Jag vill vara ödmjuk, men kanske är jag den främste i världen……

….. på att göra en riktigt god Latte   🙂

Trots att jag förmodligen är bäst i världen på att göra latte så tänkte jag att du skulle få hjälpa mig med en grej.

Igår kväll gjorde jag en ny utvärdering av Ice och vår lydnad.
Alla moment sitter, det är högt tempo i alla utföranden, stor glädje,  det är bara detaljer i arbetet kvar.
Och allt kan bli bättre 🙂

Men…….  jag har faktiskt ett litet problem som jag ärligt vill ha tips om.
I IPO har vi bland andra momentet ”hopp – apportering”.

Hunden ska hoppa ut, hämta apporten, och hoppa in.
Hindret är 1 meter högt.

När Ice gör detta så är allt kanon – Bra tempo ut, bra upptag, fast grepp, bra tempo in, fin hantering inne vid avlämningen, bra avslut……. men!

Ice hopar lätt 1,30 vilket jag tränar ibland. Han hoppar detta utan problem med apportbocken i mun, oavsett om vi kör hopp från stillastående eller ej.

Med detta vill jag ha sagt att hoppet i sig är inga problem.

Men då vi kör momentet så fokuserar han så hårt på att apportera, så han glömmer att hoppa.
I Ice värld så blir då hindret något man istället ska forcera istället för att hoppa över.

Problemet är alltså – Han apporterar kanon, han hoppar suveränt men då jag sätter ihop momentet så hoppar han dåligt och kan ha ett lätt islag i hindret vilket ger mig sämre betyg.

Min analys vilken jag är rätt säker på, är –
Ice är betydligt mer målinriktad och fokuserad på att apportera. Den ”positiva stress” han bygger upp innan jag sänder honom för att hoppa/apportera gör att han ”glömmer/skiter” i att hoppa.

Hur löser jag detta på bästa sätt enligt dig?

Jag har själv ett par teorier och tankar, men vill höra dina oxå  🙂

 

God morgon!

23 svar på ”Jag vill vara ödmjuk, men kanske är jag den främste i världen……”

  1. Jag kan verkligen ingenting om detta men du kan kanske göra ett lägre hinder som inte går att forcera, kanske en stock eller liknande 🙂

  2. jag hade testat av med olika sätt av ordförståelse övningar för att se att han kopplar på båda öka medvetenheten för betydelse av orden, ex sätta honom med apporten framför frambenen ställa mig på¨andra sidan vanligt hinder alt ge honom apporten i munnen sen komb med fjärr på plats med apport i munnen / alt fjärr innan kom apport kommer , dvs testa ngt han tex kan innan apport , så hans kopplings förmåga koncentration att ta in kommando kopplar , Ja man kan varva i oändlighet egentligen syftet när jag gör det är ju för att öka koncentration att hunden verkligen HÖR det jag säger, först då förstår den ju , inkallning med apporten på mitten , alt med vanlig o låta apporten ligga kvar så hunden inte har förutfattande meningar om vad som ska ske , oftast det jag tycker händer i såna här situationer , hunden har en syn på vad som ska ske , då ruckar jag på den och alternerar in svårigheter / test för att verkligen se kopplingen sitter, oavsett om det är ett hinder fjärr inkallning , så är det ju kommenderingen förståelse av ordet jag vill ska sitta
    Själva hopp apport, kan man ju med varva på olika sätt , bryta innan apporten med hit osv för att se över plus det jag skrev ovan, ja bara att varva in vad man vill
    lycka till

  3. Hei!

    Tenker at du kanskje må litt tilbake i treningen å legge mer motivasjon i selve hoppet. Når hunden hopper kommer en ball ”flyvende” over hode . Kan godt få noen andre til å kaste så hunden ikke får noe forventning bak mot deg. Jobbe med å sende hunden fra deg og variere med å sette hunden på andre siden av hoppet og belønne for fine tilbakehopp til deg.
    Bruke deretter kommandoordet ”hopp” i øvelsen når hunden skal hoppe-hente apporten og hoppe tilbake til deg. Ved å bruke hopp kommandoen ser det ut for at hunden blir enda mer konsentrert om å hoppe.Tar mer sats i øvelsen. Øvelsen blir dermed kanonbra! 🙂

  4. Slår han i hindret eller tar han ”stöd” av det?
    Om han slår i, då du vet att han med lätthet hoppar 1.30, så är det enligt mig lite ”lättja” i hand attityd kring uppgiften och det bör han isf få veta att det inte är ok…kanske genom att inte gå slutföra uppgiften eller något åt det hållet…. de gånger han inte slår i så blir det belöning direkt (typ klicker, om du använder det).
    Tar han stöd, så anser jag att det är av samma lättja och då har jag använt ett hinder som inte tillåter det men i övrigt samma ”attityd” från föraren.

  5. Nu var det längesedan jag tränade för att tävla. Jag lade alltid ut apportbocken bakom hindret först för att minska stressen över själva kastet. Jag var även noga med att själv kliva över hindret…annars gick mina hundar runt isf att hoppa.

  6. Tur att man inte har de ambitionerna. För mig räcker det om Zita är bara är följsam när vi är ute och inte bryr sig om någonting annat – vilket hon fortfarande tyvärr gör vid enstaka hundmöten. Däremot leker vi väldigt mycket bland annat i skogen och här på hemmaplan.

  7. Du är ödmjuk inte bara när det gäller ”lattemakande” utan även när det gäller tävlingsmoment, fast du har hållit på mycket mer än jag. Jag tävlade för länge sedan lydnad med min isländska fårhund och vi kämpade oss fram till SLCH, vilket tydligen ingen islänning har upprepat sedan dess (1998!). Detta moment (med metallapport) var ett av våra bättre, hon fick alltid minst betyg 9.

    Kanske följande utmaning löser ert problem? På träning kastade jag ibland apportbocken långt ut åt ena sidan av hindret, så att fågelvägen definitivt inte gick över hindret. Jag sa sedan ”Hopp”. (”Apport” kom som kommando nr 2 när hon hoppade)
    Jag visade verbalt missnöje direkt när jag såg att hon ”skippade” hindret. Sedan fick hon ny chans… Jag minns att hon begrep på typ en kvart och sedan satt det. Hon blev säkrare på momentet och det gjorde inget om apportbocken på tävling rullade iväg snett när den landade.

    Ibland ska man inte underlätta för hunden, utan tvärtom göra det svårare. Men det vet du redan!

    Eventuellt skulle man också kunna höja hindret på träning, men den varianten har jag inte egen erfarenhet av.

  8. Nu är jag långt ifrån någon expert, men spontant tänker jag att jag nog skulle testa med att kanske låta honom hoppa när han redan håller apporten i munnen, med andra ord att han inte ska hämta, utan han ska hoppa fram och tillbaka medan han håller apporten.

    Sedan skulle jag nog kanske testa med att höja och/eller sänka hindret, och se om det blir bättre eller sämre åt ena eller andra hållet.

    Ska bli väldigt spännande att läsa allas tips. 🙂

  9. Testa förutom ovanstående utmärkta tips att kasta ut apporten och när hunden hämtat apporten så skriker du STANNA! Du är alltså på ena sidan hindret, medan hunden är på andra. Då har du delat upp momentet för när hunden är fokuserad på nästa kommando så är han jätteduktig på att fokusera på vad som kommer härnäst!. Har han apporten i munnen? Ännu bättre! När du belönat detta beteende ett par gånger kan han ”få” hoppa tillbaka. Blev det högt? JUBEL!!

    1. Wow!!! Vad duktiga och kreativa ni är allesammans. Jag är djupt imponerad! Och så låter det faktiskt kul också. Kanske jag skulle testa något litet skutt här i trädgården över något litet hinder av något litet slag…

  10. Hej hallå, jag är lite upprörd över en sak och vill skrika lite.
    Här är ett klipp om någon jävel som går runt och förgiftar hundar;

    http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vastnytt/hundar-forgiftade-av-glykol

    Detta är ju självklart stört, och jag skulle gladeligen bryta både armar och ben på hen (om det inte är en psykiskt sjuk människa, hen kan inte rå för att psykvården i Sverige är värdelös).

    Men! Det sjukaste av allt är lagen som trots dessa händelser enbart misstänker människan för ”djurplågeri”. Hundarna är ju döda? Hur kan det vara ”djurplågeri” i lagen?

    Det är fan helt sjukt att våra hundar är värda lika mycket som typ.. din soffa, enligt lagen. (Alltså ”egendom”). Hur det vara så här?

    Är det någon som vet någonting mer om detta med hur hundar ses i lagen? Vilket värde har dom? Hur kan det komma sig att man kan döda någons husdjur och bara misstänkas för ”djurplågeri”?

    Hjälp. Jag är så jävla upprörd!

    1. Mig veterligen räknas hundar och övriga djur som ”egendom” rent juridiskt.
      Dock tror jag anledningen till att personen endast är misstänkt är för att personen inte är dömd ännu. Saken måste prövas först.
      Så jag tror inte du behöver förutse det värsta riktigt än. 🙂

      Mvh.
      Johan

  11. Jag är absolut ingen expert på något vis och tränar inte för tävling så borde vara tyst ;). Men tänkte ändå att det kunde va kul att verkligen säkra hopptekniken gradvis med alla möjliga och omöjliga frestelser, dvs hoppa fint och rätt alltid oavsett vad, så blir det fest sen. Och kanske kunde va lättare för honom att börja hämta något som är lite mindre ”laddat” än själva apporten? Och om det enbart är korrekta välplanerade hopp som leder till att han får apportera så kommer han ju snart hajja grejen tänker jag eftersom han gillar momentet så mycket. Roligt med så taggad hund, det kommer ju lossna och bli en perfekt kedja strax! Filma gärna, alltid roligt med träningsvideos 🙂

    1. Jag fattade inte riktigt om han slarvar när han hoppar ”ut” eller när han har tagit upp apporten och hoppar tillbaka.

      Men är det, som jag tänkte mig i mitt eget svar, direkt på utvägen så kan man, som Stina skriver, hindra honom från att gå vidare till nästa länk i kedjan (dvs apportera) om han inte först gör ett bra hopp.

  12. Jag skulle ha försökt att få hunden mindre stressad, för att få han att ”tänka” på uppgiften istället för att forcera i full fart. Jag förstår att ”positiv stress” i lydnad är bra och faktiskt kan hjälpa att få bra resulatat, men innan han är 100% säker på momentet skulle jag som sagt ”få ner” hundens stress, och när det sen sitter skulle jag få igång ”stressen” igen 😉

  13. Tja, hade han varit en apportör som slarvade med vägen in, tex valde att gå landvägen istället för att simma, så hade jag gjort såhär. Kanske…
    Kastat apporten, låtit hunden springa fram och plocka upp, vända och stanna med ögonkontakt med dej. Jag hade inte satt hunden utan bara blåst stopp för eftertanke. Sedan hade jag blåst in hunden. Kan man inte omvandla det till att passa på lydnadsplan?
    Det blir lite omvägsinlärning för så fort hunden slutar slarva så vill man ju tillbaka till farten.
    Ett annat alernativ är att skicka ut honom förbi apporten, få honom att vända och stanna för att sedan apportera och tillbaka till dej.

  14. Jeg ville forsøkt det samme som EvaSthlm skriver over her 🙂
    Jeg hadde også et stort problem med min Golden Retriever, han er så glad i å apportere at han glemte å svømme hver gang han grep dummyen i vannet……hunden forsvant under vann hver gang han grep tak i dummyen 😀 Jeg begynte å kaste dummyen i vannet når hunden satt i bilen, da stresset han ikke og da gikk alt mye bedre !

  15. Jag hade också testat Evasthlm:s tips. Samt provat att jobba med hopp-kommando med rösten. Jag har aldrig tränat lydnad, dock agility.

  16. Det viktigaste är tekniken,spelar ingen roll om hunden kan hoppa ända till månen.
    Med rätt teknik avbelastas ryggen och de rätta musklerna används.
    Själv använder jag mej av löst liggande ”bommar” i hoppriktningen. Med bom avser jag en lätt ribba el.dyl. Jag använder aluminiumrör, ca. 2 cm i diameter. Det är enklast att ha dessa bommar på bägge sidor av hindret så slipper man flytta dem fram o tillbaka.
    Bommen ska ligga ca 30 cm från hindrets övre kant, och ut från hindrets sida, helst ca 50cm. Man kan använda sej av t.ex. 4 st skruvtvingar, eller fritt använda sin fantasi.
    Bommen ska sitta så löst att den faller vid minsta beröring, och då ska hunden sjävfallet INTE få någon belöning.
    Börja med en lägre höjd. Kommendera hunden ”sitt” på lämpligt avstånd från hindret. Sätt sedan ut belöningen, boll,godis… you name it, på lämpligt avstånd på andra sidan hindret. Ställ dej sedan vid sidan av hindret och ge ditt hopp-kommando. OM hunden rör bommen så hindra den från att ta sin belöning, och gör om allt på nytt. Gör samma sak mot andra hållet. Småningom kan hindret höjas till sin fulla höjd, och givetvis används bommarna fortfarande. Hunden får ALDRIG gå förbi hindret utan att hoppa, därför är det bäst att man till en början står bredvid hindret för att hindra den. Till sist kan man flytta sej på rätt plats bredvid hunden ( när man är säker på att den hoppar tillbaka ). Belöningen ska fortfarande ligga på marken bakom hindret. När hunden hoppar tillbaka får den sin belöning med en boll som föraren kastar mellan sina ben bakåt, hunden springer också mellan benen. Detta för att uppnå en snabb apportering. Kom ihåg att ingen belöning vid nuddning av ribban! När allt detta är under kontroll kan man gå vidare med träningen…
    Hoppas att nån får hjälp av detta, i alla fall kommer era hundars ryggar att hålla längre. Lycka till!

Kommentarer inaktiverade.