Nu ska jag göra en halvpudel….

Här är en liten, liten del av den statistik jag fick ta del av 2011 för året 2010.
Detta är alltså från polisen och jag vill inte publicera hundarnas namn med mera. Det finns det ingen anledning till.

Jag har sagt att ungefär 77% av alla omhändertagna hundar enligt denna statistik är blandisar.
Här får jag nog göra en liten pudel, eller korrigera mig lite.
I alla fall förtydliga mig.
Rätt ska vara rätt…. 🙂

Av dessa hundar som finns i denna statistik är cirka 57% alltså blandisar. Det är enligt ägaren själv blandisar mellan olika raser. Alltså helt oregistrerade hundar i Skk.
Men resterande hundar som enligt ägarna själva är renrasiga, där har jag efter lite research kommit fram till att en relativt stor mängd av dessa ”renrasiga hundar” också är hundar utan stamtavla.

Alltså, hundar som är uppfödda av privata uppfödare med hundar utan stamtavla.

Och räknar man ihop detta så närmar det sig de siffror jag sagt tidigare.
Alltså om min lilla research stämmer, vilket jag verkligen tror.

Om en ras ska kunna klä skott för dessa attacker, då måste man ju kräva att det är renrasiga hundar.
Är det inte renrasiga hundar, då är det inte det!
Kalla det blandisar eller kalla de vad du vill.
Det är INTE hundar som är registrerade och har stamtavla!

Och det är här den springande punkten är!

I denna statistik är dess hundar överrepresenterade. Det är fakta!
Varför jagar man då enskilda raser som bara till någon liten % i sammanhanget ställer till elände, när det finns en grupp hundar som till mer än hälften också gör det men som man pratar helt tyst om.

Jag har fått en stor del mejl i detta ärende, både negativa och positiva, och kände därför att detta inlägg var viktigt.

Sen är den statistik jag har som sagt från 2010, men jag har mycket svårt att tro att det förändrats väldigt markant 🙂

Detta är en ägarfråga, inte en ras/blandras – fråga, men det är svårgreppat och obehagligare för beslutsfattare och politiker.

 

Nu ska jag åka och träna lydnad och spår… 🙂

20 svar på ”Nu ska jag göra en halvpudel….”

  1. Ja min lilla chihuahua räknas som blandras och hos SKK står det ”Ej stambokförd”. Detta för att hennes pappa var lite snabb i svängarna och gjorde henne och hemnes kullsyskon innan han var 12 månader. Men både mor och far är stambokförda så renrasig vavva är hon, men hon får inte reggas för att pappa var för ung.

  2. Jag tror att det är lite två olika problematiker det där. Å ena sidan så är det en ägarfråga det handlar om, en viss typ av hundägare är inte intresserade av att träna, tävla, meritera osv och är då inte intresserade av en registrerad hund. Hellre betala 3 laxar på blocket då, än att lägga ut 10-15 000 på sin hund.

    Sedan finns det en liten, liten del som är en rasfråga; och det är frågan kring huruvida vissa typer av hundar mår bra i ett tätbebott samhälle. Vissa lite skarpare hundraser kräver ju en mer erfaren ägare och kanske ska inte vissa raser få leva i innerstan, i en miljö som är stressig och psykiskt påfrestande för den?

    Men det ena har väl ändå inte riktigt med det andra att göra? Ser man på skadestatistiken så är det ju det första; ägarfråga.

    För att lösa den här galna blocketförsäljningen av hund så har jag ett konkret förslag! Tjoho!

    Jo, så här tänker jag;

    Idag har man två val:
    1 – Köpa en ”välstammad” hund från en bra kennel. Då kostar det som det smakar, och dessutom är det rätt svårt att bli godkänd som köpare av de flesta kennlar. Det krävs att man ska vara intresserad av att titulera och göra prov osv. Så om jag inte är så intresserad av det, men ändå vill ha hund? Kanske träna lite men inte alls är säker på om jag vill kasta mig huvudstupa in i hundvärlden?

    Jo, då kommer alternativ 2; Köpa på blocket.

    Det blir alltså en stor kundkrets som hamnar på blocket och köper sina hundar där, vilket ökar tillgången. (Ökad efterfrågan = ökad tillgång)

    Det behövs ett mellanting! Kennlar som intresserar sig för valpköpare som inte nödvändigtvis vill ta viltspårschampionat, där prissättningen inte är fullt så saftig, och där fokus ligger på bra, stabila ”vardagshundar”. Alternativt att kennlar har det som en del av sin uppfödning.

    Jag är inte alls tillräckligt insatt i detta, det här är någonting jag tänkt på därför att jag själv hamnade i den där sitsen. Ville ha en träningskompis men var inte riktigt redo att betala 12-13 000 för min hund eftersom att jag var förstagångsköpare och inte alls var säker på jag skulle börja tävla i lydnad. Så jag hamnade på blocket, då jag var ärlig med alla kennlar jag kontaktade om att jag var nybörjare.

    Nu hade jag tur, hittade en ”seriös blandrasuppfödare”, men det hade lika gärna kunnat gå käpprätt åt helsike.

    Om man hade det här mellantinget så skulle man ju kunna lägga förbud på ”hemmauppfödning”, att man måste vara registrerad kennel för att få sälja, och därmed så omdirigerar man de här valpköparna som sedan blir de farliga hundägarna?

    Inte helt färdigarbetat förslag, men förstår ni min tanke? 🙂

    1. Jag tror att just det låga priset är det som lockar ”fel” valp/hundköpare. Vill man ha en ”farlig” hund för exempelvis hundkamper m.m. så är man nog inte beredd att lägga 10 – 15 000.
      Så frågan är om det enda raka är att förbjuda ”lågbudget” hundar. Har man inte råd eller inte vill lägga 10 – 15 000 så kan man ju faktiskt bli fodervärd. Det finns massor av kennlar som skriker efter fodervärdar, både för tikar och hanar, och där också med olika krav på fodervärdarna.

      Då finns fortfarande en kontroll på vilka som har hundarna.
      Här kan då skapas ett fodervärds register, så dom som missköter sig, kan bli avstängda från detta register, som en hjälp för uppfödarna.

      1. Jag tror att majoriteten av de som köper en ”blockethund” inte är ute efter en kamphund. För väldigt många tror jag handlar nog mer om den privata ekonomin – ekonomin tillåter inte att man lägger så mycket på en hund (eller semesterresa för den delen).

        Att då ha 10 000 kr som det lägsta tillåtna priset skulle nog göra mer skada än nytta. Det skulle nog innebära att de som är skötsamma och ansvarsfulla hundägaren utan den feta plånboken inte har råd att köpa sig en hund. Samtidigt skulle det locka en himla massa oansvariga uppfödare som bara vill känna pengar på hundarna – de finns redan nu men de skulle nog bli fler om det lägsta priset är 10 000 kr.

        Sen tycker jag att det är jätte bra att möjligheten att vara fodervärd finns och att det fungerar så pass bra som det gör. Men jag är emot att alternativen skulle bli: betala minst 10 000 kr för en hund eller bli fodervärd.

        Jag skulle t.ex inte kunde tänka mig att bli fodervärd. Om jag inte skulle kunna köpa mig en egen hund så skulle jag nog hellre avstå från att ha hund.

        Därför tycker jag att ditt förslag är lite för ”elitistisk”… ”But I love you anyway 🙂 ”

  3. Utveckling:

    Det behövs en plattform för de ”oerfarna hundköparna” som innefattar både sådana som jag, som är intresserad, men inte erfaren OCH sådana som inte alls är intresserade av hundsport men vill leva med hund. Det är en enorm kundkrets om man lägger ihop det!

    Om det fanns ett mellanting, en avel inriktad på de här kundkretsarna, så skulle man få en mycket bättre koll på hundägandet i Sverige och per automatik så skulle många oseriösa hundägare sållas bort. Exempelvis sådana som vill ha hund för att se balla ut (som han som ringde till radioprogrammet). Ingen skulle sälja hund till honom.

    Däremot så skulle man ge en chans till de som vill lära sig, som vill ha hund och som vill kika in i hundvärlden en stund för att se om det är deras grej. Som jag!

    Men! Frågan är då, alla tjuvparningar som sker. Ska man måsta avliva de valparna då? Eller hur gör man med den biten?

    Kanske att man kan få dispens om det sker? (Förutsatt att det inte sker upprepade gånger) Kanske att man kan få bli ”tillfälligt registrerad” på nåt vis?

    1. Många bra idéer där tycker jag 🙂 jag är som du, jag älskar hundar och att vara med mina men är inte intresserad av utställningar eller tävlingar, hittade också en bra och seriös blandrasuppfödare och har verkligen, i mina ögon fått den perfekta hunden. Men det tråkiga i det här är ju att det är svårt att hitta de seriösa uppfödarna eftersom de.inte får registrera sig hos kennelklubben. Jag är för blandrasavel om det görs på ett korrekt sätt. Jag tror att om de som vill föda upp blandraser också kan få något erkännande så kanske fler skulle bli mer seriösa….
      Är det bara jag, eller? 🙂

      1. Vad innebär ett korrekt sätt för blandras avel enligt din mening? (Bara seriöst nyfiken på hur du tänker)

        1. Jag menar att samma regler ska följas, avelsdjuren ska vara kollade så att de inte bär på ärftliga sjukdomar eller ex har dåliga höfter etc. och att föräldrarna är mentalt stabila, Nu är jag inte uppfödare och har inga planer på att bli men jag antar att registrerade uppfödare har vissa krav de ska förhålla sig till (även om det inte alltid görs)
          Personen jag köpte min hund av hade koll på detta, jag vet vilka raser min hund har i sig, jag har träffat båda föräldrarna och vet att de är friska och sunda hundar. Så tänker jag 🙂

          1. Jag menar att även blandraser har ju föräldrar, mor och farföräldrar osv de är ju hundar de också med fina egenskaper som passar oss som inte är intresserade av tex utställning eller specifika egenskaper. Däremot ska de inte säljas för billigt eller till vem som helst, och bryr man sig som uppfödare så är man noga med vem som får köpa valparna. Precis som vilken renrasuppfödare som helst 🙂

  4. Jag har alltid varit för renrasiga hundar och alltid haft rashundar. MEN så fick jag ett samtal – en kusin till mig hade två kullsystrar och skulle sälja/lämna bort den ena för han hann inte med två stycken. Men när folk kom för att titta på hunden blev han rädd. Det var mer än en som kom och som var lite besvikna på att hunden var så snäll. Men två killar som kom sa att det nog skulle gå att göra henne aggressiv. :O Min kusin bestämde sig för att det var bättre att avliva hunden än att hon skulle bli en kamphund. Han berättade för sin mamma och min mamma hörde detta och ringde mig. Så jag körde upp till Stockholm och hämtade hem henne. Då var hon 6 månader. Hon blev 11 år. En jättesnäll och rar dobermann/rottweiler. En riktig knähund, som på grund av en obevakad sekund smet ihop med min golden retriever och gjorde ett gäng dobbweiler retrievers, som nu är 9 år. Vi var supernoga med vem som fick köpa de valparna eftersom vi inte visste hur de skulle bli. Som tur var blev allihop väldigt snälla och samarbetsvilliga. Mycket ”will to please” i dem. Men det hade ju kunnat bli jättetokigt. För att det inte skulle hända igen valde jag att kastrera min goldenkille.

    Det läskiga med blandrasaveln är ju att folk blandar hej vilt, utan hänsyn till rasernas egenskaper, vilket gör att hundstackarna kanske får en massa olika signaler från hjärnan och till slut vet de inte vilka instinkter de ska lyssna på. Ska jag jaga fåren, eller ska jag valla dem, eller ska jag vakta dem eller …??

    En kompis har en blandras med bland annat border collie i och den hunden ger konstiga signaler till andra hundar, vilket gjorde att hon och vår dobermann-rottweiler aldrig kom överens. Kompisens hund är dominant och hon och vår rök ihop varje gång de träffades (vi tillbringar 1 v i skogen tillsammans) och kompisens hund vann alltid (vår gav sig). MEN så fort Saabi hade gett sig och ”slagsmålet” var över så kröp kompisens hund alltid för Saabi och slickade henne i mungipan!! Saabi trodde väl då att ”ja, men då är det jag som bestämmer” men se då sa den andra åt Saabi (vår hund) att hon inte skulle sticka upp. Helknepig hund.

    1. Tror inte att hunden blir knepig pga raserna faktiskt, jag har en hund med sex raser i sig, han och alla kullsyskon är hur normala som helst och jag har sett många andra blandraser som fungerar toppen, tror mer att det handlar om individen faktiskt, men det är bara vad jag tror 🙂
      I grund och botten är det trots allt samma art med samma instinkter 🙂
      Det är ju vi som avlar fram egenskaper, då skulle det i så fall inte fungera att avla en bordercollie med mycket vallning i sig med en annan som kanske har mer vakttendenser heller, kanske ett dåligt exempel men hoppas ni förstår hur jag tänker 🙂

  5. Oj, i rubriken såg det ut som att det var blandrasavel på gång… 😉

    Skämt åsido, en hund är inte renras för att någon säger att den är det, utan för att den har en stamtavla från en kennelklubb, eller är bevisat renrasig med hjälp av DNA (för det går väl att göra, eller har jag hört fel?).

    1. Fast nu håller inte jag med dig. Jag VET att min chihuahua är renrasig. Även om hon inte får reggas i kennelklubben och hos dem står som ”Ej stambokförd”. Det är ju inte så att hennes pappa var någon sorts blandras innan han fyllde 1 år. Samma föräldrar har en kull till, efter pappans 1-årsdag och de är allihop reggade hos SKK.

      1. Det är det jag menar med att DNA-testa som bevis, även om man själv vet om renrasigheten (har också en renrasig utan reggad stamtavla, fast den sortens avel kommer jag inte stödja igen..). Får man inte den där av kennel-klubben godkända stamtavlan, kan man väl nöja sig med att man själv VET.? Nöjer man sig inte med det, eller om man vill kunna bevisa sin hunds renrasighet, så kan man ju göra ett DNA-test och därmed ha sitt ”renrasighets-bevis”.

  6. Fredrik. Du säger att det är en hundägarfråga – jag håller med dig – men i ditt inlägg här ovan skriver du:

    ”Är det inte renrasiga hundar, då är det inte det!
    Kalla det blandisar eller kalla de vad du vill.
    Det är INTE hundar som är registrerade och har stamtavla!”

    Om det nu är en hundägarfråga så fattar jag inte varför man skall ta upp att det minsann handlar om oregistrerade hundar utan stamtavla. Spelar väl för fan ingen roll om hunden är renrasig eller inte, reggad eller oreggad – det är inte hunden som är problemet.

    Jag tror stenhårt på att det är ett hundägarproblem. Därför tycker jag att det är ett himla slöseri med tid, saliv och papper när man rabblar på om diverse statistik som visar vilka raser/icke raser som blir omhändertagna av polisen, eller är inblandade i olika hundattacker.

    Lägg energin och resurserna på att ta fram statistik som kartlägger vilka hundägare det är frågan om – ålder, kön, inkomst, utbildning, etnicitet mm. Använd sedan informationen på ett vettigt sätt så att man når dessa människor. Sedan kan väl gemene man göra sitt yttersta för att vara en bra förebild för alla barn och ungdomar – stabila människor som är säkra i sig själva beter sig inte som ”svin”.

    1. Det var nog det Fredrik menade också tror jag, att man inte kan peka ut vissa raser som farliga utan att det har med ägarna att göra, så tolkade jag det i alla fall 🙂

      1. Du kanske har rätt, men jag tolkar det som att man inte kan peka ut vissa raser eftersom det handlar blandisar eller ”vad man nu vill kalla de för” och att det minsann är hundar som inte är registrerade och som saknar stamtavla….

        Vi har en blandras (billig ”blockethund”) och han är inte ett dugg farlig eftersom han har en jätte bra och duktig ägare. Hade han hamnat hos ett svin hade han nog kunnat uppfostrats till att bli ”farlig”.

        Sen har vi en renrasig hund med stamtavla och hela baletten. Samma sak där; hon är inte farlig eftersom vi inte hetsar henne till att bli farlig. Ett svin hade nog lyckat ”förstöra” henne utan problem – trots det fina stamtavlan.

        Men som sagt, du kanske har rätt och jag tolkade Fredrik fel 🙂

        1. Min schäfer- också en ”blockethund” – är en resultatet av en tjuvparning mellan två schäfrar. Världens lugnaste och snällaste när vi var där och hälsade på dem. Hälsade på oss och gick sedan och lade sig på sina platser. Det lugnet har gått i arv på min tik. Men eftersom det inte finns någon stamtavla på henne räknas hon in bland blandisarna. Min förra schäfer hade jag stamtavla på, men vad hjälpte det för han var mycket svårare att hantera trots alla förfäder.

Kommentarer inaktiverade.