Jag gillar din tanke, och håller med i sak – även om jag inte själv skulle göra så.

Jag tror jag beskrivit detta tidigare, men gör det gärna igen 🙂

För den person som tränar skydd framgångsrikt med sin hund är antagligen den största ”störningen” en skyddsfigurant.
En skyddsfigurant på planen då man ska köra lydnad är katastrof för många 🙂
Även om hunden lyder så försvinner ofta ”skärpan, exaktheten, förigheten” i lydnaden om figuranten finns nära.

Det här kan man ju givetvis träna på då en figge finns på plan, men man blir då lätt begränsad i sin träning och beroende av andra.
Dessutom kanske man inte vill ta upp figurantens tid med detta 🙂

Därför tränar jag lydnad i extremt stökiga miljöer, ju värre desto bättre.
Eftersom det är tävlingslydnad vi pratar om, så försöker jag undvika en hög kravställning. I alla fall om man tänker att kravställning är lika med – Tvång!

Jag gör i istället så att jag backar bandet extremt mycket första gången. Jag lägger mig på en valps nivå (även om hunden kanske är i elitklass) och gör enkla övningar på ett sätt som kan likna valpträning, vilket jag belönar mycket.

Låt oss säga att jag åker in till centralstationen med min elitklasshund för att träna lydnad under extrem störning.
Fria följet kanske bara handlar om positionen i utgångsställningen första gången – Belöna!
Och så vidare….

Hunden kan ju momenten, den behöver bara lära sig att den får en stor belöning även om störningen är extrem.
Gör man detta rätt, då får du en hund som går som bäst då störningarna är som värst.
Alla andra tävlanden gnäller på ditt och datt, du är glad över detta eftersom din hund vet – Mycket störning = belöning!

Hoppas det gav dig lite svar 🙂

 

Jag tycker du tänker helt rätt Gunilla. Visst är detta fullt möjligt på alla sätt.

Det här är en teknik vi bland annat använder oss av i skyddsdressyr.
För att få bita igen – då måste du släppa först.
För att få angripa figurant – då måste du titta på mig först.
Och så vidare….

Men….. jag tycker det trots allt är en dålig ide då det handlar om hundmöten. (även om jag inte vill påstå att jag aldrig kommer att hamna där med någon hund)
Anledningen till att jag tycker att det är en dålig ide då det gäller hundmöten är att jag vill inte att min hund ska vara intresserad av andra hundar.

Tänk dig en hund som tigger vid matbordet.
Då lär jag hunden – gå och lägg dig i korgen, så får du hoppa upp på bordet sen och äta från min tallrik.

Detta är en fullt möjlig teknik.

Men… jag vill inte att min hund ska vara intresserad av min mat alls.

Vid maten, vid möte av andra hundar kräver denna teknik att du alltid är ”vaken”, att du alltid ”kontrollerar” din hund.

Jag är inte så förtjust i detta då det gäller hundmöten. Jag vill hellre ”tala om för mina hundar” att vi skiter i andra hundar.

Men jag gillar din tanke, och håller med i sak 🙂

 

7 svar på ”Jag gillar din tanke, och håller med i sak – även om jag inte själv skulle göra så.”

  1. Slänger bara in länken för att ni ska se den och Fredrik kanske diskutera det? För- nackdelar med domen? Jag ser det som positivt men det förutsätter att man har på fötterna om man väcker åtal för förlorar man åker man på att betala hela kalaset och inga pengar i världen kan ju ersätta hunden man förlorat… Men kanske, kanske det får hundägare att skärpa till sig?

    http://www.dagensjuridik.se/2013/08/hund-ihjalbiten-i-slagsmal-%C2%96-fodervard-skadestandsskyldig

    1. Ja jag tycker det är helt rätt, speciellt med tanke på att han hade instruktioner om att hunden ska ha munkorg och vara kopplad.

  2. Tack Fredde för svaret, vad trevligt!

    Förstår hur du menar!

    Jo, i och för sig går nog hundmöten lättare ju mindre intresserad ens hund är av de mötande hundarna.

    Om inte annat så kommer det väl med åldern… 😀 Redan efter två års ålder är min hund betydligt mindre intresserad av andra hundar. Hon börjar bli vuxen…

  3. Jag tränande platsliggande med olika störningar så till den grad att det blev en störning att kunna ligga kvar när det inte hände nåt alls… Så kan det också gå 🙂

Kommentarer inaktiverade.