Fel metod eller inte?

Mejl nummer 1

Hej Fredrik!

Jag älskar din blogg, den har varit till stor nytta för mig och min hund. Dock har jag ett problem som jag inte fått råd om på din blogg. Har en 10 månaders  storpudel som vägrar hoppa in i bilen. När han var runt 5 månader försökte han hoppa in en gång på eget initiativ, men han kom inte upp och föll mot marken. Sedan dess har det varit omöjligt att få in han i bilen utan att behöva lyfta in honom. Han är inte åksjuk och tycker annars om att åka bil.

Mvh XXXXX

 

Mejl nummer 2, cirka 15 minuter senare.

Hej igen! 

Efter 15 minuters försök att få honom hoppa in i bilen gör han det nu med glädje o viftade svans!! 

Jag fick dra upp honom i kopplet ca 20 gånger. Tror knappt han fick nån luft när kopplet drog åt, men det gjorde å andra sidan att han tillslut kapitulerade och hoppade in självmant, och då fick han givetvis världens beröm och massor av godis!! Vid nästa försök hoppade han in utan att jag drog i honom och såklart beröm o godis igen! Sen samma sak, igen o igen o igen!!

Tänk vad lite envishet och tålamod kan göra underverk! 🙂

Mvh XXXXX

 

Underbart att läsa dessa mejl innan jag ens hunnit svara på det första 🙂

En perfekt lösning på problemet tycker jag.
Som jag sagt en miljon gånger tidigare – Krångla inte till det!

Härlig läsning 🙂

 

Men jag kan inte låta bli att analysera lite, att leka djävulens advokat.

Notera – Mitt svar till kvinnan hade blivit det hon själv kom på en kvart senare 🙂

Men… som svar på första mejlet hade man kunna skrivit följande –

”Din hund har blivit rädd för situationen vid bilen och därför måste du arbeta med detta successivt.
Börja med att belöna i närheten av bilen. Sätt dig själv i bak för att visa din hund att detta inte är något farligt. Ge gärna hunden en godisbit då du sitter där bak.
När hunden sätter upp en tass så belönar du med godis, sen kommer nästa tass som du oxå belönar osv…..

Dessutom skulle jag uppsöka veterinär för att se om hunden har ont någonstans, om det kan vara anledningen till hundens ovilja att hoppa upp i bak. ”

Men… det är att krångla till det!
Tänk dig ett mindre barn som inte vill gå in i bilen.
Inte överanalyserar du detta!
Man lyfter in barnet i barnstolen oavsett om barnet gråter i protest.

Gör det inte svårare med en hund, oavsett problem – jag älskar lätta och smidiga lösningar.

 

Sen kan man om man vill läsa mejl nummer två som F-N läser bibeln.

”Att dra hunden i kopplet är djurplågeri, att dessutom göra det 20 gånger är ännu värre.
Hunden kapitulerade till slut – Här kan man prata om dominans/plågeri. Att tvinga en hund är vansinne”

 

Men man kan oxå läsa andra saker i mejl nummer 2.  🙂

”Efter 15 minuters träning hoppar han in med glädje och viftande svans”
”Han fick massor av beröm och godis”
”Han hoppar nu in i bilen om och om igen…”

Nu kan man då återigen säga att jag förespråkar ”hårda metoder”, utan att helt säkert veta vad man menar med detta.
Jag är för den metod som löser problemet snabbast och enklast utan att hunden mår dåligt av det.

Nu tycker väl jag själv att det låter lite ”hårt” detta med att dra i kopplet så att hunden knappt får luft. Men jag är ganska övertygad om att detta är en kraftig överdrift/beskrivning av det inträffade.
Speciellt med tanke på kvinnans beskrivning av hundens glädje att senare utföra det hon krävt av hunden.

Men jag tänker lite så här – Denna träning på 15 minuter med lyckat resultat kan säkert några ha synpunkter på.

Men när du ska ta ditt lilla barn på 4 år för att åka till doktorn för att ta en spruta vaccin – Det går bra fast barnet skriker i panik, gråter krokodiltårar, samt att du får tvångshålla ditt barn medan sjuksyster ger barnet sprutan.

Snacka om hårda metoder!       🙂

I vilket fall, stort grattis till hundägare XXXXX som skrev mig dessa mejl.
Bra jobbat, kör hårt!

Diskutera gärna, men tänk på språket är ni snälla!

Ps… det är faktiskt en utav det främsta sakerna som jag är mest stolt över på denna blogg – Att ni alltid sköter er trots hårda diskussioner.
Under mina år som bloggare har jag bara plockat bort en eller två inlägg.
Detta gör ni jävligt bra/ Tack…

 

God morgon!

 

 

 

 

49 svar på ”Fel metod eller inte?”

  1. Har också haft dom av mina som var rädd för bilen då dom kom. Tog bort att åka bil ett tag och byggde trygghet hemma först. Sen lyfte jag in dom och gjorde ingen större grej av att dom Måste kunna hoppa själva in. Och nu hoppar dom själva in 😉
    Sen förstår jag inte riktigt om man nu ska träna på att dra sin hund in sätt på en sele. Så slipper man den biten med att de drar runt halsen.
    Nu blir de fruskost och sen iväg att hämta en liten omplacerings vovve som ska bo här tills jag hittar de rätta hemmet 🙂
    Ha en bra dag 🙂

  2. Hej Fredrik!
    Roligt att du publicerade mitt inlägg! Testade att låta honom hoppa in i bilen lite senare på kvällen och han hoppade in som om han inte gjort annat! 🙂 Vill bara tillägga att jag även puttade och lyfte upp honom samtidigt som jag drog i honom. Skulle aldrig göra något skadar honom fysiskt eller psykiskt, är starkt emot all form av våld och misshandel!! Eftersom jag givetvis gjort många tidigare försök att på ett mer milt sätt få upp honom i bilen utan resultat, då han suttit rädd och som förstenad och totalvägrat att hoppa in i bilen även om jag mutat honom med köttbullebitar mm som han annars älskar men då inte vill ha. Han liksom låste sig och det gick inte få kontakt. Därav testade att inte ”dalta” lika mycket denna gång och det gav ju verkligen snabbt resultat! Mvh pudelägaren

    1. Håller med Fredrik och tycker du löste problemet galant!
      Något som jag lärt mig genom den här bloggen, av Fredrik och alla andra fantastiska människor som skriver här är att man inte ska bry sig så mycket om hunden är rädd för något, man gör ofta för stor sak av det. Dalta inte visa bara att det här är inte farligt så brukar saker lösa sig ganska snabbt 🙂

      1. Bra skrivet. Det är min erfarenhet oxå.
        Tror faktiskt att en hel del av dessa rädslor uppstår pga för mycket daltande av ägaren.

        Och en naturlig följdfråga blir ju då vad som är en ”hård” metod. Det som gör hunden rädd eller det som tar hunden ur rädslan? 🙂

        Mvh,
        Johan

        1. En bra frågeställning Johan 🙂
          Kan man få bukt på en rädsla snabbt så måste det vara bäst för hunden tycker jag, rädslor får man ju inte bort med våld utan genom att vara bestämd. Om jag vet att jag inte gör illa hunden eller att hunden till och med kan växa psykiskt vilket de gör om de klarar något de varit rädda för så tycker jag exemplet ovan är bra. Ser dagligen hundar på trimmet som är rädda och som faktiskt är avslappnade och glada efter en stund enbart genom att man visar att det jag gör inte är farligt.

          1. Den stora frågan blir ju:

            – ”Hur upplever hunden, de båda alternativen. Vad är värst? Att bli strypt för att hoppa in, eller sitta kvar i rädslan?”

            Den individen väljer att komma bort från det mest obehagliga, dvs att bli strypt …

          2. Ja det kan man ju kritisera förstås och håller med Hanna att man kunde haft sele, men efter ägarens eget inlägg att hon är emot att vara hård mot hunden så tror jag på henne och är övertygad om att hon inte skadat sin hund.

          3. Så Jeanette, det du egentligen säger, även fast du kanske inte menar det är:

            Låt ändamålet helga medlen … dvs, vad som helst är tillåtet, så länge man får ”det resultat man vill ha” …

            Hmmm …

    2. Kanonbra jobbat!
      Jag tror inte hunden hoppade in för att den helt plötsligt blev tvingad. Jag tror hunden hoppade in för att Linda ändrade sin inställning till det hela och slutade vara tveksam.
      Tänk vilken lycka för hunden att matte trodde på att den skulle fixa det, att hon var lugn, bestämd och trygg och att hon belönade den med glädje och godsaker när den lyckades. -Du och jag matte, vi fixar allt!

  3. Jag känner igen en del i den här historien i mig och min chihuahua.

    Loppan är värdelös på att gå i koppel, så på golfbanan får hon åka med på moppen.
    I början så lockade jag med godis för att hon skulle hoppa upp och det blev himla tjatigt, så efter en tid bestämde jag mig för att bara belöna när hon redan satt på plats.
    Det resulterade i att jag utan ett ord drog upp henne på moppen, när hon inte redan var på plats. Och nu har hon börjat ”träna” mig. Varje gång vi stannar så hoppar hon av och varje gång jag närmar mig moppen hoppar hon upp på den och får godis.

    Tro nu inte att hon inte får gå själv. Det får hon i lägen när det funkar att släppa henne, då har vi kapplöpning. Jag på moppen och hon bredvid. 😉

    Till nästa säsong ska hon kunna gå lös hela tiden, hoppas jag. Eller åtminstone gå i koppel utan att rulla sig fram.

  4. Håller helt med om metoden i sak, men jag skulle göra bara lite annorlunda, något ”mildare”. Jag har i alla år haft som ett moment på valpkursen att valparna ska träna sig att gå in i en hiss, gå i trappor och gå in i ett tåg. (Vi hade länge Upptåget som stod inne på perrongen i 10 minuter…)

    Det bästa knepet tycker jag är att arrangera så att tvångsfasen blir kort. Så fort hunden tvingas anstränga sig lite så har den vunnit. Den kanske dras med en meter in i hissen. Eller dras nerför 1 trappsteg. Eller den dras ut på en golvyta den inte gillar. Men det jobbiga måste vara snabbt överstökat.

    I exemplet med bilen kunde man kanske ha satt dit en tung, rejäl låda så att hunden först kunde få ett trappsteg.

    Ägaren ska också om möjligt alltid vara i en position invid hundens sida när denne tvingar hunden framåt.

    Sedan ges direkt massor av beröm när hunden är på rätt plats, även om den bara nätt och jämnt gick själv. Gör hunden stolt och glad! Ge även stor belöning i form av fläskbit eller annat, ur handen eller annars på den plats som man tvingade hunden till, t ex kastas på golvet.

    Då lär sig hunden vanligen att övervinna ett visst hinder mycket snabbt, inom minuter.

    För att försöka teoretiskt förstå varför det normala är att det går väldigt fort så ska man se tvångsåtgärden inte som en korrigering utan som en kraftig fysisk hjälp att göra ett beteende som minskar hundens rädsla och ger den en stor belöning, dvs win-win. Så fort hunden inser att det faktiskt inte var farligt och att det hela gav en stor fördel, så är rädslan borta. För teoretikern: Först negativ förstärkning, sedan positiv förstärkning.

    Men det fungerar inte lika bra att tvinga fram hunden till t ex en annan hund. Det måste vara något dött, som faktiskt är ofarligt och där inget oväntat kan hända.

    Detta är alltså min metod i korthet – varsågoda!

  5. Vi fick lära oss detta av en hoffe uppfödare, efter att ha baxat in Maurice, stor colliehane i bilen, han bara ville inte in, men väl inne var det helt ok!
    Tinka tog helt sonika tag i kopplet, gjorde en halvcirkel, ungefär som man gör med en häst innan den skall in i en box eller dylikt, sade hopp in, samtidigt som hon drog till snabbt i kopplet, sekunden han lyfta och hoppade in släppte hon efter och VIPS, sedan dess, inte ett ryck behövs.. ibland en volt, men sedan är det hopp in själv som gäller… samt att man är bestämd och inte lockar o pockar.. Hon fick en flaska skumpa av mig som tack!

    1. Nja, det är ju en annan teknik, att man sätter fart på hunden och styr mot bilen, och förutsätter att hunden först förstår vad ett hopp är …

      Hälsa Tinka, var ett tag sedan jag pratade/träffade henne 😀

  6. Jag är väldigt dålig på både tvång, muta och ”daltande”, inget utav det funkar för bra oss. Vi kör på shejping, min hund är väldigt bekant med det ”systemet” så det tog kanske 2 minuter att gå från misstänksamhet mot bakluckan till att glatt hoppa in själv, snabbt och enkelt. Det finns många vägar att välja på 🙂

      1. man formar fram ett beteende i småsteg

        Det kan räcka med en blick åt ”rätt håll”, och så får den belöning
        nästa steg ökar man kriteriet (kravet) och då kanske man vill ha en huvudvridning åt rätt håll, sedan ett steg, två steg .. osv tills hunden gör det man vill.

        Alla beteenden man vill ha fram, går att shapa fram, men bygger på hundens eget initiativ, man tvingar inte hunden att göra det, den får en direkt respons OM den är på rätt väg så att säga ….

          1. Och ni tycker det är kpnstigt man inte fattar vad du skriver Patrik?!
            Tänker inte gå in i ngn diskussion om duttar med dig igen. Jag Har förstått vad du menar. Börjar förstå varför folk har problem med sina djur. Det är en uppsjö av namn tekniker böcker olika tränare som alla säger olika. Helt sjukt förvirrande! Vart tog det sunda förnuftet vägen?
            Nu har inte jag tid med detta, ska passa på o vara i solen och busa med småkillarna lite rejält bus! Inga duttar här inte 😉

          2. Marie, nu var det ju du som frågade vad shejping var för något, jag förklarade.

            Normalt använder jag inte de ”konstiga orden”, och gör jag det, förklarar jag oftast vad de betyder, som i detta fall.

            Man kan även säga ”forma fram beteenden” istället för att använda ordet ”shejpa”, men OM man ska bli framgångsrik på det området, lär man låta bli ”duttarna” 😉

            Själv ska jag också ut nu, fortsätta mura den fasta utegrillen/öppna spisen:

            http://instagram.com/p/cq8NChtrm3/

            En maffig sak, med plats för lite ”vinflarror” 😀

          3. Och jag skrev jahaaa heter det så! Jag har två hundar om du inte uppmärksammat detta, o den stora den får man använda en annan metod än vad du tycker, av vissa anlednigar. Sen har jag en valp åxå…som jag åxå försöker uppfostra o träna. Och då använder jag tydligen shaping, som ni så fint kallar det. Men inte alla 24 timmar per dygn. Så, nu är vovvarna på bushumör. Ska genast säga åt den stora att sluta slänga lillskiten i backen, uppfostran och lek ingen misshandel eller slagsmål;-)

        1. Nej, det ena systemet bygger på hundens egna initiativ, att vara aktiv, att den ”vågar testa” olika beteenden, det andra bygger på att få en hund som inte är aktiv, utan mer passiv och ”frågar först” … dvs, de går stick i stäv med varandra 😉

          1. Nja, där hamnar man väl bara om jag benhårt håller mig till ett ”utlärningssystem”…blandar jag redan från början så finns det ju inget som talar för att jag måste hamna i den situationen?! 😉

            Mvh,
            Johan

          2. Skulle vara grymt roligt att få till en bloggträff, och hoppas du då kommer Johan, så ska jag köra en liten övning, där du får vara ”försökskanin”, så får vi sedan se ”hur det är med den saken” 😀

          3. Blir jag inbjuden och har möjlighet att komma så ställer jag absolut upp som försökskanin. 🙂

            Mvh,
            Johan

        2. Om man inte går efter ett speciellt system då, min hund vet inte vilka metoder jag lärt mig och det fungerar bra för oss ändå…… Min hund verkar inte vara förvirrad…..

          1. Jag själv utgår ifrån etologin, och att sedan just ”klickerträning” m fl ”metoder”, stämmer väl överens med den, så förstår man att vissa ”metoder” är lite ”effektivare” än andra genom att det går fortare att lösa problem och lösningen blir ”permanent” om man fortsätter ”kommunicera” på det viset … så hundar förstår 😉

          2. Jag utgår också från etologi.

            Jag ser varje hund som en egen individ som kan fatta egna beslut och tänka själv och målet är att den ska se mej som en auktoritativ ledare.

          3. Vad jag menade med ”systemet” var bara att min hund har gjort det förut i andra situationer, att det va därför det gick så snabbt, han kopplade fort vad som va grejen. Hade vi aldrig format fram något beteende förut hade det alltså säkert inte gått alls lika kvickt och lätt.

Kommentarer inaktiverade.