11. Jag som har en i ängslig hund har trots allt med mycket tålamod lyckats få helt smärtfria hundmöten genom att inte hälsa o alltid ha hunden på andra sidan samt belöna passage med en godis. Igår hände dock det som jag var rädd för. Vi mötte en hund som drog i kopplet o ville fram till oss. Jag hade min hund på andra sidan o passerade lugnt förbi. Plötsligt tappar ägaren kopplet o hunden kommer rusande bakifrån mot oss. Tror egentligen inte den var aggressiv men den var stor o hoppade på min lilla hund som skrek till o ville försvara sig. Den andra hunden fångades in o inga fysiska skador uppstod.

    Hur ska jag nu tackla detta? Idag på promenad visar min hund tydlig ängslan vid alla möten med stor hund. Hon stresshoppar bredvid mig o en hund som stod stilla med sin husse vägrade hon passera. Hon satte sig ner o jag ville ju inte släpa henne förbi så till slut vände vi – bra eller dåligt.

    Är jätterädd att jag nu också fått ett hundmötesproblem ovanpå befintlig osäkerhet på människor. Vad tror ni?

  12. Jag har en belgisk vallhund,groenendael tik,snart 4 år.
    Hon tål ej motorljud,typ skoter,bil,gräsklippare.Blir helt galen,aggresiv hugger mot bildäcken.Skäller konstant, hon blir blockerad.Jag köpte henne när hon var 2 år.
    O förra ägaren sa att det var dessa problem.men ej varför hon är så här.
    Går ej ha henne i bilen,skäller o gör utfall hela tiden mot bilar vi möter.O får hon chansen så förstör hon i ilskan det som finns i närheten.
    Vad gör man?

    1. Tips: Det finns ett avsnitt av Hundcoachen (TV4 play) som tar upp detta
      problem med en hund som jagar bilar.
      Svårt att veta vad hunden har för historia men som Fredrik även påpekar här, är det nog bättre att fokusera på själva problemet än vad som orsakat beteendet.

  13. Svårt ämne, finns så många olika aspekter och framförallt, hur stark är rädslan.
    Jag har alltid tränat mycket miljö med mina hundar. Första gången Dixon kom i närheten av en häst ”stor häst” på mycket nära håll, närmare bestämt två fullvuxna hästar. Trevliga ryttare som känner igen mig med före detta tiken. Dixon kröp ihop med öron och rubbet. Min känsla är detta är bra, en utmaning. Jag gick bestämt förbi på ca 1/2 meter ( fanns inte mer utrymme) , ryttarna säger gör det en gång till vi står stilla! Vi vände tillbaka och åter framåt. Både andra och tredje gången såg jag skillnaden på Dixons kroppsspråk. Det var helt ok. Dagen efter träffar vi ryttare och 3 okända hundar och vi promenerar tillsammans med en häst nosande i baken på Dioxon, inget problem. Befäst att hästar är ok. Vad jag menar med detta är att hade Dixon inte visat med hela sin uppenbarelse gång nummer två att detta var ok, så hade jag nog funderat på vidare träning. Desstuom tror jag att vad gäller rädsla vad gäller ovana är stor skillnad vad gäller rädsla/panik. Men det viktigaste tror jag är förarens inställning till sammanhanget.
    Kramizar Dixon/Annette

    1. Ja, man kan bli fundersam på vad det är som rör sig mellan öronen på hundarna. Grannen har två hästar i en hage där vi går förbi. Ingen reaktion från hunden mer än att hon kastar ett getöga på dem. Nu har de flyttat hästarna till en annan hage,kanske 50 meter från den första, men nu skäller han ut dem i stället..

  14. Googlade just om detta ämne.
    Min 9åriga jack russell hane har börjat blivit paniskt rädd vid olika situationer. Han är normalt en cool kille som alltid varit med överallt. För något år sedan började det vid en hästtävling, han fick panik och ville därifrån. Jag har ingen aning om varför. Det verkade också som om han förknippade en av hundarna som också var där med den dagen för varje gång han sedan såg den hunden fick han panik igen (utan att egentligen vara rädd för hunden). Vissa tävlingsplatser har han reagerat lika igen, och vissa inte, Jag har inte kommit på skillnaden. Jag kan dock (omedvetet och i okunskap) ha förstärkt beteendet första gången det hände…

    Nu har vi nyligen flyttat och han har börjat med samma beteende i grannområdet och jag vet inte heller riktigt varför. Nyss när vi kom hem från kvällspromenaden skakade han i en timme. Han verkar vara rädd för lukten av grannhunden, en liiiiten söt terrierhane som han egentligen inte verkar rädd för i sig. Första gången vi ”träffade” den hunden såg vi dem på håll nere i en skogsdunge i mörkret med en ficklampa. Jag tror min hund inte riktigt förstod vad det var utan tyckte det var läskigt.
    Kan han känna lukten av andra vilda djur?

    Jag vet nu inte hur jag ska få bukt med detta. Det låter ovan som att jag inte ska utsätta honom för denna rädsla. Ska jag helt enkelt låta bli att rasta honom hemma, i den mån det går? Jag försöker såklart ”vara som vanligt” men mår givetvis dåligt när jag ser hur stressad han blir.

  15. Min vuxna tik har en enda sak som hon är rädd för och det är kompostgaller. Hon skulle aldrig drömma om att gå för nära eller försöka ta sig förbi ett kompostgaller.
    Detta på grund av att hon en gång som valp lyckades välta omkull ett kompostgaller och jag var snabb (medvetet) med att ömka.

    Så på samma sätt som man låter bli ömkandet och håller sig neutral för att minska rädsla, kan man vända på det för att skapa en rädsla.

    1. Absolut! Ofta är det ju vi människor som förvärrar rädslan, då hunden reagerar för ngt den upplever otäckt. Reagera får alla göra, det är hur hunden sedan hanterar rädslan som är det viktiga

    2. Samma här. En dålig upplevelse som valp, massor av ömkande, och man har 50 kg vovve som nogsamt håller sig borta från ett kompostgaller som hon lätt skulle kunna välta med en svansviftning. Eller rent av kliva över. Samma sak med soptunnan i köket. Räckte med ett soplock som trillade ner med buller och bång under valptiden och massor av tycka-synd-om. Nu kan jag lägga vad som helst i tunnan, hon går ALDRIG i närheten av den. Lysande!

      Annars är hon totalt orädd, resultatet av massor av miljöträning och en kallhamrad Matte 🙂

    3. Så gjorde jag också när min goldenkille råkade välta kompostgallret. Jag var då supersnabb med att ömka och tycka synd om honom just för att förstärka och bekräfta att kompostgaller är jätteläskiga. Aldrig några problem att använda kompostgaller som inhängnad. Han skulle aldrig gå nära eller försöka ta sig förbi/genom ett sådant. Toppenbra. Snacka om säker gräns. 🙂

      1. Samma här med stängslet till hästarna, det är ju ström (dåligt för den dagen som tur var!) o det o han råkade ju nosa på det när han var lös ute…. o jäklar va det var synd om honom. Idag går han inte in till dom, inte ens i närheten av staketet heller. bra det…han har inte in till dom att göra 🙂

  16. Min voffe har alltid haft problem med trappor, försökt prova olika saker för att hjälpa honom men insett att det aldrig kommer bli bra. Och hellre då underlätta för honom genom att undvika trappor och verkligen bara gå när man måste.

Kommentarer inaktiverade.