Pip och gnäll kan betyda samma sak som morr och nafs.

Jag har 5 favoritkillar i mitt liv.
På bilden ovan ser ni två – Ice och Denver.
Sen är det mina söner Maverick, Iceman och så pappa så klart 🙂

Nu blir det frukost med våra vänner som stannade över natten. Efter det bär det av till spårmarkerna för spårträning. Efter det till Stockholm Södra Bk för skyddsträning.

Jag har kört lydnad stenhårt nu i 2 veckor. Nu ska jag vila en vecka med lydnad för att bara koncentrera mig på spår och skydd en vecka.
Sen börjar jag om med lydnadsveckor igen.
Jag gillar detta med intensiv blockträning och tycker att det ger hunden mer.
Att träna alla tre disciplinerna varje dag och dessutom vara inne i en hård fysträning orkar inte hundarna med.
I alla fall inte om jag ska få det resultat jag vill ha.
Den hårda fysträningen kör jag 5 dagar i veckan, de andra disciplinerna varje dag med undantag för de dagar jag inte hinner.

Jag har skrivit om det tidigare på bloggen, men vill skriva kort om det igen.
Det blev så aktuellt i går kväll då jag var ute med hundarna i skogen.

Då två hundar leker intensivt och den ena gör illa den andra, så säger hunden ifrån.
Den som är mer undergiven den andra individen säger ifrån med pip eller gnäll. Den mer dominant hunden säger oxå ifrån om det blir för hårt, men då med morr och kanske till och med ett nafs som markering.

Men den som är lite undergiven hos dessa två hundar kan i lek med annan hund vara den dominanta, och då säger den ifrån med morr istället för gnäll.

Skulle den undergivna hunden morra till istället för att gnälla – då blir det en konflikt!

Så jäkla tydligt, så jäkla intressant tycker jag 🙂

Fråga –

Hej Fredrik.
Jag måste få ställa en nyfiken fråga.
Du utbildar de flesta hundar du har i skyddsarbete. Innebär det då oxå att dina hundar vaktar bostaden bättre om de är själva, än vad ”vanliga” hundar utan skyddsutbildning?

Hälsn XXXXX

 

Svar –

Hej och tack för en intressant fråga.
Det är en stor skillnad på en vakthund jämfört med en skyddshund.
En skyddshund måst ha vissa egenskaper, en vakthund andra egenskaper även om det självklart finns egenskaper båda hundarna måste ha.

En riktigt vakthund/stakethund/hangarhund är inte att leka med.
Den dresseras och får fördel i att skrämma bort och att vara aggressiv mot människor.

Det gör man inte med en skyddshund.

En vakthund tränas för att arbeta själv eller i par. Då de arbetar i par kan man med fördel ha två hundar med olika egenskaper. En tuff och stark tillsammans med en svagare och kanske räddare.
Den räddare triggar då igång den starkare och blir på så sätt väldigt effektiva.

En skyddshund arbetar i princip aldrig själv och styrs hela tiden av en förare.
En skyddshund som agerar på egen hand är i princip omöjlig att utbilda i skydd, det är i vilket fall inget bra alls.

En skyddshund måste dock ha starka resurser så som skärpa, försvarslust och kamplust. Den måste oxå vara trygg och säker.

Så svaret på din fråga blir teoretiskt – nej – men självklart har en hund med starka resurser mer att ta till vid ex vis ett inbrott.

Men om jag måste svara ja eller nej, då blir det nej.

En välutbildad vakthund är mer eller mindre omöjlig att ha som en ”vanlig” hund och är absolut ingenting en vanlig hundägare kan ha i vårt samhälle.
I princip vem som helst som har lite hund i ”fingrarna” kan dock ha en skyddshund. // Fredrik Steen

 

Nu ska jag vara social med vår vänner en stund.
Vi hörs senare 🙂

17 svar på ”Pip och gnäll kan betyda samma sak som morr och nafs.”

  1. Intressant att du tar upp det, det gav mig en bättre förståelse över min flock, svaret var mitt under näsan men jag hade inte hittat det!

    Har en Golden/Schäfer killen och om dagarna tar jag hand om en annan golden kille och en labbe tik.
    Denna labbe tik kan leka med min kille, men han tycker ofta hon är väldigt jobbig och han säger ifrån genom att gny och ignorera henne, tyvärr lyssnar hon sällan och jag får gå in och hjälpa honom att bli av med henne.
    Sen när denna tik leker med den andra golden, som faktiskt är hur trevlig som helst så blir det alltid bråk inom några sekunder och det är antagligen för att denna kille morrar till när hon är för hårdhänt och detta kan hon inte ta och bråket uppstår, från tikens sida

  2. Nu förstår jag också bättre min hund, har i och för sig någorlunda fått kläm på när det finns risk för gruff så då kallar jag in Gizmo på en gång. Han är ganska dominant i sitt sätt och köper inte om någon försöker bossa över honom eller om andra hundar är för uppspelta, men han visar det tydligt och bara om den andra hunden inte lyssnar så säger han ifrån på skarpen, men han backar alltid om hunden är undergiven och går självmant därifrån och ignorerar den. Jag älskar att studera hundar och deras kommunikation! Skriv mer om det Fredrik!

  3. Fråga till Fredrik och läsare.

    Efter att läst det Jeanette skrev att hennes hund alltid backar om hunden är undergiven.
    Detta tycker jag låter jätte sunt och bra.
    Hur kommer sig att inte alla gör det?

    Exempel.
    Hund 1 är dominant och vill gärna bestämma
    Hund 2 bryr sig inte alls om att bestämma utan är nöjd att vara lägst

    Hund 1 kommer fram mot hund 2 och visar tydligt att den vill bestämma med sitt kroppspråk
    Hund 2 ser detta och sänder ut undergivna signaler, tittar bort, vänder rumpan till, håller kroppen låg och försöker gå undan.
    (Här tycker jag att Hund 1 ska uppfatta detta att denna är ingen konkurans och gå)
    Men denna hund 1 väljer istället att då börja slåss.

    Varför händer detta? Jag kan gissa att det inte är osunt utan antagligen motsatsen men jag förstår det verkligen inte. Kan nån förklara detta? Varför väljer vissa att slåss när det uppenbarligen inte finns en motståndare utan bara ett lätt ”offer” som inte kommer ge fajt tillbaka annat än för överlevnad.

    Hoppas nån förstår min fråga, hjärnan fungerar inte helt på morgonen

    1. Jag tror att vissa hundar ser väldigt undergivna individer som svaga och därför ger sig på dem, logiken i det förstår inte jag heller men svaghet är inte alltid uppskattat. Kanske kan den dominanta hunden själv bli osäker i hur situationen ska hanteras…… Bara en teori, finns säkert bättre svar 🙂

      1. En annan variant är att Hund 1 aldrig lärt sig läsa andra hundars signaler och tar det säkra före det osäkra och går till attack. I vilket fall är hunden osäker och obalanserad och behöver hjälp och andra hundar behöver skyddas.

        Jag hade en tik som började anfalla och bita sina egna flockmedlemmar blodiga vid sex månaders ålder (efter första löpet). Hon gick mot strupen, bogen, frambenen.
        Valptiken hade växt upp med de andra två tikarna från det att hon var 8 veckor och allt hade varit frid och fröjd.
        Men hon hade tidigt uppvisat rädsla mot främmande hundar och hon tog heller aldrig självmant kontakt med andra främmande männsikor heller.
        Av de andra två tikarna var den äldsta en ”ledarfigur” för de andra och aldrig aggressiv. Mellantiken var undergiven och oerhört skotträdd (åska o.s.v). Det verkade inte spela ngn roll för sexmånaderstiken. Hon gick till attack mot den som var närmast. Attackerna kom ibland oväntat. Men oftast i situationer som var stressande för tiken.
        Jag tror att jag berättat om detta tidigare, eller?
        Anyway.
        Min poäng är att det kanske inte spelar någon roll för en hund som går till attack mot andra för att bli av med inre frustration/rädsla. Hon verkade i varje fall helt obekymrad om vilken typ av hund hon attackerade…
        Till slut blev det ohållbart och strax innan hon fyllde ett år fick uppfödaren köpa tillbaka henne och hon omplacerades som ensamhund hos en mycket duktig tjej som gjorde ett stort arbete för att hjälpa henne att fungera bättre med andra hundar.
        Det var absolut rätt beslut eftersom jag började känna aggressioner mot hunden och tänka mörka tankar…

        1. Två intressanta teorier och båda är säkert möjligt.
          Jag tror många hundar faktiskt är dåliga på hundspråk, antagligen för att man som ägare kanske låter den unga hunden träffa fel hundar, sånna som själv kanske inte är så bra i språket.

          Jag gjorde det med min hund, han fick träffa vännernas ouppfostrade hundar tills jag insåg hur onödigt det var, plockade bort dom och tog in säkra stabila hundar och idag om vi träffar vännernas hundar vänder han ryggen till, han gillar inte deras ”oförskämda” beteende (hårda bett, springer in i allt och alla, hoppar på han, kliver på han osv) Alla tassar i marken och inga bett är hans livsmotto ;D

          Jag tror kanske inte heller folk är medvetna om att du faktiskt kan träna din hund i hundspråk, många verkar fokusera på att träna när problemet är där, typ hunden biter eller gör utfall och har inte en tanke på att träna innan det händer, berömma och berätta att hunden gör rätt när den kanske nosade i gräset ist för att fokusera på den andra hunden

  4. Hm. Detta får mig att undra en sak.

    Min unga herre på 21 månader har fått en ny grej för sig; han stannar och piper ljudligt när han ser andra hundar på håll.

    Vafan, jag vill inte lägga ut denna fråga på vovve, det är så mycket idioter där – ni kanske kan tipsa mig här istället? Ni kunniga hundmänniskor.

    Here goes;

    I kombination med pipandet så har han hamnat i någon form av försenad spökålder. Han kan res ragg och bli jättenervig av någonting långt borta, han gör plötsliga ”utfall” mot passerande hundar, med rest ragg och en massa pipande. Han lyder när jag ber honom sätta sig och ta det lugnt, men han slappnar inte av och han fortsätter att pipa och stirra bort mot ”hotet”, vänder sig mot mig och slickar mig i ansiktet, och så piper han och tittar bort mot det (för längesedan passerade) hotet.

    Det hänger ju uppenbarligen ihop med hans pipande när han ser andra hundar på håll.

    Till historien hör att han aldrig – ASLDIG – uppvisat minsta oroliga eller nervösa beteenden förut. Han gick aldrig igenom en gnutta av spökålder. Alltid tagit sig an allting och alla med mod, kaxighet och nyfikenhet.

    Kan det vara en sen spökålder?

    Hur hade ni förhållit er till detta med era egna hundar?

    Jättetacksam för alla tips och tankar! 🙂

    Hoppas alla har en trevlig helg!

    1. Har detta hållt på länge eller ganska nyligen, hur är han hemma?
      Det verkar lite som att han är kärlekskrank…. Kanske i kombination med att han börjar förstå att saker kan vara lite farliga. Men om det är en tik eller flera som löper i området så kan ju hanhundar visa upp de mest konstiga beteenden.

      1. Jag skulle nog i den mån det går försöka ignorera honom och inte bekräfta hans spöken 🙂

      2. Han är kastrerad, och brukar inte reagera på andra hundar med annat än att vilja fram för att leka.

        Detta har pågått en kortare tid, och det är väldigt otypiskt beteende för honom! Det är det som gör mig så förundrad över vad det kan vara som det handlar om..

        Kanske är det som du säger; han börjar förstå att världen inte bara är lek och stoj, utan kan vara lite farlig också..

        1. Var det längesen han kastrerades? Min blev mer osäker efter kastreringen, men har blivit bättre.

    2. Tycker det verkar som han visar en viss osäkerhet. Spökålder/tonår spelar nog in. Jag skulle ha ignorerat beteendet, men inte så att jag skulle ”tillåta” beteendet. Jag skulle visa att jag inte ”gillar” det han gör, men korrigering i detta läge kan göra han mer osäker. Hur du visar att du inte gillar beteendet har lite med att göra hur han är mentalt. En svagare individ behöver mjukare tillrättavisning, kan räcka att få hunden intresserad av annat, att förekomma.

      1. Jag håller inte riktigt med om det där med ”svagare individ”. Han är en rätt så kaxig och stark individ. Modig och trotsig som få, men han ger inte bra respons på tillrättavisningar. Han behöver en jättemjuk hand, med mycket positiva förstärkningar.

        När han var yngre så kom en machosnubbe fram och ”lade ner” honom när jag inte såg, sedan dess har han varit väldigt ”självständig”. Han tappade nog förtroendet för mig och jag kämpar som ett as för att bygga upp det igen. Så inga hårda metoder alls på min lillkille!

        Det är det som gör det så svårt. Hur jag ska visa att han är trygg med mig, och inte behöver oroa sig över andra hundar.

        Hur gör ni?

        1. En svag/vek individ behöver man vara mer mjuk med, men en hund som är stark/hård (som typ kan skaka av sej allt obehag) kan man vara lite mer hård/bestämd/ med. Du känner din hund och du ser vad han svarar på. Tror inte han tappade förtroendet för dej med händelsen med idiotgubben som la ner han, åtminstone inget han ”tänker” på.
          Va bara lugn i möten med andra hundar, läs av din hund,och försök förekomma. Oroa dej inte i onödan, möjligt att beteendet minskar/växer bort, han är ju relativt ung 🙂

Kommentarer inaktiverade.