Lika som bär….. i alla fall samma frisyr fast åt olika håll.
Min radiokollega på Radio1 – Cicci Wallin 🙂
Hur gammal ska en valp vara innan man börjar träna hundmöten, eller åtgärda problematiska hundmöten?
Även en mycket ung valp kan skälla och morra vid ett hundmöte. Det är till och med väldigt vanligt kan jag tycka.
Anledningen till att valpen gör detta är med största sannolikhet osäkerhet.
Om en valp är rädd/osäker, då anser jag att man bör stötta valpen i detta för att göra den trygg.
Att låta valpen hälsa på den stora hunden – är det att stötta och visa vägen?
Att avleda med en godis – är det att stötta och visa vägen?
Jag tycker inte det!
Redan med den unga valpen, och med fördel med den unga valpen, ska man passa på att visa hur man uppträder vid hundmöten, samt ge valpen trygghet.
Stanna gärna upp vid hundmötet, ta in din valp lugnt vid din sida och var precis som du är mot valpen hemma framför soffan. Skäller valpen säger du till den, vill valpen fram till den andra hunden visar du att detta inte är aktuellt, vill den stora hunden komma fram och hälsa så sätter du stopp för det.
I det här läget då läget är lugnt och hyfsat under kontroll, då kan du oxå ge din valp en godis. Detta är stressdämpande vilket kan vara bra. Men det är inte en belöning, det är inte att avleda, du hjälper bara valpen att stressa ner.
Gör detta med ett stort lugn, med en säkerhet och så naturligt för er flock som möjligt.
Med andra ord – börja mer eller mindre direkt. Ge valpen stöd och trygghet, ge valpen vägledning – då får du en trygg och härlig valp.
Fråga –
Hej Fredrik!
Fick nyligen erfara något som jag inte varit med om tidigare.
När jag var ute med min hund träffade jag en bekant och hennes hund. Våra hundar brukar hälsa på varandra och leka en stund, tyvärr så var de tvungna att vara kopplade. Sedan hittade min hund en pinne och började bita på den.
Då den andra hunden ville fortsätta att leka och kom närmare blev min hund aggressiv eftersom han skulle försvara sin pinne och gick till anfall.
Det var nog bara en varning utan allvarliga konsekvenser för någon av hundarna men jag undrar hur jag skulle reagerat.
Hade min hund rätt att försvara sin pinne eller borde jag tillrättavisat honom?
Han har“bråkat” om en pinne förut med en annan hund men då var båda hundarna lösa och de tyckte att det var roligt istället.
Mycket tacksam för ditt svar/ XXXXX
Svar –
Hej och tack för din fråga.
Det är fullkomligt naturligt och sunt för en hund att försvara en tillgång. I detta fall en pinne 🙂
Problemet kan uppstå när en hund som gärna försvarar en tillgång umgås med en hund som inte ingår i flocken.
Detta på grund av att de inte helt ”pratar” samma språk.
Alltså, hade din hund och den andra hunden känt varandra bättre, ”pratat” mer samma språk, varit duktigare på att kommunicera med varandra, så hade nog den andra hunden sett din hunds tidigare signaler om att pinnen var hans.
Det låter på din fråga som att din hund gjorde ett balanserat försvar av pinnen och jag tycker då inte man ska bry sig alls om detta.
Däremot tycker jag du bör tänka på detta hädanefter – ska din hund leka med andra hundar så får dom inte ha pinnar, bollar eller annat som kan ”ägas”.
// Fredrik Steen
Nu mot den stora staden och arbeta arbeta arbeta… 🙂
Jag säger som skådisen/ min idol, Kjelle Bergqvist – ”Livet är en enda stor uppförsbacke” 🙂
God morgon!
Bento har inga bekymmer med att ”dela” leksaker och annat med sina kompisar när vi är utomhus. Kommer det hem någon annan vovve till oss så tar jag bort hans prylar så blir det inga onödiga konflikter. Rätt eller fel spelar ingen roll egentligen, det fungerar för oss. 🙂
I övrigt har Kjell Bergqvist fel där. Livet är mer som en berg- och dalbana. 😀
Tycker Forrest Gump uttrycker det bra ”Life is like a box of chocolates, you never know what you`re gonna get” 🙂
Bra beskrivning av valp o hundmöten! 🙂 Då fortsätter jag som jag gör nu. Den här gången ska jag inte göra om samma misstag som jag gjorde med äldsta hunden.
Hej!
Jag har en fråga som kanske ni läsare kan hjälpa mig med om Fredrik inte har tid att svara. Jag har en 3-årig golden hane och en 10 månaders bebis. Vår hund gillar inte alls bebisen. Kan knappt vara i samma rum. Verkar bli stressad när bebisen kryper omkring. Hunden har markerat med dovt snabbt skall mot bebisen en gång när bebisen tog i hundens tass (jag var inte i rummet då, det var min man som hade kollen och var inte snabb nog). I övrigt så har bebisen inte varit elak mot hunden på något sätt (de hinner liksom aldrig vara nära varandra i mer än några sekunder eftersom hunden alltid går iväg). Jag kan sitta med bebisen i knät och klappa men så fort bebisen nuddar vår hund så går han iväg direkt. Bebisen har noll problem med hunden och tycker han är jättespännande. Matar gärna hunden vid matbordet osv. Låter dem hållas med detta för att relationen ska bli bättre.
I allmänhet verkar vår hund vara lite stressad runt just mindre barn. Hur ska vi göra? Det är vårt första barn och vi kommer ju skaffa fler så småningom vilket betyder att hunden kommer leva med små barn i hushållet resten av sitt liv.
Vill verkligen inte att hunden ska känna att han inte kan vara med i familjen… Hjälp! / L
Jag skulle se till så att det fanns en plats som ALLTID var fredad för hunden. En plats dit barnet INTE har tillträde så att hunden vet att han får vara ifred där. Tror helt enkelt att han är osäker på barnet eftersom barnet inte lyssnar på de signaler han (hunden) sänder ut. Där har ni ett jättestort ansvar. Se till så att barnet inte kan komma åt hunden och vise versa.
Hoppas att det löser sig. Lycka till.